Malmö högskola
Lärarutbildningen
VAL
Examensarbete
15 högskolepoäng
Hinduismens religiösa symboler och hur
dessa framställs i svenska läromedel
Hindu religious symbols and how these are reflected in Swedish textbooks
Ingela Sjöstedt
Lärarexamen ?hp
SvSv2 1-7
2010-09-03
Examinator:
Handledare:
Lars
Ange
Pålsson-Syll
handledare
Handledare: Therese VincentiMalmgren
Sammanfattning
I detta arbete undersöker jag vilka religiösa symboler som har betydelse för
befolkningen i Velakapuram, en liten by i södra Indien och hur dessa
framställs i svenska läromedel. Vidare undersöks vilka pedagogiska vinster
man kan göra genom att komplettera svenska läromedel med levande
beskrivningar hämtade från observationer om lokalt religiöst vardagsliv. För
att åskådliggöra mina frågeställningar och mitt syfte har jag valt ett
undersökande arbetssätt baserat på fältstudier i Indien kompletterat med
litteraturstudier hemma. Litteraturstudien har gjorts med hjälp av en
systematiserande textanalys, där jag har fokuserat på tre dimensioner, kultur,
tro och genus.
Mina slutsatser är att de religiösa symbolerna ger folket i Indien och speciellt
i byn Velakapuram en mening åt livet. Byborna har skapat en social
verklighet utifrån symbolerna som ger de vardagliga händelserna en mening.
De religiösa symbolerna hjälper Indierna och framförallt byborna i
Velakapuram att förstå sin tro på ett djupare sätt. De svenska läromedel jag
har studerat som handlar om Indien tar upp det viktigaste inom hinduismen. I
de läromedel som jag granskat saknar jag dock information om hur det
indiska samhället fungerar och om de religiösa symbolerna syns inte mycket.
Nyckelord: fältstudie, hinduism, kursplan, läromedelsanalys, observationer, religionskunskap
1
Innehållsförteckning
Sammanfattning .....................................................................................................................1
Innehållsförteckning ...............................................................................................................2
1. Inledning ............................................................................................................................3
1.1 Syfte och frågeställningar .................................................................................................4
2 Kunskapsbakgrund ..............................................................................................................5
2.1 Gudarna ............................................................................................................................5
2.2 Forskning .........................................................................................................................8
3 Metod ................................................................................................................................ 11
3.1 Observationer ................................................................................................................. 11
3.1.1 Guiderna ...................................................................................................................... 11
3.1.2 Intervjuer ..................................................................................................................... 12
3.2 Läromedelsgranskning .................................................................................................... 13
3.3 Reliabilitet och validitet .................................................................................................. 14
4. Resultat ............................................................................................................................ 15
4.1 Genomförda observationer .............................................................................................. 15
4.1.1 Religiösa symboler ...................................................................................................... 15
4.1.2 Religiös symbolik vid templen ..................................................................................... 16
4.1.3 Religiös symbolik vid boningshusen ............................................................................ 17
4.1.4 Djurens symbolik ......................................................................................................... 20
4.1.5 Människans symbolik .................................................................................................. 20
4.2 Läromedelsgranskning .................................................................................................... 21
5 Sammanfattande slutdiskussion ......................................................................................... 23
5.1 Religiösa symbolers betydelse ........................................................................................ 23
5.2 Framställning av Indiens religiösa symboler ................................................................... 24
5.3 Pedagogiska vinster ........................................................................................................ 24
5.4 Diskussion ...................................................................................................................... 25
5.5 Sammanfattning .............................................................................................................. 29
6. Referenslista ..................................................................................................................... 30
Intervjufrågor till byborna i Velakapuram ............................................................................. 32
2
1. Inledning
Sent en kväll i slutet på september kom vi fram till en liten by som heter Velakapuram. Byn
ligger cirka 6 mil sydväst om Chennai, forna Madras. Vi blev välkomnade av de 600
invånarna i byn genom att de satte en prick av rött och gult pulver i vår panna och vi fick
doftande jasminblommor i håret. Det var en magisk kväll och förväntningarna var höga inför
vårt kommande arbete. Vi blev inhysta i en hydda som var placerad på taket till ett av de
större husen i byn. Våra väggar och tak var tillverkade av flätade bananblad och för att
komma till toaletten fick man gå en trappa ner och 50 meter från byn. Efter en händelserik
dag med många intryck och en god natts sömn vaknade vi tidigt av skränande musik, apor
som tjattrade och kvinnor som samtalade medan de sopade gatan framför sina hus.
Examensarbetet är till stor del ett resultat av mina erfarenheter från kursen Möte med U-land
(15 högskolepoäng, 2003), vid Malmö högskola. 17 lärarstudenter som var väl förberedda av
två mycket kompetenta lärare tillbringade en månad i södra Indien. Lärarna har många års
tidigare erfarenheter av detta underbara land och därför var de till stor hjälp i vårt arbete.
Förutom examensarbetet gjordes olika undersökande uppgifter utifrån det indiska samhället,
allt för att skapa en så bra uppfattning som möjligt över detta enormt stora land. Syftet med
kursen är att studenterna ska få upplevelser och erfarenheter från mötet med ett u-land. I
samband med detta ska studenten skaffa sig djup kunskap och öka sin medvetenhet om ulandsfrågor och få insikt i att vi har mycket att lära av människorna och miljön i andra länder
(Kursplan för GR0202). Ett annat viktigt syfte med kursen är att de studerande ska få
perspektiv på sina egna liv och vår situation i Sverige. Detta ska hjälpa studenten att förmedla
u-landsfrågor i sitt framtida yrke på ett intressant och medryckande sätt.
Hur skall nu detta nyvunna perspektiv då kunna förmedlas? Finns det presenterat i idag
förekommande läromedel? Detta är frågor som styrt mitt val av syfte och frågeställningar till
denna uppsats.
I Kursplanen för religion för grundskolan kan man bland annat läsa: ”Alla elever har rätt att
få
en
saklig
och
allsidig
(Utbildningsdepartementet,
undervisning
1994).
Denna
om
rättighet
religioner
bildar
och
livsåskådningar”
utgångspunkt
för
detta
examensarbete, som syftar till att granska läromedelsframställningar om hinduism och
religiösa symboler utifrån observationer av faktiskt religiöst liv genomförda i en indisk by. I
3
princip varje svensk kommer eller har kommit i kontakt med svenska läromedel och den
kunskap vi kan inhämta här styr till viss del vårt beteende som i sin tur kan forma våra
värderingar. Därför är det viktigt att jämföra läromedel med verkligheten, en pedagogisk vinst
skulle kunna vara att ge en så rättvis bild som möjligt under lärandet.
Mer preciserat är detta examensarbete koncentrerat på religiösa symboler, just för att
symboler är ett språk som förstås över hela världen. På Wikipedia kan vi läsa följande om
symboler:
”Symbol, av grekiska symbolon - "tecken". En symbol är en representation av en (annan) sak,
ett abstrakt begrepp, en idé eller egenskap Symbol, av grekiska symbolon - "tecken". En symbol
är en representation av en (annan) sak, ett abstrakt begrepp, en idé eller egenskap Människans
förmåga att använda och manipulera symboler för både konkreta och abstrakta begrepp framförs
ofta som något som särskiljer henne från andra arter. Skillnaderna torde dock snarare ligga i
graden av komplexitet på vår förmåga att använda och kombinera symboler än att använda
symboler i sig.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Symbol 2007-03-05 )
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att jämföra hur en grupp hinduer i den lilla indiska byn
Velakapuram utanför Chennai förhåller sig till sin religion och dess symboler, och hur detta
rimmar med en del svenska läromedels framställning av hinduismen och dess symbolik och
att undersöka vad som står om dessa symboler i tre vanligt förekommande svenska läromedel
och att påvisa vilka pedagogiska vinster man kan göra genom att sammanföra läromedel och
observationer.
Frågeställningarna i detta examensarbete är:
1. Vilka religiösa symboler har betydelse för befolkningen i Velakapuram?
2. Hur framställs Indiens religiösa symboler i svenska läromedel, och hur väl
överensstämmer framställningen med de lokala bruken i Velakapuram?
3. Vilka pedagogiska vinster kan man göra genom att komplettera svenska läromedel
med levande beskrivningar hämtade från observationer om lokalt religiöst vardagsliv?
4
2 Kunskapsbakgrund
I kommande avsnitt kommer jag att presentera de gudar som är själva kärnan och grunden till
hinduismen för befolkningen i Velakapuram. Jag kommer även att ge en översikt om hur
tidigare forskning har analyserat framställningen av läroböckers budskap.
2.1 Gudarna
Information om gudarna har hämtats från google.
Brahma är den största och viktigaste, han är skapare och herre över alla varelser. Ofta
avbildad med fyra ansikten som visar de fyra väderstrecken och fyra armar vari han håller de
fyra Veda skrifterna. Det finns inte så många tempel för Brahma eftersom man inte tillber
honom. Brahma sitter ofta på en Lotusblomma eller rider fram på en svan. Lotusblomman
anses i Indien som helig, den är en symbol för andlighet och renhet.
