Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Grekland 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I Grekland är respekten för de mänskliga rättigheterna överlag god. Människorättsorganisationer uppger att den politiska viljan att hantera problem som rör
de mänskliga rättigheterna har stärkts under de senaste åren, men framhåller
fortsatta brister i tillämpningen av lagar och förordningar.
Vissa framsteg har gjorts under året. Myndigheterna har tagit flera steg i rätt
riktning inom flykting- och asylfrågor. Vissa förbättringar i implementeringen
av lagstiftningen om människohandel har kunnat skönjas. Åtgärder har vidtagits för att förbättra den muslimska minoritetens situation. Regeringens satsningar för att förbättra romernas levnadsförhållanden har fortsatt, men de
positiva effekterna är hittills begränsade.
Problemområden är fortsatt överfyllda fängelser med dåliga levnadsförhållanden, viss diskriminering av minoriteter, vissa legala och administrativa hinder
rörande utövande av minoritetsreligioner, människohandel med kvinnor och
barn för prostitution och tvångsarbete, ojämn tillämpning av asylrätten och
dåliga förhållanden vid flyktingmottagningarna, visst övervåld från polisens
sida, trögt rättssystem, samt otillräcklig lagstiftning avseende alternativ militärtjänst.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Samtliga centrala konventioner på området mänskliga rättigheter har ratificerats
av Grekland;
2
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffande av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), dock inte det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr som inte heller har undertecknats
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter.
Protokollet om handel med barn har undertecknats, men ännu inte ratificerats
Flyktingkonventionen, Convention on the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Grekland ligger efter med rapporteringen till FN:s konventionskommittéer
CERD (tre rapporter) och CRC (en rapport). Samarbete med FN:s specialrapportörer förekommer. Grekland har en stående inbjudan till FN:s specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och barnprostitution.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det förekommer inga uppgifter om mord sanktionerade av staten i Grekland.
Enligt människorättsorganisationer förekommer övervåld och misshandel från
polisens sida i viss utsträckning. Europarådets kommitté för förhindrande av
tortyr (Committee for the Prevention of Torture) konstaterade i en rapport i december
2006 att av polisen anhållna personers rättigheter inte alltid respekteras och att
anhållna riskerar att utsättas för våld av polisen.
Kritik har även riktats mot levnadsförhållanden i fängelser och förvar, främst
orsakade av kraftig överbeläggning. Interner har vid flera tillfällen protesterat
mot förhållandena. Antalet fångar har nästan fördubblats under de senaste tio
3
åren. Enligt justitiedepartementet uppgår antalet fångar till cirka 11 200, att
jämföras med en kapacitet på ungefär 6 000 platser. Enligt en biträdande ombudsman förekommer det att fångar hålls i häkten eller förvar, ej avsedda för
längre vistelser, på grund av att fängelserna är överfulla. Ett nytt fängelse öppnades i december 2006 och fler planeras.
Cirka 40 procent av fångarna uppges vara av utländsk härkomst, varav omkring
hälften albaner. Grekland vill, i enlighet med bilaterala avtal, överföra frihetsberövade albaner till deras hemland.
Myndigheterna har under de senaste två åren infört begränsningar på ombudsmannens och enskilda organisationers möjligheter att undersöka förhållandena
i fängelser och förvar (se även avsnitt 18).
4. Dödsstraff
Dödsstraff är enligt den grekiska författningen förbjudet. Grekland ratificerade
Europakonventionens tilläggsprotokoll avseende dödsstraff i september 1988.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer mycket få uppgifter om av statsmakten sanktionerade godtyckliga frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden i Grekland.
Åtal har väckts mot två agenter från den grekiska säkerhetstjänsten för inblandning i ett fall där en indier och sex pakistanier uppger att de ska ha förts bort av
polisen och hållits kvar på hemlig ort i sju dagar för förhör i samband med
tunnelbanebombningarna i London. Den rättsliga processen uppges emellertid
gå långsamt.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Militära domstolar existerar inte i Grekland. Män och kvinnor har lika rättigheter i det juridiska systemet, som är självständigt och överlag fungerande.
Företrädare för justitieministeriet medger dock att trögheten i det grekiska
rättsystemet och domarnas bristande yrkesetik utgör problem.
Straffbarhetsåldern i Grekland är 17 år. I de fall där brottsförövarna är under
17 år hamnar de antingen på uppfostringsanstalt eller under speciell övervakning. Den maximala häktningstiden för grövre brott är 18 månader och för
mindre lagöverträdelser i praktiken nio månader.
