FÖR ETT JÄMLIKT SAMHÄLLE
1. Följande grundpelare krävs för att bygga ett jämlikt och demokratiskt samhälle
med rättvis fördelning av rikedomar:
Lika tillgång till gratis utbildning av bra kvalitet och full samvetsfrihet för alla
Lika tillgång till offentliga tjänster av god kvalitet – för att alla fullt ut kan spela
en roll i samhället och i arbetslivet
Anständigt arbete – för att arbetslivet sker i en rättvis och hälsosam miljö, fri
från hot och rädsla, och där arbetstagarna får rättvis och adekvat ersättning
för sina insatser
Avskaffa tvångsarbete och barnarbete vilket måste garanteras av fria fackliga
organisationer
Sociala trygghetssystem som gör att alla människor kan leva med värdighet
Tillgång till säkerhet, sjukvård och rättssystem för alla på lika villkor
UTBILDNING
Förord
2. Utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet och en av grundpelarna i
upprättandet av ett jämlikt samhälle. Utbildning spelar en avgörande roll i kampen
mot brist på lika möjligheter och hindrar att fattigdom överförs till nästa generation.
Investeringar i utbildning för flickor har en direkt inverkan på hälsa, fattigdom,
nationella inkomster och fertilitet.
3. Utbildning ska inte ses som en självklarhet för ett fåtal, utan som en mänsklig
rättighet som alla har rätt till. Regeringar i hela världen, i fattiga och rika länder har
samma skyldighet att garantera denna rätt eftersom utbildning är en viktig
förutsättning för bättre levnadsstandard och ett verkligt demokratiskt samhälle.
4. Afrika är en kontinent med stora kontraster vad gäller utbildning. I Afrika söder om
Sahara återfinns hälften av världens alla barn som inte går i skolan; i Nordafrika har
läskunnigheten bland ungdomar ökat under det senaste decenniet, från 68 till 89
procent1.
5. 164 länder som deltog i det globala forumet för utbildning i Dakar år 2000 ställde
sig bakom denna vision genom att godkänna initiativet "Utbildning för alla". Initiativet
är nu en integrerad del av masterprogrammet för utbildningsområdet i internationella
samarbetsprojekt:
1
FÖRENTA NATIONERNAS rapport om millennieutvecklingsmålen 2013 sid. 15-16.
"Mål 1 Barnomsorg och utbildningsbehov måste utvecklas och förbättras, särskilt för
missgynnade barn.
Mål 2 Alla barn – i synnerhet flickor, barn som lever i svåra förhållanden och barn
som tillhör etniska minoriteter – ska ha tillgång till och kunna slutföra gratis
obligatorisk grundläggande utbildning av god kvalitet före 2015.
Mål 3 Ungdomars och vuxnas utbildningsbehov måste tillfredsställas genom att ge
tillgång till utbildningsmöjligheter, yrkesutbildning och livserfarenhet.
Mål 4 Vuxenanalfabetism, särskilt bland kvinnor, ska minskas med 50 % till år 2015.
Vuxna måste garanteras tillgång till grundläggande och högre utbildning.
Mål 5 Uppnå jämställdhet inom grundskoleutbildningen och inom alla
utbildningsområden senast 2015 men prioritet ska ägnas åt att ge unga flickor
tillgång till utbildning.
Mål 6 Förbättra kvaliteten i utbildningen”.
6. Vikten av utbildning erkänns i FN:s millennieutvecklingsmål. Tyvärr kommer dessa
mål inte att uppfyllas före 2015. Därför är det viktigt att trappa upp internationella
ansträngningar för att fortsätta arbeta med att genomföra dessa mål och se till
att de uppnås.
