Kostnader för cancer

Kostnader för cancer
Cancerorganisationernas publikationer 2006
Cancerorganisationerna
Kostnader för cancer
Utvecklingen av sjukvårdskostnader och produktionsbortfall under åren 1996–2004
samt en uppskattning om hur dessa förändras fram till år 2015
Redaktion: Marika Javanainen, Juttutoimisto Helmi
Ombrytning: Taina Ilomäki-Virta
Omslagsbild: Eeva Mehto
ISBN 952-99737-5-6 (häftad)
ISBN 952-99737-6-4 (pdf)
Cancerföreningen i Finlands publikationer nr 67
Förläggare: Cancerstiftelsen
Tryckort: Miktor, Helsingfors 2006
Tammerfors universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Suvi Mäklin
Pekka Rissanen
Till läsaren
Sammanfattning
Institutionen för hälsovetenskap vid Tammerfors universitet gjorde på begäran
av Cancerföreningen i Finland en utredning över cancersjukdomarnas
kostnader i Finland nu och år 2015. De ständigt ökande kostnaderna gav
anledning till utredningen. Kostnaderna ökar i och med att cancerfallen
ökar och vårdsystemets arbetsmängd ökar. Också ny teknologi och en snabb
utveckling av läkemedel höjer kostnaderna.
I utredningen räknades cancersjukdomarnas sjukvårdskostnader samt
kostnadseffektiviteten under åren 1996–2004. Därtill gjordes en prognos för
kostnadernas utveckling fram till år 2015. Som kostnadsfaktorer granskades
sjukvård (öppenvård och sluten vård), läkemedelsersättning från FPA,
kostnader för produktionsbortfall (sjukdagpenning och invaliditetspension),
rehabilitering och screening.
Resultatet visar att det bör vidtas omedelbara åtgärder för att vården och
rehabiliteringen av cancerpatienterna kan tryggas också de kommande tio åren.
Fastän de högsta värdena för den estimerade kostnadsutvecklingen inte skulle
besannas är det ändå realistiskt att anta att kostnaderna kommer att fördubblas
under de kommande tio åren.
Kostnadsutvecklingen under åren 1996–2004 undersöktes med hälsooch sjukvårdens nationella register, Birkalands sjukvårdsdistrikts specialsjukvård
och Kangasalas patientregister inom primärhälsovården, ersättningar och pension
utbetalade av FPA, samt Pensionsskyddscentralen och Massundersökningsregistret som grund. Kostnadsutvecklingen prognostiserades med för tidsserier
tillämpad multivariat analys samt på basis av expertutlåtanden.
I Finland behöver vi nya lösningar för att alla som insjuknar i cancer kan
garanteras bästa möjliga vård. Prevention, det vill säga förebyggande arbete,
screening och rehabilitering utgör bara en liten del av alla kostnader som cancer
ger upphov till, men att satsa på dem ger ett värdefullt resultat i framtiden.
Jag vill framföra mitt tack till upphovsmännen för ett snabbt arbete samt
Finlands Cancerregister som bidragit med prognoser för denna publikation.
Under sitt 70-års jubileumsår ger Cancerföreningen i Finland också ut en
annan skrift som blickar in i framtiden: Syöpä 2015 (Cancer i Finland år 2015).
Harri Vertio
Generalsekreterare
Cancerorganisationerna
År 2004 gav cancer upphov till kostnader som uppsteg till över 500 miljoner
euro. Kostnaderna steg under 1996–2004 i medeltal med sex procent per år.
Fram till år 2015 uppskattas kostnaderna fördubblas till närmare 1 100 miljoner
euro. Mest ökar kostnaderna för läkemedelsbehandling och för öppenvård,
medan kostnaderna för sluten vård ökar minst. Produktionsbortfallet ökar
långsammare än andra kostnader, vilket bland annat beror på cancerpatienternas
stigande ålder.
Man eftersträvar att skära ned sjukvården av cancerpatienter på vårdavdelning.
Men kostnaderna ökar detoaktat eftersom antalet cancerpatienter ökar och
andelen ålderstigna patienter ökar. Dyra strålbehandlingar och behandling med
cytostatika ges allt oftare inom öppenvården, vilket syns i att kostnaderna för
öppenvård stiger i snabb takt.
Innehåll
Till läsaren
Sammanfattning
Cancersjukdomar i Finland
Förekomsten av cancer
Cancervården i det finska hälso- och sjukvårdssystemet 7
7
7
Att beräkna kostnader förorsakade av cancer
9
Kostnader som cancer ger upphov till
Att granska kostnader för cancer – olika infallsvinklar
Vald undersökningsmetod
9
9
10
Studier av kostnader som cancer ger upphov till
11
Helhetskostnader
Vårdkostnader
Produktionsbortfall
Övriga kostnader
11
11
11
12
Kostnader 1996–2004
13
Data
Resultat
13
15
Kostnadernas utveckling
16
Faktorer som påverkar kostnadernas utveckling
Experternas uppskattning om den kommande utvecklingen
Kostnaderna år 2015 Prognos som bygger på tidigare kostnader och prevalens
Prognos som bygger på kostnader
Prognos som bygger på experters uppskattningar
Sammanfattning av olika prognoser
16
17
19
19
19
20
20
Till slut
22
Tack
23
Litteratur
24
Bilagor
27
Cancersjukdomar i Finland
Förekomsten av cancer
andelen bröstcancer och prostatacancer mera än en
tredjedel av alla nya cancerfall. (Dyba & Hakulinen
3.1.2006.)
I Finland konstateras varje år cirka 24 000 nya
cancerfall, ganska jämnt fördelade mellan män och
kvinnor. Hos kvinnor är bröstcancer den vanligaste
cancerformen. År 2004 insjuknade 3 889 kvinnor
i bröstcancer, medan 5 200 män insjuknade i prostatacancer, vilken är den vanligaste cancerformen
hos män. Antalet cancerfall som konstateras idag
är mer än dubbelt fler än på 1960-talet, men den
åldersstandardiserade incidensen har inte förändrats
lika drastiskt. (Pukkala m.fl. 2003; Cancerregistret
30.5.2006a & b.)
Befolkningens allt högre ålder förklarar helt eller
nästan helt att många cancerformer är så vanliga.
Till exempel den åldersstandardiserade incidensen
för tarmcancer har knappast alls förändrats under
de senaste tjugo åren. En annan betydande faktor
att beakta i framtidsprognoser är livsstil och hur
den förändras: med till exempel minskad rökning
minskar också cancer orsakad av tobak.
Fastän man varje år i Finland konstaterar flera
cancerfall än föregående år, har den åldersspecifika
dödligheten i cancer minskat i jämn takt. Idag har
den minskat med en tredjedel sedan 1950-talet. Det
här beror på en noggrannare diagnostisering i tidigt
skede samt på att behandlingsmetoderna genomgått
en väldig utveckling under senaste årtionden. Samtidigt har cancerfallen med dålig prognos minskat
medan cancerfallen med god prognos har ökat.
(Pukkala 2005, 13–4.)
Det har däremot skett en förändring i vilka former av
cancer som idag är vanligare än andra. Bland annat
har förekomsten av cancer i mage och matstrupe,
liksom också strupcancer och läppcancer minskat
både bland män och kvinnor. Också lungcancer hos
män är mindre vanligt som en följd av att allt flera
män slutat röka, medan lungcancer hos kvinnor har
blivit vanligare eftersom kvinnor röker mera idag.
Prostatacancer och cancer i urinblåsa bland män har
blivit vanligare vilket delvis beror på att diagnostiseringen utvecklats samt på att befolkningen blivit
äldre. Kvinnors bröstcancer förekommer allt oftare
och också melanom och cancer i centrala nervsystemet konstateras allt oftare. (ibid.)
Allt flera insjuknade överlever alltså cancer, även om
allt fler människor kommer att insjukna. Specialsjukvårdens uppföljning har förkortats och man strävar
efter att erbjuda patienterna öppenvård i allt tidigare
skede. De patienter som går på efterkontroll bildar
en allt större del av patienterna i cancerföreningarna.
(Perttula 2005, 13.)
Man uppskattar att antalet cancerfall i framtiden
kommer att öka och att man år 2015 kommer att
diagnostisera cirka 15 000 nya cancer fall per år.
Utvecklingen av olika cancerformer kommer till stor
del att följa redan skönjda mönster: både mäns och
kvinnors tarmcancer, lymfom samt cancer i hjärna
och centrala nervsystemet kommer att bli vanligare.