En ombudsmannafunktion inrättades 1998. Ombudsmannen mottar drygt
10 000 klagomål per år, varav cirka 20 procent rör mänskliga rättigheter. En
4
betydande del av ärendena avser klagomål från personer av utländskt ursprung
gentemot myndigheter – främst gällande regler och procedurer för asyl, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, medborgarskap och utbildning. Sedan 1985 kan
grekiska medborgare även vända sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
7. Straffrihet
Det är sällsynt att poliser ställs inför rätta eller döms för missgrepp och övervåld i tjänsten, liksom att parlamentarikers immunitet hävs.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Den grekiska författningen garanterar press- och tryckfrihet. Det finns runt 20
rikstäckande dagstidningar, över 20 privata radiostationer samt cirka 30 TV-stationer. Kritik mot regeringen och statliga inrättningar framförs frispråkigt i media. Den första mångkulturella radiostationen som vänder sig till den växande
invandrarbefolkningen började sända under 2005.
I Grekland råder religionsfrihet, som generellt sett respekteras. Missionering är
dock förbjuden. Ungefär 97 procent av den grekiska befolkningen tillhör den
grekisk-ortodoxa kyrkan. I författningen har ortodoxa kyrkan status som ’’förhärskande religion’’. Kyrkan har stort politiskt, ekonomiskt och socialt inflytande. Regeringen ger visst statsstöd till den ortodoxa kyrkan. FN:s kommitté
för mänskliga rättigheter har påtalat att viss diskriminering mot medlemmar av
minoritetsreligioner förekommer, särskilt inom utbildningsväsendet (se även
avsnitt 16). För elever i grundskolan är det obligatoriskt att delta i ortodox
religionsundervisning. Elever kan slippa denna undervisning endast efter att de
deklarerat tillhörighet till en annan religion. Krav på en sådan deklaration bör
inte få förekomma, menar kommittén för mänskliga rättigheter.
Judendomen, islam och den ortodoxa kyrkan är juridiska personer enligt grekisk lag medan andra religiösa samfund måste registreras, likt föreningar, för att
bli rättsobjekt. Vissa religiösa samfund uppger att de har svårigheter med att
förvärva mark och få tillstånd att uppföra religiösa byggnader. Rapporter förekommer från icke-ortodoxa samfund om svårigheter i kontakter med myndigheterna i en rad administrativa frågor.
Enligt den grekiska författningen har alla medborgare rätt att ansluta sig till föreningar och fackförbund.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
I Grekland råder politisk pluralism och flerpartisystem. Center-högerpartiet
5
Nea Dimokratia sitter kvar vid makten efter vinst över socialistpartiet PASOK
i de allmänna valen i september 2007. De politiska institutionerna i Grekland är
väl fungerande. Fria och rättvisa val hålls.
Offentliga förvaltningar kritiseras för komplicerad byråkrati. Korruption förekommer enligt ombudsmannen företrädesvis i situationer där allmänheten
efterfrågar offentliga tjänster. Korruption är dubbelt så vanlig på regional och
lokal nivå som på den nationella nivån. Byggnadsnämnder, skattekontor,
försäkringskassor och statliga sjukhus tillhör de värsta korruptionshärdarna.
Enligt Transparency International uppger 27 procent av grekerna att de betalat
för att få tillgång till en offentlig tjänst under 2006. Regeringen har fastslagit
nolltolerans och gjort bekämpningen av korruptionen till en av sina högst
prioriterade frågor. Resultaten som framkommit hittills är begränsade. I den
senaste mätningen utförd av Transparency International (november 2007)
hamnade Grekland på 56:e plats (av 180 länder), något bättre än förra året.
Röstning vid allmänna val är obligatorisk. Dock kan medborgare i många fall få
dispens från detta krav. I praktiken utdöms heller inte böter för dem som röstskolkar. Däremot kan grekiska medborgare som lever utanför Grekland inte
rösta, om de inte reser till Grekland i samband med valdagen. Frågan utreds
för närvarande. Grekiska diasporaorganisationer utövar kraftfull lobbying för
en lagändring.
Lika valbarhet råder för kvinnor och män, men få poster i regeringen och
parlamentet innehas av kvinnor. För närvarande är en av de 17 ministrarna
kvinna. Av totalt 300 parlamentsledamöter är 44 kvinnor och en muslim. En
lag från 2001 kräver att minst en tredjedel av varje kön skall vara företrädd på
kandidatlistorna vid kommunalvalen. Lagen tillämpas ej fullt ut. Ett förslag till
ny vallag föreskriver att 30 procent av parlamentets ledamöter bör vara
kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Ungefär 26 procent av alla löntagare är anslutna till ett fackförbund. Dessa har
olika politiska fraktioner, men verkar utan större inskränkningar från politiska
partier eller regeringen. Strejker är tillåtna och utgör ett mycket vanligt förekommande påtryckningsmedel. Demonstrationsrätten är omhuldad i Grekland.
