2007-09-14
Ett stort hälsoproblem hotar våra njurar –
återupptagen kadmiumspridning med avloppsslam
De svenska avloppsreningsverken planerar att sprida avloppsslam i
livsmedelsproduktionen. Genom sin branschorganisation ”Svenskt Vatten”
förbereder man nu detta, men det finns möjligheter för oss att stoppa detta hot
mot hälsan, se i slutet av denna artikel. Ett viktigt argument är att
miljökonsekvenserna inte redovisas, vilket en verksamhetsutövare är skyldig att
göra enligt miljöbalken.
Redan när de svenska avloppsreningsverken byggdes under 50 och 60-talet stod det klart att
det skulle bildas en restprodukt med alla de gifter och föroreningar man ville skydda
vattendragen från. Man kom då på tanken att slammet skulle lanseras som ett gödselmedel
och var en ”resurs”. Bland alla de gifter och föroreningar som kommer till reningsverken
finns också tyvärr urin och avföring från WC-stolarna. Här finns näringsämnen, men dessa
borde hållas skilda från avfallet och återföras till åkerjorden.
Men i slammet utgör växtnäringen en liten del. Trots detta beskriver man slammet som en
”växtnäringsresurs” och vill på detta sätt kunna dumpa gifter och föroreningar på åkermarken.
I grunden handlar det om att med både lock och pock samt tillrättalagd, ofullständig och t o m
felaktig information bli av med ett besvärligt kemiskt avfall. Redan från början blev denna
plan tydlig och den dåvarande professorn vid Lantbruksuniversitet Sven L Jansson - som ville
”hjälpa till” med slamproblemet - sade ungefär så här:
- Tala om hur mycket växtnärig det finns i slammet, mer behöver inte bönderna veta.
1. Vilka gifter och föroreningar finns i slammet?
Det finns bara ett avloppsnät i vårt samhälle. Det betyder att så gott som allt flytande avfall
som bildas hamnar där, vare sig vi vill det eller inte. Ingen myndighet, politiker,
reningsverkschef , ”certifiering” av slammet eller ett s k ”slamsamråd” ute i kommunerna kan
ändra på detta. Bara genom att se på statistik över använda flytande kemikalier – t ex ”Klorin”
eller hårfärgmedel - i det svenska samhället, kan man uppskatta vad som hamnar hos
reningsverken.
Det som tas om hand för sig och inte når avloppsnätet, exempelvis ute i industrin, utgör en
ytterst liten andel av allt avloppsvatten. Man har också i många analyser och undersökningar
visat att i slammet finns en uppsjö av alla kvalificerade miljögifter som cirkulerar i samhället,
t ex PCB, dioxiner, bromerade flamskyddsmedel, fluoriderade ämnen, tennorganiska ämnen,
bekämpningsmedel, hormonimiterande ämnen, ftalater, PAH, nonylfenoler, radioaktiva
ämnen, läkemedel etc. I stort sett alla anslutningar utom WC-stolarna levererar kemikalier och
föroreningar, men ingen växtnäring. Dessutom bryts miljögifter och metaller inte ned, utan
hamnar i slammet. Reningsverken är inte byggda för att ta emot och bryta ned alla de riskabla
ämnen som nämns i denna artikel.
De mest allvarliga föroreningar som finns i allt slam är dock avfallsmetaller, då dessa inte
försvinner eller bryts ned i marken, utan halten i åkerjord kommer oavbrutet och
oåterkalleligen att öka om man sprider slam. Från hela samhällskroppen kommer fragment till
avloppsvattnet, inte bara från regelrätta utsläpp utan också från korrosion och slitage. Viktiga
källor är:
1
Med dagvatten: Tak, bilar, staket, ledningsstolpar, antenner, krossade stenprodukter, nedfall
från luften osv.
Från avfallsupplag: Alla metallföremål på upplaget korroderar och avfallsmassor från
industrin urlakas där. Detta flyttas sakta med lakvattnet via slammet till åkern.
Idag finns en rad sällsynta och underliga metaller i slammet, vars påverkan på hälsa och miljö
är närmast okänd. Det är frågan om rester från datorer och elektronik samt skrotade
katalytiska avgasrenare.
Från industrin: Olika typer av metallhaltigt processvatten samt dagvatten från industriplaner
med metallkonstruktioner och upplag av metallsalter.
Från bensinmackarna: Biltvättarna avbördar fragment från en lång rad metaller.
Från hemmen: Disk och tvättvatten innehåller metallfragment. Tvättmaskiner frigör
metallhaltiga färger från textilier och diskmaskiner från porslin och husgeråd av metall.
I varmvattenberedare finns s k offeranoder som med avsikt avger zink och kadmium.
Ståldetaljer utomhus är ofta förzinkade. Men zink är alltid förorenad med kadmium. Från
metallföremål i hemmen slits metallfragment av, t ex från beslag, hushållsapparater, kaminer
etc. Från målade ytor kommer avslitna färgpigment av metall. Från läderskor kommer krom.
Vattenledningsnätet: Då vattnet färdas genom vattenledningarna drar det med sig metaller
från rören, t ex koppar, järn, zink, kadmium, krom osv. Man kan visa att enbart denna mängd
är så stor, att slammet inte kan ingå i ett uthålligt kretslopp – även om reningsverken bara tog
emot ”rent” kranvatten, som uppfyller dricksvattnets gränsvärden, och inget annat! De ämnen
som finns i vattnet koncentreras i slammet. Halten av ett ämne i slammet kan vara upp till
1.000 ggr högre än i avloppsvattnet!
Processkemikalier: Vid avloppsreningsverken, men även vid andra industrier, sätter man till
processkemikalier (t ex fällningskemikalier) som består av och tillför slammet stora mängder
främst järn och aluminium. Även reningsverk för dricksvatten använder processkemikalier
med aluminium, som i avfallsform pumpas över till slammet.
2. Slammets kadmium skadar redan idag njurarna – kvinnor en
riskgrupp
Människokroppen har en förmåga att göra sig av med överskott på en rad ämnen. De kan
lämna kroppen via gallan eller njurarna/urinen. Men skapelsen kunde inte förutse att
tungmetallen kadmium skulle spridas av industrisamhället till den grad, att njurarna behövde
avbörda också detta ämne.
Istället för att följa urinen ut så stannar en del i njuren, som med tiden får allt högre
kadmiumhalter. De flesta människor idag har flera gånger högre kadmiumhalt i njurarna än
våra förfäder. Denna har successivt ökat i njurarna eftersom kadmiumhalten i vår mat har
ökat. En jämförelse av spannmål från Uppsalaområdet tyder på att kadmiumhalten
fördubblades under 1900-talet. Detta beror i sin tur på att halten i jordbruksmarken har ökat
de senaste 100 åren. De stora källorna har varit konstgödsel, avloppsslam, luftnedfall och kalk.
Dessutom finns en naturlig nivå i åkerjorden som kan variera från plats till plats beroende på
vilken berggrund det är.
2
Njurarna läcker äggviteämnen och kalk
Idag är kadmiumhalten så hög i våra livsmedel och njurar att njurskador börjar uppträda hos
en del av befolkningen. Dessa ger sig till känna på två sätt, dels läcker njurarna vissa
äggviteämnen och dels läcker de kalcium, dvs kroppen förlorar kalk och skelettet urkalkas.