Lungcancer blir vanligare hos kvinnor, men ovanligare
hos män. Förekomsten av de allmännaste cancerformerna, bröstcancer och prostatacancer, kommer ytterligare att öka och man uppskattar att år 2015 utgör
Vården av cancer i det finska
hälso- och sjukvårdssystemet
Cancerpatienter vårdas främst på specialsjukhus. Primärhälsovårdens uppgift är i första hand att identifiera
symtomen och att göra grundläggande diagnostiska
test. Om det på basen av testresultaten finns skäl att
misstänka tumör, dirigeras patienten till fortsatta
undersökningar inom specialsjukvården. Före behandlingen påbörjas, bekräftas diagnosen och man
tar reda på huruvida tumören har spridit sig.
Antalet nya cancerfall
per år ökar och
De behandlingsmetoder som används i cancervården
skiljer sig markant beroende på formen av cancer
samt på hur elakartad och utspridd cancersjukdomen
är. Valet av behandling påverkas också av patientens
ålder, allmän kondition och eventuella andra sjukdomar. Olika behandlingsformer har givetvis också vissa
likheter. Operation, strålbehandling och behandling
med cytostatika är de vanligaste sätten att behandla
cancer.
Det är vårdkostnaderna som utgör den största delen
av samhällets kostnader för cancer. Därför har man
i den här studien lagt stor vikt vid kostnader för
vårdmetoder och hur dessa kommer att utvecklas i
framtiden.
kommer år 2015
att överstiga 30 000,
mot nuvarande 24 000.
Den egentliga cancerbehandlingen ges i allmänhet på
centralsjukhus eller universitetssjukhus. I vissa fall ges
till exempel behandling med cytostatika också inom
primärhälsovården. Behovet av screening och screeningens genomförande är patient- och cancerspecifikt,
men som regel påbörjas screening inom specialsjukvården. Uppföljningen av passande patienter kan efter det första skedet överföras till primärhälsovården.
(Hudmelanomets vårdkedja och vårdprogram 2000;
Lungcancerns vårdprogram 2005; Könönen 2003;
Rautanen 1999; Bröstcancerns vårdprogram 2004.)
Att beräkna kostnader
förorsakade av cancer
Kostnader som cancer ger
upphov till
Man kan dela in cancerkostnader i tre grupper:
hälsovårdskostnader (health care costs), produktionsbortfall (productivity costs) och patientens
egna utgifter (out-of-pocket costs) (t.ex. Drummond
m.fl. 1997). I praktiken förekommer också andra
klassificeringar, till exempel direkta, indirekta och
psykosociala kostnader. Med direkta kostnader
syftar man på kostnader som uppstår i samband
med prevention, diagnostik, behandlingar, rehabilitering och terminalvård samt andra utgifter som
direkt relaterar till cancer och vården av cancer.
Direkta kostnader är alltså också patientens resekostnader, kostnader för nödvändiga reparationer i
hemmet som sjukdomen kräver, eller till och med
flyttningskostnader, kostnader för hemvård och
närståendevård. Indirekta kostnader är kostnader
relaterade till den tid som går åt till vård, och också
den tid anhöriga ägnar sig åt vård av patienten. Till
indirekta kostnader räknar man också produktionsbortfall som en följd av försämrad arbetsförmåga,
frånvaro på grund av sjukdom, förtidspension eller
död. (Brown m.fl. 1996, 255–6.)
De psykosociala kostnaderna – eller enklare uttryckt
övriga kostnader för cancer (Bosanquet & Sikora
2004, 568) – är på grund av cancer försämrad
livskvalitet och dess följder. Dessa kan exempelvis
vara icke-önskade förändringar i hemmet eller
på arbetsplatsen, smärta, begränsad funktionsförmåga, social isolering och psykiska besvär,
som ångest eller depression. Dessa psykosociala
kostnader är svåra att mäta i pengar, och beaktas
ofta i undersökningar inte alls eller bara delvis.
(Brown m.fl. 1996, 256.)
Bosanquet & Sikora (2004, 568) delar å sin sida
in kostnaderna för cancer i tre grupper: direkta
10
och lätt definierbara kliniska kostnader, ekonomiska
utgifter som påförs patienten och dennes anhöriga
samt kostnader för produktionsbortfall som följd av
för tidig död eller sjukfrånvaro.
I den här undersökningen räknades hälso- och
sjukvårdssystemets kostnader för cancervård
(kostnader för vårdavdelning, öppenvård, läkemedelsersättningar, rehabilitering och screening) samt
kostnader för produktionsbortfall (sjukfrånvaro och
invalidpension). På grund av icke tillförlitliga uppgifter om kostnader för cancer som påförs patienten
har dessa kostnader inte beaktats i undersökningen.
Att granska kostnader för cancer
– olika infallsvinklar
Kostnader som uppkommit på grund av cancer
kan räknas på olika sätt. Ett sätt är att kartlägga
alla de händelser som på ett makroplan ger upphov
till kostnader. Alla dessa ges ett pekuniärt värde,
varefter man får en helhetssumma av kostnader
på årsnivå. Prevalens och mortalitet förvandlas
till utgifter genom att granska sjukvårdskostnader,
frånvaro från arbete och andra aktiviteter samt
förlorad inkomst. Den här infallsvinkeln ger
kostnader i förhållande till prevalensen, det vill
säga till hur utbredd sjukdomen är. (Brown m.fl.
1996, 256.)
En annan infallsvinkel är att spåra kostnader utgående
från den enskilda patienten. Då beaktar man resurser
som patienten använder under resten av sitt liv. Den
här infallsvinkeln ger kostnader i förhållande till incidens, eller till antalet inträffade fall: genomsnittliga
kostnader per en insjuknad från det att sjukdomen
konstaterats till att patienten dör. (Brown m.fl. 1996,
256.)
11
Vald undersökningsmetod
I den här undersökningen har man valt att granska
kostnaderna i förhållande till prevelansen. Orsaken
till detta är att det inte fanns riksomfattande
uppgifter på individnivå att tillgå, till exempel från
specialsjukhus eller primärhälsovårdens öppenvård.
Också uppgifter på övriga kostnader per individ
skulle innebära tillstånd att forska i olika register, och
det var inte tidsmässigt möjligt inom ramen för den
här undersökningen.
Kostnader relaterade till prevalens ger kanske inte lika
noggrann information som kostnader relaterade till
incidens, eftersom de förstnämnda inte beaktar kostnader i olika skeden av vården. Summeringen görs
på basen av genomsnittliga enhetskostnader. Å andra
sidan beror hela nationens årliga cancerkostnader på
vården av samtliga cancerfall, inte bara på vården av
nya cancerfall.
Det har forskats bara litet i de ekonomiska
effekterna av en försvagad livskvalitet
på grund av cancer.
Studier av kostnader som cancer
ger upphov till
Helhetskostnader
I endast få cost of illness-studier har man kunnat beakta samtliga sjukdomskostnader. Det har framförts
att de viktigaste ur beslutsfattandets synvinkel är de
systematiska översikterna där slutsatserna bygger
på flera undersökningar och evaluering av dessa.
(Fryback & Craig 2004, 134–5.) Den här metoden
används allmänt till exempel då man gör upp
riktlinjer för vård och behandling (t.ex. Pignone
m.fl. 2002).
Enligt en utredning gjord i Sverige år 2003 kostar
cancer det svenska samhället 29 miljarder SEK
eller cirka 3,1 miljarder euro per år. I utredningen
beräknades kostnader för sjukvård, undersökningar
och förebyggande åtgärder, mediciner, sjukfrånvaro,
invalidpension samt kostnader för mortalitet. (Engblom & Engblom 2003.)
I USA har man uppskattat att cancer belastade
samhället med 171,6 miljarder dollar år 2002. Av
denna summa var 60,9 miljarder dollar direkta
kostnader. De resterande 110,7 miljarder dollar
var indirekta kostnader eller produktionsbortfall,
15,5 miljarder av dessa på grund av sjukdom, och
95,2 miljarder på grund av död. (American Cancer
Society 2003, 3.)
Vårdkostnader
Cancerpatienter använder mera hälsovårdstjänster
än andra, ävenom detta varierar mycket beroende på
cancerform.
I en undersökning gjord av Chang m.fl. (2004, 3526)
hade cancerpatienter 4,1 öppenvårdsbesök mera per
månad än de som inte hade cancer. Cancerpatienter
tillbringade 3,5 dygn mera på sluten vård per månad
än icke-cancerpatienter. Patienter med prostatacancer
12
hade lägsta antal besök, eller 3,2 öppenvårdsbesök
och 1,9 dygn inom sluten vård varje månad.
Sjukvårdskostnaderna för cancer steg högst strax efter
diagnostisering samt före döden. Tiden här emellan
hölls kostnaderna på en rätt så låg nivå. (Brown m.fl.
2002; Bosanquet & Sikora 2004, 568.)
Flera undersökningar ger att en cancerpatients totala
sjukvårdskostnader är omkring 30 000 euro. Enligt
Muller-Nordhorn m.fl. (2005) uppsteg de till 28 000
euro och enligt Chang m.fl. (2004) till 32 000 euro.