Kollektiva löneförhandlingar äger rum mellan arbetsmarknadens parter och
deras resultat ratificeras av arbetsministeriet. Minimilönen ligger kring 500 euro
per månad. Den längsta lagliga arbetstiden per vecka är 40 timmar i privata
sektorn och 37,5 timmar i den offentliga sektorn. Många greker har dock fler
6
än en anställning. Den registrerade arbetslösheten är för närvarande cirka åtta
procent.
Invandrare omfattas av arbetslagstiftningen, men många arbetar svart för låga
löner och utan socialförsäkring eftersom deras arbetsgivare underlåter att
betala deras sociala avgifter. Ansträngningar har på senare tid gjorts för att få
olagliga invandrare att registrera sig och med så kallat ’’grönt kort’’ slussas in i
ett rättvisare lönesystem med tillhörande skyldigheter och rättigheter (se även
avsnitt 18).
Tvångsarbete är enligt författningen förbjudet. Handel med kvinnor och barn,
främst från de forna öststaterna, förekommer och leder ofta till tvångsprostitution eller tvångsarbete i Grekland (se även avsnitt 14 respektive 15). Grekland
har ratificerat International Labour Organizations (ILO) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter på detta område.
Parlamentet antog 2005 en lag om likabehandling på arbetsmarknaden och
inom sociala försäkringssystem oberoende av ras, kön, religion, nationalitet
eller funktionshinder. Lagen har ännu inte lett till några påtagliga förbättringar
(se även avsnitt 14).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla delar av befolkningen har lika tillgång till grundläggande hälsovård. Hälsosektorns andel av statens totala budget var år 2006 cirka sex procent. En studie
(av National School of Public Health – ESDY – i samarbete med WHO)
visar dock att ungefär 16 procent av befolkningen inte har tillgång till hälsoförsäkring. Anledningarna uppges vara att vissa medborgare inte är försäkrade på
grund av långtidsarbetslöshet, att de ännu inte har inträtt på arbetsmarknaden
eller att de är invandrare. Ett stort antal invandrare antas arbeta inom den
svarta sektorn, kanske uppemot en halv miljon. Antalet invandrare som står
utanför socialförsäkringssystemet är därmed också betydande. Tolv procent av
grekiska socialförsäkringskassans inbetalningar kommer dock från Greklands
drygt 223 000 registrerade invandrare.
Flyktingars och minoritetspersoners rätt till hälsovård har varit föremål för viss
kritik från organisationer för mänskliga rättigheter. Trots flera lagar och lagförslag som fastställer flyktingars rätt till hälsovård anses den bristfällig. Flyktingar
blir ofta beroende av bistånd från privata organisationer för såväl sjukvård som
terapi och rådgivning. Hälsotillståndet för Greklands romer, vars antal uppgår
till mellan 150 000 och 200 000, rapporteras vara betydligt sämre än tillståndet
hos den övriga befolkningen.
7
12. Rätten till utbildning
I Grekland råder obligatorisk nioårig skolgång från sex års ålder. Kvinnor och
män har lika tillgång till utbildningsväsendet. Statliga skolor och universitet är
kostnadsfria. Läroplanen för statliga och privata skolor är densamma. En stor
del av skoleleverna kompletterar emellertid sina studier vid privatskolor.
Antagningskraven till universiteten är mycket hårda och platserna begränsade.
Detta resulterar i att många grekiska ungdomar studerar vid utländska universitet.
Enligt Lausannefördraget från 1923 har den muslimska minoriteten i Trakien
rätt till undervisning på dess egna språk, främst turkiska. Cirka 8 000 muslimska barn uppges gå i turkspråkig skola. Av de ungefär 2 200 muslimska studenterna på gymnasienivå går 600 i turkspråkiga och 1 600 i grekspråkiga skolor
(myndigheterna benämner dessa skolor minoritetsskolor respektive allmänna
skolor). De turkiska skolorna är enligt uppgift för få och håller dålig kvalitet.
Barn från minoriteter måste också ta slutexamina på grekiska och inte på
undervisningsspråket. Ett åtgärdspaket lanserades av regeringen 2007, genom
vilket en kvot för muslimer upprättas vid universiteten (0,5 procent) och
hemspråksundervisning i turkiska införs i de allmänna skolorna i Trakien.
Barn till asylsökande har samma rätt till undervisning som grekiska barn. Även
barn till föräldrar som uppehåller sig olagligt i landet ska enligt regeringen ha
rätt till utbildning. Utbildningssektorns andel av de statliga utgifterna var år
2006 cirka åtta procent.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
I en jämförelse med andra EU-länder är skillnaden mellan fattiga och rika stor i
Grekland. BNP per capita, justerad för köpkraft (PPP), var cirka 24 000 USD
(amerikanska dollar) 2006. 20 procent av befolkningen lever dock på en inkomst som är mindre än 60 procent av landets medianinkomst, det vill säga
5 600 euro per år. Regeringen tillkännagav 2007 planer på en så kallad social
sammanhållningsfond, med syftet att reducera fattigdomen genom direkta
bidrag till fattiga. Fonden avses år 2010 ha ett kapital om 2 miljarder euro.
Det exakta antalet hemlösa är okänt. Enligt uppskattningar finns cirka 11 000
hemlösa personer i Atenområdet, men endast två statliga härbärgen med totalt
300 sängplatser. Många hemlösa uppger arbetslöshet som orsak till hemlösheten. Grekiska pensionärer är en ekonomiskt utsatt grupp. Enligt nationell statistik lever i genomsnitt en fjärdedel av landets pensionärer under fattigdomsgränsen. På de joniska öarna är andelen 44 procent och i Epirus upp till 50
procent. Den nuvarande regeringen har sagt sig vilja införa en minimipension.
8
I UNDP:s (FN:s program för utveckling) utvecklingsindex, vilket mäter levnadsstandard samt livslängd och utbildningsnivå i 177 länder, placerar sig
Grekland som 24:e land. I det index som även tar hänsyn till jämlikhet mellan
könen hamnar Grekland på 43:e plats.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Principen om lika rättigheter för kvinnor och män har varit inskriven i den
grekiska konstitutionen sedan 1975. All könsdiskriminering är förbjuden.
Grekland ratificerade konventionen om avskaffande av all diskriminering mot
kvinnor 1983.
Kvinnor och män har formellt lika rätt till utbildning och arbete. En studie
gjord av centralbanken visar emellertid att den grekiska arbetsmarknaden är
långtifrån jämställd mellan könen. Kvinnors lön uppgår i genomsnitt till endast
75 procent av männens lön (kvinnor kan dock i många fall erhålla pension
avsevärt tidigare än män). Endast 46 procent av landets kvinnor arbetar, jämfört med cirka 74 procent av männen. Arbetslösheten bland männen är cirka
fem procent och bland kvinnorna nästan 13 procent.
Lagen kräver att vardera könet ska finnas representerat till minst en tredjedel i
beslutsfattande organ inom statsapparaten (se avsnitt 9 för andelen kvinnor i
regeringen och parlamentet). Implementeringen av denna lag har dock varit
bristfällig. Kvinnor är underrepresenterade inom både politiken och inom de
privata och offentliga sektorerna.
I en studie om graden av jämställdhet mellan könen i 123 länder, utförd 2007
av World Economic Forum, hamnade Grekland på 72:a plats – något före
Peru, men efter exempelvis Honduras och Kirgizistan.
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (CEDAW)
framhåller i en rapport från februari i år att Grekland har gjort betydande
framsteg på området under senare år. Kommittén understryker samtidigt
vikten av att ytterligare åtgärder vidtas i syfte att råda bot på en fortsatt
patriarkalisk attityd och djupt rotade stereotyper vad avser kvinnans roll och
ställning i samhället. Kommittén efterlyser också förbättringar vad avser bland
annat kvinnors kännedom om och tillgång till de rättsliga medel som rör
diskriminering och våld i hemmet, implementering av lagstiftningen på människohandelsområdet, implementering av lagstiftningen vad gäller kvinnors
deltagande i statliga beslutsfattande organ och förbättringar av situationen för
kvinnor i etniska minoriteter.
9
Kommittén har även tidigare uppmärksammat att kvinnor i den muslimska
minoriteten möter svårigheter till följd av att grekisk rätt inte är tillämplig på
dem vad gäller äktenskap och arv. Enligt rapporter från människorättsorganisationer har det i Trakien förekommit fall av barnäktenskap med 11-åriga flickor.
Ett jämställdhetssekretariat som lyder under inrikesministeriet är ansvarigt för
att planera, genomföra och övervaka jämställdhetsarbetet i det grekiska samhället.
Våld i hemmet faller under allmän strafflag. En lag som antogs i oktober 2006
kriminaliserar för första gången våldtäkt inom äktenskapet, men definierar inte
våld inom familjen som diskriminering mot kvinnor. Lagen påbjuder ej heller
upprättandet av skyddade boenden, förebyggande åtgärder eller utbildning av
polis, åklagare och domare till skydd för utsatta kvinnor. Jämställdhetssekretariatet har en rådgivningscentral för kvinnor som utsatts för våld.
År 2006 antogs en lag mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Få polisanmälningar görs emellertid, enligt uppgift då det anses vara socialt brännmärkande. Försök till försoning föredras. Lagen förbjuder diskriminering av kvinnor
vid anställning på grund av graviditet.
Prostitution är laglig, men endast på registrerade bordeller. Det är ett krav att
sexarbetarna registrerar sig hos den lokala polisen, samt går på läkarkontroller
varannan vecka. Bordellerna får inte ligga inom 200 meter från skolor, sportarenor, eller platser där ungdomar eller äldre vistas. Det är dessutom reglerat i
lag att den prostituerade inte får vara gift, vilket ombudsmannen kritiserat då
det strider mot individens konstitutionella rättigheter. Antalet prostituerade
uppskattas till cirka 20 000, av vilka knappt 1 000 anses vara av grekiskt ursprung. Ett antal ’’skyddade hus’’ finns för att skydda och hjälpa kvinnor som
har lyckats ta sig ur påtvingad prostitution.
Sedan några år tillbaka finns ett rättsligt ramverk som syftar till att ge skydd till
offer för människohandel. Lagen reglerar brott mot den sexuella friheten, barnpornografi och sexuell exploatering. Domstolar har fått möjlighet att döma till
avsevärt högre straff för alla former av människohandel. Lagen inriktar sig
främst på skyddet av minderåriga, kvinnor och invandrare. Myndigheterna ska
bland annat se till att offren får nödvändig rättslig hjälp samt att tolkning tillhandahålls, vilket emellertid inte alltid varit fallet. Vidare ska polisen, i samarbete med övriga myndigheter, ge nödvändigt bistånd och information till offer.
Enligt Helsingforskommittén underlåter myndigheterna dock ofta att informera de drabbade kvinnorna om deras rättigheter. Om den drabbade kvinnan inte
samarbetar och vittnar i rättegång betecknas hon inte formellt som offer för
människohandel och har därmed ingen rätt till bi-stånd från staten. Vittnesskyddet har inte fungerat som det är tänkt, vilket har resulterat i att kvinnor
10
avstått från att samarbeta med åklagarmyndigheten. Enligt Amnestys grekiska
avdelning kan dock vissa förbättringar skönjas under det senaste året.
Amerikanska utrikesdepartementet konstaterar i en rapport från juni 2007 att
Grekland ännu inte uppfyller minimikraven på människohandelsområdet.
Rapporten konstaterar emellertid också att stora ansträngningar har gjorts
under senare år för att komma tillrätta med de problem som finns.
15. Barnets rättigheter
FN:s barnkonvention ingår sedan 1992 som en del av den nationella lagstiftningen. FN:s specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och barnprostitution besökte Grekland i november 2005 och framförde kritik mot
bristande skydd för barn som kommer ensamma till Grekland, varav flyktingbarn och offer för människohandel var särskilt utsatta.
Det finns sedan ett par år tillbaka en avdelning för barnens rättigheter under
den grekiske ombudsmannen. En av de fem vice ombudsmännen förestår
avdelningen. Denna avdelning har hittills funnit att de största bristerna vad
gäller barnens rättigheter förekommer inom utbildningsväsendet. Det handlar
bland annat om integration av romers barn och om skolors ovilja att ta emot
invandrarbarn utan uppehållstillstånd eller grekiskt födelsebevis.
I Grekland är minimiåldern för industriarbete 15 år och för vissa arbetsuppgifter ännu högre. För arbete inom familjeföretag, teater eller biografer är minimiåldern 12 år. Barn som tigger eller arbetar som gatuförsäljare förekommer.
Majoriteten av dem är antingen romer eller albaner. Barnprostitution anses
vara ett växande problem. Grekland ratificerade ILO-konvention 182 angående
barnarbete i november 2001.
Ungefär två procent av befolkningen under 18 år beräknas utsättas för fysiskt
våld varje år. Sjukvårdspersonal och lärare har ingen skyldighet att rapportera
misstankar om våld mot barn till polisen. Årligen anmäls i genomsnitt 300 barn
som saknade, varav i genomsnitt 60 aldrig återfinns. En hjälptelefonlinje inrättades under 2005, vilken barn och ungdomar kan använda för att erhålla stöd
och rådgivning i olika frågor. Även föräldrar och lärare kan använda linjen.
Allmän värnplikt gäller för alla män mellan 19 och 50 år. Barnsoldater förekommer inte. Grekland har kritiserats, bland annat av Amnesty International,
för att lagen om värnpliktstjänstgöring inte möter internationella kriterier. De
som väljer alternativ samhällstjänst diskrimineras genom att tjänstgöringen är
dubbelt så lång som ordinarie militärtjänst. Ett antal av Jehovas Vittnen har
nekats status som vapenvägrare och hotats med fängelsestraff.
11
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Grekland har inte ratificerat Europarådets konvention om skydd för nationella
minoriteter. Grekland har undertecknat OSSE:s (Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa) Köpenhamnsdokument, vilket ger individen rätt att
själv definiera sig som tillhörande en nationell eller annan minoritet. Grekland
har inte undertecknat och ratificerat stadgan om regionala eller minoritetsspråk.
Generellt har en ökning av främlingsfientlighet skett parallellt med den dramatiska ökningen under det senaste årtiondet av antalet icke-greker som bor och
arbetar i Grekland. Enligt en EU-studie som kom nyligen är 87,5 procent av
den grekiska befolkningen negativt inställd till invandring. Det förs ingen officiell statistik om antalet hatbrott, men enligt organisationen Hellenic League
for Human Rights har det skett en markant uppgång under senare år.
Albaner är den största gruppen av icke-grekiska invånare (uppskattningsvis
cirka 600 000) och den grupp som oftast blir utsatt för främlingsfientlighet i
olika former. Bland annat uppges albaner ha stora svårigheter att hyra bostäder.
Albaner beskylls också ofta för uppgången av kriminalitet på senare år. Den
absoluta huvuddelen av albaner är numera lagliga invånare och många albaner
har lätt att integrera sig i det grekiska samhället. Ibland uppstår dock en debatt
om albanernas rätt till grekisk nationell identitet.
Grekland anser att Lausanne-fördraget från 1923 utgör rättesnöret för hur
minoriteter bör benämnas och vilka rättigheter de bör ges. Som följd av sin
tolkning av fördraget erkänner den grekiska staten inte etniska eller språkliga
minoriteter. De cirka 150 000 muslimerna i Trakien i norra Grekland utgör
således landets enda officiellt erkända minoritet. Majoriteten av muslimerna är
etniska turkar, som alltså inte åtnjuter rätten att benämnas som en turkisk
minoritet. Benämningar som ”turk” och ”turkisk” är enligt lag förbjudna i
organisationsnamn, något som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har
kritiserat. Regeringen tillåter sedan 1990 inte lokalt valda religiösa ledare, utan
utser själv två muslimska muftis (rättslärda som uttolkar den religiösa lagen
Sharia), vilka också avlönas av staten. Många av de etniska turkarna uppger att
de upplever svårigheter med att ge uttryck för sin etniska identitet och att
bevara sin kultur (se även avsnitt 12).
2007 antogs ett nytt åtgärdspaket syftande till att förbättra situationen för
muslimerna i Trakien. En kvot för muslimer upprättas vid universiteten (0,5
procent), hemspråksundervisning i turkiska införs i skolorna i Trakien, undervisning i grekiska görs tillgänglig för turkiska föräldrar och en kvot införs (0,05
procent) för turkiska muslimer vid inträdesproven för den statliga administrati-
12
onen. Regeringen har också lovat att använda EU-medel för att söka förbättra
den socioekonomiska situationen i det generellt eftersatta Trakien.
Enligt officiella källor finns det totalt 287 moskéer i Grekland, bland annat i
Trakien, på Rhodos och Kos. Regeringen har angivit att Atens första moské
ska stå färdig 2010 och har avsatt 15 miljoner euro för projektet, som dock inte
påbörjats ännu. Förslaget godkändes av parlamentet i november 2006.
Romerna anses inte utgöra en minoritet, utan ses som en socialt utsatt grupp.
De har ofta låg levnadsstandard, hälsoproblemen är stora och de diskrimineras
vad gäller tillgång till arbeten och bostäder. En sjuårsplan upprättades under
2002 som syftar till att förbättra romernas situation. Totalt budgeterade staten
med 308 miljoner euro (65 procent finansierades av EU) för bostäder, förbättrad tillgång till utbildning, arbete, hälsovård, sport och kultur för romerna.
Människorättsorganisationer har välkomnat insatserna men understrukit att
mycket återstår att göra.
Europadomstolen dömde nyligen den grekiska staten till att betala 21 000 euro
i skadestånd till en kvinna för att hennes anklagelser om polisvåld inte utretts
på ett adekvat sätt, samt att detta berott på att hon som rom diskriminerats.
Detta är fjärde gången som den grekiska staten fälls i Europadomstolen i fall
som rör polisutövning eller polisvåld mot romer.
I nordvästra Grekland, särskilt i Florina-regionen, bor en grupp slaviska makedonier – av vilka vissa önskar identifiera sig som en distinkt etnisk minoritetsgrupp. Denna grupp erkänns inte av myndigheterna. De slaviska makedoniernas bruk av termen ’’makedonsk’’ är kontroversiell särskilt för grekiska invånare i provinsen Makedonien i norra Grekland. I takt med att relationerna mellan Grekland och Makedonien stegvis normaliserats under senare år har även
spänningarna mellan de slaviska makedonierna och grekerna minskat.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjuden enligt lag. Förföljelse eller allmän diskriminering är inte vanligt förekommande. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter
har dock uttryckt oro över rapporter om diskriminering på basis av sexuell
läggning. Förslag på senare år om att förhållanden mellan homosexuella par ska
erkännas juridiskt i någon form, så att de berörda ska kunna erhålla sociala förmåner, har inte lett till förändringar i lagstiftningen.
18. Flyktingars rättigheter
Grekland har en svårövervakad kust- och landgräns. Inströmningen av flyktingar och olagliga invandrare till landet har ökat dramatiskt de senaste åren.
Asylansökningarna ökade under 2006 med 35 procent från 9 000 till drygt 12
13
000. Till och med juni i år har 14 700 ansökt om asyl vilket placerar Grekland
på tredje plats över mottagna asylansökningar inom EU. Cirka 70 000 olagliga
invandrare hade gripits i Grekland till och med augusti 2007, vilket är en 45procentig ökning från 2006. Inströmningen från Turkiet har tredubblats.
Grekland har under många år kritiserats av bland andra Amnesty International
och UNHCR (FN:s flyktingkommissariat) för sättet att bemöta asylsökande.
Kritiken har framför allt riktats mot förhållandena i förvaren, den bristfälliga
informationen om asylproceduren, samt bristen på tolkar och juridisk hjälp.
Även risken för så kallat refoulement (att skicka tillbaka flyktingar utan att deras
asylbehov utretts) och den låga erkännandegraden av asylfall har uppmärksammats. UNHCR uppger generellt att vissa förbättringar har skett under året och
säger sig allmänt sett ha viss förståelse för de kapacitetsproblem som den grekiska regeringen ställts inför till följd av den ökade inströmningen. Myndigheterna har blivit mer medvetna om de påtalade bristerna och har implementerat
eller varit lyhörda för de flesta av UNHCR:s rekommendationer, bland annat
vad gäller ensamt ankommande flyktingbarn och non-refoulement (principen att
skydda flyktingar vars säkerhet inte kan tryggas om de skickas till sina hemländer). Under året har dock den tyska organisationen PRO ASYL anklagat Grekland för att bland annat ha utsatt en asylsökande för tortyr. Den grekiske ombudsmannen har nyligen i ett brev till inrikes- respektive marinministeriet krävt
att anklagelserna ska utredas grundligt.
Förvar (detention centres) används för gripna immigranter oavsett om de ska
deporteras eller uppger sig ha asylskäl. Den som söker asyl, liksom kvinnor och
barn, separeras sedan från övriga och hålls inte i förvar, utan placeras i provisoriska lokaler, vandrarhem eller mottagningscentra. Förvaren utgörs ofta av
polishäkten eller tillbyggnader på dessa. UNHCR bedömer att kvaliteten på
dessa förvar överlag inte är tillfredsställande. Kritik har även riktats mot förhållandena från Europaparlamentet och i tre domar från Europadomstolen i
Strasbourg samt i flera påpekanden av den grekiske ombudsmannen. En olaglig
invandrare får maximalt hållas i förvar i tre månader. Förvaren är överbefolkade, håller ofta undermålig sanitär standard och är inte tillräckliga för längre
vistelser. Ett mycket begränsat antal olagliga invandrare återsänds av grekiska
myndigheter medan en majoritet av fallen släpps med en skriftlig order om att
frivilligt lämna Grekland, vanligtvis inom 30 dagar. I oktober krävde UNHCR
omedelbar stängning av förvaret på Samos eftersom levnadsförhållandena
ansågs strida mot mänskliga rättigheter. Kort därefter stod det nya centret, för
350 immigranter, klart och kunde invigas. Ytterligare ett nytt förvar för 350
immigranter har byggts i Evros.
Mottagningscentra, så kallade reception centres, används för dem som sökt asyl
och för kvinnor och barn – inte minst ensamt ankommande. Det finns för
närvarande tio sådana centra med sammantaget 740 platser, vilket anses vara
14
för litet i förhållande till det ökade inflödet. UNHCR anser att den materiella
standarden på dessa centra numera är tillfredsställande (även om man tidigare
riktat hård kritik mot centret i Lavrion utanför Aten), men har rekommenderat
att åtgärder måste vidtas för att förbättra hälsoläget och tillgången till utbildning, liksom det psykologiska stödet för tortyr-/krigsoffer och inte minst för
de ensamt ankommande barnen. Fortfarande är dock tolkhjälp samt juridisk
hjälp, liksom information om rättigheter och möjligheterna att söka asyl, bristfälliga. Mottagningsenheterna administreras och finansieras huvudsakligen av
NGO:s (non-governmental organizations) med medel ur European Refugee
Fund och endast till en mindre del av det grekiska hälsovårdsministeriet.
Mindre än en procent av de asylsökande beviljas flyktingstatus i Grekland.
UNHCR, som finns representerat i den grekiska ”överklagandenämnden” och
därmed har god insyn i beslutsfattandet, har inte uttalat någon egentlig kritik
mot de enskilda besluten – men menar att de äkta asylfallen finns i andra
instansens enorma ärendebalans på 20 000 ärenden. Sedan juli i år har endast
pakistanska och bangladeshiska fall, liksom 8-9 år gamla irakiska ärenden,
avgjorts.
Ombudsmannen, Helsingforskommittén och andra enskilda organisationer har
under de senaste två åren mötts av hårdare restriktioner när det gäller besök på
förvar och mottagningsenheter.
Det förekommer att polismyndigheterna negligerar antagna riktlinjer och utvisar personer som velat söka asyl. Det förekommer också rapporter om att kustbevakningen fysiskt hindrar olagliga invandrare och potentiella asylsökande
från att ta sig in i Grekland och till och med tvingar iväg dem från grekiskt
vatten. Illegala invandrare omkommer varje år i samband med smugglings- eller
flyktförsök till Grekland, särskilt kring öarna och vid landgränsen till Turkiet.
Enligt tillgänglig statistik har minst 77 personer omkommit sedan 1997 i minfält vid gränsen till Turkiet. Grekland ratificerade Ottawa-konventionen om
landminor i september 2003. Minröjningen rapporteras av grekisk militär bli
klar till 2010, vilket är fyra år innan tidsfristen löper ut.
19. Funktionshindrades rättigheter
Anpassningen av gaturum och offentliga byggnader för funktionshindrade är i
allmänhet dålig, men situationen har förbättrats under de senaste åren. Inför
OS och Paralympics 2004 gjordes en satsning på att handikappanpassa vissa
uppfarter, trottoarkanter, byggnader och fordon i Aten. Efter att en specialhiss
installerats är Akropolis tillgängligt även för rullstolsbundna. Gamla bussar byts
kontinuerligt ut mot nya handikappanpassade. Vissa trafikljus vid övergångsställen har utrustats med ljudsignaler till hjälp för synskadade. Atens nya tunn-
15
elbanelinjer är helt anpassade för funktionshindrade. Renovering av de äldre
stationerna har även påbörjats, men grekiska handikapporganisationer är fortsatt kritiska. Huvudstaden är fortfarande en daglig hinderbana av smala gator,
samt olagligt parkerade bilar och motorcyklar. Okunnighet och brist på hänsynstagande från allmänhetens sida förvärrar situationen.
Lagstiftningen om anställning av funktionshindrade slår fast att funktionshindrade ska utgöra tre procent av anställda i privata företag. I offentlig förvaltning
är fem procent av administrativa befattningar och 80 procent av växeltelefonistbefattningar reserverade för funktionshindrade. Lagen efterlevs dock dåligt.
Ett fyraårigt program 2002-2006, med bidrag till arbetsgivare som anställde
funktionshindrade, föll inte ut väl och ska nu modifieras.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Organisationer för mänskliga rättigheter verkar fritt och för dialog med regeringen. Bland de mer välkända organisationerna för mänskliga rättigheter som är
verksamma i Grekland kan nämnas Greek Helsinki Monitor, Minority Rights
Group-Greece, Amnesty International, Marangopoulos Foundation for
Human Rights, Greek Council for Refugees, Greek League for Human Rights
och Human Rights Defence Centre. Ombudsmannafunktionen är även central
i sammanhang rörande mänskliga rättigheter, liksom National Commission for
Human Rights (NCHR). Den sistnämnda har sedan dess skapande 2000 en
konsultativ status gentemot den grekiska staten, då den bland annat förser staten med riktlinjer i frågor om mänskliga rättigheter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Internationella organisationer som UNHCR och IOM (International Organization for Migration) utför en rad olika insatser. I samarbete med lokala myndigheter organiseras exempelvis opinionsbildande kampanjer, insamlingar för fältverksamhet, undersökningar och projekt. Grekland ingår i det internationella
partnerskapet Network Against Human Trafficking, inom ramen för EU-programmet Equal.
