Artist in Residence:
Nikolaj Znaider
Musik från yttre rymden:
Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis Aura
Popical med Weeping Willows
Bagargårdens bäste cellist? Ernst Simon Glaser!
Exklusiv intervju med Hélène Grimaud
Solocellist:
Ernst Simon Glaser
TEXT stefan nävermyr
T
Foto lina ikse
re knackningar i väggen. Det var signalen. Då hade de fått nog och kunde
med trötta sinnen och ömmande fingrar
unna sig en stunds vila. En för alla och alla för
en, självklart, de var ju de tre musketörerna i
Manchester. Och två av dem hamnade i Göteborg.
Mamma musiker och pappa musiker, ja då finns
förutsättningarna för en livs- och yrkesbana.
Symfonikernas solocellist är döpt efter pappa
Ernst, som var elev till den legendariske violinläraren Carl Flesch. Han blev konsertmästare i
Oslo och var känd som solist i Norden. Under
andra världskriget och nazisternas ockupation av
Norge bodde han tre år i Stockholm. Han framträdde med ledande dirigenter och orkestrar,
bland dem Göteborgs Symfoniker. Så här skrev
Knut Bäck om framförandet av Mozarts andra
violinkonsert i en recension den 15 februari
1945: ”Den norske violinisten med sitt klara,
öppna spelsätt, sin särskilt i kadenserna vackert
framträdande varma ton, sin musikaliska frasering och sin säkra och snabba teknik är just
8
mannen för en sådan uppgift. Det varma bifallet
visade att publiken ”kände med” i vad som
presterades.”
Pappa Ernst dog när Ernst Simon Glaser var
fyra år. Då bestämde sig mamman – som var
orkestermusiker på operan i Oslo – att göra
en nystart. Hon flyttade med sina fyra barn till
England där hon själv växt upp.
Yngste sonen Ernst Simon tog cellolektioner i
Norwich och gick sedan på en ”Specialist Music
School”, en internatskola, innan han fortsatte
studierna på Purcell School och Royal College of
Music i London. På en kurs i södra England,
International Musicians Seminar – Prussia Cove,
träffade han Claes Gunnarsson, sedermera solocellist i Göteborgs Symfoniker.
– Den tiden var härlig. Vi hade väldigt roligt och
sporrade varandra. Min svenska var inget vidare
och Claes norska inte den bästa, men vi blev
snabbt goda vänner.
De fortsatte sina studier i Manchester där de
träffade kinesiske Li-Wei. Snabbt blev de ett
9
sammansvetsat gäng och övade och umgicks
under några år, tre trofasta kamrater. Li-Wei är
i dag professor i Singapore och verksam som
solist. De hörs av då och då på telefon eller via
mejl – Ernst Simon och Li-Wei har samma
födelsedag. Vid större begivenheter träffas de:
– När jag gifte mig i Oslo 2002 var tanken att både
Claes Gunnarsson och Li Wei skulle vara best
man, men eftersom Claes pratar ”skandinaviska”
så blev det han. Vår lärare från Manchester, Ralph
Kirshbaum, spelade. Det var väldigt fint.
Efter studierna vid Royal Northern College of
Music återvände Ernst Simon Glaser till Norge,
en omställning som hade sina sidor.
– När jag var i England kände jag mig norsk och
kände att landstillhörigheten och traditionerna
var viktiga. När jag kom tillbaka till Norge märkte
jag att jag präglats av England. Det var kluvet.
Min norska var långt ifrån perfekt.
Han blev alternerande solocellist i Trondheim
symfoniorkester och sedan solocellist i Den
Norske Opera där han stannade han i tio år.
– Jag trivdes bra, men när vi skaffat barn blev det
besvärligt att jag arbetade så många kvällar och
helger. Jag har hela tiden haft kontakt med Claes
och hälsat på i Göteborg och hört den fina orkestern. Jag tvekade inte att provspela när tjänsten
som solocellist utlystes.
Ernst Simon Glaser spelade musik av Bach,
Dvorák och Haydn under flera provveckor – så
bra att han fick jobbet och började i Göteborgs
Symfoniker hösten 2009. Han, hustrun Randi
Slåttsveen Glaser och de två barnen bor i en villa i
Oslo. Men familjen får också tillfälle att periodvis bo i Göteborg, i en lägenhet i Bagargården.
