Däggdjur - Magnus Lagerberg Homepage

Däggdjur
Mullvad 38
(sifferbeteckning hänvisar till däggdjur , grod och kräldjur Curry-Lindahl)
Myllrik skogsmark
Insekter, daggmask, sniglar, döda eller levande djur och ormar.
Hamstrar och gräver gångar
Näbbmus 30
utdragen nos
skog, fält, diken, buskage
insekter, daggmask, sniglar, grodor
½ sin vikt i föda varje dag
Åkersork 72
Öronen tillbakadragna
biotoper som domineras av gräs
gräs, frön och insekter
Skogsmus 82
liten stora öron
Barr, bland eller lövskog(gärna i bok eller ekskog)
trädfrön, insekter, mask och döda ryggradsdjur
Hermelin 90
Brun och vit, på vintern helvit med svart svanstipp
åker, äng, skogskant, lövdungar
möss, sorkar, lemlar, harar, fåglar och ägg
Mink 89
brun med vit fläck på hakan
sjöar vattendrag stränder
fisk, däggdjur, fåglar, insekter, grodor och kräldjur
Skogshare 55
brungrå, vit kort svans
barr eller blandskog i hela Sverige
örter, gräs, kvistar, ris och bark
Fälthare 56
Större än skogsharen, svansens översida är svart, gulröda ögon
Främst i södra Sverige
hagmarker, buskvegetation, åkrar och sädesfält
växter och gröda, gräs och örter
Kräldjur
Huggorm 26
Fuktiga områden
smådäggdjur, ödlor, grodor, fågel och ägg
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
1
Snok 27
Vitgul fläck
närhet till vatten på fuktiga och vegetationsrika platser
grodor, fiskar och vattenödlor
Ormslå 25
Benlös ödla
kulturmark, löv och barrskog
Sniglar, mask, spindlar och insekter
Skogsödla 22
Brun, fyra ben
Mossar, myrar, träsk barr eller blandskog
Insekter, tusenfoting, spindlar och daggmask
Groddjur
Padda 12
vårtig
finns på alla platser, kräver fuktiga gömställen
insekter, bin, sniglar, mask, groddjur och kräldjur
Groda 14
fuktig vegetationsrik terräng
insekter, mask, spindlar och sniglar
Salamander
fuktig löv eller blandskog
mask, snigel och insekter
Fiskar
Abborre 37:3
Sifferbeteckning hänvisar till fiskar i färg Curry-Lindahl
Alla slags vatten förutom starkt strömmande
tusenbröder småvuxna på grund av stor födokonkurrens
plankton första året, senare insektslarver, kräftdjur och småfisk
vid 15-20 cm enbart fisk och kräftdjur
Spigg 56:1
Vanligtvis tre taggar framför ryggfenan. Liten
Salt, bräckt och sött vatten
I stim vid vegetationsrika stränder
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
2
Hanen bygger bo och lockar honan om hon är intresserad simmar hon in med sån fart
att huvudet tränger in i boets vägg i denna ställning lägger hon sin rom. Hanen lagar
boet och lockar fler honor att lägga sin rom. Hanen sköter om boet och romkornen.
Små vatten organismer, fiskägg och yngel, hinnkräfter och mygglarver.
Lax 11:1
Stor med gällocksfläckar
Runt alla Sveriges kuster
föds i älvar men vandrar ut i havet, återvänder för lek efter 1 till 5½ år. Hanarna leker
ibland 2 ggr per livscykel
I älvstadiet: snäckor, musslor, märlor, insekter i vatten och luft.
älvmynningen:kräftdjur, räkor och småfisk
övergår successivt till strömming, sill, skarpsill, tobis och spigg.
Rödspätta 61:2
Röda prickar, gråbrun
Kustfisk, grunda sand och lerbottnar
musslor, tagghudingar, kräftdjur och maskar.
Makrill 43:1
Svarta tvärband, gön eller blå.
Skagerack,Kattegatt och Öresund.
Ibland i stim upp till Åland. Lever i fria vattenlager. En av de snabbaste fiskarna.
Som unge lever den av plankton, fiskägg och kräftdjurslarver.
Som vuxen plankton och småfisk torsk, sill och skarpsill.
Lake 33:1
Sjöar och kuster(ostkust9
Trivs i kallt vatten och lösa lerbottnar i djupare partier.
Föda. fisk, fiskrom, kräftdjur, snäckor och insektslarver.
Braxen 22:1
Störst av braxfiskarna, mörkgrå fenor.
I grunda varma sjöar och skärgårdsvikar gärna växtrika dybottnar.
Mask, insektslarver, kräftdjur, blötdjur.
Står lodrätt med munnen mot bottnen och suger in bottensubstans som sorteras i
munnen.
Skrubbskädda 63:1
Rader av skrovliga knölar längs rygg och analfenornas bas.
Skagerack, Kattegatt, Öresund, Östersjön inkl sthlms skärgård.
Dybottnar och tångbevuxna lokaler på grunt vatten.
Föda: musslor, ormstjärnor, kräftdjur och småfisk.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
3
Torsk 29:3
Djuphavsfisk som finns i alla svenska hav. 20- 200 meters djup.
Lever av fisk, sill lodda, tobis, kräftdjur och musslor.
Piggvar 57:1
Saknar fjäll och har taggiga benknölar.
