Entreprenörerna Åkerlund från Ettinga soldattorp
av Kiell Tofters
Under många år har jag varit intresserad av lokalhistoria, forskat och skrivit.
Tidigt började jag intervjua äldre personer, som kunde Östervålas historia. Jag
hörde talas om Per OloF Åkerlund, som var född i ett soldattorp i Ettinga
soldatrote. Även äldste sonen Erik, som startade tidningen Julstämning och
bokförlaget Åhlén & Åkerlund, hörde jag talas om.
Den 20 juli 1981 intervjuade jag bonden Josef Persson i Gräsbo om soldater. Det var
som att sitta vid gamle Gamaliels fötter. Särskilt intressant för mig var de soldater
som funnits som grannar till Bragdebo Gård, där jag bor. Det gick en stig från
Bragdebo till soldaten Åkerlunds torp.
Ettingas soldat Åkerlund då, de var väl också en intressant person?
Åkerlund ja, han var intressant, de kan man säga att han var. Han gjorde ju sej
ett namn. Jag vet inte, ska du göra dej bekant med Åkerlund så, men de kanske
gäller mest Erik Åkerlund. Jag minns inte om de är skrivet om fadern, kanske
något från Strömsbro.
Hela familjen satt ju å band ihop såna här skrivböcker, skolböcker.
Per Olof Åkerlund då, när han fick ett lagom lass så fick barnen dra me kärra in
till järnvägstation å skicka på tåg, på posten. Han skicka över hela landet,
postförskott. De börja så me affärslivet. Sen kom ju den här Erik då i kontakt
me Åhlén då, då blev de Åhlén & Åkerlund utav företaget.
Per Olof Åkerlund, han var inte soldat, var det Per Olofs far som var soldat?
Jaa, de var Per Olofs far. Per Olof börja som hjälplärare han, hemma här då.
Dom förberedda sej på de sättet till å bli skollärare. Sen kom dom in på
seminariet sen i Uppsala, så blev dom skollärare.
Den 15 november 1997 intervjuade jag Elof Åkerlund, men inte av samma släkt som
Per Olof Åkerlund. När Per Olof Åkerlunds bror Johan slutade som soldat i Ettinga
rote, rekryterades en ny soldat från Altuna, som också fick ta sig namnet Åkerlund.
Elof Åkerlund härstammade från denne nye soldat.
Din far och hans syskon var då födda i soldattorpet uppe vid Åkerlunds
vreten? I den stuga som nu är vid hembygdsgården?
Ja, precis. Stugan flyttades 1938, det har jag fått bekräftat, därför att Bertil
Eriksson i Bergsätra var med och jobbade då.
Och det var vad jag förstår, den grund som är närmast Bragdebo gården i
vreten. För det ligger ju tre grunder där.
Ja, precis. Man kommer fram där vid stigen, det var ju gärdsgård där förut, så
var det ju en uthusbyggnad där och så var det en brunn där, och sen var det ju
alldeles framför den. Där ser man då fram mot vreten sen att det är gamla
äppelträd som finns där. Krusbärsbuskar var det där också.
Det fanns två soldattorp vid denna vret, som ligger 500 meter söder om Bragdebo
Gård. Skogen emellan heter Soldatskogen. I den soldatstuga som finns vid
Hembygdsgården i Mårtsbo har det under många år varit ett fotografi på Erik
Åkerlund, men han härstammar inte från soldatsläkten, som bodde i den stugan. Det
soldattorp, som Eriks far Per Olof Åkerlund var född i flyttades till Solvallen, vilket
Lasse Andersson i Ettinga berättade för mig under 1990-talet.
Åkerlundsvreten
Det fanns alltså två soldattorp vid Åkerlunds-vreten. I södra delen av vreten låg
”Gamla Åkerlunds”, där Per Olof Åkerlund var född och uppvuxen. Vid norra delen
av vreten låg ”Nya Åkerlunds”, där Elof Åkerlunds farfar var soldat. Det var alltså
två olika soldatfamiljer.
Det fanns också ett tredje torp, där Gustaf Johansson bodde. Gustaf var bror till
soldaten, som var Elof Åkerlunds farfar. Min mor som var född och uppvuxen i
Bragdebo har berättat för mig att Gustaf spelade klarinett, och vackra sommarkvällar
satt Gustaf på berget vid vreten och spelade, så det hördes genom Soldatskogen hem
till Bragdebo. Båda soldatsläkterna Åkerlund var mycket musikaliska.
NYA ÅKERLUNDS
ELOF ÅKERLUND
GUSTAVSBERG
GUSTAF JOHANSSON
GAMLA ÅKERLUNDS
PEROLOF ÅKERLUND
Under årens lopp har jag ofta besökt Åkerlundsvreten och grunderna till de båda
soldattorpen. Vid ”Gamla Åkerlunds soldattorp” har jag funnit porslinsbitar av en
soppskål. Vid soldattorpet fanns också en källargrund. Detta soldattorp låg mycket
vackert, och jag minns att vi i juniorföreningen i missionsförsamlingen
(tonårsverksamhet för 13-18-åringar) besökte denna plats, vilket jag sedan fortsatt
med. Idag är är platsen igenvuxen, eftersom grannar har planterats där.
I slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet samtalade jag ofta med den gamle
Gustav Enkvist i Nyåker, byn innan Bragdebo när man kommer från Ettinga. Gustav
mindes att Erik Åkerlund med sin far Per Olof under 1920-talet kom med en stor bil
och körde upp vägen förbi Solvallen för att besöka platsen, där Per Olof var född. Så
vilka var då Per Olof Åkerlund med familj?
SOLDATER I ÖSTERVÅLA
Karl XI är skapare av det yngre indelningsverket. Skånska kriget 1675-1679 visade att
de dåvarande sätten att få fram nya rekryter var bristfälliga. Åren 1680-1682
genomdrevs en organisation med indelta soldater i Sverige. Infanteriets manskap
hölls som ett så kallat ständigt knekthåll av allmogen genom rotering: varje landskap
eller län åtog sig att utrusta ett regemente om 1 200 man i åtta kompanier som bestod
av 150 man. Två eller flera gårdar, tillsammans minst två mantal, skulle tillsammans
bilda en rote, och rekrytera och försörja en soldat; var gårdarna mindre än ett mantal
fick fler gårdar gå samman. Den indelte soldaten skulle i de flesta landskap ha en
bostad med tillhörande markbit, så kallat soldattorp. Under 1800-talet växte det upp
en motvilja mot detta system. Genom ett riksdagsbeslut 1873 bestämdes det att
indelningsverket successivt skulle ersättas med värnplikt. Avvecklingens avslutande
del genomfördes 1901.1
Soldaterna i Östervåla tillhörde Västmanlands regemente och Salbergs kompani. De
hade sina övningar vid Salbohed utanför Sala. Det fanns 30 rotar i Östervåla. År 1810
så tillkom det tre rotar, dels på Prästgården, dels på Aspnäs med två rotar. Men
officiellt så säger man att det var 30 soldater i Östervåla. Det skiftade litet under
årens lopp, det var ju en lång tidsrymd.
Varje rote var ålagd att ha en rotekista. Den som var rotmästare för året, han skulle
ha kistan hemma hos sej. Soldaten fick inte ha uniformen och skorna samt geväret
hemma i stugan. De skulle förvaras i rotkistan, som tillhörde roten. Varje år byttes
rotmästare.
Soldatnamn
När en man blev soldat i en rote, fick han till nytt efternamn ta rotens soldatnamn.
Under årens lopp kunde också namnet förändras. Soldater och rotar i Kilgränden,
Östervåla var:
Nummer 12 Stärte rote med byarna Stärte och Upplanda. Torpplats: Stärte.
Soldatnamn: Flink 1683, Fors 1827.
Nummer 13 Ettinga rote med byarna Ettinga och Åkerby. Torpplats: Ettinga utjord.
Soldatnamn: Geting 1683, Åkerlund 1791.
Nummer 14 Hovberga rote med byarna Hovberga och Staffansbo. Torpplats: Hovberga.
Soldatnamn: Hoffman 1683, Hovbuss 1710, Ark 1783, Hovström 1855.
Nummer 15 Åkerby rote med byarna Bragdebo, Åkerby och Västersälja. Torpplats:
Västersälja. Soldatnamn: Vänlig 1683, Åkergren 1748.
Nummer 16 Ettingbo rote med byarna Ettingbo och Upplanda. Torpplats: Ettingbo.
Soldatnamn: Lagman 1683, Berglöv 1800.
1
Wikipedia.
År 1683 fick Ettinga rote sin förste soldat. Det var Anders Eriksson, som fick namnet
Geting. Från 1683 till 1791 var det 15 soldater med namnet Geting. Jan Larsson som
1788 hade blivit soldat i Ettinga rote med namnet Geting fick 1791 byta till Åkerlund.
Näste soldat vid namn Åkerlund var Erik Persson, som blev soldat i Ettinga 1818.
Erik Jansson (1819-1904) från Rörbo torp i Harbo blev 1843 soldat i Ettinga med
namnet Åkerlund. Eriks föräldrar var torparen Jan Ersson (född 1791 i Viby, Harbo)
och hans hustru Kerstin Jansdotter (född 1775 i Kvarsta, Harbo). Erik hade två söner
Per Olof och Johan, båda med efternamnet Åkerlund. Johan (f. 1846) efterträdde sin
far 1869 som soldat. År 1878 slutade Johan, och en ny soldat värvades. Det var
Anders Johansson (f. 1854) från Altuna, siste soldaten i Ettinga rote och farfar till Elof
Åkerlund.
Kiell och Gertrud Tofters som soldatparet Åkerlund i teater framförd vid Soldattorpet vid
Mårtsbogården 2005. På trappen sitter kyrkoherden Lars Paul Esbjörn (Mattias Landén) och läser.
Contract
Emellan undertecknade Rote Intressenter för Roten No 13 Åkerlund vid Sahlbergs
Compagnie af Kongl. Westmanlands Regemente och den för samma Rote till Soldat antagne
Drängen Eric Jansson ifrån Harbo Socken, är följande Contract till ofelbar efterrättelse
upprättadt:
1o Handpenning lemnar Roten till Soldaten En Riksdaler Banco.
