Kulturhistorisk utredning väg 44 Lidköping - Källby
advertisement
Kulturhistorisk utredning väg 44 Lidköping - Källby Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012 Skeby och Sävare socknar Götene och Lidköpings kommuner Kulturmiljö, Västergötlands museum Arkeologisk rapport 2012:34 Bebyggelsehistorisk rapport 2012:19 Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012 Arkeologisk rapport 2012:34 Bebyggelsehistorisk rapport 2012:19 Text Erik Holmström Fältarbete Erik Holmström, Lisa Molander och Elisabet Orebäck Krantz Foto Erik Holmström och Lisa Molander Kartarbete Erik Holmström och Maria Norrman Omslagsbild Erik Holmström. Motiv Helde byväg vid 1800-talstorpet Helde 8:1 Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 97.0082 Västergötlands museum / Västarvet Box 253 532 23 Skara tel 010-441 42 70, fax 0511-163 02 www.vastergotlandsmuseum.se Innehåll 1. Inledning.................................................................................................................................. 5 2. Resultat - antikvarisk synpunkter, kulturmiljövärden i sammanfattning......................................................................................................... 8 Alebäck..................................................................................................................................... 10 Filsbäck-Helde. ....................................................................................................................... 13 Dalvik......................................................................................................................................... 21 Dälden-Tyskagården............................................................................................................. 23 Skeby. ........................................................................................................................................ 27 3. Utredningen. ...................................................................................................................... 32 Bebyggelse- och landskapshistorisk översikt............................................................. 32 Beskrivning 2012. ................................................................................................................. 37 Alebäck..................................................................................................................................... 37 Filsbäck-Helde. ....................................................................................................................... 40 Dalvik......................................................................................................................................... 47 Dälden-Tyskagården............................................................................................................. 49 Skeby. ........................................................................................................................................ 52 4. Källor........................................................................................................................................ 58 Bilaga 1. Fornlämningsöversikt, karta Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Kulturhistorisk utredning, väg 44 1. Inledning Bakgrund På uppdrag av Trafikverket har Västergötlands museum utfört en kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping-Källby. Syftet med utredningen är att ta fram viktiga kulturvärden i området, som kan påverkas av den planerade utbyggnaden. Denna beställning är ett frivilligt åtagande av Trafikverket på rekommendation av Länsstyrelsen. Materialet skall ingå i kommande MKB. Parallellt med denna utredning görs en arkeologisk utredning efter beslut av länsstyrelsen enligt Kulturminneslagen. Denna utredning tar alltså fram övriga kulturvärden och har karaktären av en kulturmiljöutredning. Undersökningsområde Undersökningsområdet är större än vägkorridoren. Det är således även större än för den arkeologiska utredningen som avgränsats till korridoren. Behovet av ett större undersökningsområde för denna utredning är beroende på dels för att få ett större perspektiv på de kulturvärden som berörs av vägkorridoren, dels för att de övriga kulturvärdena kan utsättas för en mer vidsträckt visuell påverkan av den nya vägen. Undersökningsområdet följer planerad dragning av rv 44 från väg 184 nära Lidköping i SV upp till nya södra infarten mot Källby tätort i NO. Det följer sedan den planerade anslutningsvägen från nya Källbyrondellen ner mot Skeby kyrkby i SO. Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Uppdragets genomförande År 1993 gjordes en första kulturmiljöutredning för rv 44, då omfattande ett större segment som nådde även SV och V om Lidköping. Området som nu är aktuellt är koncentrerat till Ö om Lidköping och väg 184. Nu aktuell dragning är något förändrad sedan 1993 framför allt att korridoren modifierats och att Skeby by och medeltida kyrkomiljö berörs av en ny anslutningsväg med korsning. Redan 1993 upplevdes det byggnads- och landskapshistoriska underlaget för delar av området som mycket begränsat. Länsstyrelsen har även framhållit att befintligt planeringsunderlag är antingen knapphändigt eller föråldrat samt att även det moderna kulturarvet måste beskrivas och bedömas. Utredningen syftar till att genom arkiv- och kartstudier samt fältinventering identifiera och beskriva kulturmiljöns olika värden i undersökningsområdet. Arbetet eftersträvar att klarlägga bebyggelse- och landskapshistoriska värden. Eftersom en separat arkeologisk utredning utförs noteras här befintliga fasta fornlämningar endast som vilka kulturvärden som helst som tillsammans med bebyggelse och odlingsspår reflekterar historiska skeenden och återberättar mänsklig aktivitet i landskapet genom tiderna. Arkiv- och kartstudier har utförts som ett översiktligt studium av äldre lantmäteriakter. En mer övergripande kulturmiljöanalys har gjorts för det större undersökningsområdet, medan en översiktlig inventering har utförts av den del som ligger i eller i omedelbar anslutning till befintlig korridor. Bebyggelse och kulturlandskap beskrivs översiktligt. Kulturmiljön karaktäriseras med avseende på kulturvärden. Vår utgångspunkt för att utföra uppdraget är således att: - definiera och identifiera kulturvärden i stora drag - översiktligt karaktärisera hur kulturvärdena förhåller sig inbördes i kulturmiljön och hur de upplevs i landskapet Utredningen har omfattat fältarbete under augusti-september och sammanställning under oktober 2012. Fältarbetet är utfört av antikvarierna Erik Holmström och Lisa Molander med medverkan av antikvarie Elisabet Orebäck Krantz. Antikvarie Maria Norrman medverkar i kartframställning och landskapsanalys. Utredningen inklusive kulturmiljö- och landskapsanalys är sammanställd av Erik Holmström. Källmaterialet - en kortfattad kommentar Det viktigaste kunskapsunderlaget ur källhänseende har här varit Lantmäteristyrelsens arkiv med äldre kartmaterial såsom geometrisk bykarta, storskifteskartor och enskifteskartor. Något yngre kartor av stor betydelse är ekonomisk häradskarta över Skaraborgs län från 1877-82, ekonomisk karta från 1955-59 samt nutida digitala fastighetskartor. Observeras bör att det kan förekomma fel- Kulturhistorisk utredning, väg 44 aktiga fastighetsbeteckningar i rapporten eftersom sådana kan ha ändrats över tiden. Fornminnesregistret är en viktig källa. Här har även använts äldre regiongeografiska beskrivningar typ P.E. Lindskogs En korrt beskrifning om Skara stift 1812-16 samt Skaraborgsbygdens sockenbeskrivningar från 1920-talet. I. Lundahls Ortnamnen i Skaraborgs län, Kinnefjärdings härad, har också varit betydelsefull. Vidare har använts kommunikationshistoriskt material som Kultur på väg i Skaraborg 1997. I någon mån har använts underlag och inventeringar från kommunal översiktsplanering som t.ex. Tidernas Lidköping - Kulturmiljöer i Lidköpingsbygden 1991. Västergötlands museums samlingar är också en betydande kunskapskälla. Tidigare gjorda vägutredningar har uppmärksammats. Viktig muntlig information om Filsbäcks bebyggelsehistoria har erhållits av Christian Poucette, Filsbäck. Rapportens upplägg Efter den inledande delen redovisas resultatet med antikvariska synpunkter på vägförslaget och områdets kulturvärden i sammanfattning. Därefter följer själva utredningsdelen med landskapshistorisk bakgrundsöversikt och beskrivning/karaktärisering av området. Avslutningsvis följer källförteckning och som bilaga följer fornlämningsöversikt (kartor). Undersökningsområdet har för att underlätta och förtydliga redovisningen delats in i fem delområden: 1. Alebäck 2. Filsbäck - Helde 3. Dalvik 4. Dälden - Tyskagården 5. Skeby Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 2. Resultat - antikvariska synpunkter, kulturmiljövärden i sammanfattning Först följer en översikt av hela området i ett svep. Därefter följer sammanfattning/synpunkter för varje delområde. Översikt av berörda kulturmiljövärden Markeringar med blekrött visar kulturmiljövärden. Motsvarande fornlämningssynpunkter, se separat Arkeologisk utredning 2012. Undersökningsområde markerat med grönt, vägkorridor är streckmarkerad. 1A. Kulturmiljö med tre av de f.d. Alebäckstorpen. Hänger även samman med kulturmiljö Filsbäck-Helde (2). 1B. Torpet Ängen, kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt. Synpunkter 1A, AB: Förslaget kan medföra en stor kulturmiljö­ påverkan. Mot den bakgrunden rekommenderas en sydligare vägdragning. 4C. Kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö bl.a. med gammal broplats. Synpunkter 4A-C: 4A och 4B ligger i korridoren, påverkan bör undvikas. Stor påverkan på 4C. Bevarande hävdas inte, bl.a. p.g.a. att stenbron är delvis raserad. (Bron är fast fornlämning KML 2 kap.). 2. Filsbäck-Helde, större kulturmiljö med mycket stora kultur­ värden. Synpunkter 2: Förslaget medför en mycket stor kulturmiljöpåverkan i flera avseenden. Mot den bakgrunden rekommenderas en sydligare vägdragning. 5A. Skeby by, större kulturmiljö. Synpunkter 5A: Planerad anslutningsväg med en utbyggd korsning nära värdefull kyrko- och bymiljö. Stor varsamhet bör visas närheten till kyrkomiljö och bebyggelsemönster. 3. Dalvik, större kulturmiljö som ligger strax utanför korridoren. Synpunkter 3: Nu befintlig föreslagen dragning påverkar inte kulturmiljöns stora värden. 4A och 4B. Backgården och Tyskagården, kulturhistoriskt värde­­ fulla byggnadsobjekt. 5B. Skeby ås. Synpunkter 5B: Vägdragningen berör en mängd fornlämningar enligt KML 2 kap. Se särskild utredning VGM 2004:24. 5C. Skeby 1:14 kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt. Synpunkter 5C: Ligger i korridoren, är en f.d. backstuga som bör bevaras. Kulturhistorisk utredning, väg 44 Helde byväg med vy västerut mot Helde byplats och Filsbäckens dalgång. Filsbäck 3:4, Filsbäcks välbevarade smedja i herrgårdsallén. I bakgrunden bäckdalgångens hagmark. 10 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Kulturvärden i delområdet Alebäck. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). De tre f.d. torpen utgör en sammanhängande kulturmiljö som knyter an till Filsbäcks torp i NO. De båda Kusketorpen är även kulturhistoriskt värdefulla sedda som enstaka objekt. Alebäck 1:2 o 1:9 har enstaka gårdsbyggnader av kulturhistoriskt intresse. Delområdesvis genomgång av berörda kulturmiljövärden 1. ALEBÄCK Sammanfattning Alebäcks gård utanför Lidköping kännetecknas av läget i skogskant ut mot öppen flack slättbygd. Inga kända förhistoriska fornlämningar förutom lösfynd finns. Även om Alebäck har medeltida anor och bakgrund som officersboställe på 1700-1800-talet finns idag inte mycket kvar av den karaktären, mer än gårdsläget och enstaka gårdsbyggnader samt bebyggelsemönstret med huvudgården och dess fyra f.d. torpställen. Kulturlandskapet vid gården är i huvudsak starkt nutidspräglat, omskapat av 1800- och 1900-talets storskaliga uppodling samt nutidens stuteriverksamhet som även kännetecknar den i huvudsak sentida gårdsbebyggelsen. Kulturmiljövärden - De främsta kulturvärdena är knutna till de fyra f.d. gårdstorpen, varav tre har typiskt gårdsnära läge i skogskant, bebyggelsemönstret har anor från 1600-talet. Hagmark och småvägnät knyter samman den Kulturhistorisk utredning, väg 44 11 småskaliga faluröda 1800-talsbebyggelsen på de f.d. torpen Stora och Lilla Kusketorpet. De är idag bland de mest välbevarade slättbygdstorpen kring Lidköping. Det historiska och funktionella typiska sambandet mellan huvudgård och torpställen är fortfarande möjligt att uppfatta i överblickarna av det öppna landskapet. Kulturmiljömässigt har dock det f.d. torpområdet idag mer opåverkade och välbevarade sammanhang med de f.d. torpen och herrgårdsmiljön på Filsbäcks säteri närmast i nordost - Kulturhistoriskt värdefull är den välbevarade småbruksmiljön från 1800-1900-tal på det f.d. torpet Ängen, Alebäck 1:10, avgränsat från de övriga Alebäckstorpen av skog och väg 184. Ängen har karaktäristisk faluröd bebyggelse i skogskant, ut mot öppen odlingsmark. Ett mer småskaligt beteslandskap följer körvägen i skogskanten kring Vadsbotorp och Kusketorpen. - Alebäck 1:2 Alebäcks gård har enstaka gårdsbyggnader av kulturhistoriskt värde, framför allt ett spannmålsmagasin från 1800-talet och en personalbostad från ca 1930-40-tal. - Av kommunikationshistoriskt intresse är dragningen av Lidköping-SkaraStentorps järnväg (1874-1961) som finns kvar som körväg vid Alebäck, intilliggande f.d. banvaktsstuga är dock ombyggd och förändrad. Antikvariska synpunkter och den planerade vägens påverkan på kulturmiljön Vägförslaget passerar i nuläget mellan Alebäck och de två norra torpen. Lilla Kusketorpet ligger däremot helt inom vägkorridoren. Korridoren Ängen, Alebäck 1:10,vid väg 184 är ett 1800talstorp med välbevarad småbruksprägel. Vy från Alebäck över slätten bort mot Kusketorpen i skogskanten. 