Västkusten och ostkusten upp till Åland.
Sand och stenbottnar ovanför 70 meters nivån.
Fisk, kräftdjur och musslor
Hornsimpa 52:3
Skrovliga knölar på huvudets översida dessa äro mest utvecklade bland arter i
Östersjön och reducerade i sötvatten.
Finns från Öland och uppåt. Leker på grunt vatten annars 70-100 meters djup.
Äter kräftdjur, insekter, maskar och mollusker.
Ål 26:1
Både hav och insjö. Bottendjur och nattdjur.
Föds som larv i östra Atlanten och driver med strömmarna dan kallas då glasål. Den
vandrar som ung ål upp i söttvatten och blir könsmogen vid 12-15 år. Den leker på
stora djup i havet och dör troligen efter leken man har aldrig hittat en död eller levande
färdiglekt ål varför lekplatserna ej är kända.
Mört 21:2
.
Röda ögon och fenbaser
Vanligaste sötvattenfisken men finns även längs kusterna.
Lever i stim på grunda vegetationsrika uppvärmda vatten.
Äter: insektslarver, snäckor, kräftdjur, växter och alger.
Gädda 18:2
Skärgårdar,sjöar, på västkusten endast vid flodmynningar med bräckvatten.
Grunda vegetationsrika vikar och sund. Ensamlevande. Äter periodvis och då alla slags
fiskar även sin egen art. Stationär
Strömming 9:3
Talrikast. Finns i hav och kusthav och lever i stim på 1,5-100m djup..
Plankton, kräftdjur, fisklarver, blötdjur.
Mjölke och rom läggs på sand, grus eller stenbankar.
Sjurygg 55:1
Tjock förknölad hud utan fjäll. Finns längs hela kusten.
Honan lägger en tallrikstor romkaka som hanen befruktar. Han suger sig därefter fast
och vaktar och viftar fram friskt vatten.
De äter kräftdjur, musslor och maneter.
Hanen kallas stenbit och honan kvabbso.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
4
Gös 37:2
Mer långsträckt än abborre, främre ryggfenan svartfläckig.
Finns i större sjöar helst lergrumliga, även i bräckvatten i skärgårdar.
Lever i stim eller enstaka, undviker stränder.
Yngel äter plankton insektslarver. Som unge fiskyngel och kräftdjur. Som vuxen: nors,
löja, sik och abborre.
Insekter
grupp tvestjärtar
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
5
Tvestjärt
Nattdjur som håller sig gömd under dagen dold under stenar och växter. Tångformad gripklo i
bakändan. Klon används som vapen och som hjälp att veckla ihop vingarna. Honan bygger under
hösten ett bo där även hanen stannar under vintern. Tvestjärtshonan är känd för att ta väl hand om sina
barn. Honan använder klon vid äggvårdnad. Hon håller ungarna samlade och slickar och matar dem.
Vilket är unikt i insektsvärlden. Luktar illa. Biter med munnen. Äter växtdelar och andra smådjur.
Ofullständig förvandling.
Rätvingar
Har bitande mundelar, tuggar blad eller är rovdjur. Kraftiga hoppben och spelar. Ofullständig
förvandling.
Gräshoppa
Växtätare, gräs. Har kortare antenner och mindre bakben än vårtbitaren. Förekommer på öppna
marker. spelar genom att bakbenen gnids mot en vingribba på täckvingen.
Vårtbitare
Grön allmän i ängsmarker eller i buskvegetation.
Rovdjur men äter också saftiga växtdelar. Hanen spelar genom att gnida täckvingsbaserna mot
varandra. Den är större än gräshoppa, har kraftigare bakben och långa antenner.
Amerikansk vårtbitare. Vid befruktningen överförs en spermiebehållare + proteinsäck vars vikt kan
uppgå till 30% av hanens vikt vilket måste betraktas som mycket kostsamt för hanen. Hanen blir på
detta sätt en begränsad resurs om vilka honorna konkurrerar.
Trollsländor
Ofullständig förvandling= ägg, nymf,fullvuxen. har kraftiga käkar. två par genomskinliga vingar.
Fångar insekter i flykten.
Trollslända
Stora ögon, snabb flygare som jagar andra insekter. Larven är ett glupskt rovdjur. Vingarna hos den
vuxne är nätådrade och hålls utfällda även under vila. Kan flyga baklänges. Var bland de första
insekterna som utvecklades på jorden för miljoner år sedan. Solskensälskande , vistas gärna i
skogsbryn och gläntor, ofta långt från vatten. Nymfen hittas i stillastående sötvatten, den är rovdjur
och fångar sitt byte med en framsträckbar fångstmask. Klättrar strax före kläckningen upp på vatten
växter där man ofta kan finna tomma nymfskinn. Andas med trakégälar under vatten tunnhudade
utskott syret tas upp genom huden och överförs i gasform till ett slutet system. (parningen sker
ungefär som en brutal våldtäkt.)annars ungefär som flickslända. larvutvecklingen tar från 2 till 5 år.
Honan lever i cykler de äter , lägger ägg, äter etc. honorna har ett begränsat antal äggläggningsplatser,
begränsad resurs.
Flickslända, jungfruslända.
smal och gracil, metallglänsande. hanen blå honan ofta violett eller brun. Fäller ihop vingarna under
vila.
