Äkthet / Sårbårhet
Två söndagar framåt kommer jag predika kring temat äkthet,
idag med en touch av sårbarhet och nästa söndag med en
touch av relation. Äkthet är inte enkelt. Skulle du bett mig
spalta upp fem ord som jag tror ska prägla en kristen
församling och e efterföljare till Jesus sås kulle äkthet lätt
kvala in där, men sen när det kommer till mig själ är det inte så
enkelt längre. Hur äkta lever jag – egentligen?
Den kristne amerikanske författaren och teologen Keith Miller
som dog 2012 har skrivit så här…
”Våra kyrkor fylls av människor som ser ut att vara så tillfreds
och ha ro i själen men som innerst inne ropar efter att bli
älskade… precis såna de är – förvirrade, frustrerade, ofta
rädda, skamsna, oförmögna att kommunicera också inom den
egna familjen. Men de andra i kyrkan ser så glada och nöjda ut
att en människa sällan har modet att erkänna sina egna
djupaste behov inför en sådan självgod skara som en
genomsnittlig församling verkar vara.”
Det är nog så att överallt även i vår församling och gemenskap
så finns bra människor som förlamas av känslor att inte räcka
till och duga, som är osäkra, som tvivlar, som känner sig
betydelselösa, som känner skuld. Det är känslor som kan
lamslå alla oss som försöker följa Jesus. I livet med Jesus finns
det inget utrymme för att låtsas, men tyvärr finns det ibland
som en oskriven regel i många sammanhang, även i kyrkan och
kanske även i vår kyrka. Låtsas!
Bete dig som om Gud leder när du inte tror att han gör det.
Förmedla intrycket att allt är bra i livet när det inte är det.
Låtsas att du tror när du tvivlar. Dölj dina brister. Ge sken av
ett perfekt äktenskap och välanpassade barn när din familj
egentligen är precis som alla andra normala dysfunktionella
familjer. Och medge framför allt inte att du syndar.
Att låtsas är en effektiv och snabb lösning. Det går snabbt att
svara ”bra” på frågan om hur man mår än att säga ”inte så bra,
jag har problem med mina barn, har värk i ryggen som inte går
över, känner mig inte nöjd med min småfeta kropp, vi pratar
aldrig riktigt med varandra jag och min fru/man också
funderar jag på om den kristna tron verkligen är sanna eller
om det är en illusion jag lever i” Äkthet tar tid, att låtsas går
snabbare och enklare!
Men Låtsaleken ger låtsasrelationer, även i en församling,
även i en som vår. Att vara äkta och sann är det samma som
att inte vara perfekt, för när vi är äkta så visar vi våra brister
och sår tydligt för varandra. I kristen tro finns det ingen
perfekt andlighet, ingen helt ren, det finns bara en strulig
andlighet, vilket är helt bibliskt för genom hela bibeln så möter
oss struliga människor. Sanningen är ju att vi är struliga
allihopa. Vi har hemligheter allihop, vi har problem, vi får
kämpa ibland, ingen är perfekt. Eller som det står i
Romarbrevet 3:10 ”Det står ju skrivet: Ingen finns som är
rättfärdig, ingen enda.” Men, fortsätter det sen i vers 21.
”Men, nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror
av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en
rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus för alla
dem som tror. Här görs ingen åtskillnad, alla har syndat och
gått miste om härligheten från gud och utan att ha förtjänat
det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt
dem genom Kristus Jesus.”
När du och jag slutar låstas så avslöjar vi också andra som
låtsas. Bubblan med det perfekta kristna livet spricker och
trasigheten i våra liv lyser igenom.
Ofta kör vi låtsasleken gentemot Gud också. Jag hörde om
några som hade städhjälp hemma men som tyckte det var
jättejobbigt för innan kvinnan kom som skulle städa så ägna
dom flera timmar åt att städa så det skulle se ok ut när
städerskan kom. Den städade inför städningen. Gör inte vi
också så ibland? Vi drar oss undan Gud för att vi känner oss
misslyckade, syndiga, eller vad det nu är. Tror att vi måste
städa upp våra liv innan vi kan komma till Gud. Precis som om
inte Gud vet hur det ser ut i våra liv… Vi behöver våga inse att
vi inte kan lösa våra egna problem. Vi behöver Guds nåd! Och
hela evangelierna berättar ju om den Jesus som inte dras till
det perfekta, utan till det frånstötande, de vilsna, förlorarna,
de trasiga, de sårade. Jesus dras till såna som dig!
Guds slösar sin nåd, sin godhet, sin kärlek över såna som dig
och mig.
LÄS Ef 3:4-9
Så tänk om vi vågade vara mer äkta och mer våga visa oss så
sårbara som vi faktiskt är. För det är då som Guds helande kan
börja strömma in i våra liv, först då.
LÄS 1 Petr 2:24-25
Han har tagit vår synd, i hans sår finns helande för våra sår,
och mitt i vår vilsenhet får vi hålla fast vid herden.
Det finns många olika definitioner av inre helande. John
Wimber, amerikansk pastor och ledare för Vineyardrörelsen,
också han död, sa så här.
”Inre helande är det skeende genom vilket den Helige Ande
kommer med syndernas förlåtelse och känslomässig förnyelse
till människor som lider av skador i sinnet, viljan eller
känslorna.”
Det finns sår som kommer av det som bara drabbar oss i livet,
sjukdomar, olyckor. Det finns sår som beror på vad andra
människor gjort mot oss och med oss, föräldrar, vänner,
syskon, allt mellan hårda ord, svek och incest. Det finns sår
som vi orsakar oss själva, otrohet, beroenden, avundsjuka,
självförakt, rädslor.
Men vet du – i Jesus sår finns helande för våra sår.
Hur gör du för att detta inte bara blir en predikan bland alla
andra du hört och som snart faller i glömska? Tre tips för att
leva i äkthet och låta dina sår bli helade.
1. Hitta en liten grupp i församlingen, förslagsvis en
hemgrupp, där du kan träna dig att vara vara dig själv,
äkta, våga vara med utan fasad och visa såren i ditt liv.
2. Hitta en eller flera som du kan vandra tillsammans med,
bekänna synd för, ge varandra andlig vägledning. Ni kan
ses på en frukost emellanåt, en lunch, en promenad, en
cykeltur…. Våga fråga!
3. Hitta någon som kan hjälpa dig i förbön och samtal att
bli mer hel med den Helige Andes hjälp. Vi behöver inte
vara hela för att komma till Gud, vi får komma med våra
struliga liv som vi är, men självklart längtar han efter att
våra liv ska få bli mer hela.