Utgångspunkt
7. Tack vare internationellt stöd har betydande framsteg gjorts under senare år.
Många fattiga länder har gjort samordnade ansträngningar för att göra "utbildning för
alla" till verklighet. Fler barn, särskilt flickor, har nu tillgång till utbildning. Skolornas
inskrivningssiffror för flickor har ökat, och nya möjligheter till lärande har skapats för
(unga) vuxna. Detta visar att om det finns politisk vilja, konkreta åtgärder och
nödvändiga resurser kan mycket uppnås. Samtidigt som vi kan vara nöjda med de
framgångar som hittills uppnåtts finns det fortfarande 69 miljoner barn runt om i
världen som inte har tillgång till utbildning, och om den nuvarande trenden får
fortsätta kommer 56 miljoner barn fortfarande stå utanför skolsystemet 20152.
8. Fattigdom är fortfarande den viktigaste enskilda faktorn som hindrar barn att gå i
skolan. Detta framstod klart av uppgifter som kom fram i undersökningar bland
hushåll i 63 utvecklingsländer mellan 2005 och 2011. Barn och ungdomar från de
fattigaste hushållen är tre gånger mindre benägna att gå i skolan än barn i samma
ålder från rikare bakgrunder. Boendeort spelar också en roll. Det är dubbelt så
sannolikt att barn från landsbygden inte kommer att gå i skolan jämfört med barn från
tätorter. Brist på utbildning och fattigdom hänger på många sätt ihop med individuell
nivå och samhällsnivå. Omvänt, avsaknad av eller missade utbildningsmöjligheter är
en av de mest kraftfulla mekanismerna som förstärker fattigdom över generationer.
2
FÖRENTA NATIONERNAS rapport om millennieutvecklingsmålen 2013 sid. 5 och 15
Krav om lika tillgång till utbildning för flickor och pojkar
9. På grund av både finansiella och kulturella skäl går färre flickor i skolan än pojkar,
men när de skickas till grundskolan, är de mer benägna att slutföra
grundskoleutbildning, med undantag för vissa länder i västra3 och östra Asien. 4
10. Betydande framsteg har uppnåtts på grundskoleområdet. Och ändå möter flickor
i Nordafrika, subsahariska Afrika och västra Asien de största hindren att gå i
grundskola. På högstadienivå blir könsskillnaderna ännu mer uttalade. I
subsahariska Afrika, västra Asien och södra Asien är flickor missgynnade jämfört
med pojkar. Skillnaderna är betydligt större ju högre utbildningsnivå.5
11. Sedan 1990 har läskunnigheten ökat med 10 % för vuxna kvinnor, och 7 % för
män. Och ändå är två tredjedelar av vuxna analfabeter runt om i världen fortfarande
kvinnor6.
Vidareutbildning, yrkesutbildning, högskoleutbildning
12. Vikten av grundläggande utbildning för alla barn får inte dölja situationen för
flickor och unga kvinnor i nyligen industrialiserade och utvecklade länder. Även om
grundläggande utbildning vanligtvis tillhandahålls är det ofta svårt för flickor och unga
kvinnor att få tillgång till högskolor, yrkesinriktad utbildning eller universitet. Tyvärr
anses högre utbildning för flickor och unga kvinnor fortfarande i vissa samhällen som
onödigt. Dessa begränsningar måste övervinnas och unga kvinnor måste ha samma
tillgång till utbildning och yrkesutbildning som sina manliga kolleger.
Krav
13. UNI och medlemsförbunden förbinder sig att respektera följande principer i det
dagliga arbete och att främja dem i kampanjer, lobbyverksamheter etc.:
A. Det får inte finnas några ekonomiska eller sociala hinder för individer att
fullfölja obligatorisk utbildning, och alla barn – i synnerhet flickor – måste ha
tillgång till grundläggande obligatorisk kostnadsfri skolutbildning av god
kvalitet.
