ENSAMKOMMANDE BARN
EN EXPLORATIV STUDIE OM SKYDDS- OCH
RISKFAKTORER I DE ENSAMKOMMANDE
BARNENS LIV UTIFRÅN SOCIALARBETARNAS
KONSTRUKTIONER
DALIA SAGER
LAILA ZEID
Examensarbete i socialt arbete
15 hp
Socionomprogrammet
Maj 2013
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
-0-
ENSAMKOMMANDE BARN
EN EXPLORATIV STUDIE OM SKYDDS- OCH RISKFAKTORER I DE
ENSAMKOMMANDE BARNENS LIV UTIFRÅN SOCIALARBETARNAS
KONSTRUKTIONER
DALIA SAGER
LAILA ZEID
Sager, Dalia & Zeid Laila. Ensamkommande barn. En explorativ studie om
skydds- och riskfaktorer i de ensamkommande barnens liv utifrån socialarbetarnas
konstruktioner. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö
högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2013.
Abstrakt
Detta examensarbete syftar till att kartlägga hur utvalda socialarbetare i Malmö
stad konstruerar skydd samt riskfaktorer som existerar i ensamkommande barns
liv och deras integrationsprocess. Vidare avser vi att undersöka vilka resurser och
brister som finns i arbetet med de ensamkommande barnen, med en geografisk
avgränsning till Malmö stad. Vår problemformulering belyser barnens
komplexitet och dubbla utsatthet vilket leder till en långvarig integrationsprocess.
Våra valda informanter är dels boendestödjare som har en vardaglig kontakt med
barnen men även socialsekreterare som har det huvudsakliga ansvaret för barnen.
Arbetets teoretiska utgångspunkt är en konstruktivistisk ontologi där vi har valt att
koppla det resultat vi framställt av våra kvalitativa intervjuer till hur
socialarbetarnas reflektioner, tolkningar och konstruktioner av hur skydds- samt
riskfaktorer kan se ut. I resultatdelen redovisas först en målgruppsbeskrivning
konstruerad av informanterna och intressant här är att det råder skilda
beskrivningar av hur socialarbetarna väljer att beskriva och tolka målgruppen.
Samtliga informanter talar om samtal, utbildning/arbete, fritidsaktiviteter, sociala
relationer och umgänge samt struktur i vardagen som skyddsfaktorer som främjar
integrationsprocessen. Psykisk ohälsa, ökad invandring, familjen på distans och
integration i en sluten grupp beskriver informanterna är faktorer som kan bidra till
en långvarig integrationsprocess. På grund av socialarbetarnas skilda
konstruktioner och tolkningar kan vi fastställa att det inte finns en enhetlig
definition av hur de ensamkommande barnens situation ser ut. Med breddad
forskning kring ämnet kan en ökad förståelse för barnens komplexitet skapas och
insatser kan därmed individualiseras där barnets behov verkligen kan ligga i
centrum.
Nyckelord: Ensamkommande barn, integrationsprocess, Malmö stads brister och
tillgångar, skydds- och riskfaktorer, socialarbetarnas konstruktioner.
-1-
UNACCOMPANIED CHILDREN
AN EXPLORATIVE STUDY ABOUT PROTECTIVE - AND RISK
FACTORS IN THE CHILDREN’S LIFE FROM THE POINT OF VIEW OF
THE SOCIAL WORKER’S THEORETICAL CONSTRUCTIONS OF THE
INTEGRATION PROCESS
DALIA SAGER
LAILA ZEID
Sager, Dalia & Zeid, Laila. Unaccompanied children. An explorative study about
protection- and risk factors in the children’s life from the point of view of the
social worker’s theoretical constructions of the integration process. Bachelor
diploma project in social work. Malmoe university: Faculty of health and society,
institution of social work, 2013.
Abstract
This diploma project aims to investigate how a group of social workers in
Malmoe relate to the theoretical constructions of the integration process compared
to the everyday practical integration issues of these children. We have also
investigated the resources available. Our problem definition highlights the
complexity and double difficulty in the children’s situation which often lead to a
lengthy integration process. Our informants are everyday support personnel but
they can also be social secretaries with the legal custodian role. The theoretical
starting point of this work is a constructive ontology where we have chosen to
connect the results we have summarized from the qualitative interviews with how
the social workers imagined the practical protection and risk factors could look
like. In the results section we first describe the informants as a group, and here it
was actually quite interesting to note that these descriptions differ quite a lot. All
informants talk about oral information, education and work, leisure activities,
social relations etc. to promote the integration process. Mental illness, increased
immigration, family at a distance and integration in a closed group does the
informants describe as factors that may contribute to a prolonged integration
process. Because of this great variety we conclude that there is no uniform way of
describing the children’s situation. With a broader research effort around this
topic an increased understanding for the children’s situation could be created and
made more individual for each child, thus focusing on the need of each individual
child.
Keywords: Integration process, Malmoe city´s flaws and assets, protection and
risk factors, social workers’ theories compared to practical work and
unaccompanied children.
-2-
Förord
Examensarbetet är det näst sista vi gör på Socionomutbildningen på Malmö
Högskola och utbildningen har därför börjat lida mot sitt slut. Vi skriver detta med
glädje och förväntan inför vårt framtida yrkesliv men även med tomhet och en
smula sorg. Tack vare våra fantastiska klasskamrater har den tre och ett halvt års
långa utbildningen känts som några få månader.
Som blivande yrkesutövare inom det sociala fältet vill vi vara socialarbetare som
kan finna drabbade människors inre styrka till att hjälpa sig själva. Vi vill kunna
bidra till en förändring i människors liv där vi i ett samspel med klienten kommer
fram till lösningar och åtgärder för människan. Det är även viktigt för oss som
blivande socionomer att vi är tillgängliga samt lyhörda för våra klienter. I en del
fall kan det räcka med att klienten talar ut om sina problem för att i ett senare
skede kunna reflektera över sina egna tankar och funderingar. Lyhördhet,
förändring och respekt är tre nyckelord som vi hoppas kommer att prägla vårt
framtida arbete med klienterna oavsett inom vilket fält vi arbetar i. Huvudsaken är
att vårt arbete behandlar våra medmänniskor och därav har dessa nyckelord
oerhörd vikt.
Att skriva ett examensarbete har både varit lärorikt och givande samtidigt som det
bidragit till stress och sömnlösa nätter. ”Det är detta som är uppsatsskrivandets
process” är något som vi ofta har sagt till varandra och vi känner verkligen att vi
kan beskriva denna period som en nervig berg- och dalbana. Nu är dock resan
över och vi kan äntligen presentera vår slutprodukt som vi båda är nöjda och stolta
över.
Vi skulle vilja ta detta tillfälle i akt för att först främst tacka vår kära handledare
Aje Carlbom, som funnits där för oss som en vägledare igenom hela
examensarbetet. Utan dina tips och råd hade vi inte kommit till detta stadie som vi
befinner oss i just nu, så tusen tack för det.
Vidare vill vi rikta ett stort tack till våra informanter, utan Er hade examensarbetet
inte varit möjligt att utforma. Vi är otroligt tacksamma för er öppenhet och att ni
har berikat oss med värdefull information som har varit till stor hjälp för
examensarbetet.
Ett varmt tack till Er alla!
Dalia Sager och Laila Zeid
Malmö den 28:e maj 2013.
-3-
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1.1 PROBLEMFORMULERING
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
1.3 AVGRÄNSNINGAR
1.4 DISPOSITION
6
7
8
9
9
2. BAKGRUND
2.1 STATISTIK
2.1.1 ÖKAD INVANDRING AV ENSAMKOMMANDE BARN
2.2 ANLEDNINGAR TILL FLYKT
2.3 BBIC - KONCEPTET
10
11
11
12
13
3. TIDIGARE FORSKNING
3.1 VÅLDET OCH KONFLIKTERNAS KONSEKVENSER
3.2 TIDIGARE SVENSK ERFARENHET MED MOTTAGNING AV ENSAMKOMMANDE
16
16
16
BARN
3.3 STÖD OCH INSATSER I RÄTT TID
3.4 PSYKISK OHÄLSA I FORM AV POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM
3.5 ATT VARA UNG OCH LEVA SOM VUXEN
4. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
4.1 KONSTRUKTIVISTISK ONTOLOGI
4.1.1 KULTURELL OCH HISTORISK KONSTRUKTIVISM
4.1.2 INLÄRNING AV KUNSKAP
4.1.3 NORMER OCH VÄRDERINGARS INVERKAN
4.1.4 SPRÅKETS BETYDELSE
4.1.5 KONSTRUKTIONEN AV SOCIALA PROBLEM
5. METOD OCH MATERIAL
5.1 URVAL OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
5.1.1 INTERVJUERNA
5.2 REDOGÖRELSE AV VALDA VERKSAMHETER
5.3 ANALYS AV MATERIALET
5.4 ETISKA ÖVERVÄGANDEN
6. RESULTAT OCH ANALYS
6.1 INFORMANTERNAS MÅLGRUPPSBESKRIVNING
6.1.1 BARN SOM ”ALLA ANDRA BARN” I SVERIGE
6.1.2 EN UTSATT MÅLGRUPP
6.1.3 EN OTYDLIG BILD AV BARNENS FÖRFLUTNA
6.2 INTEGRATIONSPROCESSEN
6.2.1 SKYDDSFAKTORER
SAMTAL
UTBILDNING OCH ARBETE
FRITIDSAKTIVITETER
SOCIALA RELATIONER OCH UMGÄNGE
STRUKTUR I VARDAGEN
6.2.2 RISKFAKTORER
PSYKISK OHÄLSA
ÖKAD INVANDRING
INTEGRATION I EN SLUTEN GRUPP
FAMILJEN PÅ DISTANS
-4-
17
18
19
20
20
20
21
22
23
23
25
25
25
26
27
28
30
30
31
32
34
34
35
35
37
38
38
39
40
40
42
43
44
6.3 MALMÖ STADS BRISTER OCH TILLGÅNGAR
45
45
45
46
47
6.3.1 TID
6.3.2 KOMPETENS
6.3.3 SAMVERKAN
6.3.4 BBIC- KONCEPTET
7. SLUTDISKUSSION
7.1 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING
49
52
LITTERATURFÖRTECKNING
BILAGA 1: MISSIVBREV
BILAGA 2: ARBETSFÖRDELNING
BILAGA 3: BEGREPP OCH FÖRKLARINGAR
53
56
57
58
-5-
1. INLEDNING
Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
Hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!
Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?
Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!
Denna dikt, är inte bara fin och tänkvärd, utan den passar även bra in på vårt valda
ämne. Dikten är skriven av Stig Dagerman (1954/1995) och han väljer att skildra
de ensamkommande barnens situation med hjälp av denna dikt.
Målgruppen ensamkommande barn kom vi i kontakt med under praktikterminen
på socionomutbildningen femte terminen. Båda forskarna i denna studie fick
möjligheten att praktisera inom socialtjänsten i Malmö och Ängelholm. Redan där
upptäcktes ett flertal problematiska faktorer som påverkade integrationsarbetet
och dess process med de ensamkommande barnen. Det som båda
gruppmedlemmarna uppmärksammade var målgruppens utsatthet och psykiska
hälsa. Socialarbetarnas ständiga press över att snabbt tvingas agera och hantera
problematiken på bästa möjliga sätt var ännu en faktor som styrde
integrationsprocessens framgång. Detta ligger till grund för vårt val av ämne i
examensarbetet.
Praktikterminen på socialtjänsten gav oss både praktiska och teoretiska
erfarenheter i ämnet. Detta har hjälpt oss mycket som forskare under
studieprocessen, då vi har haft god kännedom kring ämnets omfattning och även
dess brister ute på fältet.
Tillgången av litteratur begränsar omfånget av uppsatsen då fenomenet
ensamkommande barn är relativt nytt ämne. Vi som forskare hade inte förutsett
svårigheter med att hitta lämpliga informationskällor på grund av ämnets
aktualitet. En annan viktig aspekt som studien har präglats av är etiska och
praktiska överväganden. Till en början ansåg vi att det skulle vara mycket
intressant att göra en studie baserad på barnens egna upplevelser och berättelser.
Dock insåg forskarna flertal hinder som exempelvis godkännande från barnens
gode män1 då de är under 18 år och en del språkliga svårigheter. Även om
forskarna i denna studie kan tala och behärska det arabiska språket skulle det
skapas en språkbarriär och därmed brister i att få en varierad bild från barn med
annan etnisk bakgrund än arabisk. Språkbarriären och goda mäns godkännande
Lag om god man för ensamkommande barn, 2005:429 i 2§ ”Om barnet vid ankomsten till
Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt
i föräldrarnas ställe, skall överförmyndaren förordna en god man att i vårdnadshavares och
förmyndares ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter”.
1
-6-
var två faktorer som skulle innebära ett hinder för att genomföra en studie om
barnens egna upplevelser och berättelser. Därmed riktade vi in oss på
socialarbetarnas upplevelser av de ensamkommande barnens psykiska hälsa och
ohälsa. Utifrån socialarbetarnas intervjuer upplever vi att det ges en så pass rättvis
bild av både de barns situation som fortfarande befinner sig i asylprocessen men
även de som erhållit permanent uppehållstillstånd.
Vårt övergripande mål med detta examensarbete är att bidra till en ökad
information och förståelse för barnens situation i det svenska samhället utifrån
socialarbetarnas konstruktioner.
1.1 Problemformulering
Det är genom tiderna socialarbetare själva som har utvecklat lämpliga
arbetsmetoder för att bemöta sociala problem. Socialt arbete fokuserar på
människor som är exkluderade från samhället. Det sociala arbetet består av ett
antal metoder, som ska öka möjligheterna till och kapaciteten för förändringar i
samhället. Arbetet kan vara i form av rådgivning eller skapande av relationer till
olika grupper och så vidare. På senare tid har det sociala arbetet inriktas mot och
anpassas till individerna i samhället, genom att utveckla och öka individers
handlingsutrymme för att själva kunna hantera sina problem (Sharkey, 2000).
Tanken är att skapa större möjligheter för individen och därmed förstärka dem till
att uppnå resultat samt förändring. Metoden får individerna att känna sig
involverade vid beslutsfattning. Detta sker lämpligast genom att etablera
utvecklingsprocesser istället för att behandla individerna som konsumenter som
endast tilldelas ekonomiska bidrag (a a).
Ett exempel på socialarbetare som arbetar nära utsatta individer kan vara allt från
socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning eller psykologer, till
boendestödjare som träffar klienterna dagligen (Glasby, 2004). Ett
ensamkommande barn behöver, efter att ha bosatt i Sverige, stöd och insatser från
socialtjänsten, under asylprocessen av migrationsverket, och i vissa fall stöd från
psykiatrin. Då det vid anländandet till Sverige kan finnas ett flertal faktorer som
kan tyda på utsatthet i barnets livssituation kan stöd och insatser från flera håll
vara nödvändiga. Det enskilda barnet kan genomgå flera konflikter med sig själv
som individ men även andra yttre omständigheter som kan komma att påverka.
Svårigheter med barnets livssituation kan exempelvis handla om övergången
mellan kulturella skillnader, anpassningen till nytt land och samhälle. Saknaden
av ett nätverk bestående av familj och anhöriga som vanligtvis utgör en individs
omgivning är även omständigheter som påverkar tillvaron negativt (Nordström
m.fl., 2011).
Integration, som utgör en stor del av de ensamkommande barnens liv i Sverige, är
ett mångfasetterat begrepp som omfattar ett flertal definitioner. I denna studie
väljer vi att använda oss av Diazs (1997) definition av ordet integration. Han
förklarar integration som när en individ uppnått likvärdighet i förhållande till de
infödda ”svenskarna” i samhället. Diaz menar att jämlikhet främst handlar om
samma villkor och förutsättningar inom yrkeslivet, boendeförhållanden och även
när det handlar om andra sociala relationer:
”... ett tillstånd då invandrande individer uppnår en partiell eller
fullständig jämlikhet med infödda individer i termer av deltagande i
-7-
olika typer av sociala relationer som arbetsliv, boendeförhållanden
och politik. Integration definieras som ett i huvudsak socialt fenomen
som relateras till kvaliteten på invandrarnas deltagande i olika typer
av sociala relationer i mottagarsamhället. Integration kan också ses
som en process genom vilken invandraren blir en fungerande del i
viktiga samhällssfärer, i vilka en fördelning av eftersträvande
resurser (arbete, inkomster, sociala kontakter, rättigheter,
information) äger rum.” Jose Alberto Diaz (1997, sida 31-32)
Ensamkommande barn är en väldigt generell målgrupp som handlar om barn och
ungdomar som mött olika svårigheter i form av krig, förtryck, konflikter eller
otrygghet i allmänhet. Barnen skiljer sig från varandra vad gäller ursprung,
erfarenheter och grad av utsatthet. Målgruppens utsatthet kan yttra sig olika
beroende på erfarenheter från hemlandet, flykten eller vid anländandet till
mottagarlandet (i detta fall Sverige). Den grundläggande problematik som
framförallt är en påverkande faktor i deras livssituation samt för den psykiska
hälsan är den ständiga oron som det enskilda barnet känner för familj och
anhöriga som de lämnat eller blivit separerade ifrån (Ascher, 2009).
Ett problem som uppstår efter att de ensamkommande barnen anlänt till Sverige,
har visat sig vara att barnens integrationsprocess är bristande och långvarig.
Målgruppens situation försvåras då barnen ofta blir kvar i ankomstkommunen där
de först anlände. Barnen blir kvar i akuta transitboenden2 som tillsätts vid
ankomsten till kommunen i väntan på att bli anvisade till en annan kommun, så
kallad ”anvisningskommun” (Länsstyrelsen, 2011). Det är inte alla kommuner
som har valt att skriva avtal om platser för mottagandet av ensamkommande barn
och detta leder i sin tur till att barnen blir otrygga i sin situation (Migrationsinfo,
2012 c). Möjligheten att skapa sig en fast struktur i vardagen försvåras därmed.
Barnen kan vidare inte skapa sig fungerande och hållbara relationer till
exempelvis myndigheter, godman, vänner och så vidare. Barnen blir utan familj
och ett socialt nätverk. Detta gör målgruppen till en mycket utsatt grupp som
behöver stöd och insatser från flera olika håll för att underlätta
integreringsprocessen och för att kunna utvecklas till självständiga individer i det
svenska samhället (Brunnberg m.fl, 2011). Rimsten (2006) menar att barnen är
”dubbelt utsatta” då de både genomgår en flyktingkris som nyanlända i ett nytt
land, samt en utvecklingskris, där de håller på att bli vuxna.
Socialarbetarnas åsikter och upplevelser av den målgrupp de arbetar med är enligt
vår mening ytterst viktig och intressant. Genom socialarbetarna i denna studie kan
vi bidra till att skapa en ökad förståelse för hur de ensamkommande barnens
situation kan se ut utifrån konstruktioner skapade av berörda socialarbetare.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att belysa målgruppens livssituation utifrån
socialarbetarnas konstruktioner samt dessas tolkningar av vilka skydds- och
riskaspekter som kan komma att påverka integrationsprocessen. Vidare avser vi
att karlägga vilka resurser och brister som finns i Malmö stad kring mottagandet
2
.Ett transitboende är ett tillfälligt anordnat boende för ensamkommande barn som är i väntan på
att få en kommunanvisning från migrationsverket (Malmö stad, a).
-8-
och arbetet med de ensamkommande barnen. Detta syfte genererar följande
frågeställningar:
i.
Hur beskriver socialarbetarna målgruppen ensamkommande barn?
ii.
Vilka skydds- samt riskfaktorer upplever socialarbetarna att de
ensamkommande barnen berörs av? Och hur påverkar dessa
integrationsprocessen?
iii.
Vilka resurser och brister upplever socialarbetarna finns i arbetet med de
ensamkommande barnen?
1.2.1 Avgränsningar
I denna studie har vi valt att geografiskt avgränsa oss till hur arbetet fungerar i
Malmö stad. Detta eftersom att Malmö är en ankomstkommun där invandringen
av ensamkommande barn utgör en stor del av den totala siffran (Migrationsinfo,
2012 c). Det är även viktigt att tillägga att studien syftar till ensamkommande
barn vilket innebär att den är avgränsad till minderåriga barn det vill säga barn
som är under 18 år. Studien kommer även att beröra både de barn som har erhållit
permanent uppehållstillstånd och barn som än idag befinner sig i asylprocessen.
1.2.2 Disposition
I nästkommande kapitel lyfter vi upp bakgrundsfakta till ämnet som ska ge läsaren
en större förståelse till målgruppen och dess situation. I det kapitlet har vi även
valt att lyfta fram BBIC- konceptet då det utgör en stor del av det svenska
samhällets arbete med barn. Efter bakgrundskapitlet behandlas den teori som
ligger till grunden i arbetet samt studiens metodologiska utgångspunkter och
tillvägagångssätt. I den metodologiska delen av arbetet beskrivs även vilka
informanter som ”handplockats” till studien och på vilket sätt kontakten med dem
utformats. Under resultatdelen presenteras den data som införskaffats i samband
med de kvalitativa intervjuerna och kopplingar till den konstruktivistiska
ontologin, bakgrund och tidigare forskning har även gjorts. För att resultatdelen
ska bli så tydlig som möjligt för läsaren har forskarna valt att tematisera materialet
utifrån betydelsefulla begrepp. Det är även viktigt att tillägga att dessa begrepp
har ett naturligt samband med frågeställningarna som presenteras i det inledande
kapitlet. Avslutningsvis knyts arbetet ihop till en slutlig sammanfattning där
forskarnas egna tankar och reflektioner av det uppkomna materialet redovisas.