För patienter med cancer i mjälte utgjorde de direkta
kostnaderna för cancer över 90 procent av alla kostnader. Av sjukvårdskostnaderna utgjorde 86 procent
kostnader för sluten vård och 14 procent kostnader
för öppenvård. (Muller-Nordhorn m.fl. 2005.) I en
undersökning av Sasser m.fl. (2005) beräknades att
hälso- och sjukvården för bröstcancerpatienter kostar
nästan 14 000 dollar per år.
Produktionsbortfall
Cancer påverkar i hög grad patientens arbete.
Förutom att själva sjukdomen försvagar arbetsförmågan tar också vård och konvalescens tid i anspråk.
Cancerpatienternas mål i livet, värderingar och fritid
tycks förändras efter insjuknandet, ofta i riktning
bort från arbete. (Stewart m.fl. 2001, 261.)
Chang m.fl. (204, 3527) upptäckte att personer med
cancer hade mångdubbelt flera frånvarodagar än de
utan cancer. Cancerpatienterna var i genomsnitt 5,2
dagar borta från arbetet per månad, medan andra
var 0,2 dagar borta. Bröstcancerpatienter hade 2,7
gånger mera arbetsfrånvaro än jämnåriga utan cancer,
vilket har beräknats kosta samhället närmare 6 000
dollar per år. (Sasser m.fl. 2005.) Största delen av
bröstcancerpatienterna hade flest frånvarodagar strax
efter diagnostiseringen, och i genomsnitt var de borta
13
från arbetet totalt sex månader (Drolet m.fl. 2005,
765). Tre år efter diagnostisering hade inte de som
tillfrisknat från cancer flera frånvarodagar än andra.
Bradley m.fl. (2002) upptäckte i sin undersökning att
kvinnor som tillfrisknat efter bröstcancer hade längre
arbetsdagar och förtjänade bättre än andra. Också
cancerpatienters anhöriga hade flera frånvarodagar
än andra (Chang m.fl. 2004, 3527).
Cancern kostade Sverige
cirka 3,1 miljarder
euro år 2003.
I en undersökning som gjordes i Holland (Van der
Wouden m.fl. 1992) granskades personer som överlevt cancer och som hade arbete när de fått diagnosen
cancer. Deras medelålder var 47 år, och 44 procent
av dem återvände till arbetet. Enligt Bradleys och
Bednareks (2002) undersökning var endast en av tio
cancerpatienter pensionerade fem år efter diagnos.
Senare framförde dessa forskare att patienter med
högre akademisk utbildning med större sannolikhet
återvänder till arbetet efter diagnos än de med lägre
akademisk utbildning (Bednarek & Bradley 2005).
Kostnader 1996–2004
Övriga kostnader
Sjukvård, kö för vård och resor upptar tid för patienten och dennes anhöriga. I olika undersökningar
har man räknat ut vad denna tid kostar. Till exempel
tarmcancerpatienters tid för vård, kö till vård och
resor motsvarar i sjukdomens tidiga skeden nästan
en femtedel (över 4 500 dollar) och i slutskedet två
femtedelar (nästan 2 800 dollar) av behandlingens
totalkostnader. (Yabroff m.fl. 2005, 644.)
Det har forskats bara litet i cancerrehabiliteringens
resurser. Enligt Cheville (2005, 219) skulle största
delen av cancerpatienter använda sig av rehabiliteringstjänster. Målsättningen med rehabilitering skiljer
sig mycket under cancerns olika skeden. Också typen
av rehabilitering skiljer sig beroende på cancerform,
men till exempel lindring av symtom vid cytostatikabehandling är ett gemensamt mål i rehabilitering av
flera cancerformer. (Cheville 2005, 219.)
Cancer ger patienten förutom fysiska också sociala
och psykiska symtom. Psykosociala interventioner
hjälper effektivt cancerpatienter och deras anhöriga,
men kostnaderna för eller nyttan av dessa har sällan
beaktats. Enligt forskningen besparar psykosocial
vård hälso- och sjukvårdens resurser speciellt under en
längre tidsperiod. (Carlsson & Bulttz 2004, 837.)
Data
Kostnader för cancer under åren 1996–2004 har
granskats utgående från data i olika register. I Tabell
1 finns de granskade delområdena samt källan.
Samtliga kostnader uppges enligt prisnivån för
ifrågavarande år. Bilaga 1 visarcancerkostnader med
fasta pris från år 2004.
Hälso- och sjukvårdens kostnader
Ur Stakes Hilmo-rapporter plockades alla vård­
perioder under åren 1996–2004 för patienter
med diagnosen tumör (ICD-10-koder C00–C97).
Genom att multiplicera antalet vårdperioder med
en uppskattad enhetskostnad för en period fås
kostnader för sluten vård. Enhetskostnaderna bygger på Hujanens rapporter (2003), och enligt dessa
var enhetskostnaden för cancer på sluten vård 2 028
euro år 2001. Enhetskostnaden omräknades till att
motsvara respektive års prisnivå enligt ett prisindex
för hälso- och sjukvårdens officiella utgifter (Statistikcentralen 2005).
Statistiken över öppenvården är bristfällig och det
finns inte tillgängliga riksomfattande uppgifter
för diagnos. Man samlade in data från Birkalands
sjukvårdsdistrikt över öppenvårdsbesök inom
specialsjukvården, och från Kangasala hälsocentral
över öppenvårdsbesök inom primärvården. Man
generaliserade uppgifterna till att gälla hela landet
TABELL 1. Data.
Hälso- och sjukvård
Sluten vård
Stakes, vårdanmälningsregistret
Öppenvård, specialsjukvård
Birkalands sjukvårdsdistrikt
Öppenvård, primärsjukvård
Kangasalas hälsocentral
Rehabilitering
FPA, ersatta rehabiliteringsförmåner
Läkemedel 1
FPA, läkemedelsersättningar enligt högsta specialersättningsgrupp
Screening
Massundersökningsregistret
Produktionsbortfall
Invalidpension, arbetspension
Pensionsskyddscentralen
Invaliditetspension, folkpension
FPA
Sjukdagpenning
FPA
1
.
14
Läkemedelskostnaderna ingår i kostnaderna för öppenvård och sluten vård, endast av FPA ersatta läkemedel granskas skilt.
15
med hjälp av regionala värden för prevalens. Också
enhetskostnaderna för öppenvård fick man i tidigare
nämnda rapport av Hujanen (2003).
Det visade sig vara svårt att uppskatta läkemedelskostnaderna. Läkemedlen beaktades här som
en del av enhetskostnaderna för den öppnavården
och den slutna vården, men det var nästan
omöjligt att uppskatta deras procentuella andel.
Läkemedelsverkets statistik över läkemedelskonsumtion samt statistiken över sjukförsäkringens
läkemedelsersättningar är gjord efter medicingrupp och det fanns bara litet data på diagnosnivå att tillgå. Att granska Läkemedelsgruppen
L (tumörer och rubbningar i immunsystemet)
var problematiskt eftersom gruppen inte täcker alla
läkemedel som cancerpatienter ordineras. Å andra
sidan kan läkemedlen i denna grupp också användas
till annat än till vård av cancer. Endast de specialersättningsgilla läkemedlen som ersatts finns med i
statistiken på diagnosnivå. Tumörer berättigar till
hög specialersättning av läkemedel och tillförlitliga
uppgifter om ersatta läkemedelskostnader finns i
FPA:s statistik. I den här studien granskades som
läkemedelskostnader endast läkemedel som ersatts
efter cancerdiagnos. (Läkemedelsverket & FPA
2005.)
Rehabiliteringskostnaderna granskades utgående
från de rehabiliteringsförmåner som FPA utbetalat
ur sjukdomshuvudgruppen II Tumörer. Kostnaderna
innefattar förutom rehabiliteringspenning också
rehabiliteringstjänster inkluderande behandlingskostnader och resekostnader.
Som en del av Finlands Cancerregister verkar
Massundersökningsregistret. Här finns statistik över
genomförd screening. I dag görs två olika lagstadgade
cancerscreeningar i Finland: screening av bröstcancer
bland kvinnor i åldern 50–59 år och screening av
cancer i livmoderhalsen bland kvinnor i åldern
30–60 år. Massundersökningsregistret uppskattade
de genomsnittliga enhetskostnaderna för olika typer
av screening. Screening av cancer i livmoderhalsen
hör till kommunen som också står för kostnaderna
och därför har screeningskostnaderna inte beaktats i
den här undersökningen. Cellprovsundersökningens
enhetskostnad uppgick till 14 euro, som har omvandlats till gängse pris med ett prisindex. Enhetspriset
för mammografi var 40 euro, som omvandlades till
att motsvara gängse pris för respektive år.
