Kulturhistorisk utredning väg 44 Lidköping - Källby

Kulturhistorisk utredning
väg 44 Lidköping - Källby
Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012
Skeby och Sävare socknar
Götene och Lidköpings kommuner
Kulturmiljö, Västergötlands museum
Arkeologisk rapport 2012:34
Bebyggelsehistorisk rapport 2012:19
Kulturhistorisk utredning för ny
väg 44 Lidköping - Källby 2012
Arkeologisk rapport 2012:34
Bebyggelsehistorisk rapport 2012:19
Text Erik Holmström
Fältarbete Erik Holmström, Lisa Molander och Elisabet Orebäck Krantz
Foto Erik Holmström och Lisa Molander
Kartarbete Erik Holmström och Maria Norrman
Omslagsbild Erik Holmström. Motiv Helde byväg vid 1800-talstorpet Helde 8:1
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 97.0082
Västergötlands museum / Västarvet
Box 253
532 23 Skara
tel 010-441 42 70, fax 0511-163 02
www.vastergotlandsmuseum.se
Innehåll
1. Inledning.................................................................................................................................. 5
2. Resultat - antikvarisk synpunkter, kulturmiljövärden i
sammanfattning......................................................................................................... 8
Alebäck..................................................................................................................................... 10
Filsbäck-Helde. ....................................................................................................................... 13
Dalvik......................................................................................................................................... 21
Dälden-Tyskagården............................................................................................................. 23
Skeby. ........................................................................................................................................ 27
3. Utredningen. ...................................................................................................................... 32
Bebyggelse- och landskapshistorisk översikt............................................................. 32
Beskrivning 2012. ................................................................................................................. 37
Alebäck..................................................................................................................................... 37
Filsbäck-Helde. ....................................................................................................................... 40
Dalvik......................................................................................................................................... 47
Dälden-Tyskagården............................................................................................................. 49
Skeby. ........................................................................................................................................ 52
4. Källor........................................................................................................................................ 58
Bilaga
1. Fornlämningsöversikt, karta
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Kulturhistorisk utredning, väg 44
1. Inledning
Bakgrund
På uppdrag av Trafikverket har Västergötlands museum utfört en kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping-Källby. Syftet med utredningen är att ta fram viktiga kulturvärden i området, som kan påverkas
av den planerade utbyggnaden. Denna beställning är ett frivilligt åtagande av Trafikverket på rekommendation av Länsstyrelsen. Materialet
skall ingå i kommande MKB. Parallellt med denna utredning görs en
arkeologisk utredning efter beslut av länsstyrelsen enligt Kulturminneslagen. Denna utredning tar alltså fram övriga kulturvärden och har
karaktären av en kulturmiljöutredning.
Undersökningsområde
Undersökningsområdet är större än vägkorridoren. Det är således även
större än för den arkeologiska utredningen som avgränsats till korridoren. Behovet av ett större undersökningsområde för denna utredning är
beroende på dels för att få ett större perspektiv på de kulturvärden som
berörs av vägkorridoren, dels för att de övriga kulturvärdena kan utsättas för en mer vidsträckt visuell påverkan av den nya vägen.
Undersökningsområdet följer planerad dragning
av rv 44 från väg 184 nära Lidköping i SV
upp till nya södra infarten mot Källby tätort i
NO. Det följer sedan den planerade anslutningsvägen från nya Källbyrondellen ner mot Skeby
kyrkby i SO.
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Uppdragets genomförande
År 1993 gjordes en första kulturmiljöutredning för rv 44, då omfattande ett större segment som nådde även SV och V om Lidköping. Området som nu är aktuellt är koncentrerat till Ö om Lidköping och väg
184. Nu aktuell dragning är något förändrad sedan 1993 framför allt
att korridoren modifierats och att Skeby by och medeltida kyrkomiljö
berörs av en ny anslutningsväg med korsning. Redan 1993 upplevdes
det byggnads- och landskapshistoriska underlaget för delar av området
som mycket begränsat. Länsstyrelsen har även framhållit att befintligt
planeringsunderlag är antingen knapphändigt eller föråldrat samt att
även det moderna kulturarvet måste beskrivas och bedömas.
Utredningen syftar till att genom arkiv- och kartstudier samt fältinventering identifiera och beskriva kulturmiljöns olika värden i undersökningsområdet. Arbetet eftersträvar att klarlägga bebyggelse- och landskapshistoriska värden. Eftersom en separat arkeologisk utredning utförs noteras här
befintliga fasta fornlämningar endast som vilka kulturvärden som helst som
tillsammans med bebyggelse och odlingsspår reflekterar historiska skeenden och återberättar mänsklig aktivitet i landskapet genom tiderna.
Arkiv- och kartstudier har utförts som ett översiktligt studium av äldre
lantmäteriakter. En mer övergripande kulturmiljöanalys har gjorts för
det större undersökningsområdet, medan en översiktlig inventering har
utförts av den del som ligger i eller i omedelbar anslutning till befintlig
korridor. Bebyggelse och kulturlandskap beskrivs översiktligt. Kulturmiljön karaktäriseras med avseende på kulturvärden.
Vår utgångspunkt för att utföra uppdraget är således att:
- definiera och identifiera kulturvärden i stora drag
- översiktligt karaktärisera hur kulturvärdena förhåller sig inbördes i
kulturmiljön och hur de upplevs i landskapet
Utredningen har omfattat fältarbete under augusti-september och sammanställning under oktober 2012. Fältarbetet är utfört av antikvarierna
Erik Holmström och Lisa Molander med medverkan av antikvarie Elisabet Orebäck Krantz. Antikvarie Maria Norrman medverkar i kartframställning och landskapsanalys. Utredningen inklusive kulturmiljö- och
landskapsanalys är sammanställd av Erik Holmström.
Källmaterialet - en kortfattad kommentar
Det viktigaste kunskapsunderlaget ur källhänseende har här varit Lantmäteristyrelsens arkiv med äldre kartmaterial såsom geometrisk bykarta,
storskifteskartor och enskifteskartor.
Något yngre kartor av stor betydelse är ekonomisk häradskarta över
Skaraborgs län från 1877-82, ekonomisk karta från 1955-59 samt nutida digitala fastighetskartor. Observeras bör att det kan förekomma fel-
Kulturhistorisk utredning, väg 44
aktiga fastighetsbeteckningar i rapporten eftersom sådana kan ha ändrats över tiden.
Fornminnesregistret är en viktig källa.
Här har även använts äldre regiongeografiska beskrivningar typ P.E.
Lindskogs En korrt beskrifning om Skara stift 1812-16 samt Skaraborgsbygdens sockenbeskrivningar från 1920-talet. I. Lundahls Ortnamnen i
Skaraborgs län, Kinnefjärdings härad, har också varit betydelsefull. Vidare har använts kommunikationshistoriskt material som Kultur på väg
i Skaraborg 1997. I någon mån har använts underlag och inventeringar
från kommunal översiktsplanering som t.ex. Tidernas Lidköping - Kulturmiljöer i Lidköpingsbygden 1991. Västergötlands museums samlingar
är också en betydande kunskapskälla. Tidigare gjorda vägutredningar
har uppmärksammats.
Viktig muntlig information om Filsbäcks bebyggelsehistoria har erhållits av Christian Poucette, Filsbäck.
Rapportens upplägg
Efter den inledande delen redovisas resultatet med antikvariska synpunkter på vägförslaget och områdets kulturvärden i sammanfattning.
Därefter följer själva utredningsdelen med landskapshistorisk bakgrundsöversikt och beskrivning/karaktärisering av området. Avslutningsvis följer
källförteckning och som bilaga följer fornlämningsöversikt (kartor).
Undersökningsområdet har för att underlätta och förtydliga redovisningen delats in i fem delområden:
1. Alebäck
2. Filsbäck - Helde
3. Dalvik
4. Dälden - Tyskagården
5. Skeby
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
2. Resultat - antikvariska synpunkter, kulturmiljövärden i
sammanfattning
Först följer en översikt av hela området i ett svep. Därefter följer sammanfattning/synpunkter för varje delområde.
Översikt av berörda kulturmiljövärden
Markeringar med blekrött visar kulturmiljövärden. Motsvarande fornlämningssynpunkter, se separat Arkeologisk utredning 2012.
Undersökningsområde markerat med grönt, vägkorridor är streckmarkerad.
1A. Kulturmiljö med tre av de f.d. Alebäckstorpen. Hänger även
samman med kulturmiljö Filsbäck-Helde (2).
1B. Torpet Ängen, kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt.
Synpunkter 1A, AB: Förslaget kan medföra en stor kulturmiljö­
påverkan. Mot den bakgrunden rekommenderas en sydligare
vägdragning.
4C. Kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö bl.a.
med gammal broplats.
Synpunkter 4A-C: 4A och 4B ligger i korridoren, påverkan bör
undvikas. Stor påverkan på 4C. Bevarande hävdas inte, bl.a.
p.g.a. att stenbron är delvis raserad. (Bron är fast fornlämning
KML 2 kap.).
2. Filsbäck-Helde, större kulturmiljö med mycket stora kultur­
värden.
Synpunkter 2: Förslaget medför en mycket stor kulturmiljöpåverkan i flera avseenden. Mot den bakgrunden rekommenderas
en sydligare vägdragning.
5A. Skeby by, större kulturmiljö.
Synpunkter 5A: Planerad anslutningsväg med en utbyggd korsning nära värdefull kyrko- och bymiljö. Stor varsamhet bör visas
närheten till kyrkomiljö och bebyggelsemönster.
3. Dalvik, större kulturmiljö som ligger strax utanför korridoren.
Synpunkter 3: Nu befintlig föreslagen dragning påverkar inte kulturmiljöns stora värden.
4A och 4B. Backgården och Tyskagården, kulturhistoriskt värde­­
fulla byggnadsobjekt.
5B. Skeby ås.
Synpunkter 5B: Vägdragningen berör en mängd fornlämningar
enligt KML 2 kap. Se särskild utredning VGM 2004:24.
5C. Skeby 1:14 kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt.
Synpunkter 5C: Ligger i korridoren, är en f.d. backstuga som
bör bevaras.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
Helde byväg med vy västerut mot Helde byplats och Filsbäckens dalgång.
Filsbäck 3:4, Filsbäcks välbevarade smedja i herrgårdsallén. I bakgrunden bäckdalgångens hagmark.
10
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Kulturvärden i delområdet Alebäck. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i
grönt. Vägkorridor är streckad). De tre f.d. torpen utgör en sammanhängande kulturmiljö som
knyter an till Filsbäcks torp i NO. De båda
Kusketorpen är även kulturhistoriskt värdefulla
sedda som enstaka objekt. Alebäck 1:2 o 1:9 har
enstaka gårdsbyggnader av kulturhistoriskt intresse.
Delområdesvis genomgång av berörda
kulturmiljövärden
1. ALEBÄCK
Sammanfattning
Alebäcks gård utanför Lidköping kännetecknas av läget i skogskant
ut mot öppen flack slättbygd. Inga kända förhistoriska fornlämningar
förutom lösfynd finns. Även om Alebäck har medeltida anor och bakgrund som officersboställe på 1700-1800-talet finns idag inte mycket
kvar av den karaktären, mer än gårdsläget och enstaka gårdsbyggnader
samt bebyggelsemönstret med huvudgården och dess fyra f.d. torpställen. Kulturlandskapet vid gården är i huvudsak starkt nutidspräglat, omskapat av 1800- och 1900-talets storskaliga uppodling samt nutidens stuteriverksamhet som även kännetecknar den i huvudsak sentida
gårdsbebyggelsen.
Kulturmiljövärden
- De främsta kulturvärdena är knutna till de fyra f.d. gårdstorpen, varav tre har typiskt gårdsnära läge i skogskant, bebyggelsemönstret har
anor från 1600-talet. Hagmark och småvägnät knyter samman den
Kulturhistorisk utredning, väg 44
11
småskaliga faluröda 1800-talsbebyggelsen på de f.d. torpen Stora och
Lilla Kusketorpet. De är idag bland de mest välbevarade slättbygdstorpen kring Lidköping.
Det historiska och funktionella typiska sambandet mellan huvudgård
och torpställen är fortfarande möjligt att uppfatta i överblickarna av
det öppna landskapet. Kulturmiljömässigt har dock det f.d. torpområdet idag mer opåverkade och välbevarade sammanhang med de f.d.
torpen och herrgårdsmiljön på Filsbäcks säteri närmast i nordost
- Kulturhistoriskt värdefull är den välbevarade småbruksmiljön från
1800-1900-tal på det f.d. torpet Ängen, Alebäck 1:10, avgränsat från
de övriga Alebäckstorpen av skog och väg 184. Ängen har karaktäristisk faluröd bebyggelse i skogskant, ut mot öppen odlingsmark.
Ett mer småskaligt beteslandskap följer körvägen
i skogskanten kring Vadsbotorp och Kusketorpen.
- Alebäck 1:2 Alebäcks gård har enstaka gårdsbyggnader av kulturhistoriskt värde, framför allt ett spannmålsmagasin från 1800-talet och
en personalbostad från ca 1930-40-tal.
- Av kommunikationshistoriskt intresse är dragningen av Lidköping-SkaraStentorps järnväg (1874-1961) som finns kvar som körväg vid Alebäck,
intilliggande f.d. banvaktsstuga är dock ombyggd och förändrad.
Antikvariska synpunkter och den planerade
vägens påverkan på kulturmiljön
Vägförslaget passerar i nuläget mellan Alebäck och de två norra torpen.
Lilla Kusketorpet ligger däremot helt inom vägkorridoren. Korridoren
Ängen, Alebäck 1:10,vid väg 184 är ett 1800talstorp med välbevarad småbruksprägel.
Vy från Alebäck över slätten bort mot Kusketorpen i skogskanten.
12
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Båda Kusketorpen är kulturhistoriskt värdefulla som slättbygdstorp med sen 1800-talsprägel.
Stora Kusketorpet, Alebäck 1:2.
går vidare västerut och angör väg 184 med en tänkt korsning in mot
torpet Ängen.
Vägen påverkar direkt det kulturhistoriskt värdefulla torpområdet,
eftersom Lilla Kusketorpet ligger i korridoren. En korsning vid Ängen
kanske inte påverkar bebyggelsen där direkt i denna vägbyggnadsfas.
Skulle man däremot vilja förlänga nya 44:an rakt västerut, i linje med
tidigare tankegångar, ligger dock det kulturhistoriskt intressanta Ängen
i färdriktningen för en framtida dragning.