När Ernst Simon Glaser inte spelar, skriver han sin
musikaliska blogg på www.ernstsimonglaser.com
eller ger sig ut i naturen.
– Jag tycker om att jogga så där är närheten till
Skatås en fördel.
Han är också verksam som lärare i Oslo –
något han vill ägna sig mer åt i framtiden – och
framträder regelbundet som solist i Norge.
Skivinspelningar har det också blivit, två i eget
namn. På den ena spelar han sonater av Schubert
och Schumann med den äldre halvsystern Liv
Glaser, känd pianist som också varit solist med
Symfonikerna. På den andra spelar han samtida
verk av tonsättare som Ness, Thommessen och
Gulda, tillsammans med Norska flottans blåsorkester i Bergen.
Nu är Ernst Simon Glaser aktuell som solist
med Göteborgs Symfoniker. Inför konserterna
med Tommie Haglunds cellokonsert åkte han ner
till tonsättaren i Halmstad och spelade igenom
Flaminis Aura.
– Tommie Haglund är en varm och kreativ person
och det var mycket givande att gå igenom konserten. Det ska bli fantastiskt roligt att spela den
med Symfonikerna och David Afkham.
stora salen 12 & 13 september kl 19.30
10
11
11
BILJETTKONTORET 031-726 53 10
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
12 & 13 september
ernst
simon
glaser
Norske Ernst Simon Glaser (f 1975) är
solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han
föddes i Ålesund och när han var sex år
flyttade han med familjen till England där
han växte upp. Efter avslutade studier för
Ralph Kirshbaum i Manchester återvände
han som 22-åring till Norge för att bli
alternerande solocellist för Trondheim
symfoniorkester. Ernst Simon Glaser har
också varit solocellist hos Den Norske
Opera i tio år. Efter att ha utsetts till ”Årets
unga solist 2002” av Rikskonsertene i
Norge spelade Ernst Simon Glaser in sin
debut-cd med musik av Schubert och
Schumann för skivbolaget Simax. 2004
erhöll han också Musikkens Venners
debutantpris. Hans senaste inspelning innehåller konserter för cello och blåsorkester.
Ernst Simon Glaser har samarbetat med
en rad framstående musiker och dirigenter,
bland dem Schlomo Mintz, Iskandar Widjaja,
Leif Ove Andsnes, Nikolaj Znaider, Christian
Zacharias och Liv Glaser. Som kammarmusiker och solist har hans spelat med de
flesta norska orkestrar samt framträtt i
Europa, Kanada, Israel och Kina. Ernst
Simon Glaser spelar på en cello av
Francesco Ruggeri, byggd kring 1680, som
lånats ut av det norska företaget Dextra
Musica.
Foto Chris Christodoulou
David Afkham
Tyske David Afkham är en av de mest eftersökta
dirigenterna i sin generation. Bland aktuella engagemang finns gästuppdrag hos Concertgebouw,
Philharmoniaorkestern, Wiens symfoniker,
Münchens filharmoniker, Staatskapelle Dresden,
NHK-orkestern i Tokyo samt symfoniorkestrarna
i Seattle och Houston. Han återvänder också till
Clevelandorkestern, Franska Nationalorkestern,
Spanska Nationalorkestern samt Mahler Chamber
Orchestra och Lausannes kammarorkester. David
Afkham är biträdande dirigent hos Gustav Mahler
Jugendorchester och var 2008-2010 biträdande
dirigent hos London Symphony Orchestra efter att
ha vunnit Donatella Flick-tävlingen i dirigering. Han
debuterade med Göteborgs Symfoniker i november
förra året då han dirigerade Lidholms Greetings
from an Old World, Hindemiths Mathis der Maler och
Beethovens femte pianokonsert, ”Kejsarkonserten”,
med Rudolf Buchbinder som solist.