Fig.1 Brahma
Shiva är en mycket allvarlig och sträng gud. Han avbildas halvnaken, insmord med aska, med
skallar runt midjan och ett halsband flätat av ormar. Ett mycket viktigt drag är hans tredje öga
i pannan. Shiva är för både gott och ont, han tar liv men ger även fruktsamhet. Han rider ofta
på en tjur och ur hans hår rinner Ganges. Han är gift med Parvati och deras söner är Murgha
och Ganesha. Shivas symbol är tre vita linjer horisontellt ovanpå varandra.
Fig.2 Shiva
5
Parvati är en populär gudinna som bor i bergen. Shivas kvinnliga princip och gemål. Parvati
representerar vänlighet och artighet.
Fig.3 Parvati
Murgha är visdomens gud, den som tillber honom varken stjäl eller ljuger. Murgha är en
personifiering av brahman, världs-själen. Han ses som alltets skapare men dyrkas nästan inte
längre. Det finns i dag bara ett tempel vigt till honom.
Fig.4 Murgha
Krishna är den mest älskade guden. Han är en rättvis härskare och en framstående älskare.
Krishna är en av Vishnus avatarer vilket innebär att Vishnu tar kroppslig gestalt och framträder i världen för våra sinnen som fysisk.
Fig.5 Krishna
6
Ganesha är den gud som tillbes först av alla. Ganesha är vishetens Gud och framförallt alla
skolbarn älskar honom. Han avbildas med ett elefanthuvud. Ganesha har alltid en råtta vid sin
fot, denna har han som husdjur och till transportmedel. Två skolbarn i femte klass beskriver
Ganesha: ”Ganesha är den som hjälper oss att nå framgång i skolan. Han är alla skolbarns
vän.”
Fig.6 Ganesha
Vishnu kontrollerar människans öde. Han är en blå fyrarmad gud som bär kungakrona och
många smycken. Vishnu rider ofta på en rovfågel eller så vilar han på en tusenhövdad orm.
Han kan visa sig som tio olika inkarnationer för att närma sig människan. En av dessa är
Krishna som är den populäraste av gudar, han är hjälte i många myter och framställs som
älskare, krigare och kung. Vishnu är gift med Lakshmi som är hans underdåniga hustru.
Vishnus symbol är tre vita streck vertikalt sidan om varandra.
Fig.7 Vishnu
Lakshmi även kallad Shri förknippas med fruktbarhet, framgång, lycka, rikedom, och
välstånd. Även Lakshmi har fyra armar, guld rinner från hennes händer och hon står alltid på
en Lotusblomma som omges av elefanter. Lakshmis symbol är tre röda prickar vågrät efter
varandra.
Fig.8 Lakshmi
7
2.2 Forskning
För att få en översikt om hur tidigare forskning har analyserat framställningen av läroböckers
budskap har jag studerat Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo, 1994) och
Kursplanen för religion (Utbildningsdepartementet, 1994) samt ett antal författare. Den ena
författaren är Lena Olsson som i sin bok Kulturlandskap i förändring (1999:196) nämner
följande: ”Urvalet av motiv för bildmaterialet i läromedlen sker på ett likartat sätt över hela
tidsperioden. Läroboksförfattarna har i sina illustrationer av världen utanför västvärlden en
preferens för det särartade och exotiska samt för objekt som betecknar låg utvecklingsgrad.
(Olsson, 1999:196). Den andre författaren är Torvald Olsson som i sin bok Objektivitet och ulandssyn (1997) beskriver den syn som svenska läromedel förmedlar av u-länder.
”En aspekt som inte ägnas särskilt mycket utrymme, men däremot mycket implicit är om
människors handlande i u-länder i största allmänhet eller i Indien är förnuftigt eller oförnuftigt.
Framställningarna av folkökningens orsaker eller av heliga kor är utmärkta exempel på denna
aspekt. De har ibland lett till att människor i Indien eller u-länder i största allmänhet i elevens
ögon framstått som okunniga”. (Olsson, 1997:54 )
I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo, 1994) formuleras skolans värdegrund
och uppgifter. Skolan har bland annat till uppgift att ge eleverna ett internationellt perspektiv:
”För att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa
internationell solidaritet, samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och
nationsgränser.” (Lpo, 1994:7) Och detta kan vi även läsa om i Kursplanen för religion
(Utbildningsdepartementet, 1994) ”Alla elever har rätt att få en saklig och allsidig
undervisning om religioner och livsåskådningar”. (Ud, 1994:27) På skolverkets hemsida kan
vi läsa om de mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret:
”Eleven skall:
– kunna samtala om och göra personliga reflektioner kring livsfrågor utifrån vardagliga
situationer eller med hjälp av bilder, sånger och texter från t.ex. barn- och ungdomslitteratur,
– kunna samtala om etiska problem och motivera sina ställningstaganden,
– kunna återge och levandegöra några grundläggande bibliska berättelser liksom berättelser från
några andra religiösa traditioner och känna till vad de betyder för dem som brukar dem.”
(http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138/func/kursplan/id/3886/titleId/RE1010%20%20Religionskunskap 2007-03-27)
Kjell Härenstam som är docent i religionsvetenskap samt universitetslektor vid Karlstads
8
Universitet, har forskat i ämnet. Härenstam fokuserar på läromedel och dess påverkan i
undervisningen inom religionsdidaktik. I sin bok Kan du höra vindhästen (Härenstam 2000)
kommer han fram till följande slutsats:
”Kunskap i skolan är inte ett helt igenom neutralt begrepp. Ett val görs alltid. Vissa ting väljs ut
som värdefull kunskap medan annat väljs bort. Vad som väljs ut och vad som väljs bort har med
perspektiv och makt att göra. Det sägs att ”kunskap är makt”. Klart är att det ligger makt i att
kunna välja ut den kunskap som barn och unga skall ges i skolan. Debatten om kunskapen i
skolan måste därför ständigt föras ”(Härenstam, 2000:5).
I Symbollexikonet kan man läsa följande om tretalet: ”Ett triadbegrepp tycks vidare ligga
bakom tron på den indiska gudomen Trimurti, en sammanfattning av gudagestalterna Brahma,
Vishnu och Shiva som ofta har jämförts med de kristnas treenighet. Det idéhistoriska
upphovet till Trimurti-gestalten var emellertid att indiska teologer försökte upphäva den
historiskt framkomna splittringen mellan Shiva- och Vishnuanhängare”. (Biederman,
1990:425)
I sin artikel Symboler som propaganda talar Felicia Sverkersson från Prins Wilhelmgymnasiet
om symbolikens betydelse för människan.
”Symboler har alltid varit viktigt för människan. En symbol är inte bara ett märke på en pin, utan
symboler finns överallt. Genom symboler kan man på sätt och vis visa vem man är och vad man
står för. Människor som bär samma symboler känner tillhörighet till varandra vilket är en
grundläggande förutsättning i mänskligheten. Symboler är uttryck som man kan visa på många
olika sätt. Under Andra världskriget var även symboler en stor del av propagandan. Varje dag
placerar vi människor i olika fack och skapar en uppfattning om hur en person är till sättet. Det
gör vi genom att bara se hur personen i fråga uttrycker sig och vilka symboler de bär i form av
kläder eller liknande. Någon kanske visar vad han står för och sina symboler genom att tatuera
sig, en annan visar det genom en frisyr, en tredje genom att ha sitt favoritpartis namn på jackan.
En liten symbol kan säga väldigt mycket om en människa. I form av symboler skapar man en
sorts trygghet i sig själv, man visar på ett sätt vad man står för och vilken grupp man tillhör.”