Produktionsbortfall
I Finland betalar både Folkpensionsanstalten och
Pensionsskyddscentralen ut invaliditetspension eller
invalidpension. FPA för inte statistik över kostnaderna för invaliditetspension enligt diagnos, så i
beräkningarna har använts Pensionsskyddscentralens
uppskattning ur huvudgrupp II Tumörer. Arbetspensionssystemets invalidpensionskostnader är tagna
direkt ur Pensionsskyddscentralens statistik från och
med år 1998. Siffrorna för åren 1996 och 1997 uppskattades på basen av antalet personer som erhållit
invalidpension och de andra årens genomsnittliga
pensioner.
Uppgifter om betald sjukdagpenning togs ur FPA:s
statistik per diagnosgrupp och enligt ICD-10
-klassificering. Man granskade ICD-10-diagnoserna
C00–C97 vilkas helhetskostnader årligen publiceras
i FPA:s sjukförsäkringsstatistik. Före år 2003 fanns
uppgifterna att tillgå i Folkpensionsanstaltens statistik över sjukförsäkring och familjeförmåner.
Förutom FPA beviljar också
Penningautomatföreningen rehabiliteringsstöd
till cancerpatienter.
16
År 2004 utgjorde kostnaderna för sluten vård
nästan hälften av alla kostnader.
Invaliditets eller invalidpensioner och sjukdagpenningar är i verkligheten inte kostnader utan samhällets inkomstöverföringar. I den här undersökningen
uppskattades de emellertid som av cancer orsakade
indirekta kostnader eller produktionsbortfall. En
sådan metod underskattar sannolikt inkomstbortfall
på grund av arbetsfrånvaro till exempel under de
första sjuksemesterdagarna. Å andra sidan är det
mycket svårt att beräkna den faktiska mängden
produktionsbortfall och därigenom kostnaderna
för bortfallet, såväl teoretiskt som empiriskt (t.ex.
Koopmanschap 1995.)
liga kostnadsökningen var cirka sex procent, men i
slutet av den granskade tidsperioden ökade tillväxttakten en aning.
Den största delen av kostnaderna utgjordes av kostnader för sluten vård, även om deras andel minskade
i slutet av den granskade perioden. År 1996 utgjorde
kostnaderna för sluten vård 50 procent av alla kostnader, medan motsvarande andel år 2004 var 45 procent. Under samma tidsperiod ökade kostnaderna för
öppenvård från 16 procent till 20 procent av de
totala kostnaderna. Invalidpensionen och sjukdagpenningen utgjorde en femtedel av totalkostnaderna
för samtliga cancerfall, och de ökade i samma förhållande som helhetskostnaderna. Rehabiliteringen
kostade minst i förhållande till helhetskostnaderna,
den utgjorde mindre än 1 procent av alla kostnader.
Screeningens del av alla kostnader var något under
två procent.
Resultat
Kostnader för cancer översteg 520 miljoner euro år
2004 (tabell 2). År 1996 var motsvarande summa
330 miljoner euro. På åtta år hade alltså kostnaderna
stigit med cirka 60 procent. Den årliga genomsnitt-
TABELL 2. Helhetskostnader åren 1996–2004.
Miljoner euro 1996
Vårdavdelning
Öppenvård
Läkemedel
Pension
Sjukdagpenning
Rehabilitering
Screening
Totalt
1997
166,8
171,8
54,2
61,4
19,9
23,0
(68,3)1 (70,6)1
23,8
23,4
2,2
2,3
(6,3)1 (6,8)1
335,2
351,8
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
178,7
61,1
22,7
73,9
25,8
2,5
7,5
372,2
181,7
64,8
23,9
74,4
25,4
2,7
8,2
380,5
191,0
75,4
26,4
73,7
27,3
2,9
8,4
405,1
200,8
81,2
31,9
74,8
27,3
3,1
9,1
428,1
207,9
86,4
40,1
77,0
33,5
3,1
9,7
457,7
217,6
98,8
50,2
78,1
32,6
3,6
10,4
491,3
239,8
105,7
60,2
80,0
38,4
4,0
528,02
1
Uppskattade kostnader på basen av övriga observationer.
För screeningens del har man använt värdet för år 2003.
2
17
Kostnadernas utveckling
Faktorer som påverkar
kostnadernas utveckling
Prevalens
Kostnaderna påverkas främst av hur förekomsten av
cancer utvecklas. År 2004 konstaterades 25 661 nya
cancerfall. Man tror att motsvarande siffra år 2015
kommer att vara 30 199, vilket skulle innebära en
ökning på 18 procent i cancerincidensen.
Den här undersökningen använde som nyckeltal
prevalensen av de cancerfall som diagnostiserats för
mindre än fem år sedan. Prevalensen antas öka 35 procent fram till år 2015. (Dyba & Hakulinen 3.1.2006
& 6.2.2006; Cancerregistret 30.5.2006a & b.)
Vetenskap och teknologi
Cancerdiagnostiken utvecklas snabbt, i synnerhet
bilddiagnostik och kontrastmedel har avancerat
betydligt. Under de senaste decennierna har datortomografi och magnetröntgenblivit vanligare för
att definiera tumörer och deras omgivande friska
vävnader.
Användningen av positronemissionstomografi (PET)
som ett kliniskt verktyg började öka i slutet av 1990talet. Avancerad digital teknik möjliggör en noggrann
identifiering av tumörer utan att patienten belastas.
Undersökningsmetoderna är emellertid dyra och
nyttan av med står i direktförbindelse med rätt val av
patienter. Med avancerad screeningsteknik kan man
också med större noggrannhet förutspå hur tumören
kommer att utvecklas. (Bosanquet & Sikora 2004,
570; Knuuti m.fl. 2000, 4383–4.)
Inom cancerkirurgi utförs idag allt oftare minimalt
invasiv kirurgi, men kostnaderna har granskats
18
ytterst litet. Som bäst undersöker man till exempel
hur prostatacancer kan vårdas med köldbehandling
för att undvika operation. Som ett extremt alternativ har framförts att kirurgiska ingrepp skulle göras
bara för att ta prover. Avancerad robotik möjliggör fullständigt automatiserade operationer som
besparar de omgivande vävnader bättre än tidigare.
Framtidens höga kostnader för komplicerade kirurgiska instrument och engångsinstrument torde leda
till ett centrerat serviceutbud. (Bosanquet & Sikora
2004, 570–1.)
Med dagens teknik kan man identifiera området som
ska behandlas tredimensionellt, vilket ger en mycket
noggrannare vårdplan. Strålbehandlingsområdet kan
med dator formas till exakt samma form som objektet som ska behandlas och strålkäglans intensitet kan
justeras under pågående behandling. För att förbättra
strålbehandlingens noggrannhet tas bild av behandlingsområdet under exponeringens första ögonblick,
och man kontrollerar att exponeringen träffar rätt.
Med stereotaktisk strålbehandling kan ett litet område
behandlas med en millimeters noggrannhet. Den här
metoden har man utnyttjat främst i strålbehandling
av hjärntumörer, men i framtiden kan man tillämpa
metoden också i annan behandling. (Joensuu 1997,
2119–20; Holsti 1997,1138–9.)
Framsteg inom molekylärbiologin har gjort det
möjligt att snabbt syntetisera nya läkemedelssammansättningar. Tyngdpunkten överförs från cytostatikabehandling till läkemedel som inverkar på de
avvikande molekylmekanismerna som förekommer
i cancersjukdomar. Bra exempel på detta är ämnen
som inverkar på signalförmedlingen i cellen. Åren
2005–2010 tror man att kommer att vara ett kritiskt
skede inom molekylärbiologi. Molekylärdiagnostik
och dess behandlingsformer spelar en stor roll i
cancerforskningen i framtiden. (Bosanquet & Sikora
2004, 571; McLeod 2003, 7; Joensuu 1997, 1140.)
Man försöker minska cancermortaliteten med
befolkningsscreeningar. I en del av Finlands kommuner startade screening av tarmcancer år 2004.
Målet är att utvidga screeningen till att år 2015 gälla
alla finländare i åldern 60–69 år. (Malila m.fl. 2006,
1963–7.)
Andra lovande behandlingsmetoder under utveckling
är bland annat antiangiogenes och genterapi. Antiangiogenes är läkemedel som förhindrar tillväxten
av blodkärl. Man har forskat i detta i flera år, och
nu har man börjat använda dessa läkemedel (Bono
& Joensuu 2006, 1037). Genterapi går ut på att
man inför så kallad vårdgener som har i uppgift att
förstöra cancercellerna och slutligen hela tumören.
(Hakkarainen m.fl. 2005, 2195.)
Målsättningen med hälso- och sjukvården är att slå
ihop cancerbehandlingar och stödbehandlingar till
en mera integrerad och helhetsbetonad vård där
patienten står i centrum. Man kommer också att
satsa mera på lindringsvård. (Bosanquet & Sikora
2004, 571–2.)