Foto Anna Hult
30
31
BILJETTKONTORET 031-726 53 10
BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE
12 & 13 september
onsdag 12 september KL 19.30
Torsdag 13 september kl 19.30
haglund cellokonsert flaminis aura 37 min
PAUS
sjostakovitj symfoni nr 10 53 min
GÖTEBORGS SYMFONIKER
DIRIGENT david afkham
ernst simon glaser cello
Konsertmästare Sara Trobäck Hesselink
Introduktion 12 september kl 18.30 av Jan Alm
Tommie Haglund (f 1959)
cellokonsert flaminis aura
I en mening är Tommie Haglund ensartad: ingen
musik låter som hans. I en annan mening går det att
hitta en rad punkter tidigare i musikhistorien som
är anslutningspunkter för hans musik, även om det
råkar vara sådant som aldrig kom att tillhöra centrum
för historieskrivningen eller stadier som inte tycktes
leda vidare. Det kan vara ansatserna hos Delius,
Skrjabin och Szymanowski, länge förbisedda. Det
kan vara klangmystiken hos Messiaen. Det kan vara
klangkompositionen från 1960-talet, där Penderecki
gjorde klangmoln expressiva. Det kan, slutligen, vara
entonigheten hos Scelsi.
Den som är väl förtrogen med Tommie Haglunds
musik kan inte bara känna igen hans tonfall, utan
också ett eget tonuniversum där fraser och motiv
vandrar mellan verken. Därför öppnar sig varje stycke
mot andra. Ändå är cellokonserten Flaminis aura en
särskilt god begynnelsepunkt. Det är det första verket
med full symfonisk styrka i Halmstadtonsättarens
produktion, komponerat 2001 och därefter något
reviderat (violinkonserten Hymnen an die Nacht
följde 2005 och har lett till ett internationellt
genomslag).
Redan inledningen pekar ut ett väsentligt drag i
Haglunds estetik, nämligen etablerandet av centrala
toner kring vilket musiken organiseras som av en
gravitationskraft. Under de 23 första takterna hörs
ett ciss, som sedan blir avlöst av ett ass, vilket följs
av f. Här handlar det inte om en konstruktion, utan
om utlyssnade kraftfält som expanderar och dras
samman. Det pågår en ständig instämning, överstämning och omstämning – antingen som långsamma
Dmitrij Sjostakovitj (1906–1975)
Symfoni nr 10 e-moll op 93
Moderato
Allegro
Allegretto
Andante. Allegro
Tommie Haglund
förändringar eller som konfliktfyllda avlösningar där
glissandon och kraftiga dissonanser sätter tidigare
ordningar ur spel.
Men detta är endast den klangbildande sidan hos
Haglunds komponerande. Med cellon som varmt
sjungande soloinstrument skapar han också innerliga
melodier som återkommer i lätt förändrad skepnad
och gärna i en sådan form som låter antyda en större,
outsagd helhet. Samtidigt som musiken tycks säga så
mycket (det kan vara en nästan smärtsam melankoli
eller hoppets ljusning) antyder den också en outsagd
dimension som därför befinner sig i tystnad. Den är
månens baksida, alltid vänd bort från människorna
som tittar upp på den.
Fast det finns ett kosmiskt perspektiv, annars
otillgängligt för jordevarelser, som ryms i konserten.
I slutet av konserten spelas en ljudtransformation av
solvindar och elektromagnetiska fält upp som fond
till cellons lekfulla rörelser. Det låter kanske science
fiction-artat men gör den där gamla drömmen om
att kunna uppfatta sfärernas harmoni till estetisk
verklighet. Då, under den grekiska antiken, var det
filosoferna förunnat att kunna komma i beröring med
den. Här går det utmärkt för var och en att befinna
sig i världsaltet, förnimma det.
E r i k Wallr u p, m us i kkr iti ke r SvD
1945 hade det sovjetiska musiklivet väntat sig att
Sjostakovitjs nionde symfoni skulle bli en triumfatorisk hyllning efter övervinnandet av Nazityskland
eller en motsvarighet till Beethovens nia – helst i
kombination. Det blev, med tonsättarens mått mätt,
en bagatell. 1948 kom Zjdanovresolutionen som anklagade bland annat Sjostakovitj och Prokofjev för att
inte ge publiken vad partiet ansåg att den borde lyssna
på. Man kunde ana att det åter var dags för en tonsättare att sluta med sin nionde symfoni – Sjostakovitj
lär ständigt ha sovit med en resväska klar för Sibirien
(om det nu inte blev ett nackskott).
Däremot blev den tionde symfonin en temperaturtagning av den epok som var på väg mot tövädret.
1953 dog Stalin och det var också året då Sjostakovitj
gav tecken ifrån sig som talade om att arbetet gick
snabbt på det kommande, mycket omfattande verket.