Vägdragningen skär även över gamla järnvägen. Denna skulle dock
finnas kvar på ömse sidor om nya vägen.
Som tidigare nämnts är Kusketorpen och Ängen bland de mest välbevarade f.d. torpställena i Lidköpingsområdet av idag, vilket förstärker
betydelsen av torpen ur kulturhistorisk synpunkt. Mot den bakgrunden
rekommenderas istället en sydligare dragning av vägen, nedanför Alebäck
i söder. Detta är en antikvarisk bedömning som även är kopplad till synpunkterna på dragningen i angränsande delområde Filsbäck-Helde.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
2. FILSBÄCK-HELDE
Kulturvärden i delområdet Filsbäck-Helde. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad).
Den sammanhållna kulturmiljön Filsbäck-Helde har mycket stora kulturvärden. Här innefattas Filsbäcks välbevarade herrgårdsmiljö, inklusive bäckdalgången och allén, som utgjort byns norra del. Här finns även Helde bytomt i söder med två kvarliggande
gårdar och tre medeltida ödetomter samt Helde gårdsallé. Vidare ingår herrgårdstorpet Smedstorp, 1800-talstorpet Helde 8:1 och
skifteslandskapets vägnät, bebyggelsemönster och solitärträd. Fasta fornlämningar är Sävare 20, 22, 23 och 71. Kulturmiljön har
beröringspunkter med Alebäckstorpen i delområde 1. Ett kulturhistoriskt intressant byggnadsobjekt utanför kulturmiljön är Helde
1:19 i NO.
13
14
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Sammanfattning
Slättbygden kring Filsbäcken söder om Filsbäcks tätort kännetecknas av
Helde by och Filsbäcks herrgård med omgivande marker. Gamla SkaraLidköpingsvägen längs bäckdalgången bör ha medeltida bakgrund som
viktig kommunikationsled.
Bebyggelsemönstret med herrgårdsmiljöns byggnadsgrupper i norr
och bondgårdarna i söder har ursprung från den medeltida tvåsädesby
som tycks ha omfattat både Heldegårdarna och Filsbäck. 1720-talets
bykarta belägger detta bebyggelsemönster. Enstaka kvarliggande järnåldersgravar och en boplatslämning minner om bygdens förhistoriska
bakgrund. Åtskilliga lösfynd indikerar stenåldersaktivitet.
Byvägen som löper genom Helde, vy mot V, i
bakgrunden Filsbäckens dalgång.
Vy från Helde byväg norrut mot Filsbäck över
det öppna odlingslandskapet.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
Dagens fullåkersbygd tog form efter enskiftet i Helde 1809. Några
gårdar flyttades ut och skiftades upp i mindre enheter. I sent 1800-tal
var så gott som hela byns gamla inägor uppodlade till åker och vall ända
fram till den gamla utmarken med skogen i öster. En grupp torp och
backstugor tillkom i öster på gammal utmark under 1800-talet efter enskiftet, endast två återstår idag.
15
Sammanfattning av kulturlandskapsanalys baserad på studier av äldre kartmaterial kontra dagens bevarade landskapsstrukturer. För att markera skillnader i tidsdjup har bevarade strukturer
från före enskiftet 1809 markerats med kursiverat
typsnitt. 1800-talets och det tidiga 1900-talets
strukturer markeras med arial-typsnitt. Analysen
ligger till grund för kulturmiljöbedömningen.
16
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Byvägen vid 1800-talstorpet Helde 8:1 öster om
byn.
Filsbäcks stora allé är en mycket viktig del både
av herrgårdsmiljön och det öppna odlingslandskapet. Vy fr S där en planerad korsning är
tänkt från nya 44:ans angöring från Heldevägen.
Korsningen skulle gå upp mot alléns infart.
Heldegårdarna är samlade enheter med 1800- och 1900-talsbebyggelse, mer eller mindre präglade av det senare 1900-talets modernisering
och jordbruksutveckling. Filsbäcks säteri är en aktiv jordbruksfastighet
men den välbevarade herrgårdsmiljön karaktäriseras fortfarande av tiden 1700-tal-tidigt 1900-tal.
I skogen öster om Helde finns en liten husgrupp från 1900-talets
mitt och senare del främst med f.d. fritidshus som om- och tillbyggts.
En byggnadsgrupp med något enstaka f.d. torp, små f.d. fritidshus och
nybyggda villor följer en körväg i nordost längs golfbanan i Truve.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
Kulturmiljövärden
Filsbäck-Helde är en mycket intressant stor kulturmiljö med ett upplevelsemässigt tidsdjup som idag är ovanligt i utpräglad fullåkersbygd.
Kulturmiljön har mycket stora kulturvärden som karaktäriseras av att
- den har en spännvidd i tid och karaktär mellan bymönster från medel­
tid, det tidiga 1800-talets enskifte och den välbevarade herrgårdsmiljön från 1700-1800-tal. Detta sätter stark prägel på kulturmiljön.
- där finns strukturer som med sporadiska nedslag återgår på förhistorisk tid, men framför allt har förankring i medeltid-1600-tal med
bytomt, gårdstomter, ödetomter, vägnät (fägator), bäckravinens hagmark, den mycket välbevarade herrgårdsmiljön från 1700- 1800-tal
inklusive torpställen och alléer.
- den omgivande enskiftesstrukturen är väl bibehållen i utskiftat bebyggelsemönster, typiskt linjärt vägnät med inslag av stora solitärträd
Infarten till Filsbäcks ståtliga allé från Gamla
Skara-Lidköpingsvägen med den välbevarade
gårdssmedjan till vänster.
17
18
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
(oxlar), allékantad gårdsväg, 1800-talstorpet Helde 8:1 och det öppna
odlingslandskapet.
- det är ett väl sammansatt kulturlandskap där strukturerna blir tydliga
och lätta att uppfatta när man väl har observerat dem. Kulturmiljön
är ett pedagogiskt gott exempel på att en nutida fullåkersbygd kan
vila på äldre landskapsstrukturer med tydlig kontinuitet i tid och rum
som är lätta att avläsa och åskådliggöra. De olika delarna har ett väl
avvägt och upplevelsemässigt samspel i det öppna landskapet.
Hagmarkerna kring bron vid Filsbäcks allé har
stark förankring i den gamla byns och herrgårdens ängs- och betesmarker.
- Filsbäcks säteri, Filsbäck 3:4 är i sig en kulturmiljö av mycket stort kulturhistoriskt värde. Den är representativ för västgötaherrgården med lätt
klassicistisk huvudbyggnad, faluröda flyglar och tidig stenladugård. Gården är en aktiv jordbruksfastighet som ovanligt nog bevarar den typiska
mångfald av små och stora uthus och ekonomibyggnader som återspeglar
liv och verksamhet i en mindre herrgårdsmiljö från 1700-tal till 1900-talets början. Detta är en mycket välbevarad och välvårdad herrgårdsmiljö
med typisk indelning/gruppering av bebyggelsen jämte arrondering av
omgivande ägor, torp, ståtliga gamla alléer och småvägnät.
- bäckdalgången är uppmärksammad som objekt i ängs- och hagmarksinventering och i betesmarksinventering
Vy från Filsbäck över det öppna odlingslandskapet mot Helde i S.
I dagens hästhage på bäckens östra sida låg till
1809 Bengt-Carlsgården, en av de tre medeltida
gårdstomterna.
Den grusade ekonomigården med karaktäristiskt
vagnslider och den stora ladan som tillbyggdes
ladugården på 1930-talet.
- Kända fasta fornlämningar är en milsten från 1700-talets början vid
Helde (Sävare 23), eventuell boplatslämning vid Helde (Sävare 71)
och en domarring och en trolig hög i skogskanten öster om Filsbäck
(Sävare 20 och 22).
Kulturhistorisk utredning, väg 44
19
- Utanför den större kulturmiljön finns ett byggnadsobjekt av intresse, ett
f.d. torp, Helde 1:19, nära Truve med bostadshus från ca sent 1800-tal.
Antikvariska synpunkter och den planerade
vägens påverkan på kulturmiljön
Planerad vägkorridor innefattar eller berör gamla södra bytomten med
tre f.d. gårdstomter och befintlig tomt på Helde gård, samt byvägens
dragning, broplatsen, det f.d. torpet Helde 8:1, samt de utflyttade gårdarna Jon-Rasvillsgården och Skattegården.
Den planerade vägdragningen kan komma att medföra en stor påverkan på den befintliga kulturmiljön. Dragningen går emellan Filsbäcks
herrgård och Heldegårdarna och delar således av helhetsupplevelsen av
de två bydelarna i det öppna landskapet. Den gamla södra bytomten
påverkas eftersom dragningen i nuläget berör fyra troligen medeltida
gårdstomter, det vill säga dels den kvarliggande Helde gård, dels de
tre ödetomterna. Den befintliga gamla byvägen som idag binder ihop
mycket av kulturmiljön skulle i stor utsträckning komma att försvinna.
Vidare påverkas upplevelsen av 1800-talets skiftesstruktur starkt om det
kvarvarande 1800-talstorpet Helde 8:1 skulle försvinna. Samma gäller
även de två berörda utskiftade gårdarna inklusive linjärt vägnät och inslag av solitärträd.
Planerad vägkorsning med nya 44an/gamla Skaravägen berör i hög
grad Filsbäcks herrgårdsmiljö genom att vägkorsningen går upp i tillfartsvägens början med den stora allén, den välbevarade gårdssmedjan
vid broplatsen och bäckdalgångens hagmarker. Filsbäcks herrgård är idag
Karaktärsfull vy från parken med herrgårdsbyggnaden och det typiska herrgårdsdasset.
Filsbäcks herrgårdsmiljö har flera karaktäristiska
ekonomibyggnader från tidsperioden sent 1700tal - tidigt 1900-tal. Äldst är förmodligen den
välbevarade magasinsflygeln.
Den skadade stora domarringen (Sävare 20) på
utmarken O om Filsbäck är en av två bevarade
förhistoriska gravar i området.
Gårdens ekonomigård med den stora tegeltäckta
stenladugården från 1811 och den ståtliga stallflygeln med välvda träfönster av 1850-talstyp.
20
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
en av Skaraborgs bäst bevarade mindre herrgårdsmiljöer Herrgårdsmiljön är ovanligt komplett för att vara på 2000-talet och har mycket stora
kulturvärden. Mot den bakgrunden är det av största vikt att bevara den
intakt och helt undvika påverkan på alléer, bäckdalens hagmark och
byggnader. Även gårdsallén mot Helde gård berörs av korsningen. Alléerna är mycket viktiga både vad gäller den helgjutna herrgårdsmiljön
och som inramning av angränsande öppna odlingslandskap.
Mot bakgrund av ovanstående aspekter på kulturmiljöpåverkan vore
om möjligt en sydligare dragning av 44:an, söder om Helde bytomt, att
föredra ur kulturhistoriskt perspektiv. Detta anknyter till motsvarande
synpunkter på delområde 1. Alebäck.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
21
3. DALVIK
Sammanfattning och kulturmiljövärden
Delområdet i lövskogskanten längs Öredalsån med Dalvik och Torestorpsvägen (väg 702) är i sin helhet en kulturmiljö med mycket stora
kulturvärden.
Dessa kulturvärden karaktäriseras
- dels av Dalviks herrgård från 1800-talet (gården känd sedan 1600tal) med välbevarad mangårdsbebyggelse och park samt odlingslandskap med hagmark och åravin. Dalviks huvudbyggnad från 1860 har
mycket stort kulturhistoriskt värde, eftersom den är ett av Vänerkustens främsta exempel på Charles Emil Löfvenskiölds mönsterinspirerade lantmannabyggnader.
- dels av en stenåldersboplats som ger odlingslandskapet ett större tidsdjup.
- dels av Torestorpsvägen med genuin gammal landsvägsdragning och
en högvuxen lövträdsallé. Väg 702/701 är klassad som av mycket stort
kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997.
Dalviksområdet ingår i sin helhet i en sammanhängande kulturmiljö som följer väg 702 ner
t.o.m. Torestorp. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor
är streckad). Dalviks gård har kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Vägmiljön med gammal
dragning och allé har också mycket stora kulturvärden. Stenåldersboplatsen Sävare 52 ingår i
större fornlämningsmiljöer ner mot Torestorp.
- Till kulturvärdena hör även att bebyggelse och landskapsbild fortfarande är representativa för det småskaliga herrgårdslandskap som länge
satt prägel på området mellan Lidköping/Kinnekulle.
Dalvik 1:3. Dalviks huvudbyggnad från 1860
är ett av västra Skaraborgs främsta exempel på
manbyggnader inspirerade av C.E. Löfvenskiölds
mönsterritningar för lantmannabyggnader.
Väg 702 Dalvik-Torestorp med den ståtliga allén.
22
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Det välbevarade upplevelsemässiga samspelet mellan dessa värden bidrar till att kulturmiljön ger ett homogent intryck med stark tonvikt av
1800- och tidigt 1900-tal.
Dalviksområdet är en del av en större kulturmiljö, som sträcker sig
utanför undersökningsområdet med fornlämningar, den äldre vägmiljön, kulturlandskap och bebyggelse ner t.o.m. Torestorps by.
Antikvariska synpunkter och den planerade
vägens påverkan på kulturmiljön
Den planerade vägkorridoren passerar strax norr om Dalvik vid broplatsen över Öredalsbäcken. Med nu aktuell vägdragning tycks inte Dalvik-Torestorpsvägens kulturvärden påverkas i någon större utsträckning.
Skulle korridoren justeras ytterligare är det dock ur kulturmiljösynpunkt
mycket angeläget att undvika en sydligare dragning som skulle kunna
påverka delområdets kulturmiljövärden.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
4. DÄLDEN-TYSKAGÅRDEN
Sammanfattning
Delområdet sträcker sig från Truve golfbana och Öredalsåns lövskogsklädda ravin i SV upp längs 44:ans gamla dragning genom fullåkersbygden i Skeby i NO. Vägen återspeglar en gammal huvudled längs Vänerns
sydöstra sida. Fornlämningar finns. I äldre tid var området inägor och
betesmark till Skeby by, men präglas nu helt av 1800- och 1900-talets
fullåkersbygd. Nuvarande bebyggelsemönster tillkom efter enskiftet i
Skeby 1821, med en grupp utskiftade gårdar i NO vid Tyskagården. I
SV vid Dälden och Skogslund framväxte på 1800-talet en grupp f.d. torp
och backstugor, senare omvandlade till egnahem/småbruk och numera
starkt påverkade av det senare 1900-talet.