12 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Båda Kusketorpen är kulturhistoriskt värdefulla som slättbygdstorp med sen 1800-talsprägel. Stora Kusketorpet, Alebäck 1:2. går vidare västerut och angör väg 184 med en tänkt korsning in mot torpet Ängen. Vägen påverkar direkt det kulturhistoriskt värdefulla torpområdet, eftersom Lilla Kusketorpet ligger i korridoren. En korsning vid Ängen kanske inte påverkar bebyggelsen där direkt i denna vägbyggnadsfas. Skulle man däremot vilja förlänga nya 44:an rakt västerut, i linje med tidigare tankegångar, ligger dock det kulturhistoriskt intressanta Ängen i färdriktningen för en framtida dragning. Vägdragningen skär även över gamla järnvägen. Denna skulle dock finnas kvar på ömse sidor om nya vägen. Som tidigare nämnts är Kusketorpen och Ängen bland de mest välbevarade f.d. torpställena i Lidköpingsområdet av idag, vilket förstärker betydelsen av torpen ur kulturhistorisk synpunkt. Mot den bakgrunden rekommenderas istället en sydligare dragning av vägen, nedanför Alebäck i söder. Detta är en antikvarisk bedömning som även är kopplad till synpunkterna på dragningen i angränsande delområde Filsbäck-Helde. Kulturhistorisk utredning, väg 44 2. FILSBÄCK-HELDE Kulturvärden i delområdet Filsbäck-Helde. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). Den sammanhållna kulturmiljön Filsbäck-Helde har mycket stora kulturvärden. Här innefattas Filsbäcks välbevarade herrgårdsmiljö, inklusive bäckdalgången och allén, som utgjort byns norra del. Här finns även Helde bytomt i söder med två kvarliggande gårdar och tre medeltida ödetomter samt Helde gårdsallé. Vidare ingår herrgårdstorpet Smedstorp, 1800-talstorpet Helde 8:1 och skifteslandskapets vägnät, bebyggelsemönster och solitärträd. Fasta fornlämningar är Sävare 20, 22, 23 och 71. Kulturmiljön har beröringspunkter med Alebäckstorpen i delområde 1. Ett kulturhistoriskt intressant byggnadsobjekt utanför kulturmiljön är Helde 1:19 i NO. 13 14 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Sammanfattning Slättbygden kring Filsbäcken söder om Filsbäcks tätort kännetecknas av Helde by och Filsbäcks herrgård med omgivande marker. Gamla SkaraLidköpingsvägen längs bäckdalgången bör ha medeltida bakgrund som viktig kommunikationsled. Bebyggelsemönstret med herrgårdsmiljöns byggnadsgrupper i norr och bondgårdarna i söder har ursprung från den medeltida tvåsädesby som tycks ha omfattat både Heldegårdarna och Filsbäck. 1720-talets bykarta belägger detta bebyggelsemönster. Enstaka kvarliggande järnåldersgravar och en boplatslämning minner om bygdens förhistoriska bakgrund. Åtskilliga lösfynd indikerar stenåldersaktivitet. Byvägen som löper genom Helde, vy mot V, i bakgrunden Filsbäckens dalgång. Vy från Helde byväg norrut mot Filsbäck över det öppna odlingslandskapet. Kulturhistorisk utredning, väg 44 Dagens fullåkersbygd tog form efter enskiftet i Helde 1809. Några gårdar flyttades ut och skiftades upp i mindre enheter. I sent 1800-tal var så gott som hela byns gamla inägor uppodlade till åker och vall ända fram till den gamla utmarken med skogen i öster. En grupp torp och backstugor tillkom i öster på gammal utmark under 1800-talet efter enskiftet, endast två återstår idag. 15 Sammanfattning av kulturlandskapsanalys baserad på studier av äldre kartmaterial kontra dagens bevarade landskapsstrukturer. För att markera skillnader i tidsdjup har bevarade strukturer från före enskiftet 1809 markerats med kursiverat typsnitt. 1800-talets och det tidiga 1900-talets strukturer markeras med arial-typsnitt. Analysen ligger till grund för kulturmiljöbedömningen. 16 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Byvägen vid 1800-talstorpet Helde 8:1 öster om byn. Filsbäcks stora allé är en mycket viktig del både av herrgårdsmiljön och det öppna odlingslandskapet. Vy fr S där en planerad korsning är tänkt från nya 44:ans angöring från Heldevägen. Korsningen skulle gå upp mot alléns infart. Heldegårdarna är samlade enheter med 1800- och 1900-talsbebyggelse, mer eller mindre präglade av det senare 1900-talets modernisering och jordbruksutveckling. Filsbäcks säteri är en aktiv jordbruksfastighet men den välbevarade herrgårdsmiljön karaktäriseras fortfarande av tiden 1700-tal-tidigt 1900-tal. I skogen öster om Helde finns en liten husgrupp från 1900-talets mitt och senare del främst med f.d. fritidshus som om- och tillbyggts. En byggnadsgrupp med något enstaka f.d. torp, små f.d. fritidshus och nybyggda villor följer en körväg i nordost längs golfbanan i Truve. Kulturhistorisk utredning, väg 44 Kulturmiljövärden Filsbäck-Helde är en mycket intressant stor kulturmiljö med ett upplevelsemässigt tidsdjup som idag är ovanligt i utpräglad fullåkersbygd. Kulturmiljön har mycket stora kulturvärden som karaktäriseras av att - den har en spännvidd i tid och karaktär mellan bymönster från medel­ tid, det tidiga 1800-talets enskifte och den välbevarade herrgårdsmiljön från 1700-1800-tal. Detta sätter stark prägel på kulturmiljön. - där finns strukturer som med sporadiska nedslag återgår på förhistorisk tid, men framför allt har förankring i medeltid-1600-tal med bytomt, gårdstomter, ödetomter, vägnät (fägator), bäckravinens hagmark, den mycket välbevarade herrgårdsmiljön från 1700- 1800-tal inklusive torpställen och alléer. - den omgivande enskiftesstrukturen är väl bibehållen i utskiftat bebyggelsemönster, typiskt linjärt vägnät med inslag av stora solitärträd Infarten till Filsbäcks ståtliga allé från Gamla Skara-Lidköpingsvägen med den välbevarade gårdssmedjan till vänster. 17 18 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 (oxlar), allékantad gårdsväg, 1800-talstorpet Helde 8:1 och det öppna odlingslandskapet. - det är ett väl sammansatt kulturlandskap där strukturerna blir tydliga och lätta att uppfatta när man väl har observerat dem. Kulturmiljön är ett pedagogiskt gott exempel på att en nutida fullåkersbygd kan vila på äldre landskapsstrukturer med tydlig kontinuitet i tid och rum som är lätta att avläsa och åskådliggöra. De olika delarna har ett väl avvägt och upplevelsemässigt samspel i det öppna landskapet. Hagmarkerna kring bron vid Filsbäcks allé har stark förankring i den gamla byns och herrgårdens ängs- och betesmarker. - Filsbäcks säteri, Filsbäck 3:4 är i sig en kulturmiljö av mycket stort kulturhistoriskt värde. Den är representativ för västgötaherrgården med lätt klassicistisk huvudbyggnad, faluröda flyglar och tidig stenladugård. Gården är en aktiv jordbruksfastighet som ovanligt nog bevarar den typiska mångfald av små och stora uthus och ekonomibyggnader som återspeglar liv och verksamhet i en mindre herrgårdsmiljö från 1700-tal till 1900-talets början. Detta är en mycket välbevarad och välvårdad herrgårdsmiljö med typisk indelning/gruppering av bebyggelsen jämte arrondering av omgivande ägor, torp, ståtliga gamla alléer och småvägnät. - bäckdalgången är uppmärksammad som objekt i ängs- och hagmarksinventering och i betesmarksinventering Vy från Filsbäck över det öppna odlingslandskapet mot Helde i S. I dagens hästhage på bäckens östra sida låg till 1809 Bengt-Carlsgården, en av de tre medeltida gårdstomterna. Den grusade ekonomigården med karaktäristiskt vagnslider och den stora ladan som tillbyggdes ladugården på 1930-talet. - Kända fasta fornlämningar är en milsten från 1700-talets början vid Helde (Sävare 23), eventuell boplatslämning vid Helde (Sävare 71) och en domarring och en trolig hög i skogskanten öster om Filsbäck (Sävare 20 och 22). Kulturhistorisk utredning, väg 44 19 - Utanför den större kulturmiljön finns ett byggnadsobjekt av intresse, ett f.d. torp, Helde 1:19, nära Truve med bostadshus från ca sent 1800-tal. Antikvariska synpunkter och den planerade vägens påverkan på kulturmiljön Planerad vägkorridor innefattar eller berör gamla södra bytomten med tre f.d. gårdstomter och befintlig tomt på Helde gård, samt byvägens dragning, broplatsen, det f.d. torpet Helde 8:1, samt de utflyttade gårdarna Jon-Rasvillsgården och Skattegården. Den planerade vägdragningen kan komma att medföra en stor påverkan på den befintliga kulturmiljön. Dragningen går emellan Filsbäcks herrgård och Heldegårdarna och delar således av helhetsupplevelsen av de två bydelarna i det öppna landskapet. Den gamla södra bytomten påverkas eftersom dragningen i nuläget berör fyra troligen medeltida gårdstomter, det vill säga dels den kvarliggande Helde gård, dels de tre ödetomterna. Den befintliga gamla byvägen som idag binder ihop mycket av kulturmiljön skulle i stor utsträckning komma att försvinna. Vidare påverkas upplevelsen av 1800-talets skiftesstruktur starkt om det kvarvarande 1800-talstorpet Helde 8:1 skulle försvinna. Samma gäller även de två berörda utskiftade gårdarna inklusive linjärt vägnät och inslag av solitärträd. Planerad vägkorsning med nya 44an/gamla Skaravägen berör i hög grad Filsbäcks herrgårdsmiljö genom att vägkorsningen går upp i tillfartsvägens början med den stora allén, den välbevarade gårdssmedjan vid broplatsen och bäckdalgångens hagmarker. Filsbäcks herrgård är idag Karaktärsfull vy från parken med herrgårdsbyggnaden och det typiska herrgårdsdasset. Filsbäcks herrgårdsmiljö har flera karaktäristiska ekonomibyggnader från tidsperioden sent 1700tal - tidigt 1900-tal. Äldst är förmodligen den välbevarade magasinsflygeln. Den skadade stora domarringen (Sävare 20) på utmarken O om Filsbäck är en av två bevarade förhistoriska gravar i området. Gårdens ekonomigård med den stora tegeltäckta stenladugården från 1811 och den ståtliga stallflygeln med välvda träfönster av 1850-talstyp. 20 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 en av Skaraborgs bäst bevarade mindre herrgårdsmiljöer Herrgårdsmiljön är ovanligt komplett för att vara på 2000-talet och har mycket stora kulturvärden. Mot den bakgrunden är det av största vikt att bevara den intakt och helt undvika påverkan på alléer, bäckdalens hagmark och byggnader. Även gårdsallén mot Helde gård berörs av korsningen. Alléerna är mycket viktiga både vad gäller den helgjutna herrgårdsmiljön och som inramning av angränsande öppna odlingslandskap. Mot bakgrund av ovanstående aspekter på kulturmiljöpåverkan vore om möjligt en sydligare dragning av 44:an, söder om Helde bytomt, att föredra ur kulturhistoriskt perspektiv. Detta anknyter till motsvarande synpunkter på delområde 1. Alebäck. Kulturhistorisk utredning, väg 44 21 3. DALVIK Sammanfattning och kulturmiljövärden Delområdet i lövskogskanten längs Öredalsån med Dalvik och Torestorpsvägen (väg 702) är i sin helhet en kulturmiljö med mycket stora kulturvärden. Dessa kulturvärden karaktäriseras - dels av Dalviks herrgård från 1800-talet (gården känd sedan 1600tal) med välbevarad mangårdsbebyggelse och park samt odlingslandskap med hagmark och åravin. Dalviks huvudbyggnad från 1860 har mycket stort kulturhistoriskt värde, eftersom den är ett av Vänerkustens främsta exempel på Charles Emil Löfvenskiölds mönsterinspirerade lantmannabyggnader. - dels av en stenåldersboplats som ger odlingslandskapet ett större tidsdjup. - dels av Torestorpsvägen med genuin gammal landsvägsdragning och en högvuxen lövträdsallé. Väg 702/701 är klassad som av mycket stort kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997. Dalviksområdet ingår i sin helhet i en sammanhängande kulturmiljö som följer väg 702 ner t.o.m. Torestorp. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). Dalviks gård har kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Vägmiljön med gammal dragning och allé har också mycket stora kulturvärden. Stenåldersboplatsen Sävare 52 ingår i större fornlämningsmiljöer ner mot Torestorp. - Till kulturvärdena hör även att bebyggelse och landskapsbild fortfarande är representativa för det småskaliga herrgårdslandskap som länge satt prägel på området mellan Lidköping/Kinnekulle. Dalvik 1:3. Dalviks huvudbyggnad från 1860 är ett av västra Skaraborgs främsta exempel på manbyggnader inspirerade av C.E. Löfvenskiölds mönsterritningar för lantmannabyggnader. Väg 702 Dalvik-Torestorp med den ståtliga allén. 