BIBELNS TID

Judendomen — en monoteism
Ett steg som togs för att skydda judendomen var att rena tron. Främmande gudar
förnekades som aldrig förr. De var inte
bara onda; de existerade inte. Det här var
en religiös nyhet! Judarna var världens
första folk att så strängt tro på bara en enda
gud, Jahve. Man säger att deras tro var
monoteistisk — efter grekiskans monos =
en och theos = gud. Att tro på många gudar
benämns polyteism, efter polys = många.
ARBETET PÅ BIBELN PÅBÖRJADES
BIBELNS TID
Ett annat sätt att försvara den judiska
kulturen var att bevara skatten av heliga
berättelser.
FÅNGAR I BABYLONIEN
År 586 f Kr rev babylonska soldater Jerusalems tempel och delar av den judiska
befolkningen fördes som fångar till
Babylon.
Lärda personer hade räddat med sig
bokrullar till Babylon. De äldsta är från
900-talet f Kr. Dessutom började de nu
granska alla de muntliga berättelser som
förts vidare generation efter generation.
Nu befann de sig i ett land med främmande
gudar och deras stentavlor med budorden
var försvunna. Hur lätt hade det inte varit
för dem att anpassa sig och glömma den
judiska kulturen? Det blev precis tvärtom.
Allt detta material samlades ihop och
började skrivas ned. På 400-talet f Kr var
det mesta av judarnas Bibel sammanställd.
Den del som också utgör den första delen i
den kristna Bibeln, och som fått namnet
Gamla testamentet — Gamla förbundet.
Judarna bevarade sin stolthet och slöt sig
samman. Gud skulle återigen befria sitt
utvalda folk. Judarna skulle bli hela
världens präster. Den tanken växte fram
under fångenskapen.
Det blev därför en helig plikt att skydda
den judiska kulturen, hela sättet att leva.
"Detta är lagen som
Moses gav Jakobs
församling."
87
BIBELNS INNEHÅLL
De profetiska böckerna
Den judiska Bibeln — och det kristna
Gamla testamentet — kan delas in i tre
delar:
Dessa handlar om Amos, Jesaja, Jeremia
och flera andra som enligt judisktradition
har fört Guds ord vidare till människorna.
De historiska böckerna
Det är detta gemensamma judiskt-kristna
arv som hela kapitlet "Gamla testamentet —
helig bok för judar och kristna" har handlat
om.
Här återfinns bland annat myter om
världens skapelse, den centrala texten om
Mose och förbundet med Gud, budorden
och andra lagar samt historiska texter om
det judiska kungariket och kungar som
David och Salomo.
Det är nu dags att ta upp judendomen och
kristendomen i separata kapitel.
De poetiska böckerna
Den här delen innehåller sångboken
Psaltaren, Ordspråksboken och de berömda
kärleksdikterna i Höga visan.
De här klippgrottorna i Qumran vid
Döda havet är kända över hela världen
genom fyndet av mer än två tusen år
gamla handskrifter med Gamla
testamentets texter, de s.k. Döda
havsrullarna. De är de äldsta skrivna
bibeltexter som hittats och stämmer väl
överens med nyare avskrifter som finns
bevarade. Fyndet gjordes 1947 av en
herde som letade efter en försvunnen
get.
"Du har fångat mitt hjärta,
min syster och brud,
med en enda blick har
du fångat mitt hjärta,
med en enda länk av din halskedja.
Vad din kärlek är skön,
min syster och brud."
88
KRISTENDOMENS
OCH
JUDENDOMENS
Torarullar från Stora Synagogan i Jerusalem.
OLIKA SYN PÅ FÖRBUNDET MED GUD
På Sinai berg hade Gud ingått ett förbund
med Mose och Israels folk. Det är det
förbundet som man ensamt försökt att hålla
på ända in i modern tid inom judendomen.
Inom kristendomen räknas inte det förbundet
som Guds senaste. Därför kallas det Gamla
förbundet — eller testamentet som det heter
på grekiska.
Enligt kristendomen skickade Gud sedan sin
son Jesus till mänskligheten. I och med honom
slöts det Nya förbundet — Nya testamentet.
Minns du?
Det kan man läsa om i den andra delen av de
kristnas Bibel — som följaktligen heter Nya
testamentet.
