Sara Abdulahad
Jensen Education
Utredande text
Manligt och kvinnligt språk
Innehållsförteckning
Inledning
Syftet
Frågeställning
Vad är det skillnad mellan manligt och kvinnligt språk?
Avhandling och Utredning
Män och kvinnor de talar inte samma språk.
Avslutning och Slutdiskussion
Källförteckningar
Syftet
Det är så viktigt hur vi talar, vi talar samtidigt om vilka vi är. Kommunikation är
att förstå och bli förstådd. Vårt sätt att tala ger en vink om vår sociala bakgrund,
utbildning, kön och ålder. Vårt sätt att tala kan också avslöja varifrån vi kommer.
Vårt sätt att tala kan också avslöja vilket kön vi har.
Det är faktiskt stor skillnad på manligt och kvinnligt språk och det beror inte på
vilket språk man talar utan på könet. Ingen tänker på det medan man pratar. Är
det inlärt eller följer det med vårt kön? Bestäms det i befruktningsögonblicket?
Det finns stor skillnad mellan män och kvinnors språk . På allmänt sätt kan man
säga att män pratar till folk medan kvinnor pratar med dem. Faktum är att både
män och kvinnor uttrycker sig på olika sätt.
De språkliga förändringar speglar förändringar i samhället och könsrelationer på
samma sätt som förändringar i social ställning. De könsskillnaderna i språkbruk
har observerats och studerats på ett antal olika sätt och den allmänna slutsatsen
är att män och kvinnor skiljer sig från varandra genom sitt språkbruk.
Hur stora är de här skillnaderna mellan manligt och kvinnligt språk och vad
beror de egentligen på? Jag fokuserar i denna text mest på skillnaderna och hur
det påverkar på båda.
Frågeställning
Vad är det för skillnad mellan manligt och kvinnligt språk?
Det är stor skillnad på hur män och kvinnor använder språket och detta får
effekter i det dagliga livet. Kvinnors språk är mer relationsinriktat än männens
som är prestationsinriktat. Om du funderar på en talare, tänker du oftast på en
man, och det är ingen tillfällighet: i offentliga situationer, de som talar inför
gruppen (t.ex. på möten och fester som talare, etc.) är för det mesta män.
En man däremot talar sällan utförligt på telefon, så "pladder" är mer typiska för
kvinnor.
Anledningen till denna skillnad är att män och kvinnor använder olika
språk. Mannens syfte med prat är att överföra information medan för kvinnan
betyder det vårdnad av sociala kontakter, bygga relationer osv.
I min källa via internet, Brigitte Mral, Docent vid Örebro Universitet i hennes
bok ”Talande kvinnor” som berättar på webbsidan
http://omkommunikation.se/e/genus-ochkommunikation/”
”
I boken ger Mral följande beskrivning av skillnaderna mellan mäns och kvinnors
språk:
Män
Hierarki
Oberoende
Beslut
Lösa problem
Kvinnor
Samförstånd
Närhet
Diskussion
Förstå problem
Av Källa: ”Mral Talande Kvinnor Nya Doxa 1999” Kvinnor talar och skapar
sociala kontakter medan männen använder språket som ett verktyg för att ge
information.
Enligt Deborah Cameron, som är professor i språk och kommunikation vid
University of Oxford, England, Hon har i sin forskning gjort upp med flera av de
vanligaste myterna om skillnaderna mellan manligt och kvinnligt språk. I en
intressant undersökning.
”http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/63638?programid=411”
Som är den en vanlig uppfattning om kvinnor är att de talar mer än män. Man
hör också ofta att kvinnor i sitt språk är mera inriktade på att skapa samförstånd,
medan män talar mera direkt, utan att linda in sina åsikter, men Nej, det
vetenskapliga underlaget för uttalanden av detta slag är ofta obefintligt. Det
säger Deborah Cameron.
I andra sida enligt Penelope Browns undersökning 1980 visar att kvinnor
använder sig av ett mycket mer artigt språk när de talar om män. Och
anledningen är att kvinnor och män representerar olika kulturer när de pratar
med varandra.
Undersökningar har visat att kvinnan är ”fin av sig” och formulerar sig svagt,
vagt eller tveksamt och har ett alltför artigt sätt att uttrycka sig.
Avhandling
Män och kvinnor de talar inte samma språk
Många män förstår inte att kvinnor ger uttryck åt sina känslor på andra sätt än
de. Det faktum att män och kvinnor talar olika språk skapar ofta problem.
Många kvinnor klagar över att deras män är så tysta och pratar så lite. Många
män tycker att de pratar och förstår inte vad det är frun vill att de ska prata om.
Män och kvinnor tänker och bearbetar information på helt olika sätt. Samtidigt
finns det en hel del att lära av varandra.
