Musikskapandets villkor – mellan kulturpolitik, ekonomi och estetik
Kulturutredningen, och många röster i diskussion om kulturpolitikens utveckling, framhåller
allt starkare vikten av entreprenörskap i kulturlivet. En växande kulturekonomisk forskning
tillhör kunskapsproduktionen på området. Samtidigt är kulturområdet en på många sätt
speciell bransch där varje produkt förväntas vara i någon mening unik, producenten förväntas
vara personligt och känslomässigt engagerad och närvarande i produkten, och kraven på
individualitet och autenticitet är höga. I detta projekt eftersträvas att med utgångspunkt i
musik skapa fördjupad kunskap om villkoren för nutida kulturskapande, samtidigt som de
konsekvenser de förändrade sociala och mediala omständigheterna har för
minnesinstitutionernas verksamhet ska diskuteras. Projektet är ett samarbete mellan Umeå
universitet och Statens Musiksamlingar, Svenskt Visarkiv.
Specifika mål
Projektet syftar till att undersöka nutida professionaliserat och konstnärligt syftande
musikskapande som en process där musiker, konsertsituation och publik samverkar.
Utgångspunkten är den skapande musikerns villkor inom en samhällsram där en medveten
kulturpolitik, en genomgripande medialisering och en tillväxande upplevelse- och
evenemangsbransch utgör viktiga faktorer. Vidare syftar projektet till att formulera nya
insamlings- och dokumentationsstrategier för minnesinstitutionerna.
Områdesöversikt
Musikskaparen producerar musik för att den ska nå en lyssnarskara - men för att musiken ska
nå lyssnarna finns det flera vägar som handhas och kontrolleras av andra rollinnehavare:
konsert- och festivalarrangörer, producenter på skivbolag och massmediaföretag, förläggare,
produktionsbolag etc. Vidare så finns andra aktörer som är viktiga för musikskaparen:
sponsorer, kulturpolitiker och deras tjänstemän, kritiker och propagandister (t ex vid
branschgemensamma organisationer). Lundberg, Malm och Ronström (2000) använder
beteckningarna görare, makare och vetare för att sammanfatta de funktioner som inom olika
musikstilar kan vara fördelade på olika sätt.
Den svenska populärmusikindustrin finns beskriven av Hallencreutz m fl (2003) med en
klustermodell, d v s som ett sammanhängande och samverkande system av separerade
uppgifter med olika organisationsformer (skivbolag, produktionsbolag, musikförlag,
konsertarrangörer, upphovsrättsorganisationer etc). Som en makromodell av en bransch är
den giltig, samtidigt som den riskerar att osynliggöra hur produktutvecklingen –
musikskapandet – inte nödvändigtvis är institutionaliserad, likaså hur musikskaparen som
varumärke och som individ relaterar till de olika institutionerna. Någon mer genomgripande
analys av liknande karaktär finns inte för det musikskapande som ligger utanför
populärmusiken; det är inte heller på samma sätt organiserat som en bransch även om många
av arbetsuppgifterna och funktionerna är de samma.
Som verktyg för fördelning av uppmärksamhet finns i samhället ett system av genre- och
subkulturbeteckningar. Med Pierre Bourdieus begrepp kan vi tala om vissa genrer som har en
relativt hög andel kulturellt kapital: klassisk musik, modern konstmusik, jazz, folk- och
världsmusik, singer/songwriter, med rock som en mer problematisk genre som spänner från
högkulturella ambitioner till ren populärmusik. Genrebeteckningarna inbegriper också vilka
former musiken ska gestaltas i (symfoni, svit, rapsodi, ballad etc), likaså vilka förväntningar
på och begränsningar för formexperiment och annat nyskapande som blir aktuella. I genreoch subkultursystemen finns också förväntade och favoriserade former för hur publiken ska
möta musiken; konsert, festival, CD, ritual. (Jfr Frith 1998).