(http://www.prinswilhelmgymnasiet.se/skoltidning/index.php?option=com_content&view=articl
e&id=151:symboler-som-propaganda-tema-foerintelsen&catid=48:textreportage&Itemid=73
2010-05-26)
Enligt Cooper, författaren till Symboler en uppslagsbok (1983:68) betyder svastikan för
hinduerna ”det är väl”, medan den spegelvända svastikan, som är lika hakkorset, står för död
och förstörelse (Foley, 1993:124). Beroende på vilket politiskt styre som råder och vilket
9
årtionde det är varierar betoningen på hur religionen framställs i läroböckerna. Härenstam
visar i sin bok Kan du höra vindhästen? (2000)natt läromedel skrivna under olika årtionden
på 1900-talet kan variera mycket i synen på en religion. De för tillfället rådande politiska
ideologierna och tankarna påverkar på så sätt läromedlen. (Härenstam, 2000:79)
Det finns även undersökningar som har tittat på specifika religioner/kulturer i svenska
läromedel. Tillexempel, Bodil Liljefors Persson skriver i Historieundervisning och identitet i
det mångkulturella klassrummet att i flera svenska skolböcker beskrivs de amerikanska
ursprungsbefolkningarnas religioner och samhällen ur ett västerländskt perspektiv där den
västerländska samhällutvecklingen och religionen får utgöra norm på hur långt i utvecklingen
ett folk anses ha kommit. I läroböcker kan man också felaktigt få bilden av att ursprungsbefolkningar bara helt enkelt övergick till västerländska traditioner och tankesätt när de
introducerades för dem. Att ursprungsbefolkningen som dagens forskning visar anpassade
kristendomen till efter sin egen tradition framkommer däremot inte. (Liljefors Persson,
2008:85-87)
10
3 Metod
För att åskådliggöra mina frågeställningar och mitt syfte har jag valt ett undersökande
arbetssätt med fältstudier i Indien och kompletterat med litteraturstudier hemma. Jag utgår
från antropologin som är en hermeneutisk vetenskap för att förstå snarare än att förklara. Patel
och Davidson (1994:26) förklarar i sin bok Forskningsmetodikens grunder hermeneutiken så
här: ”Den hermeneutiske forskaren närmar sig forskningsobjektet subjektivt utifrån sin egen
förståelse. Förståelsen, de tankar, intryck och känslor och den kunskap som forskaren har, är
en tillgång och inte ett hinder för att tolka och förstå forskningsobjektet.”
Symboler är inte alltid något konkret utan det kan även vara något abstrakt som utgår ifrån
människans inre känslor såsom kärlek och smärta. Abstrakta ting måste vara självupplevda
för att överhuvudtaget bli förmedlingsbara. Att göra ett arbete om religiösa symboler inom
hinduismen under en så kort tid som fyra veckor försvårar arbetets djup och överskådlighet.
Att möta och studera människor från en annan kultur innebär också att man stöter på olika
fenomen som ibland kan tyckas oförklarliga när man utgår från sin egen kultur. Det krävs att
man är en öppen människa för att kunna skapa sig en förståelse för olika religiösa fenomen
eller en människas religiösa utveckling. Jag började arbetet med att jämföra hur en grupp
hinduer i den lilla indiska byn Velakapuram utanför Chennai förhåller sig till sin religion och
dess symboler, och hur detta rimmar med en del svenska läromedels framställning av indisk
religion och dess symbolik.
3.1 Observationer
Ett bra sätt att skapa sig en uppfattning om vilka symboler som finns i byn är att inleda arbetet
med deltagande observationer. Observationer är även ett utmärkt sätt att få en överblick över
hur byn är uppbyggd och hur byborna i stort har det. Deltagande observationer innebär
fältarbete där man studerar vanor och beteenden, detta görs med samtal och observationer och
eventuellt deltagande i olika vardagliga sysslor (Määttä, 1996:5). Fördelen med observationer
av människor från en annan kultur är att det är lätt att hålla sig objektiv genom att studera så
många olika människor som möjligt. Nackdelen är att det kan vara svårt att se viktiga
händelser utifrån deras kultur, här kommer guiderna in som förklarar och översätter olika
händelser.
3.1.1 Guiderna
Guiderna var studenter från Chennai, de var vältaliga, sociala och duktiga på engelska vilket
var en förutsättning för att samarbetet skulle fungera. Vi svenska studenter blev indelade i
11
grupper med olika inriktningar och efter samtal med vår guide ordnade denne så att vi fick
tala med de personer som kunde svara på våra specifika frågor.
Eftersom de intervjuade talade nästan enbart tamil så var båda parter beroende av tolkar.
Fördelen med tolkar är att kommunikationen blir möjlig och förståelsen av den indiska
kulturen och dess tankesätt underlättas. Tolkarna i sig är även de en viktig informationskälla,
de kan infoga med kompletterande svar utifrån sina egna erfarenheter och de hjälper till att nå
människorna utifrån deras egen kultur (Mättää 1996). Tolkarna var mycket duktiga på
engelska men det är lätt att viss information försvinner på vägen när det är översättning på
översättning. Först översätts intervjun från svenska till engelska sedan från engelska till tamil,
när tolken får intervjusvaret på tamil översätts det till engelska och sist till svenska. Det är lätt
att förstå att viss information kan försvinna i dessa fem led.
3.1.2 Intervjuer
Observationerna var en förutsättning för att de kommande intervjuerna skulle bli bra och de
frågor som skapades till intervjuerna hade sin utgångspunkt i observationerna. Intervjuerna av
de 20 personerna (bilaga1) ligger till grund för undersökningen. Intervjumetoden, som
dominerade arbetet, är tacksam eftersom den är mycket flexibel (Bell: 2000: 119), genom att
fråga samma fråga på olika sätt kommer man lättare åt svar av olika slag och man kan följa
upp svaren som en röd tråd. För att få ett material som går att jämföra är det viktigt att hålla
sig till i stort sett samma frågor genom intervjuerna. De intervjuade valdes slumpmässigt
bland bybefolkningen. Det som kan vara svårt att tolka är inte bara språket utan det finns även
kulturskillnader. Vid en intervju av folk med en annan kultur krävs det att man tar mer hänsyn
till den intervjuade och att man försöker leva sig in i hur denna tänker genom att vara öppen
och flexibel i sitt eget tankesätt. Genom att läsa Määttäs (1996) skrift Vad spelar kultur för
roll i en intervju-situation, blev det lättare att acceptera vissa situationer som uppstod. Under
intervjuerna var det till exempel vanligt att det mellan tolk och intervjuad försiggick ett långt
samtal som man aldrig fick ta del av. Tolkens förklaring till detta samtal var att det inte var
något intressant som diskuterats utan att den intervjuade bara hade klagat på sin fattigdom. De
stora kulturskillnaderna som finns mellan Indien och Sverige medför olika tolkningar på vissa
ord och begrepp Määttä, (1996:7). Till exempel begreppet: ”gå på gatan”, i Sverige har det en
negativ klang med prostitution medan det i Indien innebär just vad det låter och inget annat.
Detta kan bero på att vissa av människans beteenden och vanor har sin utgångspunkt i
12
invanda kulturella situationer och dessa saknar betydelse eller har en annan betydelse i andra
kulturer.
Det var svårt att få fram likvärdiga svar på vissa intervjufrågor, då det ofta inträffade att
samma intervjufråga fick olika svar från samma person. Detta kan bero på att olika teorier kan
ha olika sanningar på samma gång utifrån vilket synsätt som används Hartman (2001). Jag
tror att svårigheterna att få fram samma svar har stor orsak i att många bybor är lågutbildade,
många av de intervjuade hade enligt dem själva enbart tre års skolundervisning bakom sig
medan andra hade fem, detta trots att Indien har skolplikt i åtta år. Bland de äldre märkte jag
att svaren var mer konsekvent jämförbara än bland de yngre. Detta kan bero på att gamla
sägner och traditioner förs vidare enbart med talets hjälp, det som mormors mormor har
berättat för sina barn försvinner successivt. Traditioner ändras och späs på. Eller är det så att
de yngre, ju äldre de blir, får mer och mer information från de äldre?
3.2 Läromedelsgranskning
Efter hemkomsten från Indien har ett urval av läromedel som begränsats till årskurserna 4-6
gjorts genom att ringa runt till sex slumpvis utvalda skolor i närområdet och fråga vilka
läromedel som används flitigast i undervisningen av religion. Resultatet blev tre olika böcker:
Religion och liv (Berg, 1997, 1998)
Religionskunskap (Eklund, mfl, 1984)
Sexans religionskunskap (Bylock, Lunell, 1982)
Dessa har jag noga läst genom att använda mig av en systematiserande textanalys. I
Metodpraktikan kan man läsa att denna analys hjälper till att ordna upp textinnehållet i olika
analysenheter. (Esaiasson, Giljam, Oscarsson & Wängnerud, 2001:238-239.)
Enligt Skolverket kan man finna följande dimensioner i religionsämnet; historisk-,
institutionell-, kulturell-, tro-, etik och genusdimension.
(http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0809&infotyp=8&skolform=21&id=RE&extrald
2007-03-27)
Jag har valt att koncentrera mig på dimensionerna om kultur, tro och genus eftersom dessa
bäst kan kopplas till mina fältstudier. Detta tror jag är ett bra sätt att konkret studera hur väl
13
läromedlen lyckas få med de delar som behandlar symbolernas betydelse i hinduismen. Jag
kommer att undersöka i de tre utvalda läromedlen hur stort utrymme man ger åt mina tre
utvalda dimensioner samt att se på vilket sätt man försöker uppfylla de dimensioner som
ämnet har. (Esaiasson & Gilljam och Oscarsson & Wängnerud, 2001: 223-224)
3.3 Reliabilitet och validitet
Ovanstående observationer, intervjuer och läromedelsgranskning har alla sin utgångspunkt i
byn Velakapuram och detta ger givetvis frågan om hur tillförlitlig studien är. När man gör
kvantitativa undersökningar och intervjuer finns det två begrepp som man måste ta hänsyn
till, dessa är reliabilitet och validitet. Reliabilitet handlar om kvaliteten av det insamlade,
bearbetade och analyserade, medan validitet handlar om att man i undersökningen mäter det
man avser sig att mäta.