Det finns vissa riskgrupper. Först och främst gäller det rökare som förutom genom maten
får in kadmium med tobaksröken. En rökare har ungefär dubbelt så mycket kadmium i
njurarna som en icke-rökare. En annan riskgrupp är alla kvinnor i barnafödande ålder. De
förlorar järn vid sina menstruationer och kan få järnbrist. Då ökar kroppens förmåga att ta upp
järn, men då tas också mer kadmium upp.
Kvinnor och vegetarianer utgör riskgrupper
En annan riskgrupp är vegetarianer. Generellt har animaliska livsmedel lägre kadmiumhalter
än vegetabilier. Det kadmium våra husdjur får i sig försöker de då avbörda genom sina njurar
– men det stannar där - medan köttet får lägre halter, liksom mjölk och ägg. Men man skall
däremot inte alltför ofta äta njure och lever – i synnerhet från vilt. Vegetarianen som inte
hämtar sin energi från animaliska livsmedel, måste i stället kompensera detta med ökat intag
av vegetabilier och får på så sätt ett högre intag av kadmium. Man kan uppskatta att
vegetarianer har ett ca 50 procent högre intag av kadmium än en vanlig blandkostare. En
tredje riskgrupp är de som har ökad känslighet, t ex de med redan nedsatt njurfunktion.
Vad händer när intaget av kadmium ökar?
Normalintaget för en svensk är ca 15 mikrogram kadmium per dygn. Skillnader i kostvanor
har dock stor betydelse. Ca 10 % av befolkningen har ett fördubblat intag (ca 30 mikrogram
per dygn). Medan ca 3 % har ett tredubblat intag (ca 45 mikrogram per dygn).
I tabellen nedan anges hur många procent i riskgrupperna bland den svenska befolkningen
som redan idag beräknas ha begynnande njurskada. Det normala intaget idag är 15
mikrogram per person och dag. Vi ser att 0,5 procent av rökarna beräknas ha njurskador.
Denna grupp anges bestå av 2,2 milj personer. Då är det frågan om cirka 10.000 svenska
rökare som beräknas ha skador.
Bland dem som har ökad känslighet beräknas ca 0,2 procent ha skador, medan storleken på
gruppen är okänd. Gruppen kvinnor med låg järndepå uppskattas till 1 miljon och 1 procent
av dem, dvs 10.000 beräknas ha njurskador. Om vi sprider kadmium på jordbruksmarken med
slam ökar successivt halten i livsmedel och intaget ökar. Vi ser hur antalet njurskadade
beräknas öka i de olika grupperna om dagens intag vid 15 mikrogram per dygn fördubblas till
30 mikrogram.
Antalet skadade bland rökarna ökar 4 ggr, bland särskilt känsliga 10 ggr och bland kvinnor
med låga järndepåer 5 ggr. Denna snabba ökning är mycket allvarlig och måste förhindras.
3
Källa: “The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilisers”, Lars
Drake/Stefan Hellstrand, Oct 1997, KEMI, page 12)
Slam är kraftigt förorenad av kadmium
När slam läggs på åkermark, så ökar därför metallhalterna oavbrutet i marken. I vissa fall går
ökningen mycket snabbt. För guld och silver kan halterna i jorden fördubblas efter mindre än
4 resp 16 år. (Eriksson 2001). Detta är ytterst allvarligt. Guld är aktivt i människokroppen och
guldsalter används i läkemedel, exempelvis vid reumatisk sjukdom, medan silver är mycket
giftigt för organismer i vatten och marken.
Allt avloppsslam innehåller höga halter av kadmium jämfört med vad som finns i exempelvis
urin och konstgödsel.
Man får ett mått på hur förorenat ett gödselmedel är, om man anger hur många mg kadmium
det finns i en gödselgiva som ger ett kilo fosfor. Det visar sig då att källseparerad urin är
mycket ren från kadmium, konstgödsel något sämre, medan slam är starkt förorenad av
kadmium.
Källseparerad urin
NPK (vanligaste konstgödseln)
Slam (medelvärde)
0,3
2
44
mg/kg fosfor (Almqvist 07)
(Yara 07)
(Eriksson 01)
Ett normalt slam är alltså ca 100 ggr mer förorenat än källseparerad urin och 20 ggr mer
förorenat än konstgödsel. (Det finns annan konstgödsel med klart mer kadmium, som dock
skall undvikas liksom slammet).
4
Ännu värre är situationen om man sprider ett slam som nätt och jämt uppfyller
Naturvårdsverkets gränsvärde. Detta ligger vid 61 mg/kg fosfor och ett sådant slam är cirka
200 ggr mer förorenat med kadmium än källseparerad urin. Alla måste inse att detta är helt
orimligt oavsett om slammet är ”certifierat” eller ej. De få gränsvärden som finns är
pragmatiskt satta så att kommunerna blir av med slammet. Däremot tycks ingen hänsyn tas till
markens produktionsförmåga eller hälsan hos vår och kommande generationer. En kraftig och
snabb upplagring av metaller skall godtas bara man blir av med slammet. Det har också sagts
att man efter hand skall skärpa kraven. Men de nya nu föreslagna gränsvärdena är identiska
med de gränsvärden som sattes 1994 för bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink. Endast
kvicksilver har ett något lägre nytt gränsvärde. Detta tyder på att halterna redan planat ut och
kan t o m väntas öka igen, eftersom allt mer metaller byggs in i samhällskroppen och allt mer
metallfragment slits bort.
Man kan redan idag beräkna hur många ytterligare fall av njurskador som kommer att
uppträda i framtiden om man använder starkt kadmiumförorenad gödsel. I följande tabell ser
vi att kadmiumhalten i källseparerad urin och konstgödsel ger små ökningar av antalet
njurskadade människor i förhållande till slam. Men man skall då beakta att det kadmium som
finns i urin i huvudsak går i kretslopp och egentligen inte ger någon nettoökning alls i
åkerjorden eller ökar antalet fall av njurskador till skillnad från konstgödsel och slam.
Om vi använder kadmiumförorenad gödsel som innehåller 44 mg kadmium per kilo fosfor
väntas antalet njurskadade vid en tidpunkt i framtiden ha ökat med ca 7.500 personer i
Sverige. Eftersom slammets kadmium sedan vandrar från åkern till njurarna hos generation
efter generation, så är det ett mycket stort antal njurskadade det är frågan om sammanlagt.
Källa: ”Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods – the Swedish situation”, Hellstrand/Landner, 1998
5
Kadmiumintagets fördelning mellan olika livsmedel
Vetemjöl 43 %
Potatis 41
Rågmjöl 6
Morötter 4
Mjölk 2
Fläskkött 2
Nötkött 1
Ägg ?
Källa: ”Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods – the Swedish situation”, Hellstrand/Landner, 1998
KEMI
Att vetemjöl och potatis dominerar så starkt beror på att vi äter så mycket av dessa livsmedel.
Det finns flera livsmedel som har betydligt högre halter, men dessa äter vi sällan och därmed
bli det genomsnittliga bidraget litet.
Animaliska livsmedel bidrar med mindre mängder kadmium. Kor och grisar får visserligen i
sig en mängd av ämnet med fodret, men de försöker göra sig av med kadmiet och då fastnar
det i deras njurar och lever. Enligt en uppgift ökade kadmiumhalten i grisnjure med 2 procent
per år mellan 1984 och 1992. Mot denna bakgrund kan man ifrågasätta konsumtion av lever
och njure, i synnerhet från vilt.