Hanarna har revir invid vattenbryn. Före parningen överför hanen sperma från bakkroppen till
undersidan av andra bakkroppsegment. Många insekter kan förvara spermier i en ficka. Penisen har ett
vispliknande utskott med vilken han rengör hennes ficka från tidigare spermier innan han låter sina
spermier tränga in. Hannen uppvaktar honan, om hon inte är intresserad höjer hon bakkroppen mot
honom. Men om hon är intresserad sänker han sig ned och klättrar via hennes vingar ner till huvudet
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
6
och håller fast hennes huvud med stjärten varvid hon för sin bakkropp framåt mot hans parningsorgan
de bildar ett parningshjul. ofta har hanen valt ut en äggläggningsplats och visar honan denna , hanen
övervakar honans äggläggning, ofta behåller han det kloliknande greppet tills hon lagt äggen.
Larven är ett rovdjur med tre trakégälsblad i rumpan, den lever två år i vattnet innan de fullbildas till
slända.
Dagsländor. Ofullständig förvandling, kort livstid.
Känns igen på sina genomskinliga, rättuppstående vingar. larverna lever ca 2 år i vattnet där de ligger
nergrävda och livnär sig på finfördelat organiskt material. När larven kläcks bildas först ett ej
könsmoget mellanstadie, subimago. denna flyger in till vegetationen vid stranden och omvandlas inom
kort till en könsmogen imago med skarpare färgteckning och längre ben. den fullbildade dagsländans
liv är kort, särskilt för hanen som kanske lever under bara några timmar, under denna tid sker
parningen. Tarmkanalen är fylld med luft och ingen föda intags.
Skinnbaggar ofullständig förvandling. Har en speciell sugsnabel. Alla vattenskinnbaggar suger ur
sona offer. Alla skinnbaggar har sneda ryggfåror.
Klodyvel
Vattenskorpion. Har ett andningsrör i bakändan, främre benparet omvandlas till griporgan.
förekommer allmänt i grunda insjöar eller dammar med dybotten. Drunknar om den ej kan ta sig till
ytan. Lever av små vattendjur, fiskyngel och larver.
Ryggsimmare
Bakbenen långa simben. simmar snabbt och ryckigt med buken upp. Rovdjur ständigt beredd att
överfalla smådjur som faller i vattnet. Kan flyga speciellt vid solsken.
Buksimmare
Vissa lever av växtdelar och encelliga plankton andra äter djurplankton.
Skräddare
Benen måste ständigt oljas in med fett från körtlar vid munnen för att hållas vattenavstötande. De
lever av insekter som råkar falla ned i vattnet, deras känsliga ben känner av vibrationer. de rusar dit
och suger ut bytet.
Stinkfly eller bärfis har utskutande skuldror. Stinkfly och bärfis har sneda ryggfåror.
Spröt i bakändan = dagslända
Ej spröt i bakändan -långa antenner = nattslända
- korta antenner = trollslända
Larver som lever i ett rör = fjärilslarv korta ben
Nattsländelarv långa ben
Ofullständig förvandling
Fullständig förvandling
Tvestjärtar
Steklar: Bin, getingar stackmyra
Trollslända, Flickslända, Nattslända
Fjärilar: Kålfjäril, Sorgmantel, Citronfjäril,
Guldvinge, Påfågelöga, Makaonfjäril
Dagslända
Skalbaggar: (Raka ryggfåror) Guldbagge,
Ollonborre, Dödgrävare, Snytbagge, Nyckelpiga,
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
7
Rätvingar Gräshoppa, Vårtbitare
Skinnbaggar (sneda ryggfåror)
Skräddare, spottstrit, Buksimmare,
Bärfis, dykare, Ryggsimmare, Klodyvel
Tordyvel, knäppare, Timmerman, Jordlöpare
Tvåvingar: Blomfluga, Mygga, husfluga
Leddjur
Korsspindel 8 ben
Det vita fläckmönstret på ryggsidan har gett arten dess namn.
Hjulspindel. Spinner först yttersidorna, ekrarna och centrum med en tråd som ej är
klibbig. Därefter de klibbiga fångsttrådarna och sist signaltråden.
Skog- och ängsmark, husväggar.
Lockespindel 8 långa ben
Spinner ej nät utan springer ifatt bytet.
Insekter, kvalster, gråsuggor och sniglar hör till dieten men även frukt, frön och svamp.
Om den fastnar med ett ben släpper den benet inget nytt växer ut. Kan bitas.
På marken, källare och uthus.
Fästing
Litet kvalster som suger blod av däggdjur, fåglar, ormar och ödlor.
Skog och buskmark. Kam orsaka borrelia en bakteriesjukdom samt TBE som kan ge
hjärnhinneinflammation.
Skog och buskmark.
Gråsugga 7 par gångben
Trivs på fuktiga ställen och lever av förmultnade växtdelar.
Vattengråsuggan lever i sötvatten.
Dubbelfotingar
T ex. tusenfoting 2 par ben på varje segment.
Vegetarianer kan avge obehagliga odörer från stinkkörtlar.
Finns i mossa, lövförna och under bark.
Enkelfotingar
1 par ben på varje segment.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
8
Rovdjur med giftkörtlar lever i fuktig jord under bark och stenar.
