Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk
på att ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra
källor.
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i
Spanien 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
Dagens Spanien är ett i grunden öppet, pluralistiskt och samhälle med
språklig mångfald. Efter diktatorn Francisco Francos död 1975 har Spanien
på relativt kort tid utvecklats till en modern demokrati och rättsstat i vilken
grundläggande fri- och rättigheter upprätthålls.
Spanien reformerade 2015 straffrättslagstiftningen med förändringar som
innebar tydliga framsteg vad gäller skydd för mänskliga rättigheter.
Exempelvis kriminaliserades tvångsäktenskap, skyddet för offer av
könsrelaterat våld stärktes samtidigt som definitionen av sexuellt utnyttjande
och tvångsprostitution kompletterades. Under det senaste decenniet har
dessutom en rad sociala reformer genomförts för att stärka kvinnors och
barns situation, samt för att förstärka arbetares, invandrares och HBTQpersoners åtnjutande av rättigheter. Den ekonomiska kris som drabbade
Spanien 2008 hämmade dock reformtakten och har i vissa fall lett till en viss
återgång inom några områden.
De mest påfallande utmaningarna beträffande mänskliga rättigheter i Spanien
är (utan inbördes ordning) 1) landets nya offentliga säkerhetslag från 2015
som i viss mån begränsar mötesfriheten och skapar rättslig osäkerhet, 2)
utbredd förekomst av korruption bland politiker och i statens institutioner,
3) våld mot kvinnor och barn, 4) ett ännu icke jämställt samhälle trots goda
rättsliga förutsättningar, 5) förekomst av övervåld från spansk gränspolis (i
synnerhet i enklaverna Ceuta och Melilla) gentemot irreguljära migranter
samt 6) förekomsten av kollektiva och summariska utvisningar av irreguljära
migranter utan att personernas situation utretts och utan att de fått tillfälle
att söka asyl. Regeringen arbetar dock aktivt med att komma till rätta med
flera av dessa utmaningar.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Det spanska rättsväsendet omfattar domstolar på lokal, regional och
nationell nivå varav Högsta Domstolen i Madrid är högsta instans.
Därutöver finns särskilda domstolar för skatterätt, arbetsrätt, vårdnadsfrågor,
våld mot kvinnor, militära ärenden samt konstitutionella ärenden. Det finns
även en nationell åklagarmyndighet och domstol som hanterar mål om
organiserad brottslighet av större omfattning, såsom exempelvis terrorism
och ekonomisk brottslighet. Generellt för spanska domstolsväsendet gäller
att institutionerna dras med långa handläggningstider och det är inte ovanligt
att mål dröjer flera år innan de tas upp och avslutas i domstol.
En ombudsman väljs för en femårsperiod av kongressen och har till uppgift
att tillse att de författningsstadgade rättigheterna efterlevs. Det finns även
regionala justitieombudsmän i flera av de autonoma regionerna, liksom
ombudsmän på nationellt och regionala plan för jämställdhets-, barnrespektive frågor gällande personer med funktionsnedsättning.
Den spanska konstitutionen säkerställer tillsynsorganens integritet och de
statliga institutionerna opererar till största del oberoende i förhållande till
regeringen och andra styrande myndigheter. Det spanska rättsväsendet har
likväl kritiserats av bland annat Europarådsorganet GRECO för att vara
delvis politiserat på grund av det faktum att de 20 medlemmarna i
Rättsväsendets allmänna råd (CJGP) utses av kongressen och senaten genom
enkel majoritet, vilket medför att ledamöterna till stor del är bundna till det
parti som de utsetts av. Partido Popular och Ciudadanos har dock under hösten
2016 aviserat en reformering av CJGP innebärandes att 12 av 20 medlemmar
utses av domarskrået istället för av kongressen och senaten.
Spanien hamnar på 36:e plats (av 168) på Transparency Internationals lista från
2015 över upplevd korruptionsnivån i världens länder. Spanjorerna själva har
begränsat förtroende för sitt rättssystem och statistik från EU:s Justice
Scoreboard visar att spanska medborgares uppfattning om sitt eget
rättsväsendes oberoende hamnar på 25:e plats av 28 EU-länder.
2 (17)
Korruptionsaffärer som involverar politiker är vanligt förekommande i
Spanien. I synnerhet landets två traditionellt största politiska partier, PP och
PSOE, har under de senaste åren drabbats av en rad korruptionsskandaler.