Samtidigt finns också tendensen att alltmer av professionellt musikskapande sker inom andra
arenor än det autonoma musiklivet. Musik för film, teater, reklam, datorspel, eller fysiska
miljöer (jfr De Nora 2000; Lilliestam 2006) är verksamhetsområden som ökar i betydelse för
musikproducenter samtidigt som den prestige som dessa områden ger är mer indirekt.
Projektet ansluter till forskning om kultursektorn i vidare bemärkelse, särskilt professionella
kulturutövares villkor (Wulff 1998, Mishler 1999, Lagercrantz 1995, Witt 2004, Svenson
2008, Kolk 2009) och om kulturpolitik (Frenander 2005; Harding 2007; Hugoson 2000;
Nilsson 2003; Beckman & Månsson 2009).
Projektbeskrivning
Projektet genomförs i form av fyra delstudier samt ett övergripande syntesarbete.
Delprojekt 1 Kulturpolitiska urvalsprocesser
I och med införandet av en organiserad statlig kulturpolitik 1974 skapades också gradvis
särskilda stödformer för att förverkliga kulturpolitikens intentioner. Dessa har varierande
utformning beroende på konstart och syfte, men en grundläggande struktur är att medel
utlyses enligt vissa kriterier och enskilda projektansökningar behandlas inom
ansökningsomgångar. Projektorienteringen möjliggör för dynamik i kulturlivet (istället för
fasta anslag), men det återkommande ansökningsförfarandet med sina urvalsprocesser kan i
sin tur skapa mekanismer där vissa former är mer lämpade än andra att få stöd.
I detta delprojekt ska detta område undersökas genom analys av ansökningshandlingar
(inklusive demoinspelningar) till Kulturrådets fonogramstöd, vilka arkiverats vid svenskt
Visarkiv. Därtill ska ett urval av de sökande intervjuas om sina erfarenheter och strategier.
Genom de arkiverade ansökningshandlingarna (en skiftlig del och ett ljudprov för varje
grupp) kan vi få kunskap om inriktning hos de fria musikgrupperna vad gäller repertoar,
publik, målsättningar etc. Vi kan också studera hur de kulturpolitiska riktlinjerna avspeglas i
musikproduktionen och den skriftliga presentationen.
Delprojekt 2 Musikskapandets praktiker
Frågeställning
Med utgångspunkt i att musikskapande är en individualiserad process där upphovsmannens
personlighet förväntas genomsyra verksamheten, och att musikskapandet huvudsakligen
organiseras i form av individuella projekt, ska en delstudie fokusera på hur olika
musikskapare bygger upp sin konstnärliga och ekonomiska existens i form av en kombination
av verksamheter och projekt. Genom att genomföra ett antal fallstudier där enskilda musiker
porträtteras ska följande frågor behandlas:
Vilka typer av uppdrag är vanliga?
Vilka typer av uppdragsgivare/samarbetspartners agerar musikern gentemot?
Vilka former ska uppdraget realiseras i? (T ex ett partitur, en inspelning, en konsert etc)
Vilken betydelse har en personlig stil?
Vilka förväntningar om traditionstillhörigheter, innovation och användning finns och hur
deltar de i den kreativa processen?
Som material ska användas djupintervjuer med ett antal musikskapare (tonsättare, musiker,
sångare) inom olika genrer (modern konstmusik, elektroakustisk musik, jazz, folkmusik,
rockbaserade former, singer/songwriter etc). Intervjuerna byggs till dels upp kring respektive
persons verklista/CV. Vidare används presentationer på hemsidor, CD-utgåvor, pressmaterial
m m.