-9-
2. BAKGRUND
I detta kapitel presenteras den bakgrundsfakta som samlats in för att ge dig som
läsare en större förståelse för de ensamkommande barnens omfattning, potentiella
orsaker till flykt samt BBIC- konceptet som är Sveriges centrala utgångspunkt i
arbetet med barn.
Sverige är det land som procentuellt tar emot flest ensamkommande barn i
Europa. Stockholm, Göteborg och Malmö är de städer som tar emot flest
ensamkommande barn i Sverige (Migrationsverket, 2013 b). År 2004 inkom 388
ansökningar till Sverige och år 2012 hade siffran stigit till 3578 ansökningar.
Statistiken gällande asylsökande ensamkommande barn i Malmö har även ökat
markant månadsvis. Följderna av den ökade tillströmmingen av ensamkommande
barn är längre väntan på en anvisning till en annan kommun (Migrationsverket,
2013 a).
I Sverige finns det nio ankomstkommuner och Malmö är en av dessa som tar emot
asylsökande barn. Ankomstkommuner är förutom Malmö även Solna, Sigtuna,
Mölndal, Örebro, Norrköping, Gävle, Skellefteå och Umeå. Malmö stad tar emot
asylsökande barn/ungdomar och anordnar tillfälliga boenden på uppdrag av
Migrationsverket. Anledningen till att Malmö är en av nio ankomstkommuner
beror på att migrationsverket har en av sina mottagningsenheter i Malmö. När ett
asylsökande ensamkommande barn har registrerats i en ankomstkommun ska
migrationsverket skyndsamt anvisa barnet vidare till en anvisningskommun som i
sin tur ska ansvara för boende samt omsorg under asylärendets gång (Malmö stad,
2012 b).
År 2006 i juli månad beslutade Sveriges regering att överflytta ansvaret för
minderåriga asylsökande barn utan vårdnadshavare från migrationsverket till
socialtjänsten. I Malmö stad öppnades det första boendet för ensamkommande
barn år 2006 i november månad. I dagsläget finns det sex transitboenden i
kommunal regi inom Malmö stad som är till för de barn och ungdomar som är i
väntan på beslut gällande uppehållstillstånd på grund av asylskäl. Ytterligare åtta
transitboenden drivs på uppdrag av kommunen av privata aktörer, i Malmö stad
och närliggande kommuner. För de barn som har fått sitt permanenta
uppehållstillstånd finns det ett boende som drivs kommunalt samt ett boende som
är privatägt. Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för barnens hälsa, vård
och omsorg (a a).
Barnen i fråga är minderåriga personer som kommer till Sverige och söker asyl
utan sällskap av legal vårdnadshavare. Barnen vill med uppehållstillståndet få en
säkrare plats att leva på med bättre förutsättningar för framtiden. Många av dessa
barn kommer från krigshärjade länder där barnet saknar skydd och en hållbar
framtid (Wilson & Drožđek, 2004). Målgruppen som Malmö stad tar emot
varierar oerhört mycket från olika perioder men majoriteten av de barn som
anländer till Sverige är pojkar mellan åldrarna 16-18 år. År 2012 fick Malmö stad
dock en ny målgrupp som staden tidigare inte arbetet med är unga flickor med
deras barn. Detta fenomen har i många ögon inom det sociala arbetet setts som en
utmaning då mammorna med barn har andra behovsområden i jämförelse med de
ensamkommande pojkarna. (Migrationsinfo, 2013 a). Barnen kan uppfattas olika
beroende på vilket område yrkesutövaren arbetar inom. För en del ses de en
- 10 -
Barnen kan uppfattas olika beroende på vilket område yrkesutövaren arbetar
inom. För en del ses de ensamkommande barnen som en stark målgrupp som har
lyckats färdas till Sverige utan sina legala vårdnadshavare. För andra anses
målgruppen vara en sårbar grupp som är i behov av många insatser som
exempelvis krisbearbetning ensamkommande barnen som en stark målgrupp som
har lyckats färdas till Sverige utan sina legala vårdnadshavare. För andra anses
målgruppen vara en sårbar grupp som är i behov av många insatser som
exempelvis (Brunnberg m.fl, 2011).
2.1 Statistik
2.1.1 Ökad invandring av ensamkommande barn
Antalet ensamkommande barn har sedan år 2006 ökat markant och har enligt
migrationsverkets statistik stigit oavbrutet vad gäller ensamkommande barns flykt
till Sverige. Det ökade antalet asylsökande barn har lett till att behovet av fler
platser inom olika kommuner också stigit. Svårigheterna kring den ökande
invandringen av ensamkommande barn har medfört till att antalet platser inom
olika kommuner inte varit tillräckliga. Ett motstånd att ta emot ensamkommande
barn i en del kommuner har bidragit till en långvarig väntan för barnen att anvisas
vidare. Därför anordnade migrationsverket mellan år 2006-2007 konferenser,
möten och tog kontakt med ett flertal kommuner för att informera och kanske
inspirera dem till att ta emot fler antal ensamkommande barn. Migrationsverket
fortsatte tillsammans med Sveriges kommuner och landsting under åren 20082010 att inspirera fler kommuner till att verka som ankomstkommuner, detta på
grund av det stora behovet av platser för de ensamkommande barnen
(Migrationsverket, 2013 a).
Antal ensamkommande barn till Sverige
Figur 1: Figuren ovan illustrerar omfattningen av antal barn som kommit till
Sverige mellan åren 2004-2013 (Migrationsverket, 2013 a).
- 11 -
De barn som tagit sig till Sverige under år 2004 om 388 barn utgör ett mindre
antal än de som kommit i januari och februari månad år 2013, det vill säga totalt
490 barn på två månader. Det framgår utifrån den statistiska beräkningen ovan att
den stora ökningen av ensamkommande barn kräver fler platser och en utökning
av insatser formade efter barnens behov (a a).
Antal asylsökande ensamkommande barn under 2012
AFGHANISTAN
ALBANIEN
ALGERIET
ERITREA
IRAK
MAROCKO
SOMALIA
SYRIEN
ÖVRIGA
Totalt
Flickor (16 %)
Pojkar (84 %)
137
5
1803
38
120
50
32
143
296
80
435
2997
0
55
18
2
156
40
168
581
Totalt
7%
12%
0%
52%
36%
1%
35%
33%
28%
16%
93%
88%
100%
48%
64%
99%
65%
67%
72%
84%
1940
43
120
105
50
145
452
120
603
3578
Tabell 1: Tabellen ovan illustrerar det totala antalet av inkomna asylsökande
ärenden under år 2012 (Migrationsverket, 2013 a).
Av bilden ovan framkommer att majoriteten av de ensamkommande barn som
kom till Sverige under fjolåret hade sitt ursprung från Afghanistan och Somalia.
Dessa uppgår till 93 % pojkar och 7 % flickor från Afghanistan respektive 65 %
pojkar och 35 % flickor från Somalia (a a).
2.2 Anledningar till flykt
Push- och pull effekter
Benämningen push- och pull effekter
tydliggör orsakerna till varför
människor runt om i världen väljer att
lämna sitt land och sitt ursprung.
Människor som tvingas bort från sitt
land för att överleva och skydda både
sig själv och sin familj från hot
benämns som push effekter. Pull
effekter skiljer sig från push effekter
och betyder istället att människor dras
till ett annat land för ett bättre liv med
fler möjligheter. Positiva faktorer och
förhållanden med ett annat område
eller land medför till att människor
dras dit (Elmeroth & Häge, 2009).
Figur 2: Figuren ovan till höger
exemplifierar ett antal olika orsaker till push- och pull effekterna (Elmeroth &
Häge, 2009).
- 12 -
Antalet ensamkommande barn ökar på grund av flera påverkande omständigheter.
De flesta ensamkommande barn som kommer till Sverige är enligt påvisad
statistik av migrationsverket år 2012 är från Somalia, Afghanistan, Irak, Marocko
och Syrien. Migrationsverket framlägger statistik som visar att det gjorts 2383
asylansökningar gällande ensamkommande barn varav 1513 av dessa har beviljats
uppehållstillstånd i landet resterande 648 barn har antingen fått avslag eller blivit
utvisade till annat land på grund av Dublinförordningen3 (Migrationsverket, 2013
a). I ovanstående länder pågår ständig oro och hot gentemot befolkningen på
grund av andra omfattande konflikter. Risken för att barnen exempelvis ska
hamna i gerillagrupper eller i andra liknande grupper kan vara anledningen till att
barnen väljer att fly. Risken för att mista sitt liv men även risken för att leva i
otrygghet leder till att barnen flyr från sina hemländer. De typiska faktorerna som
kan tvinga barn till flykt är krig, förföljelse och fattigdom (Elmeroth & Häge,
2009). Castle och Miller (2009) talar om push- och pull effekterna och att de
ensamkommande barnen skiljs från familj, vänner, sitt sociala sammanhang vilket
talar för att push effekterna är övergripande i deras fall. Elmeroth och Häge
(2009) exemplifierar arbete och andra ekonomiska aspekter som orsakar
förflyttningar. I del av de ensamkommande barnens fall menar även Elmeroth och
Häge (2009) att anledningar till flykt är en blandning mellan både push- och pull
effekterna.
2.3 BBIC- konceptet
BBIC konceptet, som står för Barns Behov I Centrum, är en arbetsmodell som
bland annat används i socialtjänstens utredningar av barns sociala situation men
även vid uppföljning av de planerade insatserna. Det huvudsakliga syftet med
BBIC är att barnet med hjälp av denna modell ska få en stärkt position. Vidare
avser modellen skapande av enhetlighet över hur hela Sverige arbetar med barn
men även att garantera kvalité inom det sociala arbetet. För att en organisation
eller verksamhet ska kunna arbeta med BBIC krävs det både kunskap och en
licens som kommuner erhåller genom ett kontrakt med socialstyrelsen. BBIC
började användas runt år 2000 och i dagsläget är det nästan alla kommer som
utgår från modellen eller som är under förhandling att ansluta sig till den
(Socialstyrelsen, 2013 a).
BBIC utgår från en del grundläggande principer där fokus ligger på ett
helhetsperspektiv. Triangeln består på ena sidan av barnets behov och på andra
sidan föräldrarnas förmågor. Den primära basen utgörs av familj och miljöfaktorer
och grundprinciperna är baserade på en värdegrund, metodsyn och teori. Dessa är
i sin tur parallellt kopplade med aktuell svensk lagstiftning, svensk
barnavårdsutredning samt barnkonventionen (a a). BBIC- triangeln belyser
helhetsperspektivet (se figur 3 på kommande sida).
En vårdplan upprättas när en person är i behov av vård i ett familjehem eller i ett
hem för vård eller boende (HVB). Den planerade vården ska ordnas av
socialnämnden och den ska innefatta både åtgärder och insatser som andra aktörer
har ansvar över. För barn och unga ska vårdplanen följas upp i form av en
genomförandeplan som beskriver mer ingående hur vårdplanen ska genomföras.
3
För vidare förklaring av Dublinförordningen se avsnittet ”begrepp och förklaringar”, bilaga 4
- 13 -
Vårdplanen ska belysa vårdbehovet och målet med de planerade insatserna inom
de sju behovsområdena, vilka är hälsa, utbildning, känslo- och beteendemässig
utveckling (KBU), familj och sociala relationer, socialt uppträdande, identitet och
förmåga att klara sig själv. Det är ytterst viktigt att både vård samt
genomförandeplanen formuleras på ett enkelt och tydligt sätt att barnet och
vårdnadshavarna förstår denna. När det handlar om ensamkommande barn är det
vanligast att en god man eller särskilt förordnad vårdnadshavare får ta ställning till
dessa dokument (Johansson, 2011).
Figur 3: Ovanstående figur illustrerar de västentliga utgångspunkterna inom
BBIC (Socialstyrelsen, 2013 b).
Det väsentliga en vårdplan ska innehålla är de specifika insatser som barnet är i
behov av. För ett ensamkommande barn kan det exempelvis innebära basala saker
i omsorgen såsom tillgång till ett tryggt boende, möjlighet till fritidsaktiviteter och
kosthållning utifrån religiösa skäl. Vidare avser vårdplanen innefatta målet med
vården och de planerade insatserna för barnet. Detta kan handla om att barnet är
ett ensamkommande barn där biologiska vårdnadshavare inte befinner sig i landet.
Vårdplanen ska även beskriva på vilket sätt barnets umgänge med föräldrar,
vårdnadshavare och andra närstående ska planeras. Detta kan röra sig om hur ofta
barnet ska träffa sin externa kontaktperson eller hur socialsekreteraren vill att
relationen mellan god man och barnet ska se ut. Slutligen ska vårdplanen förklara
hur individen som är i behov av vård ställer sig till den planerade vården. Om det
är ett barn ska hans eller hennes vårdnadshavare ge sin syn på vårdplanen (a a).
Genomförandeplanen är som ovan nämnt mer specifik, och beskriver hur
exempelvis HVB hemmet eller den vårdansvarige ska göra för att barnens behov
ska kunna tillgodoses utifrån socialsekreterarens upprättade vårdplan. Även i en
genomförandeplan ska målet med de specifika insatserna stå beskrivna utifrån
vårdplanen men här ska den vårdansvarige beskriva hur dessa mål ska uppfyllas
samt hur och när genomförandeplanen ska följas upp. Den reglerar barnets
umgänge med föräldrar, vårdnadshavare och andra närstående, och när och hur
barnet ska ha kontakt med socialnämnden. Genomförandeplanen ska även
innehålla när och hur barnet ska kunna begagna sig av de insatser och åtgärder
- 14 -
som andra aktörer än socialnämnden har ansvar för. Slutligen ska
genomförandeplanen innefatta en kommentar om hur individen som är i behov av
vård ställer sig till genomförandet av planen. Om det är ett barn ska hans eller
hennes vårdnadshavare ge sin syn på genomförandeplanen (a a).
- 15 -
3. TIDIGARE FORSKNING
Nedan lyfts ett urval av den tidigare forskningen som gjorts när det gäller de
ensamkommande barnen och dessas situation.
3.1 Våldet och konflikternas konsekvenser
Trots världens intention drabbas många barn och ungdomar i vissa länder runt om
i världen av väpnade konflikter, fattigdom och förtryck i olika former. I länder där
konflikterna sker beskrivs oftast som långvariga och svåra att lösa. De väpnade
konflikterna mellan olika länder, grupper och folkslag har ökat sedan 2002.
Konflikterna handlar mestadels om inbördeskrig där krig blossar upp mellan
exempelvis religiösa grupper, regeringsgrupper, rebeller och så vidare på grund av
oliktänkande och olika värderingar kring politik, religion och etnicitet med mera.
Krigen och konflikterna drabbar inte bara de berörda grupperna utan även andra
oskyldiga människor. En stor del av dessa människor som drabbas av
konflikternas våldsamma handlingar och förtryck är barn och ungdomar. Då krig
orsakar kris och fiender, ökar antalet flyktingar världen över. Flyktingsantalet
ökar och minskar dock beroende på område och svårighetsgrad av konflikten
(Elmeroth & Häge, 2009).
Barnen som upplever krigets våld och konflikter benämns enligt Elmeroth och
Häge (2009) som ”barn utan barndom”. Barndomen förloras genom att dem
tvingas leva i det våld och förtryck som sker runt omkring. I vissa delar av världen
tvingas barn vid väldigt tidig ålder att agera som soldater, bli ögonvittne till andra
våldshandlingar där även föräldrar, familjemedlemmar, grannar och andra nära
och kära utsätts för våld. De ständiga konflikterna och de ständiga förtrycken kan
leda till att barnen tvingas till prostitution, användning av droger eller flykt till
annat land. Barnen som är på flykt utsätter sig själva för stora risker på
flyktvägen. De dåliga omständigheterna barnen har i sitt hemland medför till att
de väljer att lämna landet. Barnen hänvisas till att smugglas in från land till land.
Många av dessa barn riskerar sina liv och många av dem mister livet under
flykten. Bara under år 2003 omkom ca 6000 barn under flykten när de försökt ta
sig till Europa (Elmeroth & Häge, 2009).
3.2 Tidigare svensk erfarenhet med mottagning av ensamkommande
barn
I en rapport av Rädda Barnen ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004),
problematiseras de ensamkommande barnens situation. Brendler-Lindqvist (2004)
tar upp de finska och de judiska flyktingbarnen som ett exempel på de
erfarenheter Sverige haft med mottagandet av ensamkommande barn. Rapporten
tydliggör även att de ensamkommande barnens situation då och nu är densamma
dock skiljer det endast mellan kultur, ursprung och ålder. Rapporten tar också upp
tidigare forskning kring målgruppen ensamkommande barn och hur hanteringen
av deras sårbarhet bör se ut (a a).
Tidigare undersökningar som gjorts av Rädda Barnen gällande de
ensamkommande barnens asylprocess år 2005, har visat att barnperspektivet varit
bristande under asylprocessen (a a). Den mest sårbara och påfrestande tid för
barnen är då de anländer till Sverige. Övergången till nytt språk, kultur, regler och
normer kan vara väldigt besvärlig för barnen. Rapporten av Rädda barnen
understryker vikten av att barnen ska kunna få det stöd och hjälp de är i behov av.
- 16 -
Sömnsvårigheter, uppgivenhetssyndrom och suicidtankar är exempel på
omständigheter som utgör stor del av barnens tillvaro. Dessa faktorer gör att
barnen inte kan skapa varaktiga relationer, och de går miste om detta som i sig
självt är en stödjande faktor. Rapporten beskriver att Rädda Barnen i sitt arbete
med de ensamkommande barnen har sett att många av barnen inte får tillräckligt
med socialt och psykiskt stöd som de är stort behov av (a a).
Rapporten framför att kommunerna snarare än migrationsverket bör vara ytterst
ansvarig för de ensamkommande barnens asylhem, och situation och liv i Sverige
under själva asylprocessen. Anledningen till detta resonemang är att barnen ska
kunna ges det bästa möjliga stöd vad gäller skola, vardag och omsorg. Innan ett
barn erhållit permanent uppehållstillstånd är det migrationsverket som ansvarar
för barnets situation och vardag. Det är inte förrän barnet anvisats till en ny
kommun som ansvaret lämnas över. Brendler- Lindqvist (2004) anser att det är
viktigt att skilja på asylutredningen och den dagliga omsorgen. Hon menar att
detta vidare ger barnen en chans att skapa sig en vardag som inte präglas av oro,
stress och andra bekymmer kopplade till asylprocessen. Det ger dem även en
chans att skapa trygga relationer. Redan under 1990-talet bedömdes ovanstående
som negativt och det krävdes i samband med kritiken en förändring av systemets
uppbyggnad. Rädda barnens organisation var en av de som kritiserade denna
framförda problematik med de ensamkommande barnens oroliga situation. Det
begärdes därför att socialtjänsten inom respektive kommun bör agera som
huvudmän gällande barnens boende, sociala liv samt omsorg. Vidare krävdes att
migrationsverket endast skulle ansvara för den juridiska pågående asylutredningen
(Nilsson, 2007). Som tidigare nämnts i bakgrundskapitlet beslutade Sveriges
regering år 2006 att överflytta huvudansvaret från migrationsverket till
socialtjänsten (Malmö stad, 2013 a).
3.3 Stöd och insatser i rätt tid
För att kunna hjälpa barnet att bearbeta svåra situationer som uppkommit i
hemlandet eller under flykten, är det ytterst viktigt att stöd och insatser sätts in i
rätt tid. Stödet och insatserna som barnet är i behov av ska planeras in och beviljas
av lämpliga aktörer i landet i syfte av att skapa en trygghet för barnet i landet som
han eller hon flytt till (Ascher, 2009). Vidare har Aschers (2009) forskning visat
att det ensamkommande barnet präglas av att i redan ung ålder vara självständig,
mogen, samt klok vid fattandet av olika beslut. Detta beror främst på de olika
prövningarna som barnet ställs inför både i hemlandet och under flykten. Att
bevilja rätt insatser i rätt tid handlar därför om att till viss del minska belastningen
hos barnet som består av stress, oro och ångest (a.a).
Ascher (2009) poängterar dock vikten av att fortsättningsvis ge barnet rätten att
fatta beslut samt ha kontroll över sin situation men att belastningen bör minskas
för att främja det långsiktiga utvecklandet av en god psykisk hälsa. Ett problem i
dagens samhälle och hanteringen av de ensamkommande barnen som forskaren
lyfter fram är långvariga asylprocesser där barnet får erfara långa väntetider där
ovissheten dominerar vardagen. Aschers (2009) forskning visar även ett högt antal
barn som känner stor misstro gentemot myndigheter som exempelvis
migrationsverket som fattar beslut i asylprocessutredningen. En av många
anledningar till varför barnet känner stor skepsis gentemot migrationsverket
handlar om orolighet inför det beslut som fattas i asylprocessen. Det
- 17 -
ensamkommande barnets osäkerhet, maktlöshet och rädsla att han eller hon
tvingas lämna Sverige som varit deras mål tar mycket kraft och energi av barnet.
Även en enorm rädsla över att bli tillbakaskickad till det land där barnet flytt ifrån
skapar otrygghet och en daglig belastning som skadar dess psykiska hälsa.
Forskningen har därför visat att en bred insatsbank gynnar barnet på långvarig sikt
där rätta verktyg ska kunna beviljas i god tid (a.a).
Ascher (2009) talar både om beviljandet av insatser men även tyngden av resurser
för de ledande aktörerna som kan främja barnets mående i dess process. Behovet
av stöd är en viktig faktor i arbetet med de ensamkommande barnen då de främst
saknar sina biologiska vårdnadshavare. Även att de befinner sig i ett nytt land där
andra regler och normer dominerar samhället är en viktig faktor socialarbetare bör
ta hänsyn till i det sociala arbetet med barnen (a a). Slutligen tydliggör Ascher
(2009) att rätt insatser i rätt tid kan främja det förebyggande arbetet för att på så
sätt kunna minska på antalet sammanbrott i framtiden.