Ett av de mest uppmärksammade fallen är den så kallade Gürtel-affären, där
bland annat PP:s tidigare partikassör Luis Bárcenas i skrivande stund står
åtalad för penningtvätt, skattebedrägeri och mutbrott. I detta sammanhang
kan nämnas att EU-kommissionen har efterfrågat ökad transparens vid
tilldelningen av offentliga kontrakt i Spanien. Det förekommer även
korruption vid myndighetsutövning inom tillstånds- och tillsynsverksamhet
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Spanien är en konstitutionell monarki och parlamentarisk demokrati.
Landets konstitution trädde i kraft 1978 efter att ha godkänts vid en
folkomröstning. Kung Juan Carlos I abdikerade i juni 2014 till förmån för
sin son, Felipe VI, som numera är statschef. Den spanska
successionsordningen är inte könsneutral genom det faktum att manliga
tronarvingar äger företräde framför kvinnliga.
Statschefen utnämner regeringschefen, som dessförinnan ska ha fått
parlamentets förtroende. Parlamentet, Las Cortes, utgörs av två kamrar:
kongressen med 350 ledamöter och senaten med 266. Kongressledamöterna
utses proportionellt på grundval av hur många mandat partiet fått i
respektive valkrets. Senaten i sin tur har 208 direktvalda ledamöter och 58
som utses av regionerna.
I Spanien finns 17 autonoma regioner med relativt omfattande självstyre om
än med varierande innehåll. Regionerna har sina egna direktvalda parlament
och regeringar med regeringschef, liksom egen administration och högsta
domstol. Därtill finns två autonoma städer vid den nordafrikanska kusten:
Ceuta och Melilla. Spanien är ett av de mest decentraliserade länderna i
Europa. Spaniens långtgående delegering av kompetens till de autonoma
regionerna medför att regleringar och konkreta förhållanden kan variera
avsevärt när det gäller skyddet för mänskliga rättigheter.
Allmänna val äger normalt rum vart fjärde år och det fanns i den senaste
valomgången i juni 2016 inga rapporter om misstankar om valfusk och det
förekom inte heller våldsamheter i anslutning till vallokaler eller debatter.
3 (17)
Valdeltagandet uppgick till cirka 66 procent, vilket var något lägre än valet
dessförinnan i december 2015. Traditionellt sett har två stora partier turats
om att inneha regeringsmakten, socialistpartiet PSOE och konservativa
Partido Popular (PP). Inför valet i december 2015 hade den spanska politiska
kartan emellertid blivit mer pluralistisk och partier som vänsterpopulistiska
Podemos och liberala Ciudadanos utmanade PP och PSOE:s mångåriga
hegemoni.
Av kongressens 350 ledamöter är knappt 40 procent kvinnor medan 99,
motsvarande 37 procent, av senatens 266 medlemmar är kvinnor. Den
spanska jämställdhetslagen föreskriver att minst två personer av varje
segment om fem kandidater på valsedlarna ska vara kvinnor. I regeringen
som utsågs i november 2016 innehas 5 av totalt 13 ministerposter av
kvinnor, vilket i princip motsvarar könsfördelningen i 2011 års
regeringsbildning (4 kvinnliga ministrar av 14).
Det civila samhällets utrymme
Civilsamhällesorganisationer aktiva i Spanien upplever i allmänhet inga
hinder för att fritt bedriva sin verksamhet i landet och det finns gott om
exempel på dialog mellan regering och lokala organisationer. Dock är
organisationerna sällan formellt inblandade som remissinstans vid
lagförslagsframtagande och utformanden av policy. Historiskt sett är spanska
civilsamhällesorganisationer inte heller aktiva i särskilt stor utsträckning inom
politisk lobbying, varken på nationell eller på EU-nivå. Ett relativt aktuellt
exempel är dock den så kallade ”Marea blanca”, då det civila samhället i
praktiken stoppade privatiseringsprocessen av offentlig sjukvård i Madrid.