Andra skador från kadmium
Senare forskning har visat att kadmium misstänks ha samband med en rad andra
sjukdomstillstånd:
Nervsystemet hos diande råttungar påverkas av kadmium
(Pressmeddelande 2003-03-26)
”Kadmium kan påverka nervsystemet hos diande råttungar, visar toxikolog
Kierstin Petersson Grawé vid SLU i sin doktorsavhandling. Hon har bland annat
sett ökad motorisk aktivitet och minskade halter av signalsubstansen serotonin
i hjärnan hos de ungar vars mödrar fått kadmium i dricksvatten.”
Benskörhet, minskad bentäthet, frakturer samt minskad längd
Vid en undersökning mätte man sambandet mellan kadmiumexponering och
inträffade frakturer, minskad längd samt mängden benmassa (bentäthet) i
underarmen. Man såg då ett samband mellan kadmiumbelastningen och minskad
bentäthet, men även för ökat antal frakturer och minskad längd hos män.
Hormonimiterande effekter
Det finns forskning som visar att kadmium också har hormonimiterande effekt och liknar
östrogen. Kadmium misstänks också ha samband med prostatacancer.
Allvarlig kritik av slamspridningen från framstående kadmiumexpert
När de svenska reningsverken förra gången försökte sprida slammet i livsmedelsproduktionen
riktade professor Marie Vahter vid Karolinska Institutet hård kritik mot dessa planer, som
man därefter tvingades överge. Professor Vahter är en av våra främsta experter när det gäller
kadmium och hotet mot folkhälsan och hennes syn på kadmiumhotet är än mer restriktiv idag.
Hennes brev till VAV ”Allvarliga felaktigheter i VAV:s hälsoriskbedömning av kadmium”
finns i bilaga. Svenskt Vatten hette tidigare VAV.
6
3. Riskabla ”nya” och okända metaller i slam och livsmedel
Det är mycket allvarligt, närmast upprörande, hur reningsverken kan tänka sig att sprida en
rad sällsynta grundämnen på åkermarken och till livsmedlen i förhållandevis stora mängder,
utan att först undersöka vilka risker och hälsostörningar som kan väntas. Finns det bland dessa
underliga element ämnen som liksom kadmium är ett allvarligt hot mot hälsan, men på ett
annat sätt?
I en bilaga finns en redovisning av dessa metaller. Där ser man att halterna i slammet är
skyhögt över de halter man kan vänta i urin och avföring.
I Forskningsrådet Formas bok ”Giftfri miljö - utopi eller verklig chans?” (2006) säger man:
”De gamla metallerna har vi någon sorts grepp om. Men de nya, som platina, palladium,
germanium och indium vet vi mycket lite om. Ändå använder vi dem för fullt – i sådant som
elektronik, tandvårdsmaterial och katalysatorer. Det skriver Gunnar Nordberg, Umeå
universitet.
Ska de ”nya” metallerna bli framtidens stora miljö och hälsoproblem? Eller kan vi vinna
kapplöpningen?”
Vad leder spridningen av dessa ämnen med slammet till? Vilka är deras slutstationer? Även
om de mängder som används i samhället är blygsamma, kan en sällsynt metall i värsta fall ha
sådana biologiska egenskaper att spridningen blir riskabel. Den kan söka sig till och ansamlas
i ett speciellt organ.
Den kan exempelvis söka sig till ett vitalt ställe i cellen eller något enzym och där konkurrera
ut någon viktig metallmolekyl. Så gör bly med kalcium i cellen. Cellerna i centrala
nervsystemet står i en särställning. De nybildas inte, och under en livstid kan intag och upptag
av mycket små mängder av kritiska metaller leda till skador. De lagras upp år efter år.
Erfarenheter från arbetsmiljön, från djurförsök och annan forskning visar att:
Germanium, som används inom elektronik och dessutom finns i vissa hälsokostpreparat, har
visat sig lagras upp i njuren. Från Japan rapporteras dödsfall på grund av germanium och i
Tyskland har också liknande problem förekommit.
Platinaföreningar misstänks spridas från våra katalytiska avgasrenare. Eftersom klor finns i
luften, i bensin och i smörjoljor, kan man misstänka att giftiga kloroplatinater och liknande
ämnen bildas. Dessa har visat sig ge upphov till överkänslighet i luftvägar och på huden
(platinos). Symtom är snuva, nysningar och andnöd liksom vid andra allergiska luftvägssjukdomar.
- Kobolt har använts som tillsats i öl och hade ett samband med en allvarlig sjukdom i
hjärtmuskeln
- Beryllium. är starkt giftigt och kan orsaka eksem och tumörer på huden, sår på ögonen, svår
lungsjukdom (beryllios), cancer och fosterskador. Denna metall, som bl a sprids genom
skrotade datorer, kan snart bli ett stort problem bredvid kvicksilver, bly och kadmium.
- Gallium kan skada njurar och nervsystem.
- Guld kan orsaka allergier.
- Hafnium kan ge upphov till svårläkta sår och leverskador.
7
- Indium kan ge upphov till lungförändringar, skador på njurar, lever, nervsystem och foster.
- Litium kan orsaka darrning, talsvårigheter, störa kroppsrörelser, utlösa epileptiska anfall,
påverka hjärta och njurar.
- Molybden kan ge upphov till blodbrist, formförändring i skelett hos undernärda människor
samt dammlunga.
- Niob skadar lever och njurar.
- Osmium finns ofta tillsammans med platina, och dess föreningar retar ögon, hud och andningsvägar samt kan skada luftrör, njurar, ögon och orsakar blindhet och sår.
- Selen kan ge upphov till fosterskador, njurskador, leverskador, eksem, ögonskador,
håravfall, matsmältningsbesvär, huvudvärk, yrsel, illamående, koncentrationssvårigheter,
trötthet, sömnbesvär, nervösa störningar.
- Silver lagras upp i kroppen och kan orsaka skador på ögon och hud.
- Tellur inlagras i nervceller. Nyfödda försöksdjur kan bli förlamade. Ämnet har också gett
upphov till fosterskador, illamående, aptitförlust och sömnsvårigheter.
- Tallium orsakar trötthet, illamående, avmagring, håravfall, synförsämring, psykiska störningar, skador på nervsystem, lever, njure och foster.
- Vanadin kan orsaka irritation på lungor, ögon och hud. Efter längre tid kan överkänslighet
utvecklas, med symtom som exempelvis hosta, nysningar, andnöd, trötthet, eksem.
Förkylning och lunginflammation får lättare fäste. Även cellförändringar kan uppträda.
Metallen tycks ha någon form av samband med diabetes.
- Zirkonium kan orsaka allergier.
- Gallium tas upp i kvinnans bröst och moderkakan. Hos barn samlas ämnet i tymus och
skelettet. Gallium kan skada njuren och orsaka blodbrist. Hos försöksdjur påverkar ämnet immunförsvaret och ger störningar på nervsystemet.
- Indium samlas upp i och förstör lever, mjälte, benmärg samt lymfknutor. Hos försöksdjur
samlas det i moderkakan och ger upphov till missbildningar, främst i skelettet. I högre
doseringar dör fostret. Det orsakar också blodbrist och skadar njurar.
- Yttrium lagras främst upp i lungor och lymfknutor, men också i skelett, lever, mjälte och
benmärg. Ämnet kan påverka biokemiska processer.