3.4 Psykisk ohälsa i form av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Att ensamkommande barn ofta mår dåligt, har sömnsvårigheter, lider av stress,
depression och ångest är vanligt förekommande. Psykisk ohälsa utgör en stor del
av barnens tillvaro (Brunnberg m.fl, 2011). Dyregrov (2010) beskriver barns
reaktioner på traumatiska upplevelser som långvariga. Posttraumatisk stress
klassificeras som en diagnos och det är ett vanligt förekommande uttryck inom
psykiatrin. Reaktionen av sådana upplevelser uttrycker sig oftast i hjälplöshet och
rädsla. Chock i kombination med rädsla som kan komma att uppkomma under den
akuta situationen skapar en traumasituation för personen. Traumaupplevelsen
orsakar såkallade efterreaktioner som dyker upp efter den traumatiska upplevelsen
och som i sin tur försvagar den enskildes förmåga att exempelvis fungera socialt i
vardagliga sammanhang uppnå de förväntningar som krävs i exempelvis skolan
och jobb. Det stressyndromet beror på återkommande och återuppväckande
minnen från traumasituationen. Vid återuppväckande minnen kan den enskilde
personen påminnas om händelsen och därmed har svårt för att fungera socialt i
andra liknande eller påminnande situationer. Sådana känslor och tankar upptar en
stor del av personens tillvaro och energi (Dyregrov, 2010). PTSD uppkommer
vanligen mellan tre månader till ett år efter den utlösande händelsen. Många
gånger beror detta på människan oförmåga att hantera situationen och stressen
som den medför. PTSD långverkande och ofta svår för människan att bearbeta
(Cullberg, 2006).
Majoriteten av de ensamkommande barnen lider av psykisk ohälsa som i vissa fall
uttrycker sig i posttraumatiskt stressyndrom. Traumaupplevelserna före flykten
och i vissa fall efter flykten har en stor påverkan på barnens psykiska hälsa. Att ha
upplevt krig, dödsfall och förlust är exempel på trauma före flykten. Andra
omständigheter vid ankomsten till det nya landet har också en stor påverkan på
barnens psykiska hälsa. Språksvårigheter, ostabil bostadssituation och oklar
asylprocess är omständigheter som orsakar stress, ångest och nedstämdhet hos de
ensamkommande barnen (Heptinstall m.fl., 2004).
Heptinstall m.fl. tar upp en engelsk studie som gjordes år 2004 där forskarna
studerade ett 40-tal flyktingbarn. Slutsatsen av studien visade tydlig psykisk
påfrestning före flykten som därmed visade sig vara posttraumatiskt stressyndrom.
- 18 -
Undersökningen påvisade stark depression och uppgivenhetssyndrom hos
majoriteten av flyktingbarnen.
3.5 Att vara ung och leva som vuxen
Enligt Nordström m.fl.s (2011) studie skapar de ensamkommande barnens flykt
genom olika länder och samhällen en övergång mellan att vara barn och vuxen.
Den otrygga och farliga flykten utan en legal vårdnadshavare frambringar
förvirring, rädsla och bristande utveckling hos det enskilda barnet. I många fall
tvingas barnen att agera som vuxna redan i deras hemländer vilket gör att de redan
vid tidig ålder förlorar sin barndom. Flykten skapar konstant utsatthet hos barnen
då de befinner sig i ständig oro för att fängslas, kidnappas eller att bli utnyttjade.
Processen under flyktvägen som många av de ensamkommande barnen som
kommer till Sverige genomgår skapar i sin tur negativa erfarenheter och även
traumatiska upplevelser som oftast kan komma till uttryck i framtiden. Hälso- och
sjukvården och även andra aktörer som arbetar med ensamkommande barn har
konstaterat i ett flertal oroväckande rapporter att målgruppen befinner sig i en
mycket utsatt situation. Ytterligare en aspekt kring målgruppens problematik är
skapandet av en ny identitet efter att ha anlänt och bosatt sig i Sverige. De
ensamkommande barnen befinner sig i en situation där de agerar som både barn
och vuxna. Efter att ha anlänt till Sverige och bosatt sig här ställs krav på dem att
bygga upp en ny identitet formad efter det svenska samhällets normer och regler
samtidigt som de vill behålla sitt kulturella ursprung (a a). Nordström m.fl. (2011)
förklarar att en del barn i Sverige är tvungna att ansvara för familjens ekonomiska
situation i hemlandet och detta skapar ett stort ansvar vilket i sin tur medför
vardaglig stress.
- 19 -
4. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
Konstruktivismen är ingen likformig ideologi, utan den utgår från ett flertal
inriktningar med beskrivningar från många olika forskare och författare. Nedan
följer ett selektivt urval av den konstruktivistiska teorin. Vi kommer således att
beröra konstruktivism som rör arten kulturell och historisk konstruktivism,
inlärning av kunskap, normer och värderingar, språkets betydelse samt
människans konstruktion av sociala problem. Detta selektiva urval har vi valt för
att vårt arbete utgår från så kallade andrahandskällor, där socialarbetarna
endast kan ge sina reflektioner och tolkningar av barnens livssituation. De olika
infallsvinklarna av det konstruktivistiska perspektivet ger en djupare förståelse för
hur socialarbetarna väljer att konstruera problem och lösningar i de
ensamkommande barnens situation.
4.1 Konstruktivistisk ontologi
Bryman (2011) introducerar begreppet social konstruktivism som en ”ontologiskt
ståndpunkt” som innebär att olika sociala fenomen sker inom socialt samspel och
att det sociala fenomenet är i ständigt förändring. Det socialkonstruktivistiska
synsättet beskrivs av Berger och Luckmann (1998) som en ideologi som tolkar
hur människans sociala verklighet är formad efter hur vi själva uppfattar den.
Både Bryman (2011) samt Berger och Luckmann (1998) tydliggör
konstruktivismen som ett synsätt där kunskap och människans verklighet är
konstruerad. Bryman (2011) talar vidare om att forskare i allmänhet presenterar
sin forskning utifrån en egen och specifik tolkning som enligt Bryman (2011) inte
kan betraktas som slutgiltig, det vill säga att kunskapen således uppfattas som
något obestämt.
Socialkonstruktivism anser huvudsakligen att de tolkningar av verkligheten som
formuleras av människor i en specifik miljö, är formad utifrån det sociala och
kulturella samspel som dem stöter och befinner sig i. Världen är uppbyggd och
konstruerad efter deras medvetenhet och med hänsyn till människans kultur och
språk. Det som är verklighet för en människa behöver inte innebära att det är
verklighet för en annan. Utifrån det socialkonstruktivistiska synsättet kategoriserar
vi exempelvis ”kön”. Det som vi observerar av världen och omgivningen runt
omkring oss bestämmer mer eller mindre att det endast finns två kön, det vill säga,
kvinnor och män. Socialkonstruktivister menar att människan bör ifrågasätta
denna typ av kategorisering. Med andra ord står socialkonstruktivismen för ett
kritiskt synsätt mot den naturliga empirismen och positivismen som menar att den
värld som existerar är den vi uppfattar utifrån våra egna observationer (Berger &
Luckmann 1998).
4.1.1 Kulturell och historisk konstruktivism
Världen, omgivningen och den sociala interaktion som människan samspelar i, är
utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet även kulturellt och historiskt
betingat. Uppfattningen av verkligheten beskrivs som en lärandeprocess som
beror på tid och rum. Människans uppfattning om kunskap och verkligheten vilar
på det sociala sammanhanget och dess kultur (Säljö, 2010). De olika
kategoriseringar som människan gör enligt beskrivningen ovan, formuleras av
människan i det vardagliga livet. Den enskilda människan skildrar exempelvis
olika musikstilar, klädstilar eller kön, och kan förklaras utifrån att människan är
- 20 -
beroende av den särskilda kulturen som han eller hon befinner sig i (Burr, 2003).
Vidare menar Burr (2003) att den historik som den enskilda människan bär på är
en påverkande faktor till hur människans personlighet kan komma att uttrycka sig.
Den personlighet som vi själva påstår oss ha eller som andra i omgivningen påstår
att vi har, är enligt Burr (2003) beroende av den historiska och kulturella
bakgrund som vi har. De relationer som vi skapar samt den värld som vi uppfattar
grundar sig i vilket tidsepok vi lever i. Homosexualitet tolkas exempelvis utifrån
det socialkonstruktivistiska perspektivet som föränderligt beroende på tid, kultur
tidsperioder och har därmed betraktats som rätt eller fel beroende på exempelvis
samhällets rådande politik, kultur och andra samhälleliga omständigheter (a a). Ett
annat exempel på hur kulturell och historisk konstruktivism kan skildra sig är
Angelöw och Jonssons (2000) uppfattning av hur begreppet ”god barndom” kan
komma att se ut. Under 1940-talet ansågs det att tonårsbarn skulle hjälpa till i
hemmet genom att börja arbeta redan vid tidig ålder, vilket ansågs gynna och
förbättra familjens ekonomiska situation. Skillnaderna idag är stora i jämförelse
med under 1940-talet. Idag skulle ovanstående i Sverige betraktas som barnarbete.
I andra länder kan detta fenomen vara vanligt förekommande (a a).
4.1.2 Inlärning av kunskap
En av konstruktivismens inriktningar av kunskapsteori benämns som radikal
konstruktivism, där människans kunskap betraktas som socialt konstruerad (Von
Glasersfeld, 1995). All kunskap som den enskilda individen konstruerar menar
Von Glasersfeld (1995) är individuellt konstruerad. Den radikala
konstruktivismen koncentrerar sig på individen och dess lärande av kunskap. Von
Glaserfeldt (1995) hävdar här att exempelvis en utbildare inte kan förmedla
kunskap till en annan individ via språket och dess kommunikation, utan den
radikalkonstruktivistiska åsikten syftar till det endast är själva individen som kan
konstruera sin kunskap (a.a.). Von Glasersfeld (1995) poängterar vidare att
individen själv styr vad han eller hon lär sig genom bland annat begrepp och
analysförmåga, samt individens tankeskapelse. Vidare menare han att problem
och andra hinder inte löses med hjälp av att individen lär sig de ”korrekta” svaren
och lösningarna utan problem ska först betraktas som ens egna för att bättre kunna
får en förståelse för dem.
Motivation och målsättningar är även två viktiga punkter som lyftes upp för att
individen på egen hand ska finna en lösning och därmed uppnå tillfredsställelse.
Det är inte alltid enkelt att finna lösningar på problem och Von Glaserfield (1995)
tydliggör därför vikten av att samarbeta med andra individer som har annan
kunskap baserad på deras tidigare erfarenheter. Kollektivt kan individerna hitta
potentiella lösningar på problem baserat på allas kunskap (a a). Detta synsätt är
endast en variant av den konstruktivistiska ontologin. Olika tänkesystem kring
människans inlärning av kunskap samt människans bearbetning av kunskap är
angeläget inom den konstruktivistiska teorin. Inlärningen av kunskap utifrån
McMahons (1997) beskrivning handlar inte endast om hur människans hjärna
bearbetar och hanterar information utan konstruktivisterna menar även att
individer skapar sig en uppfattning om saker och ting utifrån tidigare upplevda
händelser och andra erfarenheter. Arfwedson (2002) menar att ”gamla”
kunskaperna styr människan till att skapa sig ”nya” kunskaper. Tidigare
erfarenheter medför till att människan kan konstruera en förståelse av
kunskapsinlärningen, med andra ord är det människan själv som aktivt konstruerar
- 21 -
sin inlärning av kunskap. Människans interaktion med andra människor medför
till den enskilda personliga utvecklingen. Människan formar sina personliga
egenskaper utifrån det sociala samspelet och även utifrån hur andra personer i
omgivningen uppfattar dem (a a).
Utifrån det konstruktivistiska synsättet styrs all inlärning av individens tidigare
erfarenheter vilket i sin tur formar kunskapsstrukturer hos människans inre. Med
andra ord innebär detta att en individ skapar en personlig syn på världen och detta
varierar från individ till individ i samhället beroende på intressen, tidigare
stadgade kunskaper, känslor och målsättningar (Dysthe, 2003). Inlärningen av
kunskap blir betydelsefull då individen som tidigare nämnt använder sig av redan
inlärd lärdom för att kunna lösa problem i vardagliga sammanhang. Ett annat
tankesätt inom konstruktivismen handlar om att kunskap aldrig i sin helhet kan
överföras från en människa till en annan. Anledningen till detta är för att kunskap
är personliga utläggningar av erfarenheter vilka i sin tur påverkas av ett
intersektionalistiskt synsätt där ålder, kön, etnisk bakgrund, inlärningsförmåga
och så vidare har en inverkan på insiktstolkningen (Säljö, 2003).
Sahlin (2002) beskriver Marxs tolkning av kunskapsteoretisk konstruktivism, där
han redogör för hur människans verklighetstankar och uppfattningar är
konstruerade utifrån den individens sociala ställning och klasstillhörighet. Utifrån
detta menar Marx att all typ av kunskap är socialt konstruerat och möjligheten att
”konstruera om” olika föreställningar är troligt. Objektiv kunskap är
ifrågasättande i förhållande till det socialkonstruktivistiska perspektivet. Mycket
av den kunskapen som ska ”överföras” mellan två individer går på grund av detta
förlorad i ”tolkningsprocessen” och kunskapen kan därför aldrig vara hundra
procent ”sann” eller ”falsk” då den är personlig (a a). Det är av denna anledning
vi endast kan uttala oss om socialarbetarnas reflektioner och konstruktioner kring
vilka risk- samt skyddsfaktorer som inverkar i barnens liv.
4.1.3 Normer och värderingar
Socialt arbete är komplext med flera olika utbredningar och fokuserar på arbetet
med människor som är exkluderade från samhället, så som vi nämnt tidigare i
uppsatsens inledning. Det sociala arbetet består av ett antal olika metoder som på
olika sätt är förenade med normer och värderingar i samhället. Socialarbetare
utgår från olika arbetsmetoder och egna uppfattningar om hur de vill åtgärda ett
problem och dessutom hur de ser på ”problemet”. Ovanstående uppfattningar och
värderingar formar socialarbetarnas arbete. Arbetet formas beroende på hur de
själv tror att de bäst kan hjälpa sina klienter. Den uppfattning som den enskilda
socialarbetaren har kring det bästa sättet att hjälpa en annan människa har sin
utgångspunkt i de rådande normer och värderingar. Exempelvis föreligger det en
skillnad i det sociala arbetet mellan privata verksamheter och myndigheter, där
myndigheter exempelvis till stor del styr sitt arbete utifrån lagstiftning och de
normerna kring den rådande lagstiftningen (Meeuwisse & Swärd, 2002). Normer
och värderingar beskriver Meeuwisse och Swärd (2002) som påverkande faktorer
gällande det sociala arbetet samt sociala problem, och det kan också ses om regler
för hur varje enskild person bör agera i olika situationer beroende på vilken
position man befinner sig i. ”Sociala problem förstås alltså som en social
konstruktion skapad av politiska, ekonomiska och sociala förhållanden där olika
grupperingar och aktörer har en aktiv roll” (a a, 2002 sid 98). Med detta citat vill
- 22 -
vi exemplifiera att samhället och dess normer är bekommande omständigheter
som formar exempelvis en socialarbetares syn att se på problem och åtgärder.
Svensson (2007) diskuterar också innebörden av normbegreppet, och menar att
normalitet och avvikelse finns i de flesta sociala förhållanden. Det är oftast det
som är avvikande i ett sammanhang som observeras. De normer som föreligger
redogör för vad som anses vara ”normalt” i ett samhälle. Meeuwisse och Swärd
(2002) beskriver att ”Genom vilka sociala processer blir vissa individer
kategoriserade som ”avvikare”…” (a a, 2002 sid 99). Genom det sociala
kollektivet rättar vi oss efter det som anses vara normalt. Viktigt att poängtera är
även att det som anses normalt kan förändras beroende på tid och sammanhang.
Som nämnt tidigare under detta kapitel är konstruktionen av den verklighet som vi
uppfattar även beroende av människans historia. Vårt tänkande och vårt handlande
gör vi enligt den konstruktivistiska ontologin utifrån det som vi uppfattar
förväntas av oss i olika sociala sammanhang. Av den konstruktivistiskt historiska
och kulturella diskussionen ovan i detta kapitel kan vi konstatera att normer är
ständigt i rörelse, det vill säga att exempelvis socialt arbete inte sett likadant ut i
allas år. Ur detta perspektiv beskriv normalitet och avvikelse som en påverkande
faktor till socialarbetarens roll i sitt arbete. Klienter uppfattas som ”avvikande”
och i behov av stöd, och det sociala arbetet fokuserar på att dessa personer ska gå
längs de samhälleliga normerna och det som anses ”normalt” (Svensson, 2007).
Socialarbetare i deras arbetsposition formas av de normerna som råder och skapar
sig därmed egna värderingar kring normalitet och avvikelse. ”Sociala strukturer,
som klasstillhörighet och kulturella normer, styr den enskildes medvetande och
liv” (Meeuwisse & Swärd, 2002 sid.102).
4.1.4 Språkets betydelse
Samtal och debatt är en otroligt betydelsefull del vid skapandet av kunskap. En
ständigt öppen dialog leder till att kunskapen bidrar till att individen skapar ett
personligt synsätt på kunskapen som intas (Wennerberg, 2010). Gällande lärandet
av kunskap beskriver Säljö (2010) att det förekommer via all mänskligt samspel.
Den språkliga kommunikation som framgår av samspelet mellan människa och
omgivning betraktas som centralt utifrån detta perspektiv. Människan stöter på
olika situationer i livet som gör att kommunikation med omvärlden är nödvändigt.
Det är denna typ av kommunikation som motiverar människan till ny inlärning av
kunskap. Via den språkliga kommunikationen som sker vardagligt, deltar
människan i nya kunskaper som vidare formas till människans egna kunnigheter.
Språkliga samtal är grunden till människans kunskapsbildning. Utifrån detta
perspektiv förklaras kunskapsbildningen som något oundvikligt och ibland även
omedvetet. Vi lär och uppfattar omvärlden omedvetet via den kommunikation vi
dagligen stöter på i olika situationer (Säljö, 2010).
4.1.5 Konstruktionen av sociala problem
Sahlin (2002) förklarar i sin litteratur att socialkonstruktivister menar att ett
problem inte existerar om ingen individ upplever eller beskriver det som det. En
subjektiv definition av problemet är därför ett nödvändigt kriterium för att det
överhuvudtaget ska ha en existens i samhället. Vidare tydliggör Sahlin (2002) att
problemet dels måste vara reellt existerande samt möjligt att åtgärda för att det ska
kunna räknas som ett ”problem”. Det är därför inte tillräckligt om en individ
väljer att definiera något som orättvist eller jobbigt. Med andra ord förklarar
- 23 -
Sahlin (2002) vidare att ett problem automatiskt innefattar ett behov av en åtgärd.
Ett socialt problem kräver därför ofta insatser på en offentlig nivå för att det ska
kunna definieras som ett socialt problem. Även ett personligt problem bör kräva
insatser på offentlig nivå för att det ska kunna definieras som ett ”problem”.
Insatser och åtgärder som kan leda till en definition av problemet är bland annat
med hjälp av lagstiftning, brottspåföljder, behandling eller preventiva insatser. Det
är även viktigt att tillägga att ett problem på individnivå inte kan kalla sig för ett
socialt problem ifall det inte finns ett allmänt samhällsintresse att hindra dem.
Enligt Kukla (2000) koncentrerar konstruktivister sig på uppkomsten av ett
problem, vilka uppfattningar det finns kring det och även vilka ingripanden som
vidtas och hur de registreras. Dessutom förklarar Kukla (2002) att något enligt det
konstruktivistiska synsättet även kan handskas och definieras som ett problem
även om det inte existerar. Sahlin (2002) menar att människans aktiva handlande
påverkar hur vi konstruerar ett problem. Synen på sociala problem förutsätter att
människan har genomgått olika sociala processer i livet som är anledningen till
hur vi konstruerar innebörden av problem i vardagen.
- 24 -
5. MATERIAL OCH METOD
Vårt intresse i denna studie har varit att utforska samt beskriva de
ensamkommande barnen och deras situation utifrån socialarbetarnas syn.
Frågor kring metod, urval, etiska överväganden och även reflektioner kring
arbetssättet tas upp i denna del.
5.1 Urval och tillvägagångssätt
Denna studie utgörs av explorativa drag där en kvalitativ ansats har tillämpats.
Detta har resulterat i att frågeställningarna kunnat besvaras utifrån våra
informanters reflektioner. Med tanke på uppsatsens ämne har kvalitativ ansats
varit effektivast för att uppnå målet med uppsatsen (Denscombe, 2009). Målet
med studien har varit att skapa en uppfattning kring de ensamkommande barnens
situation i allmänhet. Vårt fokus och syftet med studien har varit utforskande
gällande målgruppen ensamkommande barn. I denna studie har ett subjektivt urval
används, vilket innebär att det har valts ut specifika organisationer och
myndigheter som ska intervjuas (Denscombe, 2009). Vi har valt att bygga
resultatet utifrån intervjuer med verksamheter som direkt arbetar med målgruppen
för att få ett så produktivt material som möjligt. Utifrån detta anser vi att de valda
verksamheterna i större utsträckning har kunnat ge viktig och relevant information
i förhållande till studiens syfte och frågeställningar.
