DEBATT
”Heterosexuell tolkning
av Brokeback Mountain”
Det är inte förenligt med de yrkesetiska principerna
att som psykolog problematisera homosexualitet
mer än heterosexualitet, skriver fyra medlemmar,
som har reagerat på Cecilia Hectors filmrecension
i nr 9.
C
ecilia Hector recenserar
i Psykologtidningen
9/2006 bland annat filmen
Brokeback Mountain och
spekulerar under psykoanalytisk flagg om orsaken till att
man blir homosexuell. Hon
skriver att hon inte ”har löst
gåtan om homosexualitetens ursprung” men att hon
tror att längtan efter en öm
och trygg far som duger att
identifiera sig med, bidrar till
att en man väljer en man som
sexualpartner. Hon skriver
sedan att det rimligen borde
gälla kvinnor också. Här är
det otydligt vad Cecilia Hector menar. Spekulerar hon
vidare i ”homosexualitetens
gåta” fast kvinnlig homosexualitet denna gång? Eller
menar hon heterosexuella
kvinnor? Om hon menar heterosexuella kvinnor; varför
ser hon inte heterosexualiteten som en gåta?
DEN STÖRSTA FRÅGAN är emellertid varför Cecilia Hector
beskriver homosexualiteten
som en gåta? Varför framställs den som något avvikande som ska lösas eller
förklaras? Varför behöver
inte heterosexualitetens position som normal och naturlig
lösas eller förklaras? Cecilia Hector beskriver att de
båda männen i filmen finner
”svalka för sin ömhetstörst
hos varandra” och att männen dras till varandra genom
identifikation. Det ligger inte
långt bort att tolka detta som
att hon menar: ”De har inte
20
upptäckt könsskillnaden och
det är inte riktig kärlek”.
Männen i filmen lever i en
heteronormativ förtryckande
värld där det inte är möjligt
att leva öppet och där skenäktenskap är den enda tragiska
möjligheten. Men Cecilia
Hector skriver: ”Deras kvinnor, mödrar, hustrur och
döttrar når till sin förtvivlan
inte fram till dem så mycket
som krävs för att tränga innanför den hårda ytan.”
varför Cecilia
Hector spekulerar i männens
relationer till kvinnor. Är det
underförstådda budskapet:
om de inte hade sin hårda yta
kunde de ha levt heterosexuellt? Och menar hon att det
hade varit önskvärt?
Cecilia Hector beskriver
en av männen som ”mest
uttalat homosexuell”. Man
kan fråga sig vad hon tänker
att den andre mannen då är:
Förledd heterosexuell? Det
är också intressant att det i
Cecilia Hectors tolkning är
”mild omtanke” som den ena
mannen lärt sig av sin moder
”som bryter isen mellan de
bägge fårahedarna”. Cecilia
Hectors heterosexuella tolkningsram är kompakt. Kan
inte två män älska varandra
utan att Cecilia Hector måste
söka orsaksförklaringar och
placera den ena mannen i en
feminin position?
Cecilia Hectors heteronormativitet är full av dimmoln och glidningar. Hon
positionerar sig inte som
MAN KAN UNDRA
Psykologtidningen 12/06
uttalat homofob men hennes
heteronormativa grundantaganden lyser igenom i texten.
Bara det faktum att hon är
så otydlig att en homofob
tolkning av hennes recension
över huvud taget är möjlig är
allvarligt. Som i alla förtryckarsystem är makten undanglidande. Den behöver inte
visa sig öppet eller bekänna
färg. Precis som få arbetsgivare öppet medger att de är
för osakliga löneskillnader
mellan kvinnor och män eller
att de helst anställer infödda
vita svenskar, unnar sig de
flesta som har en föreställning om homosexualitet som
något onormalt, att vara
omedvetna om sina fördomar
eller förneka dem. Det gör
det svårt att bemöta föreställningarna utan att just visa
på möjliga tolkningar och
konsekvenser av en heteronormativ ideologi. Tolkningar som man tyvärr aldrig
kan bevisa vara sanna eller
ett uttryck för författarens
intention. Men den form
av heteronormativitet som
recensionen ger uttryck för är
farlig och luktar unket.