1.a) Under fångenskap i Babylonien
försökte judarna skydda sin tro genom
att bli en sträng monoteistisk religion.
Vad innebär det?
När det Nya testamentet skrevs ner stod det
sedan länge klart att en ny religion hade bildats
-kristendomen.
b) Vad är en polyteistisk religion?
2.a) Arbetet på den judiska
Bibeln
var
viktig för att skydda judendomen.
Hur började det?
b) När var det mesta av arbetet klart?
c) Den judiska Bibeln består av tre delar.
Vad heter de?
3.a) De kristna har ytterligare en del i sin
Bibel. Vad kallas den?
b) I denna del av Bibeln hävdar de kristna
att
Messias
kommit.
Vad hette han?
c) Enligt judarna kan denne man inte ha
varit
Messias.
Hur motiverar de sitt påstående?
4. Det finns olikheter mellan judendomen
och
kristendomen
när
det gäller förbundet på Sinai. Förklara.
89
90
Den sjuarmade ljusstaken - menoran - är den mest kända
symbolen för den judiska religionen. Här är den avbildad på
en tempelruin. Bibeln berättar att menoran förvarades i
förbundsarken tillsammans med Guds budord och prästerna
tände den inne i Jerusalems heliga tempel som en hyllning
till Gud.
FÖRBUNDET MED GUD
För att hjälpa folket att leva ett moraliskt
liv har Han till exempel sänt profeterna och
Bibeln
med
dess
budord.
Israels folk har å sin sida förbundit sig att
tjäna Gud. Samhörigheten med Honom
visas i gudstjänsten. Men främst tjänas
Gud genom ett rättfärdigat liv. Var och en
som omsätter Guds lagar i praktiken
hjälper till att göra världen god, att bygga
Guds rike på jorden.
DEN JUDISKA RELIGIONENS GRUND
Enligt Bibeln är grunden till den judiska
religionen det förbund som Guds utsände
Mose hjälpte till att sluta mellan Israels
folk och Gud. Det är det mer än 3000-åriga
förbundet som man försökt att hålla på
ända in i modern tid inom judendomen.
Förbundet innebär att Gud skyddar Israels
folk.
91
Trosbekännelsen
Gudssyn
Gud belönar folket om det uppfyller
förbundet. Det framgår av den judiska
trosbekännelsen:
Judarna var världens första folk att tro på
en enda gud. Denne gud är ofattbar. Gud
går inte att jämföra med något i världen
och får därför inte avbildas. Gud är rättvis:
"Han belönar den fromme enligt dennes
goda gärningar och straffar den onde för
hans ondska", som det heter i en populär
psalm.
"Hör Israel, den Evige är vår Gud, den
Evige
är
den
ende.
Du skall älska den Evige, din Gud, av allt
ditt hjärta, av all din själ och av all din
kraft...
Så skall det ske: Om ni hör mina bud, som
jag bjuder er idag, att älska den Evige, er
Gud, och att tjäna honom av allt ert hjärta
och all er själ, då skall jag giva ert land
regn i rätt tid, höstregn och vårregn, och du
skall få bärga din säd och ditt vin och din
olja."
Rättvisan balanseras enligt många av att
Gud både är sträng och förlåtande. Om
Han bara vore sträng, skulle det bli fel. Då
skulle människorna hela tiden behöva
straffas för synder och misstag. Om Gud
enbart skulle förlåta människorna, skulle
de inte ha en tanke på att sluta synda.
Guds budord
Människosyn
Judendomen är en lagreligion. Intresset för
mystik
är
inte
så
stort.
Viktigare är att människorna lyder Guds
lagar och bud. Det är ju det förbundet går
ut på. Det var därför Gud ristade in de allra
främsta budorden på två stentavlor och gav
dem till Mose och Israels folk.
I motsats till kristen tro förnekar den
judiska tron att människan är född syndig.
I stället hävdar judendomen liksom islam
att människan klarar att välja mellan gott
och ont. Guds rättvisa bygger på att var
och en ansvarar för sina egna handlingar.
92
Människolivets mening är att hjälpa Gud
att göra skapelsen god, att bygga Guds rike
på jorden. Den människa som väljer det
goda i stället för det onda, hon kallas inom
judendomen för rättfärdig. Hon färdas i rätt
riktning. Hon är på rätt väg.