Litteratursökningen som har utgjort bakgrundsfakta i studien, och har
införskaffats via diverse databaser, böcker samt vetenskapliga artiklar. Sökord
som varit relevanta för syftet i studien har använts och även möjliggjort tillgången
av relevant litteratur. Bakgrundsfakta, information och litteratur ska ge forskaren
ett underlag för att kunna skapa sig olika resonemang inför diskussionen av ämnet
i uppsatsens avslutande del (Olsson & Sörensen, 2009). Bakgrundslitteraturen
som samlats in i det tidigare skedet under forskningsprocessen visade sig tydligt
ha varit basen för våra resonemang i analysdelen som utgjordes i
forskningsprocessens avslutande tid. Litteraturen som valts har till största delen
varit avhandlingar kring ensamkommande barn, rapporter från myndigheter, men
även böcker som skildrar de ensamkommande barnens flykt och situation i
Sverige. Enligt Denscombe (2009) är det viktigt att kritisera materialet som
används i en studie eftersom att informationen kan ha olika infallsvinklar
beroende på vem som har skrivit texten eller gjort undersökningen, samt vem som
huvudansvaret för den specifika litteraturen (Denscombe, 2009). Vi har i vår
studie kontinuerligt haft ett kritiskt förhållningssätt i åtanke gällande den litteratur
som används. Genom att ständigt försöka hitta primärkällan till litteraturen anses
det att vi kritiskt granskat de källor som används.
5.1.1 Intervjuerna
Valet av kvalitativa intervjuer har haft i syfte att få med socialarbetarnas egna
reflektioner och beskrivningar av målgruppens situation och också deras mående.
Med hjälp av intervjuer samt urvalet av litteraturen har vi kunnat få en ökad
förståelse för problematiken och dess omfattning. Den kvalitativa ansatsen
karakteriseras av en helhetssyn och intresset för det personliga mötet. För att
kunna förstå, undersöka samt få fram kvaliteten av denna studie krävs samtal i
form av intervjuer i syfte att få fram viktig och användbar information.
Uppbyggnaden av samtalen med informanten är oerhört viktig för att därmed
kunna få fram relevant information till studien. I vår studie har den
- 25 -
semikonstruerade intervjun använts vilket innefattar ett flexibelt tillvägagångssätt
där intervjun kan liknas vid ett vanligt samtal (Kvale, 2009). En viktig aspekt som
forskare är att anpassa intervjufrågorna till den som blir intervjuad samt vara
uppmärksam på nya följdfrågor under intervjuns gång (Olsson & Sörensen, 2009).
Båda har närvarat under samtliga intervjuer och varit uppmärksamma på
följdfrågor. En av oss har ansvarat för att ställa frågor till informanten och den
andra av oss har ansvarat för att föra anteckningar under intervjun. Det inspelade
materialet har i ett senare skede transkriberats och tillsammans med
anteckningarna varit ett värdefullt underlag för resultatbearbetningen. Vi har
innan varje intervju förberett oss genom att planera vem som ska ansvara för vad
under intervjuns gång. För att frambringa studiens explorativa syfte har vi
tematiserat intervjufrågorna i olika kategorier. Dessa tematiserade frågor har vi
haft som en intervjumall under intervjuns gång. Vi har dock vid behov gått
utanför mallen och ställt följdfrågor utifrån vad som uppkommit.
I vår studie är syftet att undersöka hur socialarbetarna konstruerar den berörda
målgruppens situation vilket omfattar utsagor om exempelvis socialt beteende,
mående, normer och värderingar i förhållande till målgruppen. För att få så
detaljrika svar som möjligt av våra informanter har vi även försökt att ställa
vinjettfrågor under intervjuns gång. Vinjettfrågor syftar till att intervjuaren
presenterar en situation eller händelse för informanterna och ber dem därefter
reflektera över den presenterade situationen (Bryman, 2011). På så sätt har vi
kunnat få konkreta svar om socialarbetarnas värderingar gällande specifika
situationer i arbetet med de ensamkommande barnen. Forskarna har vid rätt
sammanhang under intervjuns gång gått utanför intervjuguiden och ställt
vinjettfrågor när det känts passande i förhållande till det informanten talar om.
Ytterligare ett tillvägagångssätt som vi medvetet genomfört är en pilotstudie, för
att säkerställa att de utformade intervjufrågorna är lämpliga i förhållande till
studiens frågeställningar. Den utformade intervjuguiden prövades efter den första
intervjun med informanten. Därefter kunde vi ”sålla bort” frågor som inte fyllde
något syfte men även frågor som gick in i varandra. Det är dock viktigt att
poängtera att resultatet innefattar en del av materialet som framgick under
pilotintervjun. Vi anser att pilotstudiens intervju gav relevant och viktigt
information som bedömdes vara intressant i resultatkapitlet.
5.2 Redogörelse av valda verksamheter
Vid forskningsintervjuer menar Kvale (2009) att kvalitet går före kvantitet. Valet
av antalet intervjuer varierar och är beroende av tid och resurser. För att kunna
förstå, undersöka samt få fram kvaliteten av denna studie krävs samtal i form av
intervjuer i syfte att få fram viktig och användbar information (Kvale, 2009). Till
denna studie har totalt fem personer intervjuats, två av informanterna arbetar som
socialsekreterare för målgruppen ensamkommande barn och resterande tre
informanter arbetar direkt med barnen som boendestödjare inom Malmö stad.
Detta har gett studien ett flertal olika infallsvinklar eftersom alla berörda
socialarbetare arbetar med samma målgrupp, men på skilda sätt. De olika
arbetsuppgifterna och erfarenheterna hos socialarbetarna har bidragit till en
varierad bild av målgruppen. Det är även viktigt att tillägga att socialarbetarna
arbetar med barn dels som har erhållit permanent uppehållstillstånd men även de
som fortfarande befinner sig i asylprocessen.
- 26 -
Vid val av informanter till intervjubaserade undersökningar är det svårt att ha ett
slumpmässigt urval eftersom undersökningarna generellt sätt utförs med färre
människor än till exempel undersökningar med frågeformulär. De informanter
som ingår i urvalet väljs ofta medvetet för att de har något särskilt att bidra med
(Bryman, 2011).
Som nämnts i inledningskapitlet har en av samtliga forskare praktiserat med
målgruppen ensamkommande barn i Malmö stad, vilket har inneburit att kontakter
med berörda parter inom fältet redan knutits. Samtliga kontaktade personer var
därför intresserade av att ställa upp i vårt examensarbete och detta har underlättat
processen för oss då vi haft tillgång till oerhört värdefull information. Vid
intervjutillfällena har tid och energi inte behövt läggas på relationsskapande och
introduktion av oss som forskare då en av oss redan har en tillitsfull relation
byggd med samtliga informanter. Vi vill även poängtera att det varit berikande för
denna studie att inte båda haft en relation med informanterna sedan tidigare.
Denna komplettering bland oss tror vi har lyft uppsatsens innehåll av empiri då vi
haft två olika synvinklar och förhållningssätt till våra informanter i
intervjusituationerna.
Intervjudatans validitet är viktig och när det handlar om faktiska frågor kan
forskaren för det mesta kontrollera informantens uppgifter med hjälp av andra
källor. Värt att notera är att ett fåtal organisationer har intervjuats och detta
representerar därför inte hela Malmö stad (Denscombe, 2009).
5.3 Analys av materialet
Inför denna studie har vi haft en kontinuerlig medvetenhet om våra influenser
samt våra roller i arbetet. Eftersom att vi har valt att använda oss av en kvalitativ
forskningsansats är det ytterst viktigt att reflektera över materialet eftersom att det
finns ett stort utrymme för egen tolkning av vad som presenteras. Det är värt att
tillägga att vi som forskare har ett stort ansvar i uppsatsen och framförallt i
intervjusituationer. Vi som ska föra diskussionen framåt har ett övergripande
ansvar för att informanten ska känna sig väl bemött samt trygg genom hela
samtalet. Informanten kan även bli påverkad av hur vi som intervjupersoner
agerar samt sättet vi presenterar våra frågor på och det är på grund av detta oerhört
viktigt att ta sig an tiden för att sammanställa en tydlig intervju där misstolkningar
av materialet inte sker. Det är även viktigt att efter intervjun sammanställa
materialet noggrant och reflektera över vad som gick bra men även vad som kan
förbättras till nästa tillfälle (Robson, 2002). Forskarna har redan vid studiens start
analyserat hur genomförandet av forskningen kan komma att se ut. Praktiska råd
och synpunkter utifrån Bryman (2011) har vi försökt att följa. Ett råd som vi tagit
hjälpt av, är att föra en ”forskningsdagbok” där idéer och noteringar om vad som
bör göras i uppsatsen har antecknats vid olika tillfällen. Vi har även utifrån
Brymans (2011) synpunkter påbörjat vår tematisering av datainsamlingen efter
första intervjun. När det gäller både kvantitativa och kvalitativa undersökningar
bör kodning av data påbörjas vid ett tidigt skede. Att vänta in alla intervjuer och
därefter tematisera dem rekommenderas inte. Insamlingen och analysen av data
bör ske parallellt (Bryman, 2011).
En explorativ studie har utförts i denna undersökning, vilket med andra ord
innebär att studien är utforskande. Den syftar till att införskaffa så mycket
- 27 -
information som möjligt kring ett bestämt problemområde (Nationalencyklopedin,
2013). Eftersom att vi formulerat öppna frågeställningar som syftar till
socialarbetarens egna reflektioner av ensamkommande barns situation ansåg vi att
denna teori som relevant. En mer djupgående analys av våra intervjufrågor
gjordes i samband med pilotstudien. Innan utförandet av pilotstudien hade vi inte
analyserat frågorna i samma utsträckning. Våra val av intervjufrågor hade till en
början en större koppling till den valda teoretiska utgångspunkten. Inspelningen
av intervjuerna gav möjligheten att lyssna på intervjun i omgångar. Detta ledde i
sin tur till att forskarna inför nästa intervju kunde ha ett mer öppet förhållningssätt
till den uppkomna informationen (Bryman, 2011). Analysprocessen för studiens
resultatdel kan beskrivas i två steg. Det första steget handlade mest om att lyssna
på intervjun i omgångar och titta över transkriberingen, för att få ett helhetsintryck
av vad som uppkommit under intervjun. Det andra steget syftade till att
kategorisera specifika teman som var användbara i kontext med
problemformuleringen, syftet och frågeställningarna. Även frågor gällande
informantens relation till barnen, arbetslivserfarenhet och sätt att tala om
problematiken har genomsyrat analys av material.
5.4 Etiska överväganden
Som forskare har vi varit eniga om hur stor vikt det är att förhålla sig till
forskningsetiken i studien. Det har därför varit upp till varje informant om hur
personlig han eller hon har velat vara under intervjuns gång. I forskningsintervjuer
ska det tas hänsyn till de berörda informanterna och bemöta de på ett respektfullt
sätt. Informanterna som har valt att medverka i studien är alla anonyma eftersom
det inte är relevant att skriva ut deras namn och därmed avslöja deras identitet. Vi
har därför valt att benämna informanterna som antingen boendestödjare eller
socialsekreterare, och anser att detta garanterar informanternas anonymitet. Vi har
dock varit medvetna om att en del av de valda informanterna är kollegor, vilket
innebär att det finns en möjlighet att detta blir omtalat inom verksamheten. Vi
anser inte att våra informanter har utsätts för några tillstötande svårigheter eller
risker i samband med deltagandet av våra intervjuer. För att det dock inte ska
uppkomma svårigheter mellan samtliga valda informanter, med tanke på att de
kan ha en arbetsrelaterad relation till varandra, har vi valt att utföra våra intervjuer
enskilt tillsammans med varje informant. Ytterligare en anledning till varför vi
valt att skilja på varje intervju är för att varje enskild informant ska fritt kunna
reflektera kring egna uppfattningar och åsikter utan att påverkas av en annan
kollega.
I nedanstående stycke väljer vi att beskriva fyra principer som bör beaktas i en
forskningsstudie, för att på ett så tydligt sätt förklara informantens rättigheter vid
deltagandet av en forskningsintervju. Den första kallas för informationskravet,
som innebär att informanten ska få information kring arbetets syfte och hur
intervjun kommer användas i arbetet. Den andra grundprincipen är
samtyckekravet som innebär att informanten måste samtycka till att medverka och
har även rätt att när som helst avsluta samarbetet. I arbetet har vi varit ytterst
noggranna med att få ett medgivande av informanten eftersom vi anser att det är
upp till var och en till vilken grad de vill att materialet ska utformas. Den tredje
grundprincipen är konfidentialitetskravet som innebär att ingen utomstående ska
- 28 -
få tillgång till informationen som framkommer. Den fjärde och sista
grundprincipen är nyttjandekravet, som innebär att informationen som
framkommer under intervjuns gång inte får användas i något annat ändamål än det
som sagts (Forsman, 1997). För att ytterligare garantera informanternas
anonymitet och öka tillförlitligheten hos dem, har vi beaktat ovanstående
principer.
Vi har haft det yttersta ansvaret för att den intervjuade förstår konceptet av
uppsatsen. Det är därför viktigt att anpassa sig efter vederbörande. Det är även
värt att notera att vid varje tillfälle har tillåtelse givits till att använda
informationen till uppsatsen genom ett samtycke. Data av informanterna har även
beaktas på ett respektfullt sätt med en säkerhet där fokus ligger på att den
personliga integriteten inte kränks. Bedömningen om att det inte finns en stor risk
att någon som står i kontakt med informanterna kommer ta del av vårt
examensarbete har även gjorts. Det är endast vi som kommer att ha tillgång till det
insamlade materialet och informanten har försäkrats detta. Informanterna gavs
ytterligare ett tillfälle att läsa igenom den preliminära studien innan slutprodukten
lämnats in för bedömning. Detta är något vi gemensamt har valt att göra då vi haft
i syfte att ge vederbörande en chans att yttra sig om det samlade materialet.
Hänsyn till ovannämnda krav har tagits och vi kan därför inte se några etiskt
känsliga aspekter då samtliga informanter är professionella socialarbetare som gett
sitt samtyckte till att medverka i denna studie. Ett informationsbrev även kallat
missivbrev (för fullständig information se bilaga 1) har delats ut parallellt med
intervjuerna där uppsatsens syfte, informantens rättigheter samt våra
kontaktuppgifter har lämnats ut. Avslutningsvis vill vi förtydliga vikten av att
skapa en så god relation med informanten som möjligt och detta tror vi har
påverkat vårt goda resultat då en av oss som tidigare nämnts i avsnittet om valda
verksamheter, redan har en etablerad och god relation till informanterna (Kvale,
2009).
- 29 -
6. RESULTATREDOVISNING OCH ANALYS
I nedanstående avsnitt presenteras ett urval ur den insamlade data och
information utifrån examensarbetets frågeställningar samt intervjuer. Kopplingar
till bakgrund, tidigare forskning och teori kommer även att göras under detta
kapitel (se avsnitten 2, 3 och 4) och här skapas därför även en analys av
materialet. För att läsaren ska få en så tydlig bild som möjligt av resultatet har vi
valt att tematisera den införskaffade informationen.
Redogörelse av valda verksamheter
För att behålla våra informanters anonymitet har vi valt att benämna
verksamheterna i alfabetisk ordning som boendestödjare A, B och C. Då vi har
flera intervjuer med socialsekreterare inom socialtjänsten väljer vi att benämna
dessa som socialsekreterare 1 och 2. För vidare information av socialtjänsten
och socialsekreterarnas arbetsuppgifter samt handlingsutrymme se avsnittet
”begrepp och förklaringar” som utgörs av bilaga 3.
Boende A
Boende A är ett privatägt transitboende i Malmö där verksamheten är uppdelad i
två våningar där den ena våningen har ensamkommande flickor och unga
mammor som målgrupp och den andra våningen arbetar personalen med
ensamkommande pojkar. Vår informant som bidragit med data till resultatet
arbetar som boendestödjare för flickorna och de unga mammorna. Informanten
förklarar att ett stort samarbete mellan våningarna äger rum. På våningen för
ensamkommande flickor och unga mammor finns det totalt 9 platser medan mer
än dubbelt så många pojkar bor på våningen ovan.
Boende B
Boende B är liksom boende A ett privatägt transitboende men för
ensamkommande pojkar. Syftet med verksamheten är att ge barnen stöd och
stabilitet i väntan på en kommunanvisning och ett besked gällande deras
asylansökan. Även barn som har erhållit permanent uppehållstillstånd har
möjlighet att bosätta sig på boende B för stöd och hjälp i vardagslivet. Boendet
arbetar med pojkar mellan åldrarna 14-18 år. I dagsläget bor det cirka 17 stycken
pojkar men boendet har plats att ta emot flera ensamkommande barn. Ungefär fyra
av 17 pojkar har permanent uppehållstillstånd och majoriteten av pojkarna
befinner sig därför fortfarande i en asylprocess.
Boende C
Boende C är ett kommunalt transitboende för ensamkommande pojkar och flickor.
Verksamheten arbetar med unga pojkar upp till 13 år samt unga flickor upp till 18
år. Verksamheten har valt att inte ha jämnåriga barn i samma boende. Syftet med
boendet är att ta emot ensamkommande barn i väntan på att bli anvisad till en ny
kommun. Tanken är att barnen ska bo på boendet under ca 3-7 dagar. Flertalet av
barnen befinner dig under asylprocessen i väntan på beslut från Migrationsverket.
6.1 Informanternas målgruppsbeskrivning
Under samtliga intervjuer framgick det att majoriteten av de ensamkommande
barnen har sitt ursprung från Afghanistan, Somalia och delar av Nordafrika.
- 30 -
Barnen som invandrat till Sverige utan vårdnadshavare är vanligen pojkar i
åldrarna mellan 15-17 år. Målgruppen som Malmö stad arbetar med omfattas dock
även av barn i alla åldrar och kön. Flertalet av barnen befinner sig därför under
tonårsperioden. Rädda Barnens rapport av Brendler- Lindqvist (2004) visar att
problematiken med de ensamkommande idag är densamma som under 1930 1940 talet med mottagandet av de judiska och finska barnen. Vi kan utifrån våra
informanter fastställa att inströmningen idag endast skiljer sig mellan kultur,
ursprung och ålder.
En större del av våra informanter konstruerar en bild av barnen som en sårbar
grupp och anser därför att de är i behov av mycket stöd och insatser. Det framgår
mer kontinuerligt av vilka stöd och insatser som socialarbetarna anser är
lämpligast för barnen, under titeln integrationsprocessen i detta kapitel. Vidare
menar informanterna att barnen befinner sig i en väldigt känslig period då de har
flytt sitt hemland utan vårdnadshavare samt att de saknar det sociala nätverket
bestående av familj, släkt och vänner i det nya landet. Även Brendler- Lindqvist
(2004) diskuterar att den mest sårbara tiden i barnens liv är då de anländer till
Sverige. Studien visar att övergången mellan nytt språk, kultur, regler och normer
kan vara otroligt påfrestande för de ensamkommande barnens situation.
Informanterna tar även upp och diskuterar detta som en påverkande faktor för
barnens liv i Sverige. Aschers (2009) studie har påvisat att de ensamkommande
barnen redan i ung ålder tvingas agera självständigt och moget eftersom att de
ställs inför olika prövningar såväl i hemlandet som under flykten. Bryman (2011)
förklarar att forskare generellt sätt presenterar sin forskning utifrån en specifik
bild som de själva har skapat. Det är på grund av denna tolkning som forskningen
inte ska uppfattas som slutgiltig. Utifrån det konstruktivistiska synsättet kan
bilden av en sårbar målgrupp inte fastställas även om en del forskare väljer att
belysa detta (Bryman, 2011).
6.1.1 Barn som ”alla andra barn” i Sverige
Boendestödjare A väljer att likställa målgruppen med andra svenska tonåringar
där barnen har samma behov av stöd och uppmuntran i vardagen. Informanten
menar att de ensamkommande barnen ställer sig inför liknande frågor samt
försöker skaffa sig uppfattningar om diverse saker på samma sätt som de
integrerade barnen i samhället. Även skapandet av identitet, tonårsbesvär samt
förhoppningar om livet är närbesläktade med alla andra barn. Informantens
definition av de ensamkommande barnen skiljer sig från den ”problematiska”
livssituationen som olika forskare väljer att beskriva, exempelvis Aschers
beskriving av de ensamkommande barnen som en sårbar målgrupp. Ett av flera
tankesätt inom konstruktivismens syn på inlärning av kunskap, är människans
egna personliga erfarenheter. De personliga erfarenheter som den enskilda
individen har genomgått utgör den egna insiktstolkningen av omgivningen och
samhället i stort (Berger & Luckmann, 1998). Boendestödjare B konstruerar en ett
synsätt där de ensamkommande barnen likställs med andra svenska barn i
samhället och den konstruktion av kunskap som uttalas betraktas enligt Berger
och Luckmann (1998) som en personlig förklaring av erfarenheter.
Som nämnt i avsnitt fyra ”teoretisk utgångspunkt” ges motiveringen att normer i
samhället är det som formar både hur vi handlar i olika situationer men också hur
vi beskriver dessa situationer. (Svensson, 2007). Av boendestödjare A och
- 31 -
socialsekreterare 1 påstås att ålder är en viktig del i arbetet med de
ensamkommande barnen då de befinner sig i olika faser i livet på samma sätt som
andra barn genomgår. Målgruppen beskrivs som en blandad grupp där det finns en
stor variation gällande bakgrund och tidigare erfarenheter. Socialsekreterare 1
berättar att en del barn kan ha upplevt svåra traumatiska situationer såsom högt
antal dödsfall i familjen och avsaknad av bostad samt trygghet. Andra barn kan
istället komma till Sverige från högutbildade familjer, ha skolbakgrund, eller
arbetserfarenhet men saknar istället rättigheten att leva fritt i hemlandet. På grund
av detta är det alltid lika farligt att prata om barnen som en ”målgrupp” där alla
har upplevt samma och som är i behov av samma stöd och insatser. De
beskrivningar som ovanstående socialarbetare formulerar är skapade utifrån det
svenska samhället och synen på socialt arbete. Normer, med utgångspunkt i det
konstruktivistiska synsättet, formar hur socialarbetarna ser på barnens ålder som
en viktig faktor i det sociala arbetet och därmed tillämpningen av stöd och
insatser. Även om barnen faller under målgruppen ”ensamkommande barn” bör
det alltid göras en individuell bedömning av barnets mående och situation. Ett
väldigt litet barn behöver en annan typ av omsorg och stöd från omgivningen än
en person som är närmare myndighetsåldern i Sverige. Olika arbetsmetoder
beroende på ålder konstrueras utifrån dessa reflektioner.