Delprojekt 3 Festivalisering
Till musikskapandets villkor hör vilka former samhället erbjuder för att iscensätta möten med
en publik, och de förväntningar och möjligheter på musikens utformning och innehåll sådana
situationer skapar. En kraftfull tendens i musiklivet de senaste decennierna är festivalernas
ökade betydelse i relation till det kontinuerliga konsertlivet – vilket illustrerar både hur
musiken alltmer blivit del av ett evenemangs- och turismtänkande, och de fasta ensemblernas
minskade roll som konstnärligt drivande instans i jämförelse med det individuella
entreprenörskapet. Festivalernas betydelse är föga undersökt (jfr dock Karlsen 2007 om
Festspel i Pite Älvdal, ur musikpedagogiskt perspektiv). I detta delprojekt ska festivalformens
betydelser studeras ur flera perspektiv.
Vad har den ökade förekomsten av festivaler betytt i musiklivet, på en
•
musikalisk nivå – vilka stilar, genrer, former, egenskaper lyfts fram, vilka är svåra att
använda i festivalens form, hur har former anpassats efter festivalformatet?
•
Social nivå – hur sker mötet mellan musiker, musik och publik, har rollförväntningar
förändrats, har musik förändrats? Vad betyder festivalformatet för enskilda musiker
(lansering, status etc)? Vilka betydelser har kursverksamhet, workshops etc?
•
Ekonomisk nivå – har professionalisering ökat/förändrat karaktär, vilka kontrollerar
ekonomi och sätter ramar/påverkar ekonomiska och estetiska beslut, vilka
kringarrangemang flätas in/påverkas av festivalformen?
•
Organisatorisk nivå – hur förankras festivalen i kontinuerliga strukturer såsom
kulturnämnder, musikföreningar etc? Vilka nätverk skapas och upprätthålls kring
festivaler?
•
Kultursemiotisk nivå – vilka symbolvärden aktualiseras, sker omtolkning och
omladdning av musikformer?
•
Geografisk nivå – hur bidrar festivaler till att skapa och omdefiniera platser, deras
status och självbilder?
Material
Intervjuer med olika aktörer: musiker, festivalledningar, musikföreningar, kulturpolitiker och
tjänstemän. Frågelistor/enkäter till samma kategorier. Bild/ljuddokumentationer och
insamling av tryckt etc material från ett urval festivaler under projektperioden samt intervjuer
före och efter. Dokumentationer från genomförda festivaler i den mån det finns sådant
material tillgängligt (urval i samråd med festival)
Delprojekt 4 Kollektiva och individuella identiteter
I det nutida samhället är individen inte endast statsmedborgare, utan också delaktig i en
mängd kollektiva identiteter under och över de statliga gränserna (se t ex de los Reyes m fl
2005). Musik har blivit en viktig arena för att exponera kollektiva identiteter vilka kan utgå
från olika kategoriseringar och t ex handla om etnicitet, ungdom, genusmedvetenhet,
sexualitet. Här ställs särskilda förväntningar på den individuelle musikskaparens bakgrund,
agerande och kommunikation av medvetenhet – ofta formulerat i termer av autenticitet.
Musikaliskt innebär detta framför allt två typer av förväntningar: den om tydligt ”innehåll” i
musiken, och den om att bygga på och utveckla traditioner från förebilder. Under de senaste
åren har också kulturpolitiken kommit att ställas under granskning avseende jämställdhet samt
etnisk integration och mångfald (SOU 2006:42; Pripp m fl 2005, Egeland 2007) vilket
ytterligare aktualiserar identitetsrelaterade frågor. Samtidigt finns en tankefigur om att
konstnärer ska vara självständiga och individuellt kreativa, vilket innebär att enskilda musiker
kan hamna i en form av offentlig identitetskonflikt – hur ska kollektiva symboler inordnas i
ett individuellt uttryck?
I detta delprojekt ska dessa spänningar mellan individuell kreativitet och kollektiva identiteter
studeras genom ett antal case studies – enskilda musiker och grupper – utifrån följande
frågeställningar:
Finns det generella likheter i musikskapande som relateras till olika kollektiva identiteter?
Vilka möjligheter och begränsningar ligger i att musiker identifierar sig/identifieras med en
viss kategori eller grupp?
Vilket kulturpolitiskt värde tillskrivs musikskapande som tydligt relaterar till en
samhällsgrupp, och hur går det till när sådant värde formuleras?
Kan enskilda musiker skapa intersektionella lösningar där flera identitetstillhörigheter
aktualiseras i musikskapandet?
Material
Intervjuer med musikskapare som huvudsakligen eller delvis arbetat med identitetsfrågor i sin
musik eller på annat sätt förknippats med en kollektiv identitet, samt analys av deras musik
[exempelvis Karin Rehnqvist, Koo-koos (genus), Glesbygd’n, Ronny Eriksson (regional
identitet), Sofia Jannok (etnisk /samisk/ identitet).] Motsvarande jämförelsematerial från
musiker som inte har motsvarande offentliga framtoning. Styr- och policydokument från
kulturpolitiska aktörer.
Projektsyntes
De olika delprojekten överlappar delvis varandra och kommer att integreras med varandra
från projektets start. Följande problemområden ska bevakas inom alla delprojekt för att sedan
sammanfattas i syntesrapport:
Professionellt eget skapande kontra konsultverksamhet – i vilken utsträckning förväntas
musikskapare också vara konsulter, ledare av workshops etc, lärare, föreläsare? (jfr
Finnegan 1989; Lundberg, Malm & Ronström 2000)
Tradition och kulturarv - hur väsentligt är det att musikskapandet kan placeras in i en
traditionskedja? Var och hur sker i så fall traderandet? Utbildning? Vilka krav ställs på
offentliga arkivmyndigheter? (jfr Åkesson 2008)
Medialisering som tendens inom musiklivet och musikskapandet och Musikskapande som del
av medialiseringen (jfr Lundberg, Malm & Ronström 2000)
Högt och lågt, konst- och populärmusik – hur balanseras krav på popularisering med risk för
anklagelser för kommersialisering? (jfr Bjurström 1997, Lilliestam 2006, Huyssen
1986)
Vidare ska de olika delprojekten kartlägga vilka olika typer av mediapresentationer och
dokumentationer som skapas i musikernas verksamhet, utvärdera deras lämplighet och
begränsningar som forskningsmaterial och skissera strategier för minnesinstitutioner. Se även
nedan under genusaspekter.
Teori
Utgångspunkten för projektet är ett musiketnologiskt synsätt (Nettl 2005) där musikutövandet
som process är centralt (jfr Finnegan 1989, Small 1998). Pierre Bourdieus teorier och metodik
kring kulturella fält (Bourdieu 1993, 1996, Broady 1998; se även Becker 1982) kommer i
tillämpliga sammanhang att beaktas. Här finns musiker, kritiker och andra aktörer som söker
att positionera sig i relation till varandra. Genrer och enskilda musikstycken är ordnade i
statushierarkier och förknippas med sociala positioner; genrer tenderar också att bilda
autonoma fält med sina egna interna värdeskalor. Projektet är också inspirerat av
senmodernitetsteori (Fornäs 1995, Giddens 1999, Beck 2002, de los Reyes m fl 2005) med
betoningen på identitetsfrågor och medialisering.
Diskursanalys blir också en viktig teoretisk ansats (se Fairclough 1995, Hall 1997).
Diskursanalysen kommer att ske på flera olika nivåer; dels på överordnad samhällsnivå där
det går att urskilja flera diskurser om hur musik ska verka, dels inom olika snävare
definierade fält där en dominerande diskurs utgör ramen för inrättandet av maktpositioner.
Genusaspekter
Generellt ska projektet innefatta en lydhördhet för intersektionella samband där kön men även
t ex etnicitet, ålder, yrke, sexualitet och religion beaktas. Musik är ett område som är starkt
genomsyrat av många könsstrukturerande principer; den faktiska och förväntade
könsfördelningen bland musiker, könsrelatering av instrument, fördelningen inom kreativa
och reproduktiva roller (”tonsättare – exekutör” etc), sångtexters teman och subjektpositioner,
musikteorins beköning av teman och rytmer etc. Även genrer, stilar och repertoarer kan bära
en tydlig tillskriven beköning, relaterat till innehåll, utövare eller publik. Musik är också en
offentlig arena där genussystem utmanas och problematiseras.
