Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör också
sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i El Salvador 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Övergrepp från
enskilda polisers sida, inklusive tortyr, misshandel och ett misstänkt fall av
påtvingat försvinnande har rapporterats under året. Den allmänna våldsnivån
är hög och antalet mord per tusen invånare är bland de högsta i världen. I mars
2012 slöts dock en vapenvila mellan de två största kriminella ungdomsgängen i
landet, så kallade maras, vilket bidrog till att antalet mord sjönk med 40 procent
under år 2012 jämfört med år 2011.
Rättsväsendet är svagt till följd av bristande resurser och korruption och
straffriheten är mycket utbredd. FN:s särskilde rapportör för domares och
advokaters oberoende konstaterade efter sitt besök i landet under 2012 att
proceduren för utnämning av domare till Högsta domstolen inte är utformad
på ett sätt som garanterar att de väljs enligt objektiva och rättvisa kriterier. En
amnestilag från 1993, som rör brott mot de mänskliga rättigheterna begångna
under den interna väpnade konflikten (1980-1992), försvårar möjligheterna att
skapa försoning i landet. Regeringen har tagit ett steg i rätt riktning när det
gäller den historiska straffriheten genom att acceptera sitt ansvar för massakern
i byn El Mozote 1981, då nära tusen personer dödades, varav nästan hälften
var barn.
Fängelsesystemet präglas av hög överbeläggning, bristande sanitära
förhållanden och stora säkerhetsbrister. FN:s särskilda arbetsgrupp för
godtyckliga frihetsberövanden uttryckte efter sitt besök i landet under 2012
stor oro över bristen på offentliga försvarare, otillräcklig bevisföring och de
långa väntetiderna på rättegång och överklagan.
2
Journalister kan verka fritt. Det har dock förekommit enstaka uppgifter om
hot, särskilt i samband med rapportering om organiserad brottslighet eller
korruption. På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex rankas El Salvador på
plats 37 av 178 länder, vilket innebär den tredje bästa platsen av de
latinamerikanska länderna.
Mötes- och föreningsfriheten föreskrivs i konstitutionen och respekteras i
allmänhet. Det har dock rapporterats om hot och attacker mot
fackföreningsföreträdare samt om övervåld av polis och militär vid
demonstrationer.
Nästan hälften av befolkningen, 47 procent, är arbetslös eller undersysselsatt,
medan drygt 70 procent av den arbetsföra delen av befolkningen arbetar inom
den informella sektorn. Inkomsterna i landet är ojämnt fördelade och delar av
befolkningen har bristfällig tillgång till hälsovård och utbildning. Stora
skillnader råder när det gäller tillgång på vatten och elektricitet i städerna (90
procent av befolkningen har tillgång) och på landsbygden (70 procent av
befolkningen har tillgång). Analfabetismen har minskat med sex procent de
senaste fem åren, men är fortfarande hög på landsbygden (drygt 20 procent)
medan nivåerna är betydligt lägre i städerna (sju procent). 34 procent av
befolkningen är fattiga av vilka cirka tio procent lever i extrem fattigdom.
Landet placerade sig på plats 107 av 187 länder i UNDP:s Human Development
Index 2012.
Ett av den nuvarande regeringens främsta strategiska mål är att få till stånd en
ny, inkluderande ekonomisk och social modell i landet. Bland annat har ett
system för universellt socialt skydd (Sistema de Protección Social Universal) införts,
under vilket totalt sju olika program för att reducera fattigdomen i landet
institutionaliserats. Investeringen i sociala program riktade till den fattiga delen
av befolkningen har fyrdubblats sedan 2008.
Kvinnor utsätts för diskriminering på en rad områden. Generellt är kvinnors
löner lägre än mäns och kvinnor innehar i betydligt mindre utsträckning än
männen chefspositioner eller politiskt viktiga poster. Våld inom hemmet är
vanligt förekommande. Abort är förbjuden, även vid fara för moderns liv.
Handel med kvinnor och barn förekommer och rättsliga påföljder är sällsynta.
Under 2011 introducerades av presidentsekretariatet för social inkludering ett
projekt med så kallade kvinnostäder; Ciudad Mujer, där 18 olika statliga
institutioner finns samlade och kvinnor kan få hjälp med att anmäla
misshandel, söka arbete, delta i kompetensutveckling, få hjälp med
barnpassning och rådgivning i sexuell och reproduktiv hälsa. Två kvinnostäder
finns på plats och fyra till kommer att öppnas under 2013. Projektet har visat
på goda resultat. FN:s genderrelaterade utvecklingsindex rankar El Salvador på
plats 93 av 145 länder.
3
Barnadödligheten för barn under 5 år uppgår enligt UNDP till 17 per 1 000
levande födda, och undernäring är fortfarande en av de huvudsakliga orsakerna
till barns död i landet. Spädbarnsdödligheten uppgick 2012 till 20 per 1 000
levande födda. Under 2011 var tre av tio gravida kvinnor minderåriga.
Majoriteten av anmälda sexuella övergrepp begås mot flickor mellan 10-19 år.