”Som jag ser det är målgruppen inte direkt utsatta då de är högst
kapabla människor som lyckats ta sig till Sverige. Det är helt klart
kombination.” Socialsekreterare 1
Samtliga socialarbetare utgår från en individuell beskrivning av varje enskilt barn.
Säljö (2003) förklarar utifrån det konstruktivistiska perspektivet att människan
konstruerar sina kunskaper utifrån sin uppfattning av den sociala verkligheten han
eller hon lever i. Vidare menar Meeuwisse och Swärd (2002) att normer är
påverkande faktorer till konstruktionen av, i detta fallet ensamkommande barn.
Samhällets rådande normer har en inverkan på hur en socialarbetare tolkar de
ensamkommande barnens verklighet (a a). Boendestödjare A påpekar att det är
viktigt att behandla målgruppen likvärdigt med andra barn i Sverige för att de ska
få en känsla av hur det verkliga livet är. Informanterna problematiserar barnens
vardag och menar att en del barn lever i en bubbla där de saknar uppfattning om
hur andra barn lever i Sverige. De värderingar som informanten tydliggör kan
tolkas utifrån hur de normerna i samhället och den synen på socialt arbetet som
finns.
”En tolvåring måste förstå att inte alla barn går på bio eller hittar
på en aktivitet varje dag i veckan.” Boendestödjare A
6.1.2 En utsatt målgrupp
Som ovan nämnt är beskrivningen av människans verklighet individuellt
konstruerad (Säljö, 2003). Det som är verklighet för en människa behöver inte
innebära att det är verklighet för en annan (Berger & Luckmann, 1998). En tydlig
skillnad mellan informanternas målgruppsbeskrivning kan vi se då boendestödjare
B och socialsekreterare 2 istället väljer att beskriva barnen som en, utan tvekan,
utsatt grupp på flera olika sätt. Boendestödjare B förklarar vidare att de är en
målgrupp som är otroligt krävande som även är i behov av insatser och stöd från
många olika håll. Brendler- Lindqvist (2004) understryker tyngden av att barnen
- 32 -
ska kunna få det stöd och hjälp de är i behov av för att ha möjligheten att skapa en
fungerande liv i Sverige. Ascher (2009) talar även om hur viktigt det är att stöd
och insatser beviljas i rätt tid. Han talar i sin forskning både om beviljandet av
insatser men även hur viktigt det är att det finns insatser att bevilja inom de
ledande aktörerna. Utifrån boendestödjare Bs tolkning handlar barnens utsatthet
främst om bristande socialt nätverk, språk och identitetsskapande. Barnen lever i
en ständig oro och ovisshet där de inte vet ifall de är berättigade permanent
uppehållstillstånd och därmed får rätten att stanna kvar i Sverige.
Socialsekreterare 1 och boendestödjare Bs uttalande kan likställas med Aschers
(2009) tolkning av barnens utsatthet som främst grundar sig i långvariga
asylprocesser med en ovisshet över sin situation som dominerar tillvaron. Vidare
talar boendestödjare B om att barnens tid i Sverige till en början är en relativt
känsloladdad period där oklarheter kring barnets situation dominerar. Barnens
känslor är direkt kopplade till yttre omständigheter och detta kan boendestödjare
B se i sitt arbete med barnen. Informanten menar att detta yttrar sig genom att
barnens mående varierar starkt där den ena dagen är olik den andra. En mardröm
eller ett kort samtal från hemlandet kan påverka och forma barnets vecka där
stress, ängslan och ångest kan vara uppkomna känslor. Av denna anledning där
osäkerhet överskuggar barnens tillvaro anser boendestödjare B att det är svårt att
förbise dessa faktorer och se de ensamkommande barnen som vilka barn som
helst.
”Barnen ifrågasätter ofta vitsen med att gå i skolan och lära sig det
svenska språket när de inte vet vart deras framtid ligger och jag
förstår dem.” Boendestödjare B
Samtidigt som boendestödjare B förklarar att barnen är en utsatt grupp som är i
behov av insatser och stöd poängterar informanten att en del barn sällan är
tacksamma för de insatser som läggs in i arbetet med dem. Detta handlar främst,
enligt informanten, om att de tidigare inte har blivit sedda och hörda och när de
anländer till Sverige där landet arbetar mycket efter barnets behov i centrum blir
de genast formade efter detta och kan uppfattas som ”bortskämda” eller
”otacksamma”. Asylprocessen, förordnandet av god man och tilldelad
socialsekreterare är faktorer som barnet själv inte har möjlighet att påverka vilket i
sin tur skapar motsättningar då de upplever en okontrollerbar vardag.
Boendestödjare B menar att dessa aspekter kan leda till att barnen väljer att klaga
på grundläggande bitar i vardagen såsom mat och bristande aktiviteter då
resterande omständigheter inte är påverkningsbara. Som nämnts i teoridelen är
uppfattningen av verkligheten en lärandeprocess där människan ständigt
konstruerar sociala problem och lösningar (Sahlin, 2002). Med utgångspunkt i den
konstruktivistiska ontologin tydliggörs hur boendestödjare B konstruerar ett
problem samt spekulationer kring orsaker till problemet med barnen definierade
som en utsatt grupp.
Sammanfattningsvis definieras de ensamkommande barnen enligt ovanstående
socialarbetare och även av andra forskare som en utsatt målgrupp på grund av ett
flertal omständigheter. Svensson (2007) förklarar att normalitet och avvikelse
finns i de flest sociala förhållanden som människan har, och vad som är ”normalt”
blir tydligt när det som är ”avvikande” framkommer i ett sammanhang.
Ovanstående socialarbetare har en gemensam definition av vad som är ”normalt”
- 33 -
och ser på målgruppens situation som ”avvikande” till en viss del. De konstruerar
därför en bild av barnen som en ”utsatt målgrupp”.
6.1.3 Otydlig bild av barnens förflutna
Boendestödjare A betonar vikten av att inte utgå från att alla ensamkommande
barn har haft en svår flykt. Målgruppen bör därför inte ses som offer utan varje
individ har en egen berättelse. Vidare talar informanten om att boendestödjare
sällan vet mycket om anledningar till barnens flykt och hur resan har varit.
Boendestödjare A tror dock att flickor och pojkar behandlas olika under flykten
men att resan och dess destinationer nog är sig ganska lik. Enligt Elmeroth och
Häge (2009) behandlar push- och pull effekts modellen två olika inriktningar som
gör att människor väljer eller tvingas att lämna sina hemländer. Utifrån modellen
som presenteras i bakgrundskapitlet kan det finnas flera olika orsaker till barnens
flykt och socialarbetarna konstruerar därför en otydlig bild av hur barnens
förflutna kan se ut. Modellen ger en väldigt tydligt bild av de anledningar till flykt
som finns, dock kan vi inte utifrån berörda socialarbetares reflektioner konstatera
att de endast finns två olika anledningar till flykt.
”Det är väldigt individuellt hur vi resonerar kring barnens behov,
tidigare erfarenheter eller över deras mående överlag. Varje barns
historia och är olik en annan.” Socialsekreterare 2
En annan aspekt som boendestödjare C menar, är att en av anledningarna till dess
bristande kunskap om barnens förflutna kan vara att en del av boendena är
transitverksamheter där barnen inte är tänkta att bo under en längre period. Barnen
i sig räknar inte med att bo på transitverksamheten mer än en månad och har
därför svårt för att öppna sig och skapa band till boendestödjarna.
Boendestödjarna i sig utgår inte heller från att barnen ska stanna under en längre
tidsaspekt och har på grund av detta ingen möjlighet att arbeta behandlande med
barnen. Vidare förklarar boendestödjare A att barnen öppnar sig istället med sina
externa samtalskontakter och behovet av att arbeta behandlande med målgruppen
minskar därför bland boendestödjarna.
Normer, normalitet och avvikelser som även tidigare beskrivits under detta avsnitt
av informanternas målgruppsbeskrivning, kan utifrån dessa noteras att rådande
normer med inriktning på det sociala arbetet påverkar men även formar
socialarbetarnas syn på vad som är ”normalt” och vad som är ”avvikande”. Vidare
formar det även synen på vilka stöd och insatser som är lämpliga och mindre
lämpliga i förhållande till de ensamkommande barnens livssituation.
6.2 Integrationsprocessen
Under följande rubriker beskrivs skydds- och riskfaktorer som kan komma att
påverka integrationsprocessen i det svenska samhället. Detta sker som i det
övriga resultatet, utifrån socialarbetarnas utsagor och reflektioner om de
ensamkommande barnens livssituation.
Diaz (1997) definierar integrationsbegreppet som när en individ uppnår samma
villkor och förutsättningar som infödda svenskar i samhället. Samtliga
informanter är även här eniga om att integrationsprocessen med de
ensamkommande barnen främst handlar om självständighet som långsiktigt mål.
- 34 -
Till en början är det viktigt att hjälpa barnen med basala saker såsom att få kontakt
med hälso- och sjukvården och andra samhällsorgan, lära sig det svenska språket
och överlag utveckla en trygg vardag som bland annat innefattar sociala
relationer. Då många av barnen saknar ett nätverk bestående av familj, släkt och
vänner anser socialarbetarna att det är ytterst viktigt att redan från början bygga
upp ett nätverk som kan utgöra en trygghet för barnet. Socialarbetarna menar även
att integrationen i det nya samhället är i en ständig process där nya hinder och
möjligheter skapas. För att kunna tackla detta är det viktigt att barnet har en trygg
bas där han eller hon upplever sig ha en meningsfull tillvaro. Konstruktionen av
barnens verklighet görs utifrån socialarbetarnas tolkningar och reflektioner av det
dem möter i sin vardag. De skydds- och riskfaktorer som tolkats utifrån samtliga
informanters arbete med barnen kommer att beröras mer djupgående i kommande
underrubriker.
”Integrationsprocessen handlar mycket om att värna och uppmuntra
till vänner utanför boendet. Boendet arbetar mycket för att barnen
ska skapa sig en identitet bortom boendet där de kan se sig själva i
andra sammanhang och kontext.” Boendestödjare A
Boendestödjare C talar även om att integration är en process för barnen där de
skapar sin egen identitet i det svenska samhället. Integration innebär för
informanten att de ensamkommande barnen får möjligheten att lära sig de sociala
koderna, att lära sig det svenska språket men även att kunna skapa sig andra
relationer med personer som inte befinner sig i samma situation och är
ensamkommande barn. Informanten problematiserar en del av barnens tillvaro och
uttalar sig om att de lever i en egen ”värld” utanför samhället. Barnen vill gärna
beblanda sig med andra barn från samma land och som befinner sig i samma
situation.
”Det är inte negativt att man vill umgås och skapa relationer med
personer av samma ursprung eller situation, det förstår jag och det
fungerar som ett stöd för barnen, men det kan bli problematisk i
längden. Integrationsprocessen blir på så sätt långvarig.”.
Boendestödjare C
6.2.1 Skyddsfaktorer
En skyddsfaktor är ett brett begrepp som används inom socialt arbete för att
tydligöra skyddsaspekterna för en individ och därmed skydda den enskilde
personen i fråga från problem genom olika insatser (Denvall & Vinnerljung,
2006). Under nedanstående rubriker kommer lämpliga skyddsfaktorer utifrån
socialarbetarnas egna reflektioner att presenteras.
Samtal
En genomgående röd tråd hos informanterna är att den mest centrala insatsen som
barnen är i behov av är externa samtal med kvalificerade personer. Informanterna
upplever att de barn som varit med om svåra upplevelser är i stort behov av samtal
med psykolog eller kurator för att klara av att bearbeta dessa situationer.
Nordström m.fl. (2011) förklarar att barnen kan känna oroskänslor för att de ska
fängslas, kidnappas eller utsättas för annan typ av utnyttjande under flyktens väg.
Traumatiska känslor som uppkommit i samband med negativa, otrygga och svåra
- 35 -
förhållanden under flyktens väg kan därför leda till att barnets mående försämras,
vilket i sin tur kan komma att uttryckas på olika sätt i framtiden (a a).
Informanterna bekräftar även detta och anser att en möjlighet till samtalskontakt
utanför boendet kan medföra att barnet lättare kan tackla sina svårigheter i
tillvaron. Att prata om känslor och tidigare upplevelser kan både hjälpa och stärka
barnets position i samhället.
”En del är främmande för samtal, andra är villiga att ta emot den
hjälpen som erbjuds. Det är dock viktigt att de som är i behov av
traumabehandling får det, så att de inte hittar egna sätt att hantera
och döva sin ångest.” Socialsekreterare 1
Boendestödjare B och socialsekreterare 2 menar att det i dagsläget är många barn
som är i behov av prata med en kurator eller psykolog vilket leder till att de
kuratorer och psykologer som finns i Malmö blir högt belastade. Långa väntetider
och korta samtal begränsar därför möjligheten för barnen att få komma ut och
prata med en kvalificerad person och få sina behov tillgodosedda. Informanten
konstaterar att Malmö stad är tvungna att prioritera samtalskontakt med barn som
har antingen självskadebeteende eller varit utåtagerande. Detta tror informanten
kan vara en av flera bidragande orsaker till att en del av barnen med avsikt väljer
att handla på detta sätt. I analog med Kukla (2000) lägger det konstruktivistiska
perspektivet fokus på uppkomsten av ett problem, vilka uppfattningar som finns
kring det samt vilka ingripanden som vidtas i samhället. Socialarbetarna ovan
konstruerar ett socialt problem utifrån de ensamkommande barns situation där
behovet av en samtalskontakt kan ses som en potentiell lösning. Socialarbetarna
konstruerar ytterligare en dimension av det sociala problemet där fokus ligger på
hög arbetsbelastning inom samtalsstyrkan är en påverkande faktor till ett avsiktligt
försämrat mående bland barnen.
Informanten ger förslag på potentiella lösningar som kan hjälpa barnen att få
snabbare tillgång till samtalskontakt vid behov. Svårhanterliga uppkomna
situationer är oftast i behov av akut hantering vilket försvåras då långa väntetider
orsakar att barnen inte får den bearbetning de är i behov av vid den specifika
tidpunkten. Informantens förslag är att rekrytera psykologer eller kuratorer i
personalstyrkan som kan finnas på boendet ett antal timmar i veckan. Detta för att
barnen ska ha möjligheten att få hjälp med hanteringen av de uppkomna
situationerna direkt. Von Glasersfeld (1995) uttrycker att problem och andra
hinder inte löses med hjälp av att en individ lär sig de ”korrekta” svaren och
lösningarna utan problem ska först betraktas som ens egna för att bättre kunna får
en förståelse för dem. Även motivation och målsättningar i arbetet är två viktiga
punkter som lyftes upp för att individen på egen hand ska finna en lösning och
därmed uppnå tillfredsställelse. Boendestödjare B spekulerar i olika lösningar som
kan fungera utifrån sin observation i sitt arbete med barnen. Informantens lösning
kan komma att kopplas till Von Glaserfelds (1995) ovannämnda punkter.
Boendestödjare Bs målsättning att barnen ska må bra leder till en konstruktion av
egna lösningar. Vidare talar informanten om tyngden i att det inte alltid är
nödvändigt med samtal med kvalificerade personer utan de vardagliga samtalen är
minst lika viktiga för att förbättra barnens mående. Boendestödjare B menar att
barnet är i behov av vardagligt kontinuerliga dialoger med sin omgivning då det
skapar känslor av behövdhet och sammanhang. Ett återuppkommande resonemang
- 36 -
som boendestödjare B lyfter fram är att de ensamkommande barnen inte bör
jämföras med andra barn då det sociala nätverket som utgör en trygghet i barnets
utvecklingsfas är ofullständigt.
”Det man inte borde glömma är att de ensamkommande barnen inte
har mamma och pappa att vända sig till vid behov. Tänk själv hur
ofta man frågar sina föräldrar om råd.” Boendestödjare B
Att samtal konstrueras som en skyddsfaktor i barnens liv kan även här kopplas till
det konstruktivistiska synsättet där ontologin går ut på att olika tolkningar av
verkligheten görs utifrån hur människan ”uppfattar” sin egen verklighet.
Utbildning och arbete
Socialsekreterarna är båda överens om att utbildning och kunskap utgör en stor
och betydelsefull del i integrationsprocessen. Med kunskap och lärdom om
samhället barnet lever i kan han eller hon känna en större kontroll och trygghet
över sitt liv. Socialsekreterarna anser även att det är viktigt att kunna möta barnet
där han eller hon befinner sig och svara på frågor samt informera om allmänna
principer i samhället. Att uppmärksamma ämnen om exempelvis körkort,
utbildning och jobbrelaterade frågor som rör det enskilde barnets liv är viktiga då
det kan skapa motivation och en känsla av meningsfullhet i vardagen.
”Det finns ett projekt som kallas för ”ung i sommar” och det ska
hjälpa barnen att komma ut i praktik och eventuellt få jobb efter
det.” Socialsekreterare 2
En del av boendestödjarna reflekterade på samma sätt kring utbildning som en
skyddsfaktor i barnen liv. Att uppmuntra barnen och motivera dem att engagera
sig i skolan och för vidare utbildning kan leda till att en struktur i vardagen
uppfylls. Ovanstående informanter tolkar barnens verklighet utifrån det dem anser
är problematiskt i deras situation. Informanterna konstruerar utbildning och arbete
som en potentiell lösning för en bättre tillvaro samt ett bättre mående. Kukla
(2000) presenterar den sociala konstruktivismen som en växelverkan där
uppfattningen om ”verkligheten” är formad efter de samhälleliga normer och
värderingar som i sin tur är föränderliga beroende på tid och rum. Den
”verklighet" som socialarbetarna konstruerar är enligt Kukla (2000)
Socialsekreterare 2 betonar även vikten av arbetsrelaterade aktiviteter. Genom att
jobba kan barnen hitta en struktur och trygghet i sin vardag. Ett arbete kan skapa
stora möjligheter för barnens framtid. Enligt informanten kan barnen via ett arbete
även skapa sig kontakter och nya relationer som kan vara nyttiga för deras
psykiska mående.
”Att hitta ett arbete är viktigt, många är ju vana vid att jobba. Tror
även att det kan vara bra för dem med praktik som kan leda till en
vidareanställning. Det är också viktigt att synliggöra deras
förmågor, för att de ska få ett lugn och känna trygghet.”
Socialsekreterare 2
- 37 -
Fritidsaktiviteter
Boendestödjare A tydliggör även vikten av att det ligger stort ansvar hos
personalen att utnyttja vardagen till värdefulla aktiviteter och diskussioner med
barnen i syfte att normalisera vardagen. Att informera och diskutera exempelvis
landets välfärdssystem kan vara nyttig information för barnet att skapa sig en
uppfattning om samhället. Med en bredare bild och förståelse för samhällets
struktur kan barnet lättare förstå samhällets uppbyggnad och därmed identifiera
sig själv i ett kontext. Informanten menar även att det är viktigt att
boendestödjarna uppmuntrar barnen till att finna en meningsfull vardag som
innefattar rutiner och struktur. Rutinerna och strukturen som samtliga informanter
talar om är oerhört viktig att upprätthålla redan från dagen barnet anlände till
Sverige för att underlätta integrationsprocessen.
Att spela fotboll i klubb är något som är väldigt populärt bland barnen.
Socialsekreterare 2 menar att fritidsaktiviteter är oerhört viktiga och en
uppmuntran bör ske för att främja deras psykiska hälsa. Informanten kan tydligt se
att liknande fritidsaktiviteter har fått barnen att känna meningsfullhet i vardagen
samt att barnen på så sätt lättare kan beblandas med svenskfödda barn och lättare
integreras i samhället.
”Vissa barn är med i scouterna, vissa är med i fotbollsklubbar och
vissa försöker vi få med i projekt som olika frivilligorganisationer
anordnar.” Socialsekreterare 2
Boendestödjare B poängterar även att aktiviteter och andra sysselsättningar i
vardagen är bra för de ensamkommande barnens situation. Genom att aktivera
barnen mer kan de må bättre och inte tänka på andra påfrestande omständigheter i
som vanligtvis är besvärliga i deras situation Informanten resonerar över att olika
fritidsaktiviteter så som att spela fotboll, gå på bio, engagera sig i någon förening
och så vidare är viktiga i de ensamkommande barnens liv. Informanten påpekar att
det är oerhört viktigt att lägga stor vikt på aktiviteter för att barnen ska få
möjligheten att känna trygghet och stabilitet i tillvaron. Berger och Luckmann
(1998) förklarar att människans sociala verklighet är formrad efter hur vi tolkar
den. Människans både kunskap och verklighet är socialt konstruerad utifrån miljö,
kultur och social interaktion. Utifrån boendestödjare B:s uttalande är den
verklighet som råder hos de ensamkommande barnen ostabil och otrygg.
Informanten konstruerar därför fritidsaktivteter som en tänkbar lösning för ett
bättre mående och ett bättre liv.