Ronny Gunnarsson skriver följande om reliabilitet: ”Med reliabilitet menar vi att den kunskap
som kommer fram är framtagen på ett tillförlitligt sätt, att det inte finns okontrollerade
tillfälliga fel som grumlar kunskapsutvecklingen. Inom kvantitativ forskning är reliabilitet
lika med reproducerbarhet, något som ofta kan skattas och ges ett siffermått.”
(www.infovoice.se 2010-09-14)
Begreppet validitet kan delas upp i intern och extern validitet. Den interna validiteten gäller
huruvida de slutsatser man dragit i just denna situation är trovärdiga eller inte. Den interna
validiteten är situationsbunden, den externa validiteten handlar om huruvida slutsatsen går att
generalisera även till andra situationer. Validitet handlar om att använda rätt sak vid rätt
tillfälle, den syftar även på hur väl man mäter det man vill ha mätt. Egentligen spelar det
ingen större roll hur hög reliabiliteten är om man nu ändå inte vet vad man mäter, siffrorna
blir då bara konstruktioner. Därför är det viktigt att sträva efter en hög validitet, för genom det
kan man se till att få en hög reliabilitet. Man bör alltid sträva efter en hög validitet och hög
reliabilitet. Jag citerar återigen Ronny Gunnarsson: ” Hög validitet förutsätter hög reliabilitet
men hög reliabilitet garanterar inte hög validitet.” (www.infovoice.se 2010-09-14)
Då Indien är ett land med mycket stark kulturell och religiös grundstomme som till en mycket
stor del påverkar och genomsyrar både samhällsuppbyggnaden och människors liv och
leverne i största allmänhet torde byn Velakapuram som jag bygger mina studier på vara
signifikativ för en stor del av Indien.
14
4. Resultat
Följande kapitel består av två huvuddelar. I det första avsnittet redogör jag för mina
observationer, intervjuer och upplevelser i fält, vad avser förhållandet till religiös symbolik i
byn
Velakapuram.
I
det
andra
avsnittet
presenterar
jag
resultatet
av
min
läromedelsgranskning.
4.1 Genomförda observationer
I följande avsnitt stöder jag mig på egna observationer och svaren från intervjuerna. För att
förstärka innehållet citeras vissa intervjuade. Dessa citat är ungefärliga då de är översatta från
tamil till engelska och sedan till svenska.
4.1.1 Religiösa symboler
I byn Velakapuram dominerar hinduismen. Hinduismen kommer från 1000-talet f. Kr när de
första Vediska skrifterna påträffats. Samhället grundade sig på den vediska litteraturen, det
vill säga de heliga skrifterna, dessa skrifter är långt mycket äldre än hinduismen och
nedtecknades på sanskrit av det ariska folket när de invandrade till Indien. Den andliga
vägledningen i samhället gavs av heliga personer, brahmaner, vilka lärde de andra
samhällsmedlemmarna att följa Guds lagar. Kungarna som styrde samhället följde
instruktionerna som gavs av dessa lärda brahmaner, varför deras styre tillfredställde alla
samhällets medlemmar. Detta är grunden till den hinduiska filosofin som bland annat säger att
människan genom reinkarnation (återfödelse) ska uppnå Moksha.
Det anses mycket viktigt av folket i byn Velakapuram att man ska vara en god människa så att
man kan få befrielse från själen. Människans karma är viktigt, en god karma (en god
människa som utför goda handlingar) för dig närmare Moksha för varje reinkarnation. En
fattig kvinna beskriver Moksha: ”Jag drömmer ofta om detta vackra och fridfulla ställe dit jag
en dag kommer. Genom att vara en god kvinna och en förstående hustru kommer jag närmare
Moksha för varje reinkarnation.”
Indien har flera heliga orter dit pilgrimer vallfärdar för att vara med om olika ceremonier och
det finns otaliga gudar, men man tror att de olika gudarna grundar sig på samma gudomlighet.
På grund av den stora fattigdomen har enbart ett fåtal av de intervjuade i Velakapuram haft
möjlighet att vallfärda till en helig plats. Tre bybor uttalar sig om gud och vallfärd:
15
”Jag kan vallfärda till heliga platser i min närhet men drömmen är att få komma till floden
Ganges som är den heligaste plats jag känner till.”
”Gud finns överallt, om jag tror att gud finns så finns han.”
”Gud finns bara vid Ganges.”
4.1.2 Religiös symbolik vid templen
Det finns gott om tempel i byn Velakapurams närhet. Tempelbyggnaderna varierar i storlek
men deras medelstorlek är cirka 8 kvadratmeter. Varje tempel har en speciell gud som
huvudperson och symbolerna på och i templet utgår från gudens symboler. Vid nästan alla
tempel finner man heliga växter som antingen ett Nim-träd med medicinska egenskaper, ett
Banyan-träd också det med medicinska egenskaper eller en Tulsi som är en helig basilika.
Förutom dessa kringliggande tempel finns ett huvudtempel i varje by, detta börjar byggas i
och med att det första huset byggs. Templet byggs upp efterhand som det finns tillgång till
material och alla i byn bidrar och hjälper till. En bit utanför byn finns ett mycket intressant
ormtempel beläget uppe på en rullstensås. Detta tempel är byggt kring en termithög där
indierna anser att den femhövdade kobran bor. Av rädsla för denna offrar de pengar och mat
till Vishnu som också finns avbildad här tillsammans med sina symboler. En ung man som
bor med sin familj nära templet berättar: ”I templet offrar jag varje dag pengar eller mat och
ber Vishnu om beskydd från den femhövdade kobran.” Vishnu kontrollerar människans öde.
Han är en blå fyrarmad gud som bär kungakrona och många smycken. Vishnu rider ofta på en
rovfågel eller så vilar han på en tusenhövdad orm. Han kan visa sig som tio olika
inkarnationer för att närma sig människan. En av dessa är Krishna som är den populäraste av
gudar, han är hjälte i många myter och framställs som älskare, krigare och kung. Vishnu är
gift med Lakshmi som är hans underdåniga hustru. Vishnus symbol är tre vita streck vertikalt
sidan om varandra. Lakshmi även kallad Shri förknippas med fruktbarhet, framgång, lycka,
rikedom, och välstånd. Även Lakshmi har fyra armar, guld rinner från hennes händer och hon
står alltid på en Lotusblomma som omges av elefanter. Lakshmis symbol är tre röda prickar
vågrät efter varandra. En ung och nygift kvinna berättar att hon tillber Lakshmi för att bli
gravid: ”Jag ber till Lakshmi för att få barn. Får jag barn tar jag med mig barnet till ett tempel
och rakar barnets huvud som tack till Lakshmi.” Brahma är den största och viktigaste guden,
han är skapare och herre över alla varelser. Ofta avbildad med fyra ansikten som visar de fyra
väderstrecken och fyra armar vari han håller de fyra Veda skrifterna. Det finns inte så många
tempel för Brahma eftersom man inte tillber honom. Brahma sitter ofta på en Lotusblomma
eller rider fram på en svan. Lotusblomman anses i Indien som helig, den är en symbol för
16
andlighet och renhet. Shiva är en mycket allvarlig och sträng gud. Han avbildas halvnaken
och insmord med aska, med skallar runt midjan och ett halsband flätat av ormar. Ett mycket
viktigt drag är hans tredje öga i pannan. Shiva är för både gott och ont, han tar liv men ger
även fruktsamhet. Han rider ofta på en tjur och ur hans hår rinner Ganges. Han är gift med
Parvati och deras söner är Murgha och Ganesha. Shivas symbol är tre vita linjer horisontellt
ovanpå varandra. Parvati är en populär gudinna som bor i bergen och Murgha är visdomens
gud, den som tillber honom varken stjäl eller ljuger. En gammal man som enbart ville tala om
Murgha beskrev honom så här: ”Jag varken stjäl eller ljuger, därför har Murgha gett mig det
jag bett honom om. Murgha är speciell. Han är visdomens gud som skyddar mig från faror av
olika slag.” Krishna är den mest älskade guden. Han är en rättvis härskare och en framstående
älskare och Ganesha är den gud som tillbes först av alla. Ganesha är vishetens Gud och
framförallt alla skolbarn älskar honom. Han avbildas med ett elefanthuvud. Ganesha har alltid
en råtta vid sin fot, denna har han som husdjur och till transportmedel. Två skolbarn i femte
klass beskriver Ganesha: ”Ganesha är den som hjälper oss att nå framgång i skolan. Han är
alla skolbarns vän.”
