Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte
ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Andorra 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Andorra är en av Europas mikrostater – ett furstendöme beläget i den
pyreneiska bergskedjan mellan Spanien och Frankrike. Landet fick en egen
konstitution först 1993 och har sedan dess gradvis moderniserats och
internationaliserats. Av de 85 000 invånarna är endast 32 000 andorranska
medborgare. Samtidigt tar Andorra emot elva miljoner turistbesök årligen,
vilket medför ett stort behov av utländsk arbetskraft. Det finns knappast någon
arbetslöshet i landet.
Respekten för mänskliga rättigheter är överlag god. Samtliga friheter garanteras
i landets författning och respekteras också. De klagomål som framförs rör
främst migrantarbetarnas och de utländska medborgarnas situation, liksom
kvinnors och personer med funktionsnedsättnings åtnjutande av sina
rättigheter. En rad FN-konventioner om mänskliga rättigheter trädde i kraft i
slutet av 2006, men flera av de centrala konventionerna har inte ratificerats av
Andorra.
Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och flickor, men
samhällssynen är fortfarande förhållandevis traditionell. Relativt stereotypa
uppfattningar råder om kvinnors och mäns olika roller i hemmet, på arbetet
och i samhällslivet. Kvinnor börjar emellertid delta alltmer i det politiska livet.
Abort är inte tillåtet, men hälsovården täcker kostnaden för att utföra abort i
Frankrike eller Spanien.
En kritik när det gäller mänskliga rättigheter som har riktats mot Andorra har
gällt reglerna kring medborgarskap och diskriminering vid urvalet av
2
migrerande arbetare. Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar.
Lagen medger dock inte strejker eller kollektivförhandlingar.
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden enligt lag.
All form av diskriminering av personer med funktionsnedsättning inom
utbildningsväsendet och statliga institutioner är förbjuden. Organisationer i det
civila samhället påpekar dock att det finns en skillnad mellan vad som står i
lagen och hur den tillämpas i verkligheten, där personer med funktionsnedsättning möter kulturella och sociala hinder.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Andorra är medlem i FN sedan 1993 och har ratificerat följande centrala
konventioner om mänskliga rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollen om
enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet (2006)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) (2006)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt (1997
respektive 2002)
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT) (2006). Tilläggsprotokollet om
förebyggande av tortyr är inte ratificerat.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn (1996 respektive 2001)
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC) (2001)
Andorra har inte ratificerat:
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD)
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), samt
det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of
All Persons from Enforced Disappearances (CED)
3
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Andorra är sedan 1994 medlem av Europarådet och har ratificerat den
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Andorra har inte fått besök av någon av FN:s olika specialrapportörer. Senaste
granskningen av någon kommitté som övervakar respektive FN-konvention
skedde 2006 och gällde genomförandet av Konventionen om barnets
rättigheter.
Inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheters universella
granskningsmekanism (Universal Periodic Review, UPR) fick Andorra under
sommaren 2010 genomgå en mellanstatlig översyn av situationen för de
mänskliga rättigheterna i landet.
I början av 2012 besökte Europarådets dåvarande kommissionär för mänskliga
rättigheter, Thomas Hammarberg, Andorra. Bland annat rekommenderade han
Andorra att förbättra reglerna för medborgarskap och lagstiftningen om
könsbaserat våld.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr respekteras.
Fängelserna håller internationell standard och övervakare av mänskliga
rättigheter tillåts besöka de intagna.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1990. Den sista avrättningen ägde rum 1943.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns inga uppgifter om inskränkningar i rätten till frihet och personlig
säkerhet. En nationell poliskår svarar för att upprätthålla säkerheten. Polisen
kan anhålla en person upp till 48 timmar utan att ange brottsmisstanken,
därefter krävs beslut om häktning för fortsatt frihetsberövande.
Det förekommer inga kända inskränkningar av rörelsefriheten.
4
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Andorras rättsväsende består av en domstol för tvistemål (Tribunal de Batlles),
en domstol för brottmål (Tribunal de Corts), en högsta domstol (Tribunal Superior
de la Justícia d'Andorra) och en konstitutionsdomstol (Tribunal Constitucional).
Domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Domare
utses av ett oberoende rättsligt råd (Consell Superior de la Justícia) bestående av
fem medlemmar som övervakar hur rättsväsendet fungerar. Domare utses på
sex år med möjlighet till förlängning. Domaryrket är oförenligt med andra
offentliga uppdrag liksom med utövandet av andra kommersiella, industriella
och professionella aktiviteter.
