CONS1AM

EUROPAPARLAMENTET
1999
 






 
2004
Plenarhandling
SLUTLIG VERSION
A5-0125/2000
3 maj 2000
BETÄNKANDE
om uppföljningen till handlingsplanen från Peking (2000/2020(INI))
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
Föredragande: Miet Smet och Lissy Gröner
RR\411988SV.doc
SV
PE 286.988
SV
INNEHÅLL
Sida
PROTOKOLLSIDA ....................................................................................................................... 3
FÖRSLAG TILL RESOLUTION ................................................................................................... 4
MOTIVERING.............................................................................................................................. 10
PE 286.988
SV
2/20
RR\411988SV.doc
PROTOKOLLSIDA
Vid plenarsammanträdet den 2 februari 2000 meddelade parlamentets talman att utskottet för
kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor beviljats tillstånd att i enlighet med artikel 163 i
arbetsordningen utarbeta ett initiativbetänkande om uppföljningen till handlingsplanen från
Peking.
Vid utskottssammanträdet den 26 januari 2000 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor Miet Smet och Lissy Gröner till föredragande. Vid
utskottsordförandekonferensens sammanträde den 17 februari 2000 godkändes utnämningen
av dessa föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 23 februari, 21 mars och 18 april 2000 behandlade utskottet
förslaget till betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till resolution.
Följande var närvarande vid omröstningen: Maj Britt Theorin (ordförande), Marianne
Eriksson (vice ordförande), Lissy Gröner och Miet Smet (föredragande), Armonia Bordes,
Geneviève Fraisse, Koldo Gorostiaga Atxalandabaso, Lissy Gröner, Heidi Anneli Hautala,
María Izquierdo Rojo (suppleant för Fiorella Ghilardotti), Anna Karamanou, Christa Klaß,
Emilia Franziska Müller, Christa Prets, Olle Schmidt (suppleant för Lone Dybkjær), Miet
Smet, Patsy Sörensen och Joke Swiebel.
Betänkandet ingavs den 3 maj 2000.
Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till
föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas.
RR\411988SV.doc
3/20
PE 286.988
SV
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
Resolution om uppföljningen till handlingsplanen från Peking (2000/2020(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
-
med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
(10 december 1948),
-
med beaktande av FN:s konvention om kvinnors politiska rättigheter (31 mars 1953),
-
med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor av den 18 december 1979,
-
med beaktande av sin resolution av den 11 juni 1986 om resultatet av FN:s konferens i
Nairobi (15-26 juli 1985) som avslutade FN:s kvinnoårtionde (1975-1985) 1,
-
med beaktande av konferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993,
-
med beaktande av sin resolution av den 4 juli 1996 om uppföljningen till den
internationella Kairokonferensen om befolkning och utveckling 2,
-
med beaktande av sin resolution av den 15 juni 1995 om Europeiska unionens
medverkan i FN:s fjärde internationella kvinnokonferens i Peking – Jämställdhet,
utveckling och fred 3,
-
med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplan som antogs av den
fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995:
"Handlingsplan för jämställdhet, utveckling och fred,
-
med beaktande av sin resolution av den 21 september 1995 om den fjärde
internationella kvinnokonferensen i Peking 4,
-
med beaktande av rådets rekommendation av den 2 december 1996 om en balanserad
fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen 5,
-
med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997 om att införliva
jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga
insatser 6,
1
EGT C 176, 14.7.1986, s. 64.
EGT C 211, 22.7.1996, s. 31.
3
EGT C 166, 3.7.1995, s. 92.
4
EGT C 269, 16.10.1995, s. 146.
5
EGT L 319, 10.12.1996, s. 11.
6
EGT C 304, 6.10.1997, s. 50.
2
PE 286.988
SV
4/20
RR\411988SV.doc
-
med beaktande av sin resolution av den 9 mars 1999 om lägesrapport från
kommissionen om uppföljningen av meddelandet - att införliva jämställdheten mellan
kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga insatser 1,
-
med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997 om diskriminering av
kvinnor i reklam 2,
-
med beaktande av sin resolution av den 16 december 1997 om kvinnohandel som
syftar till sexuellt utnyttjande 3, och om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel 4,
-
med beaktande av sin resolution av den 9 mars 1999 om kvinnors hälsotillstånd inom
Europeiska gemenskapen 5,
-
med beaktande av sin resolution av den 4 november 1999 om kommissionens förslag
till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik år 2000 6,
-
med beaktande av sin resolution av den 17 november 1999 om antagandet av ett
program för gemenskapens insatser (Daphne-programmet) (2000-2003) för att
förebygga våld mot barn, ungdomar och kvinnor 7,
-
med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2000 om kvinnor och vetenskap berika den europeiska forskningen genom ökat deltagande från kvinnor 8,
-
med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,
-
med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor (A5-0125/2000), och av följande skäl:
A.
Amsterdamfördraget ger en starkare rättslig grund för gemenskapsinsatser till förmån
för jämställdheten mellan kvinnor och män genom att göra jämställdheten till en
uppgift, en princip och ett mål för gemenskapen, i enlighet med artikel 2 och 3 i
EG-fördraget.
B.
Kvinnors och barns rättigheter är en integrerad, omistlig och oskiljaktig del av de
allmänna mänskliga rättigheterna.
C.
Ekonomiskt oberoende för kvinnor är nödvändigt om verklig jämställdhet skall kunna
uppnås. Fattigdom är ett fenomen som särskilt drabbar kvinnor.
1
EGT C 175, 21.6.1997, s. 72.
EGT C 304, 6.10.1997, s. 60.
3
EGT C 14, 19.1.1998, s. 19.
4
Betänkande av Patsy Sörensen.
5
EGT C 175, 21.6.1999, s. 68.
6
Sammanträdesprotokollet, del II.5.
7
Sammanträdesprotokollet, del II.1.
8
Sammanträdesprotokollet, del II.2.
2
RR\411988SV.doc
5/20
PE 286.988
SV
D.
Ökat inflytande för kvinnor är en avgörande faktor om fattigdomen skall kunna
utplånas och nödvändig för en fullständig utveckling av de ekonomiska resurserna.
E.
I handlingsplanen från Peking saknas indikatorer och jämförelseindex.
