Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Andorra 2011 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Andorra är en av Europas mikrostater – ett furstendöme beläget i den pyreneiska bergskedjan mellan Spanien och Frankrike. Landet fick en egen konstitution först 1993 och har sedan dess gradvis moderniserats och internationaliserats. Av de 85 000 invånarna är endast 32 000 andorranska medborgare. Samtidigt tar Andorra emot elva miljoner turistbesök årligen, vilket medför ett stort behov av utländsk arbetskraft. Det finns knappast någon arbetslöshet i landet. Respekten för mänskliga rättigheter är överlag god. Samtliga friheter garanteras i landets författning och respekteras också. De klagomål som framförs rör främst migrantarbetarnas och de utländska medborgarnas situation, liksom kvinnors och personer med funktionsnedsättnings åtnjutande av sina rättigheter. En rad FN-konventioner om mänskliga rättigheter trädde i kraft i slutet av 2006, men flera av de centrala konventionerna har inte ratificerats av Andorra. Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och flickor, men samhällssynen är fortfarande förhållandevis traditionell. Relativt stereotypa uppfattningar råder om kvinnors och mäns olika roller i hemmet, på arbetet och i samhällslivet. Kvinnor börjar emellertid delta alltmer i det politiska livet. Abort är inte tillåtet, men hälsovården täcker kostnaden för att utföra abort i Frankrike eller Spanien. En kritik när det gäller mänskliga rättigheter som har riktats mot Andorra har gällt reglerna kring medborgarskap och diskriminering vid urvalet av 2 migrerande arbetare. Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar. Lagen medger dock inte strejker eller kollektivförhandlingar. Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden enligt lag. All form av diskriminering av personer med funktionsnedsättning inom utbildningsväsendet och statliga institutioner är förbjuden. Organisationer i det civila samhället påpekar dock att det finns en skillnad mellan vad som står i lagen och hur den tillämpas i verkligheten, där personer med funktionsnedsättning möter kulturella och sociala hinder. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Andorra är medlem i FN sedan 1993 och har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet (2006) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (2006) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt (1997 respektive 2002) Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (2006). Tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr är inte ratificerat. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn (1996 respektive 2001) Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) (2001) Andorra har inte ratificerat: Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (CED) 3 Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Andorra är sedan 1994 medlem av Europarådet och har ratificerat den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Andorra har inte fått besök av någon av FN:s olika specialrapportörer. Senaste granskningen av någon kommitté som övervakar respektive FN-konvention skedde 2006 och gällde genomförandet av Konventionen om barnets rättigheter. Inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheters universella granskningsmekanism (Universal Periodic Review, UPR) fick Andorra under sommaren 2010 genomgå en mellanstatlig översyn av situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. I början av 2012 besökte Europarådets dåvarande kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, Andorra. Bland annat rekommenderade han Andorra att förbättra reglerna för medborgarskap och lagstiftningen om könsbaserat våld. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr respekteras. Fängelserna håller internationell standard och övervakare av mänskliga rättigheter tillåts besöka de intagna. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades 1990. Den sista avrättningen ägde rum 1943. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns inga uppgifter om inskränkningar i rätten till frihet och personlig säkerhet. En nationell poliskår svarar för att upprätthålla säkerheten. Polisen kan anhålla en person upp till 48 timmar utan att ange brottsmisstanken, därefter krävs beslut om häktning för fortsatt frihetsberövande. Det förekommer inga kända inskränkningar av rörelsefriheten. 