3. Unga som skadar sig genom sex

SEXUELLT VÅLD HOS UNGA
EN LITTERATURGENOMGÅNG OM UNGA SOM
SKADAR SIG GENOM SEX OCH METODER
FÖR ATT FÖREBYGGA DEN FORM AV
SEXUELLT VÅLD
ALINA DATGREN
MICHELA HEIKKILÄ
Examensarbete i Socialt arbete, 15hp
Socionomprogramet, HT 2012
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
SEXUAL VIOLENCE AMONG ADOLESCENTS
A literature study about adolescents who harm themselves through
sex and measures to prevent that form of sexual violence
Abstract
Adolescents can harm themselves through sex by taking sexual risks such as
sexual exposure on the internet, having unprotected sex and put themselves in
situations where the potential for sexual violence is great. This type of sexual riskbehavior can create negative consequences and result in physical and mental
sexual abuse.
The aim of this study is to raise knowledge about youth who harm themselves
through sex and measures to prevent that form of sexual violence. To accomplice
this we made a general literature study on national and international research.
Our study shows that despite the negative consequences, adolescent’s sexual risktaking continues. The behavior can be a way for the youth to get attention and
approval. It can also be a way to reduce anxiety and deal with emotions; just as
with other self-harm behavior. Ways of preventing sexual risk taking and selfharm should be of universal measures aimed at adolescents in general. The
preventive measures should involve the youth in discussions about identity,
sexuality, boundaries and self-esteem and result in strategies to handle emotions
and increase help-seeking by making the help more available. The public and
professionals knowledge about sexual violence, sexual behavior and self-harm
should increase. Also by increasing youths knowledge future sexual risk-taking
and sexual violence can be prevented.
Key word: Self-harm, sexual behavior, sexual risk-taking, adolescent, prevention
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ............................................................................................................. 5
1.2. Syfte och frågeställning ................................................................................ 6
2. Metod .................................................................................................................. 7
2.1. Metoddiskussion ........................................................................................... 7
2. 2. Urval ............................................................................................................ 7
2.3. Genomförande .............................................................................................. 8
2. 4. Metodreflektion ........................................................................................... 9
3. Unga som skadar sig genom sex ..................................................................... 10
3.1. Unga och självskadande beteende .............................................................. 10
3.1.1 Direkt och indirekt självskadande beteende ......................................... 10
3.1.2. Sex som självskadande beteende ......................................................... 11
3.2. Unga och sexuellt risktagande .................................................................... 12
3.3. Unga och sexuell exponering på internet .................................................... 13
3.3.1. Frivillig sexuell exponering ................................................................. 13
3.4. Unga som säljer sexuella tjänster................................................................ 15
3.5. Samband med tidigare övergrepp ............................................................... 15
3.6. Sammanfattning av unga som skadar sig genom sex ................................. 16
4. Preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex ................................ 19
4.1. Preventiva insatser mot ungas självskadande beteende .............................. 19
4.1.1. Ungas syn på preventivt arbete ............................................................ 19
4.1.2. Preventiva åtgärder inom hem och skola ............................................. 20
4.2. Preventiva insatser mot unga och sexuellt risktagande .............................. 21
4.2.1. Prevention i uppväxtmiljö .................................................................... 22
4.2.2. Prevention för sexuellt risktagande unga med depression ................... 23
4.3. Preventiva insatser mot ungas sexuella exponering på internet ................ 23
4.3.1. Ett medvetet risktagande ...................................................................... 23
4.3.2. Preventivt processarbete med ungas attityder ...................................... 24
4.3.3. Prevention genom internet ................................................................... 24
4.4. Preventivt arbete mot våld och övergrepp mot unga .................................. 25
4.4.1. Preventivt arbete inom skolan.............................................................. 25
4.5. Sammanfattning av preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex
........................................................................................................................... 27
5. Resultatdiskussion ........................................................................................... 29
Litteraturförteckning .......................................................................................... 31
3
Bilaga 1.................................................................................................................. 34
Vår arbetsfördelning .......................................................................................... 34
4
1. INLEDNING
Alla gånger jag sålde sex var som en upprepning av våldtäkten, men skillnaden
var att jag ändå kände att jag hade lite kontroll över situationen. Jag antar att det
blev som en form av beroende. Fast jag tror inte jag riktigt insåg hur mycket det
skadade mig psykiskt /.../. Även om det var jättehemskt många gånger var det
ändå en form av trygghet /.../. Att ta kontakt med männen blev ett sätt att straffa
mig själv.
Engvall (2008:123)
Unga människor utsätter sig för sexuellt våld, i form av sexuella övergrepp, som
ett sätt att skada sig själva. Det skriver Stiftelsen Allmänna Barnhuset som år 2012
släppte boken Unga som skadar sig genom sex. Där beskrivs ungas destruktiva
sexuella beteende som en form av självskadebeteende. Ett självskadebeteende är
ett samlingsbegrepp för destruktiva handlingar som människor gör mot sig själv
och sin kropp. Att unga använder sex för att skada sig själva blev uppmärksammat
i Sverige i samband med utgivningen av boken 14 år till salu, skriven av Caroline
Engvall (2008). Boken handlar om en fjortonåring flicka som efter en
överfallsvåldtäkt, därefter låter sig sexuellt utnyttjas av män som hon söker upp på
sociala medier på internet. Enligt Allmänna Barnhuset (2012) resulterar våldet i
smärta som har en funktion för den unga av att vara ångestdämpande. I artikeln
Jag har kontakt med de trasigaste av trasiga, publicerad i Svenska Dagbladet,
berättar Engvall att unga kan utsättas för faror i sin jakt på bekräftelse och
uppmärksamhet. Engvall menar att risken finns att unga kan dras med i något de
inte har kontroll över. Att använda sexuellt våld som ett sätt att dämpa ångest,
väcker skam- och skuldkänslor hos den unga, som ofta varit initiativtagaren
(Sjöström, 2012). I Svenska Dagbladets artikel Farligt sex kan vara ett rop på
hjälp tydliggör Engvall (2011) de vuxnas ansvar att se unga som skadar sig med
sex eftersom de, på grund av låg självkänsla, låter sig utnyttjas och utsättas för
sexuellt våld.
År 2012 utkom rapporten Regeringens satsningar för att förebygga och bekämpa
sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Regeringen (2012) hävdar att sexuellt
våld inte bara är ett hot mot den ungas hälsa utan även är en del av arbetet för
jämställdhet. Sexuellt våld motverkar jämlikhet i samhället och därav intensifieras
arbetet med att utveckla preventiva åtgärder mot sexuellt våld under perioden
2011-2014. För att möjliggöra preventivt arbete måste bakomliggande värderingar
synliggöras och konfronteras då de bidrar till våldsutövandet. I det förebyggande
arbetet bör även insatser för att motverka sexuell exploatering av unga via internet
ingå. Enligt Allmänna Barnhuset (2012) har sexuell exploatering
uppmärksammats under de senaste fem åren och ett sexuellt risktagande hos unga
har synliggjorts, där sexuell exponering på internet samt försäljning av sexuella
tjänster bland unga har ökat. Detta risktagande ökar den ungas utsatthet för
övergrepp.
5
I skriften Strategi och handlingsprogram för arbetet med sexuell hälsa i Malmö
stad 2010-2017 finner vi ett programmål för sexuellt våld. Enligt målen krävs en
dokumentation om fungerande förebyggande metoder mot sexuellt våld hos unga,
detta för att möjliggöra utvecklandet av förebyggande insatser mot sexuellt våld
hos unga. Med denna litteraturstudie vill vi bidra till att det preventiva arbetet mot
sexuellt våld hos unga utvecklas. På uppdrag av regeringen ska den statliga
myndigheten Ungdomsstyrelsen, genom underlag från studier, höja
kunskapsnivån bland yrkesverksamma genom utbildningsinsatser; både gällande
förebyggande av exploatering av unga via internet och beträffande mäns attityder
till sexuellt våld (Regeringen, 2012). Ungdomsstyrelsens arbete kommer
presenteras närmare i uppsatsen då styrelsen publicerat ett flertal skrifter under
2000-talet beträffande unga och sexuell exploatering. Kunskapsfältet kring denna
form av sexuellt våld behöver utökas enligt Allmänna Barnhuset (2012) och detta
vill vi med denna uppsats understödja. Hur skadar sig unga genom sex, av vilka
anledningar och hur yttrar det sig? Är att skada sig genom sex att likställa med
andra självskadebeteenden? Hur kan det preventiva arbetet utvecklas och hur ser
det internationella forskningsfältet ut beträffande sexuellt risktagande och sexuellt
våld hos unga?
1.2. Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att ge en överblick över den kunskap som finns i nationell
och internationell litteratur om unga som skadar sig genom sex. Avsikten är även
att undersöka vilka preventiva metoder som kan tillämpas på unga som skadar sig
genom sex.
Vad innebär det att unga skadar sig genom sex och hur yttrar sig beteendet?
Hur ser ett eventuellt samband ut mellan att skada sig genom sex och andra
självskadebeteenden?
Vilka preventiva metoder kan tillämpas på unga som skadar sig genom sex?
6
2. METOD
2.1. Metoddiskussion
För att infria uppsatsens syfte förs en diskussion beträffande val av metod. Vår
uppsats syftar till att beskriva hur unga skadar sig genom sex samt att finna
preventiva metoder för att förebygga denna form utav sexuellt våld hos unga. En
litteraturgenomgång anses bäst tillämplig som metod i denna uppsats, då vi anser
att det finns ett stort behov av att kunskap berörande ämnet sammanställs.
Forsberg & Wengström beskriver olika typer av litteraturstudier och talar om en
allmän litteraturgenomgång som en ”beskrivande bakgrund som motiverar att en
empirisk studie görs eller att beskriva kunskapsläget inom ett visst område”
(Forsberg & Wengström, 2008:29). För att överkomma en icke systematisk
litteraturstudies svagheter tillkommer även en systematisk ansats i
databassökningar vi utfört. Detta innebär att vi har arbetat utifrån en vetenskaplig
metod beträffande hur data inhämtats och bearbetats. Studier har valts ut
systematiskt och kommer närmare presenteras under rubriken urval och
tillvägagångssätt i sökningar är tydligt beskrivet i nedanstående stycke. Fokus har
varit att finna aktuell forskning inom områden sexuellt beteende,
självskadebeteende och sexuellt risktagande hos unga, med inriktning på
preventivt arbete och preventiva studier.
2. 2. Urval
Vi har utfört vår litteratursökning genom databassökningar, till en början med
hjälp av en bibliotekarie på Orkanens bibliotek, Malmö högskola, för att sedan
söka på egen hand. Vi har utfört litteratursökning i fem databaser: Libris,
PsycINFO, Scopus, Social Services Abstract och Sociological Abstracts. I valet av
databaser utgick vi ifrån Ungdomsstyrelsen (2012) litteratursökning med tillägg
på Sociological Abstracts. Databaser som exkluderades på grund av brist på
litteraturresultat var: PubMed, Web of Science och SveMed+. Databasen Libris är
ett nationellt bibliotekssystem, huvudsakligen ett forskningsbibliotek, som
innehåller 7 miljoner titlar från ca 200 bibliotek i Sverige. PsycINFO innehåller
psykologisk litteratur publicerad av den största forskningsorganisation för
psykologi i USA och Kanada. Scopus är en databas med vetenskaplig litteratur
som innehåller över 40 miljoner referenser och uppdateras dagligen. Ytterliggare
två databaser med amerikansk litteratur är databaserna Social Services Abstract,
som innehåller forskning som fokuserar på socialt arbete och andra närliggande
ämnen, samt Sociological Abstracts som innehåller sociologisk och
beteendevetenskaplig vetenskaplig litteratur. Valda databaser var av största
relevans för att möjliggöra besvarandet av vår frågeställning.
Utifrån vår problemformulering har vi formulerat sökord och ordkombinationer i
en fritextsökning. Vi har här använt ”AND”, ”OR” och ”NOT” för att specificera
vår sökning och valde att sökorden skulle finnas i träffarnas abstract.
Databassökningarna skedde mellan perioden 121122 – 121221 och inkluderade
artiklar på språken svenska och engelska.
I den svenska databasen Libris har vi använt sökorden sexuellt våld OCH
7
förebygga, sexuellt beteende OCH unga, sexuellt risktagande, självskadebeteende
OCH förebygga, samt sexuell exploatering av unga. Litteratursökningarna gav oss
sammanlagt 17 träffar varav fem artiklar användes; fyra studier av
Ungdomsstyrelsen från perioden 2009-2012 och en studie av Svedin & Priebe
(2001). Dessa valdes på grund av studiernas generaliserbarhet, relevans för
uppsatsens syfte samt för att det är den senaste forskningen nationellt.