Det finns inga kända fall av repressalier för personer som kritiserat politiska
beslut och myndighetsutövning. Däremot har den ekonomiska krisen i
många fall försvårat finansieringen för flertalet spanska
civilsamhälleorganisationer, vilket naturligtvis haft en negativ påverkan på
deras verksamhet.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Såväl FN:s specialrapportörer mot tortyr och om mänskliga rättigheter i
terrorismbekämpning som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har tagit
upp frågan om (den visserligen sällsynta) förekomsten i Spanien av
frihetsberövanden utan möjlighet att kommunicera med omvärlden i
4 (17)
samband med misstanke om terrorismbrott. Human Rights Watch har uttryckt
oro över att denna typ av incommunicado frihetsberövande försenar och
begränsar tillgången till rättsligt försvar och påverkar den misstänktes
rättighet till ett effektivt försvar. Det finns dock inga uppgifter om fall av
incommunicado under de senaste tre åren. Amnesty International har vidare
rapporterat om fall där utredningar om övervåld från spansk gränspolis har
lagts ned på grund av att poliserna i fråga inte burit namnskyltar och därmed
inte kunnat identifieras.
Prostitution är fortsatt utbrett i Spanien även om frågan har
uppmärksammats allt mer under senare år av såväl media som från officiellt
håll. Spanien är ett destinationsland för handel med kvinnor som tvingats in i
sexuell exploatering, och trots att den spanska polisen har tilldelats särskilda
resurser för bekämpning av människohandel och straffsatserna för
människohandel har höjts, kvarstår problemet i stor utsträckning i landet.
Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) har rapporterat om ett
flertal fall där spanska myndigheter i princip rutinmässigt återsänder
irreguljära migranter till Marocko. CPT framhåller i sin rapport att
utvisningen av dessa migranter strider mot förbudet mot refoulement i såväl
Europakonventionen för mänskliga rättigheter från 1951 som 1951 års
Flyktingkonvention och dess protokoll från 1967.
Dödsstraff
Genom antagandet av Spaniens konstitution 1978 avskaffades dödsstraff i
landet med undantag för brott begångna under krigstid. Det militära
undantaget togs inte bort förrän genom ett parlamentsbeslut i november
1995, då dödsstraffet helt avskaffades. De sista avrättningarna ägde rum i
september 1975, ett par månader innan general Francos död.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Spaniens konstitution och lagar förbjuder godtyckligt kvarhållande eller
godtyckligt frihetsberövande av personer. Vidare är rätten för medborgare
att fritt röra sig inom landets territorium såväl som rätten att lämna Spanien
grundlagsstadgade. Restriktioner av asylsökandes rörelsefrihet förekommer
dock i Ceuta och Melilla, där asylsökande måste ansöka om polisens tillstånd
för att lämna enklaverna och ta sig till fastlandet.
5 (17)
Rättssäkerhet
Spansk lag säkerställer enskildas rätt att anmäla övergrepp och få dem
prövade i en oberoende och opartisk domstol. Vidare har envar rätt till en
rättvis rättegång, vilket inkluderar rätten att betraktas som oskyldig till dess
att man har blivit dömd, att bli informerad om vad man står åtalad för, att få
förbereda och föra sitt försvar, rätten till prövning utan oskäligt dröjsmål och
rätten till överprövning. Det spanska rättsväsendet respekterar i regel dessa
rättigheter, även om det i enstaka fall gällande incommunicados har rapporterats
om motsatsen.
Straffrihet
Amnesty International har kritiserat Spanien för att straffrihet fortfarande
förekommer för vissa av statens företrädare. Exempelvis har utredningar
gällande tortyr som potentiellt utövats av spanska agenter på Guantanamobasen på Kuba samt spanska soldater på en militärbas i Irak lagts ner i brist
på bevis. Amnesty International har i samband med detta ifrågasatt
grundligheten i den spanska statens utredningar.
Vidare finns det i Spanien fortfarande oläkta sår från de övergrepp som
begicks under inbördeskriget (1936-1939) och Francotiden (1939-1975).
Massgravar har förblivit oöppnade och flertalet misstänkta gärningsmän har
ännu inte ställts till svars.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Spanien har grundlagsfäst yttrande-, press och informationsfrihet, vilket
generellt sett respekteras av myndigheterna.
Landet hamnar på 34:e plats i Reportrar utan gränsers index över
pressfriheten i världen 2016. Det finns ett stort antal dagstidningar i Spanien
med olika privata ägare, även om flertalet av dessa är närstående något av de
politiska partierna, vilket ofta märks i rapporteringen. Det finns även
tidskrifter och i vissa fall (katalanska och baskiska) dagstidningar på de olika
officiella språken.