Drömmen om Messias
Drömmen om Messias har funnits sedan
lång tid inom judendomen. Medeltida
illustration
Enligt judisk tro ska en fantastisk furste —
Messias — komma en dag. Han ska få
människorna att helt och hållet leva efter
Guds lagar. Ett Fridsrike kommer då att
uppstå.
Drömmen om Messias har funnits sedan
lång tid inom judendomen. Därför har det
givetvis hänt att folk då och då trott att han
verkligen anlänt. Oroliga tider har denna
dröm ibland lett till utbrott av
Messiasfeber.
Båda fötterna på jorden
Trots dessa drömmar beskrivs oftast judendomen som en jordnära religion - ett
sätt att leva. Judendomen sägs likna en
handbok för det vardagliga livet. Den har
inte i så hög grad intresserat sig för
invecklade funderingar kring skapelsens
och själens natur.
En lista över falska Messiasfigurer skulle
kunna göras mycket lång. Den skulle kunna
fyllas med namn på personer från antiken
och ända in i våra dagar. Namn på
färgstarka personer, den mest kände är
Sabbatai Zvi som skapade vilda
Messiasdrömmar och vilda anhängare
under 1600-talet. Under sitt händelserika
liv gifte han sig ett flertal gånger; en gång
med en Torarulle! Under 1990-talet
utropades en rabbin från Crown Heights,
Brooklyn, USA till Messias. Elektroniska
reklamtavlor blinkade ut hans ankomst.
Enligt en utbredd uppfattning beskriver
följande ord judendomen bäst:
"Rabbi Jochanan ben Sakkai brukade säga:
Om du håller på att plantera och någon
säger till dig, att Messias har kommit, sätt
då först dina plantor och gå sedan att hälsa
Messias."
Tron på Messias är en kritik mot alla fel
och brister i dagens samhälle och en
förhoppning om att kunna bygga morgondagens
idealsamhälle.
93
Livet efter döden
Talmud
Judendomen lär inte ut en enda bestämd
uppfattning om livet efter döden. De har
mest intresserat sig för livet i den här
världen. Men givetvis finns en massa olika
uppfattningar i frågan:
När bibeltexterna samlades och skrevs ner
diskuterades de av de skriftlärda. Hur
skulle man leva efter lagen? I Moseböckerna — Toran — stod det att det var
förbjudet att arbeta på vilodagen. Men var
gick gränsen för arbete? Om ens oxe
ramlat ner i en brunn, fick man då hjälpa
den upp under vilodagen?
Detaljerade
regler för hur man skulle bete sig i alla
möjliga tänkbara fall skrevs ner, liksom
förklaringar och legender kring personerna
i Bibeln. Allt detta kom senare att bli till en
egen samling skrifter, Talmud.
Den vanligaste tron är att vid kroppens död
släpps själen fri för att på något sätt
återvända till Gud. Vad som väntar efter
döden har inget öga sett, tilläggs det ofta.
Det fridsrike som beskrivs i Bibeln
uppfattas inte som ett paradis efter döden
utan i denna värld.
HELIGA SKRIFTER
Dagens ortodoxa - renläriga - judar försöker att in i minsta detalj leva sina liv enligt
Bibelns och Talmuds alla regler. De anser att
de heliga texterna ska förstås bokstavligt,
medan andra tolkar dem mer bildligt. Varje
troende ser dock texterna som en gåva från
Gud.
Bibeln
Judendomens heliga bok Bibeln — berättar
bland annat om hur Gud skapade världen
och om alla gånger han hjälpt Israels folk,
judarna.
Särskilt viktiga anses Moseböckerna vara.
I dem står det om Guds förbund med
Israels folk. De innehåller också en mängd
lagar och regler kring hur folket skulle
offra, äta, förfara vid sjukdomar, ordna
saker mellan man och kvinna, straffas för
synder...
Judarna kallar denna del av Bibeln Toran Läran eller Undervisningen. Genom
årtusenden har judarna satt en ära i att
ansvara för Toran. Den får inte falla i
glömska!
Gud
gav
Lagarna
till
människorna för att han älskade dem! Att
studera dem är att besvara Guds kärlek. Att
ta fram Toran är därför höjdpunkten under
en
modern
gudstjänst.
94
JUDENDOMENS MÖTESPLATSER
punkt men bönen — "hjärtats gudstjänst"
— är också framträdande. Under bönen
bugar man sig i tacksamhet över livet.
