6. teknisk försörjning

6. TEKNISK FÖRSÖRJNING
KOMMUNENS MÅL MED DEN TEKNISKA FÖRSÖRJNINGEN
Ronneby kommuns infrastruktur är välutvecklad och ändamålsenlig. Med en
tydlig miljöprofilering och ingår också i en större regional helhet.
6.1 DRICKSVATTEN
Ronneby tätort med omnejd försörjs med dricksvatten som kommer från
grundvatten från grusåsar. Visst ytvatten utnyttjas från Listerbyån och infiltreras
och renas i Johannishusåsen. Övriga tätorter i kommunen får dricksvatten från
grundvattentäkter. Det förekommer både bergborrade brunnar och brunnar i
sand- och grusavlagringar för den kommunala dricksvattenförsörjningen i
tätorterna runt Ronneby.
De större vattentäkterna har fastställda skyddsområden eller av kommunen
föreslagna skyddsområden, som ännu inte har fastställts av länsstyrelsen.
Kommunen utför kontroll av fysisk, kemikalisk och bakteriologisk art samt
tar prov på radonhalt och förekomst av bekämpningsmedel i de kommunala
vattentäkterna och i ett urval av de enskilda vattentäkterna.
De större grundvattenreservoarerna kan behöva utredas närmare och ges ett
tydligare skydd för att ytterligare skydda den framtida vattenförsörjningen. I östra
Blekinge är grundvattentillgångarna relativt begränsade och det är av vikt att de
få tillgångar som finns skyddas för framtida generationer. Detta gäller reservoar
i området vid Bokön/Store mosse och Johannishusåsen. Johannishusåsen
kommer sannolikt att inom några år också vara av betydelse för Karlskronas
vattenförsörjning.
Bredåkradeltat är också en viktig grundvattenreservoar. Militär och civil
flygverksamhet, som ligger i detta område, har idag bra restriktioner och tar bra
miljöhänsyn i samband med sin verksamhet. Området utanför flygets verksamhet
har inte något ytterligare skydd, förutom befintligt vattenskyddsområde, och
skulle behöva starkare skydd. Idag saknar Bräkne-Hoby en reservvattentäkt.
Det är därför av vikt att kommunen har som en åtgärdsstrategi att peka ut
lämplig reservvattentäkt för att kunna säkra dricksvattenförsörjningen även i
Bräkne-Hoby.
146
teknisk försörjning
6.2 AVLOPP
Reningsverket i Listerby har nyligen kunnat stängas och avloppsvattnet förs idag
över till reningsverket i Rustorp via en ny ledning. Detta innebär att det känsliga
vattenområdet Listerby skärgård kommer att påverkas mindre av gödande
ämnen, vilket är mycket positivt.
Huvuddelen av kust- och skärgårdsområdet får betecknas som problemområde
när det gäller vatten- och avlopp. Orsakerna är främst de dåliga naturliga
förutsättningarna för ett grundvatten av god kvalitet och dåliga möjligheter
att infiltrera avloppsvatten tillsammans med det faktum att kusten är relativt
högt exploaterad. Förutsättningarna för infiltrering är ofta så dåliga att enskilda
anläggningar bör undvikas för att inte fördärva befintliga vattentäkter eller
ytterligare tillföra gödande ämnen till vikarna och de grunda skärgårdsområdena.
Behov finns av att bygga upp infrastrukturen för insamling och nyttiggörande
av näringsämnen från olika avfallsfraktioner som urin och fekalier för att öka
kretsloppsanpassningen.
Vatten-och avlopp samt problemområden i kommunen
147
teknisk försörjning
Kommunalt avloppsnät finns i stort sett längs hela kusten, men täcker bara delar
av det kustnära boendet. Kommunens inställning är i princip att tillkommande
bebyggelse och permanentning av befintliga fritidshus endast kan accepteras om
avloppsfrågan löses på ett miljömässigt godtagbart sätt, vilket i de flesta fall
innebär anslutning till det kommunala nätet.
I kommunen finns ca 6 000 enskilda avlopp. De enskilda avloppen ger ett
betydande bidrag av de näringsämnen, framförallt kväve och fosfor, som når våra
åar, sjöar och hav. Dessa näringsämnen bidrar sedan till övergödning, algblomning,
igenväxning och syrebrist. Som ett led i strävan att få bort överflödet av dessa
näringsämnen från naturen har en inventering av samtliga enskilda avlopp inom
kommunen genomförts. Huvuddelen av denna inventering utfördes mellan 19951997. Av de avlopp som inventerades fick nära 1 700 anläggningar anmärkningar.
I början på år 2006 är cirka 3/4 av dessa åtgärdade och resterande del förväntas
åtgärdas inom de närmaste åren.
Enligt regionala miljömål för Blekinge utgör enskilda avlopp 28 % av
fosforbelastningen på kusten och 7 % av kvävebelastningen. Miljö- och
hälsoskyddskontoret har tillsammans med det kommunala bolaget Miljöteknik
utrett och redovisat förslag på prioriteringsområden som är i behov av anslutning
till kommunalt vatten- och avloppsnät. En utbyggnad av ett sådant nät medför
stora kostnader och en stor arbetsinsats. Det finns flera intressen att ta hänsyn
till i frågan om VA-nätets utbyggnad i kustområdet. Det är faktorer som hälsa
och goda levnadsförhållanden, ett fungerande och resurssnålt samhälle samt den
ekologiska aspekten, som man vid planeringen måste ta hänsyn till. En aspekt i
frågan är om det kommer innebära ett ökat tryck på permanentning av bebyggelse
i kustzonen, något som kan stå i konflikt med skyddandet av kustzonen enligt
miljöbalken. Framtida bebyggelse i kustzonen måste ta hänsyn till detta.
148
teknisk försörjning
Prioritetsområden
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Yxnarum
Skönevik
Korsanäs
Funkön, Sjöhaga
och Danaholmen
Jordö, Almö
Dragsnäs
Vieryd, Väbynäs,
Bökevik västra
Norr- och Sörkåsa
Garnanäs
Järnavik
Trolleboda
Inre och yttre Steköarna
6.3 AVFALL
I Ronneby kommun källsorterar hushållen. Detta innebär att mängden deponerat
material vid anläggningen i Angelskog inte ökar på samma sätt som tidigare. Till
hjälp finns tre sopkärl i varje hushåll som hämtas och töms av Ronneby Miljö &
Teknik. Det brännbara avfallet fraktas vidare till Hässleholms Fjärrvärme AB där
det förbränns och energi utvinns. Det komposterbara avfallet fraktas vidare till
Karlskrona och som sedan blir till gödnings- och jordförbättringsmedel.
Återvinningscentraler, där bland annat grovsopor sorteras, finns idag i Angelskog
och Kallinge. Anläggningen i Angelskog kommer att ta emot sista deponin 2008
och därefter avvecklas.
Avfallsstationer finns i Bräkne-Hoby, Backaryd, Johannishus, Listerby, Hallabro
och Eringsboda.
Återvinningsstationer som alltid är öppna, för alla slags förpackningar, finns på
flera håll i kommunen.
149
teknisk försörjning
6.4 ENERGI
Enligt de fysikaliska lagarna kan energi och materia inte skapas eller förbrukas.
De är alltid konstanta. All materia och energi strävar också efter att sprida sig.
Man kan säga att oordningen ökar. All förändring i ett slutet system går från
kontrast mot utjämning, från hög kvalitet (ordning) till låg kvalitet (oordning).
Vi förbrukar inte energi. Vi förbrukar istället något som vi har nytta av, t ex värme
eller rörelse, när energi av hög kvalitet omvandlas till energi av lägre kvalitet. I
bilmotorn drar vi nytta av energin som finns bunden i bensinen som vid färden
avges som värme till omgivningen när bensinen förbränns. Det vi drar nytta
av är alltså inte energin, utan den högkvalitativa energins arbetsförmåga som
förbrukas när den omvandlas till energi av lägre kvalitet. Denna arbetsförmåga
kallas EXERGI. Det är exergi vi använder och förbrukar, inte energi.
Exergianvändningen är en del av vår resursförbrukande livsstil. Kraftfulla
förändringar krävs för ett hållbart samhälle.
6.4.1 Nu och i framtiden
För att nå ett ekologiskt hållbart samhälle måste oljeberoendet brytas.
Energiutnyttjandet i kommunen ska medvetet styras över till förnyelsebara
källor och en ökad lokal produktion. Denna successiva omställning kräver både
planering och åtgärder vilket ska behandlas bland annat i kommunens kommande
energiplan. Ett förslag till handlingsplan för framtagandet av en kommunal
energiplan har utarbetats. En energiplan krävs för att se hur framtida/nuvarande
energiförsörjningen ska tillgodoses.
I kommunens miljöprogram (1999) uttrycks en rad mål som rör energiutnyttjandets
miljöpåverkan. Ett av de stora målen är att öka självförsörjningsgraden.
Målet är att år 2010 ha en självförsörjningsgrad på 40 %. I samband med
förberedande arbete med miljöprogrammet gjordes en energibalans för Ronneby
kommun (1996). Energiutnyttjandet har tre stora huvuddelar: produktion,
byggnadsuppvärmning och samfärdsel.
Sedan 1996 har det skett en kraftfull utbyggnad av biobränsleeldad fjärrvärme
i Ronneby – Kallinge samt i Bräkne-Hoby. Detta har minskat oljeanvändningen
och elanvändningen för uppvärmning och ökat den lokala exergiproduktionen.
150
teknisk försörjning
Ett mera resurssnålt samhälle måste innehålla en relativ exergiminskning inom
samfärdseln. Ett sätt att uppnå detta kan vara en utvecklad kollektivtrafik samt
en samhällsstruktur som stimulerar till mera gång- och cykeltrafik. Även ökad
lokal produktion av livsmedel och ökad konsumtion av lokala livsmedel kan
minska exergiförbrukningen avsevärt.
Solfångartekniken är välkänd och väletablerad och utvecklingen av solceller
fortsätter. Omfattande användning av solvärme kräver säsongslagring. Denna
teknik är känd men kräver relativt stora investeringar i värmemagasin.
Bilden visar som exempel ett
solfångarfält som är anslutet till
fjärrvärmenätet i Falkenberg.
Foto: Falkenberg Energi AB.
Övergången till ett hållbart samhälle kommer säkert att innebära en kraftig
ökning av utnyttjandet av solvärmeteknik. Detta på grund av att övriga
förnyelsebara energikällor är kvantitativt begränsade. Vattenkraften är naturligt
begränsad liksom tillgången på trä och flis. Vindkraft har också begränsningar,
kanske främst i vår begränsade möjlighet att lagra energin. Utnyttjande av
fusionsexergi är på längre sikt en tänkbar och till synes hållbar utveckling.
Kommunens upphandling ska vara miljöanpassad och samtidigt vara ett
instrument för att uppnå de åtaganden och mål som presenteras i kommunens
miljöprogram. På så sätt kan kommunen bidra till att minska exergianvändningen.
En av kommunens inriktning när det gäller miljöfrågor är att arbeta för att
stimulera till användandet av alternativa energikällor. Energifrågan finns därför
med i kommunens årliga budget som en viktig inriktning.
6.4.2 Lokala källor
Idag används el i stor omfattning för uppvärmning. El har (efter produktionsskedet)
ingen direkt negativ miljöpåverkan och den är genom den utvecklade
distributionstekniken lättillgänglig.
Elenergin omvandlas lätt till mekaniskt arbete och har därmed högt exergiinnehåll. Att använda elenergin för uppvärmning direkt uppfattas därför av
många som resursslöseri. Den lokala produktionen kan ökas genom ytterligare
biobränsleanvändning som också innebär att fjärrvärmecentralen i Ronneby
används för elproduktion.
Modern skogsproduktion har naturligt till stor del som mål att åstadkomma
produkter av trä eller trämassa för förädling vilket innebär att den tillgängliga
biomassan lokalt är begränsad. En stor andel av vårt hushållsavfall är brännbart.
Delar av denna återföres till förpackningsindustrin etc och för en viss andel kan
den lämpligaste användningen vara värme- eller elproduktion. Möjlighet finns
också att använda viss åkermark för odling av energiskog som har en inriktning
på produktion av biomassa för bränsle.
151
teknisk försörjning
De förnyelsebara energikällorna har alla sin grund i solenergi. Solinstrålningen
är mycket stor även på våra breddgrader. Den lokala årsinstrålningen på
kommunens yta motsvarar i stort Sveriges nuvarande energikonsumtion. Större
delen av solinstrålningen strålar ut från jorden nattetid.
6.4.3 Vattenkraft
I princip finns det fortfarande anspråk på vattenkraftverk vid samtliga äldre
utbyggda fall. Vid 14 av dem pågår energiproduktion. Ronnebyån är det mest
utnyttjade vattendraget. Kända planer på utvidgning eller nedläggning finns inte
idag. Behov finns att förbättra vandringsvägar för fisk vid flera vandringshinder.
6.4.4 Vindbruk
Idag är det kommersiellt tänkbart att etablera vindkraftverk i direkt anslutning
till kusten och ute i havet. I kustområdet finns många motstående intressen både
allmänna av olika karaktär men också enskilda. Generellt är kusten tätbefolkat
och verken kräver relativt stora skyddsavstånd. Kommunens bedömning är att
en policy för vindbruksetableringar kommer behövas tas fram.
Att etablera vindkraftverk till havs är en tänkbar möjlighet. De motstående
intressena här är främst yrkesfisket, flyttfåglar och totalförsvaret. Fördjupade
utredningar och prövningar får göras i varje enskilt fall.
När det gäller landbaserad vindbruk har Länsstyrelsen tagit fram en kartläggning
som ska fungera som planeringsunderlag vid kommunernas vindbruksplanering.
Inom varje kommun har tänkbara områden för storskaligt vindbruk pekats ut.
Planeringsunderlaget ska användas vid eventuell vindbruksetablering på land
men området ska i varje enskilt fall ändå utredas.
6.4.5 Fjärrvärme
Fjärrvärmeverk finns i Ronneby, Kallinge och i Bräkne-Hoby. Samtliga har flis som
huvudbränsle. Olja används som kompletteringsbränsle först vid temperaturer
under 3-4 minusgrader. Tillsammans med högeffektiv rökgasrening avger
fjärrvärmeverken därför mycket låga utsläpp och belastar miljön betydligt
mindre än andra värmekällor. Fjärrvärmenätet idag är väl utbyggt och med
sammanlagt 3,5 mil ledningar svarar det för cirka 75 procent av Ronnebys totala
värmebehov.
Kapaciteten på värmeverket i Ronneby har nyligen förbättrats. Utbyggnadstakten
under de närmaste åren kommer troligen att bli något långsammare än
tidigare och det beror framförallt att de flesta större förbrukarna och större
flerbostadsområdena redan är anslutna. De verksamhetsområden som etableras
kommer att förses med fjärrvärme. Villaområden ansluts efter intresse hos
fastighetsägarna.
6.5 KRAFTLEDNINGAR OCH MASTER
Eftersom kunskapen om hälsoriskerna kring elektromagnetiska fält är ofullständig
tillämpar Ronneby kommun den försiktighetsprincip som centrala myndigheter
enats om. Principen är att om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan
vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att
reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella
miljön. Nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva
efter att utforma och placera så att exponeringen begränsas. Några gränsvärden
finns inte idag. Jordläggning av ledningar kan vara ett alternativ för att minska
hälsoriskerna. Kommunen ska arbeta för att jordläggning av kraftledningar och
152
teknisk försörjning
Inte vackert men värmande
telefonledningar ökar. Jordläggning skulle innebära ett mer robust system för
kommunens elförsörjning. El- och tele avbrott på grund av nedfallande träd och
blåst skulle på detta sätt kunna minimeras.
Inom kommunen finns ledningsstråk med kraftledningar upp till 400 kV.
Minsta skyddsavstånd anges i starkströmsföreskrifterna. Med stöd av
försiktighetsprincipen görs mätningar för att bedöma lämpligt skyddsavstånd
till ny bebyggelse. I anslutning till bebyggelse är jordförlagda kablar att föredra.
Några kända konflikter med bebyggelse finns inte idag. Flera av de mindre
tätorterna har endast strömmatning från ett håll vilket ofta ställer till problem
vid avbrott på ledningen. Det är i allra högsta grad önskvärt att samtliga tätorter
förses med dubbelmatning.
Vid planering av ny bebyggelse ska hänsyn tas till befintliga elanläggningar.