22 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Det välbevarade upplevelsemässiga samspelet mellan dessa värden bidrar till att kulturmiljön ger ett homogent intryck med stark tonvikt av 1800- och tidigt 1900-tal. Dalviksområdet är en del av en större kulturmiljö, som sträcker sig utanför undersökningsområdet med fornlämningar, den äldre vägmiljön, kulturlandskap och bebyggelse ner t.o.m. Torestorps by. Antikvariska synpunkter och den planerade vägens påverkan på kulturmiljön Den planerade vägkorridoren passerar strax norr om Dalvik vid broplatsen över Öredalsbäcken. Med nu aktuell vägdragning tycks inte Dalvik-Torestorpsvägens kulturvärden påverkas i någon större utsträckning. Skulle korridoren justeras ytterligare är det dock ur kulturmiljösynpunkt mycket angeläget att undvika en sydligare dragning som skulle kunna påverka delområdets kulturmiljövärden. Kulturhistorisk utredning, väg 44 4. DÄLDEN-TYSKAGÅRDEN Sammanfattning Delområdet sträcker sig från Truve golfbana och Öredalsåns lövskogsklädda ravin i SV upp längs 44:ans gamla dragning genom fullåkersbygden i Skeby i NO. Vägen återspeglar en gammal huvudled längs Vänerns sydöstra sida. Fornlämningar finns. I äldre tid var området inägor och betesmark till Skeby by, men präglas nu helt av 1800- och 1900-talets fullåkersbygd. Nuvarande bebyggelsemönster tillkom efter enskiftet i Skeby 1821, med en grupp utskiftade gårdar i NO vid Tyskagården. I SV vid Dälden och Skogslund framväxte på 1800-talet en grupp f.d. torp och backstugor, senare omvandlade till egnahem/småbruk och numera starkt påverkade av det senare 1900-talet. Kulturmiljövärden - En kommunikationshistoriskt intressant miljö vid det gamla färdstråket omger den djupa åravinen med en gammal broplats med en förfallen stenvalvsbro (fast fornlämning Sävare 70), nuvarande broplats från 1900-talets mitt med en liten betongbro, samt ett f.d. vägskäl mot Lidköping/Skara /Kinnekulle samt en vägvisarsten i kalksten (fast fornlämning Skeby 5:1). I anslutning finns en stenåldersboplats (Skeby 19:1). 23 Kulturvärden i delområdet Dälden-Tyskagården. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). Här framträder de fyra kända fasta fornlämningarna Skeby 5:1, 11:1 och 19:1 samt Sävare 70:1 den gamla stenbron som är kärnan i en liten miljö av kommunikationshistoriskt intresse. Skeby 7:2 Backgården och 8:1 Tyskagården har kulturhistoriskt värdefulla byggnadsobjekt. 24 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 - Fast fornlämning uppe i odlingsbygden är en järnåldersgrav (en hög, Skeby 11:1) SO om Backgården. - Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har två gårdar. Den ena är Skeby 7:2 Backgården som är en samlad gårdsmiljö med rötter i enskiftet på 1820-talet. Som enskild byggnad är en välbevarad mangårdsflygel av kulturhistoriskt intresse. Den andra är Skeby 8:1 Tyskagården som är Vy över fullåkersbygden upp mot Backgården och Tyskagården i NO. Nere i den djupa åravinen finns den gamla broplatsen med stenvalvsbron. Idag är den delvis nedfallen. Fast fornlämning Sävare 70. Kulturhistorisk utredning, väg 44 25 en fin helhet. Som enskild intressant byggnad framträder främst en tegeltäckt mönsterritad ladugård från ca 1930-40-tal. - Mer allmänt hållna kulturmiljövärden finns i stora drag i det öppna odlingslandskapet med bl.a. 1800-talets typiska linjära vägnät och gårdarnas byggnadsgruppering och höga lövträd. Gamla 44:an söderut mot åravinen där stenåldersboplatsen, fast fornlämning Skeby 19:1, ligger i skogskanten till vänster. Skeby 7:2 Backgården flyttades ut vid enskiftet 1821 och har, oavsett senare tiders moderniseringar, kvar sina 1800-talsbyggnader som en fin helhetsmiljö. 26 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Antikvariska synpunkter och den planerade vägens påverkan på kulturmiljön Vägvisarstenen, fast fornlämning Skeby 5:1, står på sin plats vid det gamla vägskälet nära Alvhem/ Dälden och visar mot Lidköping och Lindärva. 44:ans gamla vägdragning kommer till stor del att utgöra en grund för den nya dragningen. I delområdets SV del omfattar vägkorridoren i nuläget stenåldersboplatsen (fast fornlämning Skeby 19:1, se separat Arkeologisk utredning 2012) och den gamla broplatsen med stenvalvbron (fast fornlämning Sävare 70). Även den nya broplatsen berörs. Det är en kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö som har en säregen och upplevelsemässigt lite spännande karaktär i och med den delvis raserade valvbrons läge nere i åravinen. Broplatsen har en nu ”ruinromantisk” karaktär inbäddad i grönskan bland sluttningens tvära brinkar. Brons långt gångna förfall medför att bevarandeaspekterna inte är påtagliga, De två f.d. torpställena Dälden och Alvhem som ligger invid gamla 44:an är mer eller mindre förändrade i sen tid. Av dessa ligger Dälden i korridoren. Av gårdarna i NO ligger samtliga fyra gårdar helt eller delvis inom vägkorridoren. Här bör uppmärksammas att Skeby 8:1 Tyskagården och Skeby 7:2 Backgården är kulturhistoriskt värdefulla byggnadsobjekt. I närheten av korridoren står även vägvisarstenen (fast fornlämning Skeby 5:1) nära Alvhem. I händelse av justering av planerad vägdragning är det mycket viktigt att vägvisarstenen uppmärksammas. Kulturhistorisk utredning, väg 44 5. SKEBY Kulturvärden i delområdet Skeby. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). I öster har inringats kulturmiljön kring Skeby by med välbevarat bebyggelsemönster, medeltida kyrkomiljö, värdefulla gårdsmiljöer, bytå längs bäcken, byvägnät och alléer. I övrigt framträder de många förhistoriska boplatserna från byn upp mot Skebyås, Skeby 30-46, 49, 51. Fasta fornlämningar är även Skeby 9, 12 och 24. Ett kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt är Skeby 1:14. 27 28 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Sammanfattning Vy från bäcken över den betade gamla bytån bort mot medeltidskyrkan. Längs den välbevarade kyrkomiljön går gamla Hangelösavägen, numera som byväg. Detta omfattar undersökningsområdets nordöstra del kring Skeby by och omgivande marker ut mot väg 44 samt Skebyås upp mot den nybyggda Källbyrondellen i NV. Dagens utpräglade fullåkerslandskap har ursprung som förhistorisk bygd nära Vänern, belagd bl.a. genom koncentration av sten/bronsåldersboplatser på Skebyås och vid Skeby by, ortnamnet Skeby och enstaka kvarliggande järnåldersgravar. Skeby by har medeltida anor som stor tvåsädesby, vars inägor låg närmast byn i torrlänta lägen, samt vad gäller ängen även vid både bäcken och ute vid Vänern. Efter enskifte 1821 vidtog en intensiv uppodling under 1800- och 1900-talet som skapat dagens fullåkersbygd. En ganska stor bykärna fick ligga kvar vid medeltidskyrkan vid skiftet och dagens bymiljö har en mångfald av äldre strukturer bevarade, inte minst välbevarad bondgårdsbebyggelse, byvägnät och en betad f.d. bytå. Däremot är det omgivande kulturlandskapet till stor del präglat av det nutida storskaliga odlingslandskapet. Några kvarliggande f.d. backstugor minner om 1800-talets utkantsbebyggelse på byns gamla marker. Vägdragningen från 44:an in mot Skeby och vidare mot Mariedal/ Lundsbrunn är av gammalt datum (vägvisarsten och milsten vid 44ans vägskäl). Skebyås NV om byn är delvis mer kuperad, delvis flackare. På 1770talet ingick den i en stor byallmänning, då främst använd till oxbete och åker, men med troligt ursprung som äng. Stora delar uppodlades under 1800-talet, inslag finns av mer sentida små odlingsrösen. Idag präglas den av blandskog och sly, delvis av täktverksamhet och sentida ridanläggning och är i N och SO uppodlad. Inslag av enar knyter an till den äldre hävden som fodermark. Mot 44:an ligger Skeby 10:11 som är sentida villabebyggelse. Kulturmiljövärden Skeby är en väl sammanhållen bymiljö i det öppna odlingslandskapet. Vy fr SO mot Sörgården, Skeby 11:2. - Skeby by har mycket stora kulturmiljövärden som samverkar i upplevelsen av den genuina bymiljön. Även om flera gårdar flyttade ut efter enskiftet 1821 ligger fortfarande flera gårdar kvar och ger stark förankring från den medeltida bystrukturen. Detta är idag en av Skaraborgs mer väl bibehållna bymiljöer och karaktäriseras av byns välbevarade bebyggelsemönster, den medeltida kyrkomiljön, den öppna f.d. bytån, gammal stenbro, bevarat byvägnät och alléer och av den samlade bebyggelsens förhållande till omgivande öppna odlingslandskap. Många gårdar har fortfarande en väl bibehållen agrar bebyggelse från 1800- och 1900-tal som ur kulturmiljösynpunkt ger en stark Kulturhistorisk utredning, väg 44 29 karaktär och är av stort kulturhistoriskt värde, t.ex. Skeby 1:2 Skattegården, 10:3 Nolgården, 11:2 Sörgården, 11:6/10:3 Storegården och 13:7 Bäckgården (se Utredningsdelen). En f.d. mejeribyggnad, Skeby 8:2, från 1900-talet är av industrihistoriskt intresse. Vad gäller äldre kulturlandskap är dock det framför allt i bebyggelsemönstret och vägnätet samt den betade gamla bytån, bäckdalgångens hagmarker och i någon mån på Skeby ås som fler än enstaka äldre markanvändningsstrukturer idag kan skönjas i fullåkerslandskapet närmast byn. - Skeby mycket värdefulla kyrkomiljö med medeltidskyrkan (1100tal) på den stenmursinramade kyrkplatsen. En karaktäristisk gammal sockenkyrkogård som idag är en av Skaraborgs mycket få kvarvarande gruskyrkogårdar. Skeby kyrkplats ingår i Skeby bymiljö. Ett välbevarat byvägnät med flera gårdsalléer kännetecknar Skeby by - Två f.d. backstugor finns kvar av den stora mängd obesutten bebyggelse som uppstod i trakten efter 1800-talets enskifte. Skeby 1:14 med bostadshus av enkelstugutyp från 1800-talet är idag den som har ett större kulturhistoriskt värde. Trädgårdstorp är däremot delvis förändrad. - Vägvisare i kalksten samt en milstolpe från Karl XII:s tid, båda fasta fornlämningar (Skeby 24 och Skeby 12). - Fasta fornlämningar med järnåldersförankring är dels en grav i form av en hög väster om byn (fast fornlämning Skeby 9:1), dels flatmarksgravar troligen från tiden kring Kristi födelse nära Skeby ås närmare byn i norr (Skeby 14). Därutöver finns uppgift om bortodlad fornlämning, stensättning, nära högen. - Vad gäller Skebyås är dess främsta betydelse ur kulturhistorisk synpunkt den stora mängd av boplatser från sten/bronsålder som påträffats nästan längs hela linjen fr.o.m. kring vägkorset nere vid Skeby by i SO vidare över åsen och upp runt väg 44 och nya Källbyinfarten i NV. (I närheten finns även flatmarksgravar, se ovan). Boplatserna utgör tillsammans ett stort kluster av ca 18 fasta fornlämningar som uppmärksammades i en arkeologisk utredning över området 2004. Detta kluster är större än den del som direkt berörs av den planerade vägdragningen (fasta fornlämningar Skeby 30-46 samt 51). Se Särskild utredning VGM 2004, Axelsson&Wattman. Skeby 13:7 Bäckgården är en av byns välbevarade gårdsmiljöer från 1800-talets mitt.. Skeby 1:2 Skattegården med stor allé är en av byns välbevarade gårdsmiljöer från 1800- 1900tal. 30 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Antikvariska synpunkter och den planerade vägens påverkan på kulturmiljön Vy från 44:an österut bort mot korsvägen Källby/ Lundsbrunn/Hangelösa vid Skebys västra utkant. Endast öppen gräsmark och en träddunge skiljer korsningen från den medeltida kyrkomiljön. Delområdet berörs av två vägförslag. Den ena dragningen avser 44ans vägkorridor väster om byn och som innefattar Skeby 1:14 och Skeby 10:7 Trädgårdstorp samt villan Skeby 10:11 nära Källbyrondellen samt vägvisarstenen och milstolpen (fasta fornlämningarna Skeby 24 och Skeby 12). Ur kulturhistorisk synpunkt skulle det vara angeläget att bevara den f.d. backstugan Skeby 1:14. Kulturvärdena är förknippade med att detta tycks vara den mest välbevarade av de f.d. torp och backstugor som växte upp kring Skebyås och angränsande del av 44an efter 1800-talets enskifte. Skeby 1:14 ligger dessutom i ett karaktäristiskt utkantsläge i landskapet och har i huvudsak kvar en välbevarad utformning. Beträffande synpunkter på vägvisarstenen och milstolpen (fasta fornlämningarna Skeby 24 och Skeby 12) hänvisas till separat Arkeologisk utredning VGM 2012. Det andra vägförslaget avser den planerade anslutningsväg som skall gå från nya Källbyrondellen i NV ner till Skeby kyrkby i SO. Denna berör flera av de boplatser (fasta fornlämningar) som ligger längs Skeby ås samt kommer i och med planerad korsning i SO nära Skeby medeltida kyrkplats i kanten av Skeby by. Vad gäller Skeby ås berör planerad angöringsväg från Källbyrondellen ner mot Skeby flera av de ca 18 fasta fornlämningar som uppmärksammades 2004. Se Särskild utredning VGM 2004, Axelsson&Wattman. De kulturvärden som är förknippade med Skeby by påverkas troligen inte mycket av den planerade vägdragningen, dock med ett mycket viktigt undantag för kyrkomiljön i byns västra utkant. Den medeltida Kulturhistorisk utredning, väg 44 kyrkomiljön har mycket stora värden och dess småskalighet och exponerade läge medför att extra varsamhet måste visas vid ingrepp/åtgärder i närområdet. Mot den bakgrunden är det mycket angeläget att den planerade korsningen/rondellen hålls mer uppåt, åt NNV, och inte förskjuts neråt SSO och kyrkplatsen. Det är också mycket väsentligt för både kyrkomiljö och välbevarad bykaraktär att angöringen till by- och landsväg utförs med stor hänsyn till befintligt äldre bebyggelsemönster. Vy från Skeby ås, mellersta delen. Vägvisarstenen nära 44:an, fast fornlämning Skeby 24. Skeby 1:14 är av kulturhistoriskt värde såsom den mest välbevarade av de f.d. backstugorna från 1800-talet på byns gamla marker. Vy från Källbyrondellen åt SV längs 44:an vid Skeby 10:11 och gamla ladugården vid Trädgårdstorp. Flera förhistoriska boplatser ligger i odlingslandskapet kring 44:an. 31 32 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 3. Utredningen Bebyggelse- och landskapshistorisk översikt Det aktuella området ligger på sydsidan av Vänern, mellan Lidans dalgång i väster och Kinnekulle i nordost. Frånsett flacka sandstränder och skogsmark närmast Kinneviken domineras området av öppen fullåkersbygd med inslag av träddungar. Terrängen präglas av en ganska flack slättbygd som mot NO genomskärs av åsryggen Skeby ås. Karaktäristiska för fullåkersbygden är de små ringlande å- och bäckraviner som skurit djupt ner i slättens lerlager. Större skogsområden sluter landskapsbilden främst på Brakelundsåsen, den israndbildning som avgränsar området längst i sydväst. Skogspartier avdelar odlingsbygden även öster om Filsbäcken, kring Öredalsån och längs Vänern. Öredalsåns djupa åravin norr om Dalvik. Här finns ett kulturlandskap i en utpräglad jordbruksbygd som formats under årtusenden. Väg 44 på sträckan Lidköping-Källby skär idag på tvärs över landskapets äldre strukturer. De äldre vägarna ingår i tidigt utvecklad kommunikationsleder längs Vänern mellan Svealand och Västkusten. Detta gäller det viktiga färdstråket Skara-Lidköping som länge följde Filsbäckens dalgång upp mot vägskälet Klåvet och där mötte stråket längs sydostsidan av Vänern på sträckan Lidköping- Kinnekulle. Områdets innehåll av förhistoriska fornlämningar ger uttryck för en tidig mänsklig aktivitet. Vid Skeby by och upp mot Skebyås i NO finns ett helt kluster av förhistoriska boplatser som vittnar om boplatser med röt- Kulturhistorisk utredning, väg 44 ter i sten- och bronsålder. Dessa finns redovisade av Axelsson&Wattman, VGM 2004. Två stenåldersboplatser finns också norr och söder om Dalviks gård vid Öredalsån. Fynd av slagg kring Filsbäcken vid Helde kan indikera tidig boplats. Åtskilliga lösfynd av främst yxor indikerar stenåldersaktivitet även vid Alebäck-Helde. Senare tiders intensiva odling har med all sannolikhet reducerat de förhistoriska gravarna i området. Närmare Skeby by finns järnålderslämningar i form av flatmarksgravar kanske från tiden efter Kristi födelse samt två högar. En hällkista troligen från övergången sten- och bronsålder har förr funnits nära Skeby. På Helde gamla utmark finns järnåldersgravar i form av en domarring och en trolig hög och uppgift finns om att ytterligare en grav har funnits. 