2o Såsom Städsel erlägger Roten till Soldaten Fyra Riksdaler Banco.
3o Uti Lega undfår Soldaten Åttatio Riksdaler Banco, hvaraf 1 3del erlägges så snart karlen
blifver behörigen antagen och gillad, 1 3del den 1sta October nästkommande år 1844, och
den återstående Tredjedelen utbetalas den 1sta October 1845.
4o Roten disponerar och uppbär det bidrag Kneckte Lego Medels Cassan utbetalar.
5o Uti Hemkall njuter Soldaten årligen Fem /5/ Tunnor Spannemål, hälften Råg och Korn uti
ren och strid Säd, Sjuttio fem /75/ Lisspund godt och välbergadt Hö, hvaraf hälften Hårdvalls
och hälften Sidvalls; Åttatio /80/ Lisspund Råg och Kornhalm _ Tre Stafrum Tall och Gran
ved; Bete för En Ko och Tre får; Ett Geometriskt Fjerdingsland till Potatisland; Häst till
Qvarn resor _ En Riksdaler 32 skillingar Banco Lön; Laga Hris(?), samt Stängfång till hägnad af
ägorne
6o Roten betalar årliga Beklädnads bidraget.
7o Då Soldaten tjent Tjugo År, och sig väl skickat i tjensten, eller före denna tid blifver
blesserad, samt derföre afskedad, undfår han såsom sin evärdeliga Egendom En Stufva med
Kammare och förstuga i Laggillt stånd, eller om Karlen derföre äskar Lösen erlägger Roten
Tjugo Riksdaler Banco, samt Ett Fjerdingsland till odling tjenligt och nära Stugu platsen
beläget lemnas karlen, under dess och dess Hustrus lifs tid att odla och begagna.
Med förestående Contract förklara vi oss å ömse sidor till alla delar fullkomligt nöjde, hvilket
med våra Namn och egenhändiga bomärkens undersättande bekräftar, som skedde i Ettinga
den 12 September 1843.
Gamla Olof Olsson Olof Olsson Anders Andersson Gustaf Andersson Pehr K Olsson
Anders Ehrsson Anders Jansson Eric E Ersson I Upplanda i Åkerby
Eric E Jansson ifrån Harbo
Antagen Soldat
Wittna:
J A Boström Per Persson Dräng i Åby
Soldatakt
Den 175 cm långe distinktionskorpralen Erik Åkerlund gifte sig 1845 med
soldatdottern Stina Persdotter Fors, (1816-1870). Stina var dotter till soldat nummer
12 Per Flink (Fors) och Kajsa Andersdotter i Stärte, Östervåla.
Erik och Stina fick fem barn:
Johan, född 1846, (skollärare, soldat/korpral 1869).
Anna Kajsa, född 1849. Dog efter en månad.
Per Olof, född 1851, död 1932, (skollärare och affärsman).
Johanna, född 1853, (flyttar 1870 till Kyrkvärns, Åby Östervåla som piga). Gifte sig
1881 med Johan Bohlin, Västland. De var bosatta i Karlholms bruk. Död 1948.
Anna Stina, född 1856, levde 5 månader.
År 1869 begärde Erik och fick avsked med anmälan till underhåll på expectance.
”Tjänt utmärkt väl.”
Erik Åkerlund slutade sin tjänst 1869 och enligt kontraktet skulle Ettinga rote ge
honom en stuga att bo i. Hustrun Stina dog 1870. Sonen Johan var nu rotens soldat
och bodde i soldattorpet. Troligen byggde Erik den stuga vid samma inäga, det torp
som senare Gustav Johansson bodde i. Gustav Johansson var bror med näste soldat,
Anders Johansson från Altuna. Johan gifte sig 1873 med Stina Andersdotter, Ettinga.
Johan och Stina med barnen Carl Leonard (f. 1875) och Emma (f. 1877) flyttade till
Södertälje 1879. Det gamla soldattorpet blev då tomt och flyttades senare till
Solvallen. Den nye soldaten byggde ett nytt hus, som 1938 flyttades till
Hembygdsgården i Mårtsbo.
Halls fånganstalt 1879
Dramatiserad guidning vid Åkerlunds soldatstuga år 2005.
GUIDNING VID SOLDATTORPET VID MÅRTSBOGÅRDEN
År 2005 framfördes en dialektal guidning i teaterform vid Soldattorpet vid Mårtsbo,
vilken Kiell och Gertrud Tofters hade skrivit.
ETTINGA SOLDATROTE
Soldaten Eric Åkerlund återvänder hem till torpet på Ettinga Rote från årets möte på Salbohed.
Han är iklädd soldatuniformen och bär sitt gevär över axeln. Soldathustrun, Mor Stina, upptäcker
maken när han kommer vid gärsgårn, kommer ut ur torpet och välkomnar soldaten med en kyss
och kram.
Mor Stina: Välkommen hem min kära make. Ja du kan int tro så ensamt de har vurri hänn under
en der långa tin när du har vurri borta på möte i Salbohed. Och sen har vi ju haft e så knapert
med penningar, och inte hare växt nå vidare i potatisåkern våran heller. Men hur har du haft det
då, på möte dänn?