- Beryllium har hos försöksdjur givit upphov till rakitis. Det samlas upp i skelettet, men också
i lever och mjälte. T-lymfocyter i mjälte, tymus och lymfknutor påverkas. Beryllium anses
cancerframkallande och ingriper i processerna i arvsmassan. Beryllium kan orsaka allergiska
reaktioner både i lungor och på huden.
- Zirkonium samlas vid djurförsök upp i lever, njure, lungor, benmärg och mjälte. Ämnet har
givit upphov till allergiska reaktioner hos människor.
8
Vid medicinska undersökningar använder man radioaktiva isotoper av speciella metaller och
följer hur de rör sig i människokroppen. Man har funnit att sådana metaller kan lagras upp i
olika organ och ställa till med skada. Patienter som behandlats med scandium vid
diagnostisering har dött några månader senare. Mjälten hade höga halter, men även skelett och
lever. Man tror att scandium lagras upp i kroppen under hela livet, främst i lungor, hjärta,
lever, njurar och hjärna och att upplagringen ökar vid åldrandet. Scandium tycks vara en metall
som enligt analyser har mycket hög halt i slam, jämfört med intag med livsmedel.
Även om alla dessa effekter uppträder vid högre halter av enstaka ämnen, kvarstår
frågan: - Hur påverkas växter, djur och människor av små förhöjningar över naturlig
bakgrundshalt från många metaller samtidigt på längre sikt? Om man fortsätter sprida
dessa metaller på åkermark i mycket större omfattning än det som återförs med urin
och avföring (går i kretslopp) och de tas upp i livsmedlen eller djurfodren, når man
snart nivåer där skadorna uppträder, eftersom de byggs upp (ackumuleras) i marken
och inte ”försvinner”. Det är endast frågan om hur länge man sprider slam. När det
gäller exempelvis kadmium är vi redan idag vid denna punkt – gäller detta även för
andra av alla dessa ämnen?
Dumpa en hel lastbil på åkern!
För att förstå vilka mängder metaller som finns i slammet kan man göra följande jämförelse.
Enligt Jan Erikssons epokgörande undersökning 2001 (Naturvårdsverkets Rapport 5148) av
slammet från 48 kommunala reningsverk i Sverige, fanns det i genomsnitt cirka 9 kilo
metaller men bara cirka 3 kilo fosfor i 100 kilo torrt slam. Alltså – om vi lägger ut 1 kilo
fosfor lägger vi samtidigt ut 3 kilo avfallsmetaller.
Vi tänker oss en lastbil med en last av 20 ton kycklingben. Där finns cirka 2 ton fosfor.
Lastbilen väger 6 ton. Chassiet och motorn består i ordning mest av järn, aluminium, titan,
zink, koppar etc. I elektronik och i radion finns många av de tidigare nämnda ”nya”
metallerna.
Den som vill sprida slam anser att det är mer lämpligt att dumpa hela lastbilen med
kycklingbenen på åkern, i stället för bara kycklingbenen.
Det alstras cirka 250.000 ton torrt slam i Sverige per år. Där finns cirka 22.000 ton
avfallsmetaller eller motsvarande 8.000 lastbilar årligen som beskrivits här. Efter 10 år har vi i
så fall lagt cirka 80.000 lastbilar på åkermarken. Varje ekologiskt sinnad och hälsomedveten
människa måste vända sig mot att dumpa ens en av dessa lastbilar i livsmedelsproduktionen.
Vidare skall nämnas att slammet liksom lastbilen också innehåller bitar från däck och
däckdubbar, rester från underredsmassa, asbest från lastbilars bromsar, oljor och
petroleumprodukter etc etc. Allt detta kommer med anslutet dagvatten från gator och vägar.
En representant för reningsverken menade att det finns så mycket järn och aluminium i
marken att metallerna i lastbilarna ändå kunde spridas där.
4. Några andra riskabla föroreningar slam
Radioaktiva ämnen
Radioaktiva ämnen kommer från olika källor i samhället, t ex från mätningar i industrin, från
sjukhusen, från avfallsupplag och från luftnedfall. I kärnkraftskommunerna finns särskild
strålning i slammet.
Vid sjukhusen avbördas radioaktivitet, dels från forskning och experiment och dels från
behandling och diagnostik. Vid Sahlgrenska sjukhuset avbördas under ett år enbart från
forskningen:
9
20.000.000.000 Bq 131- I (jod)
1.000.000.000.000 Bq 99m - Tc (teknetium)
200.000.000 Bq övrigt radioaktivt avfall
Halveringstiden för dessa ämnen är kort. Den mängd (aktivitet) som sprids vid behandling av
cancer och vid diagnostik är sannolikt väsentligt större och når reningsverken inte bara från
sjukhuset utan också från wc-stolar i hemmen. Halveringstider är okända. Från avfallsupplag
kommer urlakade radioaktiva ämnen, och här bör nämnas americium-241, en alfastrålare som
har en lång halveringstid på cirka 500 år. Radioaktivitet i slam och slamodlade livsmedel mäts
inte upp. Gränsvärden saknas.
Smittämnen
Smittämnen och inälvsparasiter kommer från WC-stolarna, men också med dagvattnet från
råttor, måsar, kråkor etc.
Slakterier levererar inälvsparasiter, i synnerhet om man slaktar grisar. Från sjukhuset kommer
smittämnen, inte bara från deras WC-stolar, utan också från prover etc. Människans spolmask
kan överleva sju år i åkerjorden.
En särskild källa bör nämnas. Vid obduktioner skär man loss vävnadsbitar som mals och
sänds till avloppet. Det finns dock en s k smittskyddsanläggning som har till uppgift att
desinficera detta innan det avbördas till avloppsnätet. Vid ett besök vid en
smittskyddsanläggning, belägen under patologen vid Sahlgrenska Sjukhuset, visade det sig att
denna anläggning var avstängd. Den ansvariga smittskyddsläkaren menade då att dessa
avlidna patienter innan sin död ändå hade levererat smittämnen från WC-stolarna i sina hem,
så att driften av smittskyddsanläggningen gjorde varken till eller ifrån och tog de hepatitsjuka
som ett exempel.
En allvarlig komplikation när det gäller smittämnen i slam är att fetter och andra kemiska
ämnen kan baka ihop täta klumpar, som man inte når in i när man mäter upp smittämnen, t ex
salmonella. Alltså kan ett slam som enligt analyser påstås vara fritt från smitta i själva verket
sprida smitta i jordbrukslandskapet. Naturvårdsorganisationer i USA har krävt att arealer som
tagit emot slam skall inhägnas och märkas med särskilda varningsskyltar.
Tidigare talade man om salmonella som en kritisk smitta. Idag finns en rad andra
smittämnen där samhället måste vara mycket restriktivt, t ex MRSA, VRA, SARS, ehec osv
I sammanhanget måste vi fråga oss om inte den avstängda smittskyddsanläggningen vid
Sahlgrenska sjukhuset pekar på ett stort problem ute i samhället. Det finns här och där olika
lokala avskiljningsapparater för det egna avloppsvattnet innan det skickas ut i avloppsnätet, t
ex oljeavskiljare. Men om dessa apparater är i full gång drar de kostnader – energi,
fällningskemikalier, att ta hand om restprodukterna etc. Om anläggningarna däremot stängs av
blir det billigare för företaget. Det är i grunden en moralisk fråga, men moral tycks vara en
bristvara i dagens ekonomiserade samhälle?