Använda sökord och ordkombinationer i de övriga databaserna är: Sexual
behavior And self-injury Or self-harm And prevent Or prevention. I vissa fall har
vi specificerat ytterligare på grund av en allt för omfattande sökning. Vi har då
använt AND adolescent samt NOT HIV OR pregnancy. Vid två sökningar ersattes
ordet sexual behavior med sökorden internet och därefter exposure. Sökningarna
gav sammanlagt 206 träffar, varvid 29 artiklar berörde ämnet. Efter en granskning
av artiklarna, valdes 14 stycken ut. Artiklar som inte berörde förebyggande arbete
sållades ut, liksom studier vars resultat inte kunde generaliseras till hela
populationen av unga. Ett flertal av de valda studierna är kvantitativa
undersökningar utförda på skolor och universitet i USA och Kanada. Dessa studier
behandlade bland annat unga med självskadebeteende samt unga med sexuellt
risktagande. Genom att läsa artiklarnas abstract, fann vi artiklar som berörde unga
och deras sexualitet i kombination med destruktivt beteende och prevention.
Samma sökord användes vid olika tillfällen, vilket uttrycker studiens reliabilitet
på grund av mätsäkerheten.
Vi har även funnit litteratur genom manuell databassökning. Detta genom Malmö
högskolas bibliotekskatalog och genom att studera intressanta artiklar och övrig
litteraturs referenslistor.
2.3. Genomförande
Uppsatsarbetet inleddes genom att diskussion fördes gällande destruktivt sexuellt
beteende. Detta efter en föreläsning som hette Sex som självskadebeteende som
hölls på Malmö stadsbibliotek, 2012-10-19, vilket väckte vårt intresse. Att unga
skadar sig genom sex är ett nyupptäckt ämne och vi blev intresserade av att öka
vår kunskap. Vi beslöt oss för att fokusera på den preventiva delen av arbetet mot
unga som skadar sig genom sex.
Vi utökade vår förståelse om ämnet genom litteratur från den statliga myndigheten
Ungdomsstyrelsen samt skönlitteratära verk som Fjorton år till salu och
Skamfläck av Caroline Engvall (2008, 2011). Vi upptäckte att det finns behov av
att kunskapen sammanställs och vi fann en brist på preventivt arbete mot sexuellt
destruktivt beteende och sexuellt våld. I vår litteraturgenomgång om unga som
skadar sig genom sex, fann vi genomgående ämnen som återkom. Dessa ämnen
var självskadebeteende, sexuellt risktagande, sexuell exponering och försäljning
av sexuella tjänster, samt tidigare övergrepp. Ämnena kom att avgöra uppsatsens
struktur då vi sorterade vårt material utifrån dem. Under båda huvudrubrikerna i
uppsatsen: Unga som skadar sig genom sex och Preventivt arbete mot unga som
skadar sig genom sex, återkommer ovanstående ämnen som underrubriker. I
kapitel tre avhandlas nationell forskning och innebörden av att unga skadar sig
genom sex. Vi beskriver hur det beteendet kan yttra sig och lyfter fram beteendets
8
samband med självskadebeteende. I kapitel fyra behandlas främst internationell
forskning gällande preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex.
Kapitlen avslutas med en sammanfattning för att sedan gemensamt behandlas
under kapitlet Resultatdiskussion. Vår arbetsfördelning finns under Bilaga 1.
2. 4. Metodreflektion
Målet med litteraturgenomgången är att få en överblick över fältet; finna och
sammanställa befintlig kunskap. Vi anser att en litteraturgenomgång är den bäst
lämpade metoden för vår studie. Vi har under skrivprocessen beslutat oss för att
utföra en allmän litteraturgenomgång med inslag av en systematisk ansats.
Uppsatsen hade kunnat kompletteras med en kvalitativ ansats genom intervjuer. Vi
beslutade dock att uppsatsens syfte är bäst lämpad att uppfyllas genom
litteraturgenomgång av befintlig kunskap för att sammanställa nationella och
internationella studier. Detta för att bidra till att det preventiva arbetet utvecklas.
Beträffande preventivt arbete mot unga som skadar sig genom sex har vi främst
använt internationella studier. Vi har gett en kort presentation av preventiva
metoder och hänvisar till aktuell studie om en mer utförlig beskrivning önskas.
Vi har i sökprocessen strävat efter objektivitet och kritiskt tänkande, vilket är ett
vetenskapligt förhållningssätt, för att möjliggöra besvarande av frågeställningarna
(Forsberg & Wengström, 2008). Vid val av litteratur är det av stor vikt att vara
källkritisk. Det innebär att inta ett kritiskt förhållningssätt till att använda källor.
Valet av litteraturgenomgång som metod har inneburit ett användande av ett flertal
källor. Detta bör säkerställa tillförlitligheten i vår studie. Relevansen i
databassökningarnas resultat, resultatets tillförlitlighet samt studiens
generaliserbarhet, stärker uppsatsens validitet. Enligt Forsberg & Wengström
(2008) finns både en intern och en extern validitet. Den interna syftar till
tillförlitligheten i studiens resultat. Brister resulterar i svårigheter i tolkning av
resultat (a a). Studier som ingår i vår litteraturgenomgång är representativa för
unga i allmänhet och ett flertal av studierna är av kvantitativ insats, med en hög
delaktighet och svarsfrekvens. Denna form av generaliserbarhet benämner
Forsberg & Wengström (2008) som extern validitet. Studier med uttalad svag
generaliserbarhet har uteslutits från vår litteraturgenomgång; liksom icke
vetenskapliga texter.
9
3. UNGA SOM SKADAR SIG GENOM SEX
3.1. Unga och självskadande beteende
Allmänna Barnhuset (2012) hävdar i texten Unga som skadar sig med sex att
självskadebeteende innebär en destruktiv handling som begås mot sig egen kropp.
I vissa fall kan det vara problematiskt att avgränsa ett självskadande beteende från
ett ändå socialt accepterat beteende. Självskada definieras som en ”direkt,
avsiktlig skada av kroppsvävnad som utförs utan självmordsavsikt” (a a: 41). I
boken dras paralleller till självskadebeteende och att skada sig med sex. Vi
kommer presentera detta samband längre fram i uppsatsen. Vi kommer också att
presentera hur den unga skadar sig genom sex. De olika sätt att skada sig genom
sex, som har lyfts fram under de senare åren i nationella studier, är sexuellt
risktagande samt sexuell exponering (Allmänna Barnhuset, 2012). Till att börja
med kommer vi allmänt beskriva självskadebeteende och hur beteendet yttrar sig
hos den unga samt sambandet med unga som skadar sig genom sex.
3.1.1 Direkt och indirekt självskadande beteende
Fjellman (2011) hävdar att självskadande beteende är ett fenomen som varit känt
och använt under en mycket lång tid och den unga kan starta beteendet på egen
hand men påverkan från umgänget tycks vara mycket starkt. Att uppsöka
läkarvård är dock sällsynt och självskadebeteende diagnostiseras inte som en
störning eller sjukdom enligt hälso- och sjukvården. Enligt Fjellman (2011) finns
där olika former av självskadebeteende. Beteendet kategoriseras i direkt samt
indirekt självskadande beteende vilket innebär en skillnad i den ungas avsikt med
handlingen. Det direkta självskadebeteendet innebär en direkt och återkommande
avsikt att skada sig själv. I samband med självskadan, infinner sig en känsla av
välbehag för den unga. Vanligaste självskadebeteendet som räknas till kategorin
direkt är impulsivt självskadebeteende som resulterar i vävnadsskador, exempelvis
att den unga skär sig. Den indirekta självskadan däremot framträder mer
långsiktigt och graden av allvarlighet är varierande. Till indirekt
självskadebeteende räknas missbruk, ätstörningar samt riskfyllda beteenden. Med
riskfyllda beteenden ingår fysisk risktagning där risken att bli utsatt för sexuellt
våld och övergrepp inkluderas. Fjellman (2011) hävdar i sin kategorisering att
detta beteende generellt innebär en ”nedvärdering av, och oaktsamhet mot, det
egna livet, kroppen och hälsan” (a a: 28). Denna uppsats syftar bland annat till att
beskriva det indirekta självskadebeteendet sexuellt riskfyllt beteende, men då
beteendet, enligt Fjellman, ofta framträder tillsammans med det direkta, kommer
vi även fortsättningsvis skriva om båda kategorierna av självskadebeteende.
Det direkta, impulsiva självskadebeteendet är oftare framträdande hos flickor än
hos pojkar enligt Fjellman (2011). Socialstyrelsens rapport Vad vet vi om flickor
som skär sig var ett försök till att kartlägga och öka medvetenheten kring unga
med självskadebeteende. Socialstyrelsen hävdar att mörkertalet är stort vilket gör
det omöjligt att säga hur stor andel av unga som skär sig, men enligt nationella
samt internationella studier presenteras siffror som 5-7 procent av unga som i
enkätundersökningar uppger att de någon gång tillfogat sig själva yttre skador på
kroppen. Denna form av självskadebeteende uppges oftast ha funktion som
ångestlindring och känsloreglering enligt Socialstyrelsen (2004). Även Fjellman
(2011) menar att impulsivt självskadebeteende är ett undvikande av rädsla och
ångest. Fjellman hävdar att beteendet fungerar funktionellt för den unga, vilket
bidrar till upprepning av beteendet. Ett sexuellt risktagande är däremot ett indirekt
självskadande beteende. Att befinna sig i situationer där risken att utsättas för
sexuellt våld är hög eller ha oskyddat sex och riskera smittas av sexuellt
överförbara sjukdomar, är långsiktiga skador men än dock skadliga.
Fjellman (2011) hänvisar till en studie av Simeon och Favazza, där riskgrupper av
unga som direkt eller indirekt skadar sig själva presenteras. Grupperna är unga
med personlighetsstörningar och unga som tidigare blivit utsatta för trauman som
fysiska och sexuella övergrepp. Även unga med posttraumatiskt stressyndrom
och/eller ätstörningar riskerar i högre grad att utveckla ett självskadebeteende.
Socialstyrelsen (2004) hävdar att även missbruk och depression kan bidra till
utvecklandet av ett självskadebeteende hos den unga. De hänvisar till en studie av
Levenkron som söker förstå impulsivt självskadebeteende. Levenkron hävdar att
den unga som skadar sig själv ofta förstår sig själv som maktlös och otillräcklig.
Även här nämns svårigheter med känslor, i detta fall att uttrycka känslor vilket
skapar ett utanförskap för den unga. Svårigheter med känsloreglering återkommer
i ett flertal studier enligt Socialstyrelsen och förutom rädsla och ilska nämns
känslor av tomhet, ensamhet och overklighet. Att skada sig själv blir ett
funktionellt sätt att minska den maktlöshet och förvirring som den unga känner,
samtidigt som det blir ett sätt att kommunicera sin smärta till omgivningen. Det
sistnämnda benämner Allmänna Barnhuset (2012) som interpersonell funktion.
Den ungas svårighet att kommunicera sin smärta och ångest får ett synligt uttryck
genom självskadan.
3.1.2. Sex som självskadande beteende
Allmänna Barnhuset (2012) beskriver ungdomar som skadar sig genom sex. Att
skada sig genom sex kan innebära att personen söker sig till olika
personer/relationer som leder till psykisk eller fysisk skada. Att ha sex på ett
självskadande sätt är oftast ingenting som syns, utan en skada som ger ärr på
insidan. Det kan handla om att ha många olika partners, inte skydda sig vid sex
och ta stora sexuella risker på internet. Den inledande kontakten sker oftast genom
internet på chattsidor och andra kommunikationssidor. Initiativtagare till
kontakten kan vara den unge, liksom bestämmandet av ett möte med
internetkontakten. Situationen kan uppfattas som förvirrande för ungdomen,
samtidigt som beteendet blir en undanflykt och fungerar ångestdämpande. Den
unga utsätter sig för skada i och med de eventuella negativa konsekvenserna. För
många unga är mötena helt frånskilda från den egna sexualiteten och deras
njutning. Beteendemönstret blir till slut väldigt svårt att bryta och mönstret
påverkar den ungas hela livsstil. Det handlar om unga som, upprepande gånger,
mer eller mindre frivilligt, har sex som är så pass våldsamt att det ger fysiska
skador. De mår, generellt sätt, sämre än andra unga och har ofta en väldigt låg
självkänsla. Det är av vikt att också uppmärksamma de unga som ser ut att må bra
på ytan. Eftersom det oftast är de unga själva som tar kontakt med förövarna,
skapar det en känsla av stor skam och de unga skuldbelägger sig själva och tror att
ingen skulle tro dem om de berättade om vad som försiggår.