Samhället och värderingarna
Framsteg inom diagnostik som möjliggör att
behandlingen kan påbörjas i ett allt tidigare skede
påverkar kostnaderna för cancer, men likväl påverkas
kostnaderna naturligtvis också av i hur hög grad
sjukdomen och behandlingarna begränsar patientens
arbetsförmåga. Till exempel nuvarande kriterier för
långa sjukledigheter eller pensionslösningar kommer
inte nödvändigtvis att uppfyllas bland en stor del
av patienterna i framtiden, eftersom dessa kommer
att må bättre än dagens patienter. Å andra sidan
återspeglar den tillämpade pensionspolitiken en
förändring av kriterier för pensionering och denna
förändring är mycket svår att förutspå.
Experternas uppskattning om
den kommande utvecklingen
Experter uppskattar att cancervårdens tyngdpunkt
i framtiden kommer att ligga i öppenvården inom
primärhälsovården. Både läkarbesöken under diagnosens första skeden och uppföljningsbesöken ökar
5–10 procent per år. Ökningen av antalet uppföljningsbesök beror på att allt fler cancer­patienter
tillfrisknar helt och hållet (tabell 3).
TABELL 3. Sammanfattning av faktorer som påverkar kostnaderna.
Kostnadsfaktor
Inverkan på kostnaderna
Anstaltsvård
+
Anstaltsvården är allt mer krävande och patienterna tyngre att sköta
Som följd av befolkningens stigande ålder belastas den slutna vården på hälsocentralerna
Öppenvård
++
Ökning både inom specialsjukvården och primärhälsovården
Dyra och krävande behandlingar ges i allt större utsträckning inom öppenvården.
Läkemedelsersättningar
+ + Nya och dyra farmakologiska behandlingar höjer kostnaderna ytterligare
Invaliditetspension
+/-
Sjukdagpenning
+/-
Rehabilitering
+
Allt fler cancerpatienter tillfrisknar
Screening
+
Utvidgning av screeningen av tarmcancer
Effekten av pensionsåldern
Åldern då cancer upptäcks
Åldern då cancer upptäcks
19
Öppenvården ökar också inom specialsjukvården
då i synnerhet besöken för strålbehandlingar och
farmakologiska behandlingar ökar. Man uppskattar
att ökningen sker i en takt på 5–10 procent per år,
vilket betyder att öppenvården kommer att fördubblas
fram till år 2015. Vid sidan av att antalet patienter och
besök ökar kommer också kompletterande vårdformer,
kombinationsbehandlingar, krävande strålbehandlingar
och precisionsbehandlingar att höja kostnaderna. I sin
helhet antar man att specialsjukvårdens andel av den
totala vården kommer att bli mera krävande och då
stiger också kostnaderna per enskild patient.
screening ökar diagnostiserad cancer, som till exempel
vid PSA-test. Å andra sidan preciseras diagnosen ofta
redan i öppenvården. Teknologins framsteg leder till
att i synnerhet mikrokirurgi och precisionskirurgi blir
vanligare. Vården blir en kombinationsbehandling
och skräddarsys för varje enskild patient. Precisionsbehandlingar för utspridd cancer är långvarigare än
annan vård och höjer därmed kostnaderna. Samtidigt
minskar kostnaderna för vården av de biverkningar
som äldre medicin ger och därtill tillfrisknar en allt
större del av patienterna. Det är främst nya typer av
interventioner på cellreglering som ökar kostnaderna.
Men nya metoder åsidosätter inte gamla, och man
tror inte att en enda av dagens vårdmetoder helt skulle
tas ur bruk. En del isotopkartläggningar, till exempel
gammafotografering av skelett, kommer att minska,
men deras inverkan på kostnaderna är marginell. I
sin helhet ökar teknologin cancerbehandlingarnas
kostnader, och man tror inte att industrin utvecklar
billigare vårdformer. Endast utvecklandet av ett
cancerskyddsämne skulle kanske minska antalet
cancerfall och därmed också kostnaderna. I och med
noggrannare metoder preciseras och individualiseras
vården, vilket minskar en del kostnader för enskilda
patienter. Också betydelsen av behandling av symtom
kommer sannolikt att bli större.
Cancermedicinerna
utvecklas särdeles
snabbt under åren
2005–2010.
Också den slutna vården kommer att öka, men inte
i lika snabb takt som öppenvården. Patienterna på
sluten vård har ofta multipla problem och att vårda
dem är tungt. Befolkningens stigande ålder ökar
behovet av sluten vård också inom primärvården och
på hälsocentralernas vårdavdelningar. Den palliativa
vården som ges på hälsocentralerna kommer sannolikt
att öka eftersom patientunderlaget blir större liksom
också andelen åldersstigna och dåliga patienter. Den
slutna vårdens förändring i en mera självständig riktning och dagsjukhusverksamheten kan också leda till
att den specialiserade sjukvårdens kostnader sjunker.
Man tror att utgifterna för läkemedel kommer att
öka kraftigt. Man kommer också i fortsättningen att
eftersträva att ge dyra läkemedelsbehandlingar på
central- och universitetssjukhus och därmed syns dessa
kostnader som en ökning av kostnaderna för sluten vård
och för öppenvården inom specialsjukvården.
Teknologins utveckling för med sig ekonomiska
konsekvenser som redan delvis är skönjbara. Med
20
Den här utvecklingen innebär för den enskilda
patienten billigare diagnostik, ökad öppenvård,
färre sjukhusdagar samt högre kostnader till följd av
operationer och mediciner. Man tror att vårdkedjan
i fortsättningen kommer att bli smidigare och att en
minskning av överlappning kommer att sänka helhetskostnaderna. Krävande behandlingar ges till allt äldre
patienter och patienter med sämre prognoser. Man
fäster också större uppmärksamhet vid upphörandet
av vård: de behandlingar som inte minskar symtomen
och inte förlänger livstid avslutar man och ersätter
med lämplig symtomlindrande behandling.
Tack vare förebyggande åtgärder minskar cancer­
incidensen vilket skulle medföra betydande kostnadssänkningar, vilket man hoppas ska synas redan
år 2015. Framförallt kommer minskad rökning att
i framtiden minska antalet cancerfall, vilket redan
märks i incidensen för lungcancer bland män.
Kostnaderna år 2015
Prognos som bygger på tidigare
kostnader och prevalens
Prognos som bygger på
kostnader
Undersökningens data täcker kostnader för nio år
(1996–2004), vilket är tillräckligt för att använda
en linjär funktion för kostnadsprognoser. Prognosen
uträknades med linjär regression med en förklarande
variabel där den beroende variabeln var kostnader och
den oberoende variabeln var prevalensen för cancer.
Tadek Dyba och Timo Hakulinen (3.1.2006) vid
Cancerregistret utarbetade prediktionen för prevalensen. Regressionsmodellens determinationskoefficient
justerades med naturlig logaritm (R2 ≥ 0,851). Den
använda ekvationen lyder alltså:
En alternativ metod att göra upp en prognos är att
anta att alla kostnader ökar exponentiellt. Exponentiell utjämning av tidsserier bygger på antagandet att
den undersökta variabeln fortsätter att utvecklas i
framtiden på samma sätt. (Armstrong 2001, 217).
Tidsseriens olika delar kan viktas på olika sätt.
ln C2015 = a + b * ln prevalens5
Den här modellen beaktar både kostnadernas
utveckling den senaste tiden och det predikterade
antalet cancerpatienter år 2015. Befolkningens förändring har beaktats i prognosen för prevalens. Enligt
samma modell räknades prognoser för varje enskild
kostnadsfaktor. Enligt grundmodellen ökar helhetskostnaderna i genomsnitt med fyra procent per år,
vilket är något mindre än tidigare år (tabell 4).
I undersökningen skiljer sig de olika variablernas
tidigare utveckling markant från varandra, vilket
gör att olika kostnader viktas olika. Till exempel den
årliga ökningen av läkemedelsersättningar har varit
snabbare på 2000-talet än tidigare, då en del dyra
läkemedel (paklitaxel, doketaxel och imatinib) blivit
ersättningsgilla. Läkemedlen har därför viktats mera
under tidsseriens senare år.
Svagheten med en metod som endast bygger på
kostnader är att det inte går att ta hänsyn exempelvis
till prevalensen för att precisera framtidsprognoserna.
Beräknat på detta sätt estimeras kostnaderna för cancer att öka och uppgå år 2015 till 1 500 miljoner euro,
TABELL 4. Förverkligade kostnader år 2004 samt prognoser enligt
regressionsmodellen.