I allmänhet förekommer inte censur och andra statliga inskränkningar vad
gäller media och sociala medier. Det är förbjudet i lag att publicera text som
kan tolkas som förhärligande av eller stöd till terrorism. Vidare finns vissa
inskränkningar i yttrandefriheten med hänvisning till hets mot folkgrupp, ett
6 (17)
brott som enligt Spaniens reformerade strafflag från 1 juli 2015 har en
straffsats på upp till fyra års fängelse.
Tillgången till internet i landet är relativt god och ökar stadigt. Nästan tre
fjärdedelar av de spanska hushållen har tillgång till internet enligt Eurostat.
Spanien saknade fram till 2013 en lag om allmänna handlingars offentlighet
då den så kallade transparenslagen antogs. Kritiker menar dock att denna lag
är ofullständig på grund av att den exempelvis bara är tillämplig på nationell
nivå samt att den exkluderar kommunikation mellan offentliga institutioner
och interna dokument, utan att definiera vad som åsyftas med interna
dokument.
Sedan transparenslagen trädde i kraft för två år sedan har 32 fall av begäran
om utlämnande av handlingar tagits upp i domstol. Ett 20-tal av dessa
ärenden är på initiativ från den spanska regeringen för att inte behöva lämna
ut efterfrågade dokument.
Mötes- och föreningsfrihet
Den 1 juli 2015 trädde landets offentliga säkerhetslag, även kallad Ley
Mordaza, i kraft. Lagen, som har kritiserats av bland annat Human Rights
Watch och Amnesty International för att begränsa och bestraffa offentliga
demonstrationer och protester, stipulerar höga bötesbelopp för dem som
exempelvis demonstrerar utan tillstånd i närheten av transportknutpunkter
eller kärnkraftverk, och även för dem som genomför fredliga offentliga
protester utan att först ha underrättat relevanta myndigheter.
Det finns inga kända rapporter om begränsningar i personers möjligheter att
organisera sig i föreningar.
Religions- och övertygelsefrihet
Den spanska konstitutionens 16:e artikel stadgar religions- och övertygelsefrihet i landet. Den stora majoriteten, cirka 32 miljoner, spanjorer tillhör den
romersk-katolska kyrkan, även om antalet som aktivt utövar tron är betydligt
lägre. Uppskattningsvis en femtedel av befolkningen anser sig vara icketroende enligt Centro de Investigaciones Sociològicas. Spaniens regering
tillhandahåller en hemsida för kunskapsförmedling om religiös mångfald i
syfte att underlätta den offentliga förvaltningens säkerställande av
7 (17)
religionsfriheten i landet, och Justitieministeriet publicerar årligen en rapport
om religionsfriheten i Spanien.
Det finns ingen nationell lag som förbjuder bärandet av kläder eller symboler
som tydligt visar religionstillhörighet i offentlig miljö. Dock har ett dussintal
kommuner förbjudit så kallad heltäckande niqab i offentliga byggnader. Det
finns omkring en miljon muslimer i Spanien, motsvarande drygt 2 procent av
befolkningen.
Mindre religiösa grupper i Spanien, såsom den evangeliska kyrkan,
mormoner och Jehovas vittnen, har kritiserat spanska lokala myndigheter för
att de inte fritt kunnat utöva sin religion på offentliga platser.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Spanien har ratificerat samtliga av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) åtta centrala konventioner. Det finns även en diskrimineringslag i kraft
som förbjuder anställningsdiskriminering på grund av kön, etnicitet, religion
och sexuell läggning.
Tillgången på arbetstillfällen har under det senaste decenniet varit begränsad,
i synnerhet för åldersgruppen 15-24 år, där arbetslösheten i augusti 2016
uppgick till 43 procent enligt Eurostat. Den allmänna arbetslösheten oavsett
ålder uppgick i oktober 2016 till 19 procent av den arbetsföra befolkningen,
där kvinnors arbetslöshet i allmänhet hamnar några procentenheter högre än
män.
Minimilönen i Spanien är satt till 655,20 euro i månaden med 14
utbetalningar per år. Minimiåldern för anställning är 16 år och personer
under 18 år får inte arbeta nattskift eller övertid.
Det råder facklig föreningsfrihet för de flesta arbetstagare i Spanien, med
undantag för vissa yrkesgrupper såsom militär, polis och domstolsanställda.