Vid ett besök vid ett avfallsupplag i Torsviken i Göteborg, visade det sig att det lokala
reningsverket var avstängt. Förmannen på platsen tyckte att det var märkligt att hans chef,
som givit klartecken för besökarna, inte hört av sig till honom innan, så att han kunde sätta
igång reningsverket, vilket chefen annars brukade göra. Den uppkomna situationen berodde
på att besökarna kom en timme för tidigt.
Det finns också en annan olustig moralisk sida av slamfrågan. Reningsverken måste betala
en deponeringsavgift om man lägger slam på deponi. Härmed finns i realiteten en ekonomisk
möjlighet att underlätta all annan kvittblivning av slammet. Enligt uppgift kom en firma som
skördar energiskog till en lantgård. Plötsligt stod flera slambilar där utan att jordbrukaren
hade beställt detta.
10
Han erbjöds pengar om de fick sprida slammet på hans mark. Organisationen
Hushållningssällskapen ”certifierar” slam och får ersättning för detta av reningsverken.
Flygfält
Dagvattnet från flygfält är extremt förorenat, främst av kemikalier för avisning av planen.
Men nedfall från motorerna förorenar också. Flygplan innehåller ofta betydande mängder
kadmium. Till skillnad från det övriga samhället där det råder en form av kadmiumförbud, är
många delar av flygmaskinerna korrosionsskyddade med just kadmium. Därför innehåller
dagvattnet och avloppet från flygplatserna förhöjda kadmiumhalter.
Avfallsupplag
När regnet och grundvattnet strömmar genom avfallsmassorna, drar det med sig ett myller av
avfallskemikalier. Detta avloppsvatten kallas lakvatten.
På våra upplag ligger ofta farliga gifter sedan gammalt, gifter som idag är förbjudna. På så
sätt blir lakvattnet ytterst obehagligt och riskabelt.
Nyligen har uppdagats hur ett mycket giftigt lakvatten orsakar missbildade öringar i Skåne,
se http://sydsvenskan.se/lund/article254892.ece
Observera att om man vill hindra detta lakvatten från att förgifta yttre miljön, så måste man
försöka samla ihop det med vallar och diken och leda det till ett avloppsreningsverk – till
slammet – till åkermarken – till livsmedlen. Vad kan man annars göra?
Detta tvingande förhållande gör att slammet blir den store förloraren i många avvägningar,
trots fagert tal som närmast är önsketänkande.
En kemisk industri i Göteborgsområdet alstrade ett mycket problematiskt processvatten, bl
a innehållande dioxaner. Det var svårt att bränna eftersom det bildades än värre miljögifter.
Den dåvarande chefen för Ryaverket godtog att man gömde en stor tank i en träddunge. Med
en doseringspump sipprade detta till avloppsnätet och reningsverket, litet åt gången. Tankbilar
fyllde regelbundet på tanken. Reningsverkets chef talade sig samtidigt varm för spridning av
slam i jordbruket.
Men sedan slammet i marknadsföringen förvandlats till ”växtnäringsresurs” tror jordbrukare
att det är frågan om en godkänd och invändningsfri fosforkälla. En potatisodlare i
Göteborgsområdet levererade potatis till skolor och daghem. Potatisen odlades direkt i slam
och stomipåsar, dambindor och kondomer hängde i potatisblasten. Vid förfrågan sade han sig
veta att man inte skall odla direkt i slam, men menade att eftersom slammet ändå var godkänt
så var inte detta något större fel.
Akrylamid
I alla slam finns akrylamid och polyakrylamid. Ungefär samma ämnen som figurerade i
Rocagilskandalen vid tunnelbygget vid Hallandsåsen finns i betydande mängder i slammet. I
det kommunala reningsverket sätter man till denna kemikalie för att ge slammet en mer fast
och ”gödselliknande” konsistens. Polyakrylamid är en sorts plast som har fast form, medan
det samtidigt finns flytande komponenter (s k monomerer) i form av akrylamid. Akrylamid är
cancerframkallande. Ett slamlass innehåller cirka 20 kilo polyakrylamid och akrylamid.
Bekämpningsmedel
En undersökning under 2006 utförd av SLU visar att bekämpningsmedel faller ner över
Sverige med regnet. Halterna ökar och en tredjedel av medlen används inte i vårt land utan
kommer med vindar från andra länder. Som mest kunde man hitta 31 olika
bekämpningsmedel i samma prov. Detta följer med dagvatten till avloppsreningsverken och
kan väntas bli koncentrerade i slammet. Detta är inte undersökt.
11
En helt ny hotbild av riskabla kemikalier
Efter inträdet i EU och med den ökande importen från olika länder på jorden, är kunskapen
om vilka kemikalier som översköljer oss mycket bristfällig. Utländska livsmedelskedjor
etablerar sig. Alltför ofta sticker det upp allvarliga missförhållanden som troligen bara är
topparna på isberg. Bly och andra farliga substanser finns i leksaker och produkter från Kina,
Azofärgämnen i maten påverkar hjärnfunktion hos små barn, hårfärgmedel kan orsaka
blåscancer, nonylfenoler finns i handdukar etc etc. Ett försök inom EU att begränsa
kemikaliespridningen, den s k REACH-överenskommelsen, saboterades av
kemikalieindustrin. Det slutade med en urvattnad närmast meningslös text.
En av myterna om slammet är att det är industrier som står för föroreningarna. Idag vet vi
att hela samhället genomströmmas av hälsofarliga kemikalier, inte minst hemmen.
I en undersökning (Almqvist m fl 2007-05) ser man att avloppsvattnet från bad, disk och tvätt
i hemmen innehåller en uppsjö av högprioriterade miljögifter, t ex PAH, PCB, ftalater, nonyloch oktylfenoler, tennorganiska ämnen, bromerade flamskyddsmedel, triclosan och LAS.
Väl i avloppsnätet kan dessa ämnen brytas ned en bit till metaboliter (nedbrytningsprodukter), som i vissa fall är mer reaktiva och vattenlösliga än ursprungsämnet. Både de
ursprungliga ämnena och metaboliterna kan sedan i sin tur reagera med andra kemikalier, t ex
klorin och det bildas en ny flora av gifter och föroreningar. Allt detta är oöverskådligt.
Naturvårdsverket säger i sin rapport 3260 att åtskilliga studier har visat att ”många organiska
ämnen verkligen kan tas upp av växter från jord”. Där framgår hur de fyra miljögifterna
bensapyren (PAH), pentaklornitrobensen, hexaklorbensen och PCB tas upp i morötter,
rädisor, sockerbetor, potatis, sallad, spenat och gräs. Morötter t o m anrikar miljögifter!
Även om inte alla ämnen i slam skulle ge miljö- och hälsoproblem, så måste man i så fall
veta vilka av dem som är farliga.
5. Slammet hotar vår hälsa – ökar risken för cancer
Det finns många undersökningar och beräkningar som visar att slamspridning ökar risken för
att vi blir sjuka. Forskaren M. S. Connor visade 1984 att exempelvis den höga halten av PAH
– ett av de otaliga miljögifterna i slam - i värsta kunde leda till 2.300 cancerfall hos en
befolkning på en miljon under en livstid. En viktig transportväg var intag av föroreningar via
jord på grönsaker. Även kor och andra betande djur får i sig slammets miljögifter med den
jord som följer med vid bete. Detta är sannolikt den kanske viktigaste vägen för slamgifter till
mjölk och mejeriprodukter vid sidan av intaget med foderspannmål.