Det finns också en ombudsman som granskar enskildas klagomål mot de
andorranska myndigheterna: ämbetet El Raonador del Ciutadà inrättades 1998
och innehas sedan 2011 av Josep Rodriguez Gutièrrez.
Straffbarhetsåldern är 18 år.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande- och tryckfrihet är inskrivna i konstitutionen och respekteras i
praktiken. Det finns två dagstidningar, Diari D'Andorra och El Periòdic, samt
gratistidningen Bondia, ett nationellt radio- och TV-bolag samt privata radiooch TV-stationer. 70 procent av invånarna använder internet. Av historiska
skäl finns det särskilda band mellan staten och den katolska kyrkan, men
religionsfriheten respekteras.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfrihet skyddas och garanteras genom landets författning.
Dessa friheter ser ut att respekteras.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Av historiska skäl finns det särskilda band mellan staten och den katolska
kyrkan, men religions- och övertygelsefriheten respekteras i enlighet med
landets författning och lagstiftning.
5
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Andorra formades som stat på 1200-talet och har haft ett parlament sedan
1419. Det var dock först genom antagandet av en konstitution 1993 som
landet tog steget in på den internationella scenen. Andorra är ett furstendöme
med unik styrelseform – ämbetet som statschef utövas formellt av två
samregerande furstar (Copríncipes): Frankrikes president och biskopen i den
närbelägna spanska staden Seu d'Urgell.
Den lagstiftande makten innehas av generalrådet (Consell General) vars 28
ledamöter utses i allmänna val som hålls vart fjärde år. 14 av ledamöterna utses
med hela landet som valkrets medan landets sju kommuner/församlingar utser
två ledamöter var. För närvarande är 14 ledamöter i generalrådet kvinnor,
vilket motsvarar 50 procent. Det senaste valet hölls i april 2011. Rösträttsåldern
är 18 år och endast andorranska medborgare har rösträtt. Antalet
röstberättigade personer av Andorras 85 000 innevånare var 22 381 och
valdeltagandet var 65 procent.
Regeringen har den verkställande makten och är ansvarig inför generalrådet.
Regeringschefen, för närvarande Antoni Marti Petit, utses av generalrådet och
denne utser därefter själv sina ministrar, vilka inte samtidigt får vara ledamöter
i generalrådet. För närvarande har regeringen nio medlemmar, varav två är
kvinnor. Regeringschefen får inneha ämbetet högst två mandatperioder i följd.
För att bli medborgare krävs att föräldrarna är andorranska medborgare.
Personer med uppehållstillstånd i Andorra kan ansöka om medborgarskap efter
att ha varit stadigvarande bosatta i landet i 20 år eller 10 år om man genomgått
hela den obligatoriska skolgången i Andorra. Vid äktenskap kan
medborgarskap sökas efter tre år. Dubbelt medborgarskap är inte tillåtet.
Reglerna för medborgarskap är en av de punkter som Andorra rekommenderas
förbättra, enligt Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter,
Thomas Hammarberg, efter sitt senaste besök i Andorra i februari 2012.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Det finns knappast någon arbetslöshet i Andorra. Under 2009 infördes dock
ett system för arbetslöshetsunderstöd. Utländska gästarbetare, ofta från
Latinamerika, kommer till landet på tidsbegränsade arbetstillstånd för
sysselsättning inom turistnäringen. En kritik när det gäller mänskliga rättigheter
som tidigare riktats mot Andorra har gällt diskriminering vid urvalet av
migrantarbetare samt att personer med hälsoproblem inte beviljas arbets- och
uppehållstillstånd.
6
Fackföreningar finns och får verka utan inskränkningar. Lagen medger dock
inte strejker eller kollektivförhandlingar.
Andorra är inte medlem i den Internationella arbetsorganisationen (ILO) och
har inte heller ratificerat någon av ILO:s konventioner om mänskliga
rättigheter.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den andorranska hälso- och sjukvården håller hög standard och är tillgänglig
för alla invånare. Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) statistik lägger
Andorra 7,7 procent av bruttonationalprodukten på hälsosektorn.
Medellivslängden för män är 79 år, för kvinnor 85 år.
14. Rätten till utbildning
Skolgången är kostnadsfri och obligatorisk mellan 6 och 16 år. Det finns tre
skolsystem; franskt, spanskt och andorranskt. Omkring hälften av skolbarnen
följer det franska systemet medan resterande fördelas mellan det spanska och
andorranska. Skolorna följer den spanska läroplanen och slutbetygen erkänns
av det spanska utbildningssystemet. Ett universitet inrättades 1997.