Kulturmiljövärden
- En kommunikationshistoriskt intressant miljö vid det gamla färdstråket omger den djupa åravinen med en gammal broplats med en förfallen stenvalvsbro (fast fornlämning Sävare 70), nuvarande broplats från
1900-talets mitt med en liten betongbro, samt ett f.d. vägskäl mot Lidköping/Skara /Kinnekulle samt en vägvisarsten i kalksten (fast fornlämning Skeby 5:1). I anslutning finns en stenåldersboplats (Skeby 19:1).
23
Kulturvärden i delområdet Dälden-Tyskagården. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad).
Här framträder de fyra kända fasta fornlämningarna Skeby 5:1, 11:1 och 19:1 samt Sävare 70:1 den gamla stenbron som är kärnan i en
liten miljö av kommunikationshistoriskt intresse.
Skeby 7:2 Backgården och 8:1 Tyskagården har
kulturhistoriskt värdefulla byggnadsobjekt.
24
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
- Fast fornlämning uppe i odlingsbygden är en järnåldersgrav (en hög,
Skeby 11:1) SO om Backgården.
- Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har två gårdar. Den ena är Skeby
7:2 Backgården som är en samlad gårdsmiljö med rötter i enskiftet på
1820-talet. Som enskild byggnad är en välbevarad mangårdsflygel av
kulturhistoriskt intresse. Den andra är Skeby 8:1 Tyskagården som är
Vy över fullåkersbygden upp mot Backgården och
Tyskagården i NO.
Nere i den djupa åravinen finns den gamla broplatsen med stenvalvsbron. Idag är den delvis
nedfallen. Fast fornlämning Sävare 70.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
25
en fin helhet. Som enskild intressant byggnad framträder främst en
tegeltäckt mönsterritad ladugård från ca 1930-40-tal.
- Mer allmänt hållna kulturmiljövärden finns i stora drag i det öppna
odlingslandskapet med bl.a. 1800-talets typiska linjära vägnät och
gårdarnas byggnadsgruppering och höga lövträd.
Gamla 44:an söderut mot åravinen där stenåldersboplatsen, fast fornlämning Skeby 19:1, ligger i skogskanten till vänster.
Skeby 7:2 Backgården flyttades ut vid enskiftet
1821 och har, oavsett senare tiders moderniseringar, kvar sina 1800-talsbyggnader som en fin
helhetsmiljö.
26
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Antikvariska synpunkter och den planerade
vägens påverkan på kulturmiljön
Vägvisarstenen, fast fornlämning Skeby 5:1, står
på sin plats vid det gamla vägskälet nära Alvhem/
Dälden och visar mot Lidköping och Lindärva.
44:ans gamla vägdragning kommer till stor del att utgöra en grund för
den nya dragningen. I delområdets SV del omfattar vägkorridoren i nuläget stenåldersboplatsen (fast fornlämning Skeby 19:1, se separat Arkeologisk utredning 2012) och den gamla broplatsen med stenvalvbron (fast
fornlämning Sävare 70). Även den nya broplatsen berörs. Det är en kommunikationshistoriskt intressant liten kulturmiljö som har en säregen och
upplevelsemässigt lite spännande karaktär i och med den delvis raserade
valvbrons läge nere i åravinen. Broplatsen har en nu ”ruinromantisk” karaktär inbäddad i grönskan bland sluttningens tvära brinkar. Brons långt
gångna förfall medför att bevarandeaspekterna inte är påtagliga,
De två f.d. torpställena Dälden och Alvhem som ligger invid gamla
44:an är mer eller mindre förändrade i sen tid. Av dessa ligger Dälden
i korridoren.
Av gårdarna i NO ligger samtliga fyra gårdar helt eller delvis inom
vägkorridoren. Här bör uppmärksammas att Skeby 8:1 Tyskagården och
Skeby 7:2 Backgården är kulturhistoriskt värdefulla byggnadsobjekt.
I närheten av korridoren står även vägvisarstenen (fast fornlämning
Skeby 5:1) nära Alvhem. I händelse av justering av planerad vägdragning
är det mycket viktigt att vägvisarstenen uppmärksammas.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
5. SKEBY
Kulturvärden i delområdet Skeby. (Markeringar i blekrött. Undersökningsområdets gräns i grönt. Vägkorridor är streckad). I öster
har inringats kulturmiljön kring Skeby by med välbevarat bebyggelsemönster, medeltida kyrkomiljö, värdefulla gårdsmiljöer, bytå
längs bäcken, byvägnät och alléer. I övrigt framträder de många förhistoriska boplatserna från byn upp mot Skebyås, Skeby 30-46,
49, 51. Fasta fornlämningar är även Skeby 9, 12 och 24. Ett kulturhistoriskt värdefullt byggnadsobjekt är Skeby 1:14.
27
28
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Sammanfattning
Vy från bäcken över den betade gamla bytån
bort mot medeltidskyrkan.
Längs den välbevarade kyrkomiljön går gamla
Hangelösavägen, numera som byväg.
Detta omfattar undersökningsområdets nordöstra del kring Skeby by
och omgivande marker ut mot väg 44 samt Skebyås upp mot den nybyggda Källbyrondellen i NV. Dagens utpräglade fullåkerslandskap har
ursprung som förhistorisk bygd nära Vänern, belagd bl.a. genom koncentration av sten/bronsåldersboplatser på Skebyås och vid Skeby by,
ortnamnet Skeby och enstaka kvarliggande järnåldersgravar.
Skeby by har medeltida anor som stor tvåsädesby, vars inägor låg närmast byn i torrlänta lägen, samt vad gäller ängen även vid både bäcken
och ute vid Vänern. Efter enskifte 1821 vidtog en intensiv uppodling
under 1800- och 1900-talet som skapat dagens fullåkersbygd. En ganska stor bykärna fick ligga kvar vid medeltidskyrkan vid skiftet och dagens bymiljö har en mångfald av äldre strukturer bevarade, inte minst
välbevarad bondgårdsbebyggelse, byvägnät och en betad f.d. bytå. Däremot är det omgivande kulturlandskapet till stor del präglat av det nutida storskaliga odlingslandskapet. Några kvarliggande f.d. backstugor
minner om 1800-talets utkantsbebyggelse på byns gamla marker.
Vägdragningen från 44:an in mot Skeby och vidare mot Mariedal/
Lundsbrunn är av gammalt datum (vägvisarsten och milsten vid 44ans
vägskäl).
Skebyås NV om byn är delvis mer kuperad, delvis flackare. På 1770talet ingick den i en stor byallmänning, då främst använd till oxbete
och åker, men med troligt ursprung som äng. Stora delar uppodlades
under 1800-talet, inslag finns av mer sentida små odlingsrösen. Idag
präglas den av blandskog och sly, delvis av täktverksamhet och sentida
ridanläggning och är i N och SO uppodlad. Inslag av enar knyter an till
den äldre hävden som fodermark. Mot 44:an ligger Skeby 10:11 som
är sentida villabebyggelse.
Kulturmiljövärden
Skeby är en väl sammanhållen bymiljö i det
öppna odlingslandskapet. Vy fr SO mot Sörgården, Skeby 11:2.
- Skeby by har mycket stora kulturmiljövärden som samverkar i upplevelsen av den genuina bymiljön. Även om flera gårdar flyttade ut efter
enskiftet 1821 ligger fortfarande flera gårdar kvar och ger stark förankring från den medeltida bystrukturen. Detta är idag en av Skaraborgs
mer väl bibehållna bymiljöer och karaktäriseras av byns välbevarade
bebyggelsemönster, den medeltida kyrkomiljön, den öppna f.d. bytån,
gammal stenbro, bevarat byvägnät och alléer och av den samlade bebyggelsens förhållande till omgivande öppna odlingslandskap.
Många gårdar har fortfarande en väl bibehållen agrar bebyggelse
från 1800- och 1900-tal som ur kulturmiljösynpunkt ger en stark
Kulturhistorisk utredning, väg 44
29
karaktär och är av stort kulturhistoriskt värde, t.ex. Skeby 1:2 Skattegården, 10:3 Nolgården, 11:2 Sörgården, 11:6/10:3 Storegården och
13:7 Bäckgården (se Utredningsdelen). En f.d. mejeribyggnad, Skeby
8:2, från 1900-talet är av industrihistoriskt intresse.
Vad gäller äldre kulturlandskap är dock det framför allt i bebyggelsemönstret och vägnätet samt den betade gamla bytån, bäckdalgångens hagmarker och i någon mån på Skeby ås som fler än enstaka äldre markanvändningsstrukturer idag kan skönjas i fullåkerslandskapet
närmast byn.
- Skeby mycket värdefulla kyrkomiljö med medeltidskyrkan (1100tal) på den stenmursinramade kyrkplatsen. En karaktäristisk gammal
sockenkyrkogård som idag är en av Skaraborgs mycket få kvarvarande
gruskyrkogårdar. Skeby kyrkplats ingår i Skeby bymiljö.
Ett välbevarat byvägnät med flera gårdsalléer
kännetecknar Skeby by
- Två f.d. backstugor finns kvar av den stora mängd obesutten bebyggelse som uppstod i trakten efter 1800-talets enskifte. Skeby 1:14 med
bostadshus av enkelstugutyp från 1800-talet är idag den som har ett
större kulturhistoriskt värde. Trädgårdstorp är däremot delvis förändrad.
- Vägvisare i kalksten samt en milstolpe från Karl XII:s tid, båda fasta
fornlämningar (Skeby 24 och Skeby 12).
- Fasta fornlämningar med järnåldersförankring är dels en grav i form
av en hög väster om byn (fast fornlämning Skeby 9:1), dels flatmarksgravar troligen från tiden kring Kristi födelse nära Skeby ås närmare
byn i norr (Skeby 14). Därutöver finns uppgift om bortodlad fornlämning, stensättning, nära högen.
- Vad gäller Skebyås är dess främsta betydelse ur kulturhistorisk synpunkt den stora mängd av boplatser från sten/bronsålder som påträffats nästan längs hela linjen fr.o.m. kring vägkorset nere vid Skeby by
i SO vidare över åsen och upp runt väg 44 och nya Källbyinfarten
i NV. (I närheten finns även flatmarksgravar, se ovan). Boplatserna
utgör tillsammans ett stort kluster av ca 18 fasta fornlämningar som
uppmärksammades i en arkeologisk utredning över området 2004.
Detta kluster är större än den del som direkt berörs av den planerade
vägdragningen (fasta fornlämningar Skeby 30-46 samt 51). Se Särskild utredning VGM 2004, Axelsson&Wattman.
Skeby 13:7 Bäckgården är en av byns välbevarade gårdsmiljöer från 1800-talets mitt..
Skeby 1:2 Skattegården med stor allé är en av
byns välbevarade gårdsmiljöer från 1800- 1900tal.
30
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Antikvariska synpunkter och den planerade
vägens påverkan på kulturmiljön
Vy från 44:an österut bort mot korsvägen Källby/
Lundsbrunn/Hangelösa vid Skebys västra utkant.
Endast öppen gräsmark och en träddunge skiljer
korsningen från den medeltida kyrkomiljön.
Delområdet berörs av två vägförslag. Den ena dragningen avser 44ans
vägkorridor väster om byn och som innefattar Skeby 1:14 och Skeby
10:7 Trädgårdstorp samt villan Skeby 10:11 nära Källbyrondellen samt
vägvisarstenen och milstolpen (fasta fornlämningarna Skeby 24 och
Skeby 12).
Ur kulturhistorisk synpunkt skulle det vara angeläget att bevara den
f.d. backstugan Skeby 1:14. Kulturvärdena är förknippade med att detta tycks vara den mest välbevarade av de f.d. torp och backstugor som
växte upp kring Skebyås och angränsande del av 44an efter 1800-talets
enskifte. Skeby 1:14 ligger dessutom i ett karaktäristiskt utkantsläge i
landskapet och har i huvudsak kvar en välbevarad utformning.
Beträffande synpunkter på vägvisarstenen och milstolpen (fasta fornlämningarna Skeby 24 och Skeby 12) hänvisas till separat Arkeologisk
utredning VGM 2012.
Det andra vägförslaget avser den planerade anslutningsväg som skall
gå från nya Källbyrondellen i NV ner till Skeby kyrkby i SO. Denna
berör flera av de boplatser (fasta fornlämningar) som ligger längs Skeby
ås samt kommer i och med planerad korsning i SO nära Skeby medeltida kyrkplats i kanten av Skeby by.
Vad gäller Skeby ås berör planerad angöringsväg från Källbyrondellen
ner mot Skeby flera av de ca 18 fasta fornlämningar som uppmärksammades 2004. Se Särskild utredning VGM 2004, Axelsson&Wattman.
De kulturvärden som är förknippade med Skeby by påverkas troligen inte mycket av den planerade vägdragningen, dock med ett mycket
viktigt undantag för kyrkomiljön i byns västra utkant. Den medeltida
Kulturhistorisk utredning, väg 44
kyrkomiljön har mycket stora värden och dess småskalighet och exponerade läge medför att extra varsamhet måste visas vid ingrepp/åtgärder
i närområdet. Mot den bakgrunden är det mycket angeläget att den planerade korsningen/rondellen hålls mer uppåt, åt NNV, och inte förskjuts
neråt SSO och kyrkplatsen. Det är också mycket väsentligt för både kyrkomiljö och välbevarad bykaraktär att angöringen till by- och landsväg
utförs med stor hänsyn till befintligt äldre bebyggelsemönster.
Vy från Skeby ås, mellersta delen.
Vägvisarstenen nära 44:an, fast fornlämning
Skeby 24.
Skeby 1:14 är av kulturhistoriskt värde såsom
den mest välbevarade av de f.d. backstugorna
från 1800-talet på byns gamla marker.
Vy från Källbyrondellen åt SV längs 44:an vid
Skeby 10:11 och gamla ladugården vid Trädgårdstorp. Flera förhistoriska boplatser ligger i
odlingslandskapet kring 44:an.
31
32
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
3. Utredningen
Bebyggelse- och landskapshistorisk översikt
Det aktuella området ligger på sydsidan av Vänern, mellan Lidans dalgång i väster och Kinnekulle i nordost. Frånsett flacka sandstränder och
skogsmark närmast Kinneviken domineras området av öppen fullåkersbygd med inslag av träddungar. Terrängen präglas av en ganska flack
slättbygd som mot NO genomskärs av åsryggen Skeby ås. Karaktäristiska
för fullåkersbygden är de små ringlande å- och bäckraviner som skurit
djupt ner i slättens lerlager. Större skogsområden sluter landskapsbilden
främst på Brakelundsåsen, den israndbildning som avgränsar området
längst i sydväst. Skogspartier avdelar odlingsbygden även öster om Filsbäcken, kring Öredalsån och längs Vänern.