B. Flickors utbildning måste ges samma prioritet som pojkars.
C. Utbildning är en investering som är mest lönsam i en främjande miljö. En
sådan miljö kräver att regeringen satsar på hållbar utveckling, rättssäkerhet,
3
Länder som tillhör västra Asien enligt FN:s statistikbyrå är: Armenien, Azerbajdzjan, Bahrain, Cypern,
Georgien, Irak, Israel, Jordanien, Kuwait, Libanon, Oman, Qatar, Saudiarabien, Syrien, Turkiet,
Förenade Arabemiraten och Jemen. Länderna i östra Asien är: Kina, Japan, Mongoliet, Nordkorea och
Sydkorea.
4
Idem, sid. 16
5
Idem, sid. 17
6
Idem, sid. 17
investeringar
i
en
fungerande
sjukvård
och
en
konsekvent
sysselsättningspolitik och infrastrukturinvesteringar. För att nå dessa mål
måste regeringar anpassa den nationella utbildningsbudgeten för att möta
alla behov på utbildningsområdet.
D. Utbildningsstrategier måste anpassas så att ingen samhällsgrupp gynnas
framför andra eller att etniska och religiösa spänningar förvärras. Strategier
bör också anpassas till varje lands behov och framför allt måste man främja
att flickor och kvinnor har lika stor egenmakt som pojkar och män.
E. Flickor måste ha samma tillgång till stipendier, belöningar, utbytesprogram
etc. som pojkar.
14. Ovanstående krav bidrar till att tillhandahålla tillräcklig utbildningsgrund som
möjliggör att kvinnor kan hävda sig i arbetslivet på lika villkor som män.
Vidareutbildning
15. Livslångt lärande är viktigt i arbetslivet och UNIs medlemsförbund kommer att
säkerställa att frågan tas med på förhandlingsdagordningen med arbetsgivarna och
särskilt garantera att kvinnor har lika och tillräckliga utbildnings- och
karriärmöjligheter. UNI kommer att sträva efter att införa den viktiga principen om
livslångt lärande i globala ramavtal.
Tillhandahållande av utbildning och yrkesutbildning
16. Alla utbildnings- och yrkesutbildningsinitiativ som tas av UNI och
medlemsförbunden ska återspegla och genomföras enligt de principer som beskrivs
ovan. Fackligt aktiva kvinnor och även kvinnor inom den informella ekonomin måste
delta i utvecklingen av utbildnings- och yrkesutbildningsinitiativ. Kvinnors specifika
behov måste beaktas redan på planeringsstadiet (t.ex. tillhandahållande av
barnomsorg under utbildning etc.).
Offentliga tjänster
17. Detta avsnitt bygger på information från ISKA (det globala facket för statligt och
kommunalt anställda).
Statliga investeringar i offentliga tjänster av hög kvalitet, som stöttas av en rättvis
skattepolitik är det bästa sättet att bygga rättvisa, hållbara, fredliga och demokratiska
samhällen.
I många länder är en majoritet av offentliganställda kvinnor. Därför berörs särskilt
kvinnor av effekterna av jobbskapande eller nedskärningar inom den offentliga
sektorn.
18. Kvinnor är också de största nyttjarna av offentliga tjänster och svarar för
majoriteten av informellt oavlönat omsorgsarbete. Detta återspeglar ett ojämnt
fördelat omsorgsansvar för kvinnor – omvårdnad av barn, äldre och personer med
funktionshinder, samtidigt som de utför hushållsarbete och bidrar ekonomiskt till att
försörja familjen. Bristande offentliga tjänster eller nedskärningar av offentliga tjänster
påverkar kvinnor oproportionerligt och leder till att kvinnor som tar på sig ytterligare
vårdansvar tvingas lämna arbetsmarknaden eller flytta över till den informella
sektorn, med lägre lön och sämre anställningstrygghet som resultat, vilket i sin tur
leder till framtida fattigdom för kvinnor som inte får en anständig pension.
19. Brist på eller nedskärningar i offentliga tjänster påverkar alla aspekter av livet,
inklusive tillgång till hälsa, utbildning, social omsorg, rättvisa, säkerhet, transporter,
bostäder, bibliotek, sexuell/reproduktiv hälsovård och stöd till offer för alla former av
våld.