Enligt spanska arbetsmarknadsministeriet är cirka 17 procent av spanjorerna
anslutna till en fackförening. Trots detta fyller fackföreningarna en viktig
funktion på den spanska arbetsmarknaden, då avtal som förhandlats fram
mellan arbetsgivare och facket automatiskt blir tillämpliga på samtliga
arbetstagare inom sektorn eller företaget, så länge de som slutit avtalet
8 (17)
motsvarar minst 50 procent av de som berörs av detsamma. Det råder fri
strejkrätt i landet, något som utnyttjas regelmässigt. Ett stort problem är
arbetsplatsolyckor som är ofta förekommande trots myndigheternas
ansträngningar för bättre skydd. Spaniens arbetsmarknads- och
socialdepartement rapporterade 529 248 arbetsplatsolyckor under 2015,
vilket innebar en ökning med 38 149 olyckor från föregående år.
År 2015 antog Spaniens arbetsmarknads- och socialdepartement en allmän
strategi för hållbart företagande.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tillgången till vård i Spanien är i allmänhet god och förväntad levnadslängd
vid födseln är cirka 83 år, en av de högsta i världen. Enligt
Världshälsoorganisationen (WHO) är den förväntade medellivslängden för
spanska kvinnor 86 år och för män 80 år.
Regeringen initierade 2012 en sjukvårdsreform för att bland annat garantera
odokumenterade immigranter rätten till sjukvård i samma utsträckning som
för spanska medborgare i samband med akutsituationer, graviditet, födsel
och postnatalperiod samt för barn under 18 år. Den spanska staten
spenderar 9 procent av landets totala BNP på hälsorelaterade utgifter.
Barnadödligheten (neonatala) är 2,8 per 1 000 födslar. Mödradödligheten är
5 per 100 000 födslar.
På senare år har luftföroreningarna i storstäderna och i synnerhet i
huvudstaden Madrid ökat trots att spanska myndigheter aktivt arbetar med
försök att kontrollera nivåerna på luftföroreningarna.
Rätten till utbildning
Skolgången i Spanien är obligatorisk från 6 till 16 år. Totalt 95 procent av
barnen går i förskola från tre års ålder. Det finns offentliga, halvprivata och
privata skolor varav en stor del av de privata skolorna drivs i katolska
kyrkans regi. Undervisning inom det offentliga undervisningssystemet är
kostnadsfri till och med gymnasienivå. I Baskien och Katalonien deltar
nästan 100 procent av grundskoleeleverna i någon form av undervisning av
det egna regionala språket.
9 (17)
Spanien antog en lag i december 2013 med syftet att förbättra kvalitén på
grundskoleutbildningen. Mer specifikt riktar lagen in sig på att minska antalet
elever som lämnar skolan för tidigt (enligt EU-kommissionen lämnade år
2015 20 procent av spanska elever skolan i förtid, högst andel i EU),
förbättra utbildningsstandarden i jämförelse med internationella mått samt
att öka chanserna till anställning och studenters entreprenörskap. Sex- och
samlevnadsundervisning ingår inte i den spanska läroplanen.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Den spanska levnadsstandarden är generellt sett god. I UNDP:s index för
mänsklig utveckling från 2014 placerar sig Spanien på 26:e plats av 188
länder, med ett värde som förbättras år för år.
Det finns betydande regionala skillnader i välstånd mellan de olika
regionerna och generellt kan sägas att de norra och centrala delarna är mer
välmående än de södra delarna av landet. Den ekonomiska krisen som
inleddes i slutet av förra decenniet förstärkte ytterligare skillnaderna, och
inkomstgapet mellan städer och landsbygd har ökat som en följd av Spaniens
senaste års ekonomiska kräftgång.
Det sociala skyddsnätet är förhållandevis svagt, något som i viss mån
kompenseras av en traditionellt stark familjesammanhållning och solidaritet
även utöver kärnfamiljen.
Spaniens nationella statistikinstitut uppskattar antalet hemlösa till 23 000
men organisationer såsom Caritas och Fundación Rais hävdar att antalet
snarare uppgår till det dubbla. Som en konsekvens av den höga
arbetslösheten under det senaste decenniet har antalet tvångsavhysningar
från bostäder ökat och många arbetslösa bor hos släktingar.
