Tema: Svamp i oljeväxter och vallfrö Oljeväxternas svampsjukdomar Svampangrepp i oljeväxterna kan orsaka stora skördeförluster. Kemisk bekämpning är möjlig mot vissa skadegörare och behovsanpassad bekämpning bör då tillämpas. Mot andra sjukdomar är friskt utsäde, god växtföljd och effektiv ogräsbekämpning åtgärder som kan hålla svampangreppen på en låg nivå. Av: Eva Twengström, Enheten för tillämpat växtskydd, SLU Ultuna Överst: Bladfläckar orsakade av svartfläcksjuka. Ovan: Skidangrepp av svartfläcksjuka Nedan: Bestånd där några plantor brutits på grund av angrepp av bomullsmögel. Foto: Eva Twengström 4 Oljeväxterna drabbas ibland av svampsjukdomar vilket kan medföra stora skördeförluster. De sjukdomar som har störst ekonomisk betydelse är bomullsmögel, svartfläcksjuka, kransmögel och klumprotsjuka. Andra svampar som angriper oljeväxter är t ex kålbladmögel, torröta, ljus bladfläck och mjöldagg. Hur starka angreppen blir beror till stor del på vädret. De flesta svampar gynnas av hög fuktighet. Många svampar trivs också bäst om vädret dessutom är varmt. Svamparnas spridningsmöjligheter och smittkällor har stor betydelse för hur risken för angrepp kan minskas. Sjukdomar som kransmögel och klumprotsjuka är starkt växtföljdsberoende och motverkas genom god växtföljd. Svartfläcksjuka och mjöldagg sprids lätt med vinden och angreppsnivån i fält bestäms framförallt av väderleken och hur mycket smitta som finns i området. Angreppsrisken för bomullsmögel kan bedömas med hjälp av prognos och påverkas både av marksmitta i fältet och väderleken. Risken för starka angrepp av svampsjukdomar minskar med användning av friskt utsäde, god växtföljd, effektiv ogräsbekämpning och val av motståndskraftiga sorter. S VENSK F RÖTIDNING NR 4. M A J 1997 Bomullsmögel Bomullsmögel är en av de viktigaste svampsjukdomarna i oljeväxter. Problemen är normalt störst i våroljeväxterna men även höstoljeväxterna kan drabbas av starka angrepp. Om starka angrepp förekommit tidigare år i fältet och om väderleken är regnig under vår, försommar och blomningsperiod ökar risken för angrepp. Täta och frodiga bestånd samt höga kvävegivor som leder till att grödan lägger sig, gynnar också sjukdomen. Svampen överlever i marken i form av sklerotier (vilkroppar). Om vädret är regnigt på försommaren kan sklerotierna gro och bilda apothecier (fruktkroppar). Det krävs ca fyra veckors fuktig markyta för att apothecier ska börja utvecklas. I apothecierna bildas sporer som kan infektera plantorna om fuktigheten i beståndet är hög. Infektionen sker under blomningen, då nedfallna kronblad samlas på blad och i bladveck och utgör näring för svampen. I angripna plantor bildas mot slutet av säsongen nya sklerotier som kan överleva i marken i upp till 10 år. Förutom oljeväxter kan bomullsmögel även angripa t ex ärter och solrosor. Svampen har dessutom många värdväxter bland ogräsen, tex åkersenap, tistel, penningört och lomme. Den vida värdväxtkretsen gör att svampen kan finnas kvar i marken även om inte oljeväxter odlas på många år. Vid starka angrepp av bomullsmögel är lönsamheten stor för kemisk bekämpning. En behandling måste dock sättas in innan man ser symptomen i fält. För att kunna bedöma bekämpningsbehovet i enskilda fält har en prognosmetod för bomullsmögel i våroljeväxter utvecklats vid SLU. Metoden bygger på värdering av ett antal fält- och väderfaktorer samt på en regional riskbedömning. Angreppsrisken bedöms vid oljeväxternas blomning med hänsyn till följande faktorer: • antal år sen oljeväxter eller annan mottaglig gröda odlades • tidigare angreppsnivå • beståndets täthet • nederbörd de senaste två veckorna • väderprognosen • regional riskbedömning Vid SLU pågår för närvarande också ett projekt för att anpassa prognosmetoden för höstoljeväxter. Svartfläcksjuka Svartfläcksjuka förekommer så gott som varje år på oljeväxterna men angreppsgraden varierar mycket. Störst skada orsakar svartfläcksjuka om oljeväxterna angrips i slutet av blomningen när skidor