”Ju mer aktiviteter dem får göra desto mer blir barnen delaktiga i
det svenska samhället. De får då en tid att sluta tänka på det jobbiga
som varit.” Boendestödjare B
Sociala relationer och umgänge
Brendler- Lindqvist (2004) anser i sin studie att det är viktigt att skilja på
asylprocessen och den dagliga omsorgen för att kunna ge barnen en chans att
skapa sig en trygg vardag som inte präglas av oro, stress och andra bekymmer
som är kopplade till asylutredningen. Detta ska i sin tur kunna ge barnen en
möjlighet att få skapa sig trygga sociala relationer, och detta lyfter även samtliga
socialarbetare upp som en viktig skyddsfaktor i alla barns liv. Enligt uttalandet
- 38 -
från socialsekreterare 2 ska en god kontakt med god man, socialsekreterare,
boendepersonal, vänner och andra nära i omgivningen medför till ett bättre
mående och tryggare liv. Informanten påpekar att känslor av gemenskap är en
positivt påverkande faktor för barnet.
”Klienter som har trygga sociala relationer, mår mycket bättre än
ändra barn i samma situation.” Socialsekreterare 2
Vidare talar samtliga informanter om förtroende som en skyddsfaktor i barnens
liv. Informanterna är överens om att det inte ligger i deras avsikt att ersätta
barnens biologiska vårdnadshavare utan istället finnas där för barnen som ett stöd
och en förebild. Förtroende och respekt är därför två nyckelbegrepp som samtliga
informanter talar om. Förtroende samt respekt utgör en god förutsättning i
skapandet av en god relation där socialarbetarna mer genomgripande kan nå
barnet och vara denne tillags.
Boendestödjare B menar att förtroendet är ingången till ett bra socialt arbete med
barnen. Med förtroende för boendestödjarna kan barnen lättare slappna av och
känna en trygghet i sin omgivning. Informanten påpekar att barnen känner sig
uppjagade och spända om de inte kan se boendet som en stabil bas.
Kommunikationen samt motivationsarbetet försvåras markant med ett bristande
förtroende. Informanten anser således att stor vikt bör läggas på relation samt
förtroendeskapandet med barnet. Samtliga informanter tydliggör att förtroende
inte endast handlar om ett förtroende mellan barnet och boendestödjare utan det
istället handlar om tillit för hela samhället och dess insatser som erbjuds.
Informanten ser även att barnen har svårigheter med att ha en tydlig
kommunikation med myndigheter och att deras önskan och viljor ofta misstolkas,
vilket även påverkar integrationsprocessen i samhället då deras behov inte kan
fångas upp fullt ut. Även Ascher (2009) påpekar att ett högt antal av de
ensamkommande barnen känner stor misstrohet gentemot myndigheter på grund
av den makt som myndigheterna besitter.
”Boendestödjare ska sträva efter att ge barnen boende, trygghet och
fylla en vårdnadshavares funktion i ett vardagligt sammanhang utan
att knyta an då man inte vet hur länge barnen stannar.”
Boendestödjare A
Struktur i vardagen
Boendestödjare A och socialsekreterare 1 anser att de ensamkommande barnen
inte alltid bör ses som en utsatt målgrupp och menar att många av barnen klarar
sig bra i det vardagliga livet genom att anstränga sig för att uppnå en gott och
fungerande liv. Socialsekreterare 1 kunde ge flera exempel på barn som klarar sig
utmärkt genom att fullfölja skolan och ha en fast struktur i vardagen.
Informanterna menar att det enskilda barnet inte alltid behöver psykiatrisk kontakt
och att det är viktigt att inte utgå från att alla ensamkommande barn behöver
samma typ av insatser. Vidare påpekar informanten att det inte alltid behöver
handla om psykologiska svårigheter och problem utan det kan handla om problem
som är vanligt förekommande under tonårsperioden. Struktur i sitt liv är enligt
samtliga informanter något som flertalet av barnen är i behov av. Enligt
informanterna är en struktur i vardagen även något som alla andra barn är i behov
- 39 -
av för att kunna känna trygghet i sitt liv. Boendestödjare C påpekar att en
strukturerad vardag med vuxna förebilder, trygga sociala relationer och en stabil
skolgång är oerhört viktiga faktorer som kan utgöra struktur i barnens tillvaro.
Vidare talar boendestödjare C att dessa faktorer som bildar en struktur i vardagen
även kan vara en del av krisbearbetning som vissa av barnen är i behov av.
”Struktur, är något som inte alltid finns. Och det är något ganska så
svårt att upprätthålla med tanke på att alla barn är så olika och har
format olika liv i Sverige.” Boendestödjare C
Ovanstående resonemang tyder även här på socialarbetarnas konstruktioner av
problem och lösningar. Som lyfts fram i problemformuleringen utifrån Ascher
(2009) resonemang grundar sig de ensamkommande barnens utsatthet av tidigare
erfarenheter.
6.2.2 Riskfaktorer
Förebyggande socialt arbete syftar till att minska riskfaktorerna och öka
skyddsfaktorerna i arbetet. En riskfaktor förklaras genom att risken för ohälsa
och problem hos individer ökar på grund av olika omständigheter i individens
tillvaro (Ferrer-Wreder, 2005). Under nedanstående rubriker kommer det att
presenteras ett antal riskfaktorer utifrån socialarbetarna egna tankar och
observationer om vad en riskfaktor anses vara i arbetet med de ensamkommande
barnen.
Psykisk ohälsa
Något som majoriteten av de valda informanterna yttrade sig om var att den
psykiska ohälsan präglar merparten av barnens tillvaro. Aschers (2009) forskning
konstaterar att många av de ensamkommande barnen har en stor rädsla över att bli
tillbakaskickade till sina hemländer som de flytt ifrån. Denna otrygga rädsla
skapar en daglig belastning som kan komma att skada barnets psykiska hälsa och
mående. Både Aschers (2009) forskning samt informanterna tolkningar menar att
många av barnen håller inom sig svåra erfarenheter samt upplevelser av tidigare
konflikter, förtryck och otrygghet i allmänhet. Dessa omständigheter förklaras
som ständigt påfrestande efter anländandet i Sverige. Den psykiska ohälsan hos
barnen konstrueras av socialarbetarna som väldigt individuell beroende på
ursprung, erfarenhet och grad av utsatthet. Vanligt förekommande problem som
påpekades var depression, ovisshet, ängslan, stress, förtvivlan samt ångest. Vissa
barn uttrycker självmordtankar, skär sig och har sömnsvårigheter på grund av
exempelvis flashbacks eller mardrömmar. En del uttalar sin psykiska ohälsa i ord
och upplevs som väldigt utåtagerande och andra barn kan istället uttrycka sitt
mående genom sitt beteende.
Det är viktigt att påpeka utifrån socialarbetarnas perspektiv att psykisk ohälsa inte
omfattar alla de ensamkommande barnens hälsotillstånd. Dyregrov (2010) redogör
anledningar till varför PTSD kan ge sig i uttryck hos en individ. Genom att ha
upplevt anhörigas död, vittnat till hot, våld eller annan skada kan den enskilde
individen lida av PTSD. Dyregrov (2010) redogör även att reaktionen av sådana
tidigare traumatiska upplevelser uttrycker sig ofta i rädsla, ängslan och stress.
Chock och rädsla som den enskilde kan komma att känna vid upplevelser av hot,
våld eller annan skada resulterar i en traumasituation som även kan ha
efterreaktioner. Dessa efterreaktioner kan medföra olika svårigheter i tillvaron,
- 40 -
olika beteenden samt svårigheter med den sociala förmågan i vardagslivet hos de
ensamkommande barnen. De berörda socialarbetarna talar i olika utsträckning om
påfrestande efterreaktioner så som exempelvis nedstämdhet, självskadebeteende,
utåtagerande beteende, stress och oro.
Boendestödjare A talar om är olika faser som de ensamkommande barnen går
igenom under sin tid i Sverige. Informanten ser skillnad mellan barn som erhållit
sitt permanenta uppehållstillstånd och de som fortfarande befinner sig i
asylprocessen. Det är vanligt förekommande att barnen upplever lättnad vid
ankomsten till Sverige. Barnet upplever vid denna tidpunkt en befrielse över att ha
nått sitt mål och sin destination. Under asylprocessen mår det enskilda barnet
sämre då oro över sin situation upplevs, då framtiden är oklar. Boendestödjare A
beskriver denna period som ett vakuum där barnet befinner sig i en kamp med
integration och identitet. När barnet sedan erhållit sitt permanenta
uppehållstillstånd uppstår känslor som lättnad och glädje igen, detta kan dock
övergå till en nedgång då barnet inser att han eller hon måste bygga upp sitt liv
och sin identitet på nytt. När barnet fått permanent uppehållstillstånd skapas andra
perspektiv i tillvaron och barnet upplever därefter både hinder och möjligheter.
”Det är viktigt för mig som socialarbetare att stötta barnen och
finnas där för dem under alla dessa faser.” Boendestödjare A
Boendestödjare B talar även om olika faser i de ensamkommande barnens liv men
väljer istället att benämna de som att de genomgår olika processer där
asylprocessen utgör en stor del. Processerna är i ständig förändring där barnen
befinner sig i en växelverkan mellan att stadga sig i det nya samhället men att
samtidigt leva i en ovisshet över att få stanna i Sverige. Barnen upplever även en
orättvisa då de konstant jämför sig själv med andra boendepojkar. Boendestödjare
B berättar om situationer där barnens asylprocesser skiljer sig oberoende av hur
länge de befunnit sig i Sverige. Ett barn som varit i Sverige under en kortare
period kan få permanent uppehållstillstånd fortare än ett barn som i ett tidigare
skede flytt till Sverige. Barnens tankar om sin situation är ofta starkt kopplad till
andra barns situation och erfarenheter. Detta gör att barnen gärna vill jämföra sin
egen process med andras. Detta kan orsaka att det enskilda barnets hälsa
försämras och känslorna som uppkommer i samband med barnens situation kan
leda till psykisk ohälsa.
Även boendestödjare C väljer att definiera barnens psykiska hälsa som ohälsa i
allmänhet. Dock konstaterar informanten att ovissheten bland barnen skiljer sig åt
beroende på ålder, situation i förhållande till asylprocessen, sociala relationer och
så vidare. Ovisshet grundar sig i exempelvis väntan på att få svar från
migrationsverket gällande beslut om asyl, familjehemsutredningar eller oklarheten
kring när barnen ska flytta, om de ska flytta eller varför de ska flytta (Ascher,
2009). Boendestödjare C påpekar att det finns en typ av maktlöshet hos de
ensamkommande barnen och att denna maktlöshet kan ge till följd att barnen
upplever hjälplöshet i sin situation. Hepinstall m.fl. (2004) menar att majoriteten
av barnen lider av psykisk ohälsa vilket även flertalet av de intervjuade
socialarbetarna konstaterade. Informanterna som uttalade att de flesta av barnen
lider av psykisk ohälsa menade även att det var en av de övergripande
anledningarna till en negativ påverkan på integrationsprocessen. Informanterna
- 41 -
fastställde även att andra yttre omständigheter i Sverige kan påverka den psykiska
ohälsan. Hepinstall m.fl. (2004) beskriver att språksvårigheter, ostabil
bostadssituation samt oklar asylprocess är orsakande faktorer som försvagar den
psykiska hälsan.
”Deras allmänna situation är väldigt oviss, man vet aldrig hur det
kommer att bli i framtiden, och vi har nästan aldrig svar. Man vet
t.ex. att man ska flytta någon gång, men man vet aldrig när.
Beskedet om flytten kan komma 24 h innan och barnet får därför
ingen tid att ta farväl av vänner han eller hon skapat. Detta är en
negativt påverkande faktor på barnens integrationsprocess i
Sverige.” Boendestödjare C
Ökad invandring
Enligt Elmeroth och Häge (2009) sker den mest ökade invandringen av
ensamkommande barn på grund av fattigdom, beväpnade konflikter och andra
otrygga förhållanden i hemlandet. Som tidigare illustrerat genom figur 2 i
bakgrundskapitlet har 490 ensamkommande barn invandrat till Sverige under
loppet av två månader (Migrationsverket, 2013 a). Denna ökning konstruerar
boendestödjarna som ett problem i integrationsprocessen eftersom att boendena
egentligen är transitverksamheter där det finns barn som har fått permanent
uppehållstillstånd. Detta skapar svårigheter i arbetet med barnen då verksamheten
är kortsiktig men målgruppens behov är långsiktiga. Boendestödjare A tror att
detta problem i verksamheten kan leda till att integrationsprocessen blir
långvarigare då barnens behov inte riktigt kan tillgodoses av boendet som är
uppbyggt för kortvariga visiter. Det blir problematiskt när barnen stannar på
transitboendet längre än planerat eftersom att boendet då inte kan jobba för att
skapa en trygg och tillitsfull relation till dem. Informanten berättar att många barn
är oroliga för skapandet av nya kontakter och relationer eftersom flykten till
Sverige i vissa fall kan ha orsakat otrygghet och rädsla. Boendestödjare A
förklarar att barnens psykiska mående kan leda till en svagare förmåga att hitta
nya intressen, lägga energi och fokus på att skapa rutiner eller skaffa kunskap om
sitt nya sammanhang. Dessa faktorer menar boendestödjare A istället skulle kunna
förbättra barnens mående och därför strävar de efter att nå en balansgång mellan
kraven som ställs på boendet samt vad barnet är kapabel till att hantera.
”Barnen ska egentligen bo på ett transitboende i två veckor, max en
månad, just nu finns det en tjej som har bott hos oss i 14 månader.
Nu vill hon inte flytta längre.” Boendestödjare A
Även boendestödjare B förklarar problematiken som kan råda i samband med att
barnen förblir på transitboendena i mer än någon månad. Informanten berättar om
pojkar som har bott på boendet i mer än ett år utan att de har kunnat anvisas vidare
till andra mer långsiktiga verksamheter. Samtliga informanter menar att detta är
ytterligare en faktor som gör att integrationsprocessen stagnerar vilket i sin tur
påverkar barnens mående. Även Migrationsverkets senaste (2013) statistiska
framställning visar att den ökade invandringen av ensamkommande barn har
medfört ett större behov av kommunplatser där barnen kan bosätta sig i.
Migrationsverket har arbetat för att inspirera flera kommuner i landet till att ta
emot flera ensamkommande barn. I dagsläget är detta fortfarande problematiskt
- 42 -
och detta kan även konstateras utifrån samtliga informanters beskrivning av
invandringens konsekvenser. Informanterna beskriver detta som en riskfaktor i
arbetet med de ensamkommande barnen då det kort- och långsiktiga arbetet
försvåras med bristande platser. Sahlin (2002) uttalar sig utifrån ett
konstruktivistiskt perspektiv där sociala problem endast existerar då människan
väljer att beskriva det som ett socialt problem. Vidare talar Sahlin (2002) att ett
socialt problem endast kan betraktas som ett ifall ”problemet” kräver åtgärder på
samhällelig nivå. Då både socialarbetare och migrationsverket har konstruerat den
ökade invandringen som ett problem kan det utifrån det den
socialkonstruktivistiska ontologin betraktas som ett existerande socialt problem i
samhället.
Integration i en sluten grupp
Boendestödjare B förklarar att Malmö stad arbetar mycket med integrationen av
de ensamkommande barnen dock på ett felaktigt sätt. Insatserna som erbjuds i
syfte att barnen ska komma in i det svenska samhället brister då åtgärderna
förutsätter att barnen är slutna i en grupp där de alla kategoriseras i målgruppen
”ensamkommande barn”. Detta leder till att barnen i fråga inte fullt ut kan känna
sig delaktiga i samhället även om de går i skolan då de inte beblandas eller har
någon direkt kontakt med andra svenska barn i skolan. Med detta menar
informanten att barnen segregeras från resterande barn i samhället istället för att
integreras. Informanten menar att ovanstående argument är en påverkande faktor
till en långvarig integrationsprocess. Genom att de asylsökande barnen saknas sina
fyra sista siffror i personnumret kan de exempelvis inte delta i någon sport eller
fritidsverksamhet som kan främja deras hälsa och integrationsprocess i det
svenska samhället. Även boendestödjare C och socialsekreterare 2 diskuterar
problematiken med en långvarig integrationsprocess. Nordström m.fl. (2011)
menar att de krav som ställs på barnen i det svenska samhället blir vilseledande i
de ensamkommande barnens situation då de parallellt med integrationsprocessen
vill behålla sitt kulturella ursprung. Informanterna berättar att många av barnen
endast umgås med andra från sitt hemland. Detta kan medföra att det svenska
språket försvagas och barnens identitetskapande blir problematiskt.
Boendestödjare C poängterar vikten med att skapa sig en egen identitet utan att bli
allt för påverkad av den slutna gruppen. Genom att ständigt umgås med varandra
på boendet, skolan och på fritiden blir utvecklandet av en egen identitet inte alltid
självklar.
”Skär något barn sig på boendet kan man nästan vara 100 procent
säker på att flera barn kommer att skära sig under samma omlopp.”
Boendestödjare C
En annan aspekt som merparten av valda informanter lyfter fram är att umgänget i
den slutna gruppen kan orsaka ett destruktivt beteende som i sin tur kan utvecklas
och spridas i gruppen. Boendestödjare C ger exempel på faktorer som kan tendera
i att de yngre barnen påverkas av de äldre negativt. Rökning, alkohol och andra
destruktiva beteenden som sjunker i ålder konstruerar boendestödjare C som en
riskfaktor i barnens utveckling och integration. Boendestödjare C talar vidare om
en ostabil barndom när dessa destruktiva beteenden sjunker i åldrarna. I Elmeroth
och Häges (2009) litteratur förklarar författarna att de ensamkommande barnens
barndom förloras i samband med det våld och förtryck en del tvingas leva i. Vissa
- 43 -
barn får i tidig ålder bevittna traumatiska upplevelser och andra barn kan bli
tvingade att agera som soldater. Vidare talar Elmeroth och Häge (2009) om de
stora riskerna de ensamkommande barnen utsätter sig för under flyktens väg vilket
även medför till att en otrygg barndom främjas. Utifrån det
socialkonstruktivistiska perspektivet är människans tolkningar och reflektioner
individuella, vilket innebär att något som socialarbetarna konstruerar som ett
problem behöver inte vara ett faktiskt problem för barnen. Socialarbetarna
beskriver detta som problematiskt när barnens integrationsprocess sker i en sluten
grupp. Detta kan själva verket inte alls uppfattas på samma sätt av barnen som av
socialarbetarna. Barnen kanske istället uppfattar integrationen i den slutna
gruppen som en gemenskap som därmed skapar en trygghet i det nya landet.
Familjen på distans
Att de ensamkommande barnen är i exil och har flytt från hemlandet utan deras
vårdnadshavare, innebär att barnen saknar sina föräldrar och familjemedlemmar.
Detta uttalade samtliga informanter som ett övergripande problem för de
ensamkommande barnens integrationsprocess i Sverige. Informanterna lägger stor
vikt på att de ensamkommande barnens främsta utsatthet i det svenska samhället,
grundar sig i att barnen saknar deras familj. Att ha sina föräldrar, syskon och
släktingar på långt avstånd kan vara en bidragande faktor till ett psykisk dåligt
mående eller i vissa fall utåtagerande beteende. Boendestödjare C berättar att en
del av barnen har kontakt med sina familjemedlemmar via telefon eller internet.
Informanten hävdar att denna kontakt både kan vara en riskfaktor men även en
skyddsfaktor för deras framtida liv i Sverige. En samtalskontakt med
familjemedlemmarna kan bidra till en trygghet hos barnet, då de får möjligheten
att ventilera tankar och känslor men även att lätta på saknaden. Dock poängterar
informanten att det till största delen är en riskfaktor för de barn som har kontakt
med familj och anhöriga. Informanten påstår att en kontakt med familjen kan
orsaka ångestkänslor hos barnen då de påminns om att de befinner sig långt ifrån
sin familj.
”De är unga, separerade från sina föräldrar och lever i ovisshet
vilket skapar utsatthet oavsett vart man kommer ifrån och hur
gammal man är.” Boendestödjare C
Samtliga informanter definierar denna utsatthet som ett socialt problem i
samhället då de utifrån sin yrkesroll och i deras dagliga arbete med barnen kan se
en detta som en bidragande faktor till en långvarig integrationsprocess. Med
utgångspunkt från Marx tolkning av den kunskapsteoretiska konstruktivismen är
människans verklighetstankar och uppfattningar om samhället, omgivningen,
arbetet, familjen och så vidare en social konstruktion konstruerad utifrån den
individens sociala position i samhället (Sahlin, 2002). De föreställningar som
informanterna har, om att de ensamkommande barnen är utsatta på grund av
familjeavsaknaden, är en konstruktion av ett socialt problem utifrån den yrkesroll
samt kunskapsuppfattning som de har.
- 44 -
6.3 Malmö stads brister och tillgångar
7.3.1 Tid
På boendet där boendestödjare A arbetar anses det finnas ett lugn där
arbetsbelastningen i nuläget är jämn. Det finns tack vare detta tid och utrymme för
relationskapande och aktiviteter. Boendestödjare A förklarar dock vidare att detta
lugn brukar vara i perioder för transitboenden men även att antalet flickor som
invandrar till Sverige är färre vilket gör att arbetsbelastningen inte är lika hög i
jämförelse med transitverksamheter ämnade för pojkar. Boendestödjare B som
arbetar med ensamkommande pojkar berättar även om att arbetsbelastningen går
på boendena går i perioder. Vidare talar informanten om hur viktigt det är att
chefer tillsätter en hållbar personalstyrka utifrån barnens antal och behov. För att
verksamheten ska förbli stark är det väsentliga inte hur många barn som kommer
utan hur stor andel personer som arbetar för att barnen ska må bra och få sina
behov tillfredsställda. Socialsekreterarna förklarar även att arbetsbelastningen på
verksamheten stagnerar och ökar i olika perioder. Ett stort problem som
socialsekreterarna på myndigheten har upplevt är att arbetsledningen och högre
instanser inte har kunnat se tendenser av invandringen tidigare. Detta har lett till
att bemanningen inte har varit tillräcklig inom socialtjänsten eller ute på boendena
då aktörer inte vetat hur många som ska komma. Enligt socialsekreterarna har
Malmö stad en stor uppgift framför sig som innefattar kartläggning och planering
av verksamheterna för de ensamkommande barnen beroende på antalet barn som
kommer till Malmö.