4 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Andorras rättsväsende består av en domstol för tvistemål (Tribunal de Batlles), en domstol för brottmål (Tribunal de Corts), en högsta domstol (Tribunal Superior de la Justícia d'Andorra) och en konstitutionsdomstol (Tribunal Constitucional). Domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Domare utses av ett oberoende rättsligt råd (Consell Superior de la Justícia) bestående av fem medlemmar som övervakar hur rättsväsendet fungerar. Domare utses på sex år med möjlighet till förlängning. Domaryrket är oförenligt med andra offentliga uppdrag liksom med utövandet av andra kommersiella, industriella och professionella aktiviteter. Det finns också en ombudsman som granskar enskildas klagomål mot de andorranska myndigheterna: ämbetet El Raonador del Ciutadà inrättades 1998 och innehas sedan 2011 av Josep Rodriguez Gutièrrez. Straffbarhetsåldern är 18 år. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande- och tryckfrihet är inskrivna i konstitutionen och respekteras i praktiken. Det finns två dagstidningar, Diari D'Andorra och El Periòdic, samt gratistidningen Bondia, ett nationellt radio- och TV-bolag samt privata radiooch TV-stationer. 70 procent av invånarna använder internet. Av historiska skäl finns det särskilda band mellan staten och den katolska kyrkan, men religionsfriheten respekteras. 9. Mötes- och föreningsfrihet Mötes- och föreningsfrihet skyddas och garanteras genom landets författning. Dessa friheter ser ut att respekteras. 10. Religions- och övertygelsefrihet Av historiska skäl finns det särskilda band mellan staten och den katolska kyrkan, men religions- och övertygelsefriheten respekteras i enlighet med landets författning och lagstiftning. 5 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Andorra formades som stat på 1200-talet och har haft ett parlament sedan 1419. Det var dock först genom antagandet av en konstitution 1993 som landet tog steget in på den internationella scenen. Andorra är ett furstendöme med unik styrelseform – ämbetet som statschef utövas formellt av två samregerande furstar (Copríncipes): Frankrikes president och biskopen i den närbelägna spanska staden Seu d'Urgell. Den lagstiftande makten innehas av generalrådet (Consell General) vars 28 ledamöter utses i allmänna val som hålls vart fjärde år. 14 av ledamöterna utses med hela landet som valkrets medan landets sju kommuner/församlingar utser två ledamöter var. För närvarande är 14 ledamöter i generalrådet kvinnor, vilket motsvarar 50 procent. Det senaste valet hölls i april 2011. Rösträttsåldern är 18 år och endast andorranska medborgare har rösträtt. Antalet röstberättigade personer av Andorras 85 000 innevånare var 22 381 och valdeltagandet var 65 procent. Regeringen har den verkställande makten och är ansvarig inför generalrådet. Regeringschefen, för närvarande Antoni Marti Petit, utses av generalrådet och denne utser därefter själv sina ministrar, vilka inte samtidigt får vara ledamöter i generalrådet. För närvarande har regeringen nio medlemmar, varav två är kvinnor. Regeringschefen får inneha ämbetet högst två mandatperioder i följd. För att bli medborgare krävs att föräldrarna är andorranska medborgare. Personer med uppehållstillstånd i Andorra kan ansöka om medborgarskap efter att ha varit stadigvarande bosatta i landet i 20 år eller 10 år om man genomgått hela den obligatoriska skolgången i Andorra. Vid äktenskap kan medborgarskap sökas efter tre år. Dubbelt medborgarskap är inte tillåtet. Reglerna för medborgarskap är en av de punkter som Andorra rekommenderas förbättra, enligt Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, efter sitt senaste besök i Andorra i februari 2012. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Det finns knappast någon arbetslöshet i Andorra. Under 2009 infördes dock ett system för arbetslöshetsunderstöd. Utländska gästarbetare, ofta från Latinamerika, kommer till landet på tidsbegränsade arbetstillstånd för sysselsättning inom turistnäringen. En kritik när det gäller mänskliga rättigheter som tidigare riktats mot Andorra har gällt diskriminering vid urvalet av migrantarbetare samt att personer med hälsoproblem inte beviljas arbets- och uppehållstillstånd. 6 Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar. Lagen medger dock inte strejker eller kollektivförhandlingar. Andorra är inte medlem i den Internationella arbetsorganisationen (ILO) och har inte heller ratificerat någon av ILO:s konventioner om mänskliga rättigheter. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den andorranska hälso- och sjukvården håller hög standard och är tillgänglig för alla invånare. Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) statistik lägger Andorra 7,7 procent av bruttonationalprodukten på hälsosektorn. Medellivslängden för män är 79 år, för kvinnor 85 år. 14. Rätten till utbildning Skolgången är kostnadsfri och obligatorisk mellan 6 och 16 år. Det finns tre skolsystem; franskt, spanskt och andorranskt. Omkring hälften av skolbarnen följer det franska systemet medan resterande fördelas mellan det spanska och andorranska. Skolorna följer den spanska läroplanen och slutbetygen erkänns av det spanska utbildningssystemet. Ett universitet inrättades 1997. Universitetet ägnar sig främst åt distansutbildning. Det finns två högskolor, en för sjuksköterske- och en för datautbildning. Studenter som vill läsa vidare efter gymnasiet beger sig ofta utomlands, främst till Spanien (Katalonien) eller Frankrike. Läskunnigheten är 100 procent. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Andorra har en bruttonationalprodukt per invånare runt 40 000 USD. I landet finns ingen egentlig arbetslöshet, vilket lockar inte bara spanjorer, fransmän och portugiser att flytta dit, utan också andra utländska gästarbetare som sysselsätts inom turistnäringen. Den lagstadgade minimilönen om ca 900 euro i månaden kan inte anses ge en tillfredsställande levnadsstandard på grund av det höga kostnadsläget i landet. 7 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och flickor, men samhällssynen är fortfarande förhållandevis traditionell. Relativt stereotypa uppfattningar råder om kvinnors och mäns olika roller i hemmet, på arbetet och i samhällslivet. Kvinnor börjar emellertid delta alltmer i det politiska livet på senare tid. För att stärka det integrerade arbetet för jämställdhet tillsattes år 2010 en statssekreterare för jämställdhet och välfärd samt en nationell jämställdhetskommission. Våld mot kvinnor polisanmäls i liten utsträckning men rapporteras till lokala frivilligorganisationer (kvinnojourer) som Andorran International Women's Association (AIWA) och Andorran Women's Association (AAW). Våld mot kvinnor faller under den allmänna strafflagen. Det finns en interdisciplinär arbetsgrupp mot könsbaserat våld som har skapat bland annat en statlig hotline för kvinnor som utsatts för våld, medicinska och psykologiska resurser samt skyddade boenden. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter efterlyste i mars 2012 ytterligare åtgärder på detta område, bland annat specifik lagstiftning om könsbaserat våld. Prostitution är inte tillåtet. Abort är inte tillåtet. Hälsovården täcker dock kostnaden för att utföra abort i Frankrike eller Spanien. Det första valet i Andorra hölls 1933, men kvinnlig rösträtt infördes inte förrän 1970 och kvinnlig valbarhet 1973. Två av nuvarande nio regeringsmedlemmar är kvinnor. Hälften av generalrådets 28 ledamöter utgörs sedan april 2011 av kvinnor. 17. Barnets rättigheter Respekten för barns rättigheter är allmänt sett god, även om uppgifter om barnaga förekommer. Myndigheterna arbetar aktivt med lärarutbildning och projekt för att sprida kunskaper om barnets rättigheter i skolorna. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk I Andorra är andorranerna själva i minoritet – de egna medborgarna utgör endast 32 000 av de 85 000 invånarna, eller cirka 38 procent. Övriga större 8 befolkningsgrupper är spanjorer (32 procent), portugiser (16 procent) och fransmän (6 procent). Andorra är det enda landet i världen med katalanska som enda officiella språk, men utbildning erbjuds också på spanska och franska. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet enligt lag. Homosexuella får registrera partnerskap men inte adoptera. Inte alla blodbanker tillåter homosexuella att bli blodgivare, vilket har uppmärksammats som en diskriminering på grund av sexuell läggning 20. Flyktingars rättigheter Andorra har inte ratificerat FN:s flyktingkonvention och det finns ingen möjlighet att söka asyl i landet. Det finns heller inget mottagningssystem för invandrare. Regeringen samarbetar dock med FN:s flyktingkommissarie och frivilligorganisationer inom området. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Andorranska medborgare med funktionsnedsättning har rätt till pension och gratis sjukvård. Lagstiftningen påbjuder att nya byggnader ska vara anpassade för personer med funktionsnedsättning. All form av diskriminering av personer med funktionsnedsättning inom utbildningsväsendet och statliga institutioner är förbjuden. Frivilligorganisationer påpekar dock att det finns en klyfta mellan vad som står i lagen och hur den fungerar i verkligheten, där personer med funktionsnedsättning möter kulturella och sociala hinder. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett tiotal frivilligorganisationer på området för mänskliga rättigheter, varav de mest aktiva arbetar med kvinnofrågor. Internationella Röda korset (ICRC) är representerat i landet. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det genomförs inga egentliga internationella insatser för att främja mänskliga rättigheter i Andorra.