Synagoga
Synagoga betyder "samlingsplats". Den,
är inte bara en religiös mötesplats utan
också en plats för de inom församlingen
som vill lära sig hebreiska, spela drama
eller idrotta.
Man känner ett ansvar gentemot Gud att
inte förstöra och göra illa utan sträva efter
det goda.
En som kan ge vägledning och goda råd är
församlingens andlige ledare, rabbinen.
Rabbinerna är mycket framträdande inom
judiskt liv. Genom tiderna har de lämnat
efter sig en rikedom av funderingar och
visdomsord kring bibliska ämnen, s.k.
midrasher.
De flesta synagogor är enkelt inredda.
Bilder av Gud är förbjudna. Guds närvaro
symboliseras i stället av arken, skåpet där
Torarullarna förvaras.
Toraläsningen är gudstjänstens höjd-
95
Hemmet
och allt måste stå färdigt när vilan inleds
tjugo minuter före solnedgången. Då får
inget arbete utföras.
Familjen och hemmet har sedan länge
spelat en stark roll inom judendomen.
Många av de allra viktigaste högtiderna
och ceremonierna utspelar sig just i
hemmet.
Högtiden börjar med att kvinnan i familjen
tänder sabbatsljusen och läser en
välsignelse.
Det har varit en naturlig lösning för ett folk
som ofta varit på flykt och tvingats be till
Gud i hemlighet.
Före måltiden välsignar mannen barnen.
Därefter skickar han en bägare vin runt
bordet och läser Ordspråksbokens hyllning
till kvinnan. Där står bland annat:
HÖGTIDER
"Kraft och heder är hennes klädnad, och
hon ler mot den dag som kommer." Till
sist bryter han ett bröd och säger:
"Välsignad vare du, vår Herre och Gud,
universums härskare, som tar fram bröd ur
jorden." Måltiden kan börja.
Sabbaten — vilodagen
Hemmets stora högtid är sabbaten, vilodagen. Den är så betydande att ett av
budorden befaller att hålla den helig - som
Gud en gång gjorde; då han efter att på sex
dagar ha skapat världen ägnade en dag åt
vila. Då njöt han av sitt verk!
Förutom att i lugn och ro ägna sig åt
familjen besöks ofta synagogan under
fredagen och lördagen. På lördagen avslutas sabbaten med en speciell gudstjänst.
Slutsången handlar om längtan till det
fridsrike som profeterna predikat om.
Sabbaten har gett en glimt av denna frid
och glädje.
Sabbaten är en hyllning till skapelsen.
Varje fredagskväll bryter vilodagen in och
då är hemmet smyckat till fest. Alla i
familjen försöker vara hemma i god tid för
att kunna hjälpa till. Maten
Till sist önskar man varandra en trevlig
vecka.
Sabbatsmåltid i en ortodox judisk familj i Jerusalem
96
Påsken
Under påskveckan kretsar gudstjänsten
kring minnet av befrielsen från slaveriet i
Egypten.
Pesach — som högtiden heter på hebreiska
— betyder "gå förbi" och syftar på Guds
mordängel som under "den sista natten"
slog ner på egyptierna men gled förbi
israelernas dörrar som märkts ut med
lammblod.
Benet av ett stekt lamm påminner dagens
judar om denna händelse. Det ligger på
bordet när familjen samlas för att äta seder,
påskmåltiden. Då kan de också ta för sig av
pepparrot och en smet av hackade nötter,
äpplen och vin — bilder av deras bittra
lidanden i Egypten och slitet vid Faraos
stora byggen där lera användes som
murbruk. Ett osyrat bröd för tankarna till
det bröd som bakades i hast inför flykten
och som inte hann jäsa.
Judisk påskmåltid.
Lövhyddohögtiden - Sukkot
En annan högtid till minne av förfädernas
flykt från slaveriet är Sukkot — Lövhyddohögtiden. Till den bygger familjen
en enkel lövhydda ute på gården. Den är en
påminnelse om förfädernas långa vandring
genom öknen till det land som Gud lovat
dem i Kanaan.
Påsken är först och främst en familjefest.
När en familj sätter sig till bords, ligger
en tunn bok vid var och ens tallrik.
Boken heter Haggada och innehåller just
de bibeltexter som berättar om befrielsen.
Det är pappans plikt att barnen lär sig
folkets historia som förtryckta och slavar.
