Slaget om Stalingrad - kriget vänder på östfronten
Slaget om Stalingrad var ett av andra världskrigets blodigaste strider med sammanlagda
förluster på nära två miljoner människor. Slaget var en förlust för Tyskland och en av de
viktigaste vändpunkterna under kriget.
Bild:
Deutsches Bundesarchiv: Tyskt infanteri under framryckning i
Stalingrad, hösten 1942.
När operation Barbarossa (invasionen av Sovjetunionen
1941) körde fast vid Moskva i december vände sig Hitler mot
ett nytt mål. Han gav order om att genomföra ”operation
Blau”, där armégrupp Syd skulle avancera genom Ukraina
och in mot Kaukasus. Målet var att erövra de ryska oljefälten
i Kaukasus, vilka var viktiga för de tyska truppernas
försörjning.
”Om jag inte får oljan vid Baku under min kontroll måste jag avsluta kriget”, sa Hitler.
Viktig industristad med symboliskt värde
Stalingrad var en viktig industristad vid floden Volga som i sin tur var en viktig transportled
från Kaspiska havet till norra delen av landet. Tyskarna behövde inta Stalingrad för att säkra
de tyska arméernas västra flank då dessa avancerade in i Kaukasus. Dessutom var Hitler ivrig
att erövra Stalingrad eftersom staden var döpt efter Stalin, det skulle vara en stor
propagandaframgång för Hitler.
Vid den tiden var Stalingrad (numera Volgograd) Sovjetunionens tredje största industristad
där över en fjärdedel av Röda arméns stridsvagnar och bepansrade fordon tillverkades. Staden
var fyra mil lång och mellan tre och fem kilometer bred, och låg utspridd längs Volgas vänstra
strand. Staden hade 500 000 invånare.
Striderna vid Stalingrad
Operation Blau startade den 28 juni 1942 med 1,3 miljoner man, bland dem var 300 000 från
Italien, Ungern och Rumänien. Till en början hade offensiven stora framgångar och de ryska
trupperna svarade inte för något större motstånd. Redan i mitten av juli närmade sig den tyska
6:e armén - under ledning av Friedrich Paulus - Stalingrad. Nu började de ryska ledarna
förbereda ett försvar av Stalingrad.
Den 21 augusti nådde de första tyska trupperna från den 6:e armén fram till Volga och byn
Rynok som ligger norr om Stalingrad. Efter några dagar var Stalingrad helt inringad av tyska
soldater. Inne i staden fanns det omkring 40 000 ryska soldater och runt om Stalingrad fanns
330 000 tyska soldater (inkl. allierade till Tyskland).
Först bombade det tyska flygvapnet staden och dödade över
30 000 människor. General Wolfram von Richthofen (kusin till
flygarässet i första världskriget) skrev efteråt i sin dagbok: ”Vi
förlamade helt enkelt ryssarna.”
Den 12 september kom de tyska soldaterna in i förstäderna där
de möttes av hårt motstånd från soldaterna i Zjukovs 62:e armé.
De ryska soldaterna älskade general Zjukov. Han kämpade
tillsammans med dem i ruinerna, åt med dem, drack med dem
och lämnade dem aldrig. Stalin hade meddelat att de ryska
soldater som retirerade skulle avrättas. Under striderna
avrättades omkring 13 500 ryska soldater på grund av "feghet".
Soldater ur Röda armén tar sig fram i en hastigt grävd skyttegrav. De ryska soldaterna
försvarade sig tappert i Stalingrad. Våldsamma närstrider utkämpades dagligen. Striderna
rasade ofta från rum till rum, i trappor, källare och även i kloakerna.
Slaget om Stalingrad kom att bestå av mycket blodiga gatustrider. Zjukov ansåg att det bästa
sättet att försvara Stalingrad var att gå in i närstrider: ”Vi bör hålla oss så nära fienden som
möjligt så att hans flyg inte kan bomba våra framskjutna förband eller skyttegravar. Varje tysk
soldat måste inges en känsla av att han lever mitt framför mynningen på en rysk kanon.”
I november, efter tre månaders hårda gutustrider, nådde tyskarna fram till floden Volga och
hade då erövrat mer än 90 procent av staden.
Striderna böljade fram och tillbaka. Ett exempel var en järnvägsstation som bytte händer 15
gånger innan den definitivt intogs av tyskarna. Den 18 november var i stort sett hela
Stalingrad ödelagt och de ryska soldaterna höll enbart en remsa kring Volga. En tysk soldat
skrev i sin dagbok. ”Här bor ingen längre, bara försvarare i rader av ömkliga jordkulor i stället
för gator.”
