3.e sönd i Fastan
1:a årg.
Det finns ett uttryck som säger: Man ska inte måla den
onde på väggen – underförstått: han är tydlig nog ändå. Ja
visst är den onda makten tydlig. Vi kommer aldrig ifrån att
vi lever i en värld full av ondska. Vi ser det dagligen i
tidningar och TV och runt omkring oss. Mitt i denna värld
lever vi. Hur ska man förhålla sig till det onda? Det finns
de som försöker förneka det onda och lever som om det
inte fanns. Andra känner sig helt övermannade av ondska
och mörker och blir nedtryckta av det. Sedan finns det de
som t.o.m. dyrkar det onda, djävulsdyrkan och satanism
förekommer. Ja, hur ska vi förhålla oss?
Överskriften för den här dagen är ”Kampen mot ondskan”
och bibeltexterna vill hjälpa och vägleda oss.
Berättelsen om David och Goliat skildrar den lilla
människans kamp mot den stora fienden. Vikten av att
våga använda de resurser vi har fått av Gud. David blev
erbjuden en stor tung rustning som han knappt orkade
bära. Hade han använt den hade han säkert stupat. Istället
plockade han fram sin kastslunga och några stenar. Det
som han hade erfarenhet av och kunde, omsatte han i en
annan situation. Han litade på Gud och använde sin fantasi
och sin förmåga. De resurser han fått av Gud.
Berättelserna från evangelierna pekar på hur Jesus mötte
ondskan på olika plan.
Han botar sjukdomar och driver ut demoner men han
kämpar också mot ondskan i form av otro, oviljan att tro.
Hela Jesu liv var ju en kamp mot ondskan. Han står aldrig
passiv inför det onda. Jesus tar ondskan på allvar och
konfronterar den. Han visar att ondskan inte är något
abstrakt begrepp utan en konkret makt.
I Bibeln finns det olika namn på den onda makten. Det
vanligaste är nog Djävulen som är grekiska och betyder
”förtalare”, den som sätter krokben för, den som söndrar.
Ett annat namn som används i Bibeln är Satan, det är
hebreiska och betyder ”motståndare, fiende”. Andra
benämningar är Frestaren, Åklagaren, Mörkrets furste.
Den ondes avsikter är att söndra, att få det att gå sönder
mellan oss människor och på det viset också mellan Gud
och människa.
Jesus lär oss att det är vår uppgift att kämpa mot allt det
negativa i tillvaron vilka former det än möter oss i. Det
gäller för oss att våga måla motbilder mot allt det onda.
Vi har fått i uppgift att sprida godhet, rättfärdighet och
sanning.
Hur ska det gå till? Gud ger oss lite tips genom profeten
Jesaja, i en Barnbibel står det så här, enkelt och klart: Jag
vill att ni ska dela med er av det ni har, så att de som
svälter får mat. Öppna era hus för dem, som inte har något
hem, skaffa kläder åt dem som är utan och ha omsorg om
era medmänniskor.
Vi känner igen uppmaningarna, inte minst från Sv kyrkans
fasteinsamling. Allt för att utrota hungern …
(visa en fastebössa)
Och det gäller också för oss att våga se att vi själva har del
i onda system och strukturer. Vi som lever i västvärlden
lever i välstånd och välmåga därför att människor i tredje
världen arbetar och lider. Det är viktig att vi inser det och
försöker göra något åt det, att vi på alla sätt arbetar för en
rättvis fördelning av jordens tillgångar. Det är vår plikt
som kristna. Det är inte fråga om välgörenhet utan det är
fråga om att få till stånd en självklar rättvis fördelning.
Hela Jesu liv var en kamp mot ondskan och den sista
avgörande striden följer vi nu under Fastan.
”Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.
Han led och dog på Golgata.
Han gjorde det för oss, för alla och för oss”
står det i en av de nyare fastepsalmerna. Vi sjunger den.
Psalm 442
Det såg verkligen ut som om Jesus gick ur striden som
förlorare. På Långfredagen var det väl ingen, inte ens
lärjungarna, som tänkte på Jesus som segraren. Men det
kom en Påskdag. Det visade sig att Jesus till slut hade
krossat det ondas makt och vapnet var kärlek –
självutgivande kärlek.
Eftersom Jesus vann så behöver vi aldrig ge upp. Vi
behöver aldrig tro att det är lönlöst att kämpa mot det som
är ont, vi får inte frestas att ge upp. För vi får också ta del
av segern. Om en svensk idrottsman vinner en tävling eller
ett svenskt lag vinner en viktig match så är det ju så att
hela Sveriges folk känner sig delaktiga i segern. Alla säger
”vi” har vunnit.
Så är det också med Jesu seger. Alla får ta del av den och
den gäller för alla tider. Hela Guds folk får ta del av segern
och därför kan vi med frimodighet fortsätta att kämpa mot
allt som bryter ner livet.
Gud ställer sin kraft till vårt förfogande. Vi är indragna i
kampen mellan ont och gott vare sig vi vill det eller ej och
det fantastiska är att Gud tror på oss.
Ibland kan det ändå känns det som om vi blir övermannade
av mörker, lidande, sorg och död. Det kan upplevas så som
Paulus uttrycker det i Efesierbrevet:
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa
utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över
denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i
himlarymderna.”
När vi upplever det så, får vi påminna varandra om det
som den här söndagen vill säga: att Gud är starkare, att
Gud har segrat över det onda. Livet är fortfarande en kamp
men Gud ska segra slutgiltigt en gång för alla.
Men det fantastiska är också att Gud finns med i kampen
”Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen
gestalt. Han grät med din gråt, han var ledsen som du. Han
bar på ditt kors han var plågad som du, och han älskade
dig över allt.” sjöng vi.
Vi har inte blivit lovade ett smärtfritt liv men vi har blivit
lovade en närhet genom allt.
Jesus har erfarenhet av ondskan, han har gått genom det
mörkaste mörka och visat en väg ut ur det.
Bön:Tack Jesus för att du har segrat över det onda. Hjälp
mig att hålla mig nära dig så att jag får mod att kämpa mot
allt ont, allt som bryter ner och förstör. Amen.
Tomas Boström har skrivit en sång som heter Trots allt.
Trots alla ondska, trots allt mörker får vi tro att det finns en
väg, ett ljus och en famn.
”När vägarna blir smala och när varje litet steg
är mer en kamp än glädjen att trots allt va´ på väg.
När ensamheten är det enda sällskap man har kvar
och ångest anas i vartenda tveksamt steg man tar.
När själen bär på skoskav och backen är för brant
då ber jag dig om modet att få tro att det är sant:
Det finns en väg. Den har ett namn. Det finns ett mål
nånstans där framme.
När mörkret griper kring sig och allting känns så svart
man anar varken varifrån och varför eller vart.
När dagar är sekunder och nätter känns som år
och ingenting i världen kan säga hur det går.
När livet släcker lampan och när döden grinar kall
då ber jag dig om modet att få tro i alla fall.
Att det finns ett ljus, att det har ett namn. Att det finns ett
mål nånstans där framme och en famn.”