Lövhyddohögtiden firas precis som påsken till minne av flykten från förtrycket i Egypten.
97
Ljusfesten — Chanukka
Bara genom att bättra sig kan man gå Guds
väg, så lyder försoningsdagens budskap.
Chanukka, ljusfesten, firas till minne av
Mackab&rupproret för mer än två tusen år
sedan.
En pojke blir Bar Mitsva - Budets son.
Liksom många judiska högtider handlar
ljusfesten om folkets historia, dess
svårigheter och kamp för frihet.
Högtiden infaller i november/december
och firas i åtta dagar. Den påminner en del
om den kristna julen. Man smyckar
hemmen, får besök av vänner och
släktingar och ger varandra presenter. Det
är en ljus fest.
Nyåret och försoningsdagen
Rosh Hashana, det judiska nyåret, och Jorn
Kippur, försoningsdagen, som följer tio
dagar efter — handlar om människans
rättfärdighet. De båda högtiderna inte bara
firar den utan försöker också att locka fram
den.
Budets son och dotter
En annan typ av högtid är den då judiska
ungdomar anses mogna att ta emot Torans
lärdomar, från den äldre generationen.
Under nyåret ska man se tillbaka på året
som gått och tänka efter hur man behandlat
sina medmänniskor.
Enligt judisk sed slutar pojktiden vid 13 års
ålder och flicktiden vid 12. Ett års hårda
studier avslutas då med att den unge
mannen blir Bar Mitsva— Budets son. Den
unga kvinnan blir Bat Mitsva — Budets
dotter. Släkt och vänner bänkar sig i
synagogan där den unga först får leda
församlingens bön; sedan läsa veckans
avsnitt ur Toran.
Under försoningsdagen, årets heligaste
dag, ber man om förlåtelse och försöker
gottgöra dem man behandlat illa. Blir man
förlåten, har man försonats med dem. Själv
ska man givetvis också förlåta dem som
sårat en.
Att vara mogen att lyda budorden — att
ansvara för sina egna handlingar — är något mycket fint. Självklart firas denna stora
händelse till sist i hemmet
En rabbin blåser i ett bockhorn som kallas shofar.
Så görs varje nyår och försoningsdag. ”Vakna!”
ropar hornet.”Hur lever du ditt liv?”
98
Dags att göra några snabba nedslag längs
denna konfliktfyllda historia.
Jerusalems förstörelse
Under Mackabéerupproret reste sig det
judiska folket och lyckades kasta ut de
syriska ockupanterna. Templet i Jerusalem
renades från främmande gudabilder och
åter igen kunde den sjuarmade ljusstaken
tändas.
TVÅTUSEN
ÅR
Men självständigheten blev kort. Snart
sögs riket in i det romerska världsväldet.
Romarna döpte sin nya provins till
Palestina och året var 63 f Kr.
MED
ISRAELS FOLK
Lydkungar sattes på Palestinas tron och
folket beskattades hårt. Ibland blossade
strider upp och judarna väntade otåligt på
Messias — den kung som skulle befria
hela Israel och utropa Guds rike.
På 60-talet e Kr utbröt ett desperat
uppror. I Jerusalem rådde en slags
galenskap; efter några mindre framgångar
började judarna tro att romarna besegrats.
En omöjlig dröm och verkligheten hann
ikapp. Romarna slog en järnring runt
staden. Utsvältning — så hette den gamla
beprövade taktiken.
EN KONFLIKTFYLLD HISTORIA
Judarnas historia är en berättelse om ett
folk som ofta tvingats kämpa ur underläge.
Det judiska kungariket låg inklämt mellan
stormakter och blev med jämna mellanrum
erövrat av fiender. En tid styrde de mäktiga
perserna över landet, därefter grekerna och
syrierna. Mer än tvåtusen är senare är läget
annorlunda.Dagens judiska nation - Israel
— är militärt starkare än grannfolken. Men
förhållandet till dem är spänt och klyftan
mellan de båda religionerna judendom och
islam har vidgats. Den ständiga oroshärden
har varit den politiska konflikten med
palestinierna.
Fästningen Masada är byggd längst ut på
en brant klippa – se även bilder ovan.
Här stod en sista strid mellan judiska
motståndsmän och romarna. Efter tre års
belägring stormade romarna fästningen.