Maskar
Daggmask indelad i segment, hermafroditer byter sädesvätska. Äter förmultnande
växtdelar. Nyttodjur.
Igel
Hermafrodit. Sugskålar i bägge ändar de bakre störst. I svalget sitter vassa tänder.
Suger blod från grodor, fiskar, kreatur och människor.
Blötdjur
Musslor
Tvådelat skal. Lever av småorganismer.
Snäckor
T.ex. Vinbärssnäckan som troligen fördes hit av munkar finns ofta i närheten av slott
och herresäten. Tillåtet att äta snäckor under fastan. Lungsnäcka, hermafrodit med
kärlekspilar. Ögat sitter längst ut på de längsta tentaklerna.
Sniglar
Bygger inte hus. Tungan är försedd med små taggar varmed snigeln raspar sönder
växternas vävnad. Lungsnäckor.
Åkersnigeln är brun och skogssnigeln är svart.
Sortering fåglar
Vatten
Doppfåglar . Små till andstora simfåglar som dyker efter föda.
Skäggdopping
Vid näringsrika sjöar, flyttar, ungarna på ryggen
Äter småfisk, vatteninsekter
Andfåglar
Gäss:
Simfåglar med simhudsförsedda fåglar
brun och svartvittecknade fåglar som betar gräs på fält eller stränder.
Kanadagås Hela Sv. (inplanterad på 40 talet) sjöar, öppna vatten. Stannar drar sig lite
söderut. Bon på holmar. Hanen vaktar, håller t.o.m. räv borta. äter gräs,
vattenväxter, insekter, mask.
Simänder: födosöker i ytvattnet eller ”tippar” Lyfter lodrätt från vattenytan.
Gräsand:Äter vattenväxter, blötdjur, insekter och säd
Dykänder: dyker efter föda och lyfter med springande ansats.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
9
Knipa,Hanen svartvit-svart huvudm mkt vitt på buk, vita kinder. Honan gråbrun kropp,
mörkbrunt huvud, vit halsring. Båda har lätt trekantigt huvud. Flyttar till
Sveriges södra kuster. Bon i trädholkar(t.ex fd. spillkråkebon), holkar.
Äter insekter, kräft- och blötdjur.
Ejder, åda och guding, helsing. Dyker men tippar även på grunt vatten. Flyttfågel i
Östersjön, Hanarna redan under sommaren, återvänder slutet i mars eller
april ofta koncentrerat till några dagar. Lever till stor del av musslor och
kräftdjur.
Vigg, hanen svartvit med lång nacktofs, honan mörkbrun m kort tofs. Hels Sv -kuster
och invatten. Övervintrar ofta i skyddade havsvikar och hamnar eller
andra öppna vattendrag t.ex Sthlms ström. Äter insekter, blötdjur och
kräftdjur.
Sumphönsfåglar: små till medelstora hönsliknande kärrmarksfåglar, många med undanskymda
vanor.
Ljudaktiva på natten.
Sothöna, skiffersvart bullig kropp, vit panna, röda ögon. näringsrika sjöar och
vattendrag. Flyttar till Sö Sv kust, sen höst och vintrar ofta
sammanhållan flockar som tätt betar eller dyker efter sjögräs och
växtstjälkar, även mindre djur ingår i födan. Ej simhud.
Rovfågel:
Fiskjuse ljus fågel som ryttlar(stillastående med flaxande vingar) och störtdyker efter
fisk.En stor smalvingad rovfågel, undertill ljus med mörka armpennor,
ljust huvud med mörkt ögonband. Fiskar utmed vattendrag, såväl åar och
fiskdammar som större insjöar och havsvikar. Häckar i stora risbon i
toppen av en stor tall ofta exponerat på en holme. Flyttar till västafrika
eller medelhavsområdet.
Måsfåglar:
Knutna till vatten. oftast ljusa fåglar med grå eller svart mantel och gula
eller röda näbbar, ungfåglar oftast brunspräckliga.
Skrattmås, chokladdoppat huvud. Hela Sv. vid kuster och insjöar. Flyttfågel i norra
skandinavien. äter mask, insekter, spannmål. Mkt anpassningsbar i
födoval och biotop. Häckar kolonivis.
Fiskmås Kuster och insjöar. Bon på klippor och stränder, boet görs av gräs och växter.
äter allt- småfisk, mask, insekter och spannmål . Ses ofta tillsammans
med skrattmåsar på nyplöjda åkrar. Övervintrar i södra skandinavien.
huvuddelen flyttar dock till västra och sydvästra europa.
Gråtrut Liknar fiskmås men är större. Röd fläck på näbben. Södra och mellersta Sv.
Flyttar till öppet vatten vid kusterna. Bon i kolonier på klippor och kala
skär. Boet görs av torv och tång. Allätare -fisk, mask mm.
fam tärnor: Eleganta, långvingade och ofta långstjärtade. ljus dräkt med svart hjässa typiskt för
alla
arter av släktet Sterna
Tärna: Gråvit med svart huva från näbb till nacke. Svart näbbspets (silvertärnan utan
svart näbbspets). förekommer utmed havskuster såväl som vid insjöar
och floder. flyttar fisktärnan till afrika, silvertärnan till antarktis. Lever
av småfisk
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
10
Vadarefåglar:
Strandskata
Gotland och Öland
musslor) och
Stor brokig vadare med tjock röd näbb.Förekommer på de flesta
havsstränder och lokalt i inlandet vid betsefält. På
häckar de ofta på steniga åkrar. Äter blötdjur (snäckor och
borstmaskar de som lever i inlandet har mask som stapelföda.