Projektet kommer följaktligen att aktualisera genusaspekter på många olika sätt. Tilläggas ska
att i valet av intervjupersoner och case studies ska en jämn könsfördelning eftersträvas;
tydliga obalanser inom t ex olika genrer ska problematiseras och analyseras. Särskild
uppmärksamhet ska riktas mot om och hur genusaspekter bearbetas konstnärligt i musiklivet
(t ex särskilda jämställdhetsprojekt, utvecklande av feministisk musik, ”alibi”- tendenser).
Reviderad tidsplan
2010 termin 1: övergripande metodarbete (AA)
2010 termin 2: samtliga delprojekt inleds
2011: delprojekten slutförs
2012: syntesarbete (AA)
Arvidsson har huvudansvar för delprojekt 2, syntesarbete samt övergripande projektansvar.
Lundberg har huvudansvar för delprojekt 1, Lindström delprojekt 3, Nordström delprojekt 4.
Projektets betydelse
Projektet syftar till att ge en fördjupad förståelse av musikskapandets vardag och viktiga
samhällsfaktorer som påverkar estetiska val och beslut, något som torde vara av stor vikt i
kulturpolitiska sammanhang. Vidare syftar projektet till att ge underlag för
minnesinstitutioner att fastställa dokumentations- och insamlingsstrategier som tar hänsyn till
det samtida samhällets individualiserings- och medialiseringsprocesser och till
”upplevelseindustrin” som konstnärlig verkningsram.
Litteratur
Arvidsson, Alf 2008: Musik och politik hör ihop: diskussioner, ställningstaganden och
musicerande 1965-1980. Hedemora:Gidlunds.
Beck, Ulrich 2000: Risksamhället: På väg mot en annan modernitet. Göteborg: Daidalos.
Becker, Howard S 1982: Art Worlds. Berkeley: University of California Press.
Beckman, Svante & Sten Månsson (red) 2009: Kultursverige 2009: problemanalys och
statistik. Linköping:SweCult.
Berger, Harris M & Giovanna P Del Negro 2004: Identity and Everyday Life: Essays in the
study of folklore, music, and popular culture. Middletown: Wesleyan University Press.
Bjurström, Erling 1997: Högt och lågt:Smak och stil i ungdomskulturen. Umeå.
Bourdieu, Pierre 1984: Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste. London:
Routledge & Kegan Paul.
Bourdieu, Pierre 1993: The field of cultural production: Essays on art and literature.
Cambridge.
Bourdieu, Pierre 1996: The rules of art:genesis and structure of the literary field. Cambridge.
Broady, Donald (red) 1998: Kulturens fält: En antologi. Göteborg: Daidalos.
de los Reyes, Paulina, Irene Molina & Diana Mulinari 2005. Maktens (o)lika förklädnader.
Kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige. Stockholm: Bokförlaget Atlas.
DeNora, Tia 2000: Music in Daily Life. Cambridge: Cambridge UP.
Egeland, Helene 2007: Det ekte, det gode og det coole : Södra teatern og den dialogiske
formasjonen av mangfoldsdiskursen. Linköping: Linköpings universitet.
Fairclough, Norman 1995: Media Discourse. London: Edward Arnold.
Finnegan, Ruth 1989: The hidden musicians: music-making in an English town. Cambridge:
Cambridge UP.
Fornäs, Johan 1995: Cultural Theory and Late Modernity. London: Sage.
Frenander, Anders 2005: Kulturen som kulturpolitikens stora problem: Diskussionen om
svensk kulturpolitik under 1900-talet. Hedemora: Gidlunds.
Frith, Simon 1998: Performing Rites: Evaluating Popular Music. Oxford: Oxford University
Press.
Giddens, Anthony 1999: Modernitet och självidentitet: Självet och samhället i den
senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos.
Hall, Stuart (ed) 1997: Representation: Cultural representations and Signifying Practices.
London: Sage.
Harding, Tobias 2007: Nationalising Culture. The Reorganisation of National Culture in
Swedish Cultural Policy 1970-2002. Linköping.
Hugoson, Rolf 2000: Vad är kulturpolitik? En fråga om retorik. Umeå: Statsvetenskapliga
institutionen, Umeå universitet.
Huyssen, Andreas 1986: After the Great Divide: Modernism, Mass Culture, Postmodernism.
Bloomington : Indiana Univ. Press.
Högkultur som subkultur? Inledande anföranden vid ett seminarium i Börssalen den 29 mars
2006. Stockholm: Svenska Akademien/Norstedts Akademiska förlag.
Hallencreutz, Daniel; Per Lundequist, Anders Malmberg 2003 : Populärmusik från Svedala:
näringspolitiska lärdomar av det svenska musikklustrets framväxt. Stockholm: SNS
Förlag.
Hansen, Kjell 2003: Festivaler, platslighet och det nya Europa. I Hansen, Kjell & Karin
Salomonsson (red): Fönster mot Europa: Platser och identiteter. Lund:Studentlitteratur,
s 167-199.
Karlsen, Sidsel 2007: The Music Festival as an Arena for Learning: Festspel i Pite Älvdak
and Matters of Identity. Piteå: Luleå tekniska Universitet, Musikhögskolan i Piteå.
Kolk, Jaan 2009: Den svårfångade frilansaren. I Beckman & Månsson 2009.
Lagerkrantz, Marika 1995: Den andra rollen: ett fältarbete bland skådespelare, regissörer
och roller. Stockholm: Carlssons.
Lilliestam, Lars 2006: Musikliv: Vad människor gör med musik – och musik med människor.
Göteborg:Bo Ejeby förlag.
Lundberg, Dan; Krister Malm och Owe Ronström 2000: Musik, medier, mångkultur.
Hedemora: Gidlunds.
Mishler, Elliot G 1999: Storylines: Craftartists' Narratives of Identity. Cambridge: Harvard
University Press.
Nilsson, Sven 2003: Kulturens nya vägar: Kultur, kulturpolitik och kulturutveckling i Sverige.
Malmö:Polyvalent.
Pripp, Oscar; Emil Plisch & Saara Printz Werne 2005: Tid för mångfald : en studie av de
statligt finansierade kulturinstitutionernas arbete med etnisk och kulturell mångfald,
genomför av Mångkulturellt centrum, Botkyrka, på uppdrag av Kulturdepartementet.
Reksten, Connie 2008: When Poetry Takes Place: On Olav H Hauge, Literature, and Festival.
Ethnologia Scandinavica, pp 131-145.
Small, Christopher 1998: Musicking : the meanings of performing and listening.
Hanover:University Press of New England.
SOU 2006:42 Plats på scen. Kulturdepartementet: Kommittén för jämställdhet inom
scenkonstområdet.
Svenson, Per 2008: Konstnärerna i kulturpolitiken: En utredning om konstnärer, kulturpolitik
och arbetsmarknad. Stockholm: Konstnärsnämnden.
Toynbee, Jason: Making Popular Music: Musicians, Creativity and Institutions. London:
Arnold.
Witt, Ann-Katrin 2004: Konsthantverkare, genus och omvänd ekonomi – Om hinder och
möjligheter att agera på konsthantverkets arena. Lund: Sociologiska institutionen.
Wulff, Helena: Ballet across borders: career and culture in the world of dancers. Oxford:
Berg.
Åkesson, Ingrid 2007: Med rösten som instrument: perspektiv på nutida svensk vokal
folkmusik. Stockholm: Svenskt Visarkiv.