”Sexuella övergrepp är en inköpsport till självskadebeteende som tar sig uttryck i
självskadande sex” (Allmänna Barnhuset, 2012:24). Att unga börjar självskada sig
beror på flertal olika anledningar och beteendet fyller olika behov hos individerna.
För de som eventuellt börjar sälja sexuella tjänster är oftast inte pengarnas det
väsentliga utan beteendet är ett sätt att skada sig själv. Orsakerna är komplexa och
varierande, det kan handla om att bli sedd och bekräftad eller ett sätt att dämpa
11
svår ångest för stunden. Det kan handla om att straffa sig själv på grund av ens
låga självvärde. I vissa fall handlar det om att leva upp till en viss stämpling som
personen har fått inom vänskapskretsen eller på skolan, exempelvis stämpeln
”hora”. Det är ett beteende som omgivningen förutsätter att personen ska ha och
uppfylla. Många av de unga som använder sex som ett sätt att skada sig själva har
mått dåligt under en längre tid. Fysisk smärta blir en ångestdämpande metod och
kombineras ofta med andra självskadebeteende som att skära sig eller ätstörningar
(a a).
3.2. Unga och sexuellt risktagande
Ungdomsåren är enligt Hammarlung (2009) en ålder där den unga försöker hitta
sig själv och sin egen identitet; där kamrater och skolan blir allt viktigare. Den
unga utforskar omvärlden och sina egna gränser. I dagens samhälle är det
generellt högre sexuellt risktagande än tidigare. Det har skapats en mer
accepterande hållning till tillfälliga sexuella kontakter och fler partners.
Ungdomars sexuella risktagande har ett samband med deras alkoholanvändning
och relation till familj och vänner. Även tidig sexuell debut och den ungas
kunskap kring sexualitet och gränssättning påverkar det sexuella risktagandet.
År 2006 utkom en översiktsrapport av Statens folkhälsoinstitut. Ungdomar och
sexualitet är en forskningsrapport skriven av Forsberg, fil dr i Socialt arbete vid
Göteborgs universitet. Rapporten presenterar studier om ungdomar och sexualitet
från första hälften av 2000-talet. Forsberg skriver om ungdomars sexuella
risktagande och beskriver en ökning av denna form av risktagande under de
senaste tio åren. Sexuellt risktagande definieras bland annat utifrån ungas
inställning till sex med tillfälliga kontakter samt ökningen av sexuellt överförbara
infektioner. Faktum lyfts att där finns både för- och nackdelar med risktagande.
Ungdomstiden består av risktagande och ses som en del av individens
utvecklingsprocess. Nya kunskaper och erfarenheter leder till ökad reflektion hos
den unga. Men risktagande kan i vissa fall vara en självdestruktivitet och risker
som oönskad graviditet, sexuellt överförbara sjukdomar samt sex i kombination
med alkoholberusning lyfts fram. För de unga som är mer risktagande sexuellt,
visar studien att detta risktagande även följer med i andra avseenden (a a).
Det ökade risktagande ser Forsberg kan antas bero på den förändring beträffande
kärleksideologi som skett sedan ett antal decennier. Heterosexualiteten har börjat
ifrågasättas som norm och kärlek och sexualitet har inte längre samma koppling
som tidigare. Människor har idag fler antal livstidspartners och det är vanligare
med sexuella relationer utan kärlek. Det har även skett en ökning av diskussionen
gällande sexuella trakasserier i skolmiljöer och sexualiserat språkbruk. Forsberg
lyfter fram en doktorsavhandling av Witkowska som visar att sexualiserade
kommentarer, gester och handlingar är mycket vanligt förekommande i svenska
skolor. Studien visar könsskillnader i trakasserierna då flickor är påtagligt mer
utsatta än pojkarna (Forsberg, 2006).
Allmänna Barnhuset (2012) tar upp vikten av att uppmärksamma unga som skadar
sig genom sex då de utsätter sig för enorma risker, både fysiskt och psykiskt. De
riskerar att få sexuellt överförbara sjukdomar - då de oftast inte använder kondom
- och riskerar andra fysiska skador relaterat till den misshandel de ofta utsätts för.
Unga skyddar sig inte då de känner att de inte har rätt att säga emot. De är rädda
12
att ett eventuellt motstånd ska leda till våld. Männen som de unga kommer i
kontakt med har ofta egna familjer och ibland barn i de ungas ålder vilket ökar
hoten om den unga skulle berätta om det sexuella övergrepp som skett.
En del unga visar sällan hur de mår på insidan. De visar upp en positiv sida utåt
och kan lika väl vara den duktiga flickan/pojken i klassen, som den som skolkar
mycket. Den tystlåtna eller den utåtagerande. Alla individer reagerar olika. Ett sätt
att hitta de unga som skadar sig genom sex är att uppmärksamma de riskgrupper
där självskadebeteende är vanligt. Ungdomar som har erfarenhet av missbruk,
misshandel eller har varit med om trauma och/eller depression. Det kan vara unga
som har en personlighetsstörning eller en impulskontrollstörning. Det finns ofta
ett samband mellan olika trauman i livet/ andra svåra händelser, (exempelvis svår
skilsmässa) och det destruktiva sexuella beteendet som ett påföljande beteende.
Bland ungdomar som har varit med om sexuella övergrepp är risken större att de
drabbas av ångest, depression, antisociala beteenden, drogberoende och
självmordstankar (Allmänna Barnhuset, 2012).
3.3. Unga och sexuell exponering på internet
Ungdomsstyrelsens politiska uppdrag innebär att synliggöra ungas levnadsvillkor
i samhället, samt utveckla organisationers ungdomsperspektiv. 2009 kom
Ungdomsstyrelsens rapport Se mig – unga om sex och internet. Studien visade att
kontakter på internet med sexuell antydan är ofta förekommande för unga. 18
procent av unga från årskurs tre i gymnasiet uppger att de blivit ombedda att
skicka bilder som uppfattas sexuella till personer de endast känner genom internet
(inom det senaste året). 30 procent uppger att försök till övertalning gällande
sexuella handlingar genom internet har ägt rum och 2,4 procent ska ha fått
material spridd utan sitt samtycke. Samma siffra uppgav sig ha blivit tvingat till
sex av någon de först mött genom internet. Beträffande sexuell exponering uppger
åtta procent sig ha exponerat sig online. Att unga, trots medvetenhet om risker,
ändå publicerar bilder och filmer med sexuellt innehåll, menar Ungdomsstyrelsen
(2009) bland annat bero på att tekniken utformas på ett vis som inbjuder
fotografering och delning till sociala medier och dess kontakter. Den unga
befinner sig i sin hemmiljö med en form av teknik som den unga kontrollerar
vilket skapar en känsla av trygghet. Riskmedvetenheten är hög men känslan hos
den unga är ännu privat vilket delvis kan förklara ungas risktagande. För att öka
kunskap kring beteendet utfördes en uppföljande studie året därpå.
Ungdomsstyrelsen undersökte ungas tankar angående resultaten från studien Se
mig – unga om sex och internet (Ungdomsstyrelsen, 2009). I studien Jag syns, jag
finns presenteras resultat från denna uppföljning. Här lyfts internet fram som ett
sätt att skapa och behålla relationer till människor och de unga hävdar att
internetanvändning innebär andra sociala regler än andra sociala mötesplatser och
att toleransnivån är högre. På internet är det accepterat att tala och göra på ett sätt
som utanför internet inte är tillåtet enligt de unga (Ungdomsstyrelsen, 2010).
3.3.1. Frivillig sexuell exponering
I en licentiatuppsats skriver Pernilla Nigård (2012) att ungas handlingsutrymme
beträffande sexualiteten har förändrats i och med internet. Konsumtion av
pornografi har haft en särskild ökning bland unga oavsett kön och användningen
av internet som ett sätt för den unga att presentera sig själv har tillkommit. Unga
publicerar lättklädda och ibland pornografiska bilder av sig själva vilket Nigård
13
benämner som sexuell exponering. Sexuell exponering definieras som ett
aktörsskap där den unga frivilligt framställer sin kropp på ett sexuellt sätt för att
bli betraktad. Bilden föreställer ofta specifika delar av kroppen som allmänt
uppfattas som sexuella men avgörande är även hur kroppen skildras.
Exponeringen varierar beroende den ungas kön, påverkat av rådande könsnormer
och samhällsideal.
Nigårds studie fokuserar på unga kvinnor som frivilligt exponerar sig sexuellt på
internet och uppsatsen syftar till att undersöka ungas syn på handlingen och ungas
mående. Beträffande kvinnors exponering är kroppen det centrala medan mannen
ofta har fokus på ansiktet. Ett flertal funktioner upptäcktes i studien som den
sexuella exponeringen innebar för den unga. Förutom den kulturella kontexten;
vars utveckling inneburit en normalisering av beteendet i o m internets
frammarsch och den ökade konsumtionen av pornografi bland unga, samt
kvinnors ambivalens till att samtidigt vara en handlande aktör som ett sexuellt
objekt, fanns även en funktion av beteendet som en form av självmedicinering.
”Genom responsen för exponeringen söker man en plats i rampljuset och försöker
hantera sin självbild” menar Nigård som förklarar att ”genom sexuell exponering
får dessa unga ett kvitto på sitt eget ”marknadsvärde” (a a:93). Studien visar att
handlingen innebär en form av bekräftelse för den unga och blir ett sätt att få
uppskattning. I rapporten Se mig – unga om sex och internet nämner även
Ungdomsstyrelsen denna bekräftelse. Unga förklarar sitt beteende med att vilja
stärka sin självkänsla. Ungdomstiden lyfts fram som ett experimenterande, även
ett sexuellt sådant. Den unga söker sig till likasinnade och genom internet ökar
dessa möjligheter samt ger en känsla av anonymitet (Ungdomsstyrelsen, 2009).
Kvinnorna i Nigårds (2012) studie uppger en funktion i exponeringen av att
hantera komplex hos den egna kroppen, samt ett sätt att bli sexuellt upphetsade.
Kvinnorna, till skillnad från männen, uttrycker en rädsla för omgivningens
reaktioner och använder sig därför av strategier för att minska risken att uppfattas
promiskuösa. Värderingar kring kön påverkar särskilt ungas exponering. Kvinnors
ambivalens till att vara en handlande aktör som publicerar bilden, för att därefter
bli ett objekt; påverkad av betraktarens kommentarer, kallar Nigård för ”gråzon”.
Gråzonen är den otydliga gränsen mellan beroende och oberoende som
uppkommer när kvinnan, från att ha kontroll och känna sig bekräftad, i nästa
stund blir beroende av betraktarens omdöme (a a).
2012 utförde Ungdomsstyrelsen ännu en ungdomsundersökning. Studien Utsatt
undersöker närmare de unga som uppgett sig ha sexuellt exponerat sig på internet.
Av tjejerna uppger närmare 33 procent negativa konsekvenser av publiceringen,
jämfört med 4,4 procent av killarna. Gemensamt är att unga som sexuellt
exponerat sig uppger sig ha sämre hälsa än övriga unga. För att hantera risker
använder unga gränssättningar som ett försvar mot att bli sexuellt exploaterade.
De flesta unga som uppgett att de sexuellt exponerar sig själva, menar även att de
har problem med gränssättning. Ungdomsstyrelsen hävdar att detta har ett
samband med den ungas sökande efter uppmärksamhet och bekräftelse. Studien
påvisar även ett generellt resultat gällande ungas bristande sociala relationer,
känsla av ensamhet samt bristande kommunikation med den ungas egna sociala
nätverk som skola och familj (Ungdomsstyrelsen, 2012).
14
3.4. Unga som säljer sexuella tjänster
Men fråga mig bara är en vägledning av Allmänna Barnhuset &
Ungdomsstyrelsen (2009) som riktas till alla som kommer i kontakt med barn och
ungdomar. En av de flertal ämnen som tas upp är sexuell exploatering. I vissa fall
handlar sexuell exploatering om fysiska sexuella övergrepp, men det kan även
handla om att bilder/filmer sprids där barn och unga blir utsatta för övergrepp
eller ofredande filmer som tagits i smyg för att sedan publiceras och spridas på
internet. Frivillig exponering kan i dessa fall leda till ofrivillig exponering. Den
unga kan också ha övertalas till att bli filmad genom internet eller att skicka bilder
genom internet för att därefter bli utsatt för en sexuell exponering på
pornografiska hemsidor utan den ungas medvetande. Den unga som blir utsatt för
detta, känner ofta en mycket stor skuld och skam. En annan sexuell exploatering
är den som sker mot något slag av ersättning. Det kan ske genom internet
(publicering av bilder/filmer), eller genom bestämda möten med en
internetkontakt. Enligt Allmänna Barnhuset & Ungdomsstyrelsen (2009) kan
ersättningen i dessa fall variera. Vanligast är ekonomisk ersättning. Ersättning kan
även vara alkohol, droger och kläder. För vissa kan ersättningen även handla om
att möjliggöra boende och livsmedel för dagen.