”Arbetsbelastningen går i perioden, ibland har vi inte tillräcklig
bemanning då vi inte kunnat se tendenser av inströmningen, dock
har arbetsledningen en stor uppgift framför sig att kartlägga och
planera.” Socialsekreterare 1
7.3.2 Kompetens
Boendestödjare A anser att de stöd och insatser som barnen är i behov av handlar
oftast om väldigt grundläggande bitar som fullföljer deras vardag. Informanten
menar att chefer bör höja kraven vid rekrytering av boendestödjare då det i
nuläget anställs för många personer med hänvisning till kultur och
språkkompetens. Detta kan boendestödjare A se som ett problem i arbetet då
boendestödjarna med denna typ av kompetens ofta hamnar i kläm på grund av att
de har samma ursprung som vissa av barnen. Detta skapar i sin tur motsättningar i
det sociala arbetet med dem. De kulturella likheterna mellan barn och personal
kan ibland orsaka känslor av svek. Stor vikt på kulturkompetens kan i en del fall
utesluta andra typer av kompetens inom socialt arbete. Informanten menar att
språk och kulturkompetensen har sina för- och nackdelar och det behöver inte
nödvändigtvis vara så att det ena utesluter det andra. Socialkonstruktivismen
inriktar sig även på en inställning om kulturell och historisk konstruktion av
världen och omgivningen i allmänhet (Burr, 2003). Människan kategoriserar
exempelvis kön eller musikstilar utifrån den särskilda kulturen han eller hon
befinner sig i. Boendestödjare A lyfter fram problematiken med kultur- och språk
kompetensen inom personalstyrkan utifrån sin egen erfarenhet av kultur och
historik. Boendestödjare B konstruerar istället kultur och språk som oerhört
viktiga meriter i arbetet med denna målgrupp. Enligt Burr (2003) konstruerar
- 45 -
människan ”sanningen” av verkligheten utifrån bestämda kulturella och historiska
aspekter.
”På grund av så högt antal invandrare i Malmö tror jag helt klart
att det finns många olika sorters kunskap.” Socialsekreterare 2
Generellt sätt bör motivationsarbetet inom personalstyrkan utvecklas då
informanten ser stora behov av motiverande samtal hos barnen. På grund av den
höga invandringen som Malmö stad har haft genom tiderna menar
socialsekreterare 1 att tillräcklig kompetens kring de ensamkommande barnen
finns. Vidare menar informanten att det dock brister i kartläggandet av
invandringsströmmen men att Malmö stad är i en process där de försöker se
mönster med invandringen och därmed förbättra kvalitén och hanteringen. Detta
ska i sin tur leda till att en större förutsägbarhet där verksamheterna som arbetar
med barnen kan individanpassa insatserna utifrån de behov det enskilda barnet
har.
7.3.3 Samverkan
Alla informanter som utgör examensarbetets resultat är överrens om att en god
samverkan mellan berörda parter underlättar arbetet med de ensamkommande
barnen. En tät kontakt mellan myndigheter och boendepersonal gör att
kommunikationen förbättras vilket är en stor fördel i barnens vardagsliv. Genom
en tydlig och regelbunden kommunikation med de involverade parterna i barnets
liv skapas ett professionellt förhållningssätt där barnets bästa ligger i fokus. Även
Wennerberg (2010) bekräftar att samtal och öppen dialog med omgivningen är en
betydelsefull faktor vid lärande och skapande av ny kunskap. Den öppna dialog
som Wennerberg (2010) beskriver är viktig, leder till att den enskilda individen
mottar kunskap utifrån det personliga synsättet som han eller hon har. Det
personliga synsättet beskrivs vidare som en konstruktion av tidigare erfarenheter.
Samtliga informanter konstruerar en lösning om hur en samverkan mellan de
berörda aktörerna kan underlätta arbetet med dem ensamkommande barnen i
Sverige.
”Ett gott samarbete är verkligen A och O i vårt arbete med barnen.”
Socialsekreterare 1
Båda socialsekreterarna är ense om att det råder en god samverkan mellan
socialsekreterare och respektive boende. De förklarar dock att det självklart finns
en skillnad på samarbetet från boende till boende men att det finns där. En annan
viktig samverkanspartner är skolan som socialsekreterarna ser som den största
främjande faktorn i barnets liv. Det är betydelsefullt att socialsekreterarna även
använder skolan som en informationskälla för att skapa sig ett övergripande bild
av hur barnet fungerar och dess behov i andra kontext. Boendestödjare B förklarar
att det även är viktigt att ha en god samverkan inom personalstyrkan och att
boendestödjare inte bör sticka ut och agera på eget sätt innan man gemensamt
fattat beslut. Detta tror samtliga informanter förstärker förtroenderollen som
boendestödjare ska ha, då enighet i de regler och förhållningssätt råder på
boendet. Boendestödjare B:s konstruktion av att gemensamma beslut som rör
barnen innebär en god samverkan, kan sammanlikna Glasersfeld (1995)
beskrivning av det konstruktivistiska synsättet på inlärning av kunskap.
- 46 -
Glasersfeld (1995) menar att genom en god analysförmåga kan den enskilda
individen styra vad han eller hon ska lära sig. Boendestödjare B analyserar vikten
av en god samverkan och konstruerar därmed en bild över hur samarbetet inom
personalstyrkan bör se ut. Att ha målsättningar och skapa sig motivation i
tillvaron är två nyckelord som är viktiga för att den enskilda individen ska hitta
lösningar i de problem som stöts på (a a). Boendestödjare B konstruerar språkligt
att en god samverkan mellan aktörerna ska gynna barnen på sikt. Genom att
personalstyrkan samarbetar med varandra, menar informanten att barnen kan
uppleva trygghet och god stämning på boendet. Genom ”språkets betydelse” som
presenteras under teoridelen, är den språkliga kommunikationen i vardagen en
viktig faktor för människans deltagande av nya kunnigheter (Säljö, 2003). Genom
den språkliga kommunikationen med andra kollegor gällande de ensamkommande
barnen, kan socialarbetare överlag samarbeta för att hitta lösningar i barnens liv.
Boendestödjare Bs konstruktion av lösning i form av samarbete kan likställas med
vikten av den språkliga kommunikationen som styrks av Säljö, (2003).
7.3.4 BBIC- konceptet
Som tidigare nämnt i bakgrundskapitlet handlar BBIC-konceptet till stor del av att
stärka barnets position, men även att en rättsäker uppföljning av de planerade
insatserna ska ske. Barns behov i centrum är utgångspunkten i det mesta arbetet
som berör barn och unga i samhället (Socialstyrelsen, 2013 a). Samtliga
informanter lyfter fram utförandet av vård- och genomförandeplan som en del av
integrationsprocessen. Funktionen med vård och genomförandeplanen syftar till
att vägleda socialarbetare i arbetet med barnen till ett självständigt liv. Brendler –
Lindqvist (2004) visar i sin forskning att barnperspektivet gällande de
ensamkommande barnens asylprocess har varit bristande. Informanterna talar om
problematiken som uppstår i samband med utförandet av vårdplan för de
ensamkommande barnen då socialsekreterarna på socialtjänsten upprättar denna
innan de hunnit träffa barnet. Det är inte förrän i ett senare skede som BBICdokumenten blir individanpassade med ”riktiga” behov, hinder och möjliga
intressen. Ytterligare en nackdel med BBIC triangeln är att en stor del av triangeln
faller bort då de ensamkommande barnen saknar sina vårdnadshavare i landet.
”Till en början finns det bara en informant, barnet då, eftersom att det
sociala nätverket inte ännu är expanderat.” Socialsekreterare 2
Boendestödjare A förklarar att vård- och genomförandeplanerna som upprättas för
de ensamkommande barnen skiljer sig från övrig barnavårdsutredning då allt
arbete till en början handlar om akuta behovsinsatser. Vidare talar boendestödjare
A om vikten av själva funktionen i genomförandeplanen och inte innehållet. Alla
inblandade parter ska träffas för uppföljning av genomförandeplan varje 6-8 vecka
och därmed blir samverkan det mest värdefulla för barnet. Enligt informanten blir
vård och genomförandeplanen en tillgång i arbetet då de skapar möjligheter för
samtliga parter att träffas och därmed arbeta utifrån barnets bästa.
”En del barn lyssnar väldigt noga på vård respektive
genomförandeplanen medan andra inte bryr sig ett dugg. Vissa barn
som befinner sig i asylprocessen vill inte ens skriva på dokumenten,
de vet ju inte ifall de får stanna i Sverige.” Boendestödjare B
- 47 -
7. SLUTDISKUSSION
Under följande avsnitt presenterar vi våra egna tankar och reflektioner grundat
av det uppkomna materialet. Därefter ges även förslag på intressant forskning att
lyfta fram i en annan studie.
Baserat på den data vi framställt genom litteratursökning samt av material
sammanställt av valda informanter kan vi nu konstatera att det råder skilda
meningar kring de ensamkommande barnen och dess situation i samhället. Nästan
all tidigare forskning samt bakgrundsfakta som vi stött på under denna studie
tyder på en utsatthet som grundar sig i en rad olika faktorer. Utsattheten kan
handla om svårigheter i hemlandet och under flyktens väg eller om dess svåra
integrationsprocess i det svenska samhället. En del av våra informanter bekräftar
denna information och även dem beskriver barnen som en otroligt utsatt grupp i
samhället som är i behov av mycket stöd och insatser från olika håll.
Informanterna talar om olika svårigheter som barnen kan komma att bemöta när
de anländer till Sverige. Syftet med detta examensarbete är att lyfta målgruppens
livssituation utifrån socialarbetarnas konstruktioner samt dessas tolkningar av
vilka skydds- och risk aspekter som kan komma att påverka integrationsprocessen.
Vidare avser vi att karlägga vilka resurser och brister som finns i Malmö stad.
En allmän och gemensam faktor som samtliga informanter yttrade sig om var
asylprocessen som har en stor inverkan på barnens mående och dess kapacitet att
integreras i det svenska samhället. Det finns utifrån informanternas bild av de
ensamkommande barnens situation en stor skillnad på de barn som erhållit
permanent uppehållstillstånd och de som fortfarande befinner sig i asylprocessen.
Den första tiden i Sverige kan beskrivas som svår för barnen då de lever i ständig
ovisshet över hur deras situation kommer att se ut. Informanterna poängterar även
att de ensamkommande barnens bristande handlingsutrymme i deras asylprocess
kan leda till destruktiva beteenden som i ett senare skede innebär insatser och stöd
på ett offentligt plan. Även tidigare forskning styrker att den mest sårbara och
påfrestande tiden för barnen är då de anländer till Sverige. Att stadga sig och
skapa en fast rutin och struktur i vardagen poängterar samtliga informanter är det
mest väsentliga i barnens liv till en början. Även en krisbearbetning och behovet
att få samtala med en kvalificerad person lyfter alla informanter upp som en
skyddsfaktor i barnens liv. Många av barnen har erfarenheter av svåra och
traumatiska händelser vilket gör att de är i ett behov av att få trauma- och
krisbearbetning.
Det är dock meningsfullt att tillägga att det inte är alla av våra valda informanter
som väljer att presentera målgruppen som en utsatt grupp. En del av
informanterna väljer istället att likställa barnen med övriga svenska barn i
samhället och betonar vikten av att inte behandla de annorlunda än andra barn och
unga i Sverige. Vidare menar dessa informanter att skapandet av identitet,
tonårsbesvär, drömmar och förhoppningar om livet skiljer det sig inte markant
från övriga barn.
En del informanter lyfter fram det faktum att barnen inte har sina biologiska
vårdnadshavare och andra släktingar nära under deras mest händelsefyllda
tonårsperiod gör målgruppen till en sårbar grupp. Samtidigt som barnens
biologiska vårdnadshavare befinner sig på distans anser vi inte att det är rättfärdigt
- 48 -
att påstå att barnen saknar ett socialt nätverk. Till en början när barnen anländer
ensamma är det ett faktum att de inte har ett brett socialt nätverk men detta
etableras allt eftersom och samtliga informanter förklarar även vikten av att främja
detta. Även om föräldrarna utgör en stor del i ett barns liv anser vi att det blir
missvisande att referera barnen till ”barn utan nätverk”. Grundat på den
information som vi har fått fram utifrån de kvalitativa intervjuerna kan vi se att
barnen har ett brett nätverk då förordnandet av en god man sker vid ankomsten till
Sverige, de har specifika kontaktpersoner på boendet, en del beviljas externa
kontaktpersoner, vissa får en samtalskontakt och varenda barn ska ha en
socialsekreterare som har det huvudsakliga ansvaret för honom eller henne.
Skolan och fritidsaktiviteterna bidrar även till ett bredare etablerat nätverk som
enligt informanterna gynnar barnen till ett bättre mående och en ökad
integrationsprocess.
Andra studier och forskare styrker även föregående resonemang angående barnens
utsatthet och väljer att tala om en dubbel utsatthet där de ensamkommande barnen
genomlider både inre konflikter med sig själv och yttre där de är i en ständig kamp
mellan att integreras i det nya samhället samt viljan att behålla sitt gamla
ursprung. Samtliga boendestödjare betonar att de inte har någon avsikt i sitt arbete
att agera som en ”förälder” för barnet och gränssättning kan därför bli
problematiskt i vissa situationer. Detta tolkar vi som att boendestödjare upplever
ett problem med närhet och distans där boendestödjarna vill kunna finnas där för
barnen men inte ta för stor roll i barnens liv samt skapa en långvarig relation.
Grundat på den information vi fått fram av samtliga informanter samt genom våra
egna förkunskaper kring ämnet finns det en stor skillnad på att vara
boendestödjare samt att vara socialsekreterare. För en socialsekreterare ser
handlingsutrymmet annorlunda ut eftersom att arbetet utgår från
myndighetsutövning där socialsekreterarna har en beslutsfattande roll.
Boendestödjarna har inte samma roll i barnens liv och på grund av detta kan vi
hävda att problematiken med gränssättning inte omfattar socialsekreterarna på
samma sätt som resterande informanter.
Utifrån samtliga intervjuer och den information som utgjort förarbetet till denna
studie konstaterades att invandringen av de ensamkommande barnen ständigt
ökar. Den ökade invandringen har i sin tur påverkat Malmö stads hantering av
målgruppen, både positivt och negativt. Alla våra informanter talar om att de
känner att de har tillräcklig kompetens för att hantera målgruppen och dess
mående. En problematisk aspekt som dock berördes under majoriteten av
intervjuerna med boendestödjarna och som även bekräftats av tidigare forskning
var bristen på antalet platser på boendet. Denna problematiska aspekt leder till att
barnen med permanent uppehållstillstånd blir kvar på transitboenden som endast
är anpassade för några veckors vistelse. Boendets uppbyggnad matchar inte
barnens behov vilket i sin tur kan leda till att barnens behov inte kan tillgodoses
fullt ut. Även en förtroendebrist för boendestödjare belyses av valda informanter
då fokus inte ligger på att skapa en relation till en början på transitboendena utan
boendestödjare fokuserar på att hjälpa barnet med de mest basala sakerna i
vardagen. Forskare i tidigare forskning har även visat att bristande tillit till
myndigheter kan leda till ett förlorat stöd i barnens liv vilket även detta senare kan
komma att påverka deras hälsa och integration i det svenska samhället.
- 49 -
Förtroendeaspekten är på grund av ovanstående resonemang otroligt viktiga i
barnens liv för att de ska kunna känna en trygghet i samhället de nu lever i. Alla
informanter förklarar att det sociala arbetet försvåras märkvärdigt med ett
bristande förtroende då barnen inte är villiga att ta emot den hjälp och stöd som
kan erbjudas. Majoriteten av valda informanter talar om svårigheter som uppstår i
samband med integrationen av de ensamkommande barnen då de flesta insatser
som ska främja integrationen i det svenska samhället sker i en sluten grupp.
Barnens möjligheter till en fullständig integration försvåras därmed då de inte
beblandas med de redan integrerade barnen. Grundat på våra personliga åsikter
förmodar vi att det finns en tendens hos människan att dra sig till likasinnade
personer men vi anser även att samhället bör agera på detta plan och integrera
barnen tillsammans med andra barn i Sverige för att integrationsprocessen ska
påskyndas. I nuläget läggs det mycket tid och energi på att försöka få de
ensamkommande barnen att integreras i det svenska samhället med hjälp av skola
och regelbundna fritidsaktiviteter men mycket av detta anser vi går förlorat när det
ständigt sker i en sluten grupp. Integrationen förlorar stor del av sin mening
eftersom att det enligt oss handlar att komma in i samhället. Utifrån informationen
till denna studie får vi uppfattningen av att det inte går att fullt ut integreras i ett
samhälle när barnet ständigt befinner dig utanför.
Avslutningsvis vill vi tydliggöra samt betona målgruppens komplexitet och att det
utifrån informanternas beskrivning samt det införskaffade bakgrundsmaterialet
inte finns någon enhetlig definition av målgruppen ”ensamkommande barn”. Det
vi kan uttala oss om är att samtliga informanter beskriver barnen olika och som
därför har ett individuellt behov av stöd och insatser beroende på tidigare
erfarenheter. Även barnets kapacitet att hantera sin situation är en påverkande
faktor till hur socialarbetarna väljer att beskriva målgruppen. Det går därför inte
att uttala sig om exakta skydds- och riskfaktorer i barnens liv som kan påverka
integrationsprocessen utan endast socialarbetarnas konstruktioner av vad de tror är
påverkande faktorer. Utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet kan en
diskussion föras kring vilka bakomliggande faktorer som existerar till
socialarbetarnas konstruktioner. I vårt resultat kan vi se starka kopplingar till
denna teori då våra valda socialarbetare resonerar olika kring vad de anser är
skydds- samt riskfaktorer. Det råder även skilda meningar kring hur informanterna
väljer att beskriva målgruppen och konstruera dessas problem. Vi anser även att
det är viktigt att lyfta en intressant aspekt som vi noterade under utformningen av
resultatredovisningen. Denna aspekt handlade nämligen om informanternas
anonymitet som har bidragit till en bristande intersektionell analys av exempelvis
socialarbetarnas ålder, kön och etniska bakgrund. Detta har lett till att vi inte har
kunnat koppla den teoretiska utgångspunkten till socialarbetarnas personliga
egenskaper och därav har en del av våra paralleller uteslutits för att skydda
informanternas identitet.
Med fortsatta studier samt forskning kring ämnets komplexitet skapas även en
ökad förståelse för barnen och hjälpen kan därav individanpassas. Vi anser att alla
människor är lika mycket värda oavsett vart de kommer ifrån och därför anser vi
att det utvecklade svenska samhället har ett ansvar att försöka hjälpa och stötta
dessa barn som invandrar från krigshärjade länder. De ensamkommande barnen är
som alla andra människor som känner av besvikelse, kärlek, glädje och hat dock
kan dessa känslor grunda sig i olika saker beroende på tidigare erfarenheter vilket
- 50 -
gör en ökad kunskap och förståelse för barnen otroligt betydelsefullt i denna
situation. I början av examensarbetet skrev vi att vår förhoppning var att bidra till
ökad förståelse för målgruppen och det hoppas vi innerligt att vi har gjort även om
målgruppen är en blandad grupp med alla olika erfarenheter.
7.1 Förslag till vidare forskning
När vi började söka litteratur upplevde vi att de svenska källorna var bristfälliga.
Ett exempel är att det på hela Malmö Högskola endast fanns sju böcker som
berörde målgruppen ensamkommande barn. Vi fann detta mycket intressant då vi
inte hade förutsett svårigheter med att hitta lämpliga informationskällor på grund
av ämnets aktualitet. Detta avskräckte oss dock inte utan vi såg bristerna mer som
en drivkraft till att forska vidare och besvara våra frågeställningar samt
problemformulering. Vi har även under uppsatsskrivandets process observerat en
stor öppenhet hos informanterna om att tala om de ensamkommande barnen och
dess situation vilket kan tyda på ett intresse att lyfta målgruppen i samhället.
Eftersom att dagens tidigare forskning gällande barnen är bristfällig parallellt med
informanternas skilda beskrivningar av målgruppen gör vi bedömningen att det
finns ett behov av att vidareutveckla denna typ av studie. Vi tror att en breddad
forskning kring barnens situation kan leda till fler insatser på offentlig nivå där
barnens behov bättre kan tillgodoses samt att de insatser som redan finns kan
individanpassas ytterligare. I litteratursökningen till vårt examensarbete uppkom
även enstaka källor som bekräftade att målgruppen förändrats under den senaste
tiden och att det börjat invandra ensamkommande minderåriga mammor. Denna
nya målgrupp anser vi hade varit oerhört intressant och även viktig att lyfta i
dagens samhälle då de i nuläget inte fått så mycket utrymme i den vardagliga
diskussionen.
- 51 -
8. LITTERATURFÖRTECKNING
Tryckt litteratur
Ascher, H (2009) Ensamkommande flyktingbarn måste få stöd. Läkartidningen, nr 18.
Angelöw, Bosse & Jonsson, Thom (2000). Introduktion till socialpsykologi. 2., [rev.] uppl.
Lund: Studentlitteratur
Arfwedson, Gerd B. & Arfwedson, Gerhard (2002). Didaktik för lärare: en bok om lärares
yrke i teori och praktik. 2., omarb. uppl. Stockholm: HLS förl.
Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas (1998). Kunskapssociologi: hur individen uppfattar
och formar sin sociala verklighet. 2. uppl. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Brendler-Lindqvist, Monica & Larsson, Jenny-Ann (2004). Att möta de ensamkommande
barnen. Stockholm: Rädda barnen
Brunnberg, Elinor, Borg, Rose-Marie & Fridström, Camilla (2011). Ensamkommande barn:
en forskningsöversikt. 1. uppl. Malmö: Studentlitteratur
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
Burr, Vivien (2004). Social constructionism [Elektronisk resurs] :. 2. ed. London: Taylor &
Francis Group
Castles, Stephen & Miller, Mark J. (2009). The age of migration: international population
movements in the modern world. 4. ed. Basingstoke: Palgrave Macmillan
Cullberg, Johan (2006). Kris och utveckling. 5. omarb. och utök. utg. Stockholm: Natur och
kultur
Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Denvall, Verner & Vinnerljung, Bo (red.) (2006). Nytta och fördärv: socialt arbete i kritisk
belysning. 1. utg. Stockholm: Natur och kultur
Diaz, Jose Alberto (1997). Primärintegration och bidragsberoende: studie av integration och
tidigt bidragsberoende inom det kommunala flyktingmottagandet. Norrköping: Statens
invandrarverk
Dyregrov, Atle (2010). Barn och trauma: en handbok för föräldrar och professionella vuxna.
2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Dysthe, Olga (red.) (2003). Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur
Elmeroth, Elisabeth & Häge, Johan (2009). Flyktens barn: medkänsla, migration och
mänskliga rättigheter. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Ferrer-Wreder, Laura (2005). Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga: en
forskningsöversikt. 1. uppl. Stockholm: Gothia
Forsman, Birgitta (1997). Forskningsetik: en introduktion. Lund: Studentlitteratur
Fälldin, Kerstin & Strand, Görel (2010). Ensamkommande barn och ungdomar: en praktisk
handbok om flyktingbarn. Stockholm: Natur & kultur
Glasby Jon & Littlechild, Rosemary (2004). The health and social care divide: the
experiences of older people. 2. rev. ed. Bristol: Policy Press
Glasersfeld, Ernst von (1995). Radical constructivism: a way of knowing and learning.
London: Falmer Press
Heptinstall E, Sethna V, Taylor E. (2004) PTSD and depression in refugee children.
Associations with pre-migration trauma and post-migration stress. European Child &
Adolescent Psychiatry.
Hjortsjö, Maria (2005). Med samarbete i sikte: om samordnade insatser och samlokaliserade
familjecentraler. Diss. Lund : Lunds universitet, 2006
Hobohm, Susanne (2003). Barnets rätt: handbok för vuxna. 2., [uppdaterade och utök.] uppl.
Stockholm: Liber
- 52 -
Johansson, Staffan (2004). Implementering av BBIC-projektet i socialtjänstens
organisationer [Elektronisk resurs]: en studie av den lokala organiseringen av projektet
Barns behov i centrum. Stockholm: Socialstyrelsen
Kukla, André (2000). Social constructivism and the philosophy of science. London:
Routledge
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl.
Lund: Studentlitteratur
McMahon, M. (1997). Social constructivism and the World Wide Web – A paradigm for
learning.
Meeuwisse, Anna & Swärd, Hans (red.) (2002). Perspektiv på sociala problem. Stockholm:
Natur och kultur
Meeuwisse, Anna & Swärd, Hans (red.) (2002). Sociala problem som
verklighetskonstruktioner. Sahlin Ingrid, Perspektiv på sociala problem (2002). Stockholm:
Natur och kultur
Nilsson, Eva (2007). Barn i rättens gränsland: om barnperspektiv vid prövning om
uppehållstillstånd. Diss. Umeå : Umeå universitet, 2007
Norström, Eva, Gustafsson, Kristina och Fioretos, Ingrid (2011) Tolkprojektet – Tolkningens
betydelse för rättssäkerhet och integration, med särskild inriktning på mottagandet av
ensamkommande barn och unga.
Olsson, Henny & Sörensen, Stefan. (2009). Forskningsprocessen kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Enskede: TPB
Rimsten, Eva (2006). "Jag vill bli som Kofi": ensamkommande barn i Sverige ur ett
rättighetsperspektiv. Stockholm: Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar
Robson, Colin (2002). Real world research: a resource for social scientists and practitionerresearchers. 2. ed. Oxford: Blackwell
Sharkey, Peter (2000). The essentials of community care: a guide for practitioners.
Basingstoke: Macmillan
Schéele, Eva von & Strandberg, Ingemar (2010). Ensamkommande barns rätt: en vägledning
för den gode mannen, kommunen m.fl.. Stockholm: Norstedts juridik
Snowman, Jack & Biehler, Robert F. (2006). Psychology applied to teaching. 11th ed.
Boston: Houghton Mifflin
Svensson, Kerstin, Johnsson, Eva & Laanemets, Leili (2008). Handlingsutrymme: utmaningar
i socialt arbete. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Svensson, Lena (2007). Normer, normalitet och normalisering. Lund: Studentlitteratur
Säljö, Roger (2010). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 2. uppl. Stockholm:
Norstedts
Wenneberg, Søren Barlebo (2010). Socialkonstruktivism: positioner, problem och perspektiv.
2. uppl. Malmö: Liber
Wilson, John Preston & Drožđek, Boris (red.) (2004). Broken spirits: the treatment of
traumatized asylum seekers, refugees, war and torture victims. New York: Brunner-Routledge
Internetkällor
Länsstyrelsen (2011) Ensamkommande barn – vem ska ta ansvaret?. >
http://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/SiteCollectionDocuments/Sv/manniskaochsamhalle/int
egration/Ensamkommande%20barn/SKL%20rapport%20110705.pdf < (2013-05-06)
Malmö stad (2012 a) Ensamkommande flyktingbarn – vanliga frågor. >
http://www.malmo.se/Kommun--politik/Om-oss/Forvaltningar--bolag/Socialaresursforvaltningen/Ensamkommande-barn/Vanliga-fragor-och-svar.html < (2013-04-20)
- 53 -
Malmö stad (2012 b) Ensamkommande barn. > http://www.malmo.se/Kommunpolitik/Omoss/Forvaltningarbolag/Socialaresursforvaltningen/Ensamkommande-barn.html <
(2013-04-06)
Migrationsinfo (2013 a) Ensamkommande barn. >
http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande/ensamkommande-barn < (201304-19)
Migrationsinfo (2013 b) Dublinförordningen. >
http://www.migrationsinfo.se/migration/eu/asylsokande/dublinforordningen < (2013-05-01)
Migrationsinfo (2013 c) Ensamkommande barn och ungdomar. >
http://www.migrationsinfo.se/nyhetsarkiv/ensamkommande-barn-och-ungdomar/ < (2013-0429)
Migrationsverket (2013 a) Fakta och statistik. >
http://www.migrationsverket.se/info/7000.html < (2013-04-25)
Migrationsverket (2013 b) Inget land tar emot så många ensamkommande barn som Sverige.
> http://www.migrationsverket.se/info/5675.html < (2013-04-05)
Migrationsverket, (2012 c) Ensamkommande barn 2005-2012. >
http://www.migrationsverket.se/download/18.498cd6ad13a7dde85ef80008359/statistik+20052012.pdf < (2013-04-17)
Migrationsverket, (2008 d) Kort om migration 2008. >
http://www.migrationsverket.se/download/18.56e4f4801246221d25680001077/Kort+om+mig
ration+2008.pdf < (2013-05-12)
Nationalencyklopedin (2013) Explorativ. > http://www.ne.se/explorativ < (2013-04-12)
Socialstyrelsen, (2013 a) BBIC-konceptet.>
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic/bbic-konceptet < (2013-04-18)
Socialstyrelsen, (2011 b) Implementering av BBIC-projektet i socialtjänstens organisationer En studie av den lokala organiseringen av projektet Barns behov i centrum. >
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2004/2004-123-32 < (2013-0512)
Socialstyrelsen (2013 c) Grunderna i BBIC. >
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/bbic/grundernaibbic < (2013-04-21)
Sveriges kommuner och landsting, (2013 a) Vård och genomförandeplan.
>http://ensamkommandebarn.skl.se/kommunensansvarensamkommande/socialtjansten/vard_g
enomforandeplan< (2013-04-28)
Sveriges kommuner och landsting, (2010 b) Ensamkommande barn och ungdomar – ett
gemensamt ansvar. > http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7164-524-1.pdf < (2013-04-27)
Svenska Akademien, (2013) Svenska akademiens ordlista över svenska språket. Stockholm,
Nordstedts Akademiska Förlag. >
http://www.svenskaakademien.se/sok?CMS_SearchString=ordbok&WebSiteID=da854320a6d8-4936-abd5-2cf82233f5e7 < (2013-05-02)
Sveriges Television AB (2011) Boenden saknas- ensamma barn hamnar i kläm. >
http://www.svt.se/nyheter/sverige/boenden-saknas-ensamma-barn-hamnar-i-klam < (2013-0507)
Primärkällor
SOU 2011:64 Asylsökande ensamkommande barn ”en översyn av mottagandet
SOU 2006:114 Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom - ett svenskt fenomen åren 20012006
- 54 -
Bilaga 1
Missivbrev
Våra namn är Dalia Sager och Laila Zeid och vi studerar Socionomprogrammet
termin 6 vid Malmö Högskola. Inom socionomutbildningen ingår ett avslutande
examensarbete på 15 högskolepoäng och vårt valda ämne berör målgruppen
ensamkommande barn i Malmö stad.
Syftet med detta examensarbete är att lyfta målgruppens livssituation utifrån
socialarbetarnas konstruktioner samt dessas tolkningar av vilka skydds- och risk
aspekter som kan komma att påverka integrationsprocessen. Vidare avser vi att
karlägga vilka resurser och brister som finns i Malmö stad. Vi har fördjupat oss i
forskning och litteratur kring det aktuella ämnet, men har också för avsikt att ta
hjälp av er som arbetar direkt med målgruppen genom intervjuer. Därför har vi
valt ut er specifikt för att få en djupare inblick i hur just ni med kunskap,
erfarenhet och utbildning arbetar med ungdomarna. Under intervjuns gång
kommer vi att ställa generella frågor om ensamkommande barn men även
specificiera frågor kring hur arbetet hos er är uppbyggt.
För att underlätta hanteringen av den data vi samlar in och för att resultatet ska bli
så beskrivande som möjligt spelar vi gärna in intervjun för att sedan transkibera
den. Det är dock självklart upp till varje informant ifall man väljer att godkänna
detta eller inte. Om vi inte tillåts att spela in intervjun för vi gärna anteckningar
för att vi sedan ska kunna sammanställa den information samt kunskap ni givit
oss. Informationen som vi samlar in ska presenteras i vår resultatdel i vårt
examensarbete. Du som informant har all rätt att läsa igenom det transkriberade
materialet samt komma med åsikter eller ändringar.
Vi kommer även att citera dig som informant eftersom att det ger en mer rättvis
bild av budskapet men även detta är självklart efter en tillåtelse av informanten.
Vi vill även garantera dig att den information vi sammanställer inte sprids till
obehöriga personer dock att materialet som vi bearbetar fram kommer att läsas
och granskas av både handledare och handledningsgrupper innan slutprodukten
publiceras.
Slutligen vill vi uppmärksamma dig som informant att du har en rättighet att
avbryta intervjun när som helst. Vi hoppas på ett gott samarbete och vill tacka dig
för din medverkan på förhand!
Hör gärna av dig ifall du har några tankar eller funderingar!
Dalia Sager
Tel: 0704- 39 05 80
[email protected]
Laila Zeid
Tel: 0704- 39 05 80
[email protected]
- 55 -
Bilaga 2
Arbetsfördelningen
Eftersom att examensarbetet har utgjorts av två skribenter vill vi poängtera hur
fördelningen av arbetet har sett ut. Uppsatsen har i stor omfattning skrivits och
bearbetats tillsammans. Förarbetet av den bakgrundslitteratur som en del av
uppsatsen innehåller har fördelats. Materialet har dock bearbetats tillsammans
och båda har läst och kommenterat varandras skrivna texter. På så sätt har arbetet
formats utifrån bådas åsikter, vilket innebär att båda är ansvariga för uppsatsens
innehåll. Nedan presenteras en beskrivning av hur arbetet fördelats mellan oss
samt vilka delar av uppsatsen som skrivits tillsammans.
Dalia har haft huvudansvaret för inledningskapitlet, dock har
problemformuleringen skrivits tillsammans där Dalia haft ansvar för en del och
Laila haft ansvar för en annan del. I teoridelen har inledningstexten om den
konstruktivistiska ontologin , rubrikerna inlärning av kunskap samt
konstruktionen av sociala problem skrivits av Dalia. Laila har sedan bearbetat och
lagt till ytterligare beskrivningar i teoridelen, vilka är underrubrikerna kulturell
och historisk konstruktivism, normer och värderingar samt språkets betydelse.
Dalia har vidare ansvarat för abstraktet, missivbrevet samt begrepp och
förklaringar, som även bifogas som bilagor. Bakgrundskapitlet har båda ansvarat
för där Dalia har skrivit inledningen till bakgrundskapitlet och Laila har skrivit
statistik och anledningar till flykt. Dalia har vidare sammanställt BBIC-konceptet i
syfte att underlätta för läsaren de koncept som våra valda informanter arbetar med.
Avsnittet tidigare forskning har författats av Laila, dock har Dalia skrivit den del
som handlar om stöd och insatser i rätt tid.
Transkriberingen av våra inspelade intervjuer har båda ansvarat för att skriva.
Dalia och Laila har transkriberat varannan intervju. Förord, metod och material,
resultat och analys samt slutdiskussion har båda bearbetat och sammanställt
tillsammans. Vi vill ytterligare poängtera att även om vi delat upp olika avsnitt i
uppsatsen har båda varit närvarande i samma rum. Detta har gett oss möjligheten
att diskutera det författade materialet och därmed forma uppsatsens innehåll
utifrån bådas synpunkter.
- 56 -
Bilaga 3
Begrepp och förklaringar
Ensamkommande barn
Regeringens proposition ”Mottagande av ensamkommande barn”(2005/06:46)
har valt att ange målgruppen enligt följande:
”Med ensamkommande barnavses barn under 18 år som vid
ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från
någon annan vuxen person som får anses ha trätt i förälders ställe,
eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare.”
Barnen i fråga är oftast pojkar i åldrarna mellan 15-17 år och andelen barn som är
under sex år är ganska liten. Under 2000-talet var de ensamkommande barnen i
Sverige från hela 56 skilda länder. Mellan åren 2007-2008 var majoriteten av barn
som anlände från Irak men denna målgrupp stagnerade mer och mer under år 2009
(Migrationsverket, 2008 d). Därefter ersattes de irakiska barnen med andra barn
från Afghanistan och Somalia och dessa två folkslag utgör än idag år 2013 den
största delen av invandringen (Migrationsverket, 2012 c).
Migration
Begreppet ”migration” handlar om förflyttningar, antingen från ett land som kallas
för emigration eller till ett annat land som kallas för immigration. En invandrare
kan därför även kallas för en utvandrare beroende på utifrån vilken synvinkel han
eller hon beskådas. Ordet migration innefattar all typ av förflyttning. Med andra
ord innebär migration allt som rör sig en förflyttning oavsett om den är påtvingad
eller frivillig. En påtvingad förflyttning kan bero på krig, oroligheter och dylikt
medan den frivilliga flyttningen kan handla om bättre jobb, giftermål med mera
(Migrationsverket, 2008 d).
Permanent uppehållstillstånd - (PUT)
När en person får asyl i Sverige får han eller hon i med andra ord permanent
uppehållstillstånd som vanligen förkortas ”PUT”. Ett permanent uppehållstillstånd
ger individen rätt att bosätta sig i Sverige för evligt om denne är intresserad av
detta. Enligt den svenska lagen kan även en person tilldelas ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd såsom ett arbetstillstånd med begränsning sex månader. Under
Kosovokriget fick 3700 personer tidbegränsade uppehållstillstånd i elva månader
(Fälldin & Strand, 2010).
Dublinförordningen
I Sverige trädde Dublinkonventionen i kraft den 1 oktober år 1997 och den 1
september år 2003 ersatte Sveriges regering Dublinkonventionen med
Dublinförordningen. Idag har förordningen samma betydelse som den svenska
lagen. Dublinförordningens huvudsyfte handlar om att individen inte ska kunna
söka asyl i flera länder samtidigt och därmed bli skickad från land till land utan att
något av länderna tar ansvar för ärendet. Vidare syftar förordningen till att ett
asylärende ska prövas i ”rätt” land och med detta menas att landet som individen
först anlände till och sökte asyl ska pröva ärendet. Utredning och bedömning ska
därför göras utifrån respektive lands lagar. Ett ensamkommande barn som
- 57 -
anländer till Sverige kan därför bli tvunget att lämna landet och skickas tillbaka
till det första landet han eller hon sökte asyl i med hänvisning till
Dublinförordningen (Migrationsinfo, 2013 b).
Samverkan
Eftersom att det är så många olika verksamheter och organisationer som är
involverade barnens liv är det ytterst viktigt att samarbetet parterna mellan
fungerar bra. Enligt litteraturen ”Handlingsutrymme, utmaningar i socialt arbete”
skriven av Svensson m.fl. (2008) poängterar författarna vikten av ett gott
samarbete. Författarna menar att dynamiken som finns i samspelet mellan
individer finns också i samspelet mellan organisationer. Skillnaden är att
samverkan förklaras som ett istället för ett samspel. Skribenterna tydliggör att i
dagens samhälle är dessa begrepp ofta positivt laddade (a a). Socialarbetarna har
ett ansvar och en funktion att samarbeta och samverka med andra myndigheter
och organisationer (Hjortsjö, 2005). I Svenska akademins ordbok (2007)
definieras ordet samarbete som att arbeta tillsammans eller att anstränga sig
gemensamt för en ömsesidig uppgift. Samverkan har däremot en större
övergripande mening där innebörden är att flera parter samverkar för att uppnå ett
och samma mål.
Myndigheter
Överförmyndarnämnden
Eftersom att barnet befinner sig i Sverige utan vårdnadshavare tillsätter
överförmyndarnämnden en god man som ansvarar för bland annat den juridiska
delen i barnets liv. Det är viktigt att tillägga att en god man ska förordnas så
snabbt som möjligt för barnets bästa. God man i sin tur ser till så att barnet får
relevant information kring sin situation och det är även god man som hjälper
barnet i kontakt med de olika myndigheterna. God man har hand om barnets
ekonomi men i hänsyn till barnets ålder och mognad anpassas detta
ansvarsområde. Förhoppningen är att det ensamkommande barnet ska lära sig mer
och mer att ansvara över alla bitar för att i slutänden bli en så självständig individ
som möjligt. Denna process kan ta olika lång tid beroende på personen i frågas
förmåga att klara sig själv (Schéele & Stranberg, 2010).
Migrationsverket
Migrationsverket är den myndighet som har hand om ett ensamkommande barns
asylprocess. Med detta innebär det att migrationsverket har mandatet att
bestämma ifall ett barn uppfyller rekvisiten att få PUT (permanent
uppehållstillstånd) och därav få stanna i Sverige. Migrationsverkets arbete utgår
på samma sätt som socialtjänstens av olika lagar och regler som de måste förhålla
sig till i sin bedömning om ungdomen ska få erhålla PUT (SOU 2006:114).
Socialtjänsten
I stora drag har socialtjänsten hand om barnets boende, skola och hälsa. Med detta
innebär det att det är socialsekreterarna på verksamheten för ensamkommande
barns uppgift att se till så att det ensamkommande barnet får en lämplig
boendeform där exempelvis boendepersonal kan tillgodose barnets behov. Det
finns en del barn som anländer till Sverige redan i ung ålder och
socialsekreteraren vill inte att barnet ska växa upp på institution och därför är
- 58 -
förhoppningen att dessa barn ska placeras på jourhem eller familjehem. Ett
jourhem är ett hem som ska fungera som en ”mellanlandning” till det att ansvarig
socialsekreterare har funnit ett lämpat familjehem. I brist på utredda jour eller
familjehem kan det tyvärr bli så att barnet till en början får bo på ett HVB boende
men detta ligger i socialsekreterarens yrkesansvar att försöka undvika. Viktigt att
tillägga är att socialsekreterarnas lösningar ska vara individualiserade och varje
barns insatser ska därför anpassas utifrån barnets behov. Det ligger även i
socialsekreterarnas arbetsuppgift att se till att barnet får gå i skola så snabbt som
möjligt för att barnet ska kunna integreras i det svenska samhället och språket. Det
sista ansvarsområdet som socialsekreterarna har är att de ska värna om barnets
hälsa (SOU 2011:64).
Socialsekreterarna ska bedöma, utifrån sin profession, ifall barnet är i behov av
andra insatser än de ovannämnda. Insatser som socialsekreterarna exempelvis kan
bevilja enligt 4:1 SoL är en remittering till BUP (barn och ungdomspsykiatri),
TKT (teamet för tortyr och krigsskadade) och andra öppenvårdsinsatser. Det är
viktigt att tillägga att som socialsekreterare har ett myndighetsansvar och
socialsekreterarens handlingsutrymme ska utgå från olika lagar och regler som det
svenska samhället styrs av. En socialsekreterare kan även bedöma att ett LVU
(lagen om vård av unga) är nödvändigt i en situation. Detta är en lag som skiljer
sig markant från Socialtjänstlagen då den inte baseras på individens frivillighet.
En socialsekreterare har därför ett handlingsutrymme där bland annat SoL och
LVU ligger till grund för arbetet på verksamheten för ensamkommande barn (a a).
- 59 -