värld där homosexuella fortfarande förtrycks
dagligen: Ibland av ignorans,
ibland av intolerans, ibland
under högerextrem flagg och
påfallande ofta under familjekonservativ, religiös eller psykoanalytisk flagg. Verkligheten är den att drygt var tredje
homo- och bisexuell känner
någon som blivit utsatt
för våld på grund av sin
sexuella läggning (Tiby,
2000). Verkligheten är också,
enligt Folkhälsoinstitutet
(2005), den att diskrimineringen i samhället gör att
självmordsförsök är dubbelt
så vanliga bland homo- och
bisexuella jämfört med totalpopulationen.
Psykologkåren borde gå
VI LEVER I EN
Psykologtidningen 12/06
i bräschen för frågor om
mänskliga rättigheter och
humanism och det står också
i Yrkesetiska principer för
psykologer i Norden (1998)
att klienten ska respekteras
för sin sexuella läggning:
”Psykologen respekterar
individens grundläggande
rättigheter, värdighet och
värde och uppmärksammar
att hans/hennes kunnande
inte används för att kränka,
utnyttja eller förtrycka individen. I detta ingår att vara
uppmärksam och respektera
den kunskap, insikt, erfarenhet och kompetens som
klienter, berörda tredje parter och allmänhet har samt
att respektera kollegors och
andra yrkesgruppers särskilda kompetens, skyldighet och
ansvar. I detta ingår också
att respektera individuella,
rollmässiga och kulturella
olikheter vad gäller funktionsnivå, kön, sexuell orientering, etniskt och nationellt
ur- sprung och tillhörighet,
ålder, religion, språk och
socioekonomisk status samt
att vara uppmärksam på de
begränsningar som ligger i
egna kulturella, klassmässiga
och köns- mässiga förutsättningar.” (Utdrag ur Yrkesetiska
principer för psykologer i Norden,
antagna på Psykologförbundets
kongress 1998.)
Denna skrivning borde
rimligen innebära att det
inte är acceptabelt att som
psykolog problematisera homosexualitet mer än heterosexualitet. Inte heller att söka
orsaksförklaringar till homosexualitet men inte till heterosexualitet eller att betrakta
homosexualitet som något
mindre naturligt eller mindre
önskvärt än heterosexualitet.
Det torde inte heller vara
acceptabelt att uttrycka sig
så slarvigt att man direkt
eller indirekt ger grogrund
åt sådana föreställningar.
Brokeback Mountain är en
mycket vacker och sorglig film
som handlar om två mäns
kamp för kärlek i en homofob
värld. Tyvärr fortfarande ett
brännande aktuellt tema.
MALIN FORS,
psykologstudent termin 8
HANS HANNER, psykolog
MAYA KEROSUO, psykolog
MALIN MÅRTENSSON, psykolog
KÄLLOR:
Hector, Cecilia (2006). Tre filmer om att söka
efter förståelse. Psykologtidningen 9/06, s. 28.
Psykologförbundet. (1998): Yrkesetiska
principer för psykologer i Norden. Stockholm:
Psykologförbundet.
Statens folkhälsoinstitut (2005). Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsosituation: Återrapportering av regeringsuppdrag
att undersöka och analysera hälsosituationen
bland hbt-personer. Rapport nr A 2005:19.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Tiby. Eva (2000). De utsatta. Brott mot homosexuella kvinnor och män. Rapport nr. 2000:3.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Cecilia Hector svarar:
Förvånad över de starka
reaktioner min text om filmerna Broke Back Mountain,
North Country och Crash
väckt, ser jag fram emot ett
fortsatt meningsutbyte om
homo- och heterosexualitet
i Psykologtidningen. Min
utgångspunkt i den aktuella
artikeln var hur förtryckande
samhällen verkar förödande
på våra mänskliga relationer.
CECILIA HECTOR
Psykolog
21
