Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Andorra 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Andorra är en av Europas mikrostater – ett furstendöme beläget i den
pyreneiska bergskedjan mellan Spanien och Frankrike. Landet fick först 1993
en egen konstitution och har sedan dess gradvis moderniserats och
internationaliserats. Av de 76 875 invånarna (2004) är endast en tredjedel
andorranska medborgare. Samtidigt tar Andorra emot nio miljoner turistbesök
årligen, vilket medför ett stort behov av utländsk arbetskraft.
Samhällets uppbyggnad präglas därför av en strävan att bevara landets särart
och samtidigt vara konkurrenskraftigt. Tidigare har inkomsterna till stor del
kommit från landets ställning som skatteparadis, från handel med
konsumentvaror och från bankverksamhet. Regeringen arbetar dock på att få
bort denna stämpel genom att införa ett striktare regelverk, ökad öppenhet och
dubbelbeskattningsavtal. Istället satsar man på turism, särskilt vintertid.
Respekten för mänskliga rättigheter (MR) är god. De klagomål som framförs
rör främst gästarbetarnas och de utländska medborgarnas situation. En rad
centrala FN-konventioner om MR trädde i kraft i förhållande till Andorra i
slutet av 2006.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Andorra är medlem i FN sedan 1993 och är part till följande centrala
konventioner om mänskliga rättigheter:
2
− Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollen om
enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet (2006)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (2006)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
− kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt (1997
respektive 2002)
− Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt tilläggsprotokollet om
förebyggande av tortyr (december 2006)
− Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn (1996 respektive 2001)
− Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (öppnades för undertecknande 2007 –
undertecknad i mars 2007)
− Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC) (2001)
Andorra är sedan 1993 också medlem av Europarådet och har ratificerat den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Andorra är inte part till följande FN-konventioner:
− Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
− Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of
all Persons from Enforced Disappearances (öppnades för undertecknande 2007)
− Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966
Andorra har inte fått besök av någon av FN:s olika specialrapportörer.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr respekteras.
Fängelserna håller internationell standard och MR-övervakare tillåts besöka de
intagna.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1990. Den sista avrättningen ägde rum 1943.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns inga uppgifter om inskränkningar i rätten till frihet och personlig
säkerhet. En nationell poliskår svarar för att upprätthålla säkerheten. Polisen
kan anhålla en person upp till 48 timmar utan att ange brottsmisstanken,
därefter krävs beslut om häktning för fortsatt frihetsberövande. Juridiskt
biträde måste inte förordnas omedelbart, vilket är gängse bland Europarådets
medlemsstater, utan först inom 24 timmar.
Det förekommer inga kända inskränkningar av rörelsefriheten.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Andorras rättsväsen består av en domstol för tvistemål (Tribunal de Batlles), en
domstol för brottmål (Tribunal de Corts), en högsta domstol (Tribunal Superior de
la Justícia d'Andorra) och en konstitutionsdomstol (Tribunal Constitucional).
Domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Domare
utses av ett oberoende rättsligt råd (Consell Superior de la Justícia) bestående av
fem medlemmar som övervakar rättsväsendets funktion. Domare utses på sex
år med möjlighet till förlängning. Domaryrket är oförenligt med andra
offentliga uppdrag liksom med utövandet av andra kommersiella, industriella
och professionella aktiviteter.
Det finns också en Ombudsman som granskar enskildas klagomål mot de
andorranska myndigheterna: ämbetet El Raonador del Ciutadà inrättades 1998
och innehas sedan 2004 av Pere Canturri Montanya.