Andra forskare (t ex Fries och Marrow 1981) har visat att slamgifter kan spridas till
livsmedlen genom att först avdunsta ur jorden och sedan sätta sig på bladytorna ovan jord.
Dvs miljögifterna behöver inte ens tas upp genom rötterna.
Ett slam som innehöll hög halt av cancerframkallande radioaktiva ämnen har ändå kunnat
spridas, då man från slamförespråkare resonerade så här: Slammet ger visserligen stråldoser
till livsmedelskonsumenten, men värdet av att få ut slammet anses större än ev cancerdödsfall,
ett antal man kan uppskatta. Ofta tillämpar man s k kostnadsnyttaanalys – en av hörnstenarna
när det gäller att acceptera eller eliminera cancerrisker i vårt samhälle. Man sätter ett värde på
en människas liv (anses vara cirka 15 miljoner kronor).
Om man kan rädda detta liv från cancerdöd för en mindre summa än 15 miljoner genom
diverse åtgärder, då försöker man genomföra åtgärderna – t ex förhindra spridning av ett
radioaktivt slam. Men om åtgärderna blir för dyra i förhållande till värdet av antalet räddade
cancerfall, så gör man inget och cancern får ha sin gång. Kostnadsnyttaanalyser hos våra
myndigheter ingriper i våra liv långt mer än de flesta kan föreställa sig.
12
6. Oriktigt om återföring av fosfor
Ett av argumenten för att sprida slam är att den fosfor som finns i urin och avföring måste
föras tillbaka till åkerjorden. Det finns t o m politiska beslut om detta. Däremot inte att detta
måste ske med just slam. Det totala upptaget av fosfor med skörden i det svenska jordbruket
är cirka 50.000 ton per år (O Pettersson SLU). Eftersom det mesta (cirka 80 %) som odlas på
åkermark går till djurfoder, så finns en stor del av upptaget fosfor i djurgödseln, cirka 20.000
ton per år.
Det som når människan med livsmedlen är cirka 5.000 ton per år och förhållandevis en
mindre del. Behovet av konstgödsel i det svenska jordbruket beror i första hand på att gödseln
från djurgårdarna inte förs tillbaka till spannmålsgårdarna. Ett stort strukturfel i det svenska
jordbruket gör att spannmålsgårdar ligger för sig i hela regioner, medan djurgårdar ligger för
sig i andra. Hade de legat invävda bland varandra hade denna återföring underlättats. Den som
argumenterar för återföring av fosfor skall börja med att återföra de stor mängder som finns
vid djurgårdarna och inte gråta krokodiltårar över den förhållandevis lilla mängd som finns i
slammet. Denna återföring kan vänta tills vi källseparerat växtnäringen (urin och avföring)
från alla andra gifter och föroreningar i avloppsnätet.
Vidare är talet om fosfor som ändlig resurs felaktigt. Fosfor kan inte förbrukas då det är ett
grundämne. Jordens fosfortillgångar är enorma.
När man för att skapa oro och incitament för slamspridning påstår att fosforn snart kommer att
”ta slut”, gör man följande konstgrepp. Man räknar bara den fosfor som finns vid de platser
där man idag bryter och har byggt förråd, vägar eller hamnar.
Går man några kilometer därifrån finns stora mängder fosfor som man inte räknar med.
Givetvis skall vi hushålla så väl vi kan med jordbrukets fosfor, men det får inte leda till att
hela jordbruket, livsmedelsproduktionen och vår hälsa äventyras på grund av en missriktad
omsorg där man sparar fel fosforfraktion – slamfosfor i stället för fosfor i stallgödsel samt i
urin och avföring. Ett annat mer angeläget steg vore att göra de stora mängder fosfor som
redan ligger bunden i åkermarken mer tillgängliga. F ö finns det enligt flera undersökningar
en lång rad viktiga mineraler och metaller i gruvorna, som vårt samhälle är beroende av, där
tillgången kommer att bli kritisk långt innan fosfor blir en bristvara. Om vi dessutom beaktar
den fosfor som finns i världshaven blir tillgångarna ofantliga.
Även talet om att slammet innehåller ”mullbildande ämnen” är tvivelaktigt. Man kan visa
att det mesta av de fibrer som finns i avföringen är tämligen kortlivade och bryts ned redan
vid lagring av slam, medan mängden beständiga fibrer är liten. Det som påstås vara
”mullbildande ämnen” är i själva verket exempelvis däcksbitar, polyakrylamid,
underredsmassa, asbestfibrer, färgpigment, takmaterial, asfaltbitar osv. Ett acceptabelt bidrag
kan vara oblekt toalettpapper.
Den som vill värna om uthållighet måste se den oåterkalleliga ökningen av kadmium och de
andra metallhalterna i åkern som ett betydligt större hot mot uthålligheten, än värdet av den
begränsade mängd förorenad fosfor man återför.
7. Talet om ”rent slam” eller ”slam av god kvalitet” saknar
mening
Slamförespråkarna påstår att det finns ”rent slam” eller ”slam av god kvalitet” eller ”det finns
bättre och sämre slam”. Detta är djupt oriktigt. Tvärtom visar alla analyser av slam för det
första, att likheten mellan de olika slammen är slående vare sig det kommer från en stor stad
eller ett litet bostadsområde. Men detta är inte så konstigt, eftersom det sociala beteendet är
ungefär detsamma oavsett var man bor.
13
Man använder samma hårfärgningsmedel, samma diskmedel, samma metallpigment i T-shirts
som tvättas, samma material i vattenledningar och takmaterial, samma bensin och smörjoljor i
bilarna.
Meningslösa analyser och kvalitetspåståenden av slam
Trots att det är uppenbart och välkänt att slammet innehåller en lång rad av verkligt riskabla
miljögifter, analyseras eller regleras de inte.
I stället håller man fram en kuliss av några vanliga metaller och gränsvärden för dessa. Dessa
metaller var lätta/möjliga att analysera på 50- och 60-talet när slamspridningen tog sin början.
Metallurgiska industrier på den tiden avbördade metallavfall i stor skala till avloppsnätet.
Denna tid är för länge sedan förbi, men dessa idag ofullständiga, närmast meningslösa
gränsvärden finns kvar.
Detta lämnas däremot vind för våg:
Ett femtiotal andra metaller
Tusentals organiska kemikalier
Smittämnen från sjukhus och slakterier
Radioaktivt avfall
Annat okänt avfall som avbördas till avloppsnätet
Hur kan man tala om ”slam av god kvalitet” när så gott som allt som rör slammets innehåll är
okänt?
Även om man stannar vid de 7 till 8 metaller man mäter upp idag, blir situationen ohållbar.
Enligt tidigare innehåller källseparerad urin 0,3 mg kadmium per kilo fosfor. I Jan Erikssons
stora undersökning ingick slam från 48 reningsverk. I genomsnitt innehöll dessa slam 44
mg/kg fosfor. Dvs mer än hundra gånger högre kadmiumhalt än urin.
Om man i stället söker upp de slam i undersökningen som hade de lägsta kadmiumhalterna – t
ex slammet från Bengtsfors – så ligger kadmiumhalten vid cirka 25 mg/kg fosfor. Men
samtidigt är nickelhalten i särklass högst av alla de uppmätta verken och zinkhalten näst
högst. Även Svedala har lägre kadmiumhalt, cirka 30 mg/kg fosfor, medan strontiumhalten
och rodiumhalten båda är de näst högsta.