De judiska motståndsmännen tog hellre
kollektivt självmord än att tillfångatas.
102
Efter en tid låg lik som avfall i gränderna.
Människor irrade runt med tomma blickar.
Om natten smög sig en del judar ut ur
staden med magarna fulla av guldmynt.
Någon stoppades av romerska soldater och
sen var ryktet igång. På en enda natt skars
flera
hundra
judar
upp.
Till slut skedde det oundvikliga.
Romarna stormade in i staden och en
fullkomlig slakt satte igång. Soldater
klampade in i templet, in i Det Allra
Heligaste, de krossade och slog sönder.
Under nattmörkret lystes Jerusalem upp
av bränder. Staden ödelades — templet var
bara ett minne. Året var 70 e Kr.
En sista grupp judiska motståndsmän
flydde till otillgängliga bergstrakter. Deras
kamp slutade i klippfästningen Masada.
Hellre än att tillfångatas tog de kollektivt
självmord.
De flesta östeuropeiska judar bodde i getton i
små städer. Bilden är från Lublin i Polen 1935.
Författaren och nobelpristagaren Isaac Bashevis
Singer har i sina böcker med inlevelse beskrivit
gettolivet.
Förskingringen
Efter Jerusalems förstörelse flydde många
judar från Palestina. De slog sig ner runt
om i Romarriket. Sedan spreds de allt
vidare ut i världen. Denna spridning över
världen
kallas
diasporan
eller
förskingringen. Från och med nu utspelar
sig judarnas historia först och främst
"utomlands".
Gettolivet
En stor del av de förskingrade judarna kom
att slå sig ner runt om i Europa. De
tvingades att bo i särskilda stadsdelar,
getton. De förbjöds att äga jord och
beskylldes för att ha avrättat Jesus Kristus.
I medeltidens kristna Europa utsattes de för
grymma förföljelser, särskilt under svältoch pesttider.
Men gemenskapen i hemmen och synagogan höll dem samman och gav dem
kraft.
Varje påsk avslutades med orden: "Nästa
år i Jerusalem!" De hoppades på lyckligare
tider — som när de levt i det Heliga landet.
103
Svåra motgångar
Demokratins genombrott under 1700- och
1800-talen ledde till att Europas getton
avskaffades.
Trots
det
fortsatte
judeförföljelserna, främst i Östeuropa. Det
ledde till en stor utvandring till USA.
Under 1900-talet började en liten men
betydelsefull utvandring till Palestina - det
gamla hemlandet.
Judarna anklagades för att ha orsakat
digerdöden och brändes på bål i 1400talets Tyskland.
Sionismen
Fientligheten mot judarna hade gjort att en
nationalistisk rörelse växt fram. Rörelsens
mål var att få judar att utvandra till
Palestina och där skapa en judisk stat. Ett
folk måste ha en egen nation.
Sionism döptes denna judiska nationalism
till — efter Sion, den befästa delen av
Jerusalem, som blivit ett smeknamn på det
gamla hemlandet.
Theodor Herzl var en av de första att
försöka organisera detta nationsbygge men
en mängd andra drev rörelsen vidare.
I Europas städer tvingades judarna att leva i
särskilda områden, getton. Dessutom blev de
på 1200-talet tvingade att bära synliga tecken
på kläderna t ex en gul ring.
År 1920 bodde 60 000 judar i Palestina
som under den här tiden var ett brittiskt
protektorat (besittning).
Mardrömmen
De flesta av världens judar kände sig dock
rotade i de länder de bodde i som
Tyskland, Österrike, Polen... Ett liv i
Palestina var inget de på allvar drömde om.
Men så hände det som inte borde ha fått
hända. 1939 utbröt andra världskriget och
de tyska nazisterna byggde sina
koncentrationsläger.
Theodor Herzl var
övertygad om att
antisemitismen bara
kunde begränsas
genom en judisk stat.
104
Målet var att utrota hela det judiska folket.
Tysklands ledare Adolf Hitler beskrev dem
som skadedjur.
Verkningarna blev ohyggliga – sex
miljoner judar mördades under kriget! Ett
ofattbart industriellt utfört massmord!
Efter chocken blev en egen nation den
enda trygghet som många judar kunde
tänka sig. Strax efter krigsslutet år 1945
levde över 600000 judar i Palestina.