I en nationell studie av Svedin & Priebe, (2004) framgick det att av 710 ungdomar
som hade tillfrågats var det 3,9 %, 12 pojkar och 7 flickor; som uppgav att de sålt
sexuella tjänster mot ersättning. I undersökningen uppgav 31 % av dessa unga att
dem hade blivit tvingade till sexuella handlingar genom våld och stark press. De
ungas sexuella handlingar varierade, det kunde handla om att ge oralsex, sälja
samlag eller att ställa upp på att bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer.
I studien Se mig! Unga om sex och internet av Ungdomsstyrelsen (2009) framkom
det att 1,5 % av gymnasieelever i Sverige sålt sexuella tjänster för pengar eller
någon annan ersättning. Studien visar att det är fler killar (1,7 %) som tar emot
sex för pengar än tjejer (1,2 %). De unga som säljer sex lever ett väldigt riskfullt
liv då de utsätter sig för både psykiska och fysiska skador. Ungdomarna beskriver
att de har förakt mot sig själva och att de tidigare överfallen har varit en av
orsakerna till att de började sälja sexuella tjänster. Flera av ungdomarna beskrev
att de sålde sex för att på så sätt kunna stå ut med vardagen, ångesten och de
negativa känslorna. Ungdomarna gör det för att få bekräftelse, uppmärksamhet
och för att de ville bli sedda. Att sälja sex blir ett sätt för att kunna stå ut med de
negativa känslorna de har inom dig. Självaste ersättningen är mindre viktig.
3.5. Samband med tidigare övergrepp
Enligt Socialstyrelsen (2004) finns där ett samband mellan självskadande
beteenden och tidigare trauman. Att som barn vara utsatt för sexuella övergrepp
anses kunna orsaka svårigheter för senare känsloreglering. Oförmågan yttrar sig
längre fram i självdestruktivitet så som direkta eller indirekta
självskadebeteenden. I rapporten presenterar Socialstyrelsen ett flertal utförda
studier som påvisat samband mellan tidigare trauman och självskadebeteende.
Övergrepp som barnet inte kan skydda sig mot, kan skapa en ilska hos barnet som
senare kommer riktas mot sig själv och den egna kroppen. Det är även ett sätt att
visa, annars osynliga, sår för omvärlden. Allmänna Barnhuset (2012) menar att
skillnaden från andra självskadebeteenden är att den unga, genom att låta sig
utsättas för sexuellt våld, lägger en del av kontrollen utanför den unga själv då
någon annan utför handlingen. Våldet resulterar i smärta, ger den unga bekräftelse
och fyller framförallt en funktion av att vara ångestdämpande. Det destruktiva
15
sexuella beteendet är enligt svensk forskning ett symptom av psykisk ohälsa och
ofta finns tidigare trauman som sexuella övergrepp i bakgrunden. De unga som
skadar sig med sex, står att finna bland de unga som även utövar andra
självskadande beteenden.
Det finns även ett samband mellan sexuella övergrepp och unga som säljer
sexuella tjänster. I Svedin & Priebe (2004) studie som gjordes på 4323 ungdomar
av dessa var det 60 stycken som uppgav att de sålt sexuella tjänster mot
ersättning. Av dessa 60 uppgav 49 ungdomarna att de tidigare blivit utsatta för
sexuella övergrepp. Det framkommer även att 39 av dem hade blivit erbjudna
ersättning i samband med sexuella övergrepp. De barn och ungdomar som utsätts
för sexuella övergrepp är i behov av stöd och bra behandling. Däremot är det få
ungdomar som får den hjälp de behöver och det finns få metoder kring hur man
ska hjälpa barnen att bearbeta traumat. Det finns inte tillräcklig kunskap om hur
övergreppen påverkar den unga och vilka konsekvenser det kan medföra senare i
livet.
I SPHR:s rapport 2009:4, ”Men du har ju blivit våldtagen”- om våldtagna mäns
ordlöshet, skriver Knutagård om män som har blivit våldtagna av män. Män som
har blivit våldtagna av män är en osynlig grupp i samhället. Det är få män som
anmäler händelserna till polisen. I Knutagårds kvalitativa studie ingick arton
informanter. De intervjuade männen hade alla tidigare erfarenhet av att ha blivit
våldtagna under barndomen eller när de var tonåringar. Det framkom i rapporten
att män som blir sexuellt utnyttjande ofta inte inser att de blir sexuellt våldtagna
när det väl sker, utan insikten kommer senare. Bristen på ord och tidigare sexuell
kunskap gör att de inte kan definiera upplevelsen av sexuellt våld (Knutagård,
2009).
Jag hade föreställt mig att om någon hade försöka pressa mig sexuellt, var jag
minsann så pass stark jag skulle klara av det och skälla ut personen och slå
tillbaka.[…] När det hände tänkte jag inte så här ” nu håller jag på att bli
våldtagen”, nu ska jag bli arg”. Utan definitionen av vad som hände mig fanns ju
inte överhuvudtaget. Jag tyckte att det kändes jobbigt och jag ville därifrån.
Knutagård (2009: 41)
I rapporten beskriver männen hur de trots att de egentligen inte ville, tog sig
igenom de sexuella händelserna. Förvirring kring situationen och männens rädsla
gör att de blir som förlamade under övergreppet. Några av männen uppger att de
efter våldtäkten har fått det allt svårare att hitta tillit till andra människor, isolerar
sig allt mer och några av dem börjar med destruktiva beteenden, exempelvis
ätstörningar. En av männen berättar hur han efter våldtäkten känt sig underordnad
och undergiven, vilket har lätt till att han har uppsökt fler och allt hårdare sexuella
möten. Medan en annan man berättar hur han efter våldtäkten började missbruka
sex och även började sälja sex (Knutagård, 2009).
3.6. Sammanfattning av unga som skadar sig genom sex
Under detta kapitel har vi beskrivit självskadande beteende hos unga samt påvisat
ett samband mellan självskadebeteende och att skada sig genom sex. Vi har lyft
fram sexuellt risktagande samt sexuell exponering som två former av
självskadande beteende genom sex hos unga.
16
Fjellman (2011) menar att skada sig genom sex är ett indirekt självskadebeteende,
liksom missbruk och annat risktagande beteende, där skadan framträder mer
långsamt. Det behöver inte innebära en skada på kroppens vävnader som det
direkta självskadande beteendet men oftast har den unga med ett
självskadebeteende både en direkt samt indirekt självskada. Enligt Socialstyrelsen
uppgår siffran för unga med ett direkt självskadebeteende till 5-7% och beteendets
främsta funktion är att vara ångestdämpande för den unga. Socialstyrelsen nämner
också svårigheter med känsloreglering hos den unga och beskriver hur
självskadan blir ett synligt uttryck för den smärta och känsla av tomhet och
förvirring som den unga känner (Socialstyrelsen, 2004). Fjellman (2011) hävdar
att graden av allvarlighet i de både beteenden är lika varierande och beträffande
ett risktagande beteende är de eventuella negativa konsekvenserna för den unga
svåra att förutspå. Ett sexuellt risktagande hos den unga innebär en ökad risk för
att utsättas för övergrepp och sexuellt våld. Forsberg (2006) lyfter sexuellt
risktagande som ett destruktivt beteende när den unga riskerar utsättas för sexuellt
överförbara sjukdomar, oönskad graviditet samt har sex i samband med
alkoholberusning. Enligt studien har det sexuella risktagandet bland unga ökat
under de senaste åren. Allmänna Barnhuset (2012) skriver även om hur en del
unga frivilligt tycks söka sig till situationer som innebär en psykisk eller fysisk
skada. Att skada sig genom sex innebär även ett risktagande så som flertal olika
partners, oskyddat sex samt rikstagande via internet. Dessa unga mår generellt
sämre än andra unga och påvisar även en lägre självkänsla, enligt Allmänna
Barnhuset, som även menar att en känsla av skam och ett skuldbeläggande följer
de unga som skadar sig genom sex. Beteendet är ett sätt för den unga att skada sig
själv och tillkommer av komplexa anledningar. Förutom funktionen av
ångestdämpande får den unga uppmärksamhet och bekräftelse, samt fungerar som
en form av självbestraffning.
Allmänna Barnhuset (2012) lyfter vikten av att uppmärksamma unga som skadar
sig själva genom sex. Dessa unga kan vara svåra att finna men ett sätt är att
uppmärksamma de riskgrupper där självskadebeteende är vanligt. I en studie av
Simeon & Favazza lyfts riskgrupper av unga med erfarenhet av tidigare trauman
så som övergrepp, unga med personlighetsstörning eller posttraumatiskt
stressyndrom samt unga med ätstörningar (Fjellman, 2011). Enligt Socialstyrelsen
(2004) är också missbruk och depression en bidragande faktor i utvecklandet av
ett självskadebeteende.
Beträffande ungas sexuella exponering på internet visar Ungdomsstyrelsens
rapport att trycket på unga genom internet är stort, både när det gäller att publicera
”sexuella” bilder samt försök till övertalning av att utföra sexuella handlingar. 8 %
uppger sig ha sexuellt exponerat sig själv, trots en medvetenhet om riskerna med
att publicera material med sexuellt innehåll (Ungdomsstyrelsen, 2009). Enligt
Nigård (2012) finns en särskild funktion med den sexuella exponeringen för den
unga, nämligen självmedicinering. Studien visar att exponeringen innebär en
bekräftelse och är ett sätt för den unga att få uppskattning från sin omgivning.
Även Ungdomsstyrelsen (2009) lyfter denna strävan hos den unga att stärka sin
självkänsla genom bekräftelse över internet. Enligt Nigård (2012) fanns där också
en funktion av att hantera komplex hos den egna kroppen hos den unga. Att den
sexuella exponeringen lyfts som ett sätt för den unga, främst tjejer, att skada sig
genom sex, lyfts av Ungdomsstyrelsens studie Utsatt från 2012 där närmare 33 %
av tjejerna som sexuellt exponerat sig på internet uppgav negativa konsekvenser
av publiceringen jämfört med 4.4% av killarna. Samma studie lyfter ett generellt
17
resultat beträffande de ungas känsla av ensamhet samt bristande kommunikation
med det sociala nätverket.
Enligt Ungdomsstyrelsen (2009) kan sexuell exponering på internet innebära att
den unga riskerar utsättas för övergrepp eller få sina bilder/filmer spridda. Men
det finns även en form av sexuell exploatering där sexuella tjänster, genom
internet eller möten med internetkontakter, sker mot någon form av ersättning.
Studien visade att 1,5 % av gymnasieelever i årskurs tre i Sverige, någon gång sålt
sexuella tjänster mot ersättning (1,7 % killar vs 1,2 % tjejer). I Svedin & Priebes
(2007) studie var siffran 1,8 % för killar och 1 % för tjejer. Ett gemensamt resultat
för dessa unga var en svag socioekonomisk familj med hög arbetslöshet samt
invandrarbakgrund. De unga hade sämre mental hälsa och större alkoholintag
jämfört med andra unga.
Allmänna Barnhuset (2012) menar att skillnaden från andra självskadebeteenden
är att den unga, genom att låta sig utsättas för sexuellt våld, lägger en del av
kontrollen utanför den unga själv då någon annan utför handlingen. Ett destruktivt
beteende har ofta samband med att tidigare varit utsatt för övergrepp. Enligt
Socialstyrelsen (2004) finns ett samband mellan självskadande beteenden och
tidigare trauman då oförmågan att hantera känslor senare uttrycker sig genom
självdestruktivitet. Enligt Svedin & Priebe (2004) finns det också ett starkt
samband mellan unga som säljer sexuella tjänster samt att tidigare varit utsatt för
övergrepp.
18
4. PREVENTIVT ARBETE MOT UNGA SOM
SKADAR SIG GENOM SEX
4.1. Preventiva insatser mot ungas självskadande beteende
Enligt Socialstyrelsen (2004) resulterar bristen på forskning om unga och
självskadande beteende, i en ovisshet beträffande fungerande främjande insatser.
Tillgängliga studier talar om nätverkets betydelse. Enligt Socialstyrelsen är
anhörigas stöd troligen det som hjälper de flesta unga att undvika ett framtida
självskadebeteende. Tidig upptäckt nämns som av stor vikt för att förebygga och
skydda den unga mot ett allvarligt självskadligt beteende eftersom den unga vill
bli sedd och förstådd.
4.1.1. Ungas syn på preventivt arbete
I studien Adolescents´views on preventing self-harm undersöks ungas tankar
angående förebyggande av självskadande beteende (Fortune m fl, 2007). I
England är självskadebeteende hos unga ett stort folkhälsoproblem och
majoriteten av de unga i England, liksom dem i Sverige, söker aldrig hjälp för
problemet. Där av är preventiva insatser av stor vikt. Studien syftar till att
undersöka ungas tankar om hur självskadebeteende hos unga kan förebyggas och
studien utfördes av University of Oxford Centre for Suicide Research.