Min utredning och fokusering baseras/grundas på två olika intervjuer, först med
en svensk kvinna (ungerska rötter) med erfarenhet via arbetsmarknaden, andra
intervju blir med en svensk man (typiskt arabiskt bakgrund) och högutbildad .
Deras åsikter är olika, de båda tycker om ämnet och att det är intressant. Från
första stund tankarna formulerar.
Om min första intervju var väldigt givande och full av information. Det är oftast
kvinnor som börjar ett samtal, men det är män som utvecklar och följer upp
dem. Även om män och kvinnors relationer idag är mycket varierande, är allt vi
kan säga att de två inte är nära varandra (t.ex. kvinnors ökade inflytande), de
gamla mönstren finns kvar, och fortfarande har en roll i processen.
Schemat för språksocialisation dvs. att kvinnorna tar till sig männens språkbruk
– bekräftar endast deras underordnade ställning. Mönstren förändras, men
mycket långsamt, så manligt språk = manlig makt är här för att stanna ett tag till.
Min andra intervju men honom var en fundering i början sen sa han att både
män och kvinnor har olika mål med språket. Det är så olika hur de uttrycker sig
det beror på landet de lever i, det beror på bakgrunden, samhället som spelar
jättestor roll för skillnaderna mellan mannens och kvinnans språk. Kulturen i
Mellanöstern påverkar kanske mycket på hur män och kvinnor tala sig i
samhället. Många orsaker bekom det.
Man vill skapa relationer och vara del i en gemenskap. Män vill i högre grad
förmedla sin vilja och sina åsikter.
Detta ser man mer tydligt när man granskar skillnaderna mellan kvinnliga och
manliga vänskapsband. Män samlas oftast inte med huvudsyftet att prata, utan
för att kanske utöva någon aktivitet, sport eller liknande. Kvinnor har däremot
länge samlats med just målet att prata och utbyta erfarenheter.
Avslutning och Slutdiskussion
Jag vill påpeka i min avslutning att skillnaderna på manligt och kvinnligt språk
måste minska här och i hela världen . Att män stöttar varandra innebär att de ger
varandra självkänsla att ta plats. Det innebär då att fler män tar plats eftersom de
vågar.
Kvinnor däremot som är sämre på att stötta varandra tar mindre plats eftersom
de är mer försiktiga med vad de säger och tänker efter mer noggrant innan de
talar.
Det är säkert att de talar två helt olika språk och för att få det att fungera måste
de båda kompromissa och anpassa sig efter varandras språk. Det är svårt att
acceptabel med det problemet och skillnaderna men det som mindre bra när vi
kan inte acceptera hur vi är olika och detta mest problem i andra länder kanske.
Slutligen faktum är att män och kvinnor är olika, det kan vi inte komma ifrån,
utan det är något vi måste acceptera och lära oss av skillnaderna. Att stötta
varandra, utveckla sina talanger? hitta nya vägar till olikheter och respektera
våra metoder om hur vi pratar oavsett om vi har en man eller kvinna framför oss.
Jag tror att det är de viktigaste punkterna vi mest måste jobba med.
Källförteckningar
Tryckt källa:
Tidning
Artikel (skriven av Eva Lánczi) har jag hämtat och översatt
från en ungersk tidning som heter Tüsarok (Höga klackar)
(Ska bifoga en kopia av artikeln med min utredande text) .
Internet-källa
Hämtat-2013-02-18
http://omkommunikation.se/e/ge
nus-och-kommunikation/
Sveriges radio – hämtat 2013-02-17-”Myter om kvinnors
språk” publicerad tisdag 18 januari 2011 kl 13:20
http://sverigesradio.se/sida/avsni
tt/63638?programid=411
Intervju
Intervju med "S.K.", 2013-02-22. (Arbetsmarknads)
Göteborg .
Intervju med ”E.H.”, 2013-02-18. Södertälje kommun.
Nedanstående artikel (skriven av Eva Lánczi) har jag hämtat och översatt från en
ungersk tidning som heter Tüsarok (Höga klackar)
Mannen talar, kvinnan kvittrar – genus och språkbruk på arbetsplatsen
Vissa synonymer till verben tala eller prata, använder man ytterst sällan om män.
T ex babbla, snicksnacka, snattra. Och det mannen säger är ärligt, tufft, koncist
eller korrekt uttalande.
Undersökningar har visat att kvinnan är ”fin av sig” och formulerar sig svagt,
vagt eller tveksamt och har ett alltför artigt sätt att uttrycka sig.