Observatoriet för hatbrott mot hemlösa, Hatento, visar i en rapport att 47
procent av alla hemlösa i Spanien har blivit offer för förolämpningar,
förödmjukelser eller attacker motiverade av intolerans i samhället. En av fem
hemlösa har utsatts för fysiskt våld. Det kan dock finnas ett stort mörkertal
då hjälporganisationer uppskattar att endast en minoritet av offren vänder sig
till polisen.
10 (17)
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Jämställdhet har utgjort en prioriterad fråga i Spanien under senare år och
stora framsteg har gjorts, även om utmaningar kvarstår. En större andel
kvinnor än män i Spanien är arbetslösa och kvinnor i landet tjänar i
genomsnitt mindre än män.
Sedan 2007 har Spanien en jämställdhetslag i kraft med förändringar som
inkluderade införandet av pappapledighet (15 dagar) och rättigheten att
arbeta deltid för föräldrar som har barn under åtta års ålder. Lagen krävde
även att privata företag innan år 2015 skulle uppnå minst 40 procent kvinnlig
representation i styrelsen, ett mål som visserligen inte uppnåtts men åtgärden
har likväl resulterat i en högre andel kvinnor i spanska företagsstyrelser.
Lagen anger även att minst 40 procent bör vara kvinnor inom olika områden
såsom politiska kandidatlistor och beslutande statliga organ,
rekommendationer som i många fall har följts av spanska institutioner.
Kvinnors politiska representation och deltagande har gjort framsteg under
senare år. Numera är nästan 40 procent av Spaniens parlamentariker
kvinnor, något av det högsta kvinnliga deltagandet i världen. Dock är
andelen kvinnor lägre på lokal och regional regeringsnivå, liksom inom
rättsväsendet och inom den diplomatiska kåren.
I en rapport från oktober 2016 kritiserar EU-kommissionen Spanien för att
endast formellt införliva europeiska direktiv om jämställdhet i spansk lag
utan att tillse att en grundlig och effektiv implementering av regelverket sker.
Vidare betonar FN:s arbetsgrupp mot diskriminering av kvinnor i lag och
praktik i sin rapport om Spanien från juni 2015 att regeringens
åtstramningsåtgärder i ljuset av den ekonomiska krisen har medfört att
många kvinnor åter förpassats till könsstereotypa och underordnade
uppgifter samtidigt som deras status i det ekonomiska, sociala, politiska och
offentliga livet underminerats. Arbetsgruppen pekar även på att ett
oproportionellt antal kvinnor är deltidsarbetande mot sin vilja istället för att
vara sysselsatta på heltidstjänster.
För att stärka rättssäkerheten för kvinnor och deras sexuella och
reproduktiva hälsa och rättigheter antogs år 2010 en ny abortlag med fri
abort fram till 14:e veckan samt möjlighet till abort till 22:a veckan av
11 (17)
medicinska skäl. Möjlighet gavs också för unga kvinnor mellan 16 och 18 år
att abortera utan föräldrars medgivande. Dock har aborträtten sedan dess
åter inskränkts och i september 2015 antogs en lag som stipulerar att kvinnor
under 18 år och kvinnor med utvecklingsstörning måste få medgivande från
antingen sina föräldrar eller i förekommande fall god man. Lagen har fått
kritik från såväl FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av
kvinnor, FN:s arbetsgrupp mot diskriminering av kvinnor i lag och praktik
som av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Våld mot kvinnor har uppmärksammats av såväl regering som spanska
medier under det senaste decenniet. Under 2015 mördades 60 kvinnor i
Spanien av sina partner eller före detta partner. År 2014 togs 45 955 fall av
könsrelaterat våld upp i spanska domstolar, varav 67 procent resulterade i
fällande domar. Departementet för hälsa, socialtjänster och jämställdhet
satsade förra året knappt 50 miljoner euro i olika informationskampanjer
runt om i landet och det har upprättats en telefonmottagning som är öppen
dygnet runt dit misshandlade kvinnor kan vända sig (på ett tiotal språk) för
assistans och skydd. Vidare driver regeringen hemsidor och mobila
applikationer med hjälp och länkar.
Barnets rättigheter
Den ekonomiska krisen har i hög grad haft en inverkan även på situationen
för barn i Spanien. Barnfattigdom har historiskt sett varit relativt hög i
Spanien och hushållens försämrade ekonomiska situation i spåren av
ekonomisk kris och ökad arbetslöshet under de senaste åren har försämrat
situationen ytterligare. Unicef rapporterade under våren 2016 att mer än en
tredjedel av barnen i Spanien riskerade fattigdom och social utsatthet.