Judar från gettot i Warszawa på väg
till dödslägret Treblinka år 1943 –
ivägfösta som boskap märkta med
Davidsstjärnan.
Den amerikanske senatorn Alben Barkley står öga mot
öga med Förintelsen. Platsen är Buchenwald och året är
1945.
105
Britterna gjorde allt för att försvåra den judiska immigrationen till Palestina. Detta för att inte provocera
araberna. Men invandringen fortsatte. Här anländer det judiska immigrantfartyget ”Exudus” till Palestina.
”Exodus” betyder utvandring och syftar på uttåget ur Egypten.
Nationell kamp
Den judiska befolkningen i Palestina växte
sig så stor att det ledde till konflikt med
landets arabiska befolkning.
Eftersom palestinierna och alla andra
arabstater röstat nej till planen, kunde den
inte genomföras i praktiken.
Områdets hela befolkning uppgick till lite
under två miljoner människor. Den större
delen av befolkningen var araber. När
judarna vällde in i landet började araberna
kalla sig palestinier — deras eget
nationella medvetande hade vaknat. De
hade bott på platsen sedan urminnes tider
och ville ha en egen nation, Palestina.
Sionisterna tog saken i egna händer. 1948
utropade de staten Israel som genast anfölls
av de arabiska grannländerna som
besegrades. Israel hade blivit en
självständig judisk nation.
Ett land i krig
Väpnad konflikt skulle höra till den unga
nationens vardag. Till en början skänkte
våldsamheterna trots allt elände en viss
lycka åt israelerna. Genom krigen år 1967
och 1973 växte nationen sig större och
Jerusalem, Hebron och annan helig mark
blev israelisk.
Ett inbördeskrig mellan judar och palestinier bröt ut.
NATIONEN ISRAEL UTROPAS
Efter stormiga förhandlingar i FN bestämdes 1947 att Palestina skulle delas i en
arabisk och en judisk stat.
106
Klippmoskén är helig för världens muslimer. Den är byggd på det berg varifrån Muhammed – islams
störste och siste profet – lyfte och färdades till himlen. Moskén stod klar 691 e Kr – den byggdes om på
1500-talet. På samma berg hade Abraham – judarnas stamfader – enligt traditionen befallts att offra sin
son Isak. Intill Klippmoskén finns Västra muren en rest av Jerusalems Tempel som revs 70 e Kr och
som idag kallas klagomuren.
Låsta positioner
Tänk dig! I 2000 år hade judarna avslutat
påskmåltiden med förhoppningen: "Nästa
år i Jerusalem!" Och så kom den dagen —
år 1967 — då israeliska soldater kunde
springa mot den Västra muren — en rest
av muren till det heliga templet.
De människor som befann sig mitt uppe i
stridigheterna riskerade hela tiden att bli
hatiska och hårda. De som såg nära vänner
dö, förlät inte så lätt. En del föräldrar lärde
sina barn att en jude respektive arab var
bättre död än levande.
Soldaterna sjöng och dansade, de kysste
muren och tackade Gud. De grät,
Jerusalem var befriat.
Bland de palestinier som flytt eller körts ut
från Israel grodde hatet. De bodde nu i
olika flyktingläger utanför gränsen. I dessa
läger kom maskingevären med tiden att
bäras med en stolthet som nästan var
religiös.
Samtidigt hade givetvis konflikten hårdnat.
Jerusalem var ockuperat, sa palestinierna
och de andra araberna. Vad skulle hända?
Två fiender stod mot varandra. Deras öden
var sammanflätade. På judarnas heliga
tempelplats stod en muslimsk helgedom,
Klippmoskén. Läget var mycket känsligt.
107
Palestiniernas stora kamporganisation PLO — hade som främsta mål att radera
bort staten Israel från kartan. Kampen
fördes länge med mycket brutala medel.
Man drog sig inte ens för att utföra
terrordåd i helt anda delar av världen
Extremisterna
Varje oförrätt skulle hämnas, så tänkte
många på båda sidor. Det stötte givetvis
hela tiden på kritik. En som hade en
stentuff inställning till den var 70-talets
israeliska premiärminister Golda Meir som
uttryckte sig så här: Det är bättre att vara
vid liv och illa omtyckt än att någon sa —
STACKARE! — över ens döda kropp.
På israelisk sida är bosättarna en sådan
grupp. Så kallas de israeler som bosatte sig
mitt i palestinskt "fiendeland" för att på
sikt göra området israeliskt.