Undersökningen baseras på självrapportering från 2954 elever i åldern 15-16 från
41 olika skolor i England. Förebyggande av självskadande beteende ansåg
eleverna främst möjliggöras i hemmet genom kommunikation med föräldrar (6
%), liksom genom vänner (6 %) och skola (13 %), där kommunikation med andra
vuxna än lärare var att föredra. Studiens resultat lyfter vikten av att
folkhälsoinriktade programinslag ökar i skolan och att hjälpinsatser ska riktas till
de unga själva. Detta efter att unga uppgav sig föredra en samtalskontakt med en
vuxen på skolan och att denna person bör arbeta förebyggande genom generella
insatser och inte endast agera vid situationens uppkomst. Unga lyfte även vikten
av fungerande anti-mobbingsprogram på skolor. 6 % kopplade självskadande
beteende till mobbning, rasism och diskriminering. Studien lyfter vikten av att
anti-mobbingsprogram effektiviseras på skolor (Fortune m fl, 2007).
Trots att 11 % uppgav att det var bekymmersamt att förebygga beteendet, bland
annat på grund av okunnighet i om vad som behöver göras, uppgav 28 % att
kommunikation var av stor vikt; kunna diskutera sin oro, bli lyssnad på och få
stöd genom samtal. Detta rapporterades främst av flickor jämfört med pojkar (32
% vs 23 %). 6 % ansåg att familjen var en förebyggande insats då relationen till
familjen är avgörande för kommunikation och känslan av stöd. Unga ansåg att
föräldrar bör ha kunskap om självskadande beteenden för att kunna kommunicera
om beteendet med unga. 8 % lyfte vikten av kärlek och uppmärksamhet från
familjen för att förebygga självskadande beteende och lika många ansåg att
svårigheter i familjen kan vara avgörande för utvecklandet av ett självskadande
beteende. Pojkar var mer framträdande i frågan om huruvida sport och andra
aktiviteter kan förebygga självskadande beteenden (12 % vs 6 %, sammanlagt 8 %
av alla unga). Däremot ansågs utomstående myndigheter inte vara till lika stor
hjälp och stöd vid förebyggande av självskadande beteende. Stöd genom telefon
(7 %), genom social service (0.3 %) samt internet (0.3 %) ansågs mycket lågt,
liksom kontakt med sjukvård och psykiatrin. Den låga siffran beträffande internet
förbryllar, särskilt då flertalet unga använder internet dagligen. Att öka villigheten
och attraktionen över att finna stöd på internet bör utforskas ytterligare för att
19
möjliggöra preventiva insatser. Undvikandet av hjälpinsatser kan bero på oviljan
att söka hjälp, rädsla för stigmatisering och över att förlora sin anonymitet. Risken
att bli avslöjad för andra människor var, enligt unga, avgörande för att den unga
hellre undvek att söka hjälp än riskera bli definierad som ”onormal”. Detta var
särskilt tydligt hos flickor (7 %) jämfört med pojkar (2 %) (Fortune m fl, 2007).
Att öka kunskap om beteendet och lyfta det faktum att den unga inte är ensam om
beteendet, samt en vidare acceptans i samhället, skulle skapa en större frivillighet
till att söka hjälp, menar unga i studien. Främst, menar 7 % av de unga, är att öka
kunskapen om var hjälp och stöd finns att finna när unga uttrycker känslor av att
vilja skada sig själva. Att göra hjälpen lättillgänglig för unga, samt information
om riskerna med självskadebeteende, bör prioriteras enligt unga (Fortune m fl,
2007).
4.1.2. Preventiva åtgärder inom hem och skola
2012 publicerade University of Oxford Centre for Suicide Research ytterligare en
artikel angående självskadebeteende hos unga. Self-harm and suicide in
adolescents bygger på en databassökning av artiklar från perioden 2001-2011 och
lyfter vikten av generella insatser till alla unga, samt särskilda insatser till unga
tillhörande riskgrupper. Att finna lyckade, preventiva insatser är en nödvändighet
enligt Hawton m fl (2012). Självskadande beteende utvecklas genom ett komplext
samband mellan biologi, personlighet och kognitiv sårbarhet, i samspel med
negativa händelser i livet. Trots att beteendet ofta avtar när den unga blir äldre, är
sannolikheten att beteendet fortsätter hos kvinnor högre jämfört med män.
Riskgrupper av unga, menar studien, är de med psykisk sjukdom eller de med
närstående med en historik av självmord eller självskadebeteende. Även unga som
har kontakt med andra människor med självskadebeteende och de som saknar
socialt stöd är i riskgruppen för att utveckla ett eget självskadande beteende.
Andra riskgrupper är, enligt en litteraturundersökning från University of
Massachusetts Boston – Risk Factors for and Functions of Deliberate Self-Harm:
An Empirical and Conceptual Review, unga som blivit negligerade som barn eller
på andra sätt blivit övergivna, samt unga som blivit utsatta för olika former av
övergrepp. Enligt denna litteraturstudie av Gratz (2003) är kvalitet på
känslomässig anknytning under barndomen mellan barn och förälder - samt
barnets upplevda känsla av trygghet - potentiella riskfaktorer i utvecklandet av ett
självskadande beteende. Beteendet fyller ett flertal funktioner; främst
känsloreglering. För att möjliggöra preventiva insatser menar Gratz att
riskfaktorer samt kunskap om beteendets funktion bör synliggöras. Insatser kan
därefter utvecklas, för att exempelvis hjälpa den unga med känslohantering.
Beträffande relationen till föräldrar under uppväxten och rapportering av
självskadande beteende, hävdar en kanadensisk studie - Perceived Dimensions of
Parenting and Non-suicidal Self-injury in Young Adults (Bureau m fl, 2009) – att
kunskap beträffande relationens roll bör utökas för att möjligen bidra till
preventiva insatser mot självskadande beteende. Bureau m fl undersökte 1238
studenter från Eastern Canadian University mellan 17 och 26 år. Många av de
unga som rapporterade om ett självskadande beteende inom de senaste sex
månaderna, beskrev även sin relation till föräldrar som bekymmersam. Under
uppväxten rapporterades känslan av avvisande, otrygghet och alienation. Tillitsoch omsorgsproblem för föräldrarna beskrevs av unga med självskadande
beteende. En tydlig skillnad fanns att finna mellan flickor och pojkar då
sambandet mellan relationen till föräldrar och självskadebeteende endast syntes
20
hos flickorna. Studien menar att flickor möjligtvis utvecklar ett självskadande
beteende som ett sätt att hantera den ångest som relationen till föräldrar bidrar till.
Bureau m fl (2009) instämmer med att riskfaktorer bör användas för att utveckla
preventiva insatser samt att ökad förståelse för beteendet bland allmänheten bör
ske. Relationen till föräldrar bör medges som en riskfaktor, särskilt bland flickor,
och bör beaktas av omgivningen. Att arbeta med relationer kan förebygga
självskadande beteende och preventiva program som syftar till att stödja föräldrar
och deras roll, bör utvecklas för att etablera trygga relationer i familjer. Enligt
rapporten var detta av mer betydelse för flickor vilket kräver mer kunskap om
utvecklingen av självskadande beteende hos pojkar.
Hawton m fl (2012) hävdar - liksom i den tidigare studien från 2007 - att
hälsoprogram i skolan bör utvecklas. Att lära den unga strategier till psykiskt
välmående samt uppmuntra unga till att vara hjälpsökande ska lyftas. Diskussion
bör föras med unga gällande sexuell orientering och mobbning, samt självkänsla
och hantering av motgångar. Att använda internet för att nå unga med inriktning
på mental hälsa samt lyfta ämnet till allmänheten för att öka kunskap om
självskadebeteende och synliggöra problemet. Studien menar att utvecklande av
redskap för att lättare finna de unga i riskzonen samt arbeta mot att unga upplever
stigmatisering i och med sin mentala ohälsa är av vikt. För de unga i riskgruppen
krävs psykosocialt stöd och insatser enligt studien. Utvecklandet av sådana
insatser bör prioriteras och internetbaserade insatser bör inkluderas.
4.2. Preventiva insatser mot unga och sexuellt risktagande
I en litteraturstudie av Kotchick, Shaffer & Forehand, utförd i USA, Adolescent
sexual risk behavior: a multi-system perspective, diskuteras ungas ökade sexuella
risktaganden och de eventuella negativa konsekvenser som beteendet kan
medföra, så som sexuellt överförbara sjukdomar och oönskad graviditet. Studien
syftar till att undersöka det risktagande beteendets samband med andra faktorer i
den ungas liv. I studien framkom det att den ungas ålder var av betydelse för
graden av risktagande. Äldre ungdomar tog fler risker. Det sexuella risktagandet
kunde även kopplas till andra problematiska beteenden som missbruk och
kriminalitet. Religion var dock en faktor som minskade risken för utvecklandet av
ett sexuellt destruktivt beteende. Studien lyfter vikten av att identifiera
individuella faktorer för att utveckla förebyggande arbete och förhindra att unga
utvecklar ett sexuellt risktagande (Kotchick m fl, 2001).
Enligt Tursz (1997) litteraturstudie - Problems in Conceptualizing Adolescent
Risk Behaviors: International Comparisons – undersöks studier från tolv länder
med fokus på unga i åldern 15-24. Studien visar att unga är medvetna om riskerna
och dess eventuella negativa konsekvenser. Anledningen till att unga ändå
uppvisar ett riskfyllt beteende, är för att den unga väger fördelar mot nackdelar
och beslutar att det finns mer att vinna genom risktagandet. En preventiv lösning
för att förebygga risktagande är att göra valen färre, exempelvis genom
lagstiftning. Tursz lyfter även vikten av att erbjuda unga lättillgängliga
skyddsåtgärder (exempelvis fri tillgång till kondomer) och att delge information
till unga gällande hälsoproblem som kan uppkomma i och med ett sexuellt
risktagande.
21
4.2.1. Prevention i uppväxtmiljö
Ett flertal studier pekar på att det finns ett samband mellan ungdomars
riskbeteende och deras uppväxtmiljö; familj, vänner och skola. En artikel av
Rodgers & McGuire (2012), Adolescent sexual risk and multiple context:
interpersonal violence, parenting and poverty, tar upp sambandet mellan
ungdomars sexuella hälsa och deras familjerelationer. I studien deltog totalt 7,891
studenter från högstadium och gymnasium i USA.
Enligt studiens resultat finns det ett samband mellan föräldrars socioekonomiska
tillstånd, deras engagemang och närhet gentemot den unga och ungas risktagande
beteenden. Ungdomar som har/ haft bristfällig uppfostran, där föräldrarna inte har
varit engagerade i ungdomens liv eller där ungdomen har varit utsatt för våld eller
sexuellt utnyttjande tenderar i högre utsträckning att utsätta sig för sexuella
risktaganden. Relationen mellan barn och föräldrar är viktig att stärka för att
möjliggöra preventivt arbete mot sexuellt risktagande. Föräldrar behöver
strategier för att bemöta sina barn på bästa sätt. Genom att minska barns utsatthet
och öka föräldrars engagemang och delaktighet, minskas även oron kring
ungdomars sexuella risktaganden. Föräldrar som har god kontakt med sina barn
och som vet vilka deras ungdomar är med och vart de befinner sig, stärker även
ungdomarna och troligtvis skyddar de unga mot sexuella risktaganden och annat
våld. Av stor vikt, enligt Rodgers & McGuire, är att man försöker nå den unga
genom olika förebyggande program och information så att man minskar ungas
negativa sexuella utfall och istället försöker främja den sexuella hälsan inom alla
samhällsklasser. Alkohol och andra drogförebyggande program är också viktiga
för att öka ungas medvetenhet om sexuella risktagande, genom att exempelvis
inom skolan betona hur användning av alkohol och andra substanser ökar risken
för sexuellt våld. Förebyggande program som förbättrar föräldrarnas kunskaper
och där föräldrar lär sig hur de kan stötta sina barn, kan fungera kompletterande
till den nuvarande sexualundervisningen som finns i skolorna (Rodgers &
McGuire, 2012).
I boken Kön och känsla tar Bäckman, filosofie doktor på Stockholms universitet,
upp vikten av att ändra på dagens sexualundervisning på de svenska skolorna.