Hur kan man tala om ”bra slam” eller ”slam av god kvalitet” om det fortfarande är 100 ggr
mer förorenat av kadmium än urin? Samt när båda slammen tillhör de mest förorenade när det
gäller andra metaller?
Att klamra sig fast vid de fåtaliga och förlegade gränsvärdena kan tolkas så, att en
redovisning av slammets verkliga innehåll skulle omöjliggöra varje tanke på att sprida detta
kemiska avfall på åkermark.
I Jan Erikssons undersökning 2001 angav han hur snabbt halterna för de olika metallerna
ökar i åkermarken vid slamspridning i värsta fall (slam med höga halter). Han angav
fördubblingstider i marken som ett mått.
Guld
Silver
Koppar
Kvicksilver
Wolfram
<4 år
16
42
44
47
Bor
Antimon
Kadmium
Zink
58
62
76
120
Molybden 130
Vismut
180
Indium
< 160
Detta är mycket korta tidsrymder med jordbrukets tidsperspektiv.
14
8. Det kanske allvarligaste med slamspridningen
Den tidigare ledaren för LRF, Bo Dockered, sade redan på 80-talet att det fanns ett starkt
argument mot slamspridning på åkermark. Eftersom de mesta av det svenska slamberget
alstras vid de stora tätortsområdena, så kommer det mesta slammet av transportekonomiska
skäl att spridas på odlingsmarken runt dessa tätortsområden. Dockered menade att detta är den
mark som vi måste vara mest rädd om – den kan komma att behövas för livsmedelsproduktion
i en framtid då vi inte längre kan frakta mat över långa avstånd.
Tjugo år har gått och vi är idag i en situation där bristen på olja när som helst kommer att
ändra principerna för tätorternas livsmedelsförsörjning.
Att nu börja sprida slam runt Stockholm, Göteborg och Malmö vore något av det, strategiskt
sett, mest ogenomtänkta och kortsynta man kan tänka sig. Frågan har egentligen samma
existentiella dimension som klimatet och framtiden.
I båda fallen ändrar vi på grundläggande förhållanden här på jorden, ändringar som inte kan
återställas, vare sig det gäller koldioxid i atmosfären eller kadmium i åkermarken.
Åkermarken och skogsmarken är troligen den enda uthålliga och pålitliga infångaren av
solenergi, medan tvivel finns när det gäller en rad tekniska anläggningar som exempelvis
solceller och vindkraftverk. Det problem som här tornar upp sig är: - Kan dessa tekniska
apparater verkligen tillverkas och underhållas i ett samhälle som mer eller mindre saknar
fossila bränslen?
Åker och skogsmark runt stora tätortsområden skulle redan nu av detta skäl få samma skydd
som nationalparker och skyddas mot all exploatering för bebyggelse etc.
9. Slammet förstör åkermark och skogsmark
Eftersom slammet innehåller så mycket metaller, inser var och en att varje kritisk nivå i
åkermarken kommer att genombrytas – bara man sprider tillräckligt länge. För kadmium är vi
redan där, men hur är det med alla andra metaller enligt ovan?
Det gäller inte enbart vad som är kritiskt för människan, det är lika viktigt att åkermarken
och skogsmarken inte förstörs. Vid Lantbruksuniversitetet har man ett långliggande
slamförsök, där har man lagt på mer slam på en provruta än vad som man vanligen gör i
jordbruket. På så sätt kan man gå händelserna i förväg och försöka se vad som händer i
framtiden. I detta långliggande slamförsök vid SLU kunde Anna Mårtensson redan under 90talet visa, att både blågröna alger och kvävefixerande bakterier i betydande omfattning
påverkades negativt, sannolikt av de ökande metallhalterna.
I Holland har man tidigare satt till koppar i svinfoder för att grisarna skall växa bättre. Men
det mesta av kopparn tas inte upp, utan följer med ut i svingödseln. När gödseln sedan spridits
på åkermark har kopparhalterna ökat. Koppar är i likhet med silver mycket giftig för markens
organismer. Intervallet för lämplig kopparhalt i åkerjorden är smalt mellan å ena sidan
kopparbrist, å andra sidan skador på markens liv. Idag finns arealer i Holland, där marken för
all framtid är skadad av svingödseln och inte längre odlingsvärd. Även alla slam i Sverige har
höga kopparhalter genom utfällningar från kopparrör i våra vattenledningsnät och koppar är
en av de tre metaller vars halt ökar snabbast i svensk åkermark vid slamspridning.
I värsta fall sker en fördubbling efter endast 42 år.
Även om en metallhalt i åkern idag ligger under den halt där man tror skador uppträder,
måste vi fråga oss om det är moraliskt försvarbart att vår generation fyller upp denna
marginal och lämnar över marken till kommande släkten, utan att de skall kunna lägga på
något alls? Detta är en utomordentligt viktig moralisk fråga.
I detta allvarliga läge sändes följande brev till en av våra främsta experter inom
markvetenskap vid SLU, professor Holger Kirchmann den 29/8 07:
15
”Fråga ang riskabla grundämnen i avloppsslam
Det finns nu starka krafter inom de kommunala avloppsreningsverken som åter vill sprida
avloppsslam på åkermark. Det har tidigare spridits en föreställning att slammet är en
"växtnäringsresurs" där huvudinnehållet är växtnäring, medan avfallsprodukter skulle finnas i
liten mängd.
Jan Eriksson visade i sitt epokgörande arbete "Halter av 61 spårelement i avloppsslam,
stallgödsel, handelsgödsel, nederbörd samt jord och gröda" (Naturvårdsverkets rapport 5148)
att det helt dominerande innehållet i avloppsslam är just avfallsprodukter. Således är
innehållet av de analyserade spårelementen och metallerna ca 3 ggr större än innehållet av
fosfor (Cirka 9 % resp 3 % av TS för ett normalt svenskt avloppsslam). Därför bör tillförseln
av dessa främmande ämnen ses som den överskuggande effekten av slamspridning - inte
tillförseln av fosfor.
Det visar sig dessutom att innehållet av dessa främmande element i slammet finns i mängder
som är mycket höga jämfört med dagliga intag av livsmedel, upptag från åkermarken samt
källseparerade fraktioner av urin och avföring. (Se bilaga).
Med andra ord sker en upplagring av dessa främmande ämnen i åkermarken om slammet
sprids där eller på annan mark. Eriksson kunde också visa att halterna för vissa av ämnena
ökar mycket snabbt vid spridning av avloppsslam, t ex för guld, silver, koppar, kvicksilver,
wolfram, bor, antimon, kadmium m fl.
Följande omständigheter måste beaktas:
- Åkern skall användas av många (alla) generationer i framtiden
- Framtida förändringar av markkemiska förhållanden (exempelvis pH)
- Möjliga framtida markkemiska omvandlingar av ämnen från ett tillstånd till ett annat
- Tillförda grundämnen inte kan tas bort i efterhand
Tillsammantaget måste en tillförsel av de främmande ämnena ses som mycket allvarlig.
Särskilt mot bakgrunden av att åker- och skogsmark i framtiden troligen är den enda och
säkraste infångaren av solenergi. När tillgången på fossil energi snart viker nedåt blir
åkermarkens och skogsmarkens produktionsförmåga den bas på vilken en stor del av vårt
energibehov måste vila.
Fråga:
Finns det vetenskapliga resultat och beprövad erfarenhet för de 61 spårelementen samt för
elementen nedan i Appendix, som stöder att en fortgående upplagring av dessa ämnen kan
ske på ett säkert sätt, utan att den framtida produktionsförmågan äventyras?