33 I fullåkersbygden sydväst om Skeby ligger enstaka järnåldersgravar kvar som åkerholmar. Hög, Raä Skeby 9. Fornlämningsöversikt (enligt Fmis) Skeby 5:1 Vägvisarsten. Fast fornlämning Skeby 43 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 9:1 Hög. Fast fornlämning Skeby 44 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 10:1 Hög. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 45 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 11:1 Hög. Fast fornlämning Skeby 46 Boplats. Fast fornlämning Skeby 11:2 Stensättning, bortodlad. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 49 Boplatslämning övrig. Fast fornlämning Skeby 12:1 Vägmärke. Fast fornlämning Skeby 51 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 14:1 Flatmarksgrav. Fast fornlämning Sävare 20:1 Stenkrets. Domarring. Fast fornlämning Skeby 17:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 21:1 Uppgift om grav. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 19:1 Stenåldersboplats. Fast fornlämning Sävare 22:1 Hög?, rund. Skadad. Fast fornlämning Skeby 24:1 Vägmärke. Fast fornlämning Sävare 23:1 Vägmärke. Fast fornlämning Skeby 25:1 Stenkammargrav. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 27:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 30 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 29:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 31 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 41:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 32 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 48:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 33 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 52:1 Stenåldersboplats. Fast fornlämning Skeby 34 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 60:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 35 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 61:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 36 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 67:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 37 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 70:1 Stenvalvbro. Skadad. Fast fornlämning Skeby 38 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 71:1 Fyndplats för slagg. Eventuell boplatslämning. Fast forn- Skeby 39 Boplatsområde. Fast fornlämning Skeby 40 Boplatsområde. Fast fornlämning Sävare 72:1 Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning Skeby 41 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning Sävare 77:1 Försvunnen gränssten för Kinneskogens kronopark 1688. Skeby 42 Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning lämning Övrig kulturhistorisk lämning 34 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Medeltid - ca 1800 – Byarnas bygd Storskifteskartan över Helde/Filsbäck 1771 visar hur gårdsbebyggelsen då ligger anslutning till inägorna som omger Filsbäckens dalgång. Heldegårdarna utgör klungan i söder och Filsbäcks säteri ligger i norr. Utmarken motsvarar skogspartierna i O. Lantmäteristyrelsens arkiv. Området ingår i de medeltida socknarna Sävare och Skeby. Bebyggelsen har under perioden medeltid-1800-talets början främst varit samlad i byarna Helde och Skeby. Några medeltida större gårdar såsom Alebäck och Filsbäck har också funnits. Filsbäcks säteri har troligen under århundraden räknats som en del av Helde by. Bylägena har medeltida eller förhistorisk bakgrund och ligger i typiska terränglägen på ryggar eller mindre förhöjningar i slättlandskapet. Under sen medeltid-1600-tal spelade animalieproduktion fortfarande viktig roll. Det innebar att betesdriften var betydande och att ängen hade en central roll som fodermark med slåtter. Redan på 1600-talet påbörjades dock en uppodling som sedan tilltog under 1700- och 1800-tal. Byarna i området tillämpade framför allt tvåsäde, d.v.s. att halva åkerarealen bar säd årligen och halva åkern låg i träda. I Helde fanns även visst inslag av ensäde, d.v.s. att man inte tillämpade träda utan sådde åkern varje år. Inägorna med åker och äng sträckte sig framför allt längs impediment och torrpartier. Ängsmarken omfattade även mer våta och sidlänta lägen t.ex. längs bäckarna och på mader längs Vänern. Utmarken var de samfällt ägda markerna, med betesmark och skog som resurs för bränsle, byggnads- och hägnadsvirke. Den har framför allt varit knuten till de skogspartier som funnits samt till de magrare mar- Kulturhistorisk utredning, väg 44 kerna längs Vänern. Via fägatan fördes byns boskap från byplatsen ut till betet på utmarken. Ofta har by- och landsvägar haft dubbla funktioner som väg och fägata. Dragoxarna har åtminstone på 1700-talet haft eget bete i särhägnade oxbeteshagar i inägorna (se nedan). Bykartan från Helde 1724 är den äldsta kartan i området. Storskifteskartor från 1700-talets senare del visar på hur åkergärdena då fortfarande karaktäriserades av både oregelbundna ägofigurer av äldre typ och en parcellering med mängder av långsmala tegar i gärdena. Små fodervallar för ängsslåtter låg i åkermarken men planerades bli uppodlade. Det tycks som om de delar av ängen som betraktats som sämre blivit frånhägnade till oxbete. En del av bäckravinerna hade hägnats in som små beteshagar. Särskilda havreåkrar med odling av havre till foder förekom också. Förhållandena tycks ha varit likartade i både Helde och Skeby på 1700-talets senare del. I Skeby hade man delat in byns marker i två hägnade gärden som vardera inrymde både inägo- och utmark. Helde hade fortfarande en mer traditionellt avgränsad uppdelning i inägor och utmark. Kvarndriften i området tycks ha varit helt knuten till väderkvarnar. 1800-talets samhällsomvandling Vad som bl.a. karaktäriserar utvecklingen i bygden i det sena 1800-talet är dels gårdsutflyttningen från byarna vid enskiftet, dels den ökande uppodlingen, dels framväxten av en obesutten bebyggelse med torpställen och backstugor. Järnvägens tillkomst lade i många avseenden grunden för framväxten av 1900-talets moderna samhälle. Området hör till Skaraborgs enskiftesbygder (Enskiftesstadga för Skaraborg redan 1805), vilket innebär ett tidigt skifte och att laga skifte fick mindre genomslag. I Helde flyttades tre av fem gårdsenheter ut från byn efter 1809. I Skeby 1821 flyttades vissa av de 14 gårdarna ut från byn, men flera fick också ligga kvar med påföljd av att bebyggelsemönstret förblev samlat. Nästan allt av byarnas gamla ängar lades ut till odlingsmark efter storskifte och enskifte. Nyodlingar gjordes också på gammal utmark kring utskiftade gårdar. Flera grupper av torpställen och backstugor tillkom på gammal utmark, t.ex. kring 44:ans gamla dragning. 1874 drog järnvägen Lidköping-Skara fram med bl.a. en hållplats vid Alebäcks gård. 1898 invigdes Kinnekulle-Lidköpings järnväg som drogs fram längs Vänern bl.a. med Filsbäcks hållplats norr om Filsbäcks herrgård. 1900-tal - agrarsamhälle i industrialism och globalisering 1900-talet har avsatt stora spår i och med det gamla agrarsamhällets fortsatta omvandling till det moderna svenska samhället; med först in- 35 36 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Vy från sydost över de utskiftade gårdarna Backgården och Tyskagården i fullåkersbygden kring 44:ans gamla dragning mellan Öredalsån och Skeby. dustrialism, motorisering och folkhem och sedan postindustrialism och globalisering. I takt med jordbrukets teknikutveckling ersattes mycket av äldre ekonomibyggnader med större och mer moderna anläggningar. 1900-talets senare del innebar rationaliseringar och specialiseringar av jordbruksdriften. En stor mängd små och halvstora familjejordbruk har lagts ned. Kulturlandskapet har blivit mer och mer utslätat av det industriella jordbrukets bortröjning och hårdodling av äldre tiders lämningar. Under 1900-talets tidiga del avfolkades och raserades många f.d. torp och backstugor. Andra sådana småställen friköptes och ersattes ofta med egnahem och andra småbruk. Kring Filsbäcks hållplats och väg 44 har Filsbäcks tätort tagit form under 1900-talets senare del. Under samma tid har Källby tätort som är större än Filsbäck utvecklats som järnvägsoch industrisamhälle. På Skebys gamla utmarker längs Vänern har en omfattande fritidsbebyggelse vuxit upp efter 1900-talets mitt. Vid Truveholms herrgård på gränsen mellan Sävare och Skeby socknar har en större golfbana anlagts under senare delen av 1900-talet. 1900-talets snabbt framväxande motorisering och privatbilism innebar för området att den gamla huvudvägen Skara-Lidköping byggdes om med ny dragning genom skogsområdet längre väster om Vinninga/ Filsbäck i mitten av 1900-talet (väg 184). Även en partiell ny dragning av väg 44 O om Lidköping gjordes närmare Vänern SV om Skeby under 1900-talet. Kulturhistorisk utredning, väg 44 Beskrivning 2012 Utredningsområdet har delats in i fem delområden för att underlätta redovisningen: Alebäck, Filsbäck-Helde, Dalvik, Dälden-Tyskagården och Skeby 1. ALEBÄCK Alebäcks gård ligger i flack slättbygd ett par kilometer SO om Lidköping, där Kartåsens skogsområde öppnar sig ut mot slätten i öster och sydost. Kartåsen med barr- och blandskog var till stor del gammal utmark och skogsresurs åt Lidköpings stad. Delområdet präglas bl.a. av skogskant, vidöppna flacka odlings- och betesmarker, stora nutida hästhagar, spikraka körvägar samt höga lövträd kring bostadshusen. Ett stort inslag av energigröda präglar landskapsbilden kring vägen närmast öster om Alebäck. Några kartor äldre än sent 1800-tal har inte påträffats i Lantmäteriets arkiv. Alebäck har medeltida bakgrund, omnämnt 1361. Namnet anses vara trädnamnet ”al” sammansatt med ”bäck”. Gården var ett helt kyrkohemman enligt 1546 års jordebok och var således redan då en större gård. Den blev sedermera officersboställe, bl.a. kaptenslöjtnants- och ryttmästarboställe, på 1700- och 1800-talet. Gårdsbebyggelsen ligger på en svag förhöjning ovanför bäcken som bör gett namn åt gården. I skogskanten ett stycke norrut ligger tre torpställen med anknytning till gården. Det bebyggelsemönstret har troligen rötter i 1600-talet, vilket kan skönjas på Helde bykarta från tidigt 1700-tal. Ett 1800-talstorp ligger längre åt väster. Torpen har förr varit fler än idag, vilket framgår av Häradskartan från 1877-82. Gårdsbebyggelsen är samlad kring körvägen mot Helde. Alebäck av idag domineras av att gården är ett framstående stuteri och även omgivningen präglas av hästverksamheten. Även om gårdsläget bör ha gamla anor bär dagens bebyggelse en mycket nutida karaktär, med villapräglad manbyggnad och stora moderna stallar och förrådsbyggnader. Av äldre datum är främst ett falurött magasin från 1800-talet. Väster om gården finns en tidstypisk f.d. personalbostad från ca 1930-40-tal. Närmast öster om gården ligger en om- och tillbyggd f.d. banvaktsstuga vid den f.d. banvallen av järnvägen Lidköping-Skara (i drift 1867-1961) På Häradskartan från 1877-82 är dagens fullåkersbygd redan ett faktum. Kulturlandskapet av idag är i huvudsak starkt nutidspräglat, omskapat av 1800- och 1900-talets storskaliga uppodling. Idag dominerar stuteriets hästhagar men även odlade partier. En lite äldre prägel finns dock kring de f.d. torpen i skogskanten. Det är en värdefull karaktär med betesmark i det flacka öppna slättlandskapet med små körvägar som binder samman den småskaliga 1800-talsbebyggelsen på de f.d. torpen Lilla och Stora Kusketorpet samt det senare avsöndrade Vads- 37 38 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 På häradskartan från 1877-82 framträder ett starkt uppodlat kulturlandskap kring Alebäck i kontrast mot skogen i V och N. Torpen som låg i V är numera borta. Ängen ligger längre åt NV utanför kartbilden. Av ekonomiska kartan från sent 1950-tal framgår den väl etablerade fullåkersbygden kring Alebäck i skogskanten. botorp. Av torpbebyggelsen återstår idag främst de faluröda bostadshusen som framför allt på Kusketorpen har fått behålla mycket av en sen 1800-talskaraktär. I skogskanten runt Lidköping finns många f.d. torpställen, men nästan alla av dessa är idag mer eller mindre starkt förändrade. Kusketorpen hör numera till de mest välbevarade och är mot den bakgrunden av stort kulturhistoriskt värde som bevarade slättbygdstorp. Sambanden mellan huvudgård och torp är fortfarande överblickbara i landskapet. Kulturmiljömässigt hänger torpområdet även väl samman med de f.d. torpen och herrgårdsmiljön på Filsbäcks säteri i nordost. Kulturhistorisk utredning, väg 44 39 Små körvägar länkar samman de f.d. torpen i skogskanten. Vy mot Stora Kusketorpet. Vy från den f.d. banvaktsstugan västerut längs vägen bort mot Alebäck. Det f.d. torpet Ängen, Alebäck 1:10, avslutar delområdet i väster, avskilt från de övriga Alebäckstorpen av skog och väg 184. Ängen omfattar faluröd bebyggelse med bostadshus, uthus, ladugård och liten trädgårdstomt. Det är en tidstypisk samlad torp/småbruksmiljö med stark förankring i 1800- och tidig 1900-tal. Vägkorridoren och Alebäck Vägförslaget går i nuläget norr om Alebäck, mellan gården och Stora Kusketorpet. Lilla Kusketorpet ligger helt inom korridoren. Den planerade dragningen går vidare västerut genom skogen och angör väg 184 med en tänkt korsning in mot torpet Ängen. Båda Kusketorpen är kulturhistoriskt värdefulla som slättbygdstorp med sen 1800-talsprägel. Lilla Kusketorpet, Alebäck 1:2. Vy mot Alebäcks gård längs vägen österut. 