Änglar
Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och
väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen
gånger tusen. Och de sade med hög röst:
”Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och
visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.”
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt
som finns i dem hörde jag säga:
”Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och
priset, äran och makten i evigheternas evigheter.”
Och de fyra väsendena sade: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.
(Upp 5:11-14)
Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under
sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar
i barnsnöd och födslovånda.
Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju
huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt drog med
sig med tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden.
Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn så
snart hon hade fött det. Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk
med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. Kvinnan
flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att
hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.
En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken.
Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte
längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen,
som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på
jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i
himlen säga:
"Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans
Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och
genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan
döden.
Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty
djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är
kort.”
(Upp 12:1-12)
Idag firar vi i Kyrkan över hela vårt land Änglarnas dag. Och den här dagen, ängeln
Mikaels dag eller ”Mickelsmäss”, det är något vi firat ända sedan medeltiden: en dag
varje kyrkoår som ska påminna oss att det finns mer än det vi ser. Som det står i
barnsången:
2
Du vet väl om att änglarna finns,
att de är här för att se hur du har det.
De kan hjälpa dig fast de inte syns,
du vet väl om att änglarna finns.
Guds änglar är här – nu i kyrkan, i veckan i din vardag – osynliga medvandrare. Det är
så lätt att vi människor glömmer bort att det faktiskt finns mer än vi kan se och
uppfatta med våra fem sinnen. Jag tror att vi alla känner människor som varken tror på
Gud eller på änglar. Det finns sådana idag, och det fanns det redan på vår Herre Jesu
tid. Då fanns det en grupp med liberala präster som kallades saddukeer – de trodde
varken på änglar eller på ett liv efter döden. Så det är inget nytt med präster som inte
tror… Men jag tänker: om man sätter ett lock över sig och stänger ute halva världen,
då kan nog livet bli ganska tomt och förkrympt.
TVÅ VÄRLDAR
För när vi öppnar Bibeln, då står det där direkt i den allra första meningen: ”I
begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos 1:1) Inte bara jorden, utan
himmel och jord, en andlig värld och en fysisk värld. Den ena är befolkad av fysiska
varelser med kroppar, och den andra befolkad av andliga varelser utan kropp som
kallas änglar.
Och det här är rätt fascinerande. Den här världen av växter och djur och människor
som vi ser omkring oss, det är bara en av de världar som Gud har skapat och som han
älskar. Runt omkring oss finns det en hel värld av änglar som vi inte känner så väl. Vi
ser dem inte, men vi har en del antydningar i Bibeln. Och av Bibeln vet vi att änglarna
älskar att tillbe och tjäna Gud och göra hans vilja. Psaltaren säger: Lova Herren, ni
hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning så snart ni hör ljudet av
hans befallning. (Ps 103:20) Det är det vi ber om när vi ber ”Ske din vilja, på jorden
såsom i himmelen”. Bland änglarna i himlen sker alltid Guds vilja, så de har harmoni
och gemenskap och himmelsk glädje. Och vi ber att vi människor ska följa Guds vilja
på samma sätt som våra storebröder änglarna.
Och när det står där i Första Mosebok att han skapade ”himmel och jord”, så är det
först himlen och sedan jorden. Det står så vackert i Jobs bok, att Gud lade jordens
grund ”medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade
av glädje” (Job 38:7):
”Morgonstjärnorna sjöng och ropade av glädje” – Bibeln använder ofta stjärnor som en
symbol för änglarna. Den fysiska himlen som vi ser, den är full av lysande stjärnor,
och på samma sätt är den andliga, himmelska världen som kallas ”himlars himmel”
(Ps 148:8) full av änglar som lyser som stjärnor av Guds härlighet och närvaro. De får
sin strålglans av att tillbe Gud och vara nära Honom. Och Bibeln berättar att när en
3
ängel visar sig här i vår värld, då lyser han av en renhet och härlighet så att människor
fylls av bävan inför det Heliga.
Och jag tänker mig – det här är en tanke från CS Lewis som skrivit en del om
änglarna: i änglarnas ögon kanske vi människor är rätt märkliga varelser. För änglarna
kanske du framstår som en besynnerlig hybrid, en ganska märklig korsning mellan en
ängel och ett djur. Gud sätter en ande, som är Guds avbild, i ett djurs bräckliga kropp.
De kanske tänker: vilken fantasi Gud har!
Och när Gud skapade Adam och Eva, med en himmelsk ande i en fysisk kropp, då
hade deras ande samma härlighet som änglarna. Deras ande var helt öppen för Gud,
genomlyst av Hans närvaro, full av Hans härlighet och ljus. Och de var kallade till den
höga kallelsen att vara Guds avbild och representant och vicekung här i den fysiska
världen, medan änglarna hade sin mäktiga hierarki i den himmelska världen.