Öredalsåns djupa åravin norr om Dalvik.
Här finns ett kulturlandskap i en utpräglad jordbruksbygd som formats under årtusenden. Väg 44 på sträckan Lidköping-Källby skär idag
på tvärs över landskapets äldre strukturer.
De äldre vägarna ingår i tidigt utvecklad kommunikationsleder längs
Vänern mellan Svealand och Västkusten. Detta gäller det viktiga färdstråket Skara-Lidköping som länge följde Filsbäckens dalgång upp mot
vägskälet Klåvet och där mötte stråket längs sydostsidan av Vänern på
sträckan Lidköping- Kinnekulle.
Områdets innehåll av förhistoriska fornlämningar ger uttryck för en tidig mänsklig aktivitet. Vid Skeby by och upp mot Skebyås i NO finns ett
helt kluster av förhistoriska boplatser som vittnar om boplatser med röt-
Kulturhistorisk utredning, väg 44
ter i sten- och bronsålder. Dessa finns redovisade av Axelsson&Wattman,
VGM 2004. Två stenåldersboplatser finns också norr och söder om Dalviks gård vid Öredalsån. Fynd av slagg kring Filsbäcken vid Helde kan
indikera tidig boplats. Åtskilliga lösfynd av främst yxor indikerar stenåldersaktivitet även vid Alebäck-Helde.
Senare tiders intensiva odling har med all sannolikhet reducerat de
förhistoriska gravarna i området. Närmare Skeby by finns järnålderslämningar i form av flatmarksgravar kanske från tiden efter Kristi födelse
samt två högar. En hällkista troligen från övergången sten- och bronsålder har förr funnits nära Skeby. På Helde gamla utmark finns järnåldersgravar i form av en domarring och en trolig hög och uppgift finns
om att ytterligare en grav har funnits.
33
I fullåkersbygden sydväst om Skeby ligger enstaka järnåldersgravar kvar som åkerholmar. Hög,
Raä Skeby 9.
Fornlämningsöversikt (enligt Fmis)
Skeby 5:1
Vägvisarsten. Fast fornlämning
Skeby 43
Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 9:1
Hög. Fast fornlämning
Skeby 44
Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 10:1
Hög. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 45
Boplatsområde. Fast fornlämning
Skeby 11:1
Hög. Fast fornlämning
Skeby 46
Boplats. Fast fornlämning
Skeby 11:2
Stensättning, bortodlad. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 49
Boplatslämning övrig. Fast fornlämning
Skeby 12:1
Vägmärke. Fast fornlämning
Skeby 51
Boplatsområde. Fast fornlämning
Skeby 14:1
Flatmarksgrav. Fast fornlämning
Sävare 20:1
Stenkrets. Domarring. Fast fornlämning
Skeby 17:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Sävare 21:1
Uppgift om grav. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 19:1
Stenåldersboplats. Fast fornlämning
Sävare 22:1
Hög?, rund. Skadad. Fast fornlämning
Skeby 24:1
Vägmärke. Fast fornlämning
Sävare 23:1
Vägmärke. Fast fornlämning
Skeby 25:1
Stenkammargrav. Övrig kulturhistorisk lämning
Sävare 27:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 30
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 29:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 31
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 41:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 32
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 48:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 33
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 52:1
Stenåldersboplats. Fast fornlämning
Skeby 34
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 60:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 35
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 61:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 36
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 67:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 37
Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning
Sävare 70:1
Stenvalvbro. Skadad. Fast fornlämning
Skeby 38
Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning
Sävare 71:1
Fyndplats för slagg. Eventuell boplatslämning. Fast forn-
Skeby 39
Boplatsområde. Fast fornlämning
Skeby 40
Boplatsområde. Fast fornlämning
Sävare 72:1
Fyndplats. Övrig kulturhistorisk lämning
Skeby 41
Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning
Sävare 77:1
Försvunnen gränssten för Kinneskogens kronopark 1688.
Skeby 42
Boplatsområde. Övrig kulturhistorisk lämning
lämning
Övrig kulturhistorisk lämning
34
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Medeltid - ca 1800 – Byarnas bygd
Storskifteskartan över Helde/Filsbäck 1771 visar hur gårdsbebyggelsen då ligger anslutning till
inägorna som omger Filsbäckens dalgång. Heldegårdarna utgör klungan i söder och Filsbäcks säteri ligger i norr. Utmarken motsvarar skogspartierna i O. Lantmäteristyrelsens arkiv.
Området ingår i de medeltida socknarna Sävare och Skeby. Bebyggelsen
har under perioden medeltid-1800-talets början främst varit samlad i
byarna Helde och Skeby. Några medeltida större gårdar såsom Alebäck
och Filsbäck har också funnits. Filsbäcks säteri har troligen under århundraden räknats som en del av Helde by.
Bylägena har medeltida eller förhistorisk bakgrund och ligger i typiska
terränglägen på ryggar eller mindre förhöjningar i slättlandskapet. Under sen medeltid-1600-tal spelade animalieproduktion fortfarande viktig
roll. Det innebar att betesdriften var betydande och att ängen hade en
central roll som fodermark med slåtter. Redan på 1600-talet påbörjades
dock en uppodling som sedan tilltog under 1700- och 1800-tal.
Byarna i området tillämpade framför allt tvåsäde, d.v.s. att halva åkerarealen bar säd årligen och halva åkern låg i träda. I Helde fanns även
visst inslag av ensäde, d.v.s. att man inte tillämpade träda utan sådde
åkern varje år. Inägorna med åker och äng sträckte sig framför allt längs
impediment och torrpartier. Ängsmarken omfattade även mer våta och
sidlänta lägen t.ex. längs bäckarna och på mader längs Vänern.
Utmarken var de samfällt ägda markerna, med betesmark och skog
som resurs för bränsle, byggnads- och hägnadsvirke. Den har framför allt
varit knuten till de skogspartier som funnits samt till de magrare mar-
Kulturhistorisk utredning, väg 44
kerna längs Vänern. Via fägatan fördes byns boskap från byplatsen ut till
betet på utmarken. Ofta har by- och landsvägar haft dubbla funktioner
som väg och fägata. Dragoxarna har åtminstone på 1700-talet haft eget
bete i särhägnade oxbeteshagar i inägorna (se nedan).
Bykartan från Helde 1724 är den äldsta kartan i området. Storskifteskartor från 1700-talets senare del visar på hur åkergärdena då fortfarande karaktäriserades av både oregelbundna ägofigurer av äldre typ
och en parcellering med mängder av långsmala tegar i gärdena. Små
fodervallar för ängsslåtter låg i åkermarken men planerades bli uppodlade. Det tycks som om de delar av ängen som betraktats som sämre
blivit frånhägnade till oxbete. En del av bäckravinerna hade hägnats in
som små beteshagar. Särskilda havreåkrar med odling av havre till foder förekom också. Förhållandena tycks ha varit likartade i både Helde
och Skeby på 1700-talets senare del. I Skeby hade man delat in byns
marker i två hägnade gärden som vardera inrymde både inägo- och utmark. Helde hade fortfarande en mer traditionellt avgränsad uppdelning i inägor och utmark.
Kvarndriften i området tycks ha varit helt knuten till väderkvarnar.
1800-talets samhällsomvandling
Vad som bl.a. karaktäriserar utvecklingen i bygden i det sena 1800-talet är dels gårdsutflyttningen från byarna vid enskiftet, dels den ökande
uppodlingen, dels framväxten av en obesutten bebyggelse med torpställen och backstugor. Järnvägens tillkomst lade i många avseenden grunden för framväxten av 1900-talets moderna samhälle.
Området hör till Skaraborgs enskiftesbygder (Enskiftesstadga för Skaraborg redan 1805), vilket innebär ett tidigt skifte och att laga skifte fick
mindre genomslag. I Helde flyttades tre av fem gårdsenheter ut från byn
efter 1809. I Skeby 1821 flyttades vissa av de 14 gårdarna ut från byn,
men flera fick också ligga kvar med påföljd av att bebyggelsemönstret
förblev samlat. Nästan allt av byarnas gamla ängar lades ut till odlingsmark efter storskifte och enskifte. Nyodlingar gjordes också på gammal
utmark kring utskiftade gårdar. Flera grupper av torpställen och backstugor tillkom på gammal utmark, t.ex. kring 44:ans gamla dragning.
1874 drog järnvägen Lidköping-Skara fram med bl.a. en hållplats vid
Alebäcks gård. 1898 invigdes Kinnekulle-Lidköpings järnväg som drogs
fram längs Vänern bl.a. med Filsbäcks hållplats norr om Filsbäcks herrgård.
1900-tal - agrarsamhälle i industrialism och
globalisering
1900-talet har avsatt stora spår i och med det gamla agrarsamhällets
fortsatta omvandling till det moderna svenska samhället; med först in-
35
36
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Vy från sydost över de utskiftade gårdarna Backgården och Tyskagården i fullåkersbygden kring
44:ans gamla dragning mellan Öredalsån och
Skeby.
dustrialism, motorisering och folkhem och sedan postindustrialism och
globalisering.
I takt med jordbrukets teknikutveckling ersattes mycket av äldre ekonomibyggnader med större och mer moderna anläggningar. 1900-talets
senare del innebar rationaliseringar och specialiseringar av jordbruksdriften. En stor mängd små och halvstora familjejordbruk har lagts ned.
Kulturlandskapet har blivit mer och mer utslätat av det industriella jordbrukets bortröjning och hårdodling av äldre tiders lämningar.
Under 1900-talets tidiga del avfolkades och raserades många f.d. torp
och backstugor. Andra sådana småställen friköptes och ersattes ofta med
egnahem och andra småbruk. Kring Filsbäcks hållplats och väg 44 har
Filsbäcks tätort tagit form under 1900-talets senare del. Under samma
tid har Källby tätort som är större än Filsbäck utvecklats som järnvägsoch industrisamhälle. På Skebys gamla utmarker längs Vänern har en
omfattande fritidsbebyggelse vuxit upp efter 1900-talets mitt. Vid Truveholms herrgård på gränsen mellan Sävare och Skeby socknar har en
större golfbana anlagts under senare delen av 1900-talet.
1900-talets snabbt framväxande motorisering och privatbilism innebar för området att den gamla huvudvägen Skara-Lidköping byggdes
om med ny dragning genom skogsområdet längre väster om Vinninga/
Filsbäck i mitten av 1900-talet (väg 184). Även en partiell ny dragning
av väg 44 O om Lidköping gjordes närmare Vänern SV om Skeby under 1900-talet.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
Beskrivning 2012
Utredningsområdet har delats in i fem delområden för att underlätta
redovisningen: Alebäck, Filsbäck-Helde, Dalvik, Dälden-Tyskagården
och Skeby
1. ALEBÄCK
Alebäcks gård ligger i flack slättbygd ett par kilometer SO om Lidköping,
där Kartåsens skogsområde öppnar sig ut mot slätten i öster och sydost. Kartåsen med barr- och blandskog var till stor del gammal utmark
och skogsresurs åt Lidköpings stad. Delområdet präglas bl.a. av skogskant, vidöppna flacka odlings- och betesmarker, stora nutida hästhagar,
spikraka körvägar samt höga lövträd kring bostadshusen. Ett stort inslag av energigröda präglar landskapsbilden kring vägen närmast öster
om Alebäck.
Några kartor äldre än sent 1800-tal har inte påträffats i Lantmäteriets
arkiv. Alebäck har medeltida bakgrund, omnämnt 1361. Namnet anses
vara trädnamnet ”al” sammansatt med ”bäck”. Gården var ett helt kyrkohemman enligt 1546 års jordebok och var således redan då en större
gård. Den blev sedermera officersboställe, bl.a. kaptenslöjtnants- och
ryttmästarboställe, på 1700- och 1800-talet.
Gårdsbebyggelsen ligger på en svag förhöjning ovanför bäcken som
bör gett namn åt gården. I skogskanten ett stycke norrut ligger tre torpställen med anknytning till gården. Det bebyggelsemönstret har troligen rötter i 1600-talet, vilket kan skönjas på Helde bykarta från tidigt
1700-tal. Ett 1800-talstorp ligger längre åt väster. Torpen har förr varit
fler än idag, vilket framgår av Häradskartan från 1877-82.
Gårdsbebyggelsen är samlad kring körvägen mot Helde. Alebäck av
idag domineras av att gården är ett framstående stuteri och även omgivningen präglas av hästverksamheten. Även om gårdsläget bör ha gamla
anor bär dagens bebyggelse en mycket nutida karaktär, med villapräglad
manbyggnad och stora moderna stallar och förrådsbyggnader. Av äldre
datum är främst ett falurött magasin från 1800-talet. Väster om gården
finns en tidstypisk f.d. personalbostad från ca 1930-40-tal. Närmast öster om gården ligger en om- och tillbyggd f.d. banvaktsstuga vid den f.d.
banvallen av järnvägen Lidköping-Skara (i drift 1867-1961)
På Häradskartan från 1877-82 är dagens fullåkersbygd redan ett faktum. Kulturlandskapet av idag är i huvudsak starkt nutidspräglat, omskapat av 1800- och 1900-talets storskaliga uppodling. Idag dominerar
stuteriets hästhagar men även odlade partier. En lite äldre prägel finns
dock kring de f.d. torpen i skogskanten. Det är en värdefull karaktär
med betesmark i det flacka öppna slättlandskapet med små körvägar
som binder samman den småskaliga 1800-talsbebyggelsen på de f.d.
torpen Lilla och Stora Kusketorpet samt det senare avsöndrade Vads-
37
38
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
På häradskartan från 1877-82 framträder ett
starkt uppodlat kulturlandskap kring Alebäck i
kontrast mot skogen i V och N. Torpen som låg
i V är numera borta. Ängen ligger längre åt NV
utanför kartbilden.
Av ekonomiska kartan från sent 1950-tal framgår den väl etablerade fullåkersbygden kring Alebäck i skogskanten.
botorp. Av torpbebyggelsen återstår idag främst de faluröda bostadshusen som framför allt på Kusketorpen har fått behålla mycket av en sen
1800-talskaraktär.
I skogskanten runt Lidköping finns många f.d. torpställen, men nästan alla av dessa är idag mer eller mindre starkt förändrade. Kusketorpen hör numera till de mest välbevarade och är mot den bakgrunden
av stort kulturhistoriskt värde som bevarade slättbygdstorp. Sambanden
mellan huvudgård och torp är fortfarande överblickbara i landskapet.