Vipor Kortnäbbade ofta brokigt tecknade vadare. Karaktäristiskt födobeteende står
blickstilla, går några steg, stelnar igen etc.
Tofsvipa, en karaktärsfågel på strandängar och i många jordbrukslandskap. Unik bland
vadarna med sin långa tofs och sin gröna rygg. Utpräglad flockfågel.
Flyttar till västeuropa , åter mars -vårtecken. Lever av allehanda
ryggradslösa djur, insekter, mask etc.
Småvadare heterogent utseende från små kortnäbbade till stora långnäbbade vadare. De
flesta knutna till våtmarker. De flesta mycket vokala.
Storspov, spov betyder spatsera, gå högrest. Brunspräcklig m långa ben, lång böjd
näbb. Hela Sv. -hedmark, ängar nära vatten. Honan flyttar redan i juni
(sträcktopp kring midsommar, hanarna 20 juli och juv i aug.)och lämnar
hanen att sköta om ungarna. Bon i mossar, åkrar. Bon drejas ut och
fodras med gräs. Lever av insekter, spindlar och gråsuggor
Enkelbeckasin allmän i hela Sv. vid kärr och tuvängarStor som en
stare.Karaktäristisk
med den långa
rörelser. Äter
med sin långa näbb och markerade huvudteckning. Borrar
näbben i dy och annan lös grund med ryckiga mekaniska
insekter, växter, kräft och blötdjur. Vid fara trycker den ner sig i vatten
till två tredjedelar. Åstadkommer ett vibrationsljud genom att dyka med
utspärrad stjärt.
Dubbelbeckasin(ej)
Morkulla mellanstor (mellan spov och beckasin) brunspräcklig, långa ben och lång
rak
Skarvar
näbb. Hela Sv. - fuktig skogsmark. Flyttar gärna omnatten. Bon i
ormbunkar, ris, lövhögar(kamoflage) Den lever av maskar och insekter
som den finner genom att borra ned näbben i dy och löslövförna.
Gåsstora svartaktiga simfåglar som dyker efter fisk. Står upprätt på klippor, ibland
med utfällda vingar.
Storskarv En stor mörk vattenfågel med ett något reptillikt utseende. Har för vana att
stå med utfällda vingar.Trädhäckande i Östersjön Lever av fisk
Hägrar
Medelstora till mycket stora, långhalsade och långbenta kärrmarksfåglar. Flyger med
indragen hals.
Häger En stor grå fågel, mörkare i vingkanterna, lång, spetsig gul näbb gul och
reptilögon.Krökt hals.Påträffas vid vattendrag och i
jordbrukslandskap.Häckar lokalt kolonivis i risbon i träd, i bladvassfält
men sprider sig från kolonierna mot eftersommaren och uppträder då
allmänt i fiskrika sjöar. Flyttar från Sverige i sept-okt. Lever av fisk,
mindre djur och insekter.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
11
Land(skog)
Rovfågel
Ormvråk. Påminner om små örnar, färg varierar från mörkt brun till nästan vit.. Hela
Sv.(inte längst i norr). Flyttar till Sö Sv. Danmark tyskland. Allmän i
kustlandskap med dungar eller skogsområden gränsande mot betesmark,
åkrar, mossar, hyggen o andra öppna jaktmarker. Sitter ofta öppet på
telefonstolpar och i träd. Föda gnagare, fågelungar, ormar, grodor,
maskar, insekter etc.
Ugglor Natt eller skymningsaktiva fåglar med varierande storlek. Dräkt ofta kamoflagefärgat brun
eller gråstrimmig. Uppseendeväckande läten om natten
Kattuggla en kråkstor rundhult uggla med helsvarta ögon. häckar ofta i öppen löv- eller
blandskog, ofta i närheten av mänsklig bebyggelse. Bon i ekbackar,
hergårdsparker och alléer där det finns gott om bohål. Livnär sig
framförallt på smågnagare men även igelkott, fåglar, grodor och mask.
Gökfåglar Långstjärtade solitärer och boparasiter
Gök, gråbrun, gråblå randigt tecknad lång, tydligt rundad stjärt. Hela Sv -skog,äng och
hed. Flyttar till tropiska afrika och återvänder omkring 10:e maj. Honan
är specialiserad att lägga sina ägg hos en art vars ägg liknar hennes egna.
Bl. a hos sädesärla och rödstjärt. Den livnär sig på håriga insektslarver
som undviks av de flesta andra arter.
Duvfåglar Medelstora, ofta rundhuvade fåglar. Flockas under icke häckningstid. Har mörka o-ande
läten.
Ringduva Mörkt brunröd m rött bröst. Vitt fält på vingarna och grön och vit fläck på
halsen. Skogsmark och parker. Föda bär, frön och knoppar. Bok och
ekollon viktig föda om höst. Flyttar en del stannar i Sö Sv.
Tättingar:
Svalor
bebor lufthavet, tar flygande insekter. Bygger speciella bon.
Ladusvala(rött bröst) längst och mest kluven stjärt av svalorna. Blåsvart med vitt bröst.