Hitler ansåg nu att tyskarna hade vunnit i Stalingrad. I sitt tal sa Hitler: ”Jag har velat nå
Volga vid den stad som bär Stalins eget namn. Vi har erövrat staden med undantag av ett par
obetydliga öar. Man frågar mig, varför har vi inte avgjort striden tidigare? Jag svarar: Därför
att jag inte vill ha ett andra Verdun.”
Den ryske generalen Zjukov tvingades flytta sitt högkvarter flera gånger, men han försökte
hela tiden stanna på Volgas västra strand för att hålla moralen uppe hos sina soldater. Zjukov
hade sagt åt sina soldater: ”För oss finns det inget land på andra sidan Volga.”
Röda armén går till motoffensiv - tyskarna blir inneslutna
En stor sovjetisk offensiv med mer än en miljon man inleddes den 20 november med målet att
innesluta den 6:e armén i Stalingrad. Offensiven, som gick under kodnamnet Uranus, var
oerhört kraftig. Det stod i medeltal 90 sovjetiska kanoner på varje kilometer av fronten.
Ljudet av trumelden från kanonerna var så intensivt att de ryska trupperna fick kommunicera
med hjälp av tecken.
När Hitler fick reda på att den tyska armén var innesluten i Stalingrad blev han rasande. Trots
att flera av hans generaler föreslog att göra en utbrytning och ge upp Stalingrad för tillfället
vägrade Hitler. Stalingrad skulle hållas till varje pris.
En tysk armé tillsammans med rumänska trupper försökte sig bryta in i Stalingrad under
december och häva belägringen, men det misslyckades när de befann sig 48 kilometer från
Stalingrad. Marskalk Paulus som ledde de tyska trupperna hade inte möjlighet att bryta sig ut
ur Stalingrad när tyskarna närmade sig staden.
Den tyska 6:e armén kunde endast klara sig instängda i Stalingrad om den fick tillräckligt med
proviant, ammunition och vinterutrustning. Armén behövde för sina 250 000 man, 8 000
hästar, 1800 kanoner och 10 000 fordon, en materieltillförsel på minst 700 ton per dag.
Tysklands flygvapenchef Hermann Göring lovade skrytsamt att det tyska flygvapnet skulle
förse de instängda trupperna med 550 ton förnödenheter varje dag. Men som mest lyckade
man få in 100 ton om dagen. Luftwaffe (det tyska flygvapnet) hade för få flygplan kvar och
dessutom hade tyskarna bara kontroll över två små flygfält i staden.
Soldaterna som befann sig i Stalingrad, där
temperaturen vissa dagar sjönk ner till minus 30
grader, blev desperata. En soldat skrev hem: ”Vi
har inga vinterkläder. Varje kompani har fem par
surrogatvinterstövlar som är gjorda av halm och
fötterna hålls inte varma. Vi har blivit förrådda
och är dödsdömda. Vi kommer att dö av en kula
eller frysa ihjäl.”
Göring misslyckades att förse de instängda
trupperna med mat, men han lät släppa ned
tusentals tapperhetsmedaljer till soldaterna.
I januari 1943 var situationen desperat för de inneslutna tyska soldaterna i Stalingrad.
Tusentals soldater dog varje dag av kylan, undernäring, sjukdomar och strider. Tyskarna
lyckades evakuera 34 000 soldater med hjälp av flyget innan den sista flygplatsen erövrades
av ryssarna den 25 januari.
Tyskarna kapitulerar vid Stalingrad
Paulus bad upprepade gånger om tillstånd att få bryta sig ut och retirera men Hitler avslog
varje gång. Hitler svarade bara: ”Kapitulation utesluten. Sjätte armén håller ställningarna till
sista man och patronen och kommer med sin hjältemodiga ståndaktighet att ge ett
oförglömligt bidrag till upprättandet av en försvarsfront och till västvärldens räddning.”
Tyska krigsfångar på väg till ryska arbetsläger. Av de omkring
90 000 tyska soldater som blev krigsfångar återvände endast
6000 till Tyskland efter kriget.