Soldat Åkerlund: Ja, det är ju ryslit långt att gå till Salbohed, där Västmanlands Regemente övar.
Och verenda sommar har vi ju möte och jag har nu vurri me många år. Och kan du tänka-le att jag
nu har vurti utnämnd till distingtionskorpral!
Mor Stina: Ja De låter då ryslit märkvärlut fint! Ja når vi gifte oss då hette du ju bara Erik Jansson
från Rörbo törp i Harbo socken vessja.
Soldat Åkerlund: Och du hette Stina Persdotter Fors och var soldatdotter ifrån Starte. Ja det
soldattorpet de ligger ju inte så värst långt bort från bondbyn, som vårat Ettinga soldattorp jör. Vi
bor ju längst bort på Ettinga egone vi, ja dänn ve Soldatskogen, som gränsar te Bragbo.
Mor Stina: Ja Våran stuga den ser fell ut som andra soldattörp – ett kök och en liten sidkammare
för soldaten och hustrun hans.
Soldat Åkerlund: Ja Men kammarn har allt räckt till för både sömn och kärlek och fyra barn har ve
fått. Johan, Per Olof och Johanna – osså lilla Anna-Stina som dog ve födseln. Då gret vi mycke.
Mor Stina: Ja he gjorde vi. ------- Ja för te få plass så har ju både Johan, Per Olof och Johanna fått
lov te å packa ihop sig i träsofferna ve köksväggen. Å sen i uthuse så vi har ju både ko, gris och
några får, men ingen häst.
Soldaten Åkerlund: Ja å vära soldat de e svårt he. Lönen e liten och jordplätten me, så jag får ju
lov te å dryga ut kassan me å tillverka stolar som så många andra hänn i socknen. dom tider når
jag inte har ärbete hos nån åv dåm snåla böndren i Ettinga eller er på soldattjänst på Salbohed.
Ja våra pöjkar Johan och Per Olof har ju också tidigt fått lärt sig å handskes med
snickeriverktygen. Och Johanna hon flötta till Körkvärns som piga 1870 hon.
Mor Stina: Ja det vart ju bättre når äldste pöjken Johan feck sysslan som hjälplärare i Våla. Och
nu så har han ju gift se me Stina Andersdotter i Ettinga.
Soldaten Åkerlund: Ja Johan verkar intresserad åv å eftertreda mig som soldat på Ettinga Rote
han. Ja jag ske föreslå he till rotemännen.
Mor Stina: Me Per Olof så märktes e ju tidigt att han var myssje vetgirig och duktug. Han sluka ju
rent åv allt åv böcker han kunn kom över vessja. Ja lärarn hans, som var den der förste
skollärarn i Våla och er så fortfarande, klockare Åkerlund, han har allt märkt hur flitig o duktig Per
Olof erhan.
Soldaten Åkerlund: Ja till å me Körkoherden Esbjörn har fått sin uppmärksamhet riktad på Per
Olof. Kan du tänka le, Körkoherde Esbjörn som var så stor under många år åv tjänstgöring i
Andover, Amerika och sen flytta tebaks till Våla 1860. Körkoherde Esbjörn, som har organisera
lesarna i våra socknar hänn till Nordöstra Västmanlands läns Missionsförening, han har
intresserat sig för vår son.
SONEN PER OLOF HJÄLPLÄRARE
Berättaren: En dag, när konfirmationsundervisningen för dagen var slut och barnen avlägsnade
sig, uppmanades Per Olof stanna kvar. Han undrade var det var fråga om.
Kyrkoherde Esbjörn: ”Du har skött dig riktigt bra Per Olof, både här och i skolan. Klockarn
Åkerlund säger, att du varit en av hans bästa monitörer och haft riktigt bra handlag med
nybörjarna, som du haft att lära stava och lägga ihop. Skulle du ha lust att fortsätta med det
arbetet?”
Per Olof: ”Ja, jag förstår fell int riktigt, väre e frågan om, och lär tänka lite innan jag svarar.”
Kyrkoherde Esbjörn: ”Ser du, det är så, att patron Tottie på Lindsbro har bett mig skaffa någon,
som kan läsa med de små statarbarnen på herrgården, och jag har tänkt föreslå dig, om du vill ha
platsen. Jag har talat med klockarn, och han tror, att du skulle kunna taga hand om dem, fastän
du är bara 16 år. Patron är villig betala 25 öre per läsdag. Vad säger du om det förslaget?”
Per Olof: (Blodet stiger upp i kinderna på Per Olof.) ”Skulle ja få ta hand om skolan alldelens
själv? Ja, jag bir då både häpen och stum.”
Kyrkoherden: ”Ja, jag förstår, att du är orolig för hur det skall gå, men du kan ju försöka.”