40 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 2. FILSBÄCK-HELDE Geometrisk avmätning av Helde by med Filsbäck år 1724. Lantmäteristyrelsens arkiv. Av denna äldsta kända karta över byn framgår att Helde/Filsbäck hade två åkergärden, ett på var sida om bäckdalgången. Den bästa ängen omgav herrgården kring bäcken i N. De större ängarna som låg längst i V samt i SV och SO ansågs sämre och hade avsatts till oxbetesmark. Särskilda beteshagar fanns, bl.a. i bäckdalgången som dock i övrigt var äng. Utmarken med betet var annars knutet till skogspartierna i öster. Byvägarna fungerade även som fägator till utmarken. Delområdet omfattar slättbygden kring Filsbäckens ringlande lopp. Det kännetecknas av Helde by och Filsbäcks herrgård och omgivande marker. Idag är här en fullåkersbygd som i södra delen karaktäriseras av Helde byplats med kvarliggande och utskiftade bondgårdar och i norr av herrgårdsmiljön med byggnadsgrupper, park, alléer etc. Mot öster och NO inramas den öppna bygden av skogspartier. Gamla vägen Skara-Lidköping kommer söderifrån och går norrut förbi Filsbäck upp mot Vänern. Mellan herrgården och Helde går en mindre väg österut som är en gammal byväg. Gamla Skara-Lidköpingsvägen bör ha tidigmedeltida ursprung. En milsten från 1700-talets början vid Helde betonar vägens roll som kommunikationsled (Fast fornlämning Sävare 23). Om bygdens förhistoriska bakgrund minner idag framför allt några järnåldersgravar, en domarring och en trolig hög, i skogskanten öster om Filsbäck (Sävare 20 och 22, båda fasta fornlämningar). Åtskilliga lösfynd indikerar stenåldersaktivitet. Ett slaggfynd i Helde kan tolkas som en eventuell boplats vid bäckdalgången (Fast fornlämning Sävare 71). Området har en bebyggelsehistoriskt intressant bakgrund med sin koppling mellan Helde by och Filsbäcks herrgård. Helde omnämns Kulturhistorisk utredning, väg 44 1434 och har medeltida eller förhistoriskt ursprung och Filsbäck är känt sedan 1351. Helde by omfattade fem hela hemman på 1500-talet, exklusive Filsbäck. Gården var ett helt hemman som blev säteri 1621 och åtminstone sedan 1600-talet räknades in som en del av Helde by, med ägor i sammanblandning. Det är troligt att herrgården även långt tidigare utgjort en del av byn, som då har formen av en tvådelad bytomt som var vanlig i västra Skaraborg. Herrgården utgjorde byns norra tomtdel kring den ena av de två byvägarna. På den södra tomtdelen låg fem bondgårdar i en klunga kring bäcken och den större byvägen. Av bykartan från 1724 och storskifteskartan 1771 framgår att Helde/ Filsbäck hade två åkergärden, ett på var sida om bäckdalgången. Ängen hade uppenbarligen tidigare spelat stor roll och täckt en större areal, på 1720-talet var dock en stor del äng avsatt till oxbetesmark. Byn hade då kvar två mindre ängsgärden av bättre kvalitet som omgav herrgården i norr. Längst i SO fanns ett sämre ängsgärde som var samfällt med övriga byar i Sävare socken. Särskilda beteshagar fanns, bl.a. i bäckdalgången som dock i övrigt var äng. Utmarken med betet var annars knutet till skogs- och höjdpartierna i öster, Myran och Dyan. Byvägarna fungerade även som fägator till utmarken. Detta bör återspegla långt äldre förhållanden. Dagens fullåkersbygd började ta form efter enskiftet i Helde 1809. Redan ca 1880 var i stort sett hela de gamla inägorna uppodlade till åker och vall ända fram till skogen i öster. Främst bäckdalgångarna var fortfarande ängs- och hagmark. Detta framgår av Häradskartan 1877-82. Enskifteskartan 1809 över Helde och Filsbäck visar bl.a. en fortsatt uppodling från storskiftet 1778. Gårdstomterna är markerade med rosa. Lantmäteristyrelsens arkiv. 41 42 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Häradskartan 1877-82 återger effekterna av enskiftet med gårdsutflyttningar och en intensiv uppodling. 1950-talets ekonomiska karta återspeglar en sedan länge etablerad fullåkersbygd. Flera gårdsenheter längst i O såsom Apelskog och Björn-Håkansgården hade inte flyttat ut och bebyggts förrän i tidigt 1900-tal. Fortfarande fanns 1800-talstorpet Lidabacken kvar på den f.d. utmarken i O. Kulturhistorisk utredning, väg 44 Bebyggelsemönstret var påverkat redan efter storskiftet på 1770-talet då en av byns gårdar tycks ha försvunnit från bytomten. Vid enskiftet 1809 flyttades ytterligare två gårdar ut och även skiftesdelar av de två gårdar som fick ligga kvar flyttades ut. Öster om byn placerades två gårdar efter enskiftet, Bengtsgården och utflyttad del av Jon-Rasvillsgården. Tre gårdar, Skattegården, Apelskog och utflyttad del av Björn-Håkansgården, bebyggdes inte förrän i tidigt 1900-tal. (Pukaregården i undersökningsområdets utkant är utflyttad från grannbyn Lunneberg). Kvar på Helde bytomt i söder ligger Björn-Håkansgården och Jon-Rasvillsgården (förr även kallad Skattegården), sistnämnda gård kallas numera Helde gård. Filsbäck kvarligger i orört läge i norr. Traditionell funktionsuppdelning och gruppering av gårdsbyggnaderna dominerar idag även om mangårdsbebyggelsen mestadels är moderniserad och ibland starkt förändrad. 1900-talets lantbruksutveckling präglar flertalet ekonomibyggnader. Helde 8:1 är idag det enda kvarvarande av en klunga av torp och backstugor som tillkom i öster på gammal utmark under 1800-talet efter enskiftet. Det f.d. torpet har ett typiskt läge i skogskant ut mot odlingsbygden. Bostadshuset av enkelstugutyp från 1800-talet är något förändrat i sen tid men tillsammans med två faluröda uthus och ett stort vårdträd är detta en väl bibehållen helhetsmiljö av ett gammalt torpställe i fullåkers­bygd. Idag är detta mer ovanligt förekommande i fullåkersbygden kring Lidköping. Kulturmiljön i området är av stort kulturhistoriskt intresse eftersom den trots läget i fullåkersbygden bevarar flera strukturer från medeltid och framåt, även med ett visst förhistoriskt inslag. Detta ger kulturlandskapet ett mer ovanligt upplevelsemässigt tidsdjup för att vara i Skaraborgs västra slättbygder. Här finns sporadiska förhistoriska strukturer men en mycket tydlig förankring i medeltid-1600-tal med by- och gårdstomter, ödetomter, vägnät (fägator), hagmark, den genuina herrgårdsmiljön från 1700-1800-tal samt torpställen och stora alléer. 1800-talsstrukturen från enskiftet är fortfarande väl bibehållen vad gäller t.ex. bebyggelsemönster, linjärt vägnät med inslag av solitärträd (oxlar), gårdsallé, 1800-talstorp och det vidöppna odlingslandskapet. Filsbäck omnämns redan 1351. Gården var på 1500-talet ett helt hemman som blev säteri 1621 under överste Wilhelm von Salzburg. Länge var gården ett mantal kronosäteri rusthåll under Westgöta Dragonregemente. Gården har haft eget bränneri och mejeri samt under 1900-talet en liten handelsträdgård. Under det senare 1800-talet och runt år 1900 hade gården mer karaktär av ett stadsnära sommarnöje med ett måttligt utvecklat jordbruk. Efter ägarskifte i 1900-talets första del utvecklades återigen egendomens jordbruk betydligt. Familjen Poucette är ägare sedan 1930-talet. Filsbäck idag, Filsbäck 3:4, är en mycket välbevarad och välvårdad äldre herrgårdsmiljö med typisk disponering av gårdsbebyggelsen jämte arrondering av omgivande ägor med beteshagar, odlingsmarker, stora 43 Norra byvägen från Filsbäck löper österut delvis genom den gamla utmarksskogen. Broplatsen vid Helde, vy mot O. De kvarliggande två gårdarna inramas både av bäckdalgångens stora träd och det öppna odlingslandskapet. Helde 6:1 Helde gård. Filsbäck, Filsbäck 3:4, har ovanligt nog en stor mängd äldre uthus bevarade, ofta med en ny funktion i dagens herrgårdsverksamhet. 44 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Helde gårds allé sedd från Filsbäck i N. Alléerna är en viktig del av det öppna odlingslandskapet och ger en inramning åt detta. alléer, småvägnät och herrgårdstorp. Gården är en modern jordbruksfastighet som ovanligt nog bevarar den karaktäristiska mängd av uthus och ekonomibyggnader som präglade en mindre herrgårdsmiljö från 1700-tal till 1900-talets början. Karaktäristisk är t.ex. gårdssmedjan i allén vid gårdens infart. Den avgränsade, trädkantade mangården omfattar bl.a. fruktträdgård, kryddgård, delar av äldre trädgårdsanläggningar, en minneslund m.m. Huvudbyggnaden med sexdelad plan och utskjutande knutar kan härstamma från 1700-talet, om- och påbyggd år 1800 i enkel sengustaviansk utformning med bl.a. ljusmålad panelfasad samt ornamente- Det ålderdomliga Smedstorp, Filsbäck 3:4, med sin typiska hallaskorsten är det mest välbevarade av herrgårdstorpen under Filsbäck. Filsbäck, Filsbäck 3:4, huvudbyggnadens lätt sengustavianska utformning härstammar från en om- och påbyggnad år 1800. Den har en yngre portik och gaveltillbyggnad. Redan 1811 byggdes Filsbäcks stora stenladugård, överbyggd med ny stor skulle 1915 och tegeltäckt, välbevarad sedan dess. Kulturhistorisk utredning, väg 44 rad portal, profilerade fönsteröverstycken och i gavlar lunettfönster. En tillbyggnad från sent 1800-tal vid östgaveln slopades vid restaurering 1940-45 som återställde den nyklassicistiska exteriören där samt att portiken vid entrén tillkom. I trädgården finns ett tidstypiskt åttkantigt dass från 1800-talet. De välbevarade flyglarna består dels av ett timrat magasin som kan härstamma från 1700-talet samt en timrad stallänga som kan ha samma ålder men fick nuvarande exteriör ca 1850-60. Den separata fägårdens stora stenladugård byggdes redan 1811, fick ny överbyggd skulle 1915 och ny lada på 1930-talet. Ladgården har kvar det stora tegeltaket, i likhet med gårdens andra byggnader, vilket bidrar starkt till gårdsbebyggelsens väl sammanhållna karaktär. Bland gårdens alla hus märks bl.a. f.d. mejeri, hönshus (gårdskontor), brygghus, hundhus och ett stort vagnslider. Gårdsmejeriet från ca sent 1700- eller tidigt 1800-tal har även omfattat bostäder. Det är byggt med undervåning av sten och timrad övervåning (i källaren finns en inmurad f.d. kronoparkssten från Kinneskogen 1686). På 1940-talet avkortades längan till hälften. Av gårdens tre personalbostäder är en från 1800-talet och två från 1930-talet. Vid allén och broplatsen vid bäcken ligger gårdssmedjan från 1800-talet i typiskt avskilt säkerhetsläge från övrig gårdsbebyggelse. Infartsvägen inramas av en högvuxen gammal allé. Angränsande landsväg från Sävare norrut kantas av höga lövträd som en enradig allé. Alléerna är mycket viktiga i den helgjutna herrgårdsmiljön och ramar även in det omgivande öppna odlingslandskapet. Av de f.d. herrgårdstorpen är Smedstorp vid landsvägen strax norr om herrgården det mest välbevarade med ett ålderdomligt bostadshus av enkelstugutyp från ca 1800-talets mitt. En närliggande liknande stuga är mycket förfallen idag. Tjuvsled har egnahemsprägel från ca 1930-tal, senare moderniserat. I skogen öster om Helde finns en liten husgrupp från 1900-talets mitt och senare del främst med f.d. fritidshus som senare om- och tillbyggts, 1:47-1:50. I skogskanten längst i nordost ligger en större byggnadsgrupp på rad längs en körväg som är en f.d. brukningsväg och numera avgränsar husen från Lidköpings golfbana i Truve. Golfbanan är anlagd i ett område med bl.a. ekhagar längs Öredalsån på Truveholms herrgårds mark. Körvägen är Heldes gamla utmarksgräns mot Truve by och Truveholm. Ca 1880 fanns här endast ett torpställe enligt Häradskartan 1877-82. Under ca 1920-30-talet har några egnahem/småbruk med namn som Apelås och Björkelund tillkommit längs vägen och ca 1945-70 några enkla små fritidshus. På senare år har här kompletterats med nutida villabebyggelse. Husklungan har numera en ganska blandad karaktär. Det ännu kvarvarande f.d. torpet, Sandötorp, Helde 1:19, har fortfarande i stort en äldre karaktär med ett bostadshus av enkelstugutyp från ca 1800-talets senare del samt tillhörande uthus. 