Det skulle bli den symfoni som ofta utpekas som
tonsättarens främsta.
Nu innebär inte det att Sjostakovitj släppte lös alla
de avantgardiska impulser som skulle ha kunnat
stoppats upp av rigida föreställningar om vad som är
musik och omusik. I stället slår den tionde symfonin i
första satsen an ett reflekterande tonfall, som först
efter episka utvecklingslinjer löper vidare mot kraftfulla kulminationer för att sedan ebba ut i stillhet.
Efter Solomon Volkovs mer eller mindre sanningsenliga nedteckningar av Sjostakovitjs minnen,
Vittnesmål, har den andra satsen sagts vara ett
porträtt av Stalin som vid komponerandet alltså nyss
avlidit. Den hör definitivt till tonsättarens mest kompakta och frenetiska satser; ett totalitärt övervåld i
ljudande form.
I den tredje satsen profileras ett tema som kommer
att dyka upp i ett antal nyckelverk hos Sjostakovitj,
nämligen koden D-Ess-C-H tagen från D i Dmitrij
och SCH från den tyska stavningen av efternamnets
första bokstäver. Allegrettot blandar lätt ironi och
karikatyr för att sedan tillfälligt avbrytas av sångbara
fraser i solohorn, besvarade av material från förstasatsens inledning. Ett fantastiskt, grällt, rytmiskt vitalt
parti tar vid men avlöses till sist av hornfrasen och en
filosoferande variant av satsens inledning.
Finalen inleds med en återkomst till det rum (snarast
en långsträckt hall) som inledde verket, men vänder
plötsligt över i den optimistiska final som inte bara
kommunistiska konstideologer är så förtjusta i. Men
som vanligt blir det hos Sjostakovitj för mycket av det
goda, glädjen går till överdrift, förlorar sig och leder till
en dramatisk konfrontation med musiken från andra
satsen (det vill säga ”Stalin-satsen”). Slutet innebär
en otvetydig seger för DSCH-motivet, upprepat flera
gånger. Naturligtvis har många kommentatorer velat
se det som tonsättarens triumfatoriska seger över
diktatorn, som om han först nu kunnat skriva en
optimistisk final, men för lyssnandet är det bäst att
inte lyssna så bokstavstroget, även om det nu råkar
vara ett bokstavsschiffer som ljuder.
E r i k Wallr u p, m us i kkr iti ke r SvD
32
33
Tommie
Haglund
TEXT stefan nävermyr
Foto anna hult
För Tommie Haglund gäller bara en sak: musik ska väcka känslor och
beröra, skänka nya upplevelser och insikter. I hans hierarki står poesin
över ingenjörskonsten.
D
et var med Intensio animi för cello och
piano den stora vändningen kom. Då
bestämde sig Tommie Haglund för att
enbart komponera som han själv ville, utan att
låta sig påverkas av krav eller förväntningar. Det
blev ett intensivt stycke musik med sällsamt
hypnotisk förmåga.
– Efteråt kom det fram människor som berättade
att de blivit djupt rörda av musiken och inte kunnat hålla tillbaka tårarna. Jag förstod ingenting.
Och ändå allt: för musikens drabbande effekt
var ingen nyhet för Tommie Haglund. Tvärtom
– den var själva drivkraften hos honom.
– Jag blir själv påverkad av musikens kraft, dess
förmåga att öppna nya världar. Ibland kan det bli
så intensivt att man blir rädd – som att balansera
vid en farlig brant.
För Tommie Haglund är den inre världen av
stor betydelse. Alltsedan han som sjuåring rattade
in AM- bandet för att lyssna på bruset från störningarna och lekte att han reste i rymden och upplevde säregna klanger från fjärran i sin ensamhet
i sjuksalen där han låg med en livshotande magsjukdom. ”Jag tvingades vara stilla och möta en
inre värld och förhålla mig till den med hjälp av
fantasin”. Han blev botad, men fick senare i livet
kämpa med ett allvarligt diskbråck som sånär
förlamade honom från midjan och neråt. En svår
tid med plågsamma behandlingar följde. Han
66
saknar till stor del känsel i det högra benet som
är kraftigt försvagat och orsakar besvärlig värk.
– Jag ska egentlig använda käpp men det vill jag
inte, jag försöker att klara mig ändå. Jag värjer mig
bestämt mot begreppet den lidande konstnären.