Det förekommer hot, attacker och diskriminering mot hbt-personer. Personer
med funktionsnedsättning har begränsad tillgång till utbildning, arbetsmarknad
och social service.
Hot av försvarare av mänskliga rättigheter förekommer och enligt
civilsamhällesorganisationer misstänks dessa hot ibland komma från grupper
inom polisen och militären.
Urfolken uppskattas utgöra omkring en procent av landets befolkning.
Fördomar, rasism och diskriminering av landets urfolk förekommer. Under
2012 godkände parlamentet ett tillägg i konstitutionen (som måste godkännas
av parlamentet i sin nya sammansättning efter valet 2014) där urfolken erkänns
och det stipuleras att strategier för att bevara och utveckla urfolkens etniska
och kulturella identitet ska antas.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Följande konventioner har ratificerats:
–
–
–
–
–
–
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1979, samt det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt, 1995.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR),
1979, samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt, 2011.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD),
1979.
Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW), 1981.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), 1996.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter, 2002, respektive om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi, 2004.
4
–
–
–
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, samt tilläggsprotokollet
om enskild klagorätt, 2007.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, 1983,
samt det tillhörande protokollet från 1966, 1983.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med
tilläggsprotokoll, 1978.
El Salvador har inte ratificerat:
-
Konventionen mot påtvingade försvinnanden eller Romstadgan för
internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Tilläggsprotokollet till CEDAW om enskild klagorätt har undertecknats
(2001) men ännu inte ratificerats.
Det andra tilläggsprotokollet till ICCPR om avskaffandet av
dödsstraffet eller det fakultativa protokollet till CAT om förebyggande
av tortyr.
El Salvadors rapportering till FN:s konventionskommittéer är eftersatt.
Rapporteringen till kommittén som övervakar respekten för Konventionen om
migrantarbetares rättigheter (CMW); skulle varit färdig för tre år sedan. Landet
har för närvarande två ytterligare rapporter utestående, däribland den som
gäller CERD, och den som gäller ICESCR.
Landet har sedan i februari 2010 en stående inbjudan till FN:s särskilde
rapportörer för mänskliga rättigheter att besöka landet, och tog under 2012
emot FN:s särskilde rapportör för domares och advokaters oberoende samt
särskilde rapportören om situationen för urfolk.
El Salvador blev i februari 2010 i FN:s råd för mänskliga rättigheter föremål
för en universell granskning av respekten för mänskliga rättigheter (Universal
Period Review, UPR). Landet erhöll 118 rekommendationer och accepterade 78.
Merparten av rekommendationerna gällde att stärka skyddet och försäkra
implementeringen av det legala ramverket rörande våld mot kvinnor och barn
samt mot barnarbete och för urfolks rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
El Salvador präglas av en hög våldsbrottslighet. Under 2011 uppgick antalet
mord per 100 000 invånare till 70, vilket var den högsta siffran sedan
fredsavtalen undertecknades år 1992. I mars 2012 slöts en vapenvila vad gäller
mord mellan de två största kriminella ungdomsgängen i landet, så kallade maras,
vilket bidrog till att antalet mord sjönk med 40 procent under år 2012. Den
salvadoranska regeringen har inte varit direkt inblandad i förhandlingarna
mellan ungdomsgängen; katolska kyrkan och det civila samhället fungerar som
medlare. I utbyte mot vapenvilan begär maras bättre fängelseförhållanden och
5
initiativ för att skapa ekonomiska möjligheter för deras familjemedlemmar.
Regeringen lanserade i juni 2012 ”Pakten för säkerhet och arbete” som
inkluderar initiativ om våldsprevention och kapacitetsutveckling, samt ett avtal
med den privata sektorn för att skapa arbeten. FN:s kontor för
narkotikakontroll och förebyggande av brott, UNODC, menar att vapenvilan
är en modell att följa för andra länder i regionen med liknande problematik.
Även om vapenvilan mellan ungdomsgängen således har haft positiv effekt på
även annan brottslighet än mord ligger den generella våldsnivån fortfarande på
höga nivåer.
Mord på och försvinnanden av medlemmar i kriminella ungdomsgäng har
under lång tid förekommit i landet. Det finns misstankar om att olika allianser
av före detta medlemmar i den interna väpnade konfliktens dödsskvadroner,
lokala politiker, affärsmän och delar av poliskår eller militär står bakom
aktionerna med egna syften och för att undanröja personer. Under 2012
initierade den nationella civila polisen en undersökning om ett misstänkt fall av
mord/försvinnande. Det finns ingen tillgänglig statistik om andra fall av
påtvingade försvinnanden från tidigare år.
Anklagelser har riktats mot personer inom poliskåren för tortyr och annan
förnedrande behandling av minderåriga från utsatta grupper såsom gatubarn.
Under perioden juni 2011till maj 2012 mottog ombudsmannen för mänskliga
rättigheter 496 anmälningar mot polis och militär för fysiska övergrepp,
inklusive 76 fall av inhuman kränkande behandling samt tortyr.
Ombudsmannen för mänskliga rättigheter anmälde 2012 polisen för övervåld i
samband med en vräkning av 117 familjer från ett omtvistat jordområde i
departementet La Unión.