Röd mask/ansikte. Hela landet odlingslandskap vid bebyggelse. Flyttar
till afrika. gör skålformiga lerbon på bjälke i loge, lada eller under
brygga. Flyttar till afrika. Äter insekter.
Husvala känns alltid igen på sin vita övergump. Häckar kolonivis på byggnader och
bergväggar i lerbon.. Äter insekter men jagar på högre höjd än
ladusvalan. Flyttar till tropiska afrika
Ärlor.
Sirliga, oftast marklevande fåglar med lång stjärt:
Sädesärla svart, vit och grå med lång vippande stjärt. Hela Sv bebyggelse gärna nära
vatten. Flyttar till afrika. Återvänder punktligt första aprilveckan i Sö Sv.
Äter insekter.
Sidensvans
kortstjärtad, i flykten starlik
Sidensvans gråbeige m lång hjästofs. Svart haklapp. gult längst ut på vingar och stjärt.
Främst i Norrländsk barrskog. Bon göms i tät gran eller tall nära myr.
Byggs av kvistar, lava och mossar. Äter rönnbär, frukt på sommaren
även insekter.
Sångare
Relativt små, enkelt tecknade fåglar. Huvudsakligen insektsätare men en del
tar även bär. Utpräglade flyttfåglar.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
12
Lövsångare En av våra vanligaste fåglar 15 milj par. Grågrön med gult bröst. Smalt
gulvitt streck över ögonen. hela SV. löv och blandskog samt parker.
flyttar till Afrika. bo byggs snabbt och göms i en grästuva. äter bladlöss,
spindlar, mask, mygg.
Kungsfågel Vår minsta fågel. Liten bullig kropp. Grön rygg, gulvitt bröst, orangegul
hätta. hela Sv. ej längst i norr -helst granskog. Stannar. Boet är klotrunt
med en liten öppning. byggs högt upp i gran, av mossa , spindelväv. Äter
insekter och spindlar.
Flugsnappare
Kortbenta fåglar som sitter stilla på grenar och gör utfall mot
flygande insekter.
Svartvit flugsnappare hanen svartvit m vit fläck i pannan. Honan gråbrun m vitt bröst.
Båda vitt fält på vingarna. Hela Sv -löv och blandskog, parker och
trädgårdar. Flyttar aug-maj till afrika. Bygger bo i holkar eller övergivna
bohål. Äter insekter, mask.
Trastar
innefattar trastar, rödhake, rödstjärtar, skvättor och näktergalar. Alla hoppar på
marken.
Rödhake Tämligen omisskännlig med sin upprätta hållning, runda kropp och sitt röda
bröst.Häckar i olika typer av skogsmark i Sverige ofta i fuktig granskog.
Flyttar sept-okt åter i mars-april. Övervintrar sällsynt men regelbundet i
de sydligaste landskapen. Lever av marklevande insekter och olika bär
och frukter.
Rödstjärt Hanen grå rygg, rödbrunt bröst och stjärt. Svart huvud med grå vit hätta.
Honan gråbrun med beige bröst. Hela Sv -tallhed, blandskog Bo i holkar
och bohål. Äter insekter och spindlar.
Koltrast Hanen kolsvart m gul näbb. Honan mörkbrun m svartbrun näbb. Båda gul ring
runt ögat. Hela Sv ej längst i norr -skogar, trädgårdar och parker.
Stannar. bo byggs i träd eller buske, på vedtrave eller mot husvägg.
Byggs som skål av lera, gräs. äter insekter, mångfotingar, bär eller frukt.
Björktrast Brun rygg med grått huvud. gulbrunt bröst med mörka fläckar, Hela Sv
skogsmark, parker. bo byggs i trädklykor, vedtrave. älskar bär:körsbär,
jordgubb och rönnbär. Även mask(lokaliserar med hörselns hjälp) och
insekter. Flyttar sent ofta flockvis i samband med den första snön.
Mesar
skogslevande små fåglar, klänger på grenar. Frö och insektsätande.
Entita
Entitan saknar talltitans ljusa vingpanel, har vidare en kortare haklapp,
ger intryck av att ha ett mindre huvud samt har en mer glänsande svart
huva.
Håller till i löv eller lövblandad skog, ofta intill åar och sjöstränder, i
parker och trädgårdar.
Mycket stationär
Lever av insekter och växtfrön från bl a örter och gräs.
Talltita(464)
Den ljusa vingpanelen, det stora huvudet, den mer mattsvarta hjässan och den ljusare
fjäderdräkten skiljer talltita från entita.
I Skandinavien är talltita mer knuten till barr och blandskog men går i fjällen upp i
björkskogen.
Stationär men vandringar förekommer speciellt i de nordliga häckningsområdena.
Lever v insekter, frön och bär.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
13
Blåmes
Mindre, ljusare och med mer klarblå toner än talgoxe. Ljusblå hätta och
ett mörkare band över ögonen.
Häckar helst i öppen löv eller lövblandad skog liksom i trädgårdar.
Påträffas höst och vinter allmänt i bladvassbälten där den livnär sig av
övervintrande insektslarver och puppor.
Stannfågel men i de östliga och nordliga utbredningsområdena rör sig
många söderut under sept-okt.
Föda främst insekter och insektslarver och i mindre grad än talgoxen
frön och bär.