45 Helde 8:1 är det enda kvarvarande av en klunga torp och backstugor som tillkom på 1800-talet öster om byn. Översikt mot Jon-Rasvillsgården som flyttades ut efter enskiftet 1809. Gårdsbebyggelsen är senare förändrad, men läget i landskapet är karaktäristiskt. Skattegården som flyttas ut först i tidigt 1900tal. En samlad gårdsenhet i karaktäristiskt läge. Skifteslandskapet karaktäriseras av ett linjärt vägnät med inslag av stora solitärträd, som denna ståtliga oxel vid Skattegårdsvägen nära torpet Helde 8:1. 46 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Den ståtliga allén längs tillfartsvägen är en karaktärsfull del av den välbevarade herrgårdsmiljön på Filsbäck. Vägkorridoren och Filsbäck-Helde 1800-talstorpet Sandötorp, Helde 1:19, ligger för sig längst i NO på Helde gamla marker. Planerad vägkorridor går över eller berör gamla bytomten med tre troligen medeltida f.d. gårdstomter och befintlig tomt på Helde gård, samt byvägens dragning, broplatsen, det f.d. torpet Helde 8:1, samt de utflyttade gårdarna Jon-Rasvillsgården och Skattegården. Planerad vägkorsning med gamla Skaravägen m.m. innebär att vägkorridoren innefattar eller berör Filsbäcks herrgårdsmiljö med tillfartsväg med allé och gårdssmedja, broplats samt Filsbäckens dalgång med ängsoch hagmarker, samt berörd dragning av gamla Skara-Lidköpingsvägen. Den berör även gårdsallén mot Helde gård. I korridorens omedelbara närhet ligger husgruppen Helde 1:47-1:50 Kulturhistorisk utredning, väg 44 47 3. DALVIK Ekonomiska kartan från sent 1950-tal skiljer sig inte så mycket från det sena 1800-talets kartbild. Gården hade fortfarande kvar sin stora ekonomianläggning i SO. Allén gick fortfarande något längre åt NV än idag. Delområdet följer Öredalsåns dalgång söderut från vägskälet med gamla 44:an, parallellt med landsväg 702 mot Torestorp/Vinninga/Saleby. Huvuddragen i odlingslandskapet är i stort som i slutet av 1800-talet. Omgivningarna närmast Dalviks gård karaktäriseras av lövskog och hagmark vid och kring den djupa åravinen. SV om gården vidtar ett öppet odlingsstråk som följer landsvägen söderut mot Torestorps by. Söder om Dalvik finns en stenåldersboplats (fast fornlämning Sävare 52). Den ingår liksom Dalvik och övriga delområdet i en större kulturmiljö, som sträcker sig utanför undersökningsområdet med fornlämningar, äldre vägmiljö, kulturlandskap och bebyggelse ner t.o.m. Torestorps by. Dalviks gård är en ensamgård som är känd sedan 1600-talet och då hette Krutbruket. Gården omnämns i jordeboken första gången 1685 som 1/4 frälsehemman. Någon krutproduktion är inte känd här, däre­mot kan salpeterframställning vara förknippad med ett sådant gårdsnamn. (Några kartor äldre än sent 1800-tal har inte påträffats vid sökning i Lantmäteriets arkiv). Under 1800-talets senare del bebyggdes gården som en mindre herrgård och erhöll namnet Dalvik. Herrgårdskaraktären sätter viss prägel på bebyggelse och landskapsbild med en stor parkliknande trädgård kring manbyggnaden och anslutande vägallé. Idag återstår framför allt manbyggnaden (Dalvik 1:3) samt ett falurött timrat bostadshus, också av äldre datum, vid sidan av manbyggnaden (Torestorp 3:20). Häradskartan från 1877-82 ger en bild som i stora drag är lätt igenkännbar även idag med herrgård, park, hagmark, åravin och odlingsstråket längs landsvägen. Odlingsmarken var dock mer omfattande än idag. 48 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Den stora manbyggnaden i rikt utformad panelarkitekur, s.k. schweizerstil, från 1860 bör vara utformad efter Charles Emil Löfvenskiölds mönsterplanschverk ”Landtmannabyggnader”. Exteriören är mycket väl bibehållen. Landsvägen har en mycket genuin prägel av en äldre vägsträckning som är anpassad till landskapets och terrängens växlingar. Från och med Dalvik och söderut kantas den av en allé av höga lövträd ner förbi Torestorps by. Väg 702/701 är värderad som vägmiljö av mycket stort kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997. Som en sidoflygel till Dalviks huvudbyggnad ligger detta äldre bostadshus. Torestorp 3:20. Vägkorridoren och Dalvik Dalvik ligger i nuläget strax söder om vägkorridoren. Vägkorridoren innefattar broplatsen norr om Dalvik. Dalviks monumentala huvudbyggnad från 1860 inramas av en parkliknande trädgård. Dalvik 1:3. Kulturhistorisk utredning, väg 44 49 4. DÄLDEN-TYSKAGÅRDEN På Skeby storskifteskarta 1778 motsvarar landsvägen i stort sett i 44:ans gamla dragning inklusive den gamla broövergången i SV. Vägen går i huvudsak genom Skeby norra gärde med åker, äng och betesmarker. Lantmäteristyrelsens arkiv. Delområdet följer den äldre dragningen av väg 44. Det sträcker sig från golfbanan i Truve och Öredalsåns ravin i SV upp mot Skeby i NO. Golfbanan är anlagd i en parkliknande omgivning vid Truveholms herrgård intill ån Den djupt nerskurna åravinen präglas av lövskog och lerbrinkar. Landskapsbilden karaktäriseras huvudsakligen av fullåkersbygd med inslag av buskage och lövträddungar, terrängen höjer sig efterhand upp mot Skeby ås i nordost. Gömmeskogen längst i SO var en del av Skeby bys gamla utmark. Vägdragningen återfinns såväl i Vägkarteboken 1742 som på Skeby storskifteskarta från år 1777. Den bör dock vara betydligt äldre. Dagens vägskäl nära Alvhem är av senare datum, det ursprungliga vägskälet låg öster om Dälden och därifrån gick vägen ner mot den gamla broplatsen. Nere i grönskan i åravinen finns den gamla broplatsen med en delvis raserad stenvalvsbro med rester av vägbank (fast fornlämning Sävare 70). Vid vägskälet sammanstrålade vägar från Lidköping/Skara och Lindärva/Saleby med färdvägen mot Mariestad längs Vänerns östra sida. Nära Dälden står en vägvisare i kalksten (fast fornlämning Skeby 5:1). Fasta fornlämningar som ger förhistorisk förankring är dels en stenåldersboplats ovanför gamla broplatsen (Skeby 19:1), dels en järnåldersgrav (en hög, fast fornlämning Skeby 11:1) SO om Backgården. Därutöver finns uppgifter om borttagna fornlämningar (bl.a. en hällkista). Historiskt sett har delområdet ingått i Skeby bys norra gärde och inrymde både inägor och betesmark. Efter enskiftet 1821 odlades området upp till största delen. Kulturlandskapet bär främst prägel av 1800- och 1900-talets intensiva odling, numera även med inslag av betesmark. 50 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Dagens bebyggelsemönster med utskiftade gårdar fick sin form efter enskiftet 1821. Av häradskartan från 1877-82 framgår hur mycket av tidigare ängs- och betesmarker som odlats upp under 1800-talet. Vår tids fullåkersbygd framträder tydligt på ekonomiska kartan från sent 1950-tal. Den gamla dragningen av 44an var då fortfarande huvudvägen längs sydöstra Vänern. Golfbanan vid Truve anlades i ett haglandskap på Truveholms ägor. Lösfynd indikerar förhistorisk aktivitet vid Öredalsån. Nuvarande bebyggelsemönster tillkom efter 1800-talets enskifte, med några utflyttade gårdar och gårdsgrupper vid Backgården och Tyskagården. Gårdarna har samlade byggnader, grupperade i typisk funktionsuppdelning, inramade av höga lövträd, vid raka tillfartsvägar. Mestadels är mangårdsbebyggelsen från 1800-talet och ekonomibyggnaderna från sent 1800- och 1900-tal. Skeby 7:2 Backgården är fortfarande en samlad gårdsmiljö med ursprung från enskiftets 1820-tal även om de flesta byggnaderna moderniserats på senare år, en av mangårdens små flyglar är som enskild byggnad oförändrad exteriört. Även Skeby 8:1 Tyskagården är en fin helhet med samlade typiska gårdsbyggnader. Den tegeltäckta stora ladugården i trä och tegel är den mest intressanta byggnaden, karaktäristisk för mönsterladugårdar från ca 1930-40-tal. Flera torp och backstugor tillkom på den f.d. utmarken under 1800-talet, bl.a. minst fem torp som ca 1880 låg i en klunga SO om Tyskagården och som samtliga är borta idag. Även Dälden och Alvhem längst i SV har ursprung från 1800-talets torpställen. Dälden har kvar torpets bostadshus av enkelstugutyp från 1800-talet. Alvhem har under 1900-talet sannolikt haft en för f.d. torpställen typisk utveckling till egnahem/småbruk via friköpande. Skogslund m.fl. strax norr därom har också förankring i 1800talets obesuttna bebyggelse, men här är bebyggelsen numera blandad i ålder och karaktär. Enstaka kvarvarande f.d. torpställen har kompletterats Kulturhistorisk utredning, väg 44 51 med det tidiga 1900-talets småbruk och egnahem samt inslag av nutida villabebyggelse. Samtlig äldre bostadsbebyggelse i denna del är numera mer eller mindre starkt förändrad av om- och tillbyggnader. Samma gäller även det f.d. småbruket Nyholm från 1900-talet nära Backgården. Vägkorridoren och Dälden-Tyskagården Vägkorridoren innefattar i nuläget helt eller delvis stenåldersboplatsen, gamla broplatsen med resterna av stenvalvbron (Sävare 70), nya broplatsen, det f.d. torpet Dälden, 44:ans gamla dragning samt de fyra utskiftade gårdarna Skeby 8:1 Tyskagården, Skeby 7:2 Backgården, Skeby 7:3 och Skeby 19:1. I närheten av korridoren ligger även vägvisarstenen Skeby 5:1 och småbruket Alvhem. Kulturlandskap nära Skeby 19:1 i den utskiftade gårdsklungan. Skeby 8:1 Tyskagården har en fint samlad gårdsmiljö från 1800-1900-tal. Den stora tegeltäckta ladugården i tegel och trä från ca 1930-40-tal är en kulturhistoriskt intressant byggnad. Vy från nuvarande broplatsen norrut mot vägskälet och Alvhem. Den gamla stenvalvbron med vägbanken är en kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö som idag framstår som lite spännande och ”ruinromantisk”, inramad av grönskan nere i den branta åravinen. Fast fornlämning Sävare 70:1. Nuvarande broplats från 1900-talets mitt över Öredalsån. 52 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 5. SKEBY Häradskartan från 1877-82 ger en bild av Skeby som är lätt att känna igen även 2012. Gårdsklungorna har glesnat något efter enskiftet men flera gårdar ligger kvar. Omgivande kulturlandskap var föremål för en intensiv uppodling under 1800-talet , även på Skeby ås. Källbyvägen hade fått sin nuvarande dragning från Lundsbrunnsvägen norrut. Grönsaksbladet ger en god bild av 1950-talets bondby med det verksamma mejeriet och många aktiva bondgårdar i fullåkersbygden. Enskiftets strukturer var fortfarande välbevarade i odlingslandskapet. Även Skeby ås var till stor del hävdad. Hangelösavägen gick fortfarande mellan kyrkan och Stommen. Delområdet avslutar undersökningsområdet i nordost. Det omfattar Skeby by med omgivande marker ut mot väg 44, bl.a. Skeby ås NV om byn upp mot den nybyggda infarten till Källby tätort. Landskapsbilden karaktäriseras främst av öppen odlingsbygd med inslag av lövträddungar och åkerholmar. Skeby ås är däremot delvis kuperad och skogs- och slybevuxen, delvis uppodlad. Skeby är ett ortnamn med karaktär av äldre järnålder. Namnet anses vara en sammansättning av ”skepp” och ”by” viket knyter an både byn och socknen till Vänern. En stor mängd boplatslämningar på Skeby ås kan förankra bygden i sten- och bronsålder (se Skeby ås nedan). Några av dessa ligger i nära anslutning till Skeby medeltida bytomt (t.ex. Ske- Kulturhistorisk utredning, väg 44 by 30-32). Fasta fornlämningar som ger järnåldersförankring är dels en grav i form av en hög väster om byn (fast fornlämning Skeby 9:1), dels flatmarksgravar troligen från tiden kring Kristi födelse vid Skeby ås närmare byn i norr (Skeby 14). Därutöver finns uppgift om bortodlad fornlämning, stensättning, nära högen. Vägdragningen som går från 44:an in mot Skeby och vidare mot Ova och Mariedal finns med på storskifteskartan från 1777 men är troligen mycket äldre än så. Nära Trädgårdstorp, vid det i sen tid något flyttade vägskälet mot 44:an, står två kommunikationshistoriska minnesmärken, dels en vägvisare i kalksten som bl.a. visar vägen mot Mariedals slott, dels en milstolpe från Karl XII:s tid, båda fasta fornlämningar (Skeby 24 och Skeby 12). Vägen Hangelösa -Källby gick ända in på 1970-talet genom Skeby by men drogs sedan väster om kyrkan i nuvarande dragning. Öster om kyrkan finns gamla vägslingan kvar som genuin byväg. Väster om byn finns två f.d. backstugor kvar från den obesuttna bebyggelse som växte upp ute på de gamla markerna efter enskiftet 1821 och som syns på Häradskartan ca 1880. Mest välbevarat är Skeby 1:14 nära 44:an som är en litet bostadshus av enkelstugutyp från 1800-talet, Skeby storskifteskarta 1778 ger en god bild av den samlade storbyn med dess 14 gårdar i tre klungor kring medeltidskyrkan och bytån vid Skebybäcken. Mycket av bebyggelsemönstret är fortfarande lätt att uppfatta även i dagens bymiljö, trots att flera gårdar flyttade ut efter 1821 års enskifte. I NV mot Skeby ås fanns en stor allmänning med ängs- och betesmarker (har rosa markering på kartan), närmast byn dominerade dock åker. Lantmäteristyrelsens arkiv. 53 54 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Den samlade bymiljön med den lilla medeltidskyrkan i förgrunden är blickfång i vyerna från V och NV. inbäddat i en gammal fruktträdgård. Trädgårdstorp (Skeby 10:7) fick under 1900-talet mer småbruksprägel och blev mer förändrat. Skeby by, på åsens utlöpare, har medeltida bakgrund, omnämnd i skrift 1397. Byn som var en stor tvåsädesby omfattade i jordeboken 1574 elva hela och tre halva hemman. 