och frön börjar tillväxa. Symptomen visar sig som bruna fläckar på bladen och svarta något mindre fläckar på skidorna. Vid varm och fuktig väderlek kan sjukdomen uppförökas mycket snabbt. Skördeförlusterna kan vid starka angrepp uppgå till 25-50%. Angrepp av svartfläcksjuka medför också lägre tusenkornvikt liksom sänkt olje- och proteinhalt. Svartfläcksjuka överlever under vintern bl a på infekterat utsäde, skörderester i marken och på höstoljeväxter. Starkt smittat utsäde får sänkt grobarhet. Sporproduktionen på smittade skörderester kan vara mycket stor och sporerna sprids lätt med vinden långa sträckor. Skörderester i markytan, i fältet eller närliggande fält är därför en viktig smittkälla. I områden där både höst- och våroljeväxter odlas kan svampen övervintra på höstformen och vid tröskningen kan sporspridning ske till vårformen. När våroljeväxterna sedan tröskas sprids sporer igen som kan smitta de nysådda höstoljeväxterna. Odling av både höstoch våroljeväxter i samma område ökar därmed risken för angrepp av svartfläcksjuka. Någon tillförlitlig metod att bestämma bekämpningsbehovet mot svartfläcksjuka finns förnärvarande inte. Sjukdomsutvecklingen är mycket starkt beroende av temperatur och fuktighet och det finns troligen goda möjligheter att utveckla en prognosmetod där man med hjälp av väderfaktorer kan bedöma behovet av bekämpning. Kransmögel Kransmögel är en sjukdom som orsakar stora problem i både höstoch våroljeväxter i framförallt Skåne och Östergötland. Vid starka angrepp kan skördeförlusterna uppgå till åtminstone 1000 kg/ha. På angripna plantor gulnar först de nedersta bladen. Ofta är bara ena halvan av bladet gul medan andra halvan fortfarande är grön. Vid blomning börjar plantan att brådmogna. Stjälken blir först blekgrön, sedan bronsfärgad och till sist grå-svart av svampens små svarta vilkroppar (mikrosklerotier) som bildas utanpå stjälken. Missfärgningen av plantan är ofta bara längs stjälkens ena sida medan den andra sidan förblir grön. Svampen överlever i marken som mikrosklerotier vilka kan vara livsdugliga i minst 8 år, kanske ända upp till 15 år. Mikrosklerotierna stimuleras till groning av ämnen som avges av oljeväxtplantornas rötter. Infektion sker sedan genom rötterna och svampen växer därefter vidare genom plantans ledningvävnader som blir igensatta. Värdväxter för kransmögel är förutom oljeväxter bl a potatis, sockerbeta, lin, solros, lusern samt målla, våtarv, baldersbrå, lomme och åkertistel. Svampen kan inte bekämpas med kemiska medel. En växtföljd med minst 5-6 års mellanrum mellan oljeväxtgrödorna och effektiv ogräsbekämpning är de viktigaste åtgärderna för att minska risken för starka angrepp. SV E N S K F R Ö T I D N I N G NR 4. M A J 1997 Klumprotsjuka Klumprotsjuka är ytterligare en svampsjukdom som kan orsaka kraftiga skördesänkningar. Svampen är mest utbredd i Hallands, Värmlands och Örebro län men förekommer i alla områden där oljeväxter odlas. De första synliga symptomen är att plantorna slokar under varma dagar. På rötterna av angripna plantor bildas svulster som kan täcka hela rotsystemet. I rotsvulsterna produceras svampens vilsporer som är mycket långlivade. Kemisk bekämpning av klumprotsjuka är inte möjlig och i starkt angripna fält kan Ovan: Vårrapsplantor angripna av klumprotsjuka. Nedan: Vänstra plantan är angripen av bomullsmögel. Observera de svarta sklerotierna inuti stjälken. Högra plantan där nedre delen av stjälken är gråsvart är angripen av kransmögel. Foto: Eva Twengström 5 uppehåll i oljeväxtodlingen behöva göras i 15-20 år. Genom att provodla testplantor i jordprov från fältet kan eventuell klumprotsmitta i fältet påvisas. Om provodlingen visar att smitta finns bör oljeväxter inte odlas på fältet. Jordtester utförs vid Svalöf Weibull AB, Resistenssektionen, 268 00 Svalöv. Mer om klumprotsjuka finns att läsa i Svensk Frötidning nr 8/96. Kålbladmögel Kålbladmögel förekommer ofta i plantornas tidiga utvecklingsstadier men anses inte orsaka