Alla gudarna är omgivna av många symboler varav vissa har en betydelse medan andra bara
är för utsmyckning. Tretalet är viktigt, gudarnas symboler består ofta av tre likadana tecken
och dessa tecken återfinns i varje intervjuads närhet. En äldre och en yngre kvinna berättar om
tretalet: ”När ett barn föds tas en näve chili och en näve salt som förs tre gånger över barnets
huvud. Detta gör vi för att hålla onda andar borta från barnet.” (äldre kvinna) ”Varje morgon
tänder jag ett ljus som jag går runt huset med tre gånger. Jag gör det för att skydda mig och
min familj från faror.” (ung kvinna)
4.1.3 Religiös symbolik vid boningshusen
Husen i Velakapuram är rikt dekorerade med olika symboler, förutom de politiska
symbolerna har de flesta övriga symbolerna sitt ursprung i religionen. Alla intervjuade vet
inte längre riktigt tecknens ursprungliga betydelse eftersom det inte finns nerskrivet utan
baserar sig på muntliga berättelser. Ett sådant frågetecken är ”det onda ögat” som många i byn
Velakapuram pratar om. Detta innebär att någon tittar ont på en, det kan till exempel vara
grannen som är avundsjuk på ens hus. Utanpå varje hus som inte är alltför fattigt hänger
därför antingen en Padykarum, en samling alunstenar som hänger i ett snöre framför
ytterdörren. En Dristi som är ett snöre med en kotte, nöt, kaktus och en snäcka eller så sitter
det en mask av Yjil på väggen. Yjil är ett troll som trots sitt elaka utseende är en vän till
17
familjen. Dessa tre symboler har enligt merparten av de intervjuade till funktion att dra till sig
det ”onda ögat” och skydda de som bor i huset. Tre bybor berättar om Dristi:
”En Dristi hänger alltid framför vårt hus så att den tar till sig onda blickar från avundsjuka
människor.” ”Vår Dristi skyddar alla som bor i vårt hus.” ”Vi hänger bara upp en Dristi vid
högtidliga tillfällen för att välkomna olika gudar.” Ett annat sätt att skydda sig mot ”det onda
ögat” är att ta en limefrukt som delas och målas röd. Därefter tänds ett ljus och placeras i
frukten, det hela snurras runt och lyfts upp och ner tre gånger (treenigheten) och frukten
placeras ovanför fönstret. På samma vis kan man behandla en pumpa. Då avslutas det med att
pumpan slängs i marken så att den går sönder och familjens medlemmar doppar sina händer i
färgen och sätter sina handavtryck utanpå husväggen, en hand för varje familjemedlem. En
kvinna och en man berättar varför de har handavtryck på sina hus: ”Vi doppar våra händer i
den röda färgen och sätter handavtryck på huset för att visa att vi har en högtid.” (man). ”För
att skydda oss mot onda andar sätter vi våra handavtryck runt vår ytterdörr.” (kvinna). Runt
dörrarna till alla hus, både rika och fattiga, finns det målade röda och gula prickar och vita
streck. Dessa målningar återfinns ofta även inuti husen och har en religiös betydelse. Tre röda
prickar horisontellt står för Lakshmir, tre vita linjer under varandra står för Shiva och tre
stående vita eller gula linjer bredvid varandra står för Vishnu. Det finns även andra
kombinationer av dessa prickar och linjer och de är då gamla traditioner som har gått i arv
från generation till generation. De intervjuade visste inte vad alla kombinationer hade för
betydelse men de var alla eniga om att målningarna har ett gemensamt, de ska visa en tro på
gudarna. En äldre kvinnas förklaring till sina husmålningar: ”Dagligen kontrollerar jag att
gudarnas symboler är intakta för att visa min tro på gudarna.”
De flesta hus har ovanför sin ytterdörr ett vågrätt snöre varifrån det hänger torkade mangolöv,
dessa löv har fått många olika förklaringar. De ska visa att man tycker om alla gudar, de
skyddar huset och dess invånare mot sjukdomar, de ska skapa lycka och ge god hälsa, de ska
visa att allt står rätt till i huset och att besökande är välkomna. ”Jag ser alltid till att det finns
hela mangolöv framför vårt hus, för att hedra gudarna. Hade vi inte haft det skulle vi inte få
besök av våra nära och kära.”
Inuti varje hus finns ett flitigt använt rum eller hörn som används som böneplats, Poojayarai,
här utför man sin bön, puja. Detta ställe får man bara gå till när man är ren, alltså nytvättad
och kvinnan får aldrig besöka det när hon har menstruation, för då anses hon oren. Det är
också viktigt att det är rent på och kring böneplatsen. Här finns bilder på familjens gudar i
18
fina ramar som är dekorerade med färska blommor, Samandhipoo, för att visa sin aktning mot
gudarna. I närheten av gudabilderna finns även en skål med rött pulver i, Kurnkuman, detta
pulver är det som används bland annat för indiernas karakteristiska tikka, pannfläck. Vid
denna böneplats finns en oljelampa, Kamatchiamman vilaku, det är en liten skål som fylls
med olja vari det flyter en sockerbit som man tänder fyr på. Oljelampan förs tre gånger,
treenigheten, framför gudabilderna för att alla gudarna ska inkluderas i bönen. Oljelampan är
det viktigaste redskapet vid bön, har du inte råd med gudabilder så måste du åtminstone ha en
oljelampa. En ung kvinna berättar: ”Det enda jag fick med mig hemifrån var en
Kamatchiamman vilaku.”
På de lite större husen finns ofta små inbyggda trekanter som är vackert färgsatta. I dessa
trekanter tänds ett ljus för att uppmärksamma en viss gud eller som vissa av de intervjuade
personerna sade så tänds ett ljus häri för att resande skall hitta ett hus att övernatta i. En man
som saknar sin bror säger: ”Min bror har varit borta i över ett år, varje kväll tänder vi ett ljus
så att han kan hitta hem.”
Hos vissa familjer återfinns små mässingsplattor, som föreställer ett sorts horoskop skrivet i
sanskrit, ett uråldrigt indiskt språk. Dessa plattor är till för att hjälpa familjen med en speciell
åkomma eller välsigna ett dödfött barn. Om dessa plattor har ett religiöst ursprung kan inte
sägas, men de har stor betydelse för familjen. En sorgsen man visar sin finaste ägodel: ”Vi har
låtit tillverka en platta för vår son som var död när han föddes.”
Lotusblomman är den vanligast förekommande symbolen och återfinns ofta på husen, den kan
vara målad eller utsirad i trä. Även svastikan är en vanlig symbol som i Indien står för solen,
födelsen och återfödelsen. Svastikan målas ofta i kvinnans högra hand i de traditionsenliga
handmålningar som utförs vid högtider.
Varje morgon vaknade byn tidigt av att kvinnorna sopade framför sina hus, detta var inte det
enda de gjorde, efter sopningen hälldes kons urin ut som fick torka och fungerade som
rengöring och var dammdämpande. När denna process var färdig målade kvinnorna fina
mönster, collums, på marken. Varje morgon målas dessa collums av kvinnor som strör ut
marmorpulver som prickar, dessa prickar förbinds sedan utan uppehåll och bildar vackra
mönster. Från början använde man rismjöl till målningarna. Tre olika förklaringar till
collums: ” Vi använder rismjöl till våra collums för att stoppa insekter från att komma in i
19
huset, då stannar de istället utanför och äter av rismjölet.” ”Inne i staden använder man sig
ibland av stora klistermärken som sina collums, för de sitter längre och behöver inte målas om
varje dag.” ”Collums ritar vi för att hedra gudarna och visa att de alltid är välkomna i vårt
hem.” ”Olika familjer har olika mönster” Collums återfinns även i templen, i skolorna och
inne i bostadshusen. När jag frågade varför collums finns i templen fick jag till svar att det var
för att blidka gudarna.
4.1.4 Djurens symbolik
Kor och tjurar var ofta dekorerade på sina horn med utsirade knoppar och blåfärg. Kon är i
Indien som hunden är för oss i Sverige, ett älskat husdjur. Det kan tyckas att kon driver löst
omkring på gatorna som herrelösa djur, men varje ko har en ägare och kon kommer alltid hem
på kvällen. Dessutom har kon i Indien flera nyttiga funktioner; den ger människan mjölk, den
ger bränsle, gödning, husisolering och utan kon får man inga tjurar till åkrarna, dessutom är
kon effektiv som renhållningsmaskin. Kon är billig i drift då den äter gräs och vegetabiliskt
avfall.
Vissa av de intervjuade ansåg att kon var helig, guden Krishna kom ner till jorden för många
tusen år sedan som en koherde, kornas skyddsherre. Vissa såg enbart kon som ett nyttodjur:
”Utan vår ko hade vi varit mycket fattiga, kon ger oss inkomst genom sin spillning som vi
torkar och säljer.
Andra djur som anses heliga i Indien är ormen, apan och råttan. Att just dessa djur är heliga
kan medföra vissa hygieniska problem eftersom råttan förökar sig enormt och är smittbärare
och apan är aggressiv vilket kan leda till rabies vid bett.