20. Effekterna av sämre tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättning
för kvinnor och flickor har långsiktiga effekter på kvinnors hälsa och ställning i
samhället. Det är vidare ett hinder för hållbar utveckling och skapar i många fall
ineffektiv användning av resurser och större kostnader för staten.
21. Reducerad finansiering av rättshjälp och för kvinnoorganisationer minskar
möjligheterna att effektivt arbeta för att främja kvinnors rättigheter.
22. Trots att det finns otillräckligt utbud av offentliga tjänster sker det nedskärningar
och i vissa länder privatiseras och avregleras offentliga tjänster. I andra länder
övergår tillgång till offentliga tjänster från att vara kostnadsfria till avgiftsbelagda och
tillhandahålls av vinstdrivande företag som är mer intresserade av vinsten än själva
verksamheten.
23. Sociala förmåner är en offentlig tjänst till gagn för hela samhället eftersom de
förmedlar stöd till enskilda individer och familjer och bidrar till ett mer jämlikt
samhälle. När förmåner reduceras eller tillgången begränsas får det förödande
effekter på kvinnor, särskilt kvinnor med funktionshinder, ensamstående mammor
eller kvinnor som är huvudsakliga familjeförsörjare eftersom de oftast är mest
beroende av dem. Människor som har rätt till sociala förmåner har redan låga
inkomster och bidragssänkningar eller begränsad behörighet tvingar in kvinnor i
djupare fattigdom. Hälsa, utbildning och barns välbefinnande påverkas negativt.
24. UNI och medlemsförbunden kommer att:
Driva kampanjer för verklig jämställdhet
Driva kampanjer för lika tillgång till offentliga tjänster av god kvalitet
Främja aktioner i syfte att stoppa påtryckningar på regeringar för avreglering eller
privatisering av offentliga tjänster
Försvara alla offentliga tjänster och offentliga arbetsförmedlingar
Motsätta
sig
orimliga
nedskärningar
av
offentliga
tjänster
och
åtstramningsåtgärder som försämrar servicenivån och underminerar
medborgarnas rättigheter
Uppmuntra åtgärder för att förbättra situationen när det gäller delat ansvar genom
kollektivavtal för att möjliggöra för män att ta större ansvar för omvårdnad av barn
Främja aktioner för starka sociala trygghetssystem som gör att alla människor
kan leva värdiga liv.
ANSTÄNDIGT ARBETE
Bakgrund
25. Anständigt arbete är den centrala punkten i ILO:s fyra strategiska mål:
(i) föreningsfrihet och effektivt erkännande av kollektivförhandlingsrätt
(ii) avskaffande av alla former av tvångs- eller obligatoriskt arbete
(iii) effektivt avskaffande av barnarbete
(iv) avskaffande av alla former av diskriminering i arbetslivet.
26. Det främjar arbetets kvalitet och ger högre produktivitet vilket bidrar till större
social trygghet och stärker den sociala dialogen.
Begreppet anständigt arbete baseras på erkännandet att arbete är en källa till
personlig värdighet, familjens stabilitet, fred i gemenskapen, social rättvisa och
hållbar utveckling. Att försvara rätten till arbete erkänner vikten av avlönat arbete
som främjare av välstånd, ekonomisk utveckling, social och mänsklig utveckling,
demokratiska styrelseformer och god psykisk hälsa; förutom att det främjar
medborgarskap, bidrar till att bekämpa fattigdom och otrygghet i arbetet och minskar
befintliga ojämlikheter.
27. Anständigt arbete handlar om att återupprätta etik i arbetsmarknadsrelationer och
säkra ömsesidig respekt. Lika behandling och lika möjligheter hänger direkt ihop med
anständigt arbete, etik i arbetsmarknadsrelationer och att demokratisera statliga
institutioner.