14 gårdar fanns fortfarande i byn fram till enskiftet 1821. Byns marker omfattade nästan hela den lilla socknen. Storskifteskartan från 1777 är den äldsta bevarade bykartan och visar att byns samtliga marker med både inägor och utmark var uppdelade på två gärden. Inägorna låg närmast byn i torrlänta lägen samt vad gäller ängen även i sidlänta lägen vid bäcken, samt som moss- och madmark närmare Vänern. Skog och betesmark fanns i norra gärdet vid Kristningemarken och i det södra vid Gömmeskogen. Både ängs- och betesmark fanns i en stor allmänning i nordväst på Skebyås (se även nedan). Havreåkrar för djurfoder fanns i båda gärdena. Redan före enskiftet 1821 hade man börjat odla upp den fodermark som ansågs vara lämplig för åker redan vid storskiftet. Exempelvis den stora allmänningen på Skebyås. Häradskartan från 1877-82 visar hur dagens fullåkersbygd i stort sett tagit form helt. Utflyttade gårdar i klungor omger den kvarliggande bykärnan där bl.a. skolhus tillkom. Torp och backstugor har tillkommit t.ex. väster och sydväst om byn. Ekonomiska kartan från sent 1950-tal visar fullåkersbygden med enskiftets ägostrukturer fortfarande väl synliga och i byn var Skeby mejeri ett viktigt tillskott. Dagens Skeby har fortfarande en tät och samlad bybebyggelse, en väl samlad enhet i den omgivande öppna fullåkersbygden. Angör man byn från norr eller från 44an i väster ligger den lilla medeltidskyrkan i framkant i det vida blickfånget mot byn. Skeby har en mycket värdefull Kulturhistorisk utredning, väg 44 55 Skeby 8:2 det modernistiska f d mejeriet är ett intressant industriminne. Den mycket värdefulla kyrkomiljön omfattar Skeby medeltidskyrka och den genuina sockenkyrkogården, en av Skaraborgs bäst bevarade gruskyrkogårdar. Stommens ladugård vid kyrkplatsen och gamla Hangelösavägen. Vy från bäcken över den betade gamla bytån bort mot medeltidskyrkan. kyrkomiljö med den romanska 1100-talskyrkan med ett senmedeltida torn och vapenhus från 1738. Den stenmursinramade kyrkplatsen är en genuin gammal sockenkyrkogård som idag är en av Skaraborgs mycket få kvarvarande gruskyrkogårdar. Trots småskaligheten är den lilla kyrkan väl synlig. Vyerna är vida över odlingslandskapet mot kyrkplatsen och byn. En större verksamhetsbyggnad har nu 2012 uppförts i blickfånget ett stycke väster om byn. Skeby by har fortfarande en tät och sammanhållen bykaraktär, eftersom flera gårdar fick ligga kvar i byn vid enskiftet. Medeltidskyrkan och de tre gårdsklungorna kring den öppna f.d. bytån med betesmark kring Skebybäcken kännetecknar även dagens bymiljö. Tätast ligger bondgår- Skeby 1:2 Skattegården med den stora manbyggnaden är en av byns välbevarade gårdsmiljöer från 1800-talet. 56 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Vy från nya Källbyrondellen åt SO ner mot Skeby ås. Vy från Skeby ås, mellersta delen. Skeby 10:7 Trädgårdstorp ute vid korsningen med nuvarande 44:an. Vy från Skebykorsningen upp mot NV och Skebyås. darna kring bäcken. Den västra klungan vid kyrkan har även inslag av f.d. skolhus, egnahem och någon nyare villa. Mycket av byvägnätet är bevarat, med flera inslag av alléer av lövträd. I östra bydelen finns en gammal stenvalvsbro över bäcken. Skeby har gott om gårdar med den genuina prägeln av bondgård i behåll, de äldsta bör härstamma från enskiftets tid på 1820-talet, någon kanske kan vara äldre. Ovanligt nog finns många ladugårdars stora tegeltak i behåll vilket ger en särskild karaktär åt bebyggelsen. En av byns största och mest intressanta gårdsmiljöer är Skeby 1:2 Skattegården med stor manbyggnad från ca 1800-talets mitt och med flera välbevarade uthus och ekonomibyggnader i behåll samt en ståtlig allé längs tillfartsvägen. Även Skeby 13:7 Bäckgården är en större gårdsanläggning med manbyggnad och flyglar från ca 1850-70 samt ekonomibyggnader av blandad ålder. Bra exempel på ladugård och uthus från ca sent 1800-tal har Skeby 10:3 Storegården och 11:2 Sörgården. Även Skeby 24:3 Nolgården har en äldre ladugård samt även en väl bibehållen manbyggnad från 1800-talet. En ståtlig mangårdsanläggning från 1800-talets mitt med fint exempel på ekonomianläggning från 1900talet har den utflyttade Skeby 11:6/10:3 Storegården i SO. F.d. Skeby mejeri, Skeby 8:2, är en större tegelbyggnad från ca 1930-40-tal av industrihistoriskt intresse. Det aktuella området på Skebyås NV om byn var på 1700-talet del av en stor allmänning som hade karaktär av enbevuxen torräng på sandgrusjord och hade förmodligen varit en del av byns ängar. På 1770-talet användes området främst till bete för byns dragoxar, förutom den delen som låg närmast byn och tycks ha brukats till åker. Efter enskiftet 1821 började man odla upp stora delar av åsen, vilket framgår av Häradskartan från ca 1880. Idag finns partier som är tydligt stenröjda med upplagd sten och enstaka små odlingsrösen som ger ett ganska sentida intryck. Här och var finns enar som visar på att området förr varit hävdat och öppet, vilket knyter an till den äldre användningen som fodermark. Kulturhistorisk utredning, väg 44 Åsen är delvis mer höglänt, delvis flackare. Terrängen är delvis starkt kuperad av gropar och kullar. Buskar och blandad låg löv- och barrskog täcker de mellersta delarna. Främst i mellersta delen bär den prägel av täktverksamhet från 1900-talet vilket i sig bör vara ett slags industriminne, dock inte närmare känt. Ungefär mitt på åsen finns numera en mindre ridanläggning med paddock och hinderhoppning. Norra delen av åsen upp mot Källbyinfarten är uppodlad. I SO ner mot byn dominerar åker och öppen gräsmark. Ut mot 44an nära den nyligen utförda Källbyrondellen vid tätortens södra infart ligger Skeby 10:11 som är nutida villabebyggelse. På åsen med omnejd har en stor mängd boplatser från sten/bronsålder påträffats fr.o.m. kring vägkorset nere vid Skeby i SO vidare över åsen och upp runt väg 44 och nya Källbyinfarten i NV. Boplatserna utgör tillsammans ett stort kluster av ca 17 fasta fornlämningar som uppmärksammats i en arkeologisk utredning över området 2004. Detta kluster (fasta fornlämningar Skeby 30-36, 39-40, 45-46, 51) är större än den del som berörs av den planerade vägdragningen. Vägkorridoren och Skeby Delområdet berörs av två vägförslag. Dels är det 44ans vägkorridor som innefattar Skeby 1:14 och Skeby 10:7 Trädgårdstorp samt villan Skeby 10:11 nära Källbyrondellen samt vägvisarstenen och milstolpen (fasta fornlämningarna Skeby 24 och Skeby 12). Dels är det korridoren till en planerad anslutningsväg som skall gå från nya Källbyrondellen i NV ner till Skeby kyrkby i SO. Denna berör flera av de boplatser (fasta fornlämningar) som ligger längs Skeby ås samt kommer i och med planerad korsning i SO i närheten av Skeby by och medeltida kyrkplats. 57 58 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Källor Agrarhistorisk landskapsöversikt Västergötland och Dalsland. 2002. Länsstyrelsen i Västra Götaland. publikation 2002:14. Axelsson, T., Wattman, N. 2004. Västergötlands museum. Rapport 2004:24. Ombyggnad av vägskäl 44/2074/2714..... i Källby socken, Götene kommun, Västergötland. Särskild utredning 2004. Björkman, E. 1977. Översiktlig kulturhistorisk inventering i Lidköpings kommun. Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum. Lidköpings kommun. Ekonomisk häradskarta Skaraborgs län 1877-82. Nytryck 1986-1988. Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum. Fmis (Fornminnesregistret), Riksantikvarieämbetet. Förstudie Riksväg 44 Förbifart Lidköping med vägskäl 44/2704/2714 Källbykorsningen. Lidköpings och Götene kommuner. Västra Götalands län. Objektsnr 631070. Samrådshandling 20 juni 2002. Vägverket. Hallin, K. 1977. Översiktlig kulturhistorisk inventering i Götene kommun. Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum. Götene kommun. Holmström, E., Lundgren, E. 1997. Kultur på väg i Skaraborg. Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Holmström, E. Tidernas Lidköping. Kulturmiljöer i Lidköpings kommun. 1991. Lidköpings kommun. Informant om Filsbäcks bebyggelsehistoria: Christian Poucette, Filsbäcks säteri. Lantmäteriverket, Lantmäteristyrelsens arkiv Lindskog, P. E. Faksimil 1985. Försök till en korrt beskrifning om Skara stift. 1812-16. Utg. av C. Zakariasson, Ed. Lundahl, I. 1950. Ortnamnen i Skaraborgs län. D7. Kinnefjärdings härad. Territoriella namn. OGIS. Digitalt kartmaterial från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Skaraborgsbygden. 1917-1936. Utg. Av F. Colling. Västergötlands museums arkiv och samlingar Fornlämningsöversikt Alebäck-Filsbäck-Helde. Se tabell under Landskapshistorisk översikt. Kulturhistorisk utredning, väg 44 B i l a g a 1. Fornlämningsöversikt i karta 59 Fornlämningsöversikt Dalvik-Dälden-Tyskagården. Se tabell under Landskapshistorisk översikt. 60 Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19 Fornlämningsöversikt Skeby. Se tabell under Landskapshistorisk översikt. Kulturhistorisk utredning, väg 44 61 Arkeologiska rapporter 2011 - 2012 2011:1 2011:2 2011:3 2011:4 2011:5 2011:6 2011:7 2011:8 2011:9 2011:10 2011:11 2011:12 2011:13 2011:14 2011:15 2011:16 2011:17 2011:18 2011:19 2011:20 2011:21 2011:22 Anders Berglund Maria Norrman Maria Norrman Catharina Henriksson Marita Sjölin Marita Sjölin Anders Berglund Maria Vretemark Maria Vretemark Ragnar Sigsjö Marita Sjölin Anders Berglund Maria Vretemark Maria Norrman Maria Norrman Maria Norrman Anders Berglund Maria Vretemark Anders Berglund Maria Norrman Anders Berglund Anders Berglund Arkeologi för Logistic Center Falköping. Undersökning av Friggeråker socken RAÄ 116, Falköpings kommun, Västergötland 2009 Arkeologisk förundersökning av RAÄ Skövde 167/177 och 200, ”Horsås trädgårdsstad”, Skövde 5:85, Skövde kommun, Västergötland 2010 Arkeologisk förundersökning av RAÄ Råda 101:1 i Råda socken, Råda Prästbol 1:15, Lidköpings kommun, Västergötland Kompletterande särskild arkeologisk utredning inför byggnation inom fastigheten Skövde 5:85 i Skövde socken, Skövde kommun Boplatslämning från 1100-talet, Raä 47 i Råda socken, Lidköpings kommun. Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2009 Boplatslämning i Horsås. Fornlämning RAÄ 178 i Skövde socken, Skövde kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2010 Arkeologi på Heden ­– Arkeologisk undersökning av fornlämning 202 i Skövde socken & kommun, Västergötland Osteologisk analys av djurben från kv Mästaren på Kvarnholmen i Kalmar, Småland Osteologisk analys av benmaterial från kv. Intellektet, RAÄ 330 Valla, Linköping, Östergötland Arkeologisk provundersökning av Jarlehus borgruin 1982-83, fornlämning nr 1, Rackeby socken, Västergötland Virkelsborg – fortsatt arkeologisk undersökning. Fornlämning RAÄ 34 i Västerbitterna socken, Vara kommun, Västergötland. Arkeologisk forsknings­undersökning 2010 Norra Ryd, Skövde kommun. Besiktning, inventering, utredning av arkeologi. Osteologisk analys av djurben från kv Dovhjorten i Jönköping, Småland Inför etablering av fem nya vindkraftverk på fastigheterna Kymbo 9:1, Bäck 12:1 och Hångsdala 3:6 i Kymbo, Valstad och Hångsdala socknar, Tidaholms kommun, Västergötland. Arkeologisk utredning 2011. Komplettering av rapport 2010:28. Arkeologisk undersökning 2000 av fornlämning 52, Götene socken och kommun, Västergötland. Kulturhistorisk förstudie inför en planerad vindkraftspark, projekt Borgstena, Borgstena 8:1, Borgstena-Ingeshult 2:1, Nötegärde 1:1, Stockared 1:1 m.fl., Borås kommun. Gullspångsparken. Arkeologisk inventering av planerade vindkraftverk med tillfartsvägar, Gullspångs kommun, Västergötland. Osteologisk analys av djurben från förundersökning i kv. Valnötsträdet 6 i Kalmar, Småland. Mosstorpsparken. Arkeologisk inventering av planerade vindkraftverk med tillfartsvägar, Gullspångs kommun, Västergötland Kulturhistorisk förstudie inför planerade vindkraftverk, projekt Sparresäter, Karlsfors 3:1, Sjöråsen 1:1 och Sparresäter 1:13, Skövde kommun Kinneskogen. Arkeologisk inventering av planerad vindkraftpark i Västra Kinneskogen, Mariestads kommun, Västergötland Arkeologisk inventering av planerad vindkraftpark Brevikshults häradsallmänning, Vårgårda kommun, Västergötland 2012:1 2012:2 2012:3 2012:4 2012:5 2012:6 2012:7 2012:8 2012:9 2012:10 2012:11 2012:12 2012:13 2012:14 2012:15 2012:16 2012:17 2012:18 2012:19 2012:20 2012:21 2012:22 2012:23 Catharina Henriksson & Erik Holmström Anders Berglund Catharina Henriksson Catharina Henriksson Maria Norrman Maria Vretemark Maria Vretemark Maria Norrman Anders Berglund Anders Berglund Catharina Henriksson Catharina Henriksson Anders Berglund Catharina Henriksson Catharina Henriksson & Erik Holmström Anders Berglund Anders Berglund Elinor Gustafsson Anders Berglund Maria Norrman Ylva Nilson (red Elinor Gustafsson) Elinor Gustafsson Ylva Nilson 2012:27 Anders Berglund 2012:24 2012:25 2012:26 (red Elinor Gustafsson) Maria Vretemark Maria Vretemark Anders Berglund Kulturhistorisk utredning Varnhem 2011 Arkeologi i Horsås - Trädgårdsstaden 2011. Förundersökningar av RAÄ 119, 168, 173, 174, 179, 180 och 184, Skövde socken och kommun, Västergötland Särskild arkeologisk utredning inför byggnation inom fastighet­en/erna Våmb 30.241 och Hene 8.16 i Våmb & Norra Kyrketorp socken, Skövde kommun Särskild arkeologisk utredning inför byggnation inom fastigheterna Källby 6:6 och 2:27, Källby socken, Götene kommun Inför bergtäkt på fastigheterna Håberg 1:15, Skogen 1:5, Tengenestorp 1:19 m fl, Grästorps kommun Osteologisk analys av djurben från kv. Bokbindaren i Linköping, Östergötland Osteologisk analys av djurben från Hulje 8:3, RAÄ 281 Mjölby socken, Östergötland