LUCIFER
Men så fanns där en ängel som inte ville vara nöjd med sin plats i Guds harmoniska
ordning. Det var inte nog att vara vicekung, han ville själv vara kung. Och han var en
gång Lucifer, ”ljusbäraren”, med samma mått som de andra änglarna av lånat ljus från
Gud. Men han lät sitt begär att vara främst få växa okontrollerat, och det fyllde honom
tills det inte fanns någon plats kvar i honom för Gud eller ljuset eller skönheten. Och
så får Johannes se honom i sin syn som en glupande, girig drake – ”den gamle ormen
som kallas Djävul och Satan”.
Och det står att han med svansen drar med sig en tredjedel av himlens stjärnor, en
tredjedel av alla änglarna, miljoner änglar som slår in på djävulens väg som heter ”jag
och endast jag”. De lämnade sin plats som himmelska änglar för att sätta sitt begär
över allt annat – och så förlorade de sin härlighet och blev låga, begärande, jordbundna
andar. De blev det som Bibeln kallar för demoner.
Och du kommer kanske ihåg från Skriften hur den gamle ormen kom även till din och
min far och mor, Adam och Eva. Han ville få med dem i upproret mot Guds kärlek.
Och du kommer säkert ihåg också hur det gick. Vi bytte bort kärlekens tillit mot
jagiskhetens ekorrhjul. Och när vi stängde dörren mot Guds kärlek för att stå själva i
stolt ensamhet, då förlorade vi kontakten med den paradisets närhet och förundran som
är änglarnas ständiga glädje. Det kan sammanfattas i den kända minnesversen från
Romarbrevet: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom
3:23). Och så har också vi blivit jordbundna, skuldtyngda andar.
BARNET SOM FÖDS
Och det är där vi kommer i bibeltexten från Uppenbarelseboken. Där står kvinnan,
som är jungfru Maria och hela Guds folk som föder fram Sonen, den Son som ska
4
frälsa henne, vars själva namn betyder ”frälsning”: Jesus vår Herre. Och draken är där
genom Herodes och Pilatus för att genomborra honom på korset.
Men kärlekens Herre gör inte motstånd. Skuldlös bär han de skyldigas skuld – min.
Din. Vår. ”Vi gick alla vilse som får, men all vår skuld lade Herren på honom”
(Jes 53:6). Och om all din skuld är lagd på Jesus, hur mycket skuld finns det då kvar
att anklaga dig för? Det finns ingen skuld kvar att anklaga dig för. Djävulen som
betyder ”Anklagaren” har inte någonting att sätta fingret på. Det står så vackert i
evangeliet att Jesus har tagit ifrån djävulen det vapen han litade på (Luk 11:22) –
skulden.
Och så får vi se i Johannes Uppenbarelse vad som händer i himlen när vår Herre Jesus
är där på korset, när han blir ”genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen
för våra missgärningars skull” – när straffet blir lagt på honom för att vi ska få frid,
och genom hans sår är vi helade (Jes 53:5). Då samlas Guds änglar med Mikael i
spetsen, och de driver ut Anklagaren.
Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som
bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med
honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans
Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod – Jesu
blod och Jesu kors, som är din garanti att det i kraft av Guds ord och löfte är fast och
visst att Gud av nåd förlåter dig alla dina synder. Om du bär på skuld som tynger ditt
liv och tar upp plats, lyft upp den till Jesus. Ära honom genom att bekänna, ära honom
genom att låta honom få vara den han faktiskt är – Frälsaren. Som Anna predikade för
några år sedan: vad är en värdig gåva till Jesus? Ge honom din synd, så blir han din
Frälsare.
För det är som Luther säger: ”Där syndernas förlåtelse är, där är också liv och
salighet.” Om du vågar, vågar tro att du faktiskt får resa dig i din fulla längd och ropa:
”Jag är förlåten! Jag är förlåten! Jag är förlåten! Jag kan gå fri!” – då kommer du
tillbaka in i den Guds barns härliga frihet som himlens änglar redan har.
Och allt detta får vi genom Jesu kors och Jesu blod, Lammets blod. Därför är det
honom våra sånger handlar om, både här på jorden och bland änglarna i himlen. Vi ska
gå över i en stund av tillbedjan, men jag vill avsluta med att läsa änglarnas sång från
Uppenbarelseboken igen:
Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och rikedomen och
visheten och kraften och äran och härligheten och tacksägelsen… Honom som
sitter på tronen, honom och Lammet tillhör tacksägelsen och priset och äran och
makten i evigheters evighet. Amen.
(Upp 5:12f)