Men många orosmoln dröjer kvar — extremisterna är ett sådant. Extremister kallas
grupper av människor som har mycket
fasta åsikter och som inte kan tåla att bli
motsagda.
Ett tjugotal år senare kunde en ljusning
skönjas. Efter förhandlingar gick Israel
med på att dra sig tillbaka från den tidigare
erövrade Västbanken.
I staden Hebron bor omkring 500 bosättare mitt bland 70 000 palestinier. De
slog sig ner där 1968 och är orädda och
våldsamma som bara starkt troende kan
vara. I deras hem är det inte ovanligt med
ett foto av Baruch Goldstein - läkaren
som rusade in i en moské och sköt ner 29
bedjande palestinier. Han ses som en
martyr av rörelsen.
Där skulle med tiden en palestinsk stat
bildas — ett visst självstyre över några
mindre områden påbörjades 1996. PLO
godkände i sin tur staten Israels
existens.
En palestinsk självmordsbombare spränger
sig ombord på en buss i Jerusalem. Många
barn fanns med bland de döda.
En ljusning
108
Frågor och tvivel
Han offrade sig i det heliga krig vars mål
är att återerövra hela det Heliga land som
beskrivs i Bibeln. Det är ett ansvar mot
Gud som en gång skänkte det till Israels
folk.
I och med den spända situationen har
judendomen ställts inför många frågor. När
kan religionen hjälpa till att hitta lösningar
på konflikter? När leder religionen till
våld? Hur vill vi att vår tro ska se ut? Vad
innebär det att vara Guds utvalda folk?
Innebär det att Gud gynnar oss särskilt?
Eller innebär det först och främst ett extra
ansvar att tjäna Gud — att vara Hans präst
ute bland alla världens folk? Och landet
Gud gav? Vad skulle Herren säga om
palestinierna som levt där så länge?
Under 90-talet satte Yitzhak Rabins
regering stopp för ökad bosättning, men de
gamla finns fortfarande kvar.
På palestinsk sida är självmordsbombarna
det mest våldsamma uttrycket för
extremism och terrorism. De spränger sig
själva mitt ute i stora folksamlingar. De har
inte dragit sig för att slå till mot skolbussar
fulla av barn. Gammal eller ung,
obeväpnad och civil, det spelar ingen roll.
Israelerna ska dö.
För extremisterna är det inga problem att
svara på sådana frågor. De är inte sådana
som tvekar eller tvivlar — i varje fall inte
utåt sett. Men de framkallar själva frågor.
Vad händer egentligen med en människa
som inte kan tvivla? Vad händer med en
människa som bergfast vet att hon har rätt?
Vad händer med hennes samvete?
De palestinska extremisterna sätter upp
foton av dessa mördare i hemmen. Hjältar
kallas de.
Israelisk militär svarar med att bomba palestinska byar och städer. Hatet frodas och våldsspiralen snurrar vidare.
109
Det onda i kampen för det goda?
Framtiden?
Låt oss anta att den ena sidan verkligen har
rätt. Hjälper det situationen?
Lösningen på konflikten skjuts dock hela
tiden längre bort mot en avlägsen framtid.
Först såg det så ljust ut. Israelisk militär
började dra sig ur Hebron. Freden tycktes
inte längre lika långt borta. Vad skulle
hända mellan Hebrons bosättare och
palestinier?
Kan man inte göra världen sämre, kan man
inte själv bli ond i kampen för en god sak?
Nej, skulle säkert de palestinier ha svarat
som försökte bomba sönder viljan till
fortsatta fredsförhandlingar. Nej, skulle
säkert den israel svarat som 1995 sköt sin
egen premiärminister, Yitzhak Rabin, efter
att denne sjungit fredssånger på ett torg i
Tel Aviv.
Ett svar kom från en annan ort. En ny
judisk bosättning i den arabiska delen av
Jerusalem förvärrade läget. De palestinska
självmordsbombarna gjorde sig åter igen
redo...
Ja, svarar allt fler israeler och palestinier
som inte ser någon lösning i den enes rätt.
Ja, svarar förhoppningsvis de som sökt sig
till Beit HaGeffen i staden Haifa — ett
center där israeler och palestinier kan
mötas och lära känna varandra som något
annat än fiender.
109