NYA ÅLAND 11
FREDAGEN DEN 25 APRIL 2014
PARASIT De rödaktiga trådarna och de bleklila blommorna tillhör nässelsnärja, av underarten strandsnärja som inte växer på nässlor utan på andra växter som här på bilden en gulmåra.
Dags för brännässlor och kajp
BLOMSTÄLLNINGAR Skogslökens blomställningar
utgörs av groddknoppar och blommor.
Årets grönska har vid det
här laget hunnit en god bit
på väg och man återser
med glädje bekanta blad
av olika gräs, hundloka
med mera.
Mindre glad blir man
kanske om man upptäcker att vissa av bladen
i trädgårdslandet tillhör
brännässla men man kan
ju alltid bekämpa fienden
genom att äta upp den.
Till saken hör att brännässlan är
ätlig och själv tycker jag inte att
det riktigt är vår innan jag har
ätit nässelsoppa. Recept och
användning hittas för övrigt i
kokböcker och på Internet, så
den aspekten tänker jag inte behandla.
Brännässlor (Urtica dioica)
växer på kväverik mark där de
konkurrerar ut all annan växt-
MINDRE MEN ETTRIGARE Etternässlan är i dag
ganska sällsynt.
Ralf
Carlsson
NATURLIGTVIS
lighet. Nässlorna sprider sig
effektivt genom underjordiska
utlöpare och bildar ofta stora
bestånd, som är svåra att bli av
med. Plantorna är skildkönade
med han- och honblommor på
olika individer och pollineringen sker med hjälp av vinden.
Det man främst förknippar med
brännässlor är att de bränns och
förorsakar smärta och rodnad.
Om man tittar på brännhåren
(utskott från celler) under mikroskop, märker man att de är
spetsiga och försedda med en
liten ”kula” i spetsen. Vid beröring brister brännhåren, som består av kisel (ungefär som glas
i fråga om egenskaper), strax
under ”kulan” och lämnar en
sned brottyta efter sig. Denna
sneda nål (jämför med en kanyl) tränger lätt in genom huden
och eftersom cellinnehållet står
under tryck, kommer cellen att
tömmas i vår hud.
Vätskan som sprutas in utgörs i huvudsak av metansyra (myrsyra), som orsakar
irritation och rodnad, men
den innehåller också acetylcholin och histamin som ju är
biologiskt aktiva substanser
som verkar på flera ställen i
våra kroppar. Acetylcholin
fungerar bland annat som signalsubstans i det motoriska
nervsystemet och histamin är
inblandat i allergiska reaktioner.
KVÄVEINDIKATOR Där det växer brännässlor, är
marken rik på kväve.
Förutom brännässlan har vi ytterligare en nässelart på Åland
– etternässlan (U. urens) som är
mindre, ettrigare och sällsyntare
och har små ovala blad utan utdragen spets och med djupt och
ojämnt sågad kant. Själv har
jag sett denna art en enda gång
under de senaste decennierna, i
ett trädgårdsland i Kastelholm.
Meddela gärna om den visar
sig.
Ibland, om man har tur, kan
man få se en annan märklig
växt bland brännässlorna – nässelsnärjan (Cuscuta europaea),
som saknar klorofyll och som
därför lever som parasit på
brännässlorna. Den har slingrande trådlika stjälkar, som är
försedda med starkt reducerade
fjällika blad. Blomningen sker i
juli-augusti med vita eller rödaktiga blommor som sitter i huvudlika klungor längs stjälken.
ÄTBARA BLAD Skogslökens blad är uppe nu men
var försiktig för de kan eventuellt förväxlas med
blad av snödroppar eller påskliljor.
En annan växt, som man också
kan använda inom matlagning,
blandat annat som soppa eller i
sallader är skogslöken (Allium
scorodoprasum), vars smak lite
påminner om vitlök.
Bladen kommer alltså upp
den här tiden på året och framåt sommaren kan växten bli
meterhög med lila blomställningar i huvudlika samlingar
bestående av groddknoppar
och blommor. Arten är allmänt
förekommande på Åland, liksom i hela södra och mellersta Norden och den växer på
kalkhaltig mark i trädgårdar,
skogsbryn, fuktiga lövskogar
samt på ängar.
På Åland kallas arten ofta
bredlök och på Gotland kallas
den kajp.
På Gotland får man ibland
höra att arten är unik för ön
och på Åland hävdas det ibland att den härstammar från
den ryska tiden i Bomarsund,
där den ibland har kallats
rysslök.
Detta är dock nonsens men
förmodligen är arten införd
till Norden av människan för
mycket länge sedan, troligen
i samband med vikingatiden,
liksom många av våra andra
vilda växter, eftersom många
av dess fyndplatser i Åboland
och den enda i Nyland ligger
vid kända ankarplatser för vikingatida och medeltida farleder.
Rysslök (A. angulosum)
finns för övrigt inte i Finland.
Skogslökens blad doftar
kraftigt av lök, i fall någon
tänker söka efter den.
Text och foto:
Ralf Carlsson
[email protected]