Fängelsesystemet präglas av överbeläggning, våld och bristande sanitära
förhållanden. Enligt nationella uppgifter översteg antalet interner på landets
fängelser 25 000 år 2012 medan kapaciteten uppgick till cirka 8 000 platser.
Våldet i fängelserna är utbrett. Det finns även rapporter om att fångar har
fortsatt att leda brottslig aktivitet inifrån fängelserna, i vissa fall med
inblandning av fängelsevakter. Under 2011 avskedades alla fängelsevakter på
ett av landets fängelser efter misstankar om korruption.
FN:s särskilda arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden uttryckte efter
sitt besök i landet under 2012 stor oro över de undermåliga förhållandena i
landets fängelser och de vanligt förekommande kränkande kroppsvisiteringarna, av både intagna och deras familjemedlemmar.
Under den interna väpnade konflikten i El Salvador 1980-1992 utsattes
omkring 8 000 personer för påtvingade försvinnanden. Ingen har ännu dömts
för dessa brott. Ett flertal av de försvunna var minderåriga, och år 2010
tillsattes en kommission för att utreda omständigheterna kring de barn som
6
försvann under konflikten. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter
kritiserade regeringen under 2012 för att kommissionens arbete inte har gett
nämnvärda resultat. Försvarsministeriet har kritiserats för att inte samarbeta
och ge ut information som kan leda till att utredningarna går framåt. Staten har
två domar emot sig från Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter
(från 2005 respektive 2011) gällande bristande utredningar rörande försvunna
barn.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan enligt militär lagstiftning endast tillämpas i krigstid. För övriga
brott avskaffades dödsstraffet 1983 och den senaste avrättningen ägde rum
1973.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga frihetsberövanden. Under
perioden juni 2011-maj 2012 mottog ombudsmannen för mänskliga rättigheter
198 anmälningar mot personer tillhörande den nationella polisstyrkan och
militären gällande godtyckliga arresteringar och olaga frihetsberövanden. FN:s
särskilda arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden uttryckte efter sitt
besök i landet under 2012 stor oro över bristen på offentliga försvarare,
otillräcklig bevisföring och de långa väntetiderna på rättegång och överklagan.
Lagen tillåter häktning i sex månader innan rättegång måste hållas, men
häktningstiden kan förlängas upp till ett år. Tidsfristerna överträds ofta. Av det
totala antalet frihetsberövade sitter en tredjedel i väntan på rättegång, i vissa fall
flera år.
Det finns inga formella inrikes eller utrikes reserestriktioner. För att få ett pass
utfärdat krävs giltig identitetshandling. Handläggningstiden för att få
identitetshandling kan ibland vara lång.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen föreskriver självständiga domstolar men rättsväsendet är svagt,
främst på grund av bristande resurser, otillräcklig utbildning samt utbredd
korruption. I juni 2012 utlöstes en konstitutionell kris då Högsta domstolens
konstitutionella kammare förklarade två av parlamentets tidigare utnämningar,
2006 och 2012, av ledamöter till Högsta domstolen vara oförenliga med
konstitutionen och uppmanade till en ny utnämning av de 15 domarna.
Parlamentet överklagade beslutet till Centralamerikanska domstolen, som
dömde till parlamentets fördel varpå Högsta domstolens konstitutionella
kammare uppgav att en multinationell domstol inte hade behörighet att döma
över landets statsorgan. Efter medling av regeringen löstes krisen i augusti
2012, genom en kompromiss där parlamentet utnämnde en lista med domare
7
som högsta domstolen kunde godkänna. FN:s särskilde rapportör för domares
och advokaters oberoende konstaterade efter sitt besök i landet under 2012 att
proceduren för utnämning av domare till Högsta domstolen inte är utformad
på ett sätt som garanterar att de väljs enligt objektiva och rättvisa kriterier.
Transparency Internationals (TI) korruptionsindex för 2012 rankar El Salvador på
plats 83 av 176 länder.
Tillgången till rättsväsendet skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället.
Ombudsmannen för mänskliga rättigheter mottog under perioden juni 2011 –
maj 2012 74 anmälningar mot åklagare för att ha förhindrat vissa gruppers
tillgång till rättvis och opartisk domstolsprövning. Under 2012 dömdes en
domare för första gången i landets historia till två års fängelse för tjänstefel
efter att ha meddelat en rättsvidrig dom.
År 1992 skapades ombudsmannaämbetet för mänskliga rättigheter med
behörighet att utreda enskilda klagomål. Ombudsmannen finns representerad i
större delen av landet. Den särskilde åklagaren för brott mot mänskliga
rättigheter är också en viktig instans, liksom de särskilda åklagarna för grupper
såsom kvinnor, barn och äldre. Dessa instanser är dock endast representerade i
de stora städerna och har en begränsad kapacitet i förhållande till behoven.