Straffbarhetsåldern höjdes 2005 från 16 till 18 år.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Samtliga friheter är inskrivna i konstitutionen och respekteras i praktiken. Det
finns två dagstidningar: Diari D'Andorra och El Periódico de Andorra, ett
nationellt radio- och TV-bolag samt privata radio- och TV-stationer. Det finns
4
särskilda band mellan staten och den katolska kyrkan av historiska skäl, men
religionsfriheten respekteras.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Andorra formades som stat på 1200-talet och har haft ett parlament sedan
1419. Det var dock först genom antagandet av en konstitution 1993 som
landet tog steget in på den internationella scenen. Andorra är ett furstendöme
med unik styrelseform – ämbetet som statschef utövas formellt av två
samregerande furstar (Copríncipes): Frankrikes president och biskopen i den
närbelägna spanska staden Seu d'Urgell.
Den lagstiftande makten innehas av generalrådet (Consell General) vars 28
ledamöter utses i allmänna val som hålls vart fjärde år. 14 av ledamöterna utses
med hela landet som valkrets medan landets sju kommuner/församlingar utser
två ledamöter var. För närvarande är 7 ledamöter i generalrådet kvinnor, vilket
motsvarar 25 procent. Det senaste valet hölls i april 2005 med deltagande av
fem politiska partier. Rösträttsåldern är 18 år och endast andorranska
medborgare har rösträtt. Antalet röstberättigade personer var 16 022 och
valdeltagandet 80 procent.
Regeringen har den verkställande makten och är ansvarig inför generalrådet.
Regeringschefen, för närvarande liberalen Albert Pintat, utses av generalrådet
och utser därefter själv sina ministrar, vilka inte samtidigt får vara ledamöter i
generalrådet. För närvarande har regeringen 12 medlemmar, varav 4 kvinnor –
däribland utrikesministern. Regeringschefen får inneha ämbetet högst två
mandatperioder i följd.
För att bli medborgare i Andorra måste man ha minst en förälder som är
medborgare i landet. Personer med uppehållstillstånd i Andorra kan förvärva
medborgarskap efter att ha varit stadigvarande bosatta i landet i 25 år. Barn
som är födda av utländska medborgare med uppehållstillstånd i Andorra och
som bott hela sitt liv i landet kan få andorranskt medborgarskap vid 18 års
ålder. Dubbelt medborgarskap är inte tillåtet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Det finns knappast någon arbetslöshet i Andorra. Utländska gästarbetare, ofta
från Latinamerika, kommer till landet på tidsbegränsade arbetstillstånd för
sysselsättning inom turistnäringen. Den kritik när det gäller mänskliga
rättigheter som tidigare riktats mot Andorra har gällt diskriminering vid urvalet
av gästarbetare, att personer med hälsoproblem inte beviljas arbets- och
5
uppehållstillstånd, men under året som gått har någon sådan diskussion inte
rapporterats.
Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar.
Andorra är inte medlem i den Internationella arbetsorganisationen ILO och
har inte heller ratificerat någon av ILO:s konventioner om mänskliga
rättigheter.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den andorranska hälso- och sjukvården håller hög standard och är fritt
tillgänglig för alla invånare. Enligt Världshälsoorganisationen WHO:s statistik
över världens länder har Andorra och Sverige ungefär samma siffror i fråga om
hur stor andel av den totala budgeten som regeringen spenderar på
hälsosektorn (7,1 procent), hur stort bidraget är per invånare (2 453 US-dollar)
och antalet läkare per invånare (3,7).
Befolkningen i Andorra har den högsta medellivslängden i världen. Den
sammanvägda genomsnittliga åldern för män och kvinnor vid dödsfallet är 83.5
år.
12. Rätten till utbildning
Skolgången är kostnadsfri och obligatorisk mellan 4-16 år. Omkring 35 procent
av barnen går i fransk grundskola, 35 procent i spansk och bara 29 procent i
andorranska skolor. Skolbyggnader byggs och underhålls av andorranska
myndigheter, som också betalar för de andorranska lärarna medan de spanska
och franska lärarna betalas privat av föräldrarna. Skolorna följer den spanska
läroplanen och deras slutbetyg erkänns av det spanska utbildningssystemet. Ett
universitet inrättades 1997. Universitet ägnar sig främst åt distansutbildning.