Per Olof: ”Ja de er fell inte så, att jag egentligen känner mig så ryslit orolig för uppgiften, utan de
jag tenker på er, att jag, som aldrig har haft ett enda öre, som jag kunn kalla mitt, skulle få så
mycke pengar. Jag skulle ju nästan bi rik och kanske kunn köpa en del saker, som kunn behöväs
dänn hemm, ja kanske t.o.m. en silverschalett åt mor. Käre körkoherden, jag antar nog med
gledje de anbudet.”
Berättaren: Ett år senare kommer sonen Per Olof hem till soldattorpet och möter sin fader
soldaten Eric Åkerlund och sin moder Stina.
Per Olof: Ja nu så har jag vare lärare åt Lindsbrobarnungane ett helt år. Så min lärarbana började
med ett tiotal barn som elever. Och nån sorts pedagogisk utbildning de var de då rakt icke fråga
om.
Mor Stina: Vad är de fe la?
Per Olof: Jo pedagogisk utbildning de får man på folkskoleseminariet, där man utbildas till
skollärare. De har med barnuppfostran och undervisning å göra. Men nu når de har gått ett år
och jag har rekna ihop mina sparade avlöningar, så finner jag, att det inte vart blev så mycke
övver, som jag hade hoppats, ty undervisningen har ju hållt på bare en mindre del av året. Och
många skosulor har jag också slitti ut på mina vandringar mellan soldattorpet bortom Solvallen
och Lindsbro skola, och kledren är också slitna och behöver ersättes. Så derför tog ja mod mod
till mig idag och geck upp till herrgårn och fråga i ödmjuka ordalag Patron Tottie, om jag int kun få
lite påökning av lönen.
Soldat Åkerlund: Å va sa patron?
Per Olof: ”Patron Tottie sade: Du är nu så gammal, att du kan göra bättre rätt för dig i
jordbruksarbetet, så vi få väl söka någon yngre, som tar hand om ungarna.” Så nu har jag sluta
min första lärartjänstgöring. Ja, tänk om de kunn finnäs möjlighet för mig å få studera ve
folkskoleseminariet?
Berättaren: Några månader senare vid soldattorpet! Per Olof kommer hem med andan i halsen.
Han möts på trappen av soldaten Åkerlund och hans hustru Stina.
Per Olof: Till Kyrkskolan dänn i Åby har le komme en ny lärare. Han heter Erik Ehlin och er vikarie
för den sjuke klockarn. Ja Erik er i mina ögon en mäkta lärd herre, fast han er ung, ty han har gått
igenom ett folkskoleseminarium och har tillome studerat vid musikaliska akademien i Stockholm
och kan sjunga och spela flera instrument.
Mor Stina: Att he kan finnäs så fina mennisker i Våla?
Per Olof: Ja han härstammar ju från Väster Lövsta. Ja jag vart så intresserad när jag feck höra,
huru orimlit mycket Erik Ehlin, som är bare er sex år äldre än ja själv, får i lön. Det borde vara en
ren affär att gå igenom ett sånt där folkskoleseminarium.
Soldaten Åkerlund: Ja, he kan fell inte vära nån framtid för deg, som er så begåvad å gå hänn
hemma, som din äldre bror Johan. Ja du vet fell så små förhållanden vi har hänn på Ettinga egor.
Så Per Olof, bestäm dig för å söka till och studera ve folkskoleseminariet i Uppsala.
Mor Stina: Ja he kan nog bli svåra år för dig Per Olof, med lite pengar och lite mat, men du er ju
målmedveten och kommer sekert å lyckas bra.
SLÄKTEN GARFVÉ I MÅRTSBO
Mor Stina: Har du hört Eric, att våran Per Olof, etter att han har vurti utexaminerad från
folkskoleseminariet och fick sin första lärartjänst uppe i Brattfors skola utanför Ockelbo har gått
sta å förälska sig i Garfvés yngsta dotter Emma? Det er vell fint det å bli gift med en av Garfvés. Å
Per Olofs vän Erik Ehlin, han skollärarn och organisten, han er förtjust i den systern Alma, och
garvarn Gustaf Lindgren har förälskat sig i äldsta flickan Maria. Maria, Alma och Emma ske ju
vära så ryslit duktiga att väva dänn hemma på bonngårn i Mårtsbo,
Soldaten Åkerlund: Det låter intressant. Den der Handelsmannen Carl Wilhelm Garfvé han kom ju
till Våla från Leksand för att ärbeta i Anders Söderlunds affär i Åby. Sen flytta ju Söderlunds te
Mårtsbo, och där öppna dom affär ve jordbruke. 1845 fick Carl Garfvé tillstånd å öppna affär i
stora mangårdsbyggnan.
Mor Stina: Ja, han Carl Garfvé gifte sig med byggmästarn, affärsmannen och bonden Anders
Söderlunds dotter Maria Catharina. Anders Söderlund, han som vart morfar tel flickorna i
Mårtsbo, hdde tidigare bott i Gysinge, där han var byggmästare och nära vän me Patron
Benedicks.
Soldaten Åkerlund: Ser man på, hänn får vi visst besök åv en vacker flicka.
Mor Stina: Det er ju Garfvés yngsta dotter, Emma. Välkommen kära Emma. Vadan denna ära me
så fint besök?