Universitetet ägnar sig främst åt distansutbildning. Det finns två högskolor, en
för sjuksköterske- och en för datautbildning. Studenter som vill läsa vidare
efter gymnasiet beger sig ofta utomlands, främst till Spanien (Katalonien) eller
Frankrike. Läskunnigheten är 100 procent.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Andorra har en bruttonationalprodukt per invånare runt 40 000 USD. I landet
finns ingen egentlig arbetslöshet, vilket lockar inte bara spanjorer, fransmän
och portugiser att flytta dit, utan också andra utländska gästarbetare som
sysselsätts inom turistnäringen. Den lagstadgade minimilönen om ca 900 euro i
månaden kan inte anses ge en tillfredsställande levnadsstandard på grund av
det höga kostnadsläget i landet.
7
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och flickor, men
samhällssynen är fortfarande förhållandevis traditionell. Relativt stereotypa
uppfattningar råder om kvinnors och mäns olika roller i hemmet, på arbetet
och i samhällslivet. Kvinnor börjar emellertid delta alltmer i det politiska livet
på senare tid. För att stärka det integrerade arbetet för jämställdhet tillsattes år
2010 en statssekreterare för jämställdhet och välfärd samt en nationell
jämställdhetskommission.
Våld mot kvinnor polisanmäls i liten utsträckning men rapporteras till lokala
frivilligorganisationer (kvinnojourer) som Andorran International Women's
Association (AIWA) och Andorran Women's Association (AAW). Våld mot
kvinnor faller under den allmänna strafflagen. Det finns en interdisciplinär
arbetsgrupp mot könsbaserat våld som har skapat bland annat en statlig hotline
för kvinnor som utsatts för våld, medicinska och psykologiska resurser samt
skyddade boenden. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter
efterlyste i mars 2012 ytterligare åtgärder på detta område, bland annat specifik
lagstiftning om könsbaserat våld.
Prostitution är inte tillåtet.
Abort är inte tillåtet. Hälsovården täcker dock kostnaden för att utföra abort i
Frankrike eller Spanien.
Det första valet i Andorra hölls 1933, men kvinnlig rösträtt infördes inte förrän
1970 och kvinnlig valbarhet 1973. Två av nuvarande nio regeringsmedlemmar
är kvinnor. Hälften av generalrådets 28 ledamöter utgörs sedan april 2011 av
kvinnor.
17. Barnets rättigheter
Respekten för barns rättigheter är allmänt sett god, även om uppgifter om
barnaga förekommer. Myndigheterna arbetar aktivt med lärarutbildning och
projekt för att sprida kunskaper om barnets rättigheter i skolorna.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I Andorra är andorranerna själva i minoritet – de egna medborgarna utgör
endast 32 000 av de 85 000 invånarna, eller cirka 38 procent. Övriga större
8
befolkningsgrupper är spanjorer (32 procent), portugiser (16 procent) och
fransmän (6 procent). Andorra är det enda landet i världen med katalanska som
enda officiella språk, men utbildning erbjuds också på spanska och franska.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet enligt lag.
Homosexuella får registrera partnerskap men inte adoptera. Inte alla
blodbanker tillåter homosexuella att bli blodgivare, vilket har uppmärksammats
som en diskriminering på grund av sexuell läggning
20. Flyktingars rättigheter
Andorra har inte ratificerat FN:s flyktingkonvention och det finns ingen
möjlighet att söka asyl i landet. Det finns heller inget mottagningssystem för
invandrare. Regeringen samarbetar dock med FN:s flyktingkommissarie och
frivilligorganisationer inom området.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Andorranska medborgare med funktionsnedsättning har rätt till pension och
gratis sjukvård. Lagstiftningen påbjuder att nya byggnader ska vara anpassade
för personer med funktionsnedsättning. All form av diskriminering av personer
med funktionsnedsättning inom utbildningsväsendet och statliga institutioner
är förbjuden. Frivilligorganisationer påpekar dock att det finns en klyfta mellan
vad som står i lagen och hur den fungerar i verkligheten, där personer med
funktionsnedsättning möter kulturella och sociala hinder.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett tiotal frivilligorganisationer på området för mänskliga rättigheter,
varav de mest aktiva arbetar med kvinnofrågor. Internationella Röda korset
(ICRC) är representerat i landet.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det genomförs inga egentliga internationella insatser för att främja mänskliga
rättigheter i Andorra.
