Predikan i S:t Hans kyrka Tredje söndagen i Påsktiden den 10 april 2016
Hesekiel 34:23-31 * Hebreerbrevet 13:20-21 * Johannes 10:11-16
kom vargen för att en gång
P åförLångfredagen
alla slå mänskligheten till döds. Jesus
ställde sig i vägen som sann människa och som
den herde som Gud sänt för att rädda
mänskligheten. Kristen tro säger att den förfärliga
död som Jesus led på korset var bara den synliga
delen av en betydligt mer dramatisk kamp i den
andliga och osynliga delen av verkligheten, en
kamp där mänsklighetens öde stod på spel.
Vad bilden av en varg står för förstår vi väl.
Olyckor, otur, motgångar, oförrätter hotar och händer alla. Ångest och rädsla river oss. Kroppsliga
eller själsliga plågor kommer i ondskans fotspår.
Djävulen kan flåsa oss i nacken så att det bokstavligt känns i vår ande. Knepigast är det onda hos
oss själva med de ogudaktiga begären och lustarna, såsom missmodet, girigheten och otukten,
för att ta ett par exempel. Inte blir det bättre av att
ondskan narras och ofta uppträder listigt och förföriskt, till synes god och med rätten på sin sida.
Och i den större världen ryter krigets fasor och
”vargen” river i skapelsen, naturen och luften och
härjar och slår i de världsvida orättvisorna, fifflen
och ljugerierna.
Vargen lyckades på Långfredagen. Representanten för mänskligheten dog, Guds herde förlorade livet.
Men det slutade inte så. Jesus uppstod, mot all
mänsklig förmodan och till ”vargens” stora förvåning och förskräckelse. Efter Jesu uppståndelse
har ”vargen” mist sin makt och förlorat oss. Efter
Jesu uppståndelse är Jesu kors och Jesu grav ett
evigt skydd mot djävulen, ondskan och döden.
Jesu kors står här i världen, med Jesus som
den lidande representanten för mänskligheten, på
plats, mitt i världens liv. När vargen kommer och
ondskan river finns korset att fly till och ta skydd
av. Vi är inte ensamma ens i den mörkaste dal, ty
där är den korsfäste herden på plats, för att citera
Psaltaren 23 (Ps 23:4). När ondskan hotar, river
eller till och med till synes besegra oss finns den
korsfäste Jesus på plats – inte bara som en medlidare eller engagerad vän utan som den som
ställer sig mellan ”vargen” och oss och tar smällen,
ondskan och döden åt oss. Vårt lidande hör
hemma i Jesu korsfästa kropp. Vi kan, osynligt
men verkligt, lägga ondskan på Honom, plågorna,
orättfärdigheterna, döden, till och med vår egen
synd. Vi har ett ställe att lämna ifrån oss ondskan
på.
Ondskan vill knäcka oss. Men ondskan knäcker
oss inte när vi lägger ondskan på Jesu kors. ”Var-
gen” gör oss illa, men han kan inte riva livet ur oss,
ty Jesus på korset har knäckts och dött i vårt ställe.
På korset tar Jesus upp vargens härjningar.
Det är den ena motkraften i ondskans närhet.
Den andra är den tomma graven, alltså den
historiskt sanna händelsen att Jesus efter sin död
på korset och sin begravning lever med samma
mänskliga liv, men förvandlad så att ingen ondska
eller död längre kan råda över Honom, inga plågor,
ingen sorg, ingen ångest.
”Vargen” lyckades på Långfredagen. Men förlorade på Påskdagen.
Jesu uppståndelseliv är den andra motkraften i
ondskans närhet. Det livet finns och lever i vår
verklighet, osynligt och synligt, andligt och konkret.
Efter den gode herdens uppståndelse från döden
finns hos Honom förlåtelse för synden, frikännande
dom över våra liv och odödlighetsliv efter vår död.
Hos Jesus finns redan nu makten över, om än inte
friheten från, ångesten, rädslan och framtidshoten.
Det finns en framtid och ett hopp.
De båda motkrafterna mot ”vargen” finns i en
och samma person, den korsfäste och uppståndne
herden Jesus.
Jesus angav två utmärkande drag för Guds
gode herde, den ena att Han ger sitt liv för fåren,
den andra att Han och fåren känner varandra. Inte
känner till varandra eller bara har kännedom om
varandra, utan känner varandra i en innerlig, kärleksfylld gemenskap som har sitt ursprung i relationerna i Gud och som kan liknas vid hur man och
hustru i ett fungerande äktenskap känner
varandra.
Motkrafterna mot ondskans härjningar finns
alltså i bönen och gudstjänsten och den kristna
kyrkans liv med Gud. Fridens Gud, som i kraft av
det blod som rann på korset har fört herden Jesus
upp från de döda, styrker oss personligen i tron
och låter det goda som behagar både Gud och oss
förverkligas i oss. Det gör Han när vi i tro och bön
håller oss till Honom, lyssnar till Hans röst och flyr
till förlåtelsen, till blodet och korset, till sakramenten och bönen, och lever i den levande kyrkans liv i den Uppståndne, öppna för Honom överallt och alltid.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