Flera spanska regioner har inrättat institutionen Defensor del Menor,
barnombudsman, som tillvaratar barnens intresse inom sitt respektive
geografiska ansvarsområde.
Minimiåldern för äktenskap är 16 år. Tvångsäktenskap är förbjudna enligt lag
med en straffpåföljd om upp till tre och ett halvt års fängelse. Vidare är
sexuellt utnyttjande av barn under 13 år straffbart med fängelse på mellan
två och 15 år, medan grooming via internet har straffpåföljd på upp till tre års
fängelse.
12 (17)
Det finns relativt lite information att tillgå från officiella källor gällande våld
mot barn i Spanien. FN:s kommitté för barnets rättigheter rekommenderade
2011 att Spanien bör eftersträva mer och förbättrad information om våld
mot barn i landet. Totalt 3 700 fall av våld mot barn inrapporterades till
Spaniens inrikesdepartement under 2014, även om organisationer som
Rädda Barnen menar att mörkertalet är stort, delvis på grund av att våld mot
barn fortfarande har en relativt hög social toleransnivå i Spanien. Barnaga är
förbjudet enligt lag sedan 2007.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Av Spaniens omkring 46,5 miljoner invånare har knappt 4,5 miljoner födda
utomlands. De flesta kommer från Rumänien (708 000), Marocko (689 000),
Storbritannien (302 000), Italien (183 000) och Kina (168 000) men även från
Ecuador, Tyskland, Colombia, Bulgarien och Portugal. Personer från
Latinamerika är, givet det gemensamma språket, den invandrargrupp som
generellt sett har lättast att integrera sig i det spanska samhället, medan de
med ursprung i Afrika och Asien har haft det svårare.
Den största inhemska etniska minoriteten i Spanien är romer, en grupp som
utgörs av uppskattningsvis 700 000 personer. Situationen för romer har
förbättrats avsevärt sedan demokratins införande för 40 år sedan, men
många romer lever alltjämt marginaliserade från övriga i det spanska
samhället. Enligt spanska myndigheter fullföljer nästan 100 procent av
romska barn grundskolan, men få fortsätter med gymnasiala studier.
Organisationen Fundación Secretariado Gitano rapporterade om 194 fall av
diskriminering mot romer i Spanien under 2015.
Spanskan är det officiella språket i Spanien, men konstitutionen tillerkänner
även regionala språk rätten att vara officiella tillsammans med spanskan i
sina respektive regioner. Det gäller katalanska i Katalonien och Balearerna,
baskiska i Baskien, galiciska i Galicien och valencianska i Valencia.
Spanien antog i november 2011 en omfattande strategi mot rasism,
rasdiskriminering, främlingshat och relaterade former av intolerans. Vidare
har regeringen på senare år arbetat aktivt med att förbättra datainsamling och
föra officiell statistik gällande incidenter och brott med diskriminerande
förtecken, vilken publiceras årligen i en samlad rapport. Landets polis- och
säkerhetsstyrkor har utbildats för att bättre kunna komma till rätta med
13 (17)
incidenter med rasistiska och främlingsfientliga förtecken. Det finns numera
även en fristående institution som bidrar med hjälp och stöd till offer för
diskriminering på rasgrunder eller etnisk härkomst.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
HBTQ-personer tillerkänns samma rättigheter som heterosexuella i fråga om
exempelvis äktenskap, adoption, arv och socialt skydd. HBTQ-kulturen har
länge haft ett stort inflytande inom framför allt spansk litteratur, konst, film
och teater men även i landets politiska och sociala fora.
Även om HBTQ-personer överlag åtnjuter stor acceptans bland den spanska
allmänheten så förekommer fortfarande diskriminering, hatbrott och
förföljelse av personer i Spanien på grund av deras sexuella läggning eller
könsidentitet. I maj 2015 upprättade regeringen ett observatorium online för
diskriminering på grund av könsidentitet eller sexuell läggning. Observatoriet
bistår offer med råd samt tar emot klagomål och rapporter från offer och
vittnen gällande diskriminering eller hatbrott. Sammanlagt under 2015
rapporterades 169 hatbrott mot personer på grund av deras sexuella
läggