Stagg – Nardus stricta
Familjen Gräs
Stagg växer ofta i kraftiga tuvor, där årets blad syns
tillsammans med fjolårets.
Efter blomningen vissnar axet och skärmfjällen
spärras ut så att axet antar sin arttypiska kamlika
silhuett.
Gräsen betraktas ofta som ganska kluriga att artbestämma, men stagg utgör här ett undantag. Småaxen
(de delar som bär blommorna) är nämligen riktade åt samma håll, vilket syns särskilt tydligt efter
blomningen, då skärmfjällen (de yttre, omslutande delarna av småaxet) viker sig utåt och ger det
ogrenade axet en kamlik silhuett. Växten är lågvuxen, styv och uppfattas som vass (namnet stagg lär
komma från ordet stinga). Innan axet vissnar har småaxen en violett färg. Blomningen sker i juni och
juli, men de vissna, kamlika axen kan ses länge efter blomningen.
Det finns ett ordspråk som säger: "stagg gör lien slö och ger magert hö". Ordspråket syftar dels på
växtens allt annat än mjuka behandling av liebladet, men också på att stagg helst växer på sura,
näringsfattiga ängar och naturbetesmarker, där den lärt sig hushålla med den lilla näring som finns att
tillgå. I den Dalsländska sägnen om det vilsekomna barnet benämns staggen som villogräs och enligt
sägnen gick man vilse om man trampade på staggen, som beskyddades av jättar och skogsrån.
Stagg har på grund av sitt utmärkande yttre fått bära en rad olika namn innehållande orden skägg, hår
eller borst, till exempel gubbaskägg och borstgräs.
Lästips
Här hittar du stagg
Den nya nordiska floran - s. 876
Hallands flora - s. 731
Smålands flora - s. 186-187
Flora Femsionensis - s. 51
Nyttans växter - s. 396-397
På Haggårdens tomt växer det en del stagg.
Leta till exempel nära en rönn vid 6310697 N,
1348773 Ö. I de torraste backarna i närheten
av fornlämningarna i Bökeberg finns det också
tuvor av stagg.