Emma Garfvé: Jo Morfar, som känner Patron Benedicks, han har hjälpt mig å få plats som piga på
Gysinge Herrgård. Å nu skulle Patron Benedicks besöka sin gård Aspnäs säteri vid Tämnarn och
då fråga ja om jag kunde få åka me hem och besöka de mina i Mårtsbo. Så då passar jag också
på att besöka mina kommande svärföräldrar.
Mor Stina: Ja vi har allt förstått att hon Emma och vår Per Olof är kära i varann och tänker gifta
sig.
Emma Garfvé: Ja, så ere. Jag lärde känna Per Olof redan när han studera vid seminariet i
Uppsala. Per Olof hälsa på sin vän Erik Ehlin, som gift sig me min syster Alma Karolina. Dom har
nu flytta till Väster Lövsta, där Erik er skollärare och klockare. Och min äldsta syster Maria
Vilhelmina gifte sig med garvaren Gustaf Lindgren från Östervåla.
Soldaten Åkerlund: Ja Gustaf Lindgren i Mårtsbo han er en duktig garvare. Jag har ju inte själv råd
å få garvat, men jag har hört åv böndren i Kilgränden att dom låter Lindgren garva åt dom.
Mor Stina: Å den der Erik Ehlin er en ryslit duktig kär. Det er en ära för vår son Per Olof å komma
in i en sån fin familj.
Emma Garfvé: Jag har fått ett så vackert brev från min Per Olof. Kan jag få läsa opp det?
Mor Stina: Mer en gärna. Vi er så intresserade åv å få höra vad Per Olof skriver.
Brev från Per Olof Åkerlund till Emma Garfvé 1876.
Läses högt av Emma Garfvé.
Åbro den 10 Juli 1876. Min lilla fästmö! Guds frid!
Du kan aldrig tro, hvad tråkigt och långsamt jag nu om dagarne har i Ockelbo. Än önskar jag mig
vara här, än der, men under nuvarande förhållande har jag ingenstädes ro. Ständigt både natt och dag
känns det, som om något fattades mig, något som jag nu mera än tillforne ej kan lefva rätt och lycklig
förutan. Alla dessa så att säga obehagliga känslor äro efterslängar och följder af min vistelse på
Gysinge, der min fantasi blef till det yttersta uppspelad.
Alla mina dagliga tankar tränga sig kring den dag och den tid, som jag hoppas och beder till Gud skall
blifva den skönaste i lifvet. Jag menar den dag, då vi genom äktenskapets olösliga bana blifva förenade.
Ack, hvad det då skall kännas ljufligt, att få dela både glädje och bekymmer med en from, god och
älskad maka. Betraktar man äktenskapet från dess rätta synpunkt och ej från den vanliga, den på
fördelar beräknande, då man medsäkerhet instämma i Samelius yttrande om det samma: - det är skönt,
härrligt, guddomligt.
Jag kan ej underlåta att för dig omtala det besynnerliga förhållandet, att jag tre nätter å rad haft
märkvärdiga drömmar, rörande dig och mig. Första natten drömde jag, att vi båda stodo knäböjda på
brudpallen, mottagande välsignelsen. Följande natt drömde jag att jag stod vid din dödsbedd –
gråtande (Då jag vaknade kunde jag den natten ej mera insomna). Den därpå följande natten drömde
jag, att vi båda gingo hand i hand genom en skön dal, hvarest de allra skönaste blommor prunkade,
och hela naturen för öfrigt var såsom förvandlad till ett paradis.
Ehuru jag aldrig fäster mig vid drömmar, förefaller mig dock dessa ganska besynnerliga och talande.
Jag har för mig sjelf förklarat dem sålunda: Två menniskor, som uppriktigt älska hvarandra, inträda i
äktenskapet under de gladaste förhoppningar, men så kommer sorgen – döden bortrycker den ena. Men
det oaktadt äro de för evigt icke skiljda åt, utan förenas åter i det sköna och härliga land, hvarest ingen
gråt, ingen död, ingen skiljsmessa mera kan ifrågakomma. Eja, vore vi der!
Det är ganska besynnerligt med menniskonaturen. Helst vill man tala, helst vill man skrifva om det,
som rörer det jordiska och förgängliga, men om det arf som i himmelen förvaradt är åt dem som
Herren älska, det vill man så gerna tiga om, likasom det ej vore värdt att ens nämna det samma. Må
Gud förlåta oss dessa våra synder.
I slutet af förra veckan var kolportör Nilsson från Hedesunda här. Nu efteråt har jag hört att hans
predikan gjorde ett mägtigt intryck på många af de talrika åhörarne. Källström, som jag träffade vid
Sandviken, då jag åkte hem, väntas hit framdeles. Ack, om du då vore hos din längtande och
trånandePer.
Soldaten Åkerlund och Stina: De var ett vackert brev. Ja vi er allt stolta över vår son. Å vi är glada
och tacksamma att ni har funni tycke för varann, älskar varann och tänker ingå äktenskap.