Begränsade resurser, undermålig utbildning samt utbredd korruption har lett
till bristande effektivitet inom den nationella polisen. Det finns en enhet inom
polisen som har till uppgift att undersöka misstankar om brott begångna av
polismän, men arbetet har hittills inte registrerat nämnvärda resultat och
enheten anses inte vara självständig. En lag om nationellt försvar har tilldelat
militären en större roll vid upprätthållande av den interna säkerheten, med
särskilt fokus på landsbygden samt vid operationer mot kriminella ungdomsgäng eller narkotikarelaterad organiserad brottslighet. Militären deltar
regelbundet i polispatrullering.
De 22 000 övergreppen som sanningskommissionen dokumenterade var
uppdelade som följande; cirka hälften involverade utomrättsliga avrättningar,
och i övrigt försvinnanden, tortyr och fall med mer än en form av våld.
7. Straffrihet
Den tolv år långa interna väpnade konflikten i El Salvador avslutades i och
med fredsavtalens undertecknande 1992. Den sanningskommission som
tillsattes under fredsarbetet beräknar att omkring 22 000 olika slags övergrepp
begicks under konflikten. 60 procent involverade utomrättsliga avrättningar,
25 procent påtvingade försvinnanden, 20 procent tortyr och resterande
involverade mer än en form av övergrepp. Sammantaget 85 procent av
övergreppen bedöms ha begåtts av staten eller med kopplingar till staten. År
1993 antogs en amnestilag som rör alla typer av kränkningar av mänskliga
rättigheter begångna under den interna väpnade konflikten, med undantag för
8
perioden juni 1989 till 1992. Amnestilagen har försvårat möjligheterna att
skapa försoning i landet. I symboliskt viktiga fall såsom morden på biskopen
Romero år 1980 och sex jesuitpräster år 1989 är förövarna ännu på fri fot. I
januari 2012 accepterade regeringen sitt ansvar för massakern i byn El Mozote
1981, då nära tusen personer dödades, varav nästan hälften var barn. I
december 2012 beordrades El Salvador av den Interamerikanska domstolen för
mänskliga rättigheter att utreda massakern.
Straffriheten när det gäller aktuella brott är omfattande. Polis och åklagares
ofta undermåliga utredningsarbete gör att mycket få brott leder till åtal. Den
omfattande korruptionen inom domstolsväsendet samt hot och mord på
vittnen försvårar även lagföringen av brott. Under 2011 klarades fem procent
av alla brott upp.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och mediefriheten föreskrivs i konstitutionen. Ingen statlig censur
förekommer. Kritisk rapportering om regeringen och oppositionspartierna är
vanlig. I september 2011 godkände parlamentet ändringar i strafflagen som
ersätter fängelsestraff för förtal och ärekränkning med böter. Under 2011
dömdes elva medlemmar av ett kriminellt ungdomsgäng för mordet på en
fransk-spansk dokumentärfilmare 2009.
Enstaka uppgifter om hot riktade mot journalister förekommer. Journalistförbundet i landet har uttryckt oro över att reportrar undviker att rapportera
om vissa ämnen såsom korruption och den organiserade brottsligheten, vilket
har lett till en viss grad av självcensur.
På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex rankas El Salvador på plats 37 av
178 länder, vilket innebär den tredje bästa platsen i Latinamerika (Costa Rica
och Uruguay innehar första-respektive andraplatsen). Freedom House placerade
2012 landet i kategorin av länder med ”delvis fria medier”. Under 2011 antogs
en lag om tillgång till offentlig information.
Det fanns inga rapporter under året om restriktioner vad gäller internetanvändning. År 2011 hade 18 procent av befolkningen tillgång till internet.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheten föreskrivs i konstitutionen och respekteras i
allmänhet. Enskilda organisationer, internationella såväl som nationella, måste
registreras för att få verka i landet.
Organisationer för mänskliga rättigheter har rapporterat om hot och attacker
mot fackföreningsföreträdare samt om övervåld av polis och militär vid vissa
demonstrationer.
9
Konstitutionen föreskriver rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar.
Däremot får inte militär personal, poliser, domare, höga statstjänstemän eller
personer med förtroendeuppdrag bilda fackföreningar utan tillstånd från
arbetsgivare, vilket ILO har kritiserat. Enligt lagen krävs en uppslutning av
minst 35 personer för att etablera en facklig organisation, vilket reducerar
möjligheterna till facklig anslutning för arbetstagare vid mindre arbetsplatser.
Avskedanden och svartlistning av fackföreningsaktiva förekommer. Särskilt
utsatta är fackföreningsledare vid företag verksamma inom maquila-industrin
(fabriker för legosömnad av märkeskläder ). Myndigheterna har i flera fall
tvingat företag att betala avgångsvederlag till avskedade fackföreningsmedlemmar. Företagen kan däremot inte tvingas att återanställa personer vid
uppsägning på osaklig grund.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfriheten föreskrivs i konstitutionen och respekteras av statsmakten.