Den tidigare och den nuvarande sexualundervisningen syftar till att lära unga hur
sexualitet ska utövas för att inte utsättas för sjukdomar eller oönskad gradvitet. De
unga lär sig hur ”säker” sex går till. Bäckman tar upp att sexualundervisning bör
sträva efter att ge unga människor känslomässig handledning och hjälp att finna
sig själva. För att kunna hjälpa unga krävs det bättre utbildad personal inom ämnet
som kan hjälpa ungdomar med deras frågor och samtidigt ge hjälp och
vägledning. Av vikt är att uppmärksamma sexualitetens potentiellt destruktiva
sida för att därefter arbeta vidare med det positiva. Den strategi som används för
att uppnå målen är öppenhet och utforskande gentemot andra och samtidigt vara
reflexiv. Man gör ungdomar medvetna om de risker och konsekvenser som ett
sexuellt risktagande kan innebära. Lektionerna bygger på utforskande och öppna
samtal mellan elever och lärare där ungdomar uppmuntras till samtal, både med
läraren och sinsemellan. Frågor som kan ställas är: Vem är jag, vad tycker jag om
och varför? På så sätt synliggörs frågeställningar, undran och fördomar som de
unga har. Sammanlagt genomförs sex till sju undervisningstillfällen där olika
ämnen diskuteras. Dessa ämnen kan vara kärlek, sexualitet, fördomar, relationer
och självkänsla. Genom diskussion problematiseras relationen mellan manligt och
kvinnligt och vad som är rätt och fel (Bäckman, 2006).
22
4.2.2. Prevention för sexuellt risktagande unga med depression
Att ungdomar utvecklar ett risktagande beteende kan grunda sig på ett flertal
faktorer. Ovan har vi tagit upp hur ungdomars uppväxtmiljö och familjerelation
har en påverkan på deras sexuella risktaganden. I Artikeln Depressive Symptoms
as a Longitudinal Predictor of Sexual Risk Behaviors Among US Middle and High
School Students av Lehere & Shrier (2006), görs en koppling mellan ungdomar
med depression och sexuellt risktagande. Studie utfördes i Amerika genom
intervjuer bland 4 152 stycken högstadie- och gymnasieungdomar. Den
resulterade i ett tydligt samband mellan depression bland unga och sexuellt
risktagande; oavsett kön. Elever bör undervisas om sexuell hälsa i skolan och en
förebyggande metod som föreslås är “Primary care providers”. Metoden går ut på
att tidigt uppmärksamma depressiva symtom hos unga och ge dem inom
riskzonen hjälp och stöd.
4.3. Preventiva insatser mot ungas sexuella exponering på internet
Ungdomsstyrelsen arbetar för att ta fram kunskap för att förebygga att unga blir
utsatta för sexuell exploatering via internet. Ungdomsstyrelsens ombads av
Regeringen att frambringa information riktad till unga för att synliggöra
exploateringens risker och hur unga kan få hjälp och stöd, samt information till
föräldrar och yrkesverksamma. Anledningen till att det förebyggande arbetet bör
utvecklas, menar regeringen, är att unga riskerar utsättas för sexuella övergrepp
(Regeringen, 2012).
4.3.1. Ett medvetet risktagande
Ungas risktagande på internet sker medvetet, då unga är väl förtrogna med vad
internets risker innebär enligt metodmaterialet Ses offline, Ungdomsstyrelsen
(2012). Det startar som en nyfikenhet kring sexualitet men kan, på grund av
problem med bland annat självkänsla och gränssättning, förorsaka skadliga
konsekvenser för den unga. Genom att endast lyfta internets risker, överförs
ansvaret från förövaren till den drabbade. Den unga blir ansvarig för eventuella
negativa konsekvenser, vilket även riskerar att öka känslan av skuld hos den
utsatta (Ungdomsstyrelsen, 2012).
Enligt Ungdomsstyrelsens studie Se mig – unga om sex och internet uppger
hälften av de unga som fått säkerhetsinformation gällande internetanvändning att
den var oviktig. Det fanns inget i studien som tydde på att unga som fått sådan
information skulle ha utvecklat ett högre säkerhetstänk. Studien lyfter fram att
farorna riskerar att överdrivas till den grad att den unga inte kan identifiera sig i
risksituationerna. Den ungas egna upplevelser riskerar att negligeras, vilket gör att
den unga undviker att söka hjälp (Ungdomsstyrelsen, 2009). Råd från
yrkesverksamma kan vara problematiskt att direkt överföra till den ungas
verklighet menar Ungdomsstyrelsen (2012). Den unga har utvecklat egna
tillvägagångssätt för att skydda sig på internet. I skriften Men fråga mig bara
(Ungdomsstyrelsen, 2009) nämns skyddsåtgärder som att hemlighålla
kontaktuppgifter och försök till att säkerställa att personen som den unga har
kontakt med verkligen är den han eller hon utger sig för att vara. Unga uppger ett
avsiktligt risktagande, ofta kopplat till en känsla av ensamhet, där de efteråt
skuldbelägger sig själva eftersom det fanns en medvetenhet om möjliga negativa
konsekvenser. Detta risktagande innebär känslor av skam för den unga, vilket
medför att den unga möjligtvis undviker att berätta för någon om utsattheten eller
övergreppet. Det kan finnas hot från förövaren och en rädsla över att inte få rätt,
23
behövlig omsorg. Ungdomsstyrelsen (2009) hävdar att unga inte nödvändigtvis
upplever sig själva som offer efter ett övergrepp om den unga själv inlett
kontakten eller blivit sexuellt upphetsad eller förälskad i förövaren.
4.3.2. Preventivt processarbete med ungas attityder
Istället för att tala med unga om risker, hävdar Ungdomsstyrelsen i studien Ses
offline (2012) att diskussion beträffande identitet, sexualitet och gränssättning bör
föras för att den ungas attityder ska synliggöras. Detta ska starta ett
reflektionsarbete, en process, där den ungas värderingar prövas. Den unga ska
därefter kunna känna en välgrundad förankring i sitt handlande. Denna process
ska ske genom tre ”lektioner” utförda av yrkesverksamma. Inledningsvis ska den
unga reflektera kring presentationen av sig själv på sociala medier. Den unga ska
även bli informerad om lagen gällande publicering av bilder och kränkningar.
Nästkommande teman för lektionerna är gränssättning samt sex mot ersättning
(Ungdomsstyrelsen, 2012). Enligt Svedin & Priebe (2009) är det av stor vikt att nå
riskgruppen av unga och utveckla preventiva insatser. Insatserna ska vara riktade
till de unga och ska handla om en ökad kunskap beträffade konsekvenser med
internetanvändning i ett längre perspektiv (Svedin & Priebe, 2009).
Ungdomsstyrelsen (2012) skriver i sin studie Utsatt att insatser ska vara generella
för alla unga. Den unga behöver inte själv vara utsatt men känna till en vän som är
och på så vis på kommer fler att nås. Ungdomsstyrelsen hävdar att insatser även
bör riktas mot förövarna som utför sexuellt våld genom internet eller utsätter unga
för övergrepp genom användandet av internet.
4.3.3. Prevention genom internet
I artikeln Online behavior of youth who engage in self-harm provides clues for
preventivt intervention av Mitchell & Ybarra (2007) undersöks
internetanvändandet hos unga med självskadande beteenden. De hävdar att
kunskap om användandet av internet, kan bidra till utvecklandet av preventiva
åtgärder mot unga med självskadebeteende. Studien utgick ifrån telefonintervjuer
med 1500 unga i åldern 10-17 boendes i USA. Den utfördes 2005 och studiens
övergripande slutsats var att unga med självskadande beteenden möjligtvis är mer
benägna att hamna i riskfyllda situationer genom sitt användande av internet.
Detta på grund av att unga med ett eget uppgivet självskadande beteende under de
senaste sex månaderna (3 %), även var mer benägna att ha ett namn på internet
som antydde på sex samt skriva om sex med internetkontakter (35 % vs 5 %). Det
är en sju gånger högre sannolikhet än för övriga unga. Unga med självskadande
beteende har också en högre närvaro på chattsidor (57 % vs 29 %) och inleder
oftare relationer med personer från internet (38 % vs 10 %). Studien hävdar att
åtgärder som syftar till att förebygga självskadande beteende bör finnas
tillgängliga på internet; på de sociala medier som används av unga. Detta eftersom
unga med självskadande beteende, liksom många andra unga, har ett socialt liv
online. På internet hittar den unga stöd och hjälp men samtidigt infinner sig en
arena där den unga uppmuntras och instrueras att skada sig själv. Unga med
självskadande beteende är även mer benägna att dela personlig information om sig
själv på internet. Genom sitt internetanvändande riskerar den unga att hamna i
situationer där han eller hon riskerar att sexuellt exploateras och det är av stor vikt
att yrkesverksamma inkluderar den ungas beteende på internet i sina
riskbedömningar. Att använda internet för ett förebygga riskfyllda beteenden är en
möjlighet enligt studien och Mitchell & Ybarra (2007) lyfter vikten av att möta
den unga genom chatt och msn.
24
4.4. Preventivt arbete mot våld och övergrepp mot unga
Rodgers & McGuire (2012) hävdar att ungas ohälsosamma, sexuella relationer
samt ålder för sexuell debut, beror på en kombination av faktorer som fattigdom,
upplevelser av våld och bristfällig familjeuppfostran. Rodgers & McGuire
hänvisar till en studie av Finkelhor m fl där psykiskt och sexuellt våld under året
2008 lyfts som de vanligaste barnmisshandelsrapporterna i 48 stater i USA. Ca 19
% av unga i åldern 14-17 rapporterade utsatthet av psykisk misshandel och 3,9 %
rapporterade att de blivit sexuellt utnyttjade någon gång under sitt liv. Enligt
studien är tidigare upplevelse av våld en riskfaktor till att ungdomar börjar med
droger eller alkohol i tidig ålder. Det ökar även risken att de unga använt alkohol
eller droger vid senaste samlagstillfälle.
Rodgers & McGuire (2012) gör en koppling mellan att unga utsätter sig för
sexuella risktaganden och att de någon gång i livet har blivit utsatta för psykisk
eller sexuellt våld av en vuxen eller andra jämnåriga. Studien visar att
förebyggande insatser för att minska våld inom ungas relationer kan vara av
särskild vikt att upptäcka för att minska sexuellt riskbeteende bland ungdomar.
Enligt studien bör förebyggande insatser inriktas till att öka ungas kunskap kring
vad sexuellt våld är och hur sexuellt våld kan utspelas inom relationer. Insatserna
bör hjälpa unga att säga nej och sätta gränser om någon skulle försöka övertala
dem till sexuella handlingar och sexuellt våld. Insatserna och vaksamheten kring
barn som tidigare utsatts för misshandel bör ökas på grund av övergreppens
koppling till senare sexuellt risktagande.
Taber och Tabachnick (1999) skriver i sin artikel Evalution of a Child sexual
abuse prevention program, att det är ungefär en halv miljon barn som blir sexuellt
utnyttjade i USA varje år. Existerande form av arbete mot detta handlar mestadels
om att stödja och hjälpa den utsatte och familjen, samt bestraffa gärningsmannen.
Ett väl utvecklat preventionsarbete saknas dock. Studier beträffande övergrepp
mot barn och preventivt arbete mot övergrepp har framförallt haft fokus på
skolans inverkan. Taber och Tabachnick presenterar programmet Stop It Now.
Programmet strävar efter att på bästa sätt hitta och utveckla förebyggande metoder
mot sexuella övergrepp mot barn. Denna hälsoinsats huvudsyfte är att informera
invånarna om var hjälp och stöd finns tillgängligt. Detta för att öka hjälpsökandet
bland dem som utsatts eller känner någon som utsatts för sexuellt våld. Olika
strategier behövs för att informera, ge vägriktning och stöd till de vuxna. En
strategi är att genom mediakampanjer informera invånarna om vad sexuellt våld
är. Det finns även uppsökande kampanjer som erbjuder hjälplinjer för föräldrar
som befinner sig inom riskzonen (som har familjeproblematik eller
socioekonomiska problem) där de kan få hjälp och stöd.
4.4.1. Preventivt arbete inom skolan
Artikeln School-based education programmes for the prevention of child sexual
abuse av Zwi m fl (2009) bygger på en systematisk litteraturstudie som tar upp
program inom skola som kan förebygga att barn utsätts för sexuella övergrepp.
Detta genom att barn och unga lär sig om sexuellt våld samt hur barnet kan
skydda sig mot det, exempelvis genom självförsvar. Enligt artikeln är det av vikt
att undersöka vilka metoder som fungerar. Sättet att förmedla information på,
påverkar hur och om den unga förstår informationen och hur kunskapen ska
användas för att fungera som ett skydd. En annan viktig del är att ta reda på under
hur lång period dessa program har en förebyggande funktion och om programmen
har en möjlig negativ påverkan på barn och unga.