F.
Den ökande sysselsättningen i Europa kräver att man verkar för särskilda åtgärder,
såväl beträffande efterfrågan som utbud, för att underlätta kvinnors tillgång till
kvalificerat arbete.
G.
Inkomstklyftan mellan män och kvinnor är i EU upp till 30 procent.
H.
Kvinnor drabbas av specifika hälsoproblem som kräver särskild uppmärksamhet från
behöriga instanser från behöriga instanser. En inriktning bör ske på sexuellt
överförbara sjukdomar, främst hiv, reproduktiv hälsovård och födelsekontroll. Det bör
finnas hälsovård för alla kvinnor, även invandrarkvinnor, kvinnliga flyktingar och de
som utsatts för kvinnohandel.
I.
I handlingsplanen från 1995 omnämns uttryckligen friheten att fatta beslut och eget
ansvar i frågor som rör sexualiteten, full respekt för individens integritet och
jämställdhet i förhållandet mellan kvinnor och män i frågor som rör sexuella relationer
och fortplantning.
1.
Parlamentet konstaterar att en del aspekter av kvinnors liv inom EU har förbättrats
sedan 1995, men beklagar djupt att det i handlingsplanen saknas överenskomna
indikatorer, könsuppdelad statistik, jämförelseindex och en tydlig tidsplan, vilket utgör
ett stort hinder mot en korrekt utvärdering av de framsteg som gjorts under de senaste
fem åren,
2.
uppmanar till att man enas om att hålla FN:s femte internationella kvinnokonferens
om fem år för att utvärdera vilka framsteg som skett för kvinnor ifråga om
jämställdhet, utveckling och fred,
3.
uppmanar med kraft deltagarna vid konferensen i New York om Peking +5 att
fastställa indikatorer, jämförelseindex och en detaljerad tidsplan,
4.
uppmanar till att man i den kommande EU-stadgan om grundläggande rättigheter inte
skall betrakta kvinnors och flickors rättigheter som "särskilda" rättigheter, utan som en
integrerad del av de allmänna mänskliga rättigheterna, för att uppnå målet i artikel 2 i
fördraget,
5.
uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att kraftfullt agera mot våld mot
kvinnor varhelst det förekommer – i hemmet, på arbetsplatsen, i samhället i allmänhet
och i väpnade konflikter där våldtäkt har förklarats vara en krigsförbrytelse, i enlighet
med artikel 7 och 8 i Romstadgarna till den internationella brottmålsdomstolen (juli
1998) som måste ratificeras av samtliga medlemsstater, samt att erbjuda stöd till dem
som utsatts för dessa våldsformer,
PE 286.988
SV
6/20
RR\411988SV.doc
6.
uppmanar med kraft FN:s medlemsstater att betona integreringen av
jämställdhetsaspekter vid lösning av väpnade konflikter, fredsskapande insatser och
förlikning,
7.
rekommenderar att EU i samarbete med Europarådet och frivilligorganisationer
arrangerar en flerårig kampanj om våld mot och diskriminering av kvinnor, även i
EU:s förbindelser med tredje land,
8.
uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om genomförandet av de
rekommendationer som ingår i dokumentet om samråd med företagsledning och
arbetstagare beträffande förebyggande av sexuella trakasserier (KOM(96) 373),
9.
uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om medlemsstaternas uppföljning
av överenskommelsen om lika lön för likvärdigt arbete (KOM(94) 6) och uppmanar
till att lagstiftningsförslag utarbetas för att främja en strikt tillämpning av artikel 141 i
EG-fördraget,
10.
uppmanar EU:s delegation i New York att inte acceptera någon omförhandling av den
handlingsplan man enats om, utan påskynda genomförandet i EU:s medlemsstater,
11.
uppmanar EU:s medlemsstater att vidta följande åtgärder för att överbrygga
könsklyftorna i arbetslivet:
-
-
omvärderar kvinnors arbete och funktioner så att alla befintliga system som
innebär dold diskriminering kan bytas ut,
utvärderar deltidsarbetens och atypiska arbetens konsekvenser för sociala
avgifter, pensioner och den ökade fattigdomen bland kvinnor,
genomför rätten till lika lön för likvärdigt arbete genom att en könsneutral
metod för att klassificera arbeten och funktioner utvecklas samt garanterar att
kvinnor får större inflytande som arbetsmarknadspart så att kvinnor och män
på jämställda villkor kan delta i kollektivförhandlingar och i dialogen mellan
arbetsmarknadens parter,
främjar kvinnors företagande och ser till att kvinnor har tillgång till och
kontroll över kapital och teknik,
utvecklar och genomför program för och med kvinnor för att garantera en jämn
könsfördelning i tillgången till ny teknik, särskilt inom informationssektorn,
12.
ger sitt kraftfulla stöd till en människovänlig ekonomi som, genom att underlätta
avbrott i yrkeslivet och vård av barn och äldre, ger utrymme för varierade
karriärmöjligheter för män och kvinnor, arbetsdelning, starkare manlig roll i hushållet
och ökad manlig delaktighet i familjelivet, och flexibla arbetstider som är anpassade
till mäns och kvinnors verkliga liv,
13.
betonar behovet av livslångt lärande och yrkesutbildning för att främja kvinnors
tillgång till kvalificerat arbete och för att förebygga bristande datorkunskap bland
kvinnor,
RR\411988SV.doc
7/20
PE 286.988
SV
14.
uppmanar med kraft EU att intensifiera kampen mot fattigdom och social utslagning
genom en mer samordnad politik inom socialskyddet,
15.
uppmanar EU:s medlemsstater att förespråka användningen av kvotering som en
övergångsåtgärd för att uppnå en jämn fördelning mellan kvinnor och män i det
politiska livet och uppmanar de politiska partierna att ge kvinnliga kandidater politisk
fortbildning och information så att de med gott självförtroende kan ge sig in i det
politiska livet,
16.
uppmanar EU:s medlemsstater att utveckla nya system och strategier, däribland
kvotering, för att uppnå "en kritisk massa" beträffande antalet kvinnliga ledare inom
samtliga beslutsområden och demokratiska institutioner och på alla beslutsnivåer, och
insisterar på att särskild uppmärksamhet därvidlag ägnas åt arbetsmarknadens parter,
17.