Miljoner euro
2004
2015 Sluten vård
Öppenvård
Mediciner Pension
Sjukdagpenning
Rehabilitering
Screening
Totalt
239,8
105,7
60,2
80,0
38,4
4,0
10,41
528,0
318,4 198,4 147,0
96,4 63,9 6,8 19,1 850,0
1 Kostnader år 2003
21
TABELL 5. Prognos för kostnadsutveckling enligt tidigare trender.
Miljoner euro
2004
2015
Sluten vård
Öppenvård
Läkemedel
Pension
Sjukdagpenning
Rehabilitering
Screening
Totalt
239,8
105,7
60,2
80,0
38,4
4,0
1
10,4
528,0
510,0 287,5 487,7 119,9 119,4 10,2 21,1
1 555,8
1 Kostnader år 2003
vilket är drygt 80 procent mera än i grundmodellen.
Helhetskostnadernas årliga ökning är till och med 10
procent, vilket i den här modellen främst beror på
den kraftiga ökningen av läkemedelsersättningar och
invalidpension (tabell 5).
Prognos som bygger
på experters uppskattningar
Den sista modellen är en bearbetad version av de
två föregående med experters uppskattningar som
grund (tabell 6). Modellen beaktar prevalensens
predikterade utveckling och tidigare trender samt
experters syn på framtidsutvecklingen. De största
förändringarna syns i förhållandet mellan öppenvård
och sluten vård: år 2004 utgjorde kostnaderna för
öppenvård ungefär 45 procent av kostnaderna för
anstaltsvård, år 2015 uppskattas motsvarande andel
vara 90 procent.
Experter uppskattar att öppenvården ökar 5–10
procent per år både inom primärvården och den
specialiserade sjukvården. Som en följd av inflation
antogs enhetskostnaderna öka ytterligare två procent
per år. Därtill beräknades specialsjukvårdens enhetskostnader att öka på grund av dyra behandlingar med
3 procent per år.
Antalet vårdperioder i sluten vård på grund av cancer
har under åren 1996–2003 ökat med bara 1–2 procent per år. År 2004 var ökningen emellertid mera än
sex procent. Man antar att volymen för sluten vård
följer prevalensen och därför uträknades prognosen
med regressionsekvation där den beroende variabeln
var prevalens. Enhetskostnaderna uppskattades öka
endast som en följd av inflation.
Läkemedelsersättningarnas volym påverkas av vilka
läkemedel som är ersättningsgilla och vilka läkemedel
som patienten får i samband med öppenvårds­­besök. De dyraste medicinerna syns för närvarande
i kostnaderna för öppenvård och sluten vård, inte
i mediciner som FPA ersätter. Enligt experter kommer situationen sannolikt att se likadan ut också
i framtiden. De specialersättningsgilla läkemedel
som FPA ersätter efter fastställd tumördiagnos har
dock ökat på 2000-talet med nästan 25 procent per
år. Man räknar med att kostnaderna fortsätter att
öka fastän en stor del av läkemedelskostnaderna
ingår i sjukvårdskostnader. Man tror inte att priset
på mediciner sjunker och några av de läkemedel
som FPA ersätter kan utvidgas till ett mera över­
gripande användningsområde. Prognosen är gjord
med regressionsekvation där prognos för prevalens
samt de förverkligade kostnaderna åren 1999–2004
ingår.
Kostnaderna för screening och rehabilitering utgör
en liten del av helhetskostnaderna och man tror inte
att dessa kommer att förändras märkbart under de
kommande tio åren. Kostnaderna för screening torde
dock öka något i och med att screeningen av tarmcancer utvidgas (Malila m.fl. 2006). Såväl screening
som rehabilitering ger å andra sidan besparingar som
inte här har beaktats.
1 600
Miljoner euro
2004
Sluten vård
Öppenvård
Läkemedel
Pension
Sjukdagpenning
Rehabilitering
Screening
Totalt
239,8
105,7
60,2
80,0
38,4
4,0
1
10,4
528,0
2015 334,1
302,2
260,3 94,5 52,5 6,8 19,1 1 082,8
1 Kostnader år 2003
1 400
Den exponentiella prognosen ger de klart högsta
kostnaderna av de tre presenterade prognoserna. I
praktiken ger den en worst-case scenario, som ändå
inte är sannolik enligt experter. De lägsta kostnaderna för år 2015 ger prognosen som grundar sig på
prevalens och kostnader. Prognosen som bygger på
experters uppskattningar ger en kostnadsnivå som
ligger mellan de två föregående, men den skiljer sig
inte mycket från prognosen som bygger på prevalens.
Skillnaderna syns främst som en ökning av andelen
för öppenvård och läkemedelsersättningar. Bild 1
visar helhetskostnader fram till år 2015 enligt alla tre
prognoser.
MILJONER EURO
Kostnadsprognoser
Exponentiell prognos
Prognos som bygger på experters uppskattningar
Prognos enligt regressionsmodellen
1 200
1 000
800
600
400
200
0
19
22
Sammanfattning
av olika prognoser
BILD 1. Kostnadsprognoser, alla cancerformer
1 800
TABELL 6. Förverkligade kostnader år 2004 samt kostnadsprognos för år 2015
enligt experters uppskattningar.
För pensioners och sjukdagpenningars del följer
prognosen i stort tidigare trend. De kan dock
förändras överraskande om lagstiftningen angående
förmåner ändras. En höjning av invalidpension och
sjukdagpenning dämpas dock av befolkningens
stigande ålder vilket betyder att cancer diagnostiseras hos allt äldre personer som redan övergått i
pension.
96 997 998 999 000 001 002 003 004 005 006 007 008 009 010 011 012 013 014 015
1
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
1
1
23
Till slut
Under närmaste år kommer hälso- och sjukvårdskostnaderna och produktionsbortfall att öka
kraftigt. I dag uppgår dessa till cirka 520 miljoner
euro per år. Enligt undersökningen ökar de under
åren 2004–2015 med 320 miljoner euro på årsbasis
vilket är en ökning med cirka 60 procent. Emellertid står prisstegringen för ungefär en femtedel
av kostnadsstegringen. Men även om man inte
beaktar prisförändringens effekt på kostnaderna
stiger de sistnämnda märkbart enligt grundmodellen. Den viktigaste orsaken till kostnadsstegringen
är att prevalensen ökar, vilket i sin tur beror på att
befolkningen blir äldre.
I ett max-scenario skulle de årliga kostnaderna
uppstiga till cirka 1,5 miljarder. Det här scenariot
bygger på en för ekonomin gängse exponentiell
tillväxt vilket betyder att kostnaderna ökar varje år
med en viss procent som varierar litet. Till exempel
ökningen av BNP följer under normala år en dylik
trend. Den årliga tillväxttakten uppskattades på
basen av tidigare utveckling.
Modellen som bygger på expertuppskattningar
gav en kostnadsprognos som ligger mitt emellan
de två ovannämnda modellernas prognoser.
Enligt Engblom och Engblom (2003) kostade
cancer i Sverige år 2002 ungefär 3,1 miljarder
euro, och kostnaderna uppskattades öka med
mer än 80 procent fram till år 2020, och
skulle då uppgå till 5,7 miljarder euro. Den årliga
ökningen av kostnader estimerades vara 3,6
procent vilket är mindre än vad denna studie
visar. Olika kostnadsfaktorer antogs dock öka
i samma riktning. Den tydligaste skillnaden är att
i den här prognosen flyttas tyngdpunkten från
vårdavdelning till öppenvård. I den svenska studien hålls däremot förhållandet mellan öppenvård
och vårdavdelning i det närmaste oförändrat.
24
Det är svårt att jämföra resultaten eftersom
såväl den estimerade tidsintervallen som de granskade kostnadsfaktorerna skiljer sig från varandra.
I den svenska undersökningen beräknades
invalidpension, sjukdagpenning och kostnader
för dödlighet som produktionsbortfall. Också
olikheter i ländernas system ger olika undersökningsresultat.
De beräknade vårdkostnaderna och utvecklingsprognoserna beaktade inte alla kostnadsfaktorer
som cancer kan framkalla. Till exempel patienternas
egna utgifter, som reseutgifter och receptfria mediciner som säljs utanför apoteken finns inte med i
beräkningen. Inte heller har man kunnat uppskatta
kostnader för prevention eller forskning. Därför är
kanske kostnadsprognoserna för låga, men å andra
sidan är andelen av de kostnader som inte beaktats
liten.
Kostnadsestimat är naturligtvis alltid till en del
otillförlitliga. På förhand oväntade kostnader som
härrör från utvecklingen inverkar märkbart på
hur väl prognoserna besannas. Man har beaktat
prognosernas osäkerhet genom att utgå från tre
olika modeller. Kostnadsutvecklingen för de
senaste nio åren är bakgrund för samtliga tre
modeller.
Den förverkligade utvecklingen innefattar
kostnadernas variation oberoende av orsak.