Kulturmiljömässigt hänger torpområdet även väl samman med de f.d.
torpen och herrgårdsmiljön på Filsbäcks säteri i nordost.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
39
Små körvägar länkar samman de f.d. torpen i
skogskanten. Vy mot Stora Kusketorpet.
Vy från den f.d. banvaktsstugan västerut längs
vägen bort mot Alebäck.
Det f.d. torpet Ängen, Alebäck 1:10, avslutar delområdet i väster, avskilt från de övriga Alebäckstorpen av skog och väg 184. Ängen omfattar faluröd bebyggelse med bostadshus, uthus, ladugård och liten trädgårdstomt. Det är en tidstypisk samlad torp/småbruksmiljö med stark
förankring i 1800- och tidig 1900-tal.
Vägkorridoren och Alebäck
Vägförslaget går i nuläget norr om Alebäck, mellan gården och Stora
Kusketorpet. Lilla Kusketorpet ligger helt inom korridoren. Den planerade dragningen går vidare västerut genom skogen och angör väg 184
med en tänkt korsning in mot torpet Ängen.
Båda Kusketorpen är kulturhistoriskt värdefulla som slättbygdstorp med sen 1800-talsprägel.
Lilla Kusketorpet, Alebäck 1:2.
Vy mot Alebäcks gård längs vägen österut.
40
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
2. FILSBÄCK-HELDE
Geometrisk avmätning av Helde by
med Filsbäck år 1724. Lantmäteristyrelsens arkiv. Av denna äldsta
kända karta över byn framgår att
Helde/Filsbäck hade två åkergärden,
ett på var sida om bäckdalgången.
Den bästa ängen omgav herrgården
kring bäcken i N. De större ängarna som låg längst i V samt i SV och
SO ansågs sämre och hade avsatts
till oxbetesmark. Särskilda beteshagar fanns, bl.a. i bäckdalgången
som dock i övrigt var äng. Utmarken med betet var annars knutet
till skogspartierna i öster. Byvägarna fungerade även som fägator till
utmarken.
Delområdet omfattar slättbygden kring Filsbäckens ringlande lopp. Det
kännetecknas av Helde by och Filsbäcks herrgård och omgivande marker.
Idag är här en fullåkersbygd som i södra delen karaktäriseras av Helde
byplats med kvarliggande och utskiftade bondgårdar och i norr av herrgårdsmiljön med byggnadsgrupper, park, alléer etc. Mot öster och NO
inramas den öppna bygden av skogspartier.
Gamla vägen Skara-Lidköping kommer söderifrån och går norrut
förbi Filsbäck upp mot Vänern. Mellan herrgården och Helde går en
mindre väg österut som är en gammal byväg. Gamla Skara-Lidköpingsvägen bör ha tidigmedeltida ursprung. En milsten från 1700-talets början vid Helde betonar vägens roll som kommunikationsled (Fast fornlämning Sävare 23).
Om bygdens förhistoriska bakgrund minner idag framför allt några
järnåldersgravar, en domarring och en trolig hög, i skogskanten öster om
Filsbäck (Sävare 20 och 22, båda fasta fornlämningar). Åtskilliga lösfynd
indikerar stenåldersaktivitet. Ett slaggfynd i Helde kan tolkas som en
eventuell boplats vid bäckdalgången (Fast fornlämning Sävare 71).
Området har en bebyggelsehistoriskt intressant bakgrund med sin
koppling mellan Helde by och Filsbäcks herrgård. Helde omnämns
Kulturhistorisk utredning, väg 44
1434 och har medeltida eller förhistoriskt ursprung och Filsbäck är känt
sedan 1351. Helde by omfattade fem hela hemman på 1500-talet, exklusive Filsbäck. Gården var ett helt hemman som blev säteri 1621 och
åtminstone sedan 1600-talet räknades in som en del av Helde by, med
ägor i sammanblandning. Det är troligt att herrgården även långt tidigare utgjort en del av byn, som då har formen av en tvådelad bytomt
som var vanlig i västra Skaraborg. Herrgården utgjorde byns norra tomtdel kring den ena av de två byvägarna. På den södra tomtdelen låg fem
bondgårdar i en klunga kring bäcken och den större byvägen.
Av bykartan från 1724 och storskifteskartan 1771 framgår att Helde/
Filsbäck hade två åkergärden, ett på var sida om bäckdalgången. Ängen
hade uppenbarligen tidigare spelat stor roll och täckt en större areal, på
1720-talet var dock en stor del äng avsatt till oxbetesmark. Byn hade
då kvar två mindre ängsgärden av bättre kvalitet som omgav herrgården i norr. Längst i SO fanns ett sämre ängsgärde som var samfällt med
övriga byar i Sävare socken. Särskilda beteshagar fanns, bl.a. i bäckdalgången som dock i övrigt var äng. Utmarken med betet var annars knutet till skogs- och höjdpartierna i öster, Myran och Dyan. Byvägarna
fungerade även som fägator till utmarken. Detta bör återspegla långt
äldre förhållanden.
Dagens fullåkersbygd började ta form efter enskiftet i Helde 1809.
Redan ca 1880 var i stort sett hela de gamla inägorna uppodlade till åker
och vall ända fram till skogen i öster. Främst bäckdalgångarna var fortfarande ängs- och hagmark. Detta framgår av Häradskartan 1877-82.
Enskifteskartan 1809 över Helde och
Filsbäck visar bl.a. en fortsatt uppodling från storskiftet 1778. Gårdstomterna är markerade med rosa. Lantmäteristyrelsens arkiv.
41
42
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Häradskartan 1877-82 återger effekterna av
enskiftet med gårdsutflyttningar och en intensiv
uppodling.
1950-talets ekonomiska karta återspeglar en sedan
länge etablerad fullåkersbygd. Flera gårdsenheter
längst i O såsom Apelskog och Björn-Håkansgården hade inte flyttat ut och bebyggts förrän i tidigt
1900-tal. Fortfarande fanns 1800-talstorpet Lidabacken kvar på den f.d. utmarken i O.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
Bebyggelsemönstret var påverkat redan efter storskiftet på 1770-talet
då en av byns gårdar tycks ha försvunnit från bytomten. Vid enskiftet
1809 flyttades ytterligare två gårdar ut och även skiftesdelar av de två
gårdar som fick ligga kvar flyttades ut. Öster om byn placerades två gårdar efter enskiftet, Bengtsgården och utflyttad del av Jon-Rasvillsgården.
Tre gårdar, Skattegården, Apelskog och utflyttad del av Björn-Håkansgården, bebyggdes inte förrän i tidigt 1900-tal. (Pukaregården i undersökningsområdets utkant är utflyttad från grannbyn Lunneberg). Kvar
på Helde bytomt i söder ligger Björn-Håkansgården och Jon-Rasvillsgården (förr även kallad Skattegården), sistnämnda gård kallas numera
Helde gård. Filsbäck kvarligger i orört läge i norr.
Traditionell funktionsuppdelning och gruppering av gårdsbyggnaderna dominerar idag även om mangårdsbebyggelsen mestadels är moderniserad och ibland starkt förändrad. 1900-talets lantbruksutveckling
präglar flertalet ekonomibyggnader.
Helde 8:1 är idag det enda kvarvarande av en klunga av torp och
backstugor som tillkom i öster på gammal utmark under 1800-talet efter enskiftet. Det f.d. torpet har ett typiskt läge i skogskant ut mot odlingsbygden. Bostadshuset av enkelstugutyp från 1800-talet är något förändrat i sen tid men tillsammans med två faluröda uthus och ett stort
vårdträd är detta en väl bibehållen helhetsmiljö av ett gammalt torpställe
i fullåkers­bygd. Idag är detta mer ovanligt förekommande i fullåkersbygden kring Lidköping.
Kulturmiljön i området är av stort kulturhistoriskt intresse eftersom
den trots läget i fullåkersbygden bevarar flera strukturer från medeltid och
framåt, även med ett visst förhistoriskt inslag. Detta ger kulturlandskapet ett mer ovanligt upplevelsemässigt tidsdjup för att vara i Skaraborgs
västra slättbygder. Här finns sporadiska förhistoriska strukturer men en
mycket tydlig förankring i medeltid-1600-tal med by- och gårdstomter,
ödetomter, vägnät (fägator), hagmark, den genuina herrgårdsmiljön från
1700-1800-tal samt torpställen och stora alléer. 1800-talsstrukturen från
enskiftet är fortfarande väl bibehållen vad gäller t.ex. bebyggelsemönster,
linjärt vägnät med inslag av solitärträd (oxlar), gårdsallé, 1800-talstorp
och det vidöppna odlingslandskapet.
Filsbäck omnämns redan 1351. Gården var på 1500-talet ett helt hemman som blev säteri 1621 under överste Wilhelm von Salzburg. Länge
var gården ett mantal kronosäteri rusthåll under Westgöta Dragonregemente. Gården har haft eget bränneri och mejeri samt under 1900-talet en liten handelsträdgård. Under det senare 1800-talet och runt år
1900 hade gården mer karaktär av ett stadsnära sommarnöje med ett
måttligt utvecklat jordbruk. Efter ägarskifte i 1900-talets första del utvecklades återigen egendomens jordbruk betydligt. Familjen Poucette
är ägare sedan 1930-talet.
Filsbäck idag, Filsbäck 3:4, är en mycket välbevarad och välvårdad
äldre herrgårdsmiljö med typisk disponering av gårdsbebyggelsen jämte
arrondering av omgivande ägor med beteshagar, odlingsmarker, stora
43
Norra byvägen från Filsbäck löper österut delvis
genom den gamla utmarksskogen.
Broplatsen vid Helde, vy mot O.
De kvarliggande två gårdarna inramas både av
bäckdalgångens stora träd och det öppna odlingslandskapet. Helde 6:1 Helde gård.
Filsbäck, Filsbäck 3:4, har ovanligt nog en stor
mängd äldre uthus bevarade, ofta med en ny
funktion i dagens herrgårdsverksamhet.
44
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Helde gårds allé sedd från Filsbäck i N. Alléerna
är en viktig del av det öppna odlingslandskapet
och ger en inramning åt detta.
alléer, småvägnät och herrgårdstorp. Gården är en modern jordbruksfastighet som ovanligt nog bevarar den karaktäristiska mängd av uthus
och ekonomibyggnader som präglade en mindre herrgårdsmiljö från
1700-tal till 1900-talets början. Karaktäristisk är t.ex. gårdssmedjan i
allén vid gårdens infart.
Den avgränsade, trädkantade mangården omfattar bl.a. fruktträdgård, kryddgård, delar av äldre trädgårdsanläggningar, en minneslund
m.m. Huvudbyggnaden med sexdelad plan och utskjutande knutar kan
härstamma från 1700-talet, om- och påbyggd år 1800 i enkel sengustaviansk utformning med bl.a. ljusmålad panelfasad samt ornamente-
Det ålderdomliga Smedstorp, Filsbäck 3:4, med
sin typiska hallaskorsten är det mest välbevarade
av herrgårdstorpen under Filsbäck.
Filsbäck, Filsbäck 3:4, huvudbyggnadens lätt
sengustavianska utformning härstammar från en
om- och påbyggnad år 1800. Den har en yngre
portik och gaveltillbyggnad.
Redan 1811 byggdes Filsbäcks stora stenladugård, överbyggd med ny stor skulle 1915
och tegeltäckt, välbevarad sedan dess.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
rad portal, profilerade fönsteröverstycken och i gavlar lunettfönster. En
tillbyggnad från sent 1800-tal vid östgaveln slopades vid restaurering
1940-45 som återställde den nyklassicistiska exteriören där samt att
portiken vid entrén tillkom. I trädgården finns ett tidstypiskt åttkantigt dass från 1800-talet.
De välbevarade flyglarna består dels av ett timrat magasin som kan
härstamma från 1700-talet samt en timrad stallänga som kan ha samma
ålder men fick nuvarande exteriör ca 1850-60. Den separata fägårdens
stora stenladugård byggdes redan 1811, fick ny överbyggd skulle 1915
och ny lada på 1930-talet. Ladgården har kvar det stora tegeltaket, i likhet med gårdens andra byggnader, vilket bidrar starkt till gårdsbebyggelsens väl sammanhållna karaktär.
Bland gårdens alla hus märks bl.a. f.d. mejeri, hönshus (gårdskontor), brygghus, hundhus och ett stort vagnslider. Gårdsmejeriet från ca
sent 1700- eller tidigt 1800-tal har även omfattat bostäder. Det är byggt
med undervåning av sten och timrad övervåning (i källaren finns en inmurad f.d. kronoparkssten från Kinneskogen 1686). På 1940-talet avkortades längan till hälften. Av gårdens tre personalbostäder är en från
1800-talet och två från 1930-talet. Vid allén och broplatsen vid bäcken
ligger gårdssmedjan från 1800-talet i typiskt avskilt säkerhetsläge från
övrig gårdsbebyggelse.
Infartsvägen inramas av en högvuxen gammal allé. Angränsande
landsväg från Sävare norrut kantas av höga lövträd som en enradig allé.
Alléerna är mycket viktiga i den helgjutna herrgårdsmiljön och ramar
även in det omgivande öppna odlingslandskapet.
Av de f.d. herrgårdstorpen är Smedstorp vid landsvägen strax norr om
herrgården det mest välbevarade med ett ålderdomligt bostadshus av
enkelstugutyp från ca 1800-talets mitt. En närliggande liknande stuga
är mycket förfallen idag. Tjuvsled har egnahemsprägel från ca 1930-tal,
senare moderniserat.
I skogen öster om Helde finns en liten husgrupp från 1900-talets
mitt och senare del främst med f.d. fritidshus som senare om- och tillbyggts, 1:47-1:50. I skogskanten längst i nordost ligger en större byggnadsgrupp på rad längs en körväg som är en f.d. brukningsväg och numera avgränsar husen från Lidköpings golfbana i Truve. Golfbanan är
anlagd i ett område med bl.a. ekhagar längs Öredalsån på Truveholms
herrgårds mark.
Körvägen är Heldes gamla utmarksgräns mot Truve by och Truveholm.
Ca 1880 fanns här endast ett torpställe enligt Häradskartan 1877-82.
Under ca 1920-30-talet har några egnahem/småbruk med namn som
Apelås och Björkelund tillkommit längs vägen och ca 1945-70 några
enkla små fritidshus. På senare år har här kompletterats med nutida villabebyggelse. Husklungan har numera en ganska blandad karaktär. Det
ännu kvarvarande f.d. torpet, Sandötorp, Helde 1:19, har fortfarande
i stort en äldre karaktär med ett bostadshus av enkelstugutyp från ca
1800-talets senare del samt tillhörande uthus.