_______________________________
BIOGRAFI ÖVER SOLDATSONEN PER OLOF ÅKERLUND (1851-1932)
Hjälplärare i Östervåla 1865-1870
Seminariet i Uppsala 1870-1875
Lärartjänst i Brattfors 1875
Giftermål med Emma Charlotta Garfvé 1876
Startade med skrivbokstillverkning i hemmet
Tryckte katalog med skolmaterial, sålde orglar och pianon
Mårtsbo såldes och svärmor Maria flyttade till Brattfors
Flyttade till Strömsbro 1887 för att bättre kunna sälja, distribuera och konkurrera
Bildar Skolmaterialaktiebolaget med boktryckaren Broberg och läraren Erik Ehlin
Präster delägare, försäljning av kyrkböcker och blanketter
1909 fusion med Skriv- & Ritboksaktiebolaget
Per Olof Åkerlund chef för avdelningen i Gävle
Hustrun Emma Charlotta dör, Per-Olof slutar
Sonen Helge övertar chefsskapet
Esselte köper senare företaget
Per Olof Åkerlund flyttar till Stockholm och hjälper sonen Eric och dottern Anna
1927 bekostar Per Olof nya kyrkorgeln i Östervåla för 13.000 kronor
1930 möjliggör Per Olofs barn Erik och Anna med stor donation att marken köps i
Mårtsbo för anläggning av Hembygdsgård
1932 dör Per Olof och begravs på Stockholms norra kyrkogård.
EMMA GARFVÉ – HUSTRU TILL PER OLOF ÅKERLUND
Carl Vilhelm Garfvé (1809 – 1852) studerade vid Västerås läroverk, flyttade med sin
far till Möklinta som 16-åring. Efter skolgången började Carl Vilhelm att arbeta inom
handel och fick anställning i Östervåla hos handlaren Söderlund i hans affär i Åby,
Östervåla. Söderlunds far Anders Söderlund var byggmästare i Gysinge. Hos
handlaren Söderlund i Åby lärde Carl Vilhelm Garfvé lära känna dennes syster
Maria Katarina Söderlund (f. 1810), vilket ledde till äktenskap. Byggmästare
Söderlund köpte egendomen Mårtsbo i Östervåla och flyttade dit från Gysinge. Hit
flyttade också de nygifta Karl Vilhelm och Maria Katarina samt öppnade här egen
affär.
Garfvés handelsbod i Mårtsbo.
Karl Vilhelm dog redan 1852 vid 43 års ålder. Änkan Maria Katarina fick ensam ta
hand om affären samt de tre små flickorna Maria Vilhelmina (född 1843), Alma
Karolina (född 1847) och Emma Charlotta (född 1849). Maria (Mina) gifte sig med
Gustaf Lindgren, vars ättlingar sedan fanns i Östervåla som sko- och läderhandlare.
Alma gifte sig med folkskolläraren och musikern Erik Ehlin (1845 – 1908). De kom att
bosätta sig i Västerlövsta, där de hade viktiga arbeten i både kyrka och skola. Emma
kom att gifta sig med soldatsonen och folkskolläraren Per Olof Åkerlund och de
bosatte sig i Brattfors, Ockelbo. Familjerna Ehlin och Åkerlund kom att under många
år samarbeta på olika sätt. Erik Ehlin (son till Alma och Erik) arbetade tillsammans
med Per Olof Åkerlund i hans förlagsverksamhet. Sigfrid (son till Alma och Erik)
kom att bli make till Anna Åkerlund (dotter till Emma och Per Olof). En av Mina och
Gustaf Lindgrens söner kom att arbeta hos Åhlén & Åkerlunds Förlag.
Tre lönnar i Mårtsbo år 1922 som var planterade av systrarna Garfvé.
Familjen Per Olof och Emma Åkerlund
Per Olof (1851 – 1932) och Emma (1849 – 1917) Åkerlund med sina sex barn. Därutöver
fick Per Olof och Emma fyra barn som dog som barn.
Erik Natanael – född 1877 i Ockelbo, död 1940 i Dalarö. Grundare av Åhlén & Åkerlunds
Förlag, därefter verkställande direktör i Stockholms Tidningens AB; Österikisk generalkonsul
i Sverige.
Uno Valdemar – född 1883 i Ockelbo, död 1955 i Linköping. Folkskollärare i Linköping.
Ester Ingeborg – född 1885 i Ockelbo, död 1971 i Lidingö. Folkskollärarinna i Bjuråker, Gävle
och Torsåker.
Helge Elias – född 1887 i Ockelbo, död 1960 i Bjärred. Direktör för Skriv- och Ritboks AB,
Arlöv.
John Ture – född 1890 i Hille, död 1966 i Enskede. Överlärare vid Stockholms folkskolor.
Anna Konstantia – född 1892 i Hille, död 1958 i Stockholm. Verkställande direktör i Åhlén &
Åkerlunds Förlag.
Kappa
Foto till vänster: Per Olof Åkerlund på ålderns höst boende hos sonen Thure Åkerlund i Enskede.
Foto till höger: Syskonen Åkerlund år 1900 i Gävle. Överst: Uno och Helge. Mitten: Erik, Thure och
Ester. Längst fram: Anna.
Foto nedan: Emma Åkerlunds kappa.
MINNET AV PER OLOF ÅKERLUND I ÖSTERVÅLA
Minnet av Per Olof Åkerlund har varit starkt i Östervåla under första delen av 1900talet. Alice Åkerlund-Hultström gav år 1980 ut sin diktsamling ”Solglimtar och
silverfrost”. I den finns två dikter till Per Olof Åkerlund. Alice var född i Närpes,
Finland, (1890 – 1984). Per Olofs bror Johan Åkerlund hade en son Viktor Emanuel
Åkerlund (1882 – 1954), som flyttade från Solna till Östervåla och blev handlare i
Ettinga affär. Den by från vilken både hans far Johan och farbror Per Olof hade
utvandrat från. Viktor, som sedan 1912 hade varit gift med Maria Wall, skildes från
henne 1926. År 1921 kom också Alice Näs till Östervåla, hennes make Johannes Näs
hade dött detta år. Med sig hade hon sonen Runar Näs (1915 – 1997), som sedan
skulle efterträda Viktor Åkerlund, som handlare i Ettinga affären. Alice blev Viktor
Åkerlunds andra hustru. Vid Per Olof Åkerlunds 75-årsdag 1926 uppvaktade Viktor
och Alice Åkerlund honom med en dikt, som beskrev hembygdsdalen, där Per Olof
Åkerlund var född.
BIOGRAFI ÖVER ERIK ÅKERLUND (1877-1940)
Son till Per Olov (soldatson Ettinga rote, Östervåla) och Emma Åkerlund (född
Garfvé, Mårtsbo, Östervåla). Erik Åkerlund var tryckare, entreprenör, initiativtagare,
djärv affärsman, förläggare.
1877
1887
1893-94
Född i Brattfors, Ockelbo
Flyttar till Strömsbro
Amerika
Militärtjänst i Södermanland
1898-1903
1903
Sollefteå - Dürkopp-agent, startar idrottsföreningen
Göteborg, pappersförsäljare för Gransholms papper
Gift 3 januari 1906 med Maja (Isabella Maria) Sjöberg (F. 1879), Uppväxt i Östersund).
Bröllop i Göteborg/Kungsör. Maja dotter till källarmästare Kasper Sjöberg.
Skilsmässa 1934. Gift andra gången med Ulla Clausen.
Foto till vänster: Erik Åkerlund. Foto till höger: Maja Åkerlund.
MAJA ÅKERLUNDS BAKGRUND
Eriks och Maja Åkerlunds barn:
Rune (F. 1908) - tryckeriföretagare i USA, intresserad av curling
Olle (F. 1911) - spelkortsfabrikör i Stockholm, intresserad av segling
Erik (F. 1915) - VD för Nyman & Schultz, intresserad av squash
Britt-Marie (F. 1917) – militärhustru.
JULSTÄMNING 1906
1906
Åhlén & Åkerlunds Förlag AB bildas
Erik Åkerlund
visionär, projektledare
Maja Åkerlund
packning, distribution
Petrus Lindblom
skribent från Gävle
Knut Söderström
kompositör från Gävle, valsen "I sommarnatt"
J.P. Åhlén
finansiär från Insjön
Upplaga:
96.000 ex
Agent i Strömsbro
systern Anna, 14 år, bästa försäljningsresultat
1906
1907
1908
1909
Arbetsplats i hemmet, Stampgatan
Särskilda kontorslokaler, Västra Hamngatan. Personal: 10 stycken
Första barnet Rune föds
Bokutgivning - 1-kronas och 25-öres
1910
Konstbilagor i Julstämning
Egen klichéanstalt
Utgivningsstart av veckotidningar: Vecko-Journalen, Allt för Alla
Chefredaktör: Sigge Strömberg (senare make till Anna Åkerlund)
Upptäckte John Bauer
1912
Flyttar till Stockholm med förlaget och familjen
1920
1929
Inköper Nordiska bokförlaget med tryckeri
Ensamägare av förlaget
Säljer förlaget till Bonniers för 9,5 milj., 1000 anställda
1929
1933
Åkerlund & Rausing startar - TetraPak
Åkerlund & Söner, tryckeriföretag
1931-37
VD för Stockholmstidningen
Bostad:
1) 1918 Runeborg, Stocksund
2) 1932 Diplomatvillan, Östermalm
3) 1935 Dalarö
Intressen:
1. Affärer och företagande.
2. Hus (palats) - Bilar (skräddarsydda karosser), första 1908.
3. Båtar (stora motorjakter "Stella Marina" och segelbåtar), eget flygplan.
4. Idrott - curling, segling OS-guld 1932, squash, bob, skeleton.
5. Jakt - fiske, hundavel, hundsport.
6. Musik och teater/opera.
7. Resor.
8. Östervåla hembygd - talade Eric Åkerlund vid invigningen av "Mårtsbogården".
Inköpet möjliggjort genom pengar från P.O. Åkerlund, Eric Åkerlund och Anna Ehlin.
Erik Åkerlunds bostad i Diplomatstaden i Stockholm. Vägen var lång från det lilla
soldattorpet i Östervåla, där hans far Per Olof Åkerlund var född. Soldattorpet besöktes av
Erik Åkerlund vid besök i Östervåla.