Ett stort antal kyrkor och samfund är verksamma i landet.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Konstitutionen från 1983 föreskriver ett demokratiskt statsskick med en
verkställande, en lagstiftande och en dömande makt. Den verkställande makten
utövas av presidenten som utses i allmänna val för en femårsperiod. Sittande
president är förbjuden att ställa upp för omval. Regeringen utnämns och
avsätts av presidenten. Den lagstiftande makten ligger hos parlamentet,
Asamblea Nacional, som väljs för en mandatperiod på tre år. År 2011 genomfördes en förändring av vallagen som möjliggjorde personröstning. De senaste
parlaments- och kommunalvalen ägde rum i mars 2012. Vid dessa gick
regeringspartiet FMLN bakåt och fick 37 procent av rösterna medan ARENA
gick framåt och fick 39 procent. ARENA vann också majoriteten av
borgmästarposterna.
Presidentvalet 2009 vanns av FMLN:s kandidat, Mauricio Funes, en välkänd
och oberoende Tv-journalist. Maktskiftet var ett viktigt steg för
konsolideringen av landets demokrati. Nästa presidentval äger rum i mars
2014. I januari 2013 antogs en lag som möjliggör röstning utomlands.
Av parlamentets 84 ledamöter är 22 kvinnor (26 procent), vilket är en ökning
med sex ledamöter från valet 2009. En kvinna ingår i regeringen, som totalt
består av 13 personer. Högsta domstolen har 15 medlemmar, varav sex
kvinnor (40 procent).
Inga personer i Högsta domstolen, den lagstiftande församlingen eller
regeringen identifierar sig som urfolk, och ingen kvotering av urfolk finns.
10
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
El Salvador har ratificerat samtliga av ILO:s (International Labour Organization)
åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter.
Den formella arbetsmarknaden är begränsad, i synnerhet på landsbygden och
utgörs framför allt av män. Drygt 70 procent av den arbetsföra befolkningen
beräknas söka sin inkomst inom den informella sektorn, utan att erkännas
lagstadgade arbetslivsrättigheter. Det uppskattas att nära hälften av den
arbetsföra befolkningen är arbetslösa eller undersysselsatta.
Inom maquila-industrin råder ofta dåliga arbetsförhållanden, med låga löner,
långa arbetsdagar och bristfällig anställningstrygghet. Facklig verksamhet
motarbetas. 85 procent av de anställda är unga kvinnor och sexuella
trakasserier är vanligt förekommande. Det förekommer att arbetsgivare kräver
att kvinnor gör graviditetstest innan beslut om anställning tas.
Minimilönen varierar mellan 100 och 230 USD beroende på bransch. Det finns
stora löneskillnader mellan män och kvinnor.
Strejkrätten är reglerad i salvadoransk lagstiftning. Dock måste en strejk stödjas
av minst 51 procent av de anställda på arbetsplatsen för att vara laglig. Arbetsministeriet mottog under 2011 nästan 12 000 anmälningar om kränkningar av
arbetsrätt och fackliga rättigheter.
Barnarbete förekommer såväl på landsbygden som i städerna, nästan 200 000
barn och ungdomar mellan 5-17 år arbetar, de flesta inom den informella
sektorn. Under 2011 lanserade regeringen ett interinstitutionellt projekt med
syftet att avskaffa de värsta formerna av barnarbete till 2015 och att landet år
2020 ska vara helt fritt från barnarbete.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Medellivslängden är 72 år. Utgifterna för offentlig sjukvård uppgår till drygt tre
procent av BNP, vilket är lågt i en latinamerikansk jämförelse. Den allmänna
sjukvården täcker 80 procent av befolkningen. En omorganisering av det
nationella sjukvårdssystemet har genomförts under den nuvarande regeringen.
Avgifter för de fattigaste har avskaffats, antalet vårdcentraler i landet har
nästan fördubblats och budgeten för inköp av mediciner har höjts kraftigt.
Trots ansträngningarna har delar av befolkningen fortfarande bristfällig eller
ingen tillgång till hälsovård, framför allt gäller detta resurssvaga personer på
11
landsbygden samt urfolk. Under perioden juni 2011-maj 2012 mottog
ombudsmannen för mänskliga rättigheter 218 anmälningar om kränkningar av
rätten till hälsa.
Mödradödligheten uppgick 2011 till 51 per 100 000 levande födda barn, vilket
är en minskning med 30 procent sedan 2006. 85 procent av alla födslar sker
med närvaro av sjukvårdspersonal. Omkring 11 procent av landets befolkning
är undernärda, men det finns stora regionala skillnader. På vissa håll i landet
överstiger antalet undernärda barn under fem år 40 procent.
Procentandelen hiv-smittade i El Salvador uppgår till 0,7 procent av
befolkningen mellan 15-49 år.
14. Rätten till utbildning
Konstitutionen föreskriver obligatorisk och kostnadsfri nioårig grundskola.
Utbildningssektorns andel av BNP uppgick år 2012 till drygt tre procent av
BNP, vilket är långt under genomsnittet i Latinamerika. Andelen som
påbörjade grundskola uppgick till drygt 93 procent år 2011. Omkring 74
procent av de inskrivna eleverna fullföljer grundskolestudierna. Befolkningen
går i genomsnitt 7,5 år i skolan.