Största delen av variationen beror på prevalensen
av cancer, men också på hur teknologin och
metoderna och deras pris har utvecklats, samt på
lönenivåförändringar. Deras effekter syns också
på sätt eller annat i prognoserna. I de två första
modellerna utgår man från att de här faktorernas
utveckling fortsätter ungefär som tidigare också
under kommande år.
I modellen som grundar sig på experters uppskattningar försökte man finna möjliga förändringar som måhända påverkar de andra modellernas
estimerade linjära utveckling. Hur tillförlitlig denna
modell är beror naturligtvis på den bakomliggande
trendprognosens tillförlitlighet samt på experternas uppfattning om träffsäkerheten. Prognosens
träffsäkerhet förbättras av att de viktigaste medicinerna och andra vårdmetoder som sannolikt tas
i användning under prognosperioden redan i stort
är bekanta.
Tack
Professor Pirkko-Liisa Kellokumpu-Lehtinen kommenterade och gav viktiga
uppgifter om cancervården i Birkalands sjukvårdsdistrikt i studiens olika
skeden.
Professorerna Pirkko-Liisa Kellokumpu-Lehtinen, Kaija Holli samt Risto
Sankila gav sin syn på hur cancervården utvecklas i framtiden, vilket är grund
för den sistnämnda prognosen. Rapportens manus har kommenterats och
förbättrats av ovanstående professorer samt av professorerna Matti Hakama
och Risto Johansson.
25
Litteratur
Litteratur
American Cancer Society. Cancer Facts and Figures 2003. www.
cancer.org/downloads/STT/CAFF2003PWSecured.pdf.
Cheville AL. Cancer rehabilitation. Seminars in Oncology
2005; 32: 219–24.
Armstrong JS. Extrapolation of time series and cross-sectional
data. I publikationen: Armstrong JS, red. Principles of forecasting: A handbook for researchers and practitioners. Norwell:
Kluwer Academic Publishers, 2001; s. 217–43.
Drolet M, Maunsell E, Mondor M m.fl. Work absence after
breast cancer diagnosis: a population-based study. Canadian
Medical Association Journal 2005; 7: 765–71.
Armstrong JS, red. Principles of forecasting: A handbook
for researchers and practitioners. Norwell: Kluwer Academic
Publishers, 2001.
Barqawi A, Crawford ED. Focal therapy in prostate cancer:
Future trends. BJU International 2005; 95: 273–4.
Bednarek HL, Bradley CJ. Work and retirement after cancer
diagnosis. Research in Nursing and Health 2005; 28:
126–35.
Bono P, Joensuu H. Angiogeneesin esto syövän hoidossa – ei enää
pelkkiä lupauksia. Duodecim 2006; 122: 1037–44.
Bosanquet N, Sikora K. The economics of cancer care in the UK.
The Lancet Oncology 2004; 5: 568–74.
Bradley CJ, Bednarek HL. Employment patterns of long-term
cancer survivors. Psycho-Oncology 2002; 11: 188–98.
Bradley CJ, Bednarek HL, Neumark D. Breast cancer and
women’s labour supply. Health Services Research 2002; 37:
1309–28.
Brown ML, Hodgson TA, Rice DP. Economic impact of cancer
in the United States. I publikationen: Schottenfeld D, Fraumeni
JF, red. Cancer epidemiology and prevention. Andra upplagan.
Oxford: Oxford University Press, 1996, s. 255–66.
Brown ML, Riley GF, Schussler N, Etzioni R. Estimating health
care costs related to cancer treatment from SEER-medicare data.
Medical Care 2002; 40: 104–17.
Carlsson LE, Bulttz BD. Efficacy and medical cost offset of
psychosocial interventions in cancer care: making the case for
economic analyses. Psycho-Oncology 2004; 13: 837–49.
Chang S, Long SR, Kutikova L m.fl. Estimating the cost of
cancer: Results on the basis of claims data analyses for cancer patients diagnosed with seven types of cancer during 1999 to 2000.
Journal of Clinical Oncology 2004; 22: 3524–30.
26
Drummond M. Methods for the economic evaluation of health
care programmes. Andra upplagan. Oxford: Oxford University
Press, 1997.
Koopmanschap MA, Rutten FFH, van Ineveld MB, van
Roijen L. The friction cost method for measuring indirect costs of
disease. Journal of Health Economics 1995; 14: 171–89.
Stewart DE, Cheung AM, Duff S m.fl. Long-term breast
cancer survivors: confidentiality, disclosure, effects on work and
insurance. Psycho-Oncology 2001; 10: 259–63.
Könönen E. Rintakyhmyn ja rintasyövän hoito-ohjelmat.
Kanta-Hämeen sairaanhoitopiiri. 3.6.2003.
Syöpärekisteri. Yleisimmät syövät vuonna 2004, naiset.
30.5.2006a. Finns att få på: http://www.cancerregistry.fi/stats/
fin/vfin0021i0.html
Lääkelaitos & Kela. Suomen lääketilasto 2004. Helsinki
2005.
Dyba T, Hakulinen T. Syövän ilmaantuvuusennusteet.
Personlig information 3.1.2006.
Malila N, Oivanen T, Rasmussen M, Malminiemi O.
Suolistosyövän väestöseulonnan käynnistyminen Suomessa.
Suomen Lääkärilehti 2006; 61: 1963–7.
Dyba T, Hakulinen T. Syövän esiintyvyysennusteet. Personlig
information 6.2.2006.
McLeod DG. Hormonal therapy: Historical perspective to future
directions. Urology 2003; 61: 3–7.
Engblom S, Engblom K. Samhällskostnaden för cancer –
år 2002 och år 2020. En hälsoekonomisk kalkyl utförd av
Institute of Public Management på uppdrag av Cancerfonden.
Tukholma: Cancerfonden, 2003.
Muller-Nordhorn J, Bruggenjurgen B, Böhmig M m.fl. Direct
and indirect costs in a prospective cohort of patients with pancreatic cancer. Alimentary Pharmacology – Therapeutics 2005;
22: 405–15.
Fryback DG, Craig BM. Measuring economic outcomes of
cancer. Journal of the National Cancer Institute Monographs
2004; 33: 134–41.
Perttula M. Syöpäyhdistykset potilaan asialla. Seuranta tuo
turvaa. Syöpä - Cancer 2005; 6: 13.
Hakkarainen T, Kanerva A, Hemminki A. Adenovirukset
syövän hoidossa. Duodecim 2005; 121: 2195–203.
Holsti L. Sata vuotta syövän sädehoitoa. Suomen Lääkärilehti
1997; 52: 1137.
Hujanen T. Terveydenhuollon yksikkökustannukset Suomessa
vuonna 2001. Aiheita 1/2003. Helsinki: Stakes, 2001.
Ihomelanooman hoitoketju ja hoito-ohjelma. Etelä-Karjalan
sairaanhoitopiiri. 21.8.2000.
Joensuu H. Syöpätautien hoidon visiot. Suomen Lääkärilehti
1997; 52: 2119.
Keuhkosyövän hoito-ohjelmat. Pohjois-Pohjanmaan sairaanhoitopiiri. 17.2.2005.
Syöpärekisteri. Yleisimmät syövät vuonna 2004, miehet.
30.5.2006b. Finns att få på: http://www.cancerregistry.fi/stats/
fin/vfin0020i0.html
Tilastokeskus. Julkisten menojen hintaindeksi. Kuntatalous,
tehtäväalue terveydenhuolto. 18.2.2005. Finns att få på: www.
tilastokeskus.fi/til/jmhi/tau.html.
Van der Wouden JC, Greaves-Otte JGW, Greaves J, Kruyt PM,
van Leeuwen O, van der Does E. Occupational reintegration of
long-term cancer survivors: Confidentiality, disclosure, effects on
work and insurance. Psycho-Oncology 1992; 10: 259–63.
Yabroff KR, Warren JL, Knopf K, Davis WW, Brown ML.
Estimating patient time costs associated with colorectal cancer
care. Medical Care 2005; 43: 640–8.
Pignone M, Saha S, Hoerger T, Mandelblatt J. Cost-effectiveness
analyses of colorectal cancer screening: a systematic review for the
U.S. Preventive Services Task Force. Annals of Internal Medicine
2002; 137: 96–104.
Pukkala E, Sankila R, Rautalahti M. Syöpä Suomessa 2003.
Helsinki: Suomen Syöpärekisteri, 2003.
Pukkala E. Suomalaiset vanhenevat, syöpätapaukset lisääntyvät.
Syöpä - Cancer 2005; 4: 13–4.
Rautanen M. Eturauhassyövän tutkimukset, hoito ja seuranta.
Hoito-ohjelmat. Kanta-Hämeen sairaanhoitopiiri. 29.1.1999.
Rintasyövän hoito-ohjelmat. Pohjois-Pohjanmaan sairaanhoitopiiri. 5.4.2004.