Tofsmes väl synlig är den lätt att känna igen på sin typiska huvudteckning, tofsen, och
den blackt gråbruna övesidan. en utpräglad barrskogsfågel, fördrar skog
med bestånd av äldre gran och tall. Påträffas ofta i strövområden och
parker med äldre barrträd intill samhällen. lever av spindlar, insekter och
olika frön, speciellt granfrö. Mycket stationär.
Talgoxe Svart hätta, vita kinder, svart krage som går i hop med haklappen och fortsätter
ned över bröstet.Häckar i alla typer av skog och trädgårdsmarker utom i
ren barrskog.
Stannfågel.
Födan består till stor del av oljerika frön och frukter men under
häckningstiden huvudsakligen av insektslarver och andra smådjur.
Nötväckor
kortstjärtade, kryper på stammar och klippor i alla riktningar.
Nötväcka Fantomen. Grå med svart mask från näbb till nacke. Rödbrun på bröstet
rödare mot stjärten. Klättrar i alla riktningar. Murar runt boöppningen
efter sina egna mått.
Stannfågel.
Allmän i öppna löv- eller lövblandade skogar, hagmarker och parker,
helst med inslag av ekar.
Lever av spindlar, insekter, nötter och frön.
Starar
kortstjärtade helt eller delvis svarttecknade
Stare
På våren kan man ofta särskilja hanarna genom att de har mindre ljusa
fläckar, starkare lila och grön glans i det svarta och på blåaktig näbbas.
Specialister på att penetrera gräsmattor och tångbankar med den långa
koniska näbben; för att hitta maskar och insekter sticker de ner den för
att sedan vidga gapet varvid de med lustigt placerade ögonen kan avsyna
öppningen. Lever även av frukter, frön och bär.
Häckar allmänt i de flesta öppna landskap i hål i träd, murar eller
byggnader, ofta i holkar. Flockfågel övernattar i stora skaror i bladvass
eller träddungar.
Flyttar i sept-okt åter i mars-april Enstaka övervintrar i Sverige.
Sparvfinkar
tjocknäbbade fröätare
Pilfink Skiljs lätt från gråsparven på rödbrun hjässa, svart kindfläck och vitt band över
nacken. Den förekommer i öppna kulturmarker där den häckar i holkar
och i trädhål i skogskanter eller dungar. Häckar även likt gråsparven
kring byar och städer men är inte lika utpräglad stadsfågel som denna
och bygger aldrig bon under tegelpannor.
Pilfinken är fröätare men insekter och fröbordens allehanda ingår också i
födan.
Stannfågel
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
14
Gråsparv Knuten till bebyggelse och gårdar. Hanen med svart haklapp, blygrå hjässa
och leverbrunt band från ögat och bakåt ner över nacken. Honan
intetsägande gråbeige.
Häckar i håligheter, oftast under takpannor men kan också sällsynt
placera boet i ett träd eller buske.
Födan består mestadels av frön och insekter.
Finkar
ofta färggrant tecknade med markant vingteckning. Fröätare, ofta med stora näbbar.
Bofink (504)
Blågrått huvud, grön rygg och ljust rosa bröst.
Mycket allmän i skog, parker, trädgårdar eller kring enstaka träd i odlad
byggd. En av Sveriges talrikaste fågel.
Under häckning lever den till stor del av insekter för att resten av året
övergå till frödiet.Flyttar i flock i slutet av sept-okt åter i mars -april. De
i Sverige övervintrande bofinkarna är ofta hanar.
Grönfink(510)
En stor grågrön fink utrustad med kraftig näbb och ”muskulös”
kroppsbyggnad. Hos bägge könen är det mest den gula teckningen under
vingen som faller en i ögonen.
Förekommer allmänt i öppnare naturtyper från städernas parker till
kulturbygdens Hag-- och enbuskmarker.
Lever av olika frön och söker sig vintertid gärna till fågelbord där solros
och hampfrön erbjuds.
Stannfågel i stora delar av Skandinavien.
Domherre(512)
Hanen har svart hätta, grå rygg och rött bröst.
För under sommarhalvåret en undanskymnd tillvaro i gran eller
granblandad skog.. söderut häckar domherren även i lövskog och
förvuxna trädgårdar. Vintern söker den sig gärna till trädgårdar,
fruktodlingar och liknande platser där den äter knoppar.
Föredrar att ta födan direkt från grenar och örtstänglar. Färska bär, olika
frön t.ex. av gråbo, nässlor och lönn.
Stannfågel även om de nordligaste populationerna flyttar.
Fältsparv mer långstjärtade än finkar, med korta koniska näbbar
Gulsparv(526)
En stor, långsträckt och långstjärtad sparv med gult huvud och buk,
roströd övergump och kort konisk näbb.
Förekommer allmänt i öppna landskap med inslag av trädgårdar,
skogsdungar, enbackar, hagmarker osv.
Lever av olika frön och under häckningstiden till stor del av insekter.
I hög grad stannfågel, söker sig vintertid till gårdar och samhällen.
Kråkfåglar de största tättingarna kraftiga näbbar , går på marken.
Skata (488)
Förekommer i vitt skilda miljöer men ofta i anknytning till människan.