45
Helde 8:1 är det enda kvarvarande av en klunga
torp och backstugor som tillkom på 1800-talet
öster om byn.
Översikt mot Jon-Rasvillsgården som flyttades ut
efter enskiftet 1809. Gårdsbebyggelsen är senare förändrad, men läget i landskapet är karaktäristiskt.
Skattegården som flyttas ut först i tidigt 1900tal. En samlad gårdsenhet i karaktäristiskt läge.
Skifteslandskapet karaktäriseras av ett linjärt vägnät
med inslag av stora solitärträd, som denna ståtliga
oxel vid Skattegårdsvägen nära torpet Helde 8:1.
46
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Den ståtliga allén längs tillfartsvägen är en karaktärsfull del av den välbevarade herrgårdsmiljön på Filsbäck.
Vägkorridoren och Filsbäck-Helde
1800-talstorpet Sandötorp, Helde 1:19, ligger
för sig längst i NO på Helde gamla marker.
Planerad vägkorridor går över eller berör gamla bytomten med tre troligen medeltida f.d. gårdstomter och befintlig tomt på Helde gård, samt
byvägens dragning, broplatsen, det f.d. torpet Helde 8:1, samt de utflyttade gårdarna Jon-Rasvillsgården och Skattegården.
Planerad vägkorsning med gamla Skaravägen m.m. innebär att vägkorridoren innefattar eller berör Filsbäcks herrgårdsmiljö med tillfartsväg
med allé och gårdssmedja, broplats samt Filsbäckens dalgång med ängsoch hagmarker, samt berörd dragning av gamla Skara-Lidköpingsvägen.
Den berör även gårdsallén mot Helde gård. I korridorens omedelbara
närhet ligger husgruppen Helde 1:47-1:50
Kulturhistorisk utredning, väg 44
47
3. DALVIK
Ekonomiska kartan från sent 1950-tal skiljer sig
inte så mycket från det sena 1800-talets kartbild.
Gården hade fortfarande kvar sin stora ekonomianläggning i SO. Allén gick fortfarande något
längre åt NV än idag.
Delområdet följer Öredalsåns dalgång söderut från vägskälet med gamla 44:an, parallellt med landsväg 702 mot Torestorp/Vinninga/Saleby.
Huvuddragen i odlingslandskapet är i stort som i slutet av 1800-talet.
Omgivningarna närmast Dalviks gård karaktäriseras av lövskog och hagmark vid och kring den djupa åravinen. SV om gården vidtar ett öppet
odlingsstråk som följer landsvägen söderut mot Torestorps by.
Söder om Dalvik finns en stenåldersboplats (fast fornlämning Sävare
52). Den ingår liksom Dalvik och övriga delområdet i en större kulturmiljö, som sträcker sig utanför undersökningsområdet med fornlämningar, äldre vägmiljö, kulturlandskap och bebyggelse ner t.o.m. Torestorps by.
Dalviks gård är en ensamgård som är känd sedan 1600-talet och då
hette Krutbruket. Gården omnämns i jordeboken första gången 1685 som
1/4 frälsehemman. Någon krutproduktion är inte känd här, däre­mot kan
salpeterframställning vara förknippad med ett sådant gårdsnamn. (Några
kartor äldre än sent 1800-tal har inte påträffats vid sökning i Lantmäteriets arkiv). Under 1800-talets senare del bebyggdes gården som en
mindre herrgård och erhöll namnet Dalvik. Herrgårdskaraktären sätter
viss prägel på bebyggelse och landskapsbild med en stor parkliknande
trädgård kring manbyggnaden och anslutande vägallé. Idag återstår
framför allt manbyggnaden (Dalvik 1:3) samt ett falurött timrat bostadshus, också av äldre datum, vid sidan av manbyggnaden (Torestorp 3:20).
Häradskartan från 1877-82 ger en bild som i
stora drag är lätt igenkännbar även idag med
herrgård, park, hagmark, åravin och odlingsstråket längs landsvägen. Odlingsmarken var dock
mer omfattande än idag.
48
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Den stora manbyggnaden i rikt utformad panelarkitekur, s.k. schweizerstil, från 1860 bör vara utformad efter Charles Emil Löfvenskiölds
mönsterplanschverk ”Landtmannabyggnader”. Exteriören är mycket
väl bibehållen.
Landsvägen har en mycket genuin prägel av en äldre vägsträckning
som är anpassad till landskapets och terrängens växlingar. Från och med
Dalvik och söderut kantas den av en allé av höga lövträd ner förbi Torestorps by. Väg 702/701 är värderad som vägmiljö av mycket stort kulturhistoriskt värde i Kultur på väg i Skaraborg 1997.
Som en sidoflygel till Dalviks huvudbyggnad ligger detta äldre bostadshus. Torestorp 3:20.
Vägkorridoren och Dalvik
Dalvik ligger i nuläget strax söder om vägkorridoren. Vägkorridoren
innefattar broplatsen norr om Dalvik.
Dalviks monumentala huvudbyggnad från 1860
inramas av en parkliknande trädgård. Dalvik 1:3.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
49
4. DÄLDEN-TYSKAGÅRDEN
På Skeby storskifteskarta 1778 motsvarar landsvägen i stort sett i 44:ans gamla dragning inklusive den gamla broövergången i SV. Vägen går i huvudsak genom Skeby norra gärde med åker, äng
och betesmarker. Lantmäteristyrelsens arkiv.
Delområdet följer den äldre dragningen av väg 44. Det sträcker sig från
golfbanan i Truve och Öredalsåns ravin i SV upp mot Skeby i NO. Golfbanan är anlagd i en parkliknande omgivning vid Truveholms herrgård
intill ån Den djupt nerskurna åravinen präglas av lövskog och lerbrinkar. Landskapsbilden karaktäriseras huvudsakligen av fullåkersbygd med
inslag av buskage och lövträddungar, terrängen höjer sig efterhand upp
mot Skeby ås i nordost. Gömmeskogen längst i SO var en del av Skeby
bys gamla utmark.
Vägdragningen återfinns såväl i Vägkarteboken 1742 som på Skeby
storskifteskarta från år 1777. Den bör dock vara betydligt äldre. Dagens
vägskäl nära Alvhem är av senare datum, det ursprungliga vägskälet låg
öster om Dälden och därifrån gick vägen ner mot den gamla broplatsen.
Nere i grönskan i åravinen finns den gamla broplatsen med en delvis raserad stenvalvsbro med rester av vägbank (fast fornlämning Sävare 70).
Vid vägskälet sammanstrålade vägar från Lidköping/Skara och Lindärva/Saleby med färdvägen mot Mariestad längs Vänerns östra sida. Nära
Dälden står en vägvisare i kalksten (fast fornlämning Skeby 5:1).
Fasta fornlämningar som ger förhistorisk förankring är dels en stenåldersboplats ovanför gamla broplatsen (Skeby 19:1), dels en järnåldersgrav
(en hög, fast fornlämning Skeby 11:1) SO om Backgården. Därutöver
finns uppgifter om borttagna fornlämningar (bl.a. en hällkista).
Historiskt sett har delområdet ingått i Skeby bys norra gärde och inrymde både inägor och betesmark. Efter enskiftet 1821 odlades området
upp till största delen. Kulturlandskapet bär främst prägel av 1800- och
1900-talets intensiva odling, numera även med inslag av betesmark.
50
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Dagens bebyggelsemönster med utskiftade gårdar
fick sin form efter enskiftet 1821. Av häradskartan från 1877-82 framgår hur mycket av tidigare ängs- och betesmarker som odlats upp under
1800-talet.
Vår tids fullåkersbygd framträder tydligt på ekonomiska kartan från sent 1950-tal. Den gamla
dragningen av 44an var då fortfarande huvudvägen längs sydöstra Vänern.
Golfbanan vid Truve anlades i ett haglandskap
på Truveholms ägor. Lösfynd indikerar förhistorisk aktivitet vid Öredalsån.
Nuvarande bebyggelsemönster tillkom efter 1800-talets enskifte, med
några utflyttade gårdar och gårdsgrupper vid Backgården och Tyskagården. Gårdarna har samlade byggnader, grupperade i typisk funktionsuppdelning, inramade av höga lövträd, vid raka tillfartsvägar. Mestadels
är mangårdsbebyggelsen från 1800-talet och ekonomibyggnaderna från
sent 1800- och 1900-tal. Skeby 7:2 Backgården är fortfarande en samlad gårdsmiljö med ursprung från enskiftets 1820-tal även om de flesta
byggnaderna moderniserats på senare år, en av mangårdens små flyglar är
som enskild byggnad oförändrad exteriört. Även Skeby 8:1 Tyskagården
är en fin helhet med samlade typiska gårdsbyggnader. Den tegeltäckta
stora ladugården i trä och tegel är den mest intressanta byggnaden, karaktäristisk för mönsterladugårdar från ca 1930-40-tal.
Flera torp och backstugor tillkom på den f.d. utmarken under 1800-talet, bl.a. minst fem torp som ca 1880 låg i en klunga SO om Tyskagården
och som samtliga är borta idag. Även Dälden och Alvhem längst i SV har
ursprung från 1800-talets torpställen. Dälden har kvar torpets bostadshus
av enkelstugutyp från 1800-talet. Alvhem har under 1900-talet sannolikt
haft en för f.d. torpställen typisk utveckling till egnahem/småbruk via friköpande. Skogslund m.fl. strax norr därom har också förankring i 1800talets obesuttna bebyggelse, men här är bebyggelsen numera blandad i ålder och karaktär. Enstaka kvarvarande f.d. torpställen har kompletterats
Kulturhistorisk utredning, väg 44
51
med det tidiga 1900-talets småbruk och egnahem samt inslag av nutida
villabebyggelse. Samtlig äldre bostadsbebyggelse i denna del är numera
mer eller mindre starkt förändrad av om- och tillbyggnader. Samma gäller
även det f.d. småbruket Nyholm från 1900-talet nära Backgården.
Vägkorridoren och Dälden-Tyskagården
Vägkorridoren innefattar i nuläget helt eller delvis stenåldersboplatsen,
gamla broplatsen med resterna av stenvalvbron (Sävare 70), nya broplatsen, det f.d. torpet Dälden, 44:ans gamla dragning samt de fyra utskiftade gårdarna Skeby 8:1 Tyskagården, Skeby 7:2 Backgården, Skeby
7:3 och Skeby 19:1. I närheten av korridoren ligger även vägvisarstenen
Skeby 5:1 och småbruket Alvhem.
Kulturlandskap nära Skeby 19:1 i den utskiftade gårdsklungan.
Skeby 8:1 Tyskagården har en fint samlad gårdsmiljö från 1800-1900-tal. Den stora tegeltäckta
ladugården i tegel och trä från ca 1930-40-tal
är en kulturhistoriskt intressant byggnad.
Vy från nuvarande broplatsen norrut mot vägskälet och Alvhem.
Den gamla stenvalvbron med vägbanken är en kommunikationshistoriskt intressant
liten kulturmiljö som idag framstår som lite spännande och ”ruinromantisk”, inramad av grönskan nere i den branta åravinen. Fast fornlämning Sävare 70:1.
Nuvarande broplats från 1900-talets mitt över
Öredalsån.
52
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
5. SKEBY
Häradskartan från 1877-82 ger en bild av Skeby som är lätt att känna igen även 2012. Gårdsklungorna har glesnat något efter enskiftet men
flera gårdar ligger kvar. Omgivande kulturlandskap var föremål för en intensiv uppodling under 1800-talet , även på Skeby ås. Källbyvägen
hade fått sin nuvarande dragning från Lundsbrunnsvägen norrut.
Grönsaksbladet ger en god bild av 1950-talets
bondby med det verksamma mejeriet och många
aktiva bondgårdar i fullåkersbygden. Enskiftets
strukturer var fortfarande välbevarade i odlingslandskapet. Även Skeby ås var till stor del hävdad. Hangelösavägen gick fortfarande mellan
kyrkan och Stommen.
Delområdet avslutar undersökningsområdet i nordost. Det omfattar
Skeby by med omgivande marker ut mot väg 44, bl.a. Skeby ås NV om
byn upp mot den nybyggda infarten till Källby tätort. Landskapsbilden
karaktäriseras främst av öppen odlingsbygd med inslag av lövträddungar och åkerholmar. Skeby ås är däremot delvis kuperad och skogs- och
slybevuxen, delvis uppodlad.
Skeby är ett ortnamn med karaktär av äldre järnålder. Namnet anses
vara en sammansättning av ”skepp” och ”by” viket knyter an både byn
och socknen till Vänern. En stor mängd boplatslämningar på Skeby ås
kan förankra bygden i sten- och bronsålder (se Skeby ås nedan). Några
av dessa ligger i nära anslutning till Skeby medeltida bytomt (t.ex. Ske-
Kulturhistorisk utredning, väg 44
by 30-32). Fasta fornlämningar som ger järnåldersförankring är dels
en grav i form av en hög väster om byn (fast fornlämning Skeby 9:1),
dels flatmarksgravar troligen från tiden kring Kristi födelse vid Skeby ås
närmare byn i norr (Skeby 14). Därutöver finns uppgift om bortodlad
fornlämning, stensättning, nära högen.
Vägdragningen som går från 44:an in mot Skeby och vidare mot Ova
och Mariedal finns med på storskifteskartan från 1777 men är troligen
mycket äldre än så. Nära Trädgårdstorp, vid det i sen tid något flyttade
vägskälet mot 44:an, står två kommunikationshistoriska minnesmärken,
dels en vägvisare i kalksten som bl.a. visar vägen mot Mariedals slott, dels
en milstolpe från Karl XII:s tid, båda fasta fornlämningar (Skeby 24 och
Skeby 12). Vägen Hangelösa -Källby gick ända in på 1970-talet genom
Skeby by men drogs sedan väster om kyrkan i nuvarande dragning. Öster om kyrkan finns gamla vägslingan kvar som genuin byväg.
Väster om byn finns två f.d. backstugor kvar från den obesuttna bebyggelse som växte upp ute på de gamla markerna efter enskiftet 1821
och som syns på Häradskartan ca 1880. Mest välbevarat är Skeby 1:14
nära 44:an som är en litet bostadshus av enkelstugutyp från 1800-talet,
Skeby storskifteskarta 1778 ger en god bild av
den samlade storbyn med dess 14 gårdar i tre
klungor kring medeltidskyrkan och bytån vid
Skebybäcken. Mycket av bebyggelsemönstret är
fortfarande lätt att uppfatta även i dagens bymiljö, trots att flera gårdar flyttade ut efter 1821
års enskifte. I NV mot Skeby ås fanns en stor allmänning med ängs- och betesmarker (har rosa
markering på kartan), närmast byn dominerade
dock åker. Lantmäteristyrelsens arkiv.