Det råder ingen större skillnad i antalet inskrivna pojkar och flickor i
grundskolan eller på universiteten. Däremot förekommer skillnader mellan
städerna och landsbygden när det gäller andelen inskrivna barn i grundskolan,
där barn som bor på landsbygden är underrepresenterade. Behovet att bidra till
familjens försörjning gör att många fattiga barn uteblir från hela eller delar av
skolåret. Förekomsten av dyra skolböcker och uniformstvång är faktorer som
bidrar till att barn i familjer med begränsade ekonomiska resurser i praktiken
utestängs från skolutbildning. Regeringen har infört ett socialt program som
inkluderar skolbespisning och gratis uniformer och skolmaterial till fattiga, som
trots en något låg genomförandegrad gett goda resultat.
Analfabetismen har minskat med 6 procent de senaste 5 åren, men är
fortfarande hög på landsbygden (drygt 20 procent) medan nivåerna är betydligt
lägre i städerna (7 procent). Det nationella genomsnittet ligger på 12 procent
och 15 procent av kvinnorna är analfabeter, jämfört med 10 procent av
männen.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
El Salvador är ett medelinkomstland räknat i BNP per capita, men inkomstfördelningen är ojämn och de sociala klyftorna har vidgats under de senaste tio
åren. Fattigdomen är utbredd, särskilt på landsbygden där den i vissa områden
12
uppgår till 60 procent. Det nationella genomsnittet uppgår till 34 procent av
vilka cirka tio procent lever i extrem fattigdom.
Ett av den nuvarande regeringens främsta strategiska mål är att få tillstånd en
ny, inkluderande ekonomisk och social modell i landet. Bland annat har ett
system för universellt socialt skydd (Sistema de Protección Social Universal) införts,
under vilket totalt sju olika program för att reducera fattigdomen i landet
institutionaliserats, bland annat med villkoret att familjerna skickar sina barn till
skolan och att familjemedlemmar genomgår hälsokontroller. Investeringen i
sociala program riktade till den fattiga delen av befolkningen har fyrdubblats
sedan 2008.
Stora skillnader råder när det gäller tillgång på vatten och elektricitet i städerna
(90 procent av befolkningen har tillgång) och på landsbygden (70 procent av
befolkningen har tillgång).
Utvandringen från El Salvador har varit omfattande det senaste decenniet och
penningförsändelser från de runt två miljoner salvadoraner som är bosatta i
utlandet, vara de flesta i USA, utgör en viktig inkomst för landets befolkning.
De senaste årens internationella ekonomiska avmattning, som inleddes i mitten
av 2008, har kraftigt reducerat penningförsändelserna från USA, vilket har
försvårat situationen för landets fattiga. Landet placerade sig på plats 107 av
187 länder i UNDP:s Human Development Index 2012.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Könsrollerna följer patriarkala mönster. Även om attityderna har börjat
förändras, och många kvinnor idag yrkesarbetar, så bär de fortfarande ansvaret
för hem och barn. FN:s genderrelaterade utvecklingsindex rankar El Salvador
på plats 93 av 145 länder. Generellt är kvinnors löner lägre än mäns och
kvinnor innehar i betydligt mindre utsträckning än männen chefspositioner
eller politiskt viktiga poster. Endast fyra procent av kvinnor som bor på
landsbygden äger jord, jämfört med 25 procent av männen. Analfabetismen är
mer utbredd bland kvinnor än bland män. Våld och sexuella övergrepp mot
kvinnor är ett stort problem. Det råder ett absolut abortförbud och varje år dör
många kvinnor i sviterna efter dåligt utförda illegala aborter. FN:s särskilde
rapportör för våld mot kvinnor har uppmanat landet att revidera lagen som
inte tillåter abort ens vid fara för kvinnans liv eller efter våldtäkt.
Den nuvarande regeringen har vidtagit en rad åtgärder på området för kvinnors
rättigheter sedan regeringsskiftet 2009. Under 2011 introducerades av
13
presidentsekretariatet för social inkludering ett projekt med så kallade
kvinnostäder; Ciudad Mujer, där 18 olika statliga institutioner finns samlade och
kvinnor kan få hjälp med att anmäla misshandel, söka arbete, delta i
kompetensutveckling, få hjälp med barnpassning och rådgivning i sexuell och
reproduktiv hälsa. Två kvinnostäder finns på plats och fyra till kommer att
öppnas under 2013.
Projektet har visat på goda resultat. En lag om jämställdhet och avskaffande av
diskriminering av kvinnor är i kraft sedan 2011 och en särskild lag om våld mot
kvinnor är tillämplig sedan januari 2012. Sedan år 2010 finns även en särskild
lagstiftning om mord på kvinnor. El Salvador har de senaste åren varit bland
de länder i världen med det största antalet mord på kvinnor per tusen invånare.
År 2011 uppgick antalet mord till 628, vilket var den högsta siffran på tio år.
Under 2012 gick emellertid kvinnomorden ner med 50 procent, vilket är
kopplat till den allmänna nedgången i dödligt våld efter vapenvilan mellan
landets två största kriminella ungdomsgäng. Antalet polisanmälningar för
sexuellt våld ökade däremot med 46 procent 2012 jämfört med 2011 och
uppgick till drygt 3 400 FN:s särskilde rapportör för våld mot kvinnor uttryckte
i en rapport 2011 stor oro över bristen på adekvata utredningar, åtal och
kompensation för kvinnor som utsätts för könsbaserat våld.
