1(2)
__________________________________________________________________
Utvärdera analgetikabehandling och sätt ut
läkemedel som inte ger avsedd effekt
Många patienter får recept på analgetika som inte utvärderas. Planera för
uppföljning av effekt och biverkningar. Målvärdet är en hundraprocentigt
dokumenterad uppföljning efter nyinsättning av läkemedel mot smärta.
Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker sjukvård. Mellan
20 och 40 procent av besöken hos läkare i primärvården anges vara föranledda av
smärttillstånd. Smärta medför ett stort mänskligt lidande och är dessutom förenat
med höga kostnader för hälso- och sjukvården [1].
Ingen rutinmässig effektdokumentation
Expertrådet för analgetika och reumatologiska sjukdomar har noterat att den
smärtlindrande effekten och funktionsförbättringen av olika läkemedel mot smärta
inte rutinmässigt dokumenteras. Det vanligaste är att man anger en diagnos och
sedan ordinerar ett läkemedel som anses lämpligt. Huruvida man uppnår en
meningsfull symtomlindring i relation till biverkningar är ofta oklart.
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar uppger
cirka 40 procent av befolkningen att de lider av långvarig smärta från
rörelseorganen. Omkring en fjärdedel av dessa har en smärta som är spridd i större
delen av kroppen [2]. Vid långvariga smärttillstånd där patienterna kan ha kontakt
med olika vårdgivare underlättas den fortsatta behandlingen av en god
dokumentation av behandlingseffekten och även av biverkningar som kan ha
uppkommit.
Viktigt sätta ut läkemedel utan effekt
Att sätta ut läkemedel som saknar effekt är en viktig uppgift inom ramen för en
förbättrad patientsäkerhet, eftersom läkemedel som inte medför någon
meningsfull symtomlindring eller funktionsförbättring riskerar att ge onödiga
biverkningar. Läkemedelseffekten måste naturligtvis sättas i relation till
naturalförloppet av det tillstånd som behandlas. Många smärttillstånd varierar
över tid, och dosering och val av preparat måste anpassas till symtombilden.
Läkemedelsrelaterade problem, vilket inkluderar biverkningar är en vanlig
anledning till akut sjukvård [3,4]. Många läkemedel som används mot smärta kan
vid felaktig användning resultera i allvarliga problem eller funktionsnedsättning.
Förutom att sätta ut läkemedel som inte medför någon meningsfull
symtomlindring eller funktionsförbättring i relation till biverkningarna är det
viktigt att tillsammans med patienten titrera fram den lägsta effektiva dosen.
Genom att använda sig av den lägsta effektiva dosen minskar risken för
dosberoende biverkningar. Att rutinmässigt utvärdera huruvida
läkemedelsbehandlingen mot smärta fortfarande fungerar är en annan åtgärd som
kan förbättra läkemedelssäkerheten.
__________________________________________________________________________________________________
Detta är ett av 2012 års Kloka Råd
Hämtat från www.janusinfo.se
Publicerat 2012-03-07
2(2)
Dokumentera opioidläkemedel
Att dokumentera om behandling av långvarig smärta med opioidgruppens
läkemedel medför en meningsfull smärtlindring och funktionsförbättring är av
stor vikt för att minska risken för läkemedelsrelaterade problem. Enligt
information ifrån Läkemedelsverket avbryter varannan patient med ickecancerrelaterad smärta opioidbehandlingen tidigt, eftersom kända
opioidbiverkningar dominerar över de positiva effekterna [5]. Förutom
dosberoende biverkningar som beror på en aktivering av opioidreceptorer är det
viktigt att vara observant på tecken för toleransutveckling och
läkemedelsberoende. En tydlig dokumentation av effekt och val av lägsta
effektiva dos kan minska risken för problem.
Expertrådet anser med bakgrund av detta att kvaliteten i läkemedelsbehandling av
långvarig smärta skulle kunna förbättras, om man i större utsträckning
rutinmässigt planerade in utvärdering och uppföljning av effekt och biverkningar
efter utskrivning av analgetika. Det är dessutom viktigt att sätta ut preparat som
inte medför en önskad effekt, eller där nyttan inte överstiger riskerna.
Uppföljningen kan ske i form av ett återbesök eller telefonkontakt av läkare eller
sjuksköterska. Målet är att alla patienter ska följas upp efter nyinsättning av
läkemedel mot smärta.
Referenser
1. SBU. Metoder för behandling av långvarig smärta. En systematisk
litteraturöversikt; 2006.
2. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2010. Preliminär version.
Socialstyrelsen.
3. Fryckstedt J, Asker-Hagelberg C. Läkemedelsrelaterade problem vanliga på
medicinakuten Orsak till inläggning hos nästan var tredje patient, enligt
kvalitetsuppföljning. Läkartidningen. 2008;105(12-13):894-8.
4. Odar-Cederlöf I, Oskarsson P, Öhlén G, Tesfa Y, Bergendal A, Helldén A,
Bergman U. Läkemedelsbiverkan som orsak till inläggning på sjukhus.
Läkartidningen. 2008; 105(12-13):890-3
5. Användning av opioider vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta. Info från
Läkemedelsverket 1:2002.
__________________________________________________________________________________________________
Detta är ett av 2012 års Kloka Råd
Hämtat från www.janusinfo.se
Publicerat 2012-03-07