stödjer med kraft en mer positiv och realistisk bild av och uppfattning om kvinnor i
media; betonar behovet av bättre könsfördelning på alla beslutsnivåer inom
massmedia och uppmuntrar mediaindustrin att vidta åtgärder för att locka till sig
kvinnliga journalister,
18.
betonar att många hälsoproblem drabbar enbart kvinnor eller drabbar dem på annat
sätt än män; efterlyser därför förebyggande och hälsofrämjande åtgärder riktade
specifikt till kvinnor; uppmanar med kraft att kvinnors rätt till reproduktiv hälsa får
särskild uppmärksamhet, efterlyser i synnerhet insatser för att förebygga det ökande
antalet tonårsgraviditeter genom att ge preventivmedel till ungdomar,
19.
uppmanar till lagstiftningsinitiativ för att bekämpa sexturism som omfattar barn samt
barnpornografi på Internet,
20.
uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att planera för lämpliga straffrättsliga
påföljder för sexuell stympning som förekommer inom EU,
21.
uppmanar EU:s medlemsstater att särskilt uppmärksamma de problem som drabbar
invandrarkvinnor och andra särskilt sårbara grupper (särskilt de som utsatts för våld
och andra former av misshandel),
22.
begär att EU:s insatser prioriteras på följande områden:
-
-
-
PE 286.988
SV
utarbetandet av förslag till direktiv om positiv särbehandling (artikel 141 i
EG-fördraget) där man bekräftar dessa åtgärders kollektiva karaktär för att
komma till rätta med strukturell obalans i samhället,
införandet i fördraget av en samlad, konsekvent rättslig grund för jämställdhet
mellan kvinnor och män inom alla politiska områden,
förslag till ett gemenskapens femte handlingsprogram för jämställdhet mellan
kvinnor och män, med tillräckliga anslag samt mål, jämförelseindex och
bedömningsmekanismer,
inrättandet av ett ministerråd med ansvar för jämställdhetsfrågor samt
tillämpning av principen om ett jämställdhetsperspektivet inom samtliga övriga
råd,
8/20
RR\411988SV.doc
-
-
-
inrättandet vid Europeiska kommissionen av ett direktorat för
jämställdhetsfrågor med ansvar för jämställdhetspolitik, integrering av ett
jämställdhetsperspektiv samt det femte handlingsprogrammet,
tillämpningen av ett integrerat jämställdhetsperspektiv i EU:s samtliga
förhandlingar, fördrag och program gentemot Central- och Östeuropa; hänsyn
till kvinnors ställning i samhället och deras rättigheter vid genomgången och
övervakningen av ansökarländerna,
erkännandet av asylrätt för kvinnor som utsatts för förtryck och förföljelse på
grund av sitt kön,
skapandet av en gemensam definition av kvinnohandel och sexuellt utnyttjande
för att stärka det rättsliga och polisiära samarbetet,
23.
uppmanar med kraft kommissionen och EU:s medlemsstater att särskilt beakta att
kvinnorna utgör nyckeln till en hållbar utveckling och till en hållbar miljö inom
utvecklingssamarbetet och begär därför att man inbegriper kvinnor och ett
jämställdhetsperspektiv i all planering, allt genomförande och all utvärdering av
utvecklingssamarbetet,
24.
noterar den viktiga funktion som partnerskap med det civila samhället fyller, i
synnerhet frivilligorganisationer för kvinnor,
25.
uppmanar EU:s medlemsstater och Europeiska kommissionen att tillhandahålla
tillräckliga ekonomiska resurser för att se till att tidigare nämnda åtgärder och
integreringen av ett jämställdhetsperspektiv blir vederbörligt genomförda så att
handlingsplanens mål kan uppnås,
26.
uppmanar med kraft kommissionen och EU:s medlemsstater att kräva respekt för
kvinnors rättigheter i förbindelserna med tredje land, även genom att ta upp respekten
för kvinnors rättigheter på parlaments- och ministernivå i samband med diskussioner
om bestämmelser för de mänskliga rättigheterna, och att bidra till att bekämpa alla
kränkningar av kvinnors rättigheter; respekten för kvinnors rättigheter bör vara ett av
de centrala villkoren för att bevilja bistånd och bör övervakas noga i alla yttre
förbindelser och i allt samarbete,
27.
uppmanar Europeiska unionen att i Tokyo i december 2000 följa upp det arbete som
utförts av alla internationella krigsförbrytartribunaler och att verka för att
ansvarsfrågan avgörs internationellt varje gång kvinnor utsätts för sexuella övergrepp i
krigstid,
28.
uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s
medlemsstaters regeringar och FN:s generalsekreterare.
RR\411988SV.doc
9/20
PE 286.988
SV
MOTIVERING
Inledning
Deklarationen och handlingsplanen från Peking antogs av representanter från 189 länder vid
FN:s fjärde kvinnokonferens (september 1995). Den bygger på de åtaganden som gjordes
under FN:s kvinnoårtionde 1976-1985 och de åtaganden som i samband med detta gjordes vid
FN:s världstoppmöten och världskonferenser under 1990-talet. I plattformen definieras
strategiska mål för insatser och man uppdrar åt regeringar, det internationella samfundet,
frivilligorganisationer och den privata sektorn att ta ansvar för dess genomförande.
Plattformen utgör en dagordning för genomgripande förändringar inom tolv centrala
problemområden: fattigdom; utbildning och yrkesutbildning; hälso- och sjukvård; våld;
väpnade konflikter; ekonomi; makt och beslutsfattande; institutionella system; mänskliga
rättigheter; media; miljö; flickor.
Fem år efter Peking skall den särskilda session som hålls med generalförsamlingen i juni 2000
– "Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred för det 21:a århundradet" - skapa
möjligheter att sammanfatta vilka framsteg som gjorts, vilka hinder som kvarstår och goda
erfarenheter som vunnits, samt rekommendera framtida insatser för att uppnå målen.
Föredraganden vill gärna betona att översynen under 2000 inte på något sätt skall skapa
möjligheter att omförhandla de åtaganden som gjordes i Peking. Alla tolv problemområdena
är lika viktiga och måste behandlas. Könsdiskriminering existerar inom samtliga områden och
bristfälliga framsteg inom ett område får oundvikligen återverkingar på andra.
