JO
Motion
1977178: 1022
av Tore Nilsson och Per-Erik Nisser
om diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten
Sverige har diplomatiska förbindelser med alla mera betydande stater utom
Vatikanstaten, som är en stormakt genom att dess statschef påven samtidigt
är den romersk-katolska kyrkans överhuvud. Av principiella skäl, som man
måste respektera, tar Vatikanstaten ej själv initiativet till öppnandet av
diplomatiska förbindelser och medger ej sidoackreditering hos republiken
Italien. Anledningen till det senare är av historisk art och att Vatikanstaten
och republiken Italien är två helt oavhängiga stater, ett förhållande som lätt
skulle kunna undanskymmas ifall de utländska beskickningscheferna i
Italien samtidigt var sidoackrediterade i Vatikanstaten. Däremot kan exem­
pelvis ett ambassadråd vid en beskickning i Italien under vissa villkor vara
ackrediterad hos Vatikanstaten.
Ett upprättande av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten skulle på
olika sätt vara till fördel för Sverige. Det skulle bl. a. skapa goodwill för vårt
land i hela den katolska världen och därigenom kunna vara av värde även för
vår handel med starkt katolska länder. Kostnaderna för att ackreditera
exempelvis ambassadrådet vid Sveriges beskickning i Italien hos Vatikan­
staten skulle bli mycket obetydliga.
Genom den utländska invandringen av arbetskraft till Sverige finns nu
omkring 125 000 romerska katoliker i landet. Bland dessa kan en negativ
inställning till formella förbindelser med Vatikanstaten lätt uppfattas som en
diskriminering av denna stat och dess statschef och därmed även av deras
andliga överhuvud, något som bör undvikas.
Under åberopande av det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en prövning av
möjligheten att uppta diplomatiska förbindelser med Vatikan­
staten genom exempelvis ackreditering hos denna stat av
ambassadrådet vid Sveriges beskickning i Italien.
Stockholm den 25 januari 1978
TORE NILSSON (m)
PER-ERIK C. NISSER (m)