4.1.5 Människans symbolik
Människans symboler börjar med det lilla barnets svarta tikka, pannfläck, och svarta band
runt midjan, dessa symboler är till för att skrämma onda andar. En vacker flicka kan få en stor
tikka i pannan för att uppmärksamheten på hennes utseende ska avledas. En tikka är både ett
smycke och en ceremoniell offergåva i form av en färgfläck i pannan, ofta ett rött pulver.
Kurnkuman, det röda pulvret används också till kvinnans halskedja med hängsmycke, Tali,
som hon får när hon gifter sig, färgen är för att önska ett långt liv åt sin man. Efter mannens
död kastas kedjan i brunnen och man tillverkar en ring av hängsmycket.
20
Tikka är absolut inget ”kastmärke” som det ofta kallas i västvärlden. Alla indier tillhör en viss
kast, det visar vilket ursprung hon har. Kastsystemet var intressant att tala med folk om, det
bottnar sig i religionen där det högsta kastet är Brahmanens och en fattig människa kan
tillhöra detta kast likväl som en rik människa kan tillhöra ett lägre kast. Man föds in i ett kast
och enda sättet att tillhöra ett annat kast är genom reinkarnation, återfödelse. Det stora målet
för en Hindu är att nå Moksha och detta görs efter att ha levt ett gott liv med goda handlingar
och att ha genomgått åtskilliga reinkarnationer. Dessa handlingar kallas karma. När en
människa dör är det endast kroppen som försvinner, själen lever vidare i en ny kropp. Den
som misskött sig föds till något sämre, kanske en växt. Ett sätt att visa en god karma är genom
att följa kärlekens väg genom att visa kärlek och fromhet i bön. Ett annat sätt är att läsa de
hinduiska skrifterna och bli undervisad av heliga män. Man kan även visa en god karma
genom att koncentrera sig på gud med hjälp av yoga, detta sker ofta av heliga män och
asketer, män som lever strängt avhållsamt med kontroll över kropp och sinne. En asket vill dö
vid den heliga floden Ganges eftersom man slipper återfödas om man dör där. Pilgrimer
vandrar ständigt till Ganges från hela världen.
Under mina observationer har jag även märkt att färger har stor betydelse för en indier. Alla
kvinnor är alltid klädda i glada färger vilket gör att de ser glada ut hur fattiga de än är! Rött
används vid högtider, orange står för ljus och avhållsamhet, heliga män är ofta klädda i
orange. Grönt står för naturen och bringar fred och lycka vilket även gult står för. Gult är
också lärandets färg och guden Vishnu har gula kläder. Männen är ofta klädda i vitt eller blått.
Vitt står för fred och kunskap och blått står för mod och manlighet. Gudarna Rama och
Krishna är blåklädda.
4.2 Läromedelsgranskning
Vad tar de tre svenska läroboksförfattarna som jag valt att studera upp kopplat till Indiens
religiösa symboler i ett dimensionellt perspektiv enligt följande:
-
Kulturperspektivet
-
Trosperspektivet
-
Genusperspektivet.
Religion och liv har som syfte att väcka nyfikenhet och förståelse för hur omgivningens tro
och liv präglar vårt sätt att leva och tänka. Hinduismens grunddrag beskrivs på ett mycket
21
kortfattat och faktamässigt sätt ur ett rent trosperspektiv, dvs rena hinduistiska trosfakta
kopplat till dess symboler. Information avseende genus och kultur går ej att sortera ut från
denna skrift.
I Religionskunskap kan man läsa hur hinduismen ter sig i ett kulturperspektiv, dvs.
vardagslivet, vi får följa en pojke från morgon till kväll. Anu berättar om sitt liv och sin släkt
och om vilken betydelse kasterna har, han berättar även om sin lärare som har en modernare
syn på livet och hur detta kommer att te sig. Trosperspektivet beskrivs ingående genom att
pojken Anu ber sin morgonbön med sin far. Boken tar även upp fakta om återfödelsen,
gudarna och templen. Genusperspektivet beskrivs på så sätt att bara människor från det
manliga könet får plats vilket i sig också är en del av kulturen.
Sexans religionskunskap tar upp hinduismen mycket kortfattat men otroligt levande ur ett
kulturellt perspektiv. Läsaren får följa med på en resa uppför floden Ganges och under resans
gång får läsaren uppleva olika vardagliga händelser, såsom en begravningsceremoni och ett
renande bad i det heliga vattnet. Trosperspektivet presenteras på ett rent faktamässigt sätt som
ger läsaren information om kasterna och gudarna. För ovanlighetens skull får vi i denna bok
följa en flicka, vilket är det närmaste genusperspektiv vi kan se.
Generellt för de läroböcker jag valt att titta i kan sägas att kon är helig och att indierna
smyckar sig med pannfläck och att kast anses vara en religiös företeelse. På många ställen står
att kast och olika hudfärg har ett samband och ger människor olika levnadsvillkor. De
lågkastiga får ingen ingående beskrivning medan regering och stat nämns när kampen mot
diskriminering tas upp, detta gör de lågkastiga till offer. Men det som det talas mest om i
läroböckerna är att den stora befolkningsökningen är ett problem.
22
5 Sammanfattande slutdiskussion
I följande kapitel kommer mina frågeställningar att besvaras var och en för sig baserat på de
fakta som insamlats från litteratur och fältstudier och analyserats i föregående kapitel.
Syftet med detta examensarbete har varit att jämföra hur en grupp hinduer i den lilla indiska
byn Velakapuram utanför Chennai förhåller sig till sin religion och dess symboler, och hur
detta rimmar med en del svenska läromedels framställning av indisk religion och dess
symbolik och att undersöka vad som står om dessa symboler i tre vanligt förekommande
svenska läromedel och att påvisa vilka pedagogiska vinster man kan göra genom att
sammanföra läromedel och observationer.
5.1 Religiösa symbolers betydelse
Vilka religiösa symboler har betydelse för befolkningen i Velakapuram? Mina slutsatser är att
de religiösa symbolerna ger folket i Indien och speciellt i byn Velakapuram en mening åt
livet. Byborna har skapat en social verklighet utifrån symbolerna som ger de vardagliga
händelserna en mening. De religiösa symbolerna hjälper Indierna och framförallt byborna i
Velakapuram att förstå sin tro på ett djupare sätt. På sina egna personliga sätt tolkar de
symbolerna och detta ger symbolerna både en personlig och en social sida. Symbolerna ger ett
stort engagemang genom sin befintlighet, de ger det osynliga, det abstrakta, en mening, som
till exempel begreppen ånger och förlåtelse. Detta gör att hinduismen med alla sina symboler
är lika mycket en kultur som en tro. Religionen spelar en mycket stor roll för de flesta indier
och utgör en naturlig del av vardagslivet. Tidigt på morgonen finns religionen där i den
renande ko urinen som ska rengöra gatan, sedan kommer de fina collums fram som finns
genom hela dagen, beroende på hur troende människan är så återkommer en eller flera
bönestunder under dagen. Även bybornas levnadssätt att hålla kropp och själ rena och att vara
generösa mot de fattiga reflekterar religionen. Är det religiöst handlande eller har det en
praktisk uppgift? Kan det komma från det latinska ordet colúmna som betyder pelare? Ibland
målas dessa collums ovanpå varandra som en pelare. Kan det vara en föregångare till våra
släktträd, eftersom ingen familj har samma mönster? Enligt gammal hinduisk tradition
tillverkas stora färgrika collums av färska blomblad vid stora festligheter och festivaler. Dessa
bilder, mandalas kan man även hitta i buddhismen som är föregångare till hinduismen, kan det
vara så att det är en kvarleva från buddhismens tid?
23
5.2 Framställning av Indiens religiösa symboler
Hur framställs Indiens religiösa symboler i svenska läromedel, och hur väl överensstämmer
framställningen med de lokala bruken i Velakapuram? De religiösa symbolerna borde få
större utrymme i de svenska läroböckerna som jag valt att studera. Vad är anledningen till att
många symboler inte ens nämns och att andra symboler har enbart en förklaring när de i själva
verket har olika syften?
De svenska läromedel jag har studerat som handlar om Indien tar upp det viktigaste inom
hinduismen. I de läromedel som jag granskat saknar jag dock information om hur det indiska
samhället fungerar och om de religiösa symbolerna syns inte mycket. I samtliga dessa böcker
står det att kon är helig och att indierna smyckar sig med pannfläck. Men det som det talas
mest om i läroböckerna är att den stora befolkningsökningen är ett problem, vilket är mycket
viktigt, men detta ger en bild av Indien som ett hopplöst land och det stämmer illa. Indien är i
allra högsta grad ett land under utveckling!
Generellt för de läroböcker jag valt att titta i kan sägas att kast anses vara en religiös
företeelse. På många ställen står att kast och olika hudfärg har ett samband och ger människor
olika levnadsvillkor. Har vi inte alltid fått lära oss att det är farligt att dela in människan i
olika hudfärg? De lågkastiga får ingen ingående beskrivning medan regering och stat nämns
när kampen mot diskriminering tas upp, detta gör de lågkastiga till offer.