Genomförande av plattformen – inledande kommentarer
De svar som inkommit till FN efter förfrågningar om genomförandet visar att de främsta
problemområdena var utbildning och yrkesutbildning (86 procent), makt och beslutsfattande
(85 procent) och hälso- och sjukvård (80 procent), fattigdom (75 procent) och våld
(73 procent).
Vad beträffar EU:s medlemsstater uppvisar svaren en ökad betoning på områdena kvinnor och
ekonomi; utbildning och yrkesutbildning samt våld mot kvinnor. Genomgående ägnades
minst uppmärksamhet åt flickors situation, miljön, media och väpnade konflikter.
Förändringar och trender inom EU
De senaste fem åren har präglats av genomgående politiska, sociala och ekonomiska
förändringar. Konflikter drabbar i synnerhet civilbefolkningarna, särskilt barn och kvinnor,
som utsatts för specifika och grova överträdelser av sina mänskliga rättigheter i form av våld
och systematiskt genomförda våldtäkter. Därutöver ökade flyktingströmmen vilket också har
samband med det relativt nya fenomenet kvinno- och barnhandel. Ekonomiska förändringar
och instabilitet ledde ofta till ökad fattigdom vilket i synnerhet drabbat kvinnor. Omvandlade
familjemönster och det ökande antalet familjer med en förälder påverkar även kvinnors
livssituation på ett särskilt sätt. Det är vanligt att deras levnadsstandard och trygghet
försämras. Den demografiska utvecklingen uppvisar en ökande andel äldre befolkning, vilket
PE 286.988
SV
10/20
RR\411988SV.doc
lett till ett avsevärt högre behov av vård och omsorg, som huvudsakligen utförs av kvinnor.
Jämte dessa övergripande samhällsförändringar lever vissa diskriminerande företeelser kvar,
till exempel yrkesmässig segregering och diskriminering; löneklyftor mellan kvinnor och
män; ojämnt fördelat ansvar för hushåll och omsorg. Attityder, övertygelser och traditionella
och seglivade stereotypiska könsroller, ofta förstärkta genom rättsliga och/eller institutionella
strukturer, kvarstår som mäktiga "hinder" mot kvinnors framsteg. Positiva trender eller
"framsteg" börjar dock visa sig inom både praxis och attityder.
Att fastställa de exakta följderna för kvinnors livssituation försvåras av bristen på resurser,
specifika mål och jämförelseindex, köns- och åldersuppdelad statistik samt
övervakningsmekanismer.
I det första avsnittet, vilket huvudsakligen innehåller en utvärdering av genomförandet av
handlingsplanen från Peking, kommer föredraganden att behandla fyra ämnen som påverkar
de tolv problemområdena. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de problemområden som
förbisetts. De fyra vägledande övergripande inslagen i granskningen av handlingsplanen är:
-
A. Globalisering och ökat ekonomiskt inflytande för kvinnor.
B. Kvinnor, vetenskap, teknik och den nya informationsåldern.
C. Kvinnor i beslutsprocesser.
D. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
I ett andra avsnitt behandlas rekommendationer för de ytterligare insatser och initiativ som
behövs för att påskynda genomförandet. Rekommendationerna är även sektorsövergripande.
Avsnitt I: Genomförandet av handlingsplanen från Peking
A. Globalisering och ekonomiskt inflytande för kvinnor
Parallellt med globaliseringsprocessen har kvinnors medverkan på arbetsmarknaden ökat
medan efterfrågan (från arbetsgivarna) på arbetsmarknaden inte lyckats motsvara denna
utveckling. Kvinnor har dessutom mindre erfarenhet av informationsteknik än män vilket går
hand i hand med samhällets globalisering. Alla dessa utvecklingstendenser påverkar givetvis
processen för att öka kvinnors ekonomiska inflytande och stärka deras ställning på
arbetsmarknaden.
Även om den nuvarande sysselsättningsnivån för kvinnor ligger 20 procent lägre än männens
visar statistik för 1988 och 1998 skillnader i utvecklingen mellan andelen män och kvinnor i
arbete. De senare ökar med 6,2 procent, medan de senare minskar med 3,5 procent. Under de
senaste fem åren har kvinnors sysselsättningsnivå alltså kännetecknats av en större ökning,
1,5 procent, jämfört en ökning på enbart 0,7 procent för andelen sysselsatta män.
Arbetsmarknaden är fortfarande könssegrerad: kvinnor är överrepresenterade inom
lågavlönade otrygga arbeten med låg status (80 procent deltid och 50 procent tillfälliga
arbeten) och underrepresenterade inom ledande funktioner och högkvalificerade yrken. Av
samtliga arbetande kvinnor 1998 utförde 31,8 procent deltidsarbete medan andelen
deltidsarbetande män endast uppgår till 5,9 procent.
RR\411988SV.doc
11/20
PE 286.988
SV
Arbetslöshetsnivån är högre för kvinnor än för män och minskningen under den senaste tiden
är något lägre än siffrorna för den manliga motsvarigheten av befolkningen. För närvarande är
andelen arbetslösa kvinnor 3 procent högre än andelen män - 10,4 procent jämfört med
7,5 procent.
Kvinnornas ställning på en globaliserad arbetsmarknad präglas också av lägre löner än vad
som utgår till män. 1995 motsvarade kvinnornas månadsinkomst i genomsnitt 72 procent av
männens. En slutsats man kan dra från dessa medeltal är att kvinnor inte har lika höga
befattningar, utan återfinns i lägre betalda positioner (Eurostats statistik, 6/99).
Det finns å ena sidan objektiva förklaringar till löneklyftan, som inte hänger samman med
någon diskriminerande behandling apropå lika lön för likvärdigt arbete, utan är förknippade
med kvinnors karriärsutveckling.
Det finns å andra sidan icke-objektiva faktorer bakom den seglivade löneklyftan och bakom
det värderingssystem som används för att klassificera arbeten och fastställa dess löneläge.
Kvinnoarbete betraktas ofta och omotiverat som mindre värdefulla än mäns arbete, vilket
tydligt tyder på en diskriminerande praxis.