Människohandel med kvinnor och barn är mycket utbrett och förekommer till,
från och genom El Salvador där unga kvinnor från landsbygden är de som
främst drabbas. Det flesta utländska offren från grannländerna kommer till El
Salvador med löfte om arbete men luras sedan in i prostitution och
tvångsarbete. Enligt en rapport från UNODC var 79 procent av offren för
människohandel år 2010 salvadoraner, till skillnad från till exempel Guatemala
där endast fyra procent av offren för människohandel var bördiga från
Guatemala.
En lag om människohandel trädde i kraft 2004 och gränspolisen har sedan
samma år en särskild enhet för att utreda fall om misstänkt handel med
människor. Vidtagna åtgärder har dock hittills varit otillräckliga, och
ombudsmannen för mänskliga rättigheter har kritiserat regeringen för att inte
uppfylla internationella minimistandarder för att bekämpa människohandel.
17. Barnets rättigheter
Fyrtio procent av befolkningen är under 18 år, och barn tillhör en av de mest
utsatta grupperna i samhället. Omkring hälften av alla barn lever i fattigdom.
Barnadödligheten för barn under fem år uppgår enligt UNDP till 17 per 1 000
levande födda, och undernäring är fortfarande en av de huvudsakliga orsakerna
till barns död i landet. Spädbarnsdödligheten uppgick 2012 till 20 per 1 000
levande födda. Under 2011 var 3 av 10 gravida kvinnor minderåriga.
14
Majoriteten av anmälda sexuella övergrepp begås mot flickor mellan 10 och 19
år.
Våld inom familjen är utbrett, anmälningsbenägenheten låg och endast ett fåtal
av de anmälda brotten utreds.
Den omfattande utvandringen till USA har gjort att stora grupper av barn och
ungdomar växer upp utan vuxenstöd. Det finns över 100 000 föräldralösa barn
i landet. Dessa utgör en potentiell rekryteringsbas för kriminella ungdomsgäng
och rekryteringsåldern har enligt organisationer för mänskliga rättigheter
sjunkit de senaste åren. En stor del av mördade minderåriga tillhör kriminella
ungdomsgäng och merparten av dessa brott utreds inte.
Det har under de senaste åren förekommit misstankar mot enskilda polisers
inblandning i tortyr och annan förnedrande behandling av minderåriga från
särskilt utsatta grupper, såsom gatubarn. Enligt polisen är 30 000 personer
organiserade i ungdomsgäng. En lag från 2010 innebär att medlemmar i
ungdomsgäng kan dömas till fängelse i upp till tio år, samt ger staten rätt att
beslagta egendom och ekonomiska medel som tillhör gängmedlemmar.
Organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har uttryckt oro över att
lagen har lett till en ökad stigmatisering av ungdomar samt att den innebär en
återgång till den tidigare politiken att använda repressiva metoder för att
hantera ungdomsgängsproblematiken. De ansvariga medlarna för vapenvilan
har begärt att parlamentet reviderar lagen.
Straffbarhetsåldern är tolv år. Ungdomar mellan tolv och 17 år är straffbara
inom ramen för en särskild lagstiftning och ärenden prövas i särskilda
ungdomsdomstolar. Gängrelaterat våld förekommer frekvent på landets
ungdomsfängelser. Barn under fjorton år får enligt lag inte arbeta, men
barnarbete förekommer, främst inom jordbrukssektorn, men även inom handel
och industri. Handel med barn förekommer och har enligt människorättsorganisationer ökat under senare år. En mycket utsatt grupp är barn som
ensamma lämnar landet för att försöka ta sig in illegalt i USA.
År 2009 trädde en lag om skydd för barn och ungdomar i kraft.
Implementeringen är långsam och eftersatt på grund av bristande resurser.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Urfolken uppskattas utgöra omkring en procent av landets befolkning.
Urfolkens kultur och språk lever kvar i vissa områden samt bland den äldre
befolkningen. Enligt en uppskattning som gjordes 2004 lever den allra största
delen av urbefolkningen i fattigdom. Tillgång till mark och dricksvatten är
begränsad, liksom tillgången till traditionella kultplatser. Urfolken är
underrepresenterade i statsapparaten och på demokratiskt valda positioner.
15
Enligt konstitutionen utgör urfolkens språk en del av det nationella arvet och
bör därmed skyddas, men staten har hittills vidtagit få stödåtgärder för detta.
President Mauricio Funes bad 2010 officiellt om ursäkt för den historiska
diskrimineringen och marginaliseringen av landets urfolk och erkände El
Salvador som ett multietniskt och multikulturellt land. Under 2012 godkände
parlamentet ett tillägg i konstitutionen (som måste godkännas av parlamentet i
dess nya sammansättning efter valet 2014) där urfolken erkänns och det
stipuleras att strategier för att bevara och utveckla urfolkens etniska och
kulturella identitet ska antas.
Konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på nationalitet och etnisk
tillhörighet. Fördomar, rasism och diskriminering av landets urfolk
förekommer emellertid. FN:s särskilde rapportör för urfolk uttryckte efter sitt
besök i landet under 2012 oro över att de allvarliga kränkningar som urfolken
utsatts för i det förflutna har fortsatt att marginalisera dem och prägla deras
livsvillkor i nutid. Han välkomnade att vissa steg tagits i rätt riktning av den
nuvarande regeringen, men efterlyste mer konkreta åtgärder för urfolkens
tillträde till utbildning, sysselsättning och rättvisa på samma villkor som den
övriga befolkningen liksom respekt för deras historiska rätt till mark.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. Under
2010 antogs en lag om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning
och könsidentitet inom den offentliga sektorn och genom lagen inrättades ett
direktorat för sexuell mångfald vid ministeriet för social integration. I praktiken
förekommer diskriminering av hbt-personer. Ombudsmannen för mänskliga
rättigheter har under 2012 mottagit anmälningar mot polisen, utbildningsministeriet, personregistreringsmyndigheten och fängelsemyndigheten av hbtpersoner om kränkningar av deras mänskliga rättigheter. Rapporter om att
åklagarmyndigheten har vägrat registrera anmälningar om våld och hot mot
hbt-personer har förekommit, och straffriheten för dessa brott är hög.
20. Flyktingars rättigheter
El Salvador har anslutit sig till FN:s konvention om flyktingars status från 1951
samt det tillhörande tilläggsprotokollet från 1967. FN:s flyktingkommissariat,
UNHCR, har inte längre något kontor i landet, men däremot en lokal
samarbetspartner. Sedan 2002 finns en asylprövningskommitté, och år 2005
antogs en flyktinglag för att garantera flyktingars rättigheter i landet. För
personer som riskerar förföljelse i sitt hemland finns möjlighet att erhålla
flyktingstatus i El Salvador. Landet tar emot ett fåtal flyktingar årligen. Illegala
invandrare, inklusive offer för människohandel, skickas som regel tillbaka till
sitt hemland, utan möjlighet till skydd i El Salvador.
16
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Uppskattningsvis lever drygt 235 000 personer med funktionsnedsättning i El
Salvador, vilket motsvarar cirka 4,1 procent av befolkningen. Förbud mot
diskriminering på grund av funktionsnedsättning är stadgat i lag.
Det nationella rådet för personer med funktionsnedsättning, CONAIPD, har
genomfört ett antal informationskampanjer samt ett flertal åtgärder för att
främja anställandet av personer med funktionsnedsättning. Bland vidtagna
lagregleringar kan nämnas ett krav på att offentliga byggnader ska anpassas för
personer med funktionsnedsättning. I praktiken har dock åtgärderna varit
otillräckliga och CONAIPD erhåller inte tillräckliga resurser. Konventionen
om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har inte implementerats
i sin helhet i landets lagstiftning. Tillgången till arbetsmarknad, utbildning,
transporter, offentliga lokaler och inrättningar för hälsa och sjukvård är alltjämt
begränsad för personer med funktionsnedsättning.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett antal oberoende organisationer som arbetar med mänskliga
rättigheter. Organisationernas självständiga ställning respekteras i allmänhet av
regeringen. Bland de viktigare kan nämnas Fundación de Estudios para la
Aplicación del Derecho (FESPAD), som framför allt är inriktad på ekonomiska
och sociala rättigheter; Instituto de Derechos Humanos de la UCA (IDHUCA),
jesuituniversitetets särskilda institut för mänskliga rättigheter; katolska kyrkans
organisation Tutela Legal samt Comisión de Derechos Humanos. Regeringen har
deklarerat öppenhet för dialog med det civila samhället. Regeringen skapade år
2009 en plattform för dialog kallad Consejo económico y social, som sammanför
regeringsrepresentanter med företrädare för näringslivet samt
civilsamhällesorganisationer för att diskutera olika teman av nationell
angelägenhet på området ekonomiska och sociala rättigheter. Arbetet
initierades under 2012 efter att ha genomgått vissa initiala problem.
Hot av försvarare av mänskliga rättigheter förekommer och enligt
organisationer för mänskliga rättigheter misstänks dessa hot ibland härröra från
grupper inom polisen och militären. Personer som arbetar med att värna
miljön har varit en särskilt utsatt grupp under de senaste åren.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Sverige bedrev utvecklingssamarbete med El Salvador mellan 1979–2009.
Under den interna väpnade konflikten gav Sverige ett omfattande humanitärt
bistånd. Under 1990-talet genomfördes bland annat insatser till stöd för
17
fredsavtalens genomförande och på 2000-talet program för mikrokrediter. Det
svenska bilaterala utvecklingssamarbetet med El Salvador avslutades år 2009.
Ett flertal FN-organ, till exempel UNDP, UNICEF, UNFPA och UNIFEM,
arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna i landet. Den svenska enskilda
organisationen Diakonia stödjer ett antal lokala människorättsorganisationer i
landet.