25
Studien visar en ökad medvetenhet och kunskap hos de barn som hade erfarenhet
av preventionsprogram i skolan som informerade om sexuellt våld. I artikeln
hänvisas det till Tutty som beskriver det förebyggande programmet Childdirected abuse prevention. Programmet inriktar sig på information och
självförsvar. Genom verklighetsbaserade berättelser får barnen lära sig hur de bör
agera i en utsatt situation. De får även dela med sig av tankar och idéer med
varandra. Lektionernas genomförande varierar och kan ske genom föreläsningar,
filmvisning eller dramatisering utförd av de unga själva. I dramatiseringar kan
olika sekvenser om ämnet målas upp för att sedan tas upp till diskussion.
Programmet består av olika teman, till exempel hur man undviker riskfyllda
situationer (det kan handla om att inte pratar med främlingar eller att gå ensam på
kvällarna osv). Diskussion förs beträffande rätt och fel och barnet får information
om var hjälp och stöd finns tillgängligt (Zwi m fl, 2009).
Finkelhor & Asdigian (1995) har skrivit artikeln The effectiveness of victimization
prevention instruction: an evalution of children´s responses to acctual threats and
assaults som tar upp ett program som handlar om att förebygga våld och sexuellt
ofredande hos barn och ungdomar. I denna studie deltog 2 000 unga personer i
åldrarna 10-16 samt deras föräldrar, under perioden 1992-1993. Enligt studien är
det ett flertal skolor i USA som lär barn och ungdomar hur övergrepp kan
undvikas. Studien lyfter metoder inom hem och skola som syftar till att minska
och förebygga att barn och unga blir offer för våld. Med förebyggande stöd och
hjälp ska barnets beteende påverkas om han eller hon blir utsatt för övergrepp.
Genom generella preventionsprogram blir unga informerade om vad som kan
hända och hur de i så fall ska agera i situationen. De elever som genomgått ett
preventionsprogram visade en bättre kunskap om sexuellt våld. De fick lära sig
självförsvar, vilket ökade känslan av trygghet hos barnen då de kunde skydda sig
själva. Studien visade att om barnen hamnade i en hotfull situation, var det mer
sannolikt att de försvarade sig. De var också mer benägna att berätta om någon
utfört eller försökt utföra någon form av sexuellt våld mot dem.
Finkelhor & Asdigian (1995) undersökte om barn var förmögna att ta in den form
av information och behålla den för senare användning, samt om barnen verkligen
kan göra en skillnad när det kommer till att minimera antalet övergrepp. Studien
visar att barn har förmågan att ta in sådan kunskap, de äldre barnen bättre än de
yngre (förskoleåldern). Inom programmet förmedlas att det sexuella våldet kan
förekomma bland någon som står den unga nära: föräldrar, släktingar och vänner.
Det är en tanke som är svår att ta in; både för barn och föräldrar. Studien visar att
välinformerade barn har högre sannolikhet att berätta om tidigare eller pågående
övergrepp. Däremot syntes inga tydliga resultat att denna form av
preventionsprogram skulle minska antalen övergrepp. I vissa fall kunde det även
leda till att barn och unga som genomgått preventionsprogram fick fler skador vid
överfall. Föräldrarnas inverkan visade sig även ha en omfattande betydelse. För de
unga som hade fått liknande vägledning av sina föräldrar som i skolan, minskades
sannolikheten för att bli utsatt för sexuellt våld. Ett preventionsprogram bör
därmed fungera som en instruktion för barn och föräldrar hur vissa situationer bör
undvikas samt vikten av att anmäla sexuella övergrepp och sexuellt ofredande.
Föräldrar bör engagera sig mer i barnen och prata med dem om sexuellt våld och
att det kan ske av någon som står den unga nära. Barn ska informeras om vikten
att berätta men framförallt om att det inte är barnets fel om han eller hon blir utsatt
26
för sexuellt våld. Genom preventionsarbetet underlättas barnets bearbetning av
svåra händelser. Dock visade inte studien att skolprogrammen resulterade i att
färre barn blev utsatta. Däremot gav föräldrarnas medverkan och insats ett bättre
resultat inom den punkten. Det innebär att kommunicering på olika sätt kan göra
en förebyggande skillnad. Även om skolprogrammet inte minskade antalet
övergrepp, bidrog den till en känsla av kontroll för barn som blivit utsatta och
hjälpte dem i läkningsprocessen (Finkelhor & Asdigian, 1995).
4.5. Sammanfattning av preventivt arbete mot unga som skadar sig
genom sex
I detta kapitel lyfts olika preventiva åtgärder fram för att förebygga att unga
skadar sig genom sex. Att använda sex som en form av självskada, att vårdslöst ta
sexuella risktaganden och riskera negativa konsekvenser genom sexuellt
exponerande på internet, har varierande funktion för den unga och därmed är även
de preventiva åtgärderna av olika form.
Enligt Hawton m fl (2012) bör det preventiva arbetet bestå av generella insatser
som inriktas till de unga samt särskilda insatser riktade till unga i riskgruppen.
Strategier för att finna unga i riskgruppen och utvecklandet av psykosociala
insatser för att arbeta med ungas mentala ohälsa bör prioriteras. Gratz (2003)
hävdar att riskfaktorer samt funktionen av beteendet hos individen bör synliggöras
för att preventiva insatser ska kunna utvecklas. Riskfaktorer ska främst ha sin
utgångspunkt i den ungas uppväxt; anknytning till familjen samt känslan av
trygghet. Även Bureau m fl (2009) hävdar att relationen till föräldrar under
uppväxten har ett samband med självskadande beteende. Dock endast hos flickor.
Mer kunskap behövs om pojkars självskadande beteende för att preventiva
åtgärder ska kunna utvecklas. Beträffande förebyggande arbete mot självskadande
beteende hos flickor, bör preventiva program syfta till att stärka föräldrar i deras
roll och bidra till etablerandet av trygg relation mellan förälder och barn (Bureau
m fl, 2009).
Då flertalet unga med självskadande beteende aldrig söker hjälp och vård för sitt
handlande och därmed är svåra att nå, är preventiva insatser av stor vikt. I studien
av Fortune m fl (2007) framställs en god kommunikation mellan den unga,
föräldrar och vänner, vara av stor vikt för att förebygga att unga utvecklar ett
självskadande beteende. Alla elevers möjlighet till samtalskontakt på skolan, lyfts
fram som allra viktigast i undersökningen. Kommunikationens betydelse lyfts
särskilt av flickor medan pojkar är i överlag gällande prevention genom sport.
Oavsett kön ansågs kärlek och uppmärksamhet från familjen påverka utvecklande
av självskadebeteende. Insatser bör vara inriktade till de unga själva och vara av
generella former, som folkhälsoinriktade program i skolan. Av vikt är att agera
generellt och innan situationen uppkommer. Utvecklandet av hälsoprogram i
skolor lyfter även Hawton m fl (2012) som en nödvändighet. Förmedlande av
strategier och uppmuntrande till hjälpsökande bör kombineras med diskussioner
gällande sexualitet och självkänsla.
Fortune m fl (2007) påvisar ungas misstro till verksamheters och myndigheters
preventiva möjligheter på grund av rädsla för stigmatisering samt förlust av
anonymitet. Genom en vidare acceptans i samhället och genom att lyfta
beteendets utbredning, bör samhället och professioner arbeta för att undvika
stigmatisering hos unga för att på så vis öka hjälpsökande. Tillgängligheten till
hjälp bör ökas genom att tydliggöra vart stöd och hjälp finns att få. Hawton m fl
27
(2012) lyfter vikten av att använda internet för att nå unga. Hjälpen bör inriktas på
mental hälsa samt syfta till att lyfta ämnet till allmänheten för att öka kunskap om
självskadebeteende och synliggöra problemet. På så vis motverka stigmatisering,
motverka utvecklandet av självskadebeteende samt öka antalet hjälpsökande.
Beträffande sexuellt risktagande finns en medvetenhet hos unga om beteendets
negativa konsekvenser. Tursz (1997) lyfter därför vikten av att erbjuda
skyddsåtgärder och informera unga om beteendets hälsorisker. Liksom vid
självskadebeteende finns en koppling till den ungas uppväxtmiljö och miljöns
preventiva möjligheter. Genom att stärka relationen mellan barn och föräldrar och
öka föräldrars engagemang och delaktighet kan sexuellt risktagande förebyggas.
Rodgers & McGuire (2012) hävdar att insatser för att främja sexuell hälsa samt
drogförebyggande program ökar ungas medvetenhet och har en preventiv
inverkan. Föräldrars kunskaper bör ökas för att fungera kompletterande till
skolors sexualundervisning.
Sexuell exponering på internet ökar risken för att den unga utsätts för övergrepp.
Det finns ett behov av generella preventiva insatser, enligt Ungdomsstyrelsens
rapport Utsatt (2012) som inte skuldbelägger den utsatta och som anpassas efter
ungas inställning och verklighet; inte yrkesverksammas. Enligt studien Ses offline
bör samtal föras beträffande identitet, sexualitet och gränssättning för att
synliggöra attityder och fördomar. Ett reflektionsarbete kring värderingar stärker
den ungas medvetenhet i sitt handlande (Ungdomsstyrelsen, 2012). Ungas
internetanvändande bör utnyttjas för att utveckla preventiva insatser och hjälp bör
finnas lättillgängligt på internet. Yrkesverksamma ska även inkludera den ungas
beteende på internet i riskbedömningar eftersom unga med självskadebeteende har
ett mer riskfullt beteende på internet än andra unga enligt studien (Mitchell &
Ybarra, 2007).
Enligt Rodgers & McGuire (2012) är ett ohälsosamt sexuellt beteende kopplat till
tidigare upplevelser av våld och övergrepp. Förebyggande insatser mot övergrepp
inom den ungas familj och i den ungas relationer kan synliggöra eller möjligtvis
förebygga ett sexuellt riskbeteende hos unga. Ungas kunskap beträffande sexuellt
våld bör utökas och insatser berörande de barn som tidigare varit utsatt för
övergrepp bör ökas. Taber & Tabachnick (1999) lyfter vikten av att den vuxna
omvärlden blir informerade om sexuellt våld och att unga med destruktivt sexuellt
beteende erbjuds hjälp och stöd. Detta ökar hjälpsökandet,
anmälningsbenägenheten och att fler barn som riskerar utsättas eller utsätts för
sexuellt våld synliggörs. För att hjälpa barn som utsatts eller riskerar utsättas för
övergrepp och på så vis förebygga ohälsosamt sexuellt beteende, hävdar Zwi m fl
(2009) att program i skolor bör informera om sexuellt våld och möjligheterna att
skydda sig mot det. Förutom föreläsning, filmvisning, dramatisering och
diskussion bör unga informeras om vart hjälp och stöd finns att få. Enligt
Finkelhor & Asdigian (1995) bör även föräldrar engagera sig i att informera sina
barn om sexuellt våld på liknande sätt som skolprogrammen. Detta för att undvika
att barns skuldbeläggande och underlätta bearbetningen hos barnet. Enligt studien
hjälper det barnets läkningsprocess och framtida sexuella riskbeteenden kan
förebyggas.
28
5. RESULTATDISKUSSION
Att använda sex som en form av självskada kan innebära att den unga vårdslöst tar
sexuella risktaganden och riskerar negativa konsekvenser genom sexuellt
exponerande på internet. Olika former av sexuellt risktagande har en funktion av
att ge den unga bekräftelse och uppmärksamhet. Att använda sex som ett
självskadebeteende fungerar ångestdämpande för den unga. Det är ett sätt att
hantera känslor och på så vis klara av sin verklighet. Unga skadar sig själva
genom ett sexuellt riskfyllt beteende. Den unga riskerar, förutom sexuellt
överförbara sjukdomar och oönskad graviditet, psykiska och fysiska skador då
risken för att utsättas för övergrepp ökar. Beteendet bekräftar den ungas självbild
och ofta finns en låg självkänsla till grund för beteendet. Vår studie har visat att
det finns ett klart samband mellan sexuellt risktagande och att tidigare varit utsatt
för övergrepp; både gällande sexuell exponering och försäljning av sexuella
tjänster. Även självskadebeteende har koppling till tidigare övergrepp. Att tidigare
upplevda trauman påverkar individers beteenden förvånar inte oss. Enligt våra
åsikter ser möjligtvis inte den unga på sitt beteende som en konsekvens av tidigare
övergrepp. Inte heller som ett sexuellt risktagande. Beteendet är ett sätt för den
unga att känna sig sedd och älskad. Denna bekräftelse kan betyda mer än de
negativa konsekvenserna av beteendet. Men risktagandet har förmågan att öka
känslan av skuld och skam hos den unga vid ett eventuellt övergrepp. Detta då den
unga själv kan ha varit initiativtagaren.