Smärtan är ett hinder och inte en hjälp i skapandet, det är viktigt att poängtera, men den har
öppnat perspektiv, gett mig erfarenheter och lärt
mig att prioritera.
Envishet och passion är två nyckelfaktorer i
hans liv, med musiken som den stora kraftkällan.
– Jag hade mina första stora musikupplevelser
redan som tre-fyraåring och insåg snart att detta
var det viktigaste i livet för mig.
Han lyssnade, sög åt sig och började komponera.
När han var elva år skrev han ett barockinspirerat
stycke för trumpet och orgel som visar förvånansvärd mogenhet. Gitarren blev hans instrument och han studerade under flera år klassisk
gitarr i London och på musikkonservatoriet i
Århus. Men komponerandet lockade mer och till
slut bestämde han sig för att kasta sig ut i denna
oförutsägbara värld. Ett möte med Delius musik
blev avgörande. Engelsmannen Frederick Delius
(1862-1934) var en stark personlighet som levde
ett stormigt och dramatiskt liv. Han kände stark
samhörighet med det nordiska kynnet och var
vän med Grieg.
– Musiken drabbade mig så starkt att jag tog
67
kontakt med Delius assistent Eric Fenby som var
kontakt
assistent Eric
Fenbyi London.
som var
professormed
vid Delius
Royal Academy
of Music
professor
vid Royal
Academy
Musickomposii London.
Så småningom
vågade
jag visaofmina
Så
småningom
vågade
jag stränge
visa mina
kompositioner
för honom
och den
Fenby
gav sitt
tioner
för honom
den
stränge
Fenby
gav sitt
godkännande.
Jagoch
lärde
mig
mycket
av honom.
godkännande.
Jag lärdeoch
miglärare
mycket
honom.
En annan inspiratör
varavSven-Eric
En annan
inspiratörVi
och
lärare var
Sven-Eric
Johanson
i Göteborg.
träffades
regelbundet
Johansson
i Göteborg.
Vi träffades
regelbundet
under många
år och hade
väldigt roligt
tillsamunder
år och
väldigt
roligt
tillsammans, många
inte sällan
medhade
cellisten
och
inspiratören
mans,
sällan
med
cellisten och inspiratören
Guidointe
Vecchi
som
sällskap.
Guido
Vecchi
som
sällskap.
Det var
ingen
tvekan
om att Tommie Haglund
Detslagit
var ingen
ommed
att Tommie
hade
in påtvekan
rätt väg
Intensio Haglund
Animi.
hade
slagit in med
på rätt
väg med Intensio
Animi.
Han fortsatte
beställningar
från Wien,
Han
fortsatte
med beställningar
London
och Sveriges
Radio. Tofrån
the Wien,
Sunset
London
och Sveriges
Radio.
To theHall
Sun-set
Breeze uruppfördes
1997
i Wigmore
i London
Breeze
uruppfördes
1997forne
i Wigmore
London
med Tommie
Haglunds
lärare Hall
Johni Mills
på
med
Haglunds
forne
lärare
JohnbeställMills på
gitarrTommie
i ensemblen.
Il regno
degli
spiriti
gitarr
Il regno 30-årsjubileum.
degli spiriti beställdes tilli ensemblen.
Medicikvar-tettens
desCellokonserten
till Medicikvar-tettens
Flaminis30-årsjubileum.
Aura skrevs till vänCellokonserten
Flaminis
Aura skrevs
till vännen
John Ehde. Tommie
Haglunds
tidiga intresse
nen
John Ehde.
Tommie
tidiga intresse
för rymden
väckt
av det Haglunds
mystiska bruset
i sjukför
rymdenfick
väckt
mystiska
bruset i slutdel.
sjukhusradion
härav
ettdet
uttryck
i konsertens
husradion
fickfört
härinettdelar
uttryck
i konsertens slutdel.
Där har han
av transkriptioner
från
Där
har han fört invågor
delarregistrerade
av transkriptioner
från
elektromagnetiska
av Dr. Jeffrey
elektromagnetiska
vågorrymdprogram.
registrerade av Man
Dr. Jeffrey
Thompson vid NASA:s
kan i
Thompson
vid NASA:s
rymdprogram.