På grund av bristande jämställdhet inom sysselsättning, lönesättning, social trygghet och
yrkesutbildning är risken att drabbas av fattigdom högre för kvinnor än män. Det är
oacceptabelt att kvinnor i många EU-länder riskerar att drabbas av fattigdom om de får barn.
Ett centralt inslag här är social trygghet. Eftersom trygghetssystemen fortfarande bygger på en
modell där mannen står för huvudinkomsten bör EU övergå till att tillämpa individuella
rättigheter.
Under de senaste åren har EU tagit fram en imponerande rad åtgärder för att ta it med
löneklyftor på arbetsmarknaden, däribland riktlinjer för jämställdhet och lönesättning, ett
direktiv om föräldraledighet som en icke-överförbar individuell rättighet, ombytt bevisbörda
samt inrättandet av en jämställdhetspelare för arbetsmarknaden i riktlinjerna för
sysselsättning.
Trots den redan imponerande mängden befintliga rambestämmelser behövs det fortfarande
fler initiativ för att ytterligare förbättra jämställdheten på arbetsmarknaden och stimulera
kvinnors ekonomiska inflytande.
Det behövs en omvärdering av kvinnors och mäns roller på arbetsmarknaden och i samhället
för att man skall kunna övervinna könssegregering inom sysselsättningen och den ojämna
ansvarsfördelningen i familjelivet. Människovänliga strukturer och organisationskulturer bör
införas: flexibel arbetstid, arbetsdelning, diversifierade karriärmöjligheter med bibehållen
social trygghet.
En central faktor är att ta hänsyn till kvinnors andra åtaganden genom att till exempel erbjuda
barnomsorg på plats, eller återbetala barnomsorgskostnader för förskolebarn eller förlägga
yrkesutbildningskurser till skoltid, och genom att i kampanjer uppmuntra män att ta sitt
föräldraansvar. Många kvinnor arbetar inom vårdsektorn och dessa arbeten bör omvärderas
med tanke på att de är oundgängliga. EU bör också ta fram en rättslig ram för den i stort sett
PE 286.988
SV
12/20
RR\411988SV.doc
oreglerade sektorn av betalt arbete i hemmet där många kvinnor, ofta invandrare, är
sysselsatta. Ytterligare prioriterade åtgärder bör inriktas på att överbrygga klyftan på
arbetsmarknaden och att utöka yrkesalternativen för kvinnor; politiska strategier för att stärka
kvinnor så att de kan få beslutsfattande positioner inom näringslivet; barn- och äldreomsorg
på heltid i samtliga EU-länder för att ge både män och kvinnor möjlighet att arbeta samt
utvecklandet av en könsnetural metod för tjänsteklassificering. Centrala aktörer på detta
område är givetvis arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna som borde omvandla
befintliga ramlagar till realitet.
B. Kvinnor, vetenskap och teknik och den nya IT-åldern
Kvinnor är på grund av utbildningssystemen markant underrepresenterade inom vetenskapliga
yrken. Segregation och bristande uppmuntran inleds mycket tidigt i utbildningssystemen och
de traditionella yrkesutbildningarna är för de flesta kvinnor mycket svåra att komma in på.
Eurostats statistik över högre utbildning visar att medan endast 7 procent av flickorna väljer
ingenjörsvetenskap eller IT, riktar nästan en femtedel, 18 procent, av de manliga eleverna in
sig på att få en slutexamen inom detta område. Det är viktigt att redan i grundskolans lägre
klasser öka flickors intresse för teknik och naturvetenskap och se till att det blir en jämn
fördelning mellan män och kvinnor i beslutsfattandet inom universitet och forskningsinstitut.
I det femte ramprogrammet för forskning har ett jämställdhetsperspektiv integrerats och en
metod för att övervaka jämställdhet och vetenskap införts för att öka antalet kvinnor inom
forskningen. I meddelandet "Kvinnor och vetenskap" ställer kommissionen upp målet att
andelen kvinnor som tilldelas stipendier, ingår i rådgivande grupper och övervakande
kommittéer skall uppgå till 40 procent.
Informationssamhället medför många möjligheter som kvinnor kunde utnyttja för så att man
slipper en uppdelning i samhället orsakad av bristande datorkunskaper – Internet används till
exempel huvudsakligen av män. Endast 3,6 procent av kvinnorna använde Internet i hemmet
under 1997 jämfört med 5,5 procent av männen. Det är nödvändigt att utvärdera vilka
instuderingsbehov kvinnor har och att underlätta deras tillgång till information och
informationsteknik. Det nya initiativet "Livslångt lärande" måste inriktas på kvinnor och
omfatta minst 50 procent kvinnor.
Ett gemenskapsinitiativ som Now, där kvinnor yrkesutbildas inom olika tekniska områden,
bör följas av Equal-programmet. Kvinnliga lärare i tekniska ämnen kan fungera som
förebilder eller mentorer för eleverna och stärka kvinnornas självförtroende.
C. Kvinnor inom beslutsfattande
De centrala beslutsprocesserna inom EU och dess medlemsstater brukar vanligtvis bygga på
aktörernas närvaro, representation och inflytande och processerna inom de politiska
institutionerna, de parapolitiska institutionerna och på det sociala och ekonomiska området
(närmare bestämt bland arbetsmarknadens parter). Eftersom kvinnor fortfarande är
underrepresenterade i beslutsprocesserna beaktas inte deras intressen i tillräckligt hög
utsträckning på de högre beslutsnivåerna och kvinnor kan inte påverka centrala beslut på det
sociala, ekonomiska och (para-) politiska området.
RR\411988SV.doc
13/20
PE 286.988
SV
EU har dock tagit fram många åtgärder som rör jämn könsfördelning inom politiken och
samma inriktning finns i de nationella handlingsplanerna. Kvinnors medverkan i politiska
beslut kännetecknas av en ständigt och fortlöpande positiv utveckling under det senaste
årtiondet, vilket framgår av tabellerna i bilagan.
På EU:s nivå ökade andelen kvinnliga ledamöter i Europaparlamentet från 26,5 procent 1994
till 29,7 procent 1999; andelen kvinnliga medlemmar i Ekonomiska och sociala kommittén är
17,1 procent , i Regionkommittén 14,9 procent och i rådet 6,5 procent. I september 1999
utsågs den första kvinnliga domaren till EG-domstolen. Alla 15 domare hade tidigare alltid
varit män. Bland de 15 domarna i förstainstansrätten vid EG-domstolen finns endast två
kvinnor. Antalet kvinnliga kommissionsledamöter är fem och har så varit sedan 1995, trots att
en ny kommission tillträdde 1999 och trots diverse politiska åtaganden.