53
54
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Den samlade bymiljön med den lilla medeltidskyrkan i förgrunden är blickfång i vyerna från
V och NV.
inbäddat i en gammal fruktträdgård. Trädgårdstorp (Skeby 10:7) fick
under 1900-talet mer småbruksprägel och blev mer förändrat.
Skeby by, på åsens utlöpare, har medeltida bakgrund, omnämnd i
skrift 1397. Byn som var en stor tvåsädesby omfattade i jordeboken 1574
elva hela och tre halva hemman. 14 gårdar fanns fortfarande i byn fram
till enskiftet 1821. Byns marker omfattade nästan hela den lilla socknen.
Storskifteskartan från 1777 är den äldsta bevarade bykartan och visar att
byns samtliga marker med både inägor och utmark var uppdelade på två
gärden. Inägorna låg närmast byn i torrlänta lägen samt vad gäller ängen
även i sidlänta lägen vid bäcken, samt som moss- och madmark närmare
Vänern. Skog och betesmark fanns i norra gärdet vid Kristningemarken
och i det södra vid Gömmeskogen. Både ängs- och betesmark fanns i
en stor allmänning i nordväst på Skebyås (se även nedan). Havreåkrar
för djurfoder fanns i båda gärdena.
Redan före enskiftet 1821 hade man börjat odla upp den fodermark
som ansågs vara lämplig för åker redan vid storskiftet. Exempelvis den
stora allmänningen på Skebyås. Häradskartan från 1877-82 visar hur
dagens fullåkersbygd i stort sett tagit form helt. Utflyttade gårdar i
klungor omger den kvarliggande bykärnan där bl.a. skolhus tillkom.
Torp och backstugor har tillkommit t.ex. väster och sydväst om byn.
Ekonomiska kartan från sent 1950-tal visar fullåkersbygden med enskiftets ägostrukturer fortfarande väl synliga och i byn var Skeby mejeri
ett viktigt tillskott.
Dagens Skeby har fortfarande en tät och samlad bybebyggelse, en
väl samlad enhet i den omgivande öppna fullåkersbygden. Angör man
byn från norr eller från 44an i väster ligger den lilla medeltidskyrkan i
framkant i det vida blickfånget mot byn. Skeby har en mycket värdefull
Kulturhistorisk utredning, väg 44
55
Skeby 8:2 det modernistiska f d mejeriet är ett
intressant industriminne.
Den mycket värdefulla kyrkomiljön omfattar
Skeby medeltidskyrka och den genuina sockenkyrkogården, en av Skaraborgs bäst bevarade
gruskyrkogårdar.
Stommens ladugård vid kyrkplatsen och gamla
Hangelösavägen.
Vy från bäcken över den betade gamla bytån
bort mot medeltidskyrkan.
kyrkomiljö med den romanska 1100-talskyrkan med ett senmedeltida
torn och vapenhus från 1738. Den stenmursinramade kyrkplatsen är en
genuin gammal sockenkyrkogård som idag är en av Skaraborgs mycket
få kvarvarande gruskyrkogårdar. Trots småskaligheten är den lilla kyrkan
väl synlig. Vyerna är vida över odlingslandskapet mot kyrkplatsen och
byn. En större verksamhetsbyggnad har nu 2012 uppförts i blickfånget
ett stycke väster om byn.
Skeby by har fortfarande en tät och sammanhållen bykaraktär, eftersom flera gårdar fick ligga kvar i byn vid enskiftet. Medeltidskyrkan och
de tre gårdsklungorna kring den öppna f.d. bytån med betesmark kring
Skebybäcken kännetecknar även dagens bymiljö. Tätast ligger bondgår-
Skeby 1:2 Skattegården med den stora manbyggnaden är en av byns välbevarade gårdsmiljöer
från 1800-talet.
56
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Vy från nya Källbyrondellen åt SO ner mot Skeby
ås.
Vy från Skeby ås, mellersta delen.
Skeby 10:7 Trädgårdstorp ute vid korsningen
med nuvarande 44:an.
Vy från Skebykorsningen upp mot NV och
Skebyås.
darna kring bäcken. Den västra klungan vid kyrkan har även inslag av
f.d. skolhus, egnahem och någon nyare villa. Mycket av byvägnätet är
bevarat, med flera inslag av alléer av lövträd. I östra bydelen finns en
gammal stenvalvsbro över bäcken. Skeby har gott om gårdar med den
genuina prägeln av bondgård i behåll, de äldsta bör härstamma från
enskiftets tid på 1820-talet, någon kanske kan vara äldre. Ovanligt nog
finns många ladugårdars stora tegeltak i behåll vilket ger en särskild karaktär åt bebyggelsen.
En av byns största och mest intressanta gårdsmiljöer är Skeby 1:2
Skattegården med stor manbyggnad från ca 1800-talets mitt och med
flera välbevarade uthus och ekonomibyggnader i behåll samt en ståtlig
allé längs tillfartsvägen. Även Skeby 13:7 Bäckgården är en större gårdsanläggning med manbyggnad och flyglar från ca 1850-70 samt ekonomibyggnader av blandad ålder. Bra exempel på ladugård och uthus från
ca sent 1800-tal har Skeby 10:3 Storegården och 11:2 Sörgården. Även
Skeby 24:3 Nolgården har en äldre ladugård samt även en väl bibehållen manbyggnad från 1800-talet. En ståtlig mangårdsanläggning från
1800-talets mitt med fint exempel på ekonomianläggning från 1900talet har den utflyttade Skeby 11:6/10:3 Storegården i SO. F.d. Skeby
mejeri, Skeby 8:2, är en större tegelbyggnad från ca 1930-40-tal av industrihistoriskt intresse.
Det aktuella området på Skebyås NV om byn var på 1700-talet del
av en stor allmänning som hade karaktär av enbevuxen torräng på sandgrusjord och hade förmodligen varit en del av byns ängar. På 1770-talet
användes området främst till bete för byns dragoxar, förutom den delen
som låg närmast byn och tycks ha brukats till åker. Efter enskiftet 1821
började man odla upp stora delar av åsen, vilket framgår av Häradskartan
från ca 1880. Idag finns partier som är tydligt stenröjda med upplagd
sten och enstaka små odlingsrösen som ger ett ganska sentida intryck.
Här och var finns enar som visar på att området förr varit hävdat och
öppet, vilket knyter an till den äldre användningen som fodermark.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
Åsen är delvis mer höglänt, delvis flackare. Terrängen är delvis starkt
kuperad av gropar och kullar. Buskar och blandad låg löv- och barrskog
täcker de mellersta delarna. Främst i mellersta delen bär den prägel av
täktverksamhet från 1900-talet vilket i sig bör vara ett slags industriminne, dock inte närmare känt. Ungefär mitt på åsen finns numera en
mindre ridanläggning med paddock och hinderhoppning. Norra delen
av åsen upp mot Källbyinfarten är uppodlad. I SO ner mot byn dominerar åker och öppen gräsmark. Ut mot 44an nära den nyligen utförda
Källbyrondellen vid tätortens södra infart ligger Skeby 10:11 som är
nutida villabebyggelse.
På åsen med omnejd har en stor mängd boplatser från sten/bronsålder
påträffats fr.o.m. kring vägkorset nere vid Skeby i SO vidare över åsen
och upp runt väg 44 och nya Källbyinfarten i NV. Boplatserna utgör
tillsammans ett stort kluster av ca 17 fasta fornlämningar som uppmärksammats i en arkeologisk utredning över området 2004. Detta kluster
(fasta fornlämningar Skeby 30-36, 39-40, 45-46, 51) är större än den
del som berörs av den planerade vägdragningen.
Vägkorridoren och Skeby
Delområdet berörs av två vägförslag. Dels är det 44ans vägkorridor som
innefattar Skeby 1:14 och Skeby 10:7 Trädgårdstorp samt villan Skeby
10:11 nära Källbyrondellen samt vägvisarstenen och milstolpen (fasta
fornlämningarna Skeby 24 och Skeby 12). Dels är det korridoren till
en planerad anslutningsväg som skall gå från nya Källbyrondellen i NV
ner till Skeby kyrkby i SO. Denna berör flera av de boplatser (fasta fornlämningar) som ligger längs Skeby ås samt kommer i och med planerad
korsning i SO i närheten av Skeby by och medeltida kyrkplats.
57
58
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Källor
Agrarhistorisk landskapsöversikt Västergötland och Dalsland. 2002. Länsstyrelsen i Västra Götaland. publikation 2002:14.
Axelsson, T., Wattman, N. 2004. Västergötlands museum. Rapport
2004:24. Ombyggnad av vägskäl 44/2074/2714..... i Källby socken, Götene kommun, Västergötland. Särskild utredning 2004.
Björkman, E. 1977. Översiktlig kulturhistorisk inventering i Lidköpings
kommun. Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum. Lidköpings kommun.
Ekonomisk häradskarta Skaraborgs län 1877-82. Nytryck 1986-1988.
Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum.
Fmis (Fornminnesregistret), Riksantikvarieämbetet.
Förstudie Riksväg 44 Förbifart Lidköping med vägskäl 44/2704/2714 Källbykorsningen. Lidköpings och Götene kommuner. Västra Götalands län. Objektsnr 631070. Samrådshandling 20 juni 2002. Vägverket.
Hallin, K. 1977. Översiktlig kulturhistorisk inventering i Götene kommun.
Stiftelsen Skaraborgs länsmuseum. Götene kommun.
Holmström, E., Lundgren, E. 1997. Kultur på väg i Skaraborg. Länsstyrelsen i Skaraborgs län.
Holmström, E. Tidernas Lidköping. Kulturmiljöer i Lidköpings kommun.
1991. Lidköpings kommun.
Informant om Filsbäcks bebyggelsehistoria: Christian Poucette, Filsbäcks säteri.
Lantmäteriverket, Lantmäteristyrelsens arkiv
Lindskog, P. E. Faksimil 1985. Försök till en korrt beskrifning om Skara
stift. 1812-16. Utg. av C. Zakariasson, Ed.
Lundahl, I. 1950. Ortnamnen i Skaraborgs län. D7. Kinnefjärdings härad. Territoriella namn.
OGIS. Digitalt kartmaterial från Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Skaraborgsbygden. 1917-1936. Utg. Av F. Colling.
Västergötlands museums arkiv och samlingar
Fornlämningsöversikt Alebäck-Filsbäck-Helde. Se tabell under Landskapshistorisk översikt.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
B i l a g a 1.
Fornlämningsöversikt i karta
59
Fornlämningsöversikt Dalvik-Dälden-Tyskagården. Se tabell under Landskapshistorisk översikt.
60
Västergötlands museum 2012:34 och 2012:19
Fornlämningsöversikt Skeby. Se tabell under Landskapshistorisk översikt.
Kulturhistorisk utredning, väg 44
61
Arkeologiska rapporter 2011 - 2012
2011:1
2011:2
2011:3
2011:4
2011:5
2011:6
2011:7
2011:8
2011:9
2011:10
2011:11
2011:12
2011:13
2011:14
2011:15
2011:16
2011:17
2011:18
2011:19
2011:20
2011:21
2011:22
Anders Berglund
Maria Norrman
Maria Norrman
Catharina Henriksson
Marita Sjölin
Marita Sjölin
Anders Berglund
Maria Vretemark
Maria Vretemark
Ragnar Sigsjö
Marita Sjölin
Anders Berglund
Maria Vretemark
Maria Norrman
Maria Norrman
Maria Norrman
Anders Berglund
Maria Vretemark
Anders Berglund
Maria Norrman
Anders Berglund
Anders Berglund
Arkeologi för Logistic Center Falköping. Undersökning av Friggeråker socken RAÄ 116, Falköpings kommun, Västergötland 2009
Arkeologisk förundersökning av RAÄ Skövde 167/177 och 200, ”Horsås trädgårdsstad”, Skövde 5:85, Skövde kommun, Västergötland 2010
Arkeologisk förundersökning av RAÄ Råda 101:1 i Råda socken, Råda Prästbol 1:15, Lidköpings kommun, Västergötland
Kompletterande särskild arkeologisk utredning inför byggnation inom fastigheten Skövde 5:85 i Skövde socken, Skövde kommun
Boplatslämning från 1100-talet, Raä 47 i Råda socken, Lidköpings
kommun. Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2009
Boplatslämning i Horsås. Fornlämning RAÄ 178 i Skövde socken,
Skövde kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning 2010
Arkeologi på Heden ­– Arkeologisk undersökning av fornlämning 202 i Skövde socken & kommun, Västergötland
Osteologisk analys av djurben från kv Mästaren på Kvarnholmen i
Kalmar, Småland
Osteologisk analys av benmaterial från kv. Intellektet, RAÄ 330 Valla,
Linköping, Östergötland
Arkeologisk provundersökning av Jarlehus borgruin 1982-83, fornlämning nr 1, Rackeby socken, Västergötland
Virkelsborg – fortsatt arkeologisk undersökning. Fornlämning RAÄ 34 i Västerbitterna socken, Vara kommun, Västergötland. Arkeologisk forsknings­undersökning 2010
Norra Ryd, Skövde kommun. Besiktning, inventering, utredning av
arkeologi.
Osteologisk analys av djurben från kv Dovhjorten i Jönköping, Småland
Inför etablering av fem nya vindkraftverk på fastigheterna Kymbo 9:1, Bäck 12:1 och Hångsdala 3:6 i Kymbo, Valstad och Hångsdala socknar, Tidaholms kommun, Västergötland. Arkeologisk utredning 2011.
Komplettering av rapport 2010:28. Arkeologisk undersökning 2000 av fornlämning 52, Götene socken och kommun, Västergötland.
Kulturhistorisk förstudie inför en planerad vindkraftspark, projekt
Borgstena, Borgstena 8:1, Borgstena-Ingeshult 2:1, Nötegärde 1:1, Stockared 1:1 m.fl., Borås kommun.
Gullspångsparken. Arkeologisk inventering av planerade vindkraftverk med tillfartsvägar, Gullspångs kommun, Västergötland.
Osteologisk analys av djurben från förundersökning i kv. Valnötsträdet 6 i Kalmar, Småland.