Man kan
överförd mening
tala om
sfärernas harmoni
– dei
överförd
mening
tala
om sfärernas
– de
klanger som
enligt
Pythagoras
och harmoni
andra greker
klanger som enligt Pythagoras och andra greker
68
från antiken alstras när himlakropparna svävar i
från
alstras
när himlakropparna
sina antiken
banor. Att
Tommie
Haglunds musiksvävar
kan i
sina
Att Tommie
Haglunds
musik kan
sättabanor.
inre strängar
i rörelse
vittnar recensionen
sätta
inre strängar i rörelse
från uruppförandet
om: vittnar recensionen
från uruppförandet om:
”Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis Aura är
”Tommie
Haglunds
cellokonsert
Aura är
tveklöst det
mest intressanta
verkFlaminis
Helsingborgs
tveklöst
det mesturuppfört
intressantapåverk
Helsingborgs
symfoniorkester
många
år. Flaminis
symfoniorkester
uruppfört
påta
många
Flaminis
Aura är ett stycke
som vågar
stadigtår.grepp
om
Aura
är ett
stycke som
vågar
stadigt
grepp
de stora
frågorna,
om liv
och ta
död,
och det
på om
ett
de
om liv och
död, och
och påträngdet på ett
sättstora
somfrågorna,
är både oerhört
vackert
sätt
är både
oerhörtskärande
vackert och
påträngandesom
svårt.
Här samlas
dissonanser,
ande
svårt. Här
samlas skärande
dissonanser,
kvartstoner
och glissandi
med eteriskt
lugna
kvartstoner
glissandi
med eteriskt
lugna
episoder ochoch
ljusa
uppenbarelser.
Musiken
klingar i
episoder
ochrymder,
ljusa uppenbarelser.
klingar
stora luftiga
men gång påMusiken
gång samlar
sig i
stora
luftiga
gång på gång
samlar
orkestern
tillrymder,
attackermen
av outsäglig
smärta…
ensig
orkestern
till attacker av outsäglig
smärta…
en
nästan självförbrännande
intensitet.
”
nästan
intensitet.
”
(Henriksjälvförbrännande
Halvarson, Helsingborgs
Dagblad).
(Henrik Halvarson, Helsingborgs Dagblad).
Ett annat uppmärksammat verk är Röstens dotter
Ett
verk är som
Röstens
dotter
för annat
sopranuppmärksammat
och kammarensemble
kompoför
sopran
kammarensemble
som komponerades
tilloch
700-årsminnet
av den heliga
Birgittas
nerades
till 700-årsminnet
den heliga
Birgittas
födelse. Det
belönades somav”Årets
mest betydanfödelse.
Detverk”
belönades
som musikförläggareför”Årets mest betydande seriösa
av Svenska
de
seriösaoch
verk”
av Svenska
musikförläggareföreningen
sändes
även i TV.
Tommie Haglund
eningen
ochinternationellt
sändes även i omtalad
TV. Tommie
började bli
som Haglund
en spänbörjade
bli internationellt
omtalad
som musik
en spännande svensk
tonsättarprofil
och hans
nande
svensk tonsättarprofil
och hans
uppmärksammades
vid seminarier
ochmusik
på
uppmärksammades vid seminarier och på
festivaler. Han blev bland annat inbjuden att tala
festivaler.
Haniblev
bland annat inbjuden att tala
om sin musik
Philadelphia.
om
musik
i Philadelphia.
– Jagsinhade
hållit
mitt föredrag och vid lunchen
–efteråt
Jag hade
hållit mitt
föredragenoch
vidman.
lunchen
hamnade
jag bredvid
äldre
Han
efteråt
jag bredvid enoch
äldre
Han
tackadehamnade
mig för föreläsningen
sa;man.
”Jag äger
tackade
mig
föreläsningen
och sa; ”Jag
äger
för övrigt
en för
violin,
”The Red Violin”,
instrumenför
övrigt
en violin,
”Thefått
Red
instrumentet som
enligt
legenden
sinViolin”,
röda färg
sedan
tet
som enligttillsatt
legenden
fått med
sin röda
färg
sedan
Stradivarius
lacken
några
droppar
Stradivarius
tillsattsom
lacken
några droppar
blod från hustrun
döttmed
i barnsäng.
Violinen
blod
frånfrån
hustrun
dött
i barnsäng.