Vänligen
Gunnar Lindgren
För Sveriges Konsumenter i Samverkan
Appendix
I Erikssons undersökning saknas en rad element - ofta med hög atomvikt och radioaktiva troligen av analystekniska orsaker. Man kan på goda grunder utgå från att halterna i marken
av även dessa ämnen eller deras sönderfallsprodukter ökar vid slamspridning.
16
Aktinium
Americium
Astat
Berkelium
Californium
Curium
Ensteinium
Fermium
Francium”
____________________________________
Lawrencium
Neptunium
Nobelium
Osmium
Prometium
Protaktinium
Teknetium
Titan
Kirchmann svarade den 3/9 07:
”Hej Gunnar,
Angående dina fråga i slutet av brevet:
Vår kunskap om ödet av många spårelement i marken är relativ begränsad
dvs nytta och negativa effekter är okända.
Hälsningar
Holger”
______________________________________
När Jan Eriksson vid SLU 2001 fann hur snabbt metallerna byggs upp i åkermarken vid
slamspridning skrev han:
”Även om giftigheten hos Ag (silver) och Au (guld) alltid kan ifrågasättas finns det enligt min
åsikt ingen anledning att tillföra dessa ämnen i en sådan takt att halterna kan fördubblas på
några decennier. När det gäller åkermarken bör man ha ett mycket långsiktigt perspektiv och
man bör därför så långt som möjligt undvika onödig upplagring av spårelement. Även om
ämnena idag framstår som harmlösa vet man aldrig hur framtida ändringar i klimat,
odlingssystem m m kan påverka deras biotillgänglighet. Ökad kunskap om ämnena kan också
visa att de är mer skadliga än man hittills trott.”
Det är uppenbart att det inte finns något vetenskapligt stöd för slamspridningen och en
fortsatt uppbyggnad av okända metaller i åkermarken. Detta är ohållbart och strider
mot svensk lag, se nedan.
10. En avgörande felaktighet i förslaget om certifiering av slam
Enligt svensk lag (miljöbalken) är verksamhetsutövare skyldiga att tala om vilka
miljökonsekvenser deras verksamhet leder till. Detta saknas helt när det gäller slamspridning.
Både kommuner och jordbrukare kan i princip begå en olaglighet, när de sprider slam, men
handlar dock i god tro.
17
11. Vad goda krafter måste göra
Enligt ett förslag vill man nu från Svenskt Vatten – avloppsverkens branschorganisation –
börja sprida slam igen efter många års slamstopp. Tidigare var konsumenter,
livsmedelsproducenter, jordbruket m fl ense om att växtnäring från urin och avföring skulle
återföras till jordbruket i ren form. De första åren under 2000-talet skulle användas för att
utprova vilken metod som skulle användas för denna avskiljning: ta vara på växnäringen
redan vid wc-stolarna (källseparering), plocka ut växtnäringen ur avloppsvattnet eller plocka
ut den ur slammet. Källseparerad urin har en fördel. Medan vårt intag av fosfor delas upp lika
mellan urin och avföring, finns nästan allt kadmium i avföringen i likhet med även andra
metaller. Källseparerad urin har därför hög renhet. Se bilaga.
Det finns olika metoder att tillgå. Men avloppssidan har varit kallsinnig och denna väg mot
ren växtnäring har stannat av. I stället vill man försöka börja sprida slam igen. En trolig orsak
till detta lappkast är att man redan tidigt insåg att varje typ av avskiljning skulle leda till att
det uppstod två fraktioner, en som innehöll ren växtnäring - kanske högst 10 procent av
slammets innehåll, och en fraktion som bara innehöll gifter och föroreningar - kanske minst
90 procent av slammets innehåll. Den senare fraktionen skulle då vara ett kvalificerat avfall
utan växtnäring. Då finns inte längre någon möjlighet att bli av med detta avfall som någon
form av ”resurs”.
”Certifiering” av avloppsreningsverk
Svenskt Vatten vill nu ”certifiera” de reningsverk som avser att sprida slam till åkermarken.
Se
http://www.svensktvatten.se/Templates/News1.aspx?PageID=c42fe75a-b0e4-4464-99cd739f3b88eff5
Det goda är dock att man frågar det svenska samhället om vad vi tycker. Det är i högsta grad
önskvärt att dessa planer avstyrs redan på ett tidigt stadium.
Som livsmedelskonsument och som värnare av miljö och ett uthålligt
samhälle bör du vara med och påverka detta ärende.
Skriv ett brev till
[email protected]
och säg din mening! (Helst innan 30 september)
-
-
I ett uthålligt samhälle är det viktigt att växtnäringen återförs till jordbruket, men den
måste vara ren, utan att vara utblandad med avfallsmetaller och kemiska
avfallsprodukter. Påskynda en avskiljning av växtnäringen från avfallet.
Att sprida slam strider mot miljöbalken eftersom en redovisning av miljökonsekvenser
saknas. Hur ökar antalet njurskador i framtiden? Vad händer med alla ”nya” metaller
och åkerns produktionsförmåga samt människors hälsa, nu och i framtiden vid fortsatt
slamspridning? Vad händer på samma sätt med radioaktiva ämnen och organiska
miljögifter i slammet? Vad händer med bäckar och åar i skogen samt i
jordbrukslandskapet?
18
-
-
-
Det är viktigt att slammet avvisas från all åkermark och skogsmark. I framtiden
kommer sannolikt även arealer som idag används för energigrödor och liknande att
behövas för en då mer lågavkastande livsmedelsproduktion (genom brist på fossil
energi).
Det är viktigt att just arealerna runt de stora tätorterna hålls i ett oförändrat och
förstklassigt skick.
Slammet är ett kemiskt avfall som bör tas omhand på ett ansvarsfullt sätt.
Svenska livsmedel har hittills hållit en hög kvalitet. En introduktion av slammet
kommer oundvikligen att kasta en tvivlets skugga över de svenska livsmedlen, något
som kommer att kunna mätas i analyser och förlorade marknadsandelar.
Tanken att viss odling skulle kunna ske med slam, men inte annan odling, kan inte
godtas. Genom ägarbyten och ändrat användningssätt blir en klassificering av mark
och gröda, när det gäller slam, meningslös. Inget slam på åkermark och i skog.
Skicka också en kopia av ditt brev till Sveriges Konsumenter i Samverkan!
[email protected]
Detta är en organisation som länge fört konsumenternas talan i slamfrågan och nu
går i spetsen i kampen mot slammet.
Andra viktiga aktörer:
Jan Eksvärd, miljöansvarig vid LRF, har tidigare ställt höga krav på den växtnäring som
kan återföras till jordbruksmarken. Han har tidigare meddelat att kortare fördubblingstider
för metaller i åkern än 500 år kan inte godtas.
Ingmar Börjesson, forskningschef vid Lantmännen Food R&D, har tidigare ställt sig på
konsumenternas sida genom att hålla slammet borta från åkermarken.
Organisationen Livsmedelsindustrierna (LI) har också varit restriktiva när det gäller
slamspridning i livsmedelsproduktionen.
Naturskyddsföreningen SNF har likaså haft en restriktiv inställning till slamspridning
liksom Riksförbundet för Njursjuka (RNj).
På hemsidorna
http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/slammet/slamindex.html
och
www.gunnarlindgren.com
finns mer material om slam och kadmium.
19