28. Främjandet av anständigt arbete gynnar alla i samhället, särskilt kvinnor, som
utgör majoriteten av världens fattiga och som i genomsnitt tjänar 30 % mindre än
män med samma meriter. Kvinnor arbetar inom lågavlönade jobb och i otrygga
anställningar samt inom den informella sektorn. Kvinnor utgör en minoritet när det
gäller ledande befattningar med högre löner.
29. Anständigt arbete ingår nu i millenniemålen eftersom det erkänns att det är ett
viktigt bidrag till fattigdomsbekämpningen.7
30. I Afrika, både i Nordafrika och subsahariska Afrika är kvinnor mer benägna än
män att arbeta som medhjälpande familjemedlemmar med liten eller ingen
ekonomisk eller social trygghet. 8 Denna typ av bristande jämställdhet, precis som
alla andra ojämlikheter grundat på kön eller ras utgör den strukturella axeln i sociala
ojämlikhetsmönster. Därför är det viktigt att inkludera denna dimension i politik som
utvecklas för att bekämpa fattigdom och social uteslutning.
31. Det är viktigt att främja anständigt arbete bland ungdomar och fokusera på
yrkeskvalifikationer, i syfte att främja balans mellan arbete, utbildning och familjeliv.
32. En övervägande andel kvinnor arbetar i serviceyrken där arbetstakt och
arbetsorganisation, marknadsorienterad prestationsstyrning och ledarstil ofta leder till
våld, hotelser och ohälsa.
7
FÖRENTA NATIONERNA, rapport om utvecklingsmålen “millenniemålen” 2013 sid.14
8
FÖRENTA NATIONERNA, rapport om utvecklingsmålen “millenniemålen” 2013 sid. 21
33. Vi måste organisera för ökad kollektivavtalstäckning inom branscher och yrken
där täckningen för närvarande är låg för att säkra att kvinnodominerade jobb blir
anständiga jobb.
34. Att säkerställa adekvata och värdiga arbetsförhållanden för att bevara
arbetstagarnas hälsa och säkerhet och garantera att de inte utsätts för
organisatoriskt våld, hot, sexuella övergrepp och kränkande kommersiella mål, måste
omfattas av diskussionen om anständigt arbete.
35. I ILO-rapporten "Globala sysselsättningstrender 2012: Förhindra att
sysselsättningskrisen fördjupas” noteras att "efter tre år av fortlöpande krisvillkor på
den globala arbetsmarknaden och prognoserad fortsatt svag ekonomi berörs för
närvarande 200 miljoner människor av arbetslöshet i världen". Antalet arbetare i
otrygga anställningsformer i hela världen under 2011 uppskattades till 1 520 miljoner,
en ökning med 136 miljoner sedan 2000 och nästan 23 miljoner fler jämfört med
2009. Bland kvinnor arbetar 50,5 procent i otrygga anställningsformer jämfört med
48,2 procent för män.
36. Mot bakgrund av denna verklighet är det arbetarrörelsens roll att organisera
arbetstagare
och
utveckla
organiseringsstrategier,
kampanjer
och
kollektivförhandlingar och placera frågan om anständigt arbete i centrum av
debatten. Företag och regeringar måste bidra till socialt ansvar och främja anständigt
arbete och respektera ILO:s konventioner i syfte att demokratisera
arbetsmarknadsrelationerna och uppnå följande mål:
A. Intensivare satsningar för att skapa anständigt arbete och lika möjligheter
istället för att arbeta med åtstramningsåtgärder på det sociala området och
inom offentliga tjänster för att råda bot mot finanskrisen och eliminera
fattigdom.
B. Lönerna måste vara tillräckliga för att garantera att alla människor kan leva
anständigt och med värdighet enligt gällande kollektivavtal och den ordinarie
arbetstiden inom alla verksamheter måste respekteras.