Inom Europeiska kommissionen steg andelen kvinnliga tjänstemän i kategori A något, från
13,5 till 19 procent mellan 1995 och 1999 (inom EU:s administration utgör kvinnor
19 procent av tjänstemännen inom kategori A, 56,5 procent inom LA, 39,4 procent inom B
och 81,0 procent inom C).
Olika åtgärder för att öka medvetenheten – kampanjer, broschyrer och konferensen – har
tagits fram, men det enda direkta lagstiftningsinitiativ som tagits på detta politiska område är
rekommendationen av den 2 december 1996 beträffande en jämn fördelning av kvinnor och
män i beslutsprocesser. På nationell nivå har två medlemsstater valt att lagstiftningsvägen
motverka den kvinnliga underrepresentationen inom politiken: i Belgien infördes kvotering på
listan över valbara kandidater och i Frankrike antogs en lag om alternerande röstlistor 1.
På nationell nivå varierar andelen kvinnor i inflytelserik maktposition avsevärt mellan de
olika länderna; från 10 till 43 procent i de nationella parlamenten. Av samtliga chefstjänster
inom EU innehas för närvarande en fjärdedel av kvinnor. I nästan alla medlemsstater kan en
stadig ökning noteras under de senaste fem åren.
EU och dess medlemsstater har inte lyckats ta itu med beslutsprocesserna på andra områden.
Mer uppmärksamhet borde riktas mot beslutsstrukturerna bland arbetsmarknadens parter där
kvinnor fortfarande är starkt underrepresenterade. Åtgärdsprogram bör tas fram av de två
centrala aktörerna på Europanivå, ETUC och UNICE, där ett första steg kan vara en
omfattande insamling av könsuppdelad statistik. Kvinnors medverkan i fackliga beslut inom
Europa ökade från 23 till 28 procent under åren 1993-1998. Inom ETUC ökade antalet
kvinnor i ledningsgruppen från 14 till 24 procent mellan 1994 och 1996.
En jämn könsfördelning inom de ekonomiska och finansiella beslutsprocesserna är nödvändig
liksom att kvinnor får större inflytande och högre befattningar. Kvinnor utgör fortfarande en
minoritet på ledande befattningar i det privata näringslivet. I finanssektorn finns till exempel
endast kvinnor på 8,2 procent av chefsjobben, 18,2 procent av arbetsledande tjänster och
I Belgien infördes Smet-Tobbacklagen av den 24 maj 1994, om mäns och kvinnors representation på
valsedlarna, som endast tillåter att två tredjedelar av kandidaterna är av samma kön, först fullt ut i valet i juni
1999; ungefär 40 procent av de flamländska partiernas kandidater var kvinnor. I Frankrike antogs en lag för att
främja jämlikhet mellan kvinnor och män i politiken. I Finland har regeringen fastställt att integreringen av ett
jämställdhetsperspektiv i den statliga förvaltningen är en av målsättningarna för jämställdhet.
1
PE 286.988
SV
14/20
RR\411988SV.doc
27,2 procent av de administrativa tjänsterna. En viss "kritisk" mängd har dock uppnåtts inom
små och medelstora företag där kvinnor leder mer än 30 procent av Europas små och
medelstora företag.
De hinder som finns på beslutsfattandets mångdimensionella område är kvarvarande
kulturmönster, stereotypa könsroller som förmedlas genom media och själva det faktum att
kvinnor sällan ingår i maktsfärer och beslutsprocesser.
Ett gemensamt mätsystem av indikatorer och jämförelseindex i enlighet med det rådet enades
om för det politiska beslutsområdet 1, bör tas fram och tillämpas på alla beslutsområden,
särskilt de som rör sociala och ekonomiska frågor.
D. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor utgör ett viktigt
internationellt rättsligt styrmedel. Fram till den 10 december 1999 hade endast elva av EU:s
medlemsstater undertecknat det frivilliga protokollet: Irland, Portugal, Spanien och Förenade
kungariket har ännu inte gjort det. Kvinnors rättigheter och icke-diskriminering på grund av
kön bör införas i den nya EU-stadgan om grundläggande rättigheter, träda ikraft omedelbart
och kunna anföras i domstolar.
Vissa särskilt kritiska problemområden kan också anses ingå i kvinnors rättigheter: våld och
lämplig hantering av hälso- och sjukvårdsfrågor.
Efter Pekingkonferensen 1995 har det funnits en stor politisk medvetenhet om behovet av att
inom Europeiska unionens ramar ta itu med våldet mot kvinnor och ett antal åtgärder och
initiativ har tagits fram, varav det viktigaste utgörs av Daphne-programmet för att bekämpa
våld (1997-2000) och en Europatäckande kampanj om våld mot kvinnor, inklusive en
opinionsundersökning utförd av Eurostat. Finland, Tyskland och Spanien införde nationella
åtgärdsplaner eller program om våld mot kvinnor.
Vissa grupper av kvinnor är särskilt utsatta, till exempel de som tillhör minoritetsgrupper,
flickor och tonåringar, funktionshindrade, äldre, och i synnerhet flyktingkvinnor och
invandrare som härleder sina rättigheter från mannen. Flyktingar som söker asyl på grund av
att de utsatts för könsbetingat våld behandlas i allmänhet inte mer generöst än andra. Att
bevilja någon som utsatts för vissa former av våld, som könsstympning, flyktingstatus är
mycket ovanligt.
1993 antogs en rekommendation om sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Enligt en
undersökning från 1997 utförd på Europeiska kommissionens uppdrag har mellan 30 och
50 procent av alla kvinnor upplevt någon form av sexuella trakasserier på sin arbetsplats. I
Belgien har lagstiftning och program utarbetats för att ta itu med den här typen av
trakasserier.
Ett relativt nytt område är handeln med kvinnor och barn som är ett komplicerat fenomen med
fler kriminella dimensioner än narkotikahandeln. Europols uppdrag och en samordnad politisk
1
På grundval av en rapport från det finländska ordförandeskapet.