Little Women
Under de senaste decennierna har gjorts många undersökningar av sociologer
om kön och språk. Representanter för en så kallad dominant modell hävdade att
användningen av språket speglar ett patriarkaliskt samhälle. Detta kan bero på
att pojkarna fostras annorlunda än flickor – eftersom de är "små ladies”. Det är
dock också bevisat att även om kvinnor generellt betraktas som "pladdrare" på
offentliga arenor pratar män mycket mer än kvinnor.
Penelope Browns undersökning 1980 visar att kvinnor använder sig av ett
mycket mer artigt språk när de talar om män. Och anledningen är att kvinnor
och män representerar olika kulturer när de pratar med varandra.
90-talets skapare av den dynamiska modellen som baseras på postmodern
feminism menar att frågan är snarare hur människan skapar feminina och
maskulina strukturer, än hur män och kvinnor pratar.
Briefing, meeting, timing
En kvalitativ forskning bland kollegorna, gjord av sociologen Nora Schleicher
vid ett medelstort företag kom man fram till att saker och ting får olika betydelse
när de framförs av män eller kvinnor och som beror på att kvinnors prat på
arbetsplatsen anses oärligt och manipulativt.
Således, en kvinna som vill nå framgång utan maskulina språkverktyg, använder
sig ofta av andra metoder, till exempel, använder ofta engelska ord. Även om det
inte alltid uppfattas som sympatiskt och hon blir vidtalad om detta, anses hon
vara expert.
En kvinna som använder rent maskulina uttryck, kan uppfattas som aggressiv
och saknar mänskliga drag. I detta fall är det inte ovanligt att man pratar om
henne som ”hon är säkert så här eftersom hon bor ensam och har inga barn."
Hmm, aha
Intressant att undersöka den så kallade minimala återkopplingen, som i
huvudsak kännetecknas av feminina tal. Nora Schleicher kommer till en
intressant slutsats där hon jämför en feminin och en maskulin kvinna som
genomför en utfrågning. Den feminina kvinnan använder ”aha, hmmm, ja ja”
och liknande återkopplingar 47 gånger, medan den ”manliga” bossen endast två
gånger.
Kvinnor kontra kvinnor
Nora Schleichers forskningsresultat visar att på en arbetsplats, bestående av
kvinnor, med en kvinnlig arbetsledare blir det dominerande språket ett
kollektivt, ljudligt tänkande, där medlemmarna ofta avbryter varandra för att
föra en annan tankegång. I många situationer, t ex vid förhandlingar innebär det
en del positiv feedback.
Men det finns ingen chef som kontrollerar samtalet, som visar vem som kan tala
och som begränsar samtalsämnen. (HAHA, KOMMER DU IHÅG VÅRA
TISDAGSMÖTEN, OMG!)
Däremot manliga chefer eller kvinnor som använder sig av det maskulina
språket ger information, ställer korta frågor, gör uttalanden och ger direktiv.
Enligt Schleicher uppstår skillnaden eftersom mellan kvinnorna är jämställdhet
är av betydelse medan män betonar vikten av hierarkin.
Byggandet av manligt och kvinnligt sker inte omedelbart, menar Nora
Schleicher. Människan genom sitt prat/kommunikation snarare skapar vissa
egenskaper såsom kompetens, ärlighet, strävan efter demokrati, eller
avståndstagande, det vill säga kvinnliga eller manliga ”tecken” ges och kan
tolkas som kön.
Sammantaget kan dock sägas att de mest framgångsrika ledarna är – oavsett om
de är män eller kvinnor – de som i sin tur är anpassade till olika situationer med
hjälp av det maskulina och det feminina språket och icke-verbala element.”
SLUT
Ett klassiskt exempel är följande: man och kvinna åker bil. De åker förbi ett
café.
Kvinnan: titta, här är ett café!
Mannen säger inget och kör vidare.
Efter en bra stund säger kvinnan ilsket: när ska vi egentligen stanna och fika?
Mannen: varför är du så arg?
Kvinnan: jag har ju sagt förut att vi åkte förbi ett café!
Mannen: ja visst, men du sa inte att du villa stanna och fika!
En erfarenhet jag har – om mig själv – när jag pratar med manliga chefer att jag
ofta frågar när jag vill att det ska hända något.
Och för att det inte ska låta så rakt som en order lägger jag in ”kanske” eller
”vad sägs om det” . T ex Vi kanske ska gå hem nu. Vi kanske skulle behöva göra
det och det.
Märker detta även i samtal mellan föräldrar och barn. T ex mamman frågar
barnet som går bredvid barnvagnen: vill du sätta dig? Nej – svarar barnet. Jo,
men det måste du – säger mamman varpå barnet blir argt. Såklart. Han fick en
fråga, dvs ett alternativ men han fick inte välja. Man vill inte beordra barnet utan
hoppas på att han vill det VI vill. Och det kan likväl hända mellan man och
kvinna också.