Hällkistan som inte fanns. Raä Häggesled 37:2, Häggesled socken, Lidköpings kommun. Arkeologisk förundersökning 2011 Kring Fåraberget i Falköping. Arkeologisk utredning 2011 inom DP Tåstorp-Fåraberget, Falköpings kommun, Västergötland Spåren av ett litet gravfält. Undersökning av Ryd sn RAÄ 55, Skövde kommun, Västergötland Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning av fornlämning Raä nr 17, Hjo stad, Hjo kommun Arkeologisk förundersökning inför byggnation inom Källby Raä nr 94, Götene kommun Mindre arkeologisk utredning inom fastigheten Råda 14:60, Råda socken, Lidköpings kommun, Västergötland Arkeologisk förundersökning inför byggnation inom Raä nr 81, Norra Kyrketorp socken, Skövde kommun, Västergötland Kulturhistorisk förstudie, Våmb socken, Skövde kommun Arkeologi vid Logistic Center. Arkeologiska förundersökningar av RAÄ 104 och 108, Friggeråker socken, Falköpings kommun, Västergötland Arkeologisk inventering (förstudie) i samband med planering av vindkraft­- verken Lövaskog 1-4, Äspereds socken, Borås kommun, Västergötland Tillgänglighetsanpassning på Kyrkogatan inom Raä Mariestad 22:1, Mariestads kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning Järnframställning vid Lillegården - återkomsten. Förundersökning av Skövde socken Raä 203, Skövde kommun, Västergötland Råda Prästbol 1, RAÄ Råda 101, Råda socken, Lidköpings kommun. Arkeologisk undersökning 2010 Halskragen från Daretorp - ett bronsålderstida depåfynd. Arkeologisk efterundersökning 1991 Schaktningsövervakning vid medeltida borgen Gälakvist, Skara socken, Skara kommun Medeltida kulturlager i kv. Saturnus, Skara socken, Skara kommun Osteologisk analys av djurben från kv. Spinnrocken i Norrköping, Östergötland Osteologisk analys av djurben från Stortorget i Kungsbacka, Halland Kulturhistorisk inventering (förstudie) i samband med planering av vindkraft- verken Fänneslunda 1-7, Ulricehamns kommun Liared 1-7 i änglagårdens utmarker. Förstudie av planerad vindkraftpark i Liareds socken, Ulricehamns kommun, Västergötland 2012:28 2012:29 2012:30 2012:31 2012:32 2012:33 2012:34 Elinor Gustafsson Maria Norrman Maria Norrman Elinor Gustafsson Elinor Gustafsson Maria Norrman Erik Holmström Spår av kv. Plåtslagaren, Badhusgatan i Skövde, Skövde kommun Inför byggande av Naturrum ”Vänerskärgården - Viktoriahuset” på fastigheten Läckö 1:7, Lidköpings kommun. Arkeologisk utredning 2012 Inför ny detaljplan på fastigheterna Alvetorp 1:2 och Led 4:2, Lidköpings kommun Inför vindkraft inom Floby-Istorp 1:5, 1:7 och 1:9, Floby socken, Falköpings kommun. Särskild utredning 2012 SU inför ny industritomt Magrelund, Skultorp 50:1, Norra Kyrketorp socken, Skövde kommun Inför planerade vindkraftverk, projekt Sparresäter, Karlsfors 3:1, Sparre- säter 1:13 m.fl., Skövde kommun. Arkeologisk utredning steg 1. Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012, Skeby och Sävare socknar, Götene och Lidköpings kommuner, Västergötland Rapporter 2011-2012 i ämnet bebyggelse från Västergötlands museum 2011:1 2011:2 2011:3 2011:4 2011:5 2011:6 2011:7 2011:8 2011:9 2011:10 2011:11 2011:12 2011:13 2011:14 2011:15 2011:16 2011:17 2011:18 2011:19 2011:20 2011:21 2011:22 2011:23 2011:24 2011:25 2011:26 Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Amnehärads kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Berga kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Enåsa kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Färeds kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Hassle kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Lyrestads kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Sjötorps kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Södra Råda kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Gösslunda kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Otterstads kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Rackeby kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Sankta Marie kapell. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Skalunda kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Strö kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Sunnersbergs kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Raggagårdens mejeri. Horsmarka 2:19, Holmestads socken, Götene kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2006-2009. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Fritsla-Skephults församling. Fritsla gamla kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Fritsla-Skephults församling. Fritsla nya kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Fritsla-Skephults församling. Skephults kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Brestorp. Brestorp 11:3, Hornborga socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av ladugård 2008-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Kapellkyrkogården. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Östra kyrkogården. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Strandkyrkogården. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Katrinedals kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Vassända Naglum kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Väne- Ryrs kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. 2011:27 2011:28 2011:29 2011:30 2011:31 2011:32 2011:33 2011:34 2011:35 2011:36 2011:37 2011:38 2011:39 2011:40 2011:41 2011:42 2011:43 2011:44 2011:45 2011:46 2011:47 2011:48 2011:49 2011:50 2011:51 2011:52 2011:53 Kungsköksflygeln. Axvall 1:19, Skärvs socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av stomme, fasader och tak 2009-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Torps ryttmästarboställe. Torp 1:2, Eggby socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av vagnslider 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Källstorp. Källstorp 1:30, Örslösa socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Renovering av f.d. gårdskyrka/magasin 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Bosgården. Gerum 14:2, Östra Gerums socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Mörning av halmtak och renovering av fönster på södra ladugården 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Östra Tunhems Missionshus. Tunhem 7:17, Östra Tunhems socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av fönster och tak 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Gudhammar. Gudhammar 1:9, Hova socken, Gullspångs kommun, Västergötland. Reno­vering av spannmålsmagasin 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Lada på Skålltorp. Skålltorp 2:1, Skärvs socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av takstolskonstruktion 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kanslihus (Byggnad 004). P4, Skövde garnison, Skövde kommun, Västergötland. Invändig ombyggnad 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Fredstorps begravningsplats. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Fridene kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Grevbäcks kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Hjo begravningsplats. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Korsberga kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Mofalla kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Norra Fågelås kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Södra Fågelås kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport. Kasern 1 (Byggnad 001). P4, Skövde garnison, Skövde kommun, Västergötland. Ombyggnad samt fasad- och takrenovering 2006. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kasern 3 (Byggnad 003). P4, Skövde garnison, Skövde kommun, Västergötland. Ombyggnad samt fasad- och takrenovering 2001-2002. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Läckö slott. Läckö 1:7, Otterstads socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Montering av brandavskiljande dörrar 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Läckö slott. Läckö 1:7, Otterstads socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Ombyggnad av publika toaletter 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Bårhus och ceremoniplats, Vads kyrkogård. Vads socken, Skövde kommun, Västergötland. Dokumentation inför rivning. Byggnadshistorisk rapport. Förslag till bevarandeplan för Gamla kyrkogården i Tidaholm. Byggnadshistorisk rapport. Kv. Mården nr 6, Bertha Petterssons hus i Mariestad. Mariestads stad och kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2009. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Nossebro. Kulturhistorisk dokumentation och karaktärisering 2010. Bebyggelsehistorisk rapport. Anestad Västergården. Anestad 2:19, 3:21, Främmestads socken, Essunga kommun, Västergötland. Renovering av hönshus 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Villa 1, Mössebergsparken. Mösseberg 49:10, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Fortsatt renovering och ommålning 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Ryholms ladugård. Ryholm 1:2, Beatebergs socken, Töreboda kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2008-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. 2011:54 2011:55 2011:56 2011:57 2011:58 2011:59 2011:60 2012:1 2012:2 2012:3 2012:4 2012:5 2012:6 2012:7 2012:8 2012:9 2012:10 2012:11 2012:12 2012:13 2012:14 2012:15 2012:16 2012:17 2012:18 2012:19 Villa Nr 30, Mössebergsparken. Mösseberg 49:21, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering och ommålning 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kv. Klockaren 1:2. Klockaren 1:2, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Målning av tak 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kopparslageriet i Medelplana. Medelplana 1:4, Medelplana socken, Götene kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Bengtssonska havremagasinet. Kv Örnen 3, Vara socken, Vara kommun, Västergötland. Renovering och målning 2009-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Åreberg, Trädgårdsboden m.m. Åreberg 3:2, Kyrkefalla socken, Tibro kommun, Västergötland. Renovering av timmerskador. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Gamlegården. Gamlegården 1:1, Främmestads socken, Essunga kommun, Västergötland. Renovering av kölna 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Logen Vulcan. Kv. Tallen 5, Tidaholms socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Reparation av skada på tak. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Torps ryttmästarboställe. Torp 1:2, Eggby socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av smedja 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kulturhistorisk utredning Varnhem 2011. Varnhems socken, Skara kommun, Västergötland. Bebyggelsehistorisk rapport. Skålltorp. Skålltorp 2:4, Skärvs socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av skiftesverkslada 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Ladugård vid "Bäckes-Ellens stuga". Böckersboda 2:19, Lyrestads socken, Mariestads kommun, Västergötland. Renovering av tak 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kungsbroskolan i Tidaholm. Kv. Kaplanen 1, Tidaholm socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Byggnadshistorisk studie. Villa nr 27, Mössebergsparken. Mösseberg 49:50, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av tak 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Vård- och underhållsplan för Vallby Sörgården 2012. Vallby 2:36, Götlunda socken, Skövde kommun, Västergötland. Byggnadshistorisk rapport. Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012. Våmbs socken, Skövde kommun, Västergötland. Bebyggelsehistorisk rapport. "Stenboa" vid Faledreven. Prästgården 36:1, Segerstads socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av tak m.m. 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Villa Götha i Stadsparken, Hjo. Hjo Norr 3:59, Hjo stad och kommun, Västergötland. Renovering av tornspira. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Slädene Storegård. Slädene 10:6, Slädene socken, Vara kommun, Västergötland. Renovering av flygel 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Strandbadet i Hjo. Hjo 3:59, Hjo socken, Hjo kommun, Västergötland. Renovering av badhytter 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Villa Victoria, Hjo. Hjo Norr 5:6, Hjo kommun, Västergötland. Renovering av balkonger 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Vattentornet i Skara. Oxbacken 2:1, Skara kommun, Västergötland. Renovering av sten och puts 1993-94. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Dubbelboden i Suntak. Marieberg 12:1, Suntaks socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Renovering av stomme och tak 1994-2000. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Vård- och underhållsplan för Storegården 2012. Suntak 11:18, Suntaks socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Byggnadshistorisk rapport. Villa Nr 30B, Mössebergsparken. Mösseberg 49:22, Falköpings kommun, Västergötland. Målning och ny vattenföring 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Anestad Västergården. Anestad 2:19, 3:21, Främmestads socken, Essunga kommun, Västergötland. Renovering av brygghus 1997. Antikvarisk slutbesiktningsrapport. Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping-Källby 2012. Skeby och Sävare socknar, Götene och Lidköpings kommun, Västergötland.
