>> NOTISER
Nya rön om A-vitamin och benskörhet
NOTIS: Studier i Uppsala har tidigare visat att ju högre
nivåer av A-vitamin som kan påvisas i blodet, desto större
är risken för minskad benmassa i skelettet. A-vitamin är
en fettlöslig molekyl som omvandlas till ett hormon inne
i kroppens celler. Detta hormon binds till mottagarmolekyler, receptorer, i målcellen och påverkar dess aktivitet
genom att komplexet hormon-receptor binds till arvsmassans DNA och reglerar uttrycket av olika gener.
Nyligen har en forskargrupp i Umeå, i samarbete med
en amerikansk fysiolog, visat att de stamceller i benmärgen som ska bilda de nedbrytande osteoklasterna har
receptorer för A-vitamin och att benbildningen hämmas
när dessa receptorer aktiveras (1). Gruppen har också
kartlagt den receptor som är inblandad och hur den
påverkar olika gener som är nödvändiga för bildandet av
osteoklaster.
Den nya studien från Umeå ingår i det gränsöverskridande projektet ”Kliniska, funktionella och genetiska
studier av osteoporos-relaterade frakturer i norra Sverige”. Inom projektet studeras olika hormoners inverkan
på benceller, både experimentellt och i skelettet hos
patienter.
Mängden benmassa i kroppen styrs av hur mycket
ben som bildas av celltypen osteoblaster och hur mycket
ben som bryts ned av celltypen osteoklaster. I ett friskt
skelett är dessa processer i balans så att benmassan behålls
oförändrad. Vid benskörhet (osteoporos) bryts mer ben
ner än det som nybildas och mängden benmassa minskar,
vilket till slut leder till ökad benägenhet för benbrott.
Mer om benhälsa finns att läsa i Nordisk Nutrition,
nr 1 2008. Samtliga artiklar kan laddas ner från hemsidan www.nordisknutrition.se ••
Referens
1) Conaway HH, et al. Retinoids inhibit differentiation of hematopoetic
osteoclast progenitors. The FASEB Journal 2000; 23: published on line
June 22. (http://wwwfasebj.org)
EFSA sammanfattar:
Växtsteroler verksamma mot LDL-kolesterol
NOTIS: Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten,
Efsa, har nyligen publicerat en rapport som sammanfattar
växtsterolers och växtstanolers effekt på LDL-kolesterol.
Baserat på resultat från fler än 80 kontrollerade studier
konstateras att växtsteroler/-stanoler sänker LDL-kolesterol i ett dos-responsförhållande upp till ett intag av cirka
två gram per dag. Effekten är oberoende av om växtstero-
lerna är fria eller bundna till fettsyror (esterifierade), och
man kan inte se någon skillnad i effekt mellan växtsteroler och växtstanoler.
Vid ett intag av 1,5-2,4 gram växtsteroler eller växtstanoler per dag kan man förvänta sig en sänkning av
LDL-kolesterol mellan sju och tio procent, vilket kan
förväntas bidra till en minskad risk för hjärt-kärlsjukdom.
Effekten är oberoende av om sterolerna härstammar från
vegetabilisk olja eller tallolja och av den relativa fördelningen mellan de två vanligaste sterolformerna sitosterol
och campesterol.
Sänkningen av LDL-kolesterol visar sig vanligen efter
två till tre veckors intag, och består vid fortsatt dagligt
intag av växtsteroler i upp till 85 veckor. Om intaget upphör återgår LDL-nivån till den ursprungliga efter några
veckor.
En konsekvent LDL-sänkande effekt har visats för
margarinliknande produkter, majonnäs, salladsdressing
och mjölkprodukter, som mjölk och yoghurt (inklusive
lågfettalternativ) med tillsatta växtsteroler/-stanoler.
Effekten av växtsteroler/-stanoler tillsatta till andra typer
av livsmedel är dock än så länge mindre väl etablerad. ••
Källa
Scientific Opinion of the Panel on Dietetic Products Nutrition and Allergies on a request from the European Commission and a similar request
from France in relation to the authorisation procedure for health claims
on plant sterols/stanols and lowering/reducing blood LDL-cholesterol
pursuant to Article 14 of Regulation (EC) No 1924/2006. The EFSA
Journal 2009; 1175: 1-9.
6 Nordisk Nutrition 3 • 2009