RR\411988SV.doc
15/20
PE 286.988
SV
strategi bör omfatta förebyggande åtgärder, samstämmigt regelverk, uppföljning av lagarnas
efterlevnad och stöd till offren.
Kvinnor utgör en mycket viktig del av den befolkning som drabbas vid väpnade konflikter.
De våldtas systematiskt, utnyttjas och blir handelsobjekt samt lider av psykiska och fysiska
trauman. Ändå ingår de inte i fredsförhandlingar och utestängs från återuppbyggnadsinsatser.
Ett viktigt steg för att motverka att gärningsmännen går fria är godkännandet av stadgan för
den internationella brottmålsdomstolen (juli 1998) som gör det möjligt att inleda rättsliga
förfaranden mot våldsövergrepp, sexuellt slaveri och liknande brott som brott mot
mänskligheten eller krigsförbrytelser (artikel 7.1 g och 8.2 a iii). Hittills har dock endast en av
EU:s medlemsstater (Italien) ratificerat stadgarna.
Kvinnors specifika hälso- och sjukvårdsbehov har biologiska, sociala och andra orsaker,
vilket tas upp i Europeiska kommissionens hälsorapport från 1997. Förutom sjukdomar i
samband med åldrandet hör de specifika behoven främst samman med kvinnors reproduktiva
funktion. Trots att gemenskapen redan tagit fram många åtgärder och program inom
förebyggande hälsovård och hälsofrämjande behöver ändå EU prioritera vissa områden och
åtgärder för att på lämpligt sätt hantera hälsoproblem och behov. Dessa områden gäller
förebyggande och bekämpning av sexuellt överförbara sjukdomar; hiv/aids; främjande av
forskning och service inom reproduktiv hälsa; förebyggande av könsstympning av kvinnor
bosatta i EU; förbättrad tillgång till hälsovård och service för invandrade kvinnor, kvinnliga
flyktingar och kvinnor som utsatts för handel; reell integrering av kvinnor med
funktionshinder i samhället och bästa möjliga bemötande av äldre kvinnors hälsobehov.
Ouppmärksammade problemområden: flickor, media och miljö
Flickors situation är antagligen det mest förbisedda området från plattformen. Försummelse
av eller övergrepp på flickor under barndomen leder i allmänhet till att de får lägre status som
kvinnor och motverkar deras inflytande. På EU:s nivå har framsteg endast gjorts nyligen och i
begränsad omfattning; till exempel har barn infogats som en målgrupp i Daphneprogrammet;
åtgärder för att bekämpa sexturism där barn involveras; barnpornografi på Internet och
insatser för att förebygga tonårsgraviditeter. Införandet av det integrerande
jämställdhetsperspektivet eller styrmedlet i EU-fördragets tredje artikel om EU:s målsättning
medför många möjligheter för detta problemområde. Kommissionen har också meddelat att
den snart kommer att lägga fram ett meddelande om barns rättigheter vilket enligt
föredraganden måste inriktas på flickor. Flickors särskilda behov på alla områden måste
erkännas, främst inom utbildning och yrkesutbildning, genom att man stödjer en
könsmedveten inställning och breddar urvalet av yrken; inom hälsovården genom att ge
tonåringar utbildning och information om reproduktiva frågor och sexuellt överförbara
sjukdomar däribland hiv/aids, samt om preventivmedel; inom våldsfrågor genom program för
att förebygga och bekämpa våld och sexuellt utnyttjande liksom kvinnlig könsstympning;
inom asyl- och invandringspolitiken.
I handlingsplanen efterlyser man i synnerhet att kvinnor skildras balanserat i media och att
negativa och förnedrande bilder avskaffas. Kvinnor är mindre benägna än män att bjudas in
som experter eller talesmän i radio eller TV-program och bilden av dem är ofta stereotyp.
Underrepresentationen inom beslutsprocesserna och på höga tjänster inom
massmediaindustrin borde avhjälpas med en mer balanserad könsfördelning. Media kan också
PE 286.988
SV
16/20
RR\411988SV.doc
vara ett verksamt medel för att höja medvetenheten om jämställdhet och främja icke
stereotypa kvinnliga och manliga könsroller inom familj och samhälle som helhet.
Kvinnor har i egenskap av konsumenter, producenter, uppfostrande förälder och
yrkesarbetande en central roll vid utvecklandet och främjandet av en hållbar miljö. Trots detta
saknas det ett könsinriktat perspektiv i Life, som är EU:s ekonomiska styrmedel för att ta fram
strategier för främjandet av en hållbar miljö, och i det femte åtgärdsprogrammet för miljön.
Könsrelaterade indikatorer måste här tas fram.
Avsnitt II: Rekommendationer
Föredraganden föredrar att dela in rekommendationerna under ett antal rubriker.
Rekommendationerna anger några av de vidare åtgärder och initiativ som krävs inom de
övergripande målen jämställdhet, utveckling och fred, för att efter år 2000 påskynda
genomförandet av de tolv problemområden som anges i handlingsplanen från Peking.
1. Politiskt åtagande att skapa en lämplig miljö för handlingsplanens genomförande
Trots konkreta framsteg består nu den främsta uppgiften av att omvandla rättigheter till
praktik. Med Amsterdamfördraget stärkte EU den rättsliga grunden för jämställdhet, genom
artikel 2 och 3 (jämställdhet mellan kvinnor och män som en uppgift och ett mål för
gemenskapen; integrering av jämställdhetsperspektiv) samt artikel 141 (positiv särbehandling
inom sysselsättningen). Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet efterlyser att en
samlad konsekvent rättslig grund för jämställdhet mellan kvinnor och män på alla politiska
områden införs i fördraget.
Prioriterade åtgärdsområden för EU-insatser omfattar:
-
-
-
-
Förslag till direktiv om positiv särbehandling (artikel 141 i EG-fördraget) där man
bekräftar dessa åtgärders kollektiva karaktär för att komma till rätta med strukturell
obalans i samhället.
Ett gemenskapens femte handlingsprogram för jämställdhet mellan kvinnor och män,
med tillräckliga anslag samt mål, jämförelseindex och bedömningsmekanismer.