I det sexuella risktagandet ingår även sexuell exponering på internet. Det har visat
sig att unga är väl medvetna om riskerna med att publicera bilder och filmer med
sexuell anspelning på internet. Det medvetna risktagandet förstärker även här
känslan av skuld hos den unga. Att unga ändå väljer ett riskfyllt beteende har vår
litteraturgenomgång visat beror på den ungas självkänsla och längtan efter
uppmärksamhet. Sexuell exponering är ett kortsiktigt sätt för den unga att få
bekräftelse. Konsekvenserna kan komma till att följa den unga för en lång tid
framöver och det är svårt att förutspå vilka konsekvenserna blir eftersom det är ett
indirekt självskadande beteende. Jämfört med en yttre självskada som exempelvis
tillkommer genom att den unga skär sig själv, är skadan från det indirekta
beteendet långsiktig. Det är svårt, både för den unga och för omvärlden, att avgöra
skadans allvarlighetsgrad. Osäkerheten kring detta minskar chansen att den unga
söker hjälp för sitt beteende och att omvärlden reagerar på beteendet. Det är svårt
att avgöra vart gränsen mellan ett destruktivt och ett normalt sexuellt beteende
går, särskilt på grund av individuella skillnader i beteendet, och vi anser därför att
den ungas uppfattning och känslor bör avgöra om det är en självskada. Sex och
ungas sexualitet är tabubelagt och att få unga människor att söka hjälp för ett
destruktivt sexuellt beteende är en stor utmaning för samhället. Unga med riskfyllt
beteende som utsätts för övergrepp kan vara rädda att söka hjälp och anmäla på
grund av risken att familj och vänner ska få veta. Viktigt är att dessa unga som
skadar sig genom sex uppmärksammas för att få hjälp och stöd.
Eftersom funktionen av beteendet varierar, tar även de preventiva insatserna olika
form. Gemensamt för ett flertal studier (Bäckman 2006; Finkelhor & Asdigian
1995; Fortune m fl 2007; Hawton m fl 2012; Mitchell & Ybarra 2007; Rodgers &
McGuire 2012; Taber & Tabachnick 1999; Tursz 1997; Ungdomsstyrelsen 2012;
Zwi m fl 2009) är att generella insatser bör utvecklas för att ungas
självdestruktivitet ska kunna förebyggas. Dessa insatser bör sträva efter att inte
skuldbelägga och stigmatisera den unga utan istället anpassas efter ungas
verklighet. Deras inställning bör ligga till grund för det preventiva arbetet och bör
29
framföras genom samtal berörande identitet, sexualitet, gränssättning och
självkänsla. Det preventiva arbetet bör vara ett arbete med attityder och
värderingar, där den unga lär sig strategier för att hantera verkligheten och känslor
samt uppmuntras till att söka hjälp. Möjligheten för preventivt arbete på skolor
bör finnas. Detta genom olika former av program som berör hälsa och sexualitet,
men också program som berör sexuellt våld och andra övergrepp. Genom att
förmedla information till alla unga kan framtida sexuella riskbeteenden
förebyggas och det sexuella våldet minska.
Förutom generella preventiva insatser är det av vikt att uppmärksamma unga
tillhörande särskilda riskgrupper, exempelvis unga med tidigare trauman, och rikta
särskilda insatser till dessa. Riskfaktorer och beteendets funktion bör synliggöras
för att sedan bidra till utvecklandet av preventiva insatser i det enskilda fallet.
Arbetet med uppsatsen har visat oss att det finns ett samband mellan den ungas
uppväxtmiljö och ett senare sexuellt risktagande beteende. Särskilt hos flickor
anses kommunikation och kvalitén i relationen mellan den unga och föräldrar vara
av särskild vikt beträffande förebyggande arbete mot ett självskadande beteende.
Preventivt arbete bör därför fokusera på att stödja föräldrar och bidra till
etablerandet av trygga familjerelationer. Där emot behövs mer kunskap om
pojkars självskadande beteende för att möjliggöra utvecklandet av preventiva
insatser. Vår åsikt är dock att relation till föräldrar under uppväxt även kan ha
betydelse för pojkar och möjligheten finns att samma preventiva åtgärder kan
fungera oavsett kön. Att pojkar inte rapporterade kommunikation till lika hög grad
som flickor kan möjligtvis ha med förväntningar beträffande deras kön att göra.
Av samma skäl kan det också vara svårare att finna pojkar utsatta för sexuellt
våld; antingen genom ett sexuellt risktagande eller ett självskadande beteende,
eftersom förväntningar på pojkar skiljer sig jämfört med förväntningar för flickor.
När det kommer till villighet att söka hjälp, är det av vår åsikt att det kan vara
svårare för pojkar att söka stöd för ett sexuellt destruktivt beteende. Pojkar har
särskilda förväntningar från omgivningen och betraktas inte i första hand som
offer. Även för flickor kan rollen som offer kan vara svår att identifiera sig med
när den unga själv ser sig som aktör och därmed ser sig som ansvarig för
konsekvenserna.
Uppsatsen visar att det finns en misstro till myndigheters möjliga prevention och
ett arbete för vidare acceptans i samhället bör utvecklas. Vi anser att denna
misstro kommer ifrån att den unga inte vet vart han eller hon kan vända sig
eftersom hjälpen är otillgänglig. Hjälpen bör göras mer tillgänglig. För att öka
hjälpsökande och minska sexuellt våld, bör det vara tydligt för unga vart stöd
finns att få. Hjälp bör finnas tillgänglig på internet, något som också kan
underlätta ungas rädsla för att förlora sin anonymitet och riskera stigmatisering.
Professioner som möter unga bör ha ökad kunskap om självskadebeteende och
ungas sexualitet. Bättre strategier för att finna unga i riskgruppen bör utvecklas,
liksom insatser för att hjälpa dem. Vi anser att det preventiva arbetets största
utmaningar är att öka villigheten till att söka hjälp bland unga. Det kvävs ett
utvecklande av metoder, strategier och även ett utökande av kunskap för att kunna
bemöta och hjälpa dessa unga. Det behöver ske bland yrkesverksamma som
kommer i kontakt med unga men även hos de unga själva samt deras familjer.
Även kunskap hos skolpersonal och bland allmänheten bör öka för att preventiva
insatser ska möjliggöras. För att fortsätta arbetet mot jämställdhet och för att
minska det sexuella våldet i samhället måste dessa insatser prioriteras.
30
LITTERATURFÖRTECKNING
Allmänna Barnhuset och Ungdomsstyrelsen (2009), Men fråga mig bara,
Stockholm: Produktionplus
Bureau J.F, Martin J, Freynet N, Poirier A.A, Lafontaine M.F, Cloutier P, (2009)
Perceived Dimensions of Parenting and Non-suicidal Self-injury in Young Adults,
Journal of Youth and Adolescence, vol 39, nr 11, s 484-494
Bäckman M (2003). Kön och känsla: samlevnadsundervisning och ungdomars
tankar om sexualitet. Diss. Stockholm: Univ
Engvall C (2011), Farligt sex kan vara ett rop på hjälp, Svenska Dagbladet, 201109-17
Engvall C (2011). Skamfläck: svenska barns verkliga helvete. Stockholm: Kalla
kulor
Engvall C (2008). 14 år till salu: en sann svensk historia. Stockholm: Kalla kulor
Finkelhor D, Asdigian N, Dziuba-Leatherman J (1995) The effectiveness of
victimization prevention instruction: An evaluation of children's responses to
actual threats and assaults, Child Abuse & Neglect, vol 19, nr 2, s 141–153
Fjellman L (2011), Självskadande och suicidalt beteende hos ungdomar, 1 uppl,
Stockholm: Liber
Forsberg C & Wengström Y (2008). Att göra systematiska litteraturstudier:
värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning, Stockholm: Natur &
Kultur
Forsberg M (2006). Ungdomar och sexualitet: en forskningsöversikt år 2005.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut
Fortune S, Sinclair J, Hawton K (2007) Adolescents’ views on preventing selfharm, Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, vol 43, nr 2, s 96-104
Gratz K L, (2003), Risk Factors for and Functions of Deliberate Self-Harm: An
Empirical and Conceptual Review, Clinical Psychology: Science and Practice,
vol 10, nr 2, s 192–205
Hammarlund K (2009). Riskfyllda möten: en studie om unga människors
upplevelser av sexuellt överförbara infektioner och sexuellt risktagande. Diss.
Växjö: Växjö universitet
Hawton K, Saunders K, O´Connor R C (2012), Self-harm and suicide in
adolescent, The Lencets, vol 379, nr 9834, s 2373-2382
Kotchick B A, Shaffer A, Miller K S, Forehand R (2001), Adolescent sexual risk
behavior: a multi-system perspective, Clinical Psychology Review, vol 21, nr 4, s
493-519
31
Knutagård H (2009) ”Men du har ju blivit våldtagen”- om våldtagna mäns
ordlöshet, SPHR:s rapport 2009:4, Lunds universitet
Lehrer J A, Shrier L A, Gortmaker S and Buka S (2006) Depressive Symptoms as
a Longitudinal Predictor of Sexual Risk Behaviors Among US Middle and High
School Students, Pediatrics, vol. 118, nr 1, s 189 -200
Mitchell K J, Ybarra M L (2007), Online behavior of youth who engage in selfharm provides clues for preventive intervention, Preventive Medicine, vol 45, nr
5, s 392-396
Nigård P (2012) Pornografi och sexuell exponering bland unga män och kvinnor,
Service Point Holmbergs: Malmö
Regeringen (2012), Regeringens satsningar för att förebygga och bekämpa
sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Stockholm:
Utbildningsdepartementet, Regeringskansliet
Rodgers B K, McGuire J K. (2012), Adolescent Sexual Risk and Multiple
Contexts: Interpersonal Violence, Parenting, and Poverty, Journal Interpers
Violence, vol 27, nr 11, s 2091- 2107
Sjöström S (2012), Jag har kontakt med de trasigaste av trasiga, Svenska
dagbladet, 2012-09-05
Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2012), Unga som skadar sig med sex, Stockholm:
Edita Västra Aros
Socialstyrelsen (2004), Vad vet vi om flickor som skär sig? Stockholm:
Socialstyrelsen
Svedin & Priebe (2004), Ungdomars sexualitet – attityder och
Erfarenheter, Att sälja sex mot ersättning/pengar. Avsnitt: Sexuell exploatering.
SoU 2004:71, s 265-357
Malmö stad, Serviceförvaltningen (2010), Strategi och handlingsprogram för
arbetet med sexuell hälsa i Malmö stad 2010-2017
Taber Chasan L, Tabachnick J (1999), Evaluation of a Child Sexual Abuse
Prevention Program. Sexual abuse: A journal of research and treatment, vol 11,
nr 4, s 279-292
Tursz A (1997), Problems in conceptualizing adolescent risk behaviors:
International comparisons, Journal of Adolescent Health, vol 21, nr 2, s 116-127
Ungdomsstyrelsen (2012) Ses offline? Ett metodmaterial om unga, sex och
internet, Danagårds Grafiska AB
Ungdomsstyrelsen (2012), Utsatt? Unga, sex och internet, Stockholm:
Ungdomsstyrelsen
32
Ungdomsstyrelsen (2010) Jag syns, jag finns. Unga om sexuell exponering,
prostitution och internet, Stockholm: Ungdomsstyrelsen
Ungdomsstyrelsen (2009) Se mig! Unga om sex och internet. Ungdomsstyrelsens
skrifter, 2009:9, Stockholm: Fritzes
Zwi K, Woolfenden S, Wheeler DM, O'Brien T, Tait P, Williams KJ. (2007)
School-based education programmes for the prevention of child sexual abuse.
Cochrane Database of Systematic Reviews, nr 3, s 1-39
33
BILAGA 1
Vår arbetsfördelning
Tillsammans framställdes uppsatsens syfte och vi arbetade gemensamt fram en
frågeställning samt skrev Metodkapitlet och Resultatdiskussion. Heikkilä skrev
Inledning. Under kapitel 3 delades arbetet upp som så att Datgren skrev Sex som
självskadande beteende, Unga som säljer sexuella tjänster samt Unga som skadar
sig genom sex och tidigare sexuella övergrepp. Heikkilä skrev Unga och
självskadande beteende, Unga och sexuell exponering på internet samt
Sammanfattning av unga som skadar sig genom sex. Gemensamt skrevs avsnittet
Unga och sexuellt risktagande. Under kapitel 4 skrev Heikkilä Preventivt arbete
mot ungas självskadande beteende, Preventivt arbete mot ungas sexuella
exponering på internet och Sammanfattning av preventiva metoder mot unga som
skadar sig genom sex. Datgren skrev Preventivt arbete mot unga och sexuellt
risktagande samt Preventivt arbete mot sexuella övergrepp mot unga. Hela
uppsatsen har dock bearbetats gemensamt och all text har granskats av båda
författarna.
34