Den 2 februari 1943 tvingades Paulus att kapitulera
tillsammans med cirka 90 000 tyska soldater. Hitler blev
rasande för att Paulus hade kapitulerat och för att han inte hade
tagit sitt liv. En sjuk och utmattad tysk soldat svarade när han
fick frågan varför han kapitulerat istället för att begå
självmord: ”Man måste vara i god form för att ta livet av
sig”. Märkvärdigt nog tog Hitler nederlaget vid Stalingrad på
sitt ansvar. I Tyskland proklamerades sorg i tre dagar och
under dessa dagar var alla biografer och teatrar stängda och
den tyska radion sände oavbrutet sorgemusik.
Slaget om Stalingrad varade i drygt sex månader. Den ryska
segern var en av de stora vändpunkterna under andra
världskriget och efter slaget vid Stalingrad förlorade Tyskland
initiativet på östfronten.
Tyska krigsfångar
De tyska fångarna från Stalingrad transporterades i kylan med boskapsvagnar ända till
Uzbekistan. Officerarna placerades för sig i ett läger hundra mil norrut i staden Jelabuga.
De första åren i fånglägren var fruktansvärda för soldaterna. De fick arbeta hårt och maten var
otillräcklig. Av de omkring 90 000 tyska soldater som blev krigsfångar återvände endast 6000
till Tyskland efter kriget. De allra sista krigsfångarna kom inte tillbaka förrän i slutet av 1955,
efter förbundskansler Adenauers förhandlingar med de dåvarande sovjetiska ledarna.
Visste du att:
I juli 1941 var Hitler övertygad om en snabb seger över Sovjetunionen. Därför gav han order
om att minska tillverkning av stridsvagnar och kanoner. Hitler gav prioritet åt tillverkning av
ubåtar och flygplan för anfallet mot Storbritannien. Under vinterstriderna beordrade han en
återgång till stridsvagnar och kanoner, men denna nya order kom för sent för att vapen skulle
vara tillgängliga för operation Blau.
Vodkan var oerhört viktig för de ryska soldaterna som stred i Stalingrad. Den normala
ransonen fördubblades för soldaterna innan de gick till anfall mot tyskarna. Normal
dagsranson var en kvarts till en halv liter. Att vodkan var viktig visar den prioritering som
skedde vid beställning av varor som skulle transporteras över floden Volga: 1. Vapen och
ammunition 2. Vodka 3. Mat.
Efter Sovjetunionens stora förluster under 1941 skickades 34 sibiriska divisioner västerut
eftersom generalerna kände till sibiriernas stridsduglighet. En sovjetisk general sa om dem:
”En enda sådan man kunde, inte bara moraliskt utan tekniskt, vara värd 10 eller 20 vanliga
soldater.”
Under striderna i Stalingrad satte ryssarna upp en prickskytteskola under ledning av Vasilij
Zajtsev som var jägare från Uralbergen. Under 10 dagar dödade Zajtsev nästan 40 tyskar.
Tyskarna svarade genom att flyga in SS-översten Heinz Thorwald som var chef för en
prickskytteskola utanför Berlin. Zajtsev fick höta tals om den skicklige nye motståndaren och
beskrev deras dödsduell: ”När den tyske prickskytten kom fick vi en ny uppgift: att hitta
honom, studera hans vanor och metoder och tålmodigt avvakta ögonblicket för ett, och endast
ett välriktat skott.” Efter fyra dagars strider, då Thorwald hade dödat många ryska soldater,
lyckades Zajtsev döda den tyske prickskytten. Zajtsev dödade 242 tyskar innan slaget om
Stalingrad var slut. Då förlorade han synen i en minexplosion. Geväret han använde sig av står
idag på ett Museum i Volgograd.
Den 30 januari 1943 befordrade Hitler Paulus till fältmarskalk. Hitler ville stötta Paulus i hans
kamp och dessutom hade ingen tysk fältmarskalk någonsin kapitulerat. Men Paulus var totalt
slutkörd, och hans nerver var pressade. Efter kapitulationen den 2 februari 1943 fördes Paulus
till Moskva. Paulus blev den förste och ende tyska fältmarskalk som kapitulerade under kriget.
Hitler räknade med att Paulus skulle ta sitt liv om tyskarna förlorade.
Paulus slapp arbetsläger och fick bo utanför Moskva där han kritiserade nazistregimen hårt.
Paulus släpptes 1953 och fick flytta till Dresden i Östtyskland. I Östtyskland var han med om
att bygga upp den östtyska polisen Volkspolizei. Han dog 1957.
Uppgifter och frågor
1. Varför var erövringen av Stalingrad viktig för Hitler?
2. Varför räknas slaget vid Stalingrad som en av andra världskrigets viktigaste vändpunkter?
3. Vad hände med de tyska soldaterna efter Stalingrad?