Knuuti J, Minn H, Metsähonkala L, Rinne J, Laihinen A.
PET-tutkimusten kliininen käyttö. Suomen Lääkärilehti 2000;
55: 4383–91.
Sasser AC, Rousculp MD, Birnbaum HG, Oster EF, Lufkin
E, Mallet D. Economic burden of osteoporosis, breast cancer
and cardiovascular disease among postmenopausal women in an
employed population. Women’s Health Issues 2005; 15:
97–108.
Könönen E. Rintakyhmy/rintasyöpä. Hoito-ohjelmat. KantaHämeen sairaanhoitopiiri. Lääkärin tietokannat 3.6.2003.
Schottenfeld D, Fraumeni JF, toim. Cancer epidemiology and
prevention. Andra upplagan. Oxford: Oxford University Press, 1996.
27
Bilagor
BILAGA 1. Prisförändringarnas effekter på helhetskostnaderna.
BILAGA 2. Kostnader för cancer enligt diagnos.
BILAGA 3. Kostnader för bröstcancer.
Bilaga 1
Prisförändringarnas effekter
på helhetskostnaderna
Utredningens kostnader och prognoser är räknade
enligt gängse pris. Motsvarande värde har man fått
genom att använda fasta pris för år 2004. Enhetskostnaderna för sluten vård liksom för öppenvård år
2001 har omräknats till att motsvara värdet år 2004,
och sedan har man multiplicerat talet med antal
vårdperioder för respektive år. För övriga kostnaders
del har man utgått från gängse pris för respektive år
och sedan omräknat det till att motsvara år 2004
nivå. Prisen har ändrats genom att använda Statistikcentralens prisindex för officiella utgifter.
från år 2004 till år 2015, vilket är litet mindre än ökningen av prevalensen för cancer som diagnostiserats
för mindre än 5 år sedan (bild 2).
Tabellen innehåller olika kostnader och prognoser
räknat med respektive års gängse pris samt det fasta
priset år 2004.
Alla prognoser i den här studien grundar sig på
prevalens och tidigare trender och de har beräknats
enligt enkel regressionsmodell.
Prognosen för år 2015 som räknats med fasta pris
från år 2004 är 150 miljoner euro eller 20 procent
mindre än prognosen som räknats med gängse pris.
Prognosen med fasta pris ökar med cirka 30 procent
Kostnader och deras prognoser med fast pris år 2004 samt med gängse pris
Miljoner euro
Helhetskostnader
Sluten vård Öppenvård
Invalidpension
Läkemedelsersättning
Sjukdagpenning
Screening
Rehabilitering
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2015
Fast
394,8 408,0
Gängse 335,2 351,8
Fast 206,3 208,5
Gängse 166,8 171,8
Fast 67,0 74,5
Gängse 54,2 61,3
Fast 64,7 65,9
Gängse 68,3 70,6
Fast 24,6 27,9
Gängse 19,9 23,0
Fast 29,5 28,4
Gängse 23,8 23,4
Fast
Gängse
Fast 2,7
2,8
Gängse 2,2
2,3
440,1
372,2
211,3
178,7
72,3
61,1
87,4
73,9
26,9
22,7
30,5
25,8
8,9
7,5
2,9
2,5
440,7
380,5
210,2
181,7
75,1
64,8
86,2
74,4
27,7
23,9
29,0
25,0
9,3
8,0
3,2
2,7
1 200 MILJONER EURO
fast pris (2004)
gängse pris
1 000
800
600
400
200
0
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2015
BILD 2. Prisförändringarnas effekter på helhetskostnader för cancervård.
30
31
454,5
405,1
214,3
191,0
84,5
75,4
82,7
73,7
29,6
26,4
30,6
27,3
9,4
8,4
3,3
2,9
467,1
428,1
219,1
200,8
88,6
81,2
81,6
74,8
34,8
31,9
29,8
27,3
9,9
9,1
3,4
3,1
485,6
457,7
220,6
207,9
91,7
86,4
81,7
77
42,5
40,1
35,5
33,5
10,3
9,7
3,3
3,1
508,9 528,0
491,3 528,0
225,5 239,8
217,6 239,8
102,3 105,7
98,8 105,7
80,9 80,0
78,1 80,0
52,0 60,2
50,2 60,2
33,8 38,4
32,7 38,4
10,8
10,4
3,7
4,0
3,6
4,0
700,8
849,8
260,8
318,4
162,5
198,3
91,2
96,4
120,4
147,0
45,0
63,9
15, 4
19, 0
5, 6
6,8
Kostnader för bröstcancer
Kostnader för cancer enligt diagnos år 2004.
Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen
bland finländska kvinnor och dess incidens väntas
öka också i fortsättningen. År 2004 konstaterades
3 889 nya fall av bröstcancer och man estimerar
att 5 247 nya fall diagnostiseras år 2015. Bland
kvinnor är vart tredje nya cancerfall bröstcancer,
och av alla cancersjukdomar är vart femte cancerfall
bröstcancer.
Bilaga 3
Bilaga 2
Kostnader för cancer
enligt diagnos
Alla cancerformer Bröstcancer
Prostatacancer
Miljoner euro C00–C97
Sluten vård
239,8
Öppenvård
40,9
Läkemedelsersättning 60,2
Sjukdagpenning3
38,4
Invaliditetspension4 67,9
Rehabilitering
4,0
C61
144,7
2,3
26,8
2,4
3,1
0,3
C50
Tarmcancer
C18–C21
Lungcancer
C34
28,9
24
18,5
1,2
0,5
0,1
10,8
12,8
3,2
2,2
10,3
4,7
3,2
0,8
0,08
0,04
1
Melanom och njurcancer
Gynekologiska cancersjukdomar
Av FPA ersatta läkemedel enligt cancerdiagnos
4
I gruppen alla cancerformer innebär invaliditetspensionen enbart folkpension,
för var och en enskild diagnos innebär invalidpensionen enbart arbetspension.
2
3
Livmoderkroppscancer
Hudcancer
Cancer i urinblåsan
C43–C44
9,3
0,4
1,6
1
0,8
0,9
0,05
C54
C67
6,8
11,6
0,01
0,1
1,2
2
0,6
0,4
0,6
1,1
0,02
0,02
grund, och den innefattar kostnader för sluten vård,
öppenvård inom primärvård, sjukdagpenning, invalidpension inom ramen för arbetspensionssystemet
samt screening. Uppgifter om rehabilitering och
folkpensionens invaliditetspension på diagnosbasis
var inte tillgängliga.
Kostnader för bröstcancer var år 2004 ungefär 12
prpcent av kostnader som samtliga cancersjukdomar gav upphov till. Enligt prognos skall andelen
kostnader för bröstcancer vara mindre år 2015, cirka
10 procent av alla kostnader. Den årliga tillväxten
åren 1996–2004 var i genomsnitt sex procent som
minskar under tidsperioden för prognosen till
ungefär fem procent per år. Skillnaden förklaras av
det faktum att i prognosen för bröstcancer saknas
andelen för öppenvård inom specialsjukvården,
vilken ökar mest.
Bröstcancer ger idag upphov till kostnader närmare
70 miljoner euro varje år. Åren 1996–2004 ökade
kostnaderna för bröstcancer med nästan 60 procent,
från drygt 40 miljoner till 65 miljoner euro. Man
tror att kostnaderna kommer att öka med mera än
70 procent fram till år 2015, då de årliga kostnaderna
uppskattas överstiga 110 miljoner euro (bild 3).
Den här prognosen är sammanställd med trenden
av tidigare kostnader samt prevalensprognosen som
120
MILJONER EURO
100
80
60
40
20
0
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2015
BILD 3. Kostnader för bröstcancer. Uträkningarna exkluderar kostnaderna för öppenvården
inom den specialiserade sjukvården, folkpensionens invaliditetspension samt rehabilitering.
32
33
Antalet cancerfall ökar, vårdsystemets arbetsmängd ökar, den nya
teknologin är dyr och läkemedlen utvecklas i snabb takt. Det fanns
ett uppenbart behov att forska i hur mycket cancer kostar idag,
och hur man tror att kostnadsutvecklingen ser ut fram till år 2015.
Magister i hälsovetenskap Suvi Mäklin och professor Pekka Rissanen,
forskare vid Tammerfors universitets institut för hälsovetenskap
presenterar tre alternativa prognoser för kostnadsutvecklingen
de kommande åren.
Prognoserna har ett klart budskap. Det är realistiskt att anta att
kostnaderna kommer att fördubblas under de kommande tio åren.
Kostnader för cancer är en av Cancerföreningen i Finlands
70-årsjubileums publikationer.
Cancerorganisationerna
A L LT O M C A N C E R
Elisabetsgatan 21 B, 00170 Helsingfors
www. cancer.fi