några större skördeförluster även om man ofta ser symptom på plantorna under höst, vår och försommar. I höstoljeväxter drabbas hjärtbladen ibland av kraftiga angrepp vilket kan medföra försenad utveckling och sämre övervintring. Att höstoljeväxterna utvintrar till följd av angrepp av kålbladmögel inträffar dock sällan. Våroljeväxter kan också angripas men plantorna växer vanligen ifrån angreppet när längdtillväxten startar. Kålbladmögel övervintrar som vilsporer i marken eller i växtrester. Efter infektion av småplantorna växer svampen inuti bladen och angreppet visar sig som gul-grå fläckar på bladens ovansidor. Vid fuktig väderlek växer sedan svampens sporbärare ut genom bladens klyvöppningar. Detta kan ses som ett grå-vitt ludd på bladens undersidor och är kännetecknande för just kålbladmögel. De nya sporerna sprids med vinden och för att de ska kunna gro och infektera nya plantor krävs att bladytorna är fuktiga. Kålbladmögel gynnas av ostadigt och svalt väder samt frodiga bestånd som torkar upp långsamt. Torröta Torröta är vanlig på höstoljeväxter i Skåne men förekommer även i Mellansvenska våroljeväxtfält. Oftast hittar man dock bara enstaka plantor som är angripna i våroljeväxterna. Svampen har svårt att infektera friska plantor och angreppen börjar därför ofta i anslutning till en skada på plantan, t ex ett in- sektsgnag. På stjälkar och blad bildas då ljusgrå till ljust gulbruna fläckar där svampens fruktkroppar kan urskiljas som små svarta prickar. Sporerna från dessa fruktkroppar sprids med regnstänk i beståndet. Svampen kan också överleva på halm och stubb varifrån sporspridning kan ske under lång tid om skörderesterna inte brukas ner väl. Sporer som bildas på skörderester sprids lätt med vinden. För spridning av torröta är därför odlingsintensiteten i området viktigare än den enskilda gårdens växtföljd. Utsädesburen smitta på fröet förekommer också. En allvarligare variant av torröta är när rothalsen blir kraftigt infekterad med brutna plantor som följd. Dessa symptom kan uppträda på höstoljeväxter under våren och kan då orsaka kraftiga skördesänkningar. Ljus bladfläck Ljus bladfläck förekommer framförallt i södra Sverige och gynnas av milt och fuktigt väder under höst, vinter och vår. Under 1995 var angreppen ovanligt starka i Skåne. Svampen angriper både blad, stjälk och skidor. På bladen bildas små vita pustlar i koncentriska ringar. Senare gulnar fläckarna från mitten och utåt. På stjälkarna bildas långsmala gul-bruna fläckar, ljusare i mitten och med en mörk kant. Vid starka angrepp uppkommer dessutom blå-grå fläckar på skidorna. Den viktigaste smittkällan är skörderester och oljeväxter bör inte återkomma för ofta i växtföljden. Resistensegenskaperna skiljer sig åt mellan våra odlade sorter och genom att välja en sort med god resistens mot ljus bladfläck kan kraftiga angrepp förhindras. Ljus bladfläck finns utförligare beskriven i Svensk Frötidning nr 10/95. dorna har växt färdigt. Skördeminskningen pga mjöldagg är därför vanligen av liten betydelse. Rhizoctonia Enstaka plantor angripna av Rhizoctonia hittas ofta i oljeväxtfält men starka angrepp har inte noterats i Sverige. Symptomen är mörka fläckar med koncentriska ringar på nedre delen av stjälken eller i övergången mellan stjälk och rot. Rhizoctonia kan också orsaka skador vid uppkomsten, sk groddbrand. Mer om oljeväxternas svampsjukdomar finns att läsa i Faktablad om växtskydd -jordbruk från SLU, nr 1, 14, 25, 26, 44 och 72. â– Överst: Kålmjöldagg Foto: Eva Twengström Ovan: Rapsplantor med angrepp av Rhizoctonia Foto: Kajsa Göransson Nedan: Angrepp av torröta. De svarta prickarna är svampens fruktkroppar. Foto: Eva Twengström Mjöldagg Kålmjöldagg kan förekomma i riklig mängd sent på säsongen, framförallt vid varmt och fuktigt väder. Svampen växer utanpå plantan med ett vitt mycel som kan täcka både över och undersidan av bladen. Oftast kommer angreppet av mjöldagg sent på säsongen då skiS V E N S K FR Ö T I D N I N G NR 4. M A J 1997 7