5.3 Pedagogiska vinster
Vilka pedagogiska vinster kan man göra genom att komplettera svenska läromedel med
observationer från lokalt religiöst liv? Som religionslärare i grundskolan har man som uppgift
att förmedla en så verklig och målande bild av ämnet baserat både på läroplansframställningen och självupplevda händelser. Syftet med ovannämnda påstående torde vara
att med en målande metod baserat på egna erfarenheter direkt kopplat till gällande läroplan i
ämnet ge eleverna en verklighetsbestämd insikt och därmed stimulera deras lust att söka
kunskap i det nämnda ämnet. I Läroplanen för grundskolan kan vi läsa: ”Religionskunskap
bidrar till att utveckla förmågan att förstå och att reflektera över sig själv, sitt liv och sin
omgivning och att utveckla en beredskap att agera ansvarsfullt.” Efter att ha gått igenom de
tre av mig utvalda läroböckerna ser jag att kursplanens krav för religion inte uppfylls. Alla
elever ska ha rätt att få en rättvis undervisning! Men jag är övertygad om att en duktig och
24
engagerad lärare med stort intresse för Indien kan skapa en bra bild även med dåliga
läromedel, men bra läromedel underlättar!
5.4 Diskussion
Hinduismen består av många olika gudar som egentligen har ett och samma ursprung, detta
framgår tyvärr inte i samtliga fyra läroböcker. Som Berg (1997:7) uttrycker det:” Det är
egentligen samma gud som alla ber till, men folk ger Gud olika namn”.
Hinduismen bejakar alltså även andra religioners gudar och gudinnor. De olika formerna av
Gud har olika uppgifter och olika egenskaper. Gemensamt för alla gudarna är att de ger kraft,
vishet, trygghet och frid åt människan. Många av de intervjuade byborna talade om tretalet
som ett viktigt inslag i sitt liv, om det viktiga tretalet nämns inte mycket i läroböckerna. Om
tempel står en hel del att läsa i litteraturen. Bland annat står att kontakt med gudarna sker både
i templen och i hemmen genom böner, Pooyajarai, offer av kokosnötter och frukt, blommor,
Samandhipoo, samt genom att tända ljus. Människorna visar genom dessa handlingar och
genom bugningar framför gudabilderna sin respekt för gudarna. Symboler talas det inte
mycket om i läroböckerna. Det som finns att läsa om är de speciella böneplatser som finns i
många hem och den oljelampa som är obligatorisk i alla hem.
Djur har en hög ställning i Indien, eftersom Gud finns i allt och alla, får man inte skada vare
sig däggdjur, fiskar eller insekter. Kon har den största positionen eftersom den anses vara
moder till allt. Djuren har känslor och människan har därför inte rätt att döda och äta dem,
därför är hinduerna vegetarianer (Berg, 1988:122) och (Berg, 1997:82). Detta påstående kan
enligt mina erfarenheter upplevas felaktigt eftersom många hinduer äter kött och är
vegetarianer enbart under vissa högtider. Kons helighet upptar stor plats i läroböckerna, man
borde istället poängtera att indierna inte hade klarat sig utan kon. Det är också viktigt att
upplysa om kons dubbla funktion. Kon är både ett älskat husdjur, som ger mat genom sin
mjölk och värme genom sin spillning och ett nyttodjur då den håller gatorna fria från
vegetabiliskt avfall.
Det stora målet för en hindu är att nå Moksha och detta görs efter att ha levt ett gott liv med
goda handlingar och att ha genomgått åtskilliga reinkarnationer. Dessa handlingar kallas
karma (Eggehorn, 1993:246). När en människa dör är det endast kroppen som försvinner,
själen lever vidare i en ny kropp. Den som misskött sig föds till något sämre, kanske en växt.
Ett sätt att visa en god karma är genom att följa kärlekens väg genom att visa kärlek och
25
fromhet i bön. Ett annat sätt är att läsa de hinduiska skrifterna och bli undervisad av heliga
män. Man kan även visa en god karma genom att koncentrera sig på gud med hjälp av yoga,
detta sker ofta av heliga män och asketer, en som lever strängt avhållsamt med kontroll över
kropp och sinne. En asket vill dö vid den heliga floden Ganges eftersom man då slipper
återfödas om man dör där. Pilgrimer vandrar ständigt till Ganges från hela världen.
(Halfvarsson,1984:35). Gudarna kan även ge renhet åt själen om man vill leva som en god
människa (Berg, 1998:123). Vida världen (1984:33) citerar en hinduisk kvinna: ”Håll kroppen
ren, håll själen ren och var generös mot de fattiga. Titta på bra saker. Hör på bra saker. Gör
bra saker.” Detta citat tycker jag väl sammanfattar de indiska bybor jag träffat!
Dagens läroböcker har, till skillnad mot min skolerfarenhet, bättre information att ge avseende
kasterna. Jag fick under min skolgång lära mig att indiernas karakteristiska pannfläck visade
vilken kast hon tillhörde. Man kan läsa i Religion och liv (1988:122) ”Det är gudarna som har
bestämt att det skall finnas olika kaster. Men det är människorna själva som avgör om de skall
födas i en låg eller en hög kast.” Man föds in i kaster som ofta också är en yrkesgrupp och det
finns tusen olika kast. Genom att vara en god människa kan man återfödas i ett annat kast och
vice versa. I samhället finns det en viss rangordning som baserar sig på kasten och varje
människa ska göra det som krävs av henne. Indiens regering har länge försökt bekämpa
kastsystemet och vill ge de lägsta kasten samma rättigheter som andra (Eggehorn, 1993:247).
Det som skiljer sig här mellan läromedlen och byborna i Velakapuram är att läromedlen
beskriver att man själv kan bestämma vilket kast man kan födas till medan byborna menar att
man ärver sitt kast. Tydligt både i Velakapuram och i läroböckerna är att kastsystemet
existerar i dagens Indien.
Många hinduer vallfärdar till särskilt heliga platser och högtider. Ibland vallfärdar man till
tempel där det firas någon speciell högtid till någon guds eller gudinnas ära. Men allra helst
vill en hängiven hindu komma till staden Benares och bada i floden Ganges. Ett heligt bad i
Ganges renar från orenhet. (Abrahamsson, 1998:129). Om collums hittar jag ingenting i
dagens läroböcker. Detta är mycket synd då collums är en så viktig del av indiernas
vardagsliv i byn Velakapuram. Hela samhället påverkas av hinduismen som är ett viktigt
inslag i indiernas vardagsliv. Människorna i Indien lever i en andlig verklighet som för en
västerlänning är svår att förstå. Tron påverkar allt. Detta kan tydligt ses när det gäller
kastsystemet som är en indelning av folket i olika yrkesgrupper. Trots regeringens beslut att
avskaffa kastsystemet är det så viktigt för folket att det fortfarande existerar. Hur kastsystemet
26
uppkommit är det ingen som vet men merparten av de intervjuade anser att det är ett av
människans påfund. Följande svar kommer från två fattiga och två rika män som fick frågan
om varifrån kastsystemet kommer och vad det innebär: ”Vi lever efter kastsystemet, utan
detta system skulle livet kännas obetydligt. Våra barn gifter sig bara inom vårt kast.” (fattig
man). ”Kastsystemet lever vidare eftersom barnen tar över sina föräldrars kast. Olika kaster
borde inte förhindra giftermål.” (fattig man) ”Människan uppför sig på olika sätt i olika
situationer, därför uppkommer kaster. Det beror inte på hur vi levde i vårt förra liv.” (rik
man). ”Människan har uppfunnit kasterna.” (rik man).
I Indien finns flera olika religioner; hinduism, islam, buddhism, judendom, kristendom,
jainism och sikhism. De olika religionerna blandar sina intryck men det är den dominerande
hinduismen som påverkar en indiers vardagsliv mest. Gamla och nya religioner och
traditioner går hand i hand och tar gärna till sig sådant som kommer utifrån. Men det nya
tillåts aldrig ta över utan görs bara om för att passa in i det gamla. Enligt den indiska
grundlagen finns ingen statsreligion och religionen ska inte ha någon betydelse i politiken.
Valet av kunskap betonar värderingarnas roll i detta val samt problematiken som kan möta en
lärare när det gäller valet av undervisningsmaterial. Härenstam (2007) hänvisar till Said,
professor i internationell rätt, som menar att västs bild av ickekristna religioner såsom,
hinduism och sikhism, i hög grad påverkas av faktorer som egentligen inte har med dem att
göra och menar vidare att mediabilder påverkar människors uppfattning av dem vilket leder
till ett skapande av stereotyper (Härenstam, 2000:75). Han ställer i boken följande fråga:
”Vad är det som gör att något väljs ut som representativt för en religion?” Han menar att
läroboksförfattare sällan är experter på religioner med en mindre täckning och att de därför
måste förlita sig på tidigare forskning. Detta innebär att det är författarna själva som väljer
vilken forskning de vill förlita sig på och således spelar en rad andra faktorer in, som
exempelvis deras egna värderingar och tolkningar. Med andra ord behövs ingen konsultation
med exempelvis religionsvetare eller experter på specifika religioner som skulle kunna
uppdatera eller korrigera felaktiga fakta eller en ickerepresentativ beskrivning av en religion.