Med anledning av att den tredje generationens mobiltelefoni, 3G, tagits i bruk
har ett antal master och antenner uppförts i kommunen både i tätorterna och
på landsbygden. Kommunen har 2002 antagit en policy för att skapa tydliga
ramar kring etableringen av master och antenner. I kommunens Mastpolicy
ställs bland annat krav på samordning mellan operatörerna, att alla master
kräver bygglov och eventuellt även ändring av detaljplan. Här betonas vikten
av samlokalisering för att minimera antalet master och här anges vilka hänsyn
kommunen anser ska tas vid val av lämplig plats. Policyn pekar ut områden där
särskild hänsyn ska tas, exempelvis kustområdet, och områden där master helt
bör undvikas, exempelvis Göhalvön.
För att bevara befintlig stads- och landskapsbild inom tätorten ska i första hand
placering sökas på befintliga tekniska anläggningar, som exempelvis vattentorn,
högre skorstenar, befintliga master och höga stolpar eller industribyggnader.
Vid bygglovshandläggning i mastfrågor ska:
•
•
luftfartsverkets krav alltid tillgodoses om masten/tornet placeras
närmare faslina (kraftledningen) än 100 meter.
samråd med berörda områdes- resp. linjekoncessionsägare och nätägare
eller Svenska Kraftnät ska ske om mastens/tornets placering om
a.masten/tornet är högre än 50 meter eller mmmmmmm
b.mast med stag placeras närmare kraftlina än 200 meter
6.6 IT
Tillgången till bredband är idag avgörande för Ronnebys medborgare, näringsliv,
högskolan och för att kunna hålla en hög kvalitet på den offentliga servicen.
Därför måste anslutningar till alla viktigare stomnät finnas för att underlätta
utbyte och samverkan i kommunen, regionen mm. Kommunen bedömer att
det på sikt kommer att vara absolut nödvändigt med bredbandsutbyggnad
på landsbygden för att hela kommunen ska leva. Bedömningen är också att
näringslivet successivt måste ges tillgång till bredband för att kunna bedriva och
utveckla sin verksamhet.
Ronneby kommun har 2002 antagit ett IT-infrastrukturprogram som ligger till
grund för utvecklingen av kommunens anslutning till stomnätet och den vidare
utbyggnaden av det ortssammanbindande nätet och områdesnätet. Det pågår
utbyggnad av ett stadsnät för att knyta samman 20 orter i kommunen med hjälp
av fibernät och radiolänk. Stadsnätet handlar inte bara om datorer och snabb
Internet utan så småningom är det tänkt att även kunna användas för larm,
153
teknisk försörjning
kameraövervakning, energiövervakning, telefon och radio och TV.
Inom tätorten Ronneby finns idag bredbandsanslutningar till kommunens samtliga
verksamheter, som skolor, bibliotek, administration etc. Ca 2500 lägenheter i det
kommunala bostadsbolaget och delar av det kommunalt ägda industrifastighetsbeståndet har bredbandsanslutningar. Stomnätet täcker idag större delen av
Ronneby tätort medan områdesnätet inte är tillräckligt finmaskigt för att nå ex.
villaområden. Kallinges centrala delar liksom Listerby och Bräkne-Hoby tätorter
omfattas också av stadsnätet. Övriga orter inom kommunen som har kommunal
service förfogar över ISDN-anslutningar.
En fortsatt utbyggnad av bredbandsnätet kommer att ske. Det finns idag 14
teleområden som inte fått bredband och dessa kommer att byggas ut enligt en
framtagen prioriteringslista.
Bredbandsutbyggnaden i kommunen
ÅTGÄRDSSTRATEGIER FÖR KOMMUNENS TEKNISKA FÖRSÖRJNING
Ett led i att säkra framtida grundvattentillgångar är att utarbeta ett program/
policy för kommunens grustillgångar och framtida vattenförsörjning i
kommunen. En revidering av kommunens avfallsplan föreslås där bland annat
framtida deponiområden diskuteras. Avfallsfrågor ska diskuteras i ett större
regionalt perspektiv. En energiplan krävs för att se hur framtida/nuvarande
energiförsörjning ska tillgodoses. En fördjupning av kustzonen krävs för att reda
ut frågor som bland annat bebyggelse och avloppslösning i kustzonen. Lämplig
reservvattentäkt för att kunna säkra dricksvattenförsörjningen för Bräkne-Hoby
ska planeras. Kommunen ska arbeta för att jordläggning av kraftledningar och
telefonledningar ökar.
154
Bro över vattendrag
155
teknisk försörjning