Mosstorpsparken. Arkeologisk inventering av planerade vindkraftverk med tillfartsvägar, Gullspångs kommun, Västergötland
Kulturhistorisk förstudie inför planerade vindkraftverk, projekt
Sparresäter, Karlsfors 3:1, Sjöråsen 1:1 och Sparresäter 1:13, Skövde kommun
Kinneskogen. Arkeologisk inventering av planerad vindkraftpark i Västra Kinneskogen, Mariestads kommun, Västergötland
Arkeologisk inventering av planerad vindkraftpark Brevikshults häradsallmänning, Vårgårda kommun, Västergötland
2012:1
2012:2
2012:3
2012:4
2012:5
2012:6
2012:7
2012:8
2012:9
2012:10
2012:11
2012:12
2012:13
2012:14
2012:15
2012:16
2012:17
2012:18
2012:19
2012:20
2012:21
2012:22
2012:23
Catharina Henriksson
& Erik Holmström
Anders Berglund
Catharina Henriksson
Catharina Henriksson
Maria Norrman
Maria Vretemark
Maria Vretemark
Maria Norrman
Anders Berglund
Anders Berglund
Catharina Henriksson
Catharina Henriksson
Anders Berglund
Catharina Henriksson
Catharina Henriksson
& Erik Holmström
Anders Berglund
Anders Berglund
Elinor Gustafsson
Anders Berglund
Maria Norrman
Ylva Nilson (red Elinor Gustafsson)
Elinor Gustafsson
Ylva Nilson
2012:27
Anders Berglund
2012:24
2012:25
2012:26
(red Elinor Gustafsson)
Maria Vretemark
Maria Vretemark
Anders Berglund
Kulturhistorisk utredning Varnhem 2011
Arkeologi i Horsås - Trädgårdsstaden 2011. Förundersökningar av RAÄ 119, 168, 173, 174, 179, 180 och 184, Skövde socken och kommun,
Västergötland
Särskild arkeologisk utredning inför byggnation inom fastighet­en/erna
Våmb 30.241 och Hene 8.16 i Våmb & Norra Kyrketorp socken, Skövde kommun
Särskild arkeologisk utredning inför byggnation inom fastigheterna Källby 6:6 och 2:27, Källby socken, Götene kommun
Inför bergtäkt på fastigheterna Håberg 1:15, Skogen 1:5, Tengenestorp 1:19 m fl, Grästorps kommun
Osteologisk analys av djurben från kv. Bokbindaren i Linköping,
Östergötland
Osteologisk analys av djurben från Hulje 8:3, RAÄ 281 Mjölby socken, Östergötland
Hällkistan som inte fanns. Raä Häggesled 37:2, Häggesled socken,
Lidköpings kommun. Arkeologisk förundersökning 2011
Kring Fåraberget i Falköping. Arkeologisk utredning 2011 inom DP Tåstorp-Fåraberget, Falköpings kommun, Västergötland
Spåren av ett litet gravfält. Undersökning av Ryd sn RAÄ 55, Skövde kommun, Västergötland
Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning av
fornlämning Raä nr 17, Hjo stad, Hjo kommun
Arkeologisk förundersökning inför byggnation inom Källby Raä nr 94, Götene kommun
Mindre arkeologisk utredning inom fastigheten Råda 14:60, Råda socken, Lidköpings kommun, Västergötland
Arkeologisk förundersökning inför byggnation inom Raä nr 81, Norra Kyrketorp socken, Skövde kommun, Västergötland
Kulturhistorisk förstudie, Våmb socken, Skövde kommun
Arkeologi vid Logistic Center. Arkeologiska förundersökningar av RAÄ 104 och 108, Friggeråker socken, Falköpings kommun, Västergötland
Arkeologisk inventering (förstudie) i samband med planering av vindkraft­- verken Lövaskog 1-4, Äspereds socken, Borås kommun, Västergötland
Tillgänglighetsanpassning på Kyrkogatan inom Raä Mariestad 22:1,
Mariestads kommun, Västergötland. Arkeologisk förundersökning
Järnframställning vid Lillegården - återkomsten. Förundersökning av Skövde socken Raä 203, Skövde kommun, Västergötland
Råda Prästbol 1, RAÄ Råda 101, Råda socken, Lidköpings kommun. Arkeologisk undersökning 2010
Halskragen från Daretorp - ett bronsålderstida depåfynd. Arkeologisk
efterundersökning 1991
Schaktningsövervakning vid medeltida borgen Gälakvist, Skara socken, Skara kommun
Medeltida kulturlager i kv. Saturnus, Skara socken, Skara kommun
Osteologisk analys av djurben från kv. Spinnrocken i Norrköping,
Östergötland
Osteologisk analys av djurben från Stortorget i Kungsbacka, Halland
Kulturhistorisk inventering (förstudie) i samband med planering av vindkraft-
verken Fänneslunda 1-7, Ulricehamns kommun
Liared 1-7 i änglagårdens utmarker. Förstudie av planerad vindkraftpark i Liareds socken, Ulricehamns kommun, Västergötland
2012:28
2012:29
2012:30
2012:31
2012:32
2012:33
2012:34
Elinor Gustafsson
Maria Norrman
Maria Norrman
Elinor Gustafsson
Elinor Gustafsson
Maria Norrman
Erik Holmström
Spår av kv. Plåtslagaren, Badhusgatan i Skövde, Skövde kommun
Inför byggande av Naturrum ”Vänerskärgården - Viktoriahuset” på
fastigheten Läckö 1:7, Lidköpings kommun. Arkeologisk utredning 2012
Inför ny detaljplan på fastigheterna Alvetorp 1:2 och Led 4:2, Lidköpings kommun
Inför vindkraft inom Floby-Istorp 1:5, 1:7 och 1:9, Floby socken,
Falköpings kommun. Särskild utredning 2012
SU inför ny industritomt Magrelund, Skultorp 50:1, Norra Kyrketorp socken, Skövde kommun
Inför planerade vindkraftverk, projekt Sparresäter, Karlsfors 3:1, Sparre-
säter 1:13 m.fl., Skövde kommun. Arkeologisk utredning steg 1.
Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping - Källby 2012, Skeby och Sävare socknar, Götene och Lidköpings kommuner, Västergötland
Rapporter 2011-2012 i ämnet bebyggelse från Västergötlands museum
2011:1
2011:2
2011:3
2011:4
2011:5
2011:6
2011:7
2011:8
2011:9
2011:10
2011:11
2011:12
2011:13
2011:14
2011:15
2011:16
2011:17
2011:18
2011:19
2011:20
2011:21
2011:22
2011:23
2011:24
2011:25
2011:26
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Amnehärads
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Berga kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Enåsa kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Färeds kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Hassle
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Lyrestads kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Sjötorps kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Amnehärads-Lyrestads pastorat. Södra Råda
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Gösslunda kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Otterstads kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Rackeby kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Sankta Marie kapell.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Skalunda kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Strö kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Sunnersbergs pastorat. Sunnersbergs kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Raggagårdens mejeri. Horsmarka 2:19, Holmestads socken, Götene kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2006-2009. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Fritsla-Skephults församling. Fritsla gamla kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Fritsla-Skephults församling. Fritsla nya
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Fritsla-Skephults församling. Skephults
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Brestorp. Brestorp 11:3, Hornborga socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av
ladugård 2008-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Kapellkyrkogården. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Östra kyrkogården. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Strandkyrkogården. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Katrinedals
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Vassända
Naglum kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Vänersborg och Väne-Ryrs pastorat. Väne- Ryrs
kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
2011:27
2011:28
2011:29
2011:30
2011:31
2011:32
2011:33
2011:34
2011:35
2011:36
2011:37
2011:38
2011:39
2011:40
2011:41
2011:42
2011:43
2011:44
2011:45
2011:46
2011:47
2011:48 2011:49
2011:50
2011:51
2011:52
2011:53
Kungsköksflygeln. Axvall 1:19, Skärvs socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av
stomme, fasader och tak 2009-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Torps ryttmästarboställe. Torp 1:2, Eggby socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av
vagnslider 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Källstorp. Källstorp 1:30, Örslösa socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Renovering av f.d.
gårdskyrka/magasin 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Bosgården. Gerum 14:2, Östra Gerums socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Mörning av
halmtak och renovering av fönster på södra ladugården 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Östra Tunhems Missionshus. Tunhem 7:17, Östra Tunhems socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av fönster och tak 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Gudhammar. Gudhammar 1:9, Hova socken, Gullspångs kommun, Västergötland. Reno­vering av
spannmålsmagasin 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Lada på Skålltorp. Skålltorp 2:1, Skärvs socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av
takstolskonstruktion 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kanslihus (Byggnad 004). P4, Skövde garnison, Skövde kommun, Västergötland. Invändig ombyggnad 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Fredstorps begravningsplats. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Fridene kyrkogård. Byggnadshistorisk
rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Grevbäcks kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Hjo begravningsplats. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Korsberga kyrkogård. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Mofalla kyrkogård. Byggnadshistorisk
rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Norra Fågelås kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för kyrkogårdarna i Hjo pastorat. Södra Fågelås kyrkogård.
Byggnadshistorisk rapport.
Kasern 1 (Byggnad 001). P4, Skövde garnison, Skövde kommun, Västergötland. Ombyggnad
samt fasad- och takrenovering 2006. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kasern 3 (Byggnad 003). P4, Skövde garnison, Skövde kommun, Västergötland. Ombyggnad
samt fasad- och takrenovering 2001-2002. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Läckö slott. Läckö 1:7, Otterstads socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Montering av
brandavskiljande dörrar 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Läckö slott. Läckö 1:7, Otterstads socken, Lidköpings kommun, Västergötland. Ombyggnad av
publika toaletter 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Bårhus och ceremoniplats, Vads kyrkogård. Vads socken, Skövde kommun, Västergötland. Dokumentation inför rivning. Byggnadshistorisk rapport.
Förslag till bevarandeplan för Gamla kyrkogården i Tidaholm. Byggnadshistorisk rapport.
Kv. Mården nr 6, Bertha Petterssons hus i Mariestad. Mariestads stad och kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2009. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Nossebro. Kulturhistorisk dokumentation och karaktärisering 2010. Bebyggelsehistorisk
rapport.
Anestad Västergården. Anestad 2:19, 3:21, Främmestads socken, Essunga kommun,
Västergötland. Renovering av hönshus 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Villa 1, Mössebergsparken. Mösseberg 49:10, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Fortsatt renovering och ommålning 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Ryholms ladugård. Ryholm 1:2, Beatebergs socken, Töreboda kommun, Västergötland. Renoveringsarbeten 2008-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
2011:54
2011:55
2011:56
2011:57
2011:58
2011:59
2011:60
2012:1
2012:2
2012:3
2012:4
2012:5
2012:6
2012:7
2012:8
2012:9
2012:10
2012:11
2012:12
2012:13
2012:14
2012:15
2012:16
2012:17
2012:18
2012:19
Villa Nr 30, Mössebergsparken. Mösseberg 49:21, Falköpings socken, Falköpings kommun,
Västergötland. Renovering och ommålning 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kv. Klockaren 1:2. Klockaren 1:2, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Målning av tak 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kopparslageriet i Medelplana. Medelplana 1:4, Medelplana socken, Götene kommun,
Västergötland. Renoveringsarbeten 2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Bengtssonska havremagasinet. Kv Örnen 3, Vara socken, Vara kommun, Västergötland.
Renovering och målning 2009-2010. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Åreberg, Trädgårdsboden m.m. Åreberg 3:2, Kyrkefalla socken, Tibro kommun, Västergötland. Renovering av timmerskador. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Gamlegården. Gamlegården 1:1, Främmestads socken, Essunga kommun, Västergötland. Renovering av kölna 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Logen Vulcan. Kv. Tallen 5, Tidaholms socken, Tidaholms kommun, Västergötland.
Reparation av skada på tak. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Torps ryttmästarboställe. Torp 1:2, Eggby socken, Skara kommun, Västergötland.
Renovering av smedja 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kulturhistorisk utredning Varnhem 2011. Varnhems socken, Skara kommun, Västergötland. Bebyggelsehistorisk rapport.
Skålltorp. Skålltorp 2:4, Skärvs socken, Skara kommun, Västergötland. Renovering av
skiftesverkslada 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Ladugård vid "Bäckes-Ellens stuga". Böckersboda 2:19, Lyrestads socken, Mariestads
kommun, Västergötland. Renovering av tak 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kungsbroskolan i Tidaholm. Kv. Kaplanen 1, Tidaholm socken, Tidaholms kommun,
Västergötland. Byggnadshistorisk studie.
Villa nr 27, Mössebergsparken. Mösseberg 49:50, Falköpings socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av tak 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Vård- och underhållsplan för Vallby Sörgården 2012. Vallby 2:36, Götlunda socken, Skövde kommun, Västergötland. Byggnadshistorisk rapport.
Kulturhistorisk förstudie Brandstorp - Våmb 2012. Våmbs socken, Skövde kommun, Västergötland. Bebyggelsehistorisk rapport.
"Stenboa" vid Faledreven. Prästgården 36:1, Segerstads socken, Falköpings kommun, Västergötland. Renovering av tak m.m. 2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Villa Götha i Stadsparken, Hjo. Hjo Norr 3:59, Hjo stad och kommun, Västergötland.
Renovering av tornspira. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Slädene Storegård. Slädene 10:6, Slädene socken, Vara kommun, Västergötland.
Renovering av flygel 2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Strandbadet i Hjo. Hjo 3:59, Hjo socken, Hjo kommun, Västergötland. Renovering av badhytter
2010-2011. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Villa Victoria, Hjo. Hjo Norr 5:6, Hjo kommun, Västergötland. Renovering av balkonger
2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Vattentornet i Skara. Oxbacken 2:1, Skara kommun, Västergötland. Renovering av sten och puts
1993-94. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Dubbelboden i Suntak. Marieberg 12:1, Suntaks socken, Tidaholms kommun, Västergötland.
Renovering av stomme och tak 1994-2000. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Vård- och underhållsplan för Storegården 2012. Suntak 11:18, Suntaks socken, Tidaholms kommun, Västergötland. Byggnadshistorisk rapport.
Villa Nr 30B, Mössebergsparken. Mösseberg 49:22, Falköpings kommun, Västergötland. Målning
och ny vattenföring 2011-2012. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Anestad Västergården. Anestad 2:19, 3:21, Främmestads socken, Essunga kommun,
Västergötland. Renovering av brygghus 1997. Antikvarisk slutbesiktningsrapport.
Kulturhistorisk utredning för ny väg 44 Lidköping-Källby 2012. Skeby och Sävare socknar, Götene och Lidköpings kommun, Västergötland.