Den är vaksam mot människor och varnar intensivt för rovfågel, katter
och andra fiender. Skatparen är trogna livet ut. Bygger ett stort ovalt
näste med ingång från sidan.
Allätare tar bl.a ägg och ungar från andra fågelbon.
Nötskrika(488)
Är påfallande brokig, speciellt i flykten då de ljusblå och vita
vingfläckarna och den vita övergumpen lyser.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
15
Allmän men ganska tillbakadragen. Häckar i barr- och blandskog.
Gör ständiga utflykter till traktens ekdungar för att proviantera ekollon
inför vintern.
Kaja(492)
Mindre än kråka och mer kortnäbbad, gråsvart med ljusare grå nacke och
gråvit iris.
Kajparen håller ihop i livslånga äktenskap och fåglarna håller även vid
födosök ofta ihop parvis.
Häckar kolonivis i städer, och samhällen samt i storstammig skog och
alléer som erbjuder lämpliga bohål, i städer ofta i parker samt kring
kyrktorn och andra större byggnader.
Söker sin föda främst ute på åkrar och fält.
Korp(492)
Betydligt större än kråka och råka. Ses ofta i flykten varvid den
kilformade stjärten, det kraftiga huvud- och näbbpartiet och de smala
vingspetsarna utmärker dess silhuett.
Förekommer framförallt i bergstrakter men även i andra biotoper om för
häckning lämpliga bergsväggar eller ensliga skogsmarker finns
tillgängliga. Undviker större samhällen, är ofta skygg och vaksam.
Lever av allehanda as, fågelägg och ungar, gnagare mm. Stannfågel.
Kråka(494)
Kråka är lätt att skilja från övriga kråkfåglar genom sin speciella
kombination av grått och svart.
Den bebor de flesta öppna kulturmarker och är mycket anpassningsbar
till olika födotillgångar. Rövar även ägg och ungar.
Hackspettar
Större hackspett Vanligast bland de sk. brokspettarna som alla är avarta med röda
teckningar. Svartvit rygg och huvud, bröst vitt med rött längst ned. vita
breda skulderfläckar. hanen har röd fläck i nacken. Hela Sv. i löv och
blandskog(vanligast i sö o mell) Stannar. Boet byggs högt upp i
innanruttna träd. äter gärna virkesförstörare t.ex barkborrar,
långhorningar, myror. ibland även fågelungar. på vintern äter den mest
tall och kott frön. Har sk hackspettsmedjor.
Gröngöling Denna och spillkråkan är störst av hackspettarna. Gulgrön kropp med
ljusare bröst. Båda könen har röd hjässa och svart fält runt ögonen.
Hanen har dessutom en liten röd fläck på kinden. Finns främst i Sö och
mellersta Sv. i löv och blandskog samt parker. Stannar. Boet byggs helst
i något lövträd. äter insekter, myror och rönnbär.
Spillkråka Stor kolsvart fågel. hanen har röd hjässa, honan har en mindre , röd fläck i
nacken. Hela Sv. helst barrskog. Stannar. förekommer allmänt i
storstammig skog, både i ren tallskog och lövskog men talrikast i äldre
blandskog. Hackar ifta ut bohål i asp eller tall. Vid bobygget mejslar den
ut decimeterlånga spån som hamnar i en hög på marken. Lever av olika
trädlevande insekter, speciellt hästmyror.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
16
Kräldjurens anpassning
Under perm ca 300 miljoner år sedan blev klimatet torrare. Sumpmarkerna försvann vilket var
ödesdigert för grodjuren. Öknarna bredde ut sig, en förändring av miljön som krävde en ny
anpassning. Under denna tid utvecklades kräldjuren som var bättre anpassade för de nya
förhållandena. Nya växter började ta överhanden, de nakenfröiga barrträden med sina frön som i
allmänhet tål torka och låga temperaturer.
Kräldjurens anpassning bestod av fyra huvudkaraktäristiska drag:
1. Lungorna blev mer effektiva.
2. Blodets syresättning blev mer effektivt. Kräldjuren har liksom groddjuren ett hjärta med tre rum,
två förmak och en kammare. Hos grodjuren blandas syrerikt och syrefattigt blod i kammaren. Hos
kräldjuren börjar en skiljevägg att uppstå, hos vissa arter t.ex krokodilerna är denna vägg fullt
utbildad.
3. Huden var vattentät vilket var ett skydd mot uttorkning, keratinhaltig.
4. Det amniotiska ägget med sina membran gjorde det möjligt att lägga ägg och producera sig utan
kontakt med vatten.
Tidigt förgrenades kräldjuren i tre grupper:
1. anapsiderna förfader till sköldpaddorna.
2. diapsiderna gav upphov till ödlor, ormar, krokodiler, dinosaurier och fåglar.
3. synapsiderna som gav upphov till däggdjuren
Under perioden krita blev klimatet kallare vilket blev slutet för dinosaurierna. De kräldjur som kunde
anpassa sig till det nya klimatet var:
1. sköldpaddorna vars hårda skal fungerade som ett effektivt skydd mot rovdjur.
2. ödlor och ormar som grävde ner sig eller levde i skrevor.
3. krokodiler som levde i stabila klimat.
Krokodiler är nära besläktade med dinosurierna de har bl. a kräva vilket även återfinns hos fåglarna.
Arttenta i nov 96
Magnus Lagerberg
17