C. Främjande av åtgärder och program som säkerställer att kvinnor deltar i
alla sysselsättningsprocesser, inklusive i fastställandet av rekryteringsmål,
utbildning och främjande av kvinnors, minoriteters och funktionshindrades
tillgång till arbetsmarknaden. Främja kampen mot alla former av
diskriminering (konvention nr. 100 och 111).
D. Garantera arbetstagarnas deltagande i processen att definiera offentlig
policy som förhindrar uppsägning utan saklig grund (konventionen 158).
E. Kämpa mot arbetsrättsändringar för större "flexibilitet" för arbetsgivare
genom att försämra arbetsvillkoren i sken av att skapa fler arbetstillfällen.
F. Kämpa mot alla former av otrygga jobb, i synnerhet arbetskraftshandel och
informellt arbete och skapandet av mekanismer för att sätta stopp för sådana
metoder inom alla näringslivssektorer.
G. Kämpa för kostnadsfria, bra och tillgängliga transporter som betalas av
företaget när arbetstagare, i synnerhet kvinnor arbetar utöver normal arbetstid
tidigt på morgorna eller sent på kvällen för att arbetsgivaren kräver större
“flexibilitet”.
H. Främja lika möjligheter och lika behandling av arbetstagare med
familjeansvar (konventionen 156).
I. Stöd för konvention 189 – om hushållsanställdas rättigheter i alla länder om
att likabehandling ska gälla jämfört med andra arbetstagare.
J. Främja skydd för utsatta grupper som migrerande arbetstagare och deras
familjer i den informella ekonomin, genom särskilda program och
verksamheter.
K. Utveckla mekanismer för att garantera hälsa och säkerhet på
arbetsplatsen.
L. Utveckla politik som främjar innovationsprocesser för att ersätta
ohälsosamma produktionsprocesser som kan skada sysselsättningen.
M. Uppmuntra forskning om hälsoeffekterna för anställda inom industrier som
använder nanoteknik, speciellt inom farmaceutiska och kosmetiska industrier
där en stor majoritet kvinnor arbetar.
N. Säkerställa mekanismer och strategier för att eliminera alla former av
barnarbete (konventioner 138 och 182).
O. Utveckla aktioner och offentlig politik för att bekämpa kommersiellt sexuellt
utnyttjandet av barn, tonåringar och kvinnor.
P. Kräva lagstiftning och arbeta för att avskaffa sexuella trakasserier på
arbetsplatsen och i samhället i allmänhet.
Q. Arbeta för att stärka befintliga plattformar för social dialog och
trepartssammansatta organ och se till att kvinnofrågor och jämställhet tas upp
i dessa organ.
SLUTSATSER
37. UNI kommer att:
Fortsätta samarbeta med alla globala fackliga federationer främst EI
(Lärarinternationalen) och ISKA (det globala facket för kommunalt och statligt
anställda) för att stötta deras arbete för att skapa ett jämlikt samhälle.
Fortsätta kräva anständigt arbete genom aktioner, kampanjer, förhandlingar
och genom att teckna globala ramavtal.
Stötta
medlemsförbundens
organiseringsarbete
för
ökad
kollektivavtalstäckning inom alla kvinnodominerade branscher och
yrkesgrupper.
38. Medlemsförbund kommer att:
Genomföra lobbyverksamheter gentemot regeringar och mellanstatliga
organisationer och genomföra aktioner tillsammans med systerorganisationer
för att uppfylla våra mål om lika tillgång till kostnadsfria offentliga tjänster av
god kvalitet särskilt på områden som utbildning och sjukvård, säkerhet,
rättvisa och social trygghet i alla länder.
Aktivt fortsätta driva våra krav för anständigt arbete genom
lobbyverksamheter, kampanjer och i förhandlingar om globala ramavtal med
företag.
Uppmuntra åtgärder för att förbättra delat familjeansvar mellan kvinnor och
män genom kollektivavtal med företag för att underlätta att män tar delat
vårdansvar.