Härenstam har även gjort en undersökning för skolverket när det gäller läroböcker,
titulerad En granskning av hur religions/trosuppfattningar framställs i ett urval läroböcker
som är en underlagsrapport till Skolverkets rapport I enlighet med skolans värdegrund
(Skolverket, 2006). Härenstam baserar här sin analys på huruvida de böcker han valt att
granska motsvarar läroplanernas kriterier för ämnet religionskunskap (Lpo, 1994 samt Lpf,
1994). Han fokuserar på punkterna om människans okränkbarhet, individens frihet och
27
integritet och alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med
svaga och utsatta. Han poängterar att hans undersökning inte gäller huruvida de i
läroböckerna presenterade religionerna är i konflikt med värdegrunden eller inte, utan har
syftet att granska om läroböckerna är i konflikt med läroplanens målsättning och huruvida det
är korrekt att beskriva religionen på det sätt som görs i läroböcker samt om dessa är allsidiga
och sakliga. Härenstam hävdar att problemet ligger i valet av kunskap och att detta val alltid
sker utifrån författarnas värderingar av vad som är väsentlig kunskap eller inte. Vidare menar
Härenstam att koloniala värderingar har funnits med i valet av kunskap i de äldre svenska
läroböckerna men att detta inte redovisats. Härenstam anser att sådant som verkar vara rena
fakta har en betydligt större påverkan på elever än sådant som de tydligt ser vara
propagandamaterial. Man skulle kunna hävda att ensidigt och osakligt kunskaps val är mycket
effektivare när det gäller att skapa främlingsfientlighet och intolerans än material av mera
tydligt propagandistiskt slag (Härenstam, 2006:5). I slutsatsen på sin rapport skriver
Härenstam att hinduismen inte har figurerat i media på samma sätt som exempelvis islam.
Detta kan göra att läromedelsförfattarna inte finner det lika problematiskt att skriva om
hinduismen. När författarna inte får någon kritik kan det medföra ett dilemma för hur
religionen beskrivs. Härenstam menar även att:
”Fördomar är just fördomar därför att man inte är medveten om dem. En del av de granskade
läroböckerna gör väl enkla kopplingar mellan karma läran och fattigdomen i Indien. Vilken
effekt detta ger på hinduismens relation till en av de centrala läroplansvärderingarna, solidaritet
med svaga och utsatta behöver inte kommenteras.” (Härenstam 2006:47).
Exakt hur detta påverkar läroböckers text och bilder är intressant och skulle kunna vara grund
för vidare forskning. Denna studie går dock inte djupare in på just denna problematik. Genom
att observera och intervjua befolkningen i en liten by i södra Indien har jag skapat mig en
uppfattning och en viss förståelse för hur livet fungerar för dessa människor. Det finns
förklaringar som är likvärdiga med mina observationer från den Indiska byn Velakapuram
men det finns även förklaringar som skiljer sig avsevärt från mina studier. Det finns även
förklaringar för symboler som man använde i Velakapuram utan att där veta varför. Eftersom
jag enbart har erfarenheter från mina studier och observationer i byn Velakapuram kan jag
inte generalisera hela Indien.
28
5.5 Sammanfattning
Det har varit mycket lärorikt att få studera en annan kultur, jag har lärt mig mycket av den
indiska kulturen i Velakapuram och jag har även lärt mig mer om mig själv och min egen
kultur. Det kan vara lätt att lära sig om andras vanor och beteenden och man kan lära sig att
genom att vara öppen och känslig förstå och anpassa sig till andra kulturer. Däremot tror jag
inte att det går att ”bli” del av en annan kultur än den man är uppvuxen med.
Det är ur ett rent empiriskt synsätt högst väsentligt att klarlägga att studien endast baseras på
observationer gjorda i en medelstor by i södra Indien nämligen Velakapuram. Då Indien är ett
land med mycket stark kulturell och religiös grundstomme som till en stor del påverkar och
genomsyrar både samhällsuppbyggnaden och människors liv och leverne i största allmänhet
torde byn Velakapuram som jag bygger mina studier på vara signifikativ för en stor del av
Indien. Det skulle däremot vara mycket intressant att någon gång få tillfälle att jämföra fler
byar i andra delstater och se om och i så fall, hur mycket det skiljer sig mellan norra och södra
Indien.
Under den del av mitt arbete som handlade om symboler har jag blivit uppmärksam på ett
stort samhällsproblem i Indien, man ifrågasätter inget! Även våra tolkar som var välutbildade
stadsbor hade svårt att svara när jag frågade varför? Eftersom det förefaller som att nästan
ingen i det Indiska samhället ifrågasätter tror jag att det går i en negativ riktning. Jag menar
nu inte bara att ifrågasätta religiösa symboler utan allt som ett samhälle innefattar. De fattiga
lågutbildade som knappt har råd med mat orkar inte tänka på hur de ska förändra sin tillvaro.
De rika som är utbildade i västvärlden och därmed har lärt sig ifrågasätta, har det så bra när de
utnyttjar sina fattiga medborgare att de inte heller tänker längre.
Det är min yttersta uppfattning att en kombination av litteratur blandat med egen erfarenhet
ger det bästa resultatet när man som lärare förmedlar kunskap.
29
6. Referenslista
Berg Leif, (1997); Religion och liv 6 – grundbok, Stockholm: Natur och Kultur.
Berg Leif, (1998); Religion och liv 6 – läsebok, Stockholm: Natur och Kultur.
Biedermann, Hans, (1991), Symbol lexikonet, Stockholm: Bokförlaget Forum.
Bylock Maj, Lunell Bertil, (1982), Sexans religionskunskap, Örebro: Ljungföretagen.
Cooper J.C, (1983), Symboler en uppslagsbok, Göteborg: Bokstaven AB.
Eggehorn Ylva, Weber Carl-Eric, Westergren Berit, (1993), Sesam Religion, Falköping:
Almqvist & Wiksell.
Eklund, Husén, Lundblad, Törnvall, (1984), Religionskunskap, Örebro: Ljungföretagen.
Foley John, (1993), Tecken, märken och symboler, Stockholm: Bokförlaget Forum.
Geels Anton, Wikström Owe, (1999), Den religiösa människan, Finland: Bokförlaget Natur
och Kultur.
Halfvarsson Hélèn, Larsson Bo, Norrman Margit, Pettersson Per, (1984), Vida världen
Religion 3, Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Hartman Jan, (2001), Grundad teori, Lund: Studentlitteratur.
Härenstam Kjell, (2000), Kan du höra vindhästen? Lund: Studentlitteratur.
Liljefors Persson, Bodil, (2008), Kolonialism, stereotyper, myter och bilder ur
Historieundervisning och identitet i det mångkulturella klassrummet.
Määttää Minna, (1996), Vad spelar kultur för roll i en intervjusituation, Kristianstad:
Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap.
Nordlöf-Lagerkranz Ulla, (2002), Länder i fickformat nr 816 Indien, Stockholm: Hallvigs
Reklam AB.
Norstedts Uppslagsbok, (1992) Great Britain: Norstedts Förlag AB,
Olsson Lena, (1997), Kulturlandskap i förändring, Kultursynen i svenska geografiböcker
1870-1985.
Olsson Torvald, (1999), Objektivitet och u-landssyn.
Patel, R. & Davidson, B, (1994), Forskningsmetodikens grunder - Att planera, genomföra och
rapportera en undersökning, Lund: Studentlitteratur.
Världens religioner, (1998), Oxford, England: Verbum.
Utbildningsdepartementet (UD), 1994: Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet. Skolverket och CE Fritzes AB.
30
www.wikipedia.org/wiki/Symbol 2007-03-05
www.prinswilhelmgymnasiet.se/skoltidning/index.php 2010-05-26
www.skolverket.se/sb/d/2386/a 2007-03-27
www.google.se/imgres?imgurl=http://www.to-life.se
www.infovoice.se 2010-09-14
31
2010-08-05
Intervjufrågor till byborna i Velakapuram
1. What kind of symbols do you have in your home?
2. Where are they located?
3. What do they mean?
4. Who taught you to make the symbols, where and when?
5. What does it mean to you to have those symbols?
6. Is it mostly you or your husband/wife who makes the symbols?
7. Can you give me examples of male/female/children symbols?
8. Tell me about your goods.
9. What kind of customs do you have outside the home?
10. What is your name?
11. How old are you?
12. How many years have you been taught in school?
32