Violinen
är känd
filmensom
med
samma
namn där
man
är
filmen
med samma
namn
man
fårkänd
följa från
violinens
300-åriga
fiktiva
resa där
genom
får
följa violinens
300-åriga
fiktiva resaviolinist,
genom
historien.
Min dotter
är professionell
historien.
Minträffa
dotterhenne?”
är professionell
violinist,
skulle du vilja
frågade han.
Javisst,
skulle
dujag.
vilja träffa henne?” frågade han. Javisst,
svarade
svarade
jag.Haglund blev hembjuden till familjen
Tommie
Tommie
Haglund
blevvara
hembjuden
tilltill
familjen
Pitcairn
som
visade sig
mecenater
både
Pitcairn
som visade
vara mecenater
till både
Curtis Institute
ochsig
Philadelphia
Symphony
Curtis
Institute
och Philadelphia
Orchestra
(den äldre
mannens far Symphony
visade sig för
Orchestra
(den vän
äldretillmannens
far visade
sig för
för övrigt varit
både Delius
och Fenby).
för
övrigt varit
vän tillvisade
både Delius
och Fenby).
– Dottern
Elizabeth
mig violinen
och
–spelade.
Dottern
Elizabeth
mig violinen
och
Hon
börjadevisade
med kadensen
från Sibelius
spelade.
Hon började
med
från
Sibelius
violinkonsert,
både ton
ochkadensen
uttryck var
häpnadsviolinkonsert,
ton ochoss
uttryck
var häpnadsväckande. Närbåde
vi bekantat
med varandra
väckande.
När
bekantat
varandra
frågade hon
omvihon
kundeoss
få med
beställa
en
frågade
hon om
få beställa
en
violinkonsert
av hon
mig.kunde
Ja, svarade
jag, men
violinkonsert
avskriva
mig. Ja,
svarade
men
bara om jag får
den
på mittjag,
sätt.
bara
omalltså
jag fårenskriva
den på
sätt.
Det var
ren slump
attmitt
violinDet var alltså en ren slump att violin-
konserten Hymns to the Night blev till. När den
konserten
Hymns
to theHaglund
Night blev
till. en
När
var klar hade
Tommie
skapat
40den
var
klar hade
Tommiesom
Haglund
40
minuter
lång konsert
enligtskapat
mångaenlyssnare
minuter
lång konsert
som enligt
många
lyssnare
är ett mästerverk.
Inspelningen
med
Elizabeth
är
ett mästerverk.
Inspelningen
med Elizabeth
Pitcairn,
Helsingborgs
Symfoniorkester
och
Pitcairn,
Helsingborgs
Symfoniorkester
och i
Hannu Koivula
har lovordats
av recensenter
Hannu
har lovordats
recensenter
i
EnglandKoivula
(Gramophone)
USA av
(Fanfare
magazine)
England
(Gramophone)
(Fanfare
Polen blev
den månadensUSA
klassiska
skivamagazine)
(Musyka
Polen
denNyström
månadens
klassiska
skiva
(Musyka
21) avblev
Martin
i DN
och Nick
Barnard
på
21)
av Martin
Nyström i DNDen
ochsenare
Nick Barnard
Music
Web International.
skriver:på
Music
Web
Den annat
senaresamtida
skriver:
”Jag kan
inteInternational.
komma på något
”Jag
påså
något
annat
samtida
verk kan
sominte
har komma
lämnat ett
starkt
intryck
på mig
verk
som har
de senaste
20 lämnat
åren.” ett så starkt intryck på mig
de Tommie
senaste 20
åren.” musik fortsätter att fascinera.
Haglunds
Tommie
Haglunds
musik
fortsätter att fascinera.
Sedan
några
år görs en
dokumentärfilm
om hans
Sedan
görs
en dokumentärfilm
om hans
liv ochnågra
musikårdär
delar
kan ses på hans hemsida
liv
och musik där delar kan ses på hans hemsida
www.tommiehaglund.com
www.tommiehaglund.com
Den 12 & 13 september spelar Symfonikernas
Den 12 &
13 september
spelar
Symfonikernas
solocellist
Ernst
Simon Glaser
hans
cellokonsert
solocellist
Ernstmed
Simon
Glaser
hans som
cellokonsert
Flaminis Aura
David
Afkham
dirigent.
Flaminis Aura med David Afkham som dirigent.
69
