Arbetshypotesen för Samlingspartiets språkarbetsgrupp kan liknas vid ”en ulv i fårakläder” Samlingspartiets partidagar hölls senaste helg och den antog språkarbetsgruppens förslag vilket framhåller att det allra bästa som kan göras för det svenska språket och för att få en poitivare bild av det svenska hos allmänheten är att placera de svensk- och finskspråkiga skoleleverna i samma byggnad. Som extra bonus kommer kunskaperna i svenska språket att höjas bland majoritetsbefolkningen. I dagens moderna Finland indelas språkgrupperna i ”reservat” vilket är helt förkastligt enligt Samlingspartiets språkarbetsgrupp. Argumenteringen för denna ”krossa svenskan” kampanj är välbekant och bejublas naturligtvis av finskhetsnationalister runt om i Finland. Deras reaktioner och agerande på nätet säger mycket. Arbetshypotesen för Samlingspartiets språkarbetsgrupp kan liknas vid ”en ulv i fårakläder”. Ett kärleksfullt och omtänksamt handlande mot en minoritetsbefolkning som inte vet sitt eget bästa och som senare enkelt kan elimineras eller alternativt – eliminerar sig själva helt i enlighet med den utstakade ideologin. Som modernt europeiskt land bör Finland enligt Samlingspartiets språkarbetsgrupp vara föregångare i att murar mellan språkgrupper rivs och att nya broar istället byggs. Visst låter det vackert. Vi bör komma ihåg att modersmålet är något mycket mera än ”ett språk”. Det är den viktigaste aspekten, kärnan, av vår identitet. Vårt modersmål är framtaget av generationer före oss och med vårt språk delar vi glädje och sorg med varandra. Det som ligger djupt där nere i våra hjärtan lyfter vi fram med vårt modersmål. Många vill inte bli ännu mer haltande ankor och tvångsassimileras in i majoritetskulturen utan vill bevara vår egen särart, och då bör vi ta starkt avstånd från att ens låta våra barn få grundläggande utbildning i samma skolbyggnader som finskspråkiga. Detta därför att majoritetens språktryck kommer att bli för stort för våra barn och hämma deras fortsatta utveckling. Naturligtvis skall inte heller finskspråkiga barn tvingas utsätta sig för sådana experiment i svenskspråkiga områden. Att angripa utbildningen är det mest magstarka som regeringar försöker göra i demokratier som erkänner mänskliga rättigheter. Självfallet är den Samlingspartistiska arbetgruppen (ordf. Ossi Mäntylahti) också emot den obligatoriska undervisningen i svenska. Där fick man dock inte bifall av den egna kongressen. Arbetsgruppens mål är klart, ett land – ett språk. Nästa steg kommer att vara att försöka integrera själva undervisningen med argumentet att ”vi sitter ju i samma byggnad, därför är det irrationellt att separera vissa lektioner.Vi måste kunna sammarbeta”. Därför bör försök att placera språkgrupperna i samma byggnader kvävas i sin linda oavsett hur ekonomiskt vettigt det än kan förefalla. Finlandssvensk samling r.f Hans Göran Rosenlund Ordförande