Det finns två högskolor, med sjuksköterske- respektive datautbildning. Efter
gymnasieexamen beger sig alltså den som vill läsa vidare oftast utomlands,
främst till Spanien (Katalonien) eller Frankrike. Läskunnigheten är 100 procent.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Andorra har dubbelt så hög bruttonationalprodukt per invånare som
genomsnittet i Europa och det finns ingen arbetslöshet, vilket lockar inte bara
spanjorer, fransmän och portugiser att flytta dit utan också andra utländska
gästarbetare som sysselsätts inom turistnäringen.
6
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Frågor om kvinnors rättigheter handläggs av hälso-, välfärds- och
familjeministeriet inom vilket det finns en särskild statssekreterare med ansvar
för familjefrågor, inklusive jämställdhets- och kvinnofrågor.
Konstitutionen förbjuder diskriminering men samhällssynen är fortfarande
förhållandevis traditionell med stereotypa uppfattningar om kvinnors och mäns
olika roller i hemmet, på arbetet och i samhällslivet – även om kvinnor börjat
ta mer plats också i det politiska livet.
Våld mot kvinnor polisanmäls i liten utsträckning men rapporteras till lokala
frivilligorganisationer (kvinnojourer) som Andorran International Women's
Association (AIWA) och Andorran Women's Association (AAW). Våld mot
kvinnor faller under den allmänna strafflagen. Det finns en statlig hotline för
kvinnor som utsatts för våld liksom medicinska och psykologiska resurser.
Prostitution är inte tillåtet.
Abort är inte tillåtet men hälsovården täcker kostnaden för att utföra abort i
Frankrike eller Spanien.
Barnomsorg tillhandahålls utan kostnad.
Det första valet i Andorra hölls 1933 men kvinnlig rösträtt infördes inte förrän
1970 och kvinnlig valbarhet 1973.
15. Barnets rättigheter
Myndigheterna arbetar aktivt med lärarutbildning och projekt för att sprida
kunskapen om barns rättigheter i skolorna. Andorra är part till
barnkonventionens tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter trots att
landet inte har några väpnade styrkor.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I Andorra är andorranerna själva i minoritet – de egna medborgarna utgör
endast 23 500 av de 76 875 invånarna (2004), eller cirka 30 procent. Övriga
större befolkningsgrupper är spanjorer (43 procent), portugiser (11 procent)
och fransmän (7 procent). Andorra är det enda land i världen med katalanska
7
som enda officiella språk, men utbildning erbjuds också på spanska och
franska.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Den fråga om diskriminering på grund av sexuell läggning som
uppmärksammats i Andorra gäller att homosexuella inte tillåts som blodgivare.
18. Flyktingars rättigheter
Andorra har inte ratificerat FN:s flyktingkonvention och det finns ingen
möjlighet att söka asyl i landet. Det finns heller inget mottagningssystem för
invandrare. Regeringen samarbetar dock med FN:s flyktingkommissarie och
frivilligorganisationer inom området. Under 2006 tog Andorra för första
gången emot invandrare av humanitära skäl. Det var fem eritreaner, som ingick
i en större grupp av afrikanska migranter och som hade räddats av en spansk
fiskebåt på Medelhavet utanför Malta.
19. Funktionshindrades rättigheter
Funktionshindrade medborgare har rätt till pension och gratis sjukvård.
Lagstiftningen påbjuder att nya byggnader ska vara anpassade för personer
med funktionshinder. All form av diskriminering av funktionshindrade inom
utbildningsväsendet och statliga institutioner är förbjuden.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett tiotal frivilligorganisationer på MR-området, varav de mest aktiva
arbetar med kvinnofrågor. Röda korset är representerat i landet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det genomförs inga egentliga internationella insatser för att främja mänskliga
rättigheter i Andorra.