Ett ministerråd med ansvar för jämställdhetsfrågor samt tillämpning av principen om
ett jämställdhetsperspektivet inom samtliga övriga råd.
Ett direktorat för jämställdhetsfrågor vid Europeiska kommissionen med ansvar för
jämställdhetspolitik, integrering av ett jämställdhetsperspektiv samt det femte
handlingsprogrammet.
Ett integrerat jämställdhetsperspektiv i EU:s samtliga förhandlingar, fördrag och
program gentemot Central- och Östeuropa; hänsyn till kvinnors ställning i samhället
och deras rättigheter vid genomgången och övervakningen av ansökarländerna,
Inbegripandet av ett jämställdhetsperspektiv i alla avtal med utvecklingsländer och
under alla etapper av planering, genomförande och utvärdering.
Strikt iakttagande av kvinnors rättigheter i EU:s samtliga yttre förbindelser.
RR\411988SV.doc
17/20
PE 286.988
SV
2. Att bygga upp kvinnors kompetens samt integreringen av ett
jämställdhetsperspektiv
Att ge kvinnor större inflytande hänger samman med att utveckla deras kompetens genom
utbildning och yrkesutbildning, information, media och ny teknik. Framför allt kan Internet
bli ett verksamt medel för att till låga kostnader sammanföra kvinnor och
kvinnoorganisationer samt främja informationsutbyten och kommunikation.
Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv är ett viktigt styrmedel som är tillämpligt för alla
problemområden och borde utvecklas inom såväl EU som i dess externa förbindelser, framför
allt i utvecklingssamarbetet. Det är en långsiktig, omvandlande strategi och bör användas som
ett komplement till, inte en ersättning för, åtgärder för positiv särbehandling.
EU har redan tagit fram expertis inom följande områden: riktlinjerna för sysselsättning och
strategin med fyra pelare; strukturfonderna; utbildnings- och yrkesutbildningsprogram;
integreringen av jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet 1.
Det är viktigt att bygga vidare på dessa framsteg och ge EU en ledande roll beträffande
integreringen av ett jämställdhetsperspektiv. Ett verksamt medel är kommissionens årliga
rapport om jämställdhet.
3. Ansvar för och bedömning av hur strategierna och åtgärderna i handlingsplanen
från Peking genomförs
Handlingsplanen från Peking innehåller endast ett fåtal specifika mål och tidsplaner, till
skillnad från Kairokonferensen eller miljötoppmötet i Rio. I årets översyn bör man sätta upp
specifika mål och riktmärken, jämförelseindex och en tydlig tidsram som nödvändiga medel
för att utveckla ett ansvar och påskynda genomförandet.
Detta bör kompletteras med en tydlig angivelse av vilka medel som anslagits och genom
tydliga bedömningsmekanismer. Framför allt bör det i budgetarna på nationell nivå och
EU-nivå finnas särskilda budgetbestämmelser för att integrera ett jämställdhetsperspektiv och
på så många utgiftsområden som möjligt behöver en särskild hänvisning till jämställdhet
införas.
Det internationella samfundet bör också ta fram tillräckliga ekonomiska resurser för att ge
utvecklingsländerna en möjlighet att genomföra de åtaganden som gjorts i Peking.
För att stärka genomförandet och behålla påtryckningen på regeringarna bör EU:s delegation i
New York uppmana generalförsamlingen att fatta beslut om en femte internationell
kvinnokonferens 2005.
4. Samarbete och partnerskap för att genomföra handlingsplanen

1
Partnerskap mellan EU, dess medlemsstater och tredje land: ansökande länder och
utvecklingsländer.
Rådets förordning (EG) 2836/98, EGT L 354, 30.12.1998, s. 5.
PE 286.988
SV
18/20
RR\411988SV.doc
 Partnerskap med det civila samhället, framför allt icke-statliga organisationer.
Att i EU:s fördrag erkänna den civila dialogen skulle ge kvinnoorganisationerna medel att
vidta åtgärder och rådfrågas i samband med att gemenskapens lagstiftning utarbetas och
verkställs.
 Partnerskap mellan samtliga EU-institutioner och med internationella organisationer.
RR\411988SV.doc
19/20
PE 286.988
SV
BILAGA
Tabeller: Aktuell kvinnostatistik
Andel sysselsatta män respektive kvinnor mellan 15 och 64 år 1988, 1994 och 1998
1988
1995
1998
Summa
59
59.9
61.0
Män
74
70.1
70.8
Kvinnor
45
49.7
51.2
Andel arbetslösa män respektive kvinnor mellan 15 och 64 år, 1994-1998
1994
1998
Summa
11.1
10.0
Män
10.0
8.6
Kvinnor
12.7
11.8
Antal kvinnliga ledamöter i Europaparlamentet 1979-2004
Valperiod
Antal kvinnliga ledamöter
1979-1984
71
1984-1989
82
1989-1994
103
1994-1999
166
1999-2004
186
SV
Utveckling (1988-1998)
+2
-3.5
+6.2
Evolution (1994-1998)
-1.1
-1.4
-0.9
Andel kvinnliga ledamöter ( %)
16.35
16
19.88
26.5
29.7
Kvinnor i nationella parlament i EU, %,1996, 2000
Kvinnor i nationella regeringar i EU %, 2000
Medlemsstat
Kvinnliga
regeringsmedlemmar
1999
Sverige
52.6
Danmark
45.0
Finland
44.4
Nederländerna
31.0
Tyskland
35.0
Österrike
31.3
Belgien
16.7
Spanien
13.3
Portugal
9.4
Förenade kungariket
29.6
Luxemburg
28.6
Italien
16.7
Irland
15.6
Frankrike
34.5
Grekland
Genomsnitt
28.8
Kvinnliga ledamöter (1996)
i andra kammaren eller i
parlament med en kammare
40.4
33.0
33.5
31.3
26.2
26.8
12.0
24.6
13.0
9.5
20.0
11.1
13.9
6.4
6.3
20.4
PE 286.988
20/20
Kvinnliga ledamöter ( 2000)
i andra kammaren eller i
parlament med en kammare
42.7
37.4
37
36.0
30.9
26.8
23.3
21.6
18.7
18.4
16.7
11.1
12.0
10.9
10.3
23.6
RR\411988SV.doc