Nya Åland 14|NATURLIGTVIS Fredag 24 April 2015 STENMURKLA Som en liten rödbrun hjärna kommer svampen upp ur marken. Murklor – lömska läckerheter Det är märkligt – bara under veckan som har gått, har jag haft flera samtal om murklor. De flesta handlar om huruvida man kan äta murklor eller inte, eller om hur man ska behandla dem. Nu kan man dock med lite tur hitta både toppmurklor och stenmurklor. De flesta murklor kräver att man förväller dem minst två gånger. Stenmurklan (Gyromitra esculenta) påminner lite om en liten rödbrun hjärna, där den växer upp ur marken längs stigar, på kalhyggen och beten. Svampen innehåller ämnet gyromitrin, som i kroppen bryts ned till giftiga ämnen, bland annat metylhydrazin. Som rå är svampen mycket giftig och om man äter en enda svamp kan det leda till döden. Halten av gift i svampen varierar kraftigt enligt växtplats men genom att förvälla svampen två gånger minskar man enligt svenska livsmedelsverket mängden gift till 6–15 procent av det ursprungliga. Finska livsmedelsverket menar att man med rätt förvällning kan minska gifthalten så gott som fullständigt. Motståndskraften mot giftet varierar uppenbarligen från person till person och från gång till gång. De första förgiftningssymptomen, med trötthet, huvudvärk, magvärk, yrsel, illamående, ideliga kräkningar och ibland vatten- eller blodinnehållande avföring, uppträder 5–12 timmar efter att man ätit av svampen. Ett allvarligare tillstånd med neurologiska symptom kan uppträda senare och eventuellt leda till döden genom andningssvårigheter. Sådana dödsfall är ovanliga, men giftet påverkar också arvsmassan och kan försämra fortplantningsförmågan, åtminstone under förtäring under graviditet. Det verkar vara entydigt att giftet kan förorsaka cancer. Kunskapen om orsakssambanden är dock bristfällig. Biskopsmössa eller brun hattmurkla (Gyromitra infula) är en svamp som man hittar på hösten. Fram till 1970-talet an- TOPPMURKLA Denna svamp kan svårligen förväxlas med andra svampar. sågs den vara en god matsvamp som inte behövde avkokning men numera rekommenderas att den inte ska ätas eftersom den liksom alla arter i släktet Gyromitra innehåller mer eller mindre av giftet gyromitrin. Dessutom förväxlas den lätt med andra svampar. Biskopsmössorna anses dessutom av många vara ganska smaklösa. Biskopsmössan kan lätt förväxlas lätt med den giftigare svampen lömsk biskopsmössa (Gyromitra ambigua), även kallad giftig hattmurkla eller storsporig biskopsmössa. Toppmurklan (Morchella elata) är en art av svampar i familjen Morchellaceae. Den påträffas under våren, mest i maj, på varierande platser, men gärna på kalkrik mark. Ibland kan toppmurklan dyka upp i rabatter med barkjord. Hattarna kan variera i utse- BISKOPSMÖSSA Denna svamp dyker upp på hösten. ende, allt från avlånga med topp till nästan runda. Smak och doft är mild och svampen beskrivs som läcker i svampböcker. Intresset för toppmurklor har ökat sedan stenmurklor inte längre anses vara säkra matsvampar ens efter avkokning. Toppmurklor be- höver normalt inte förvällas innan de äts, men man kan göra det för säkerhets skull om inte annat för att undvika förväxlingsrisken med andra murklor. Text och foto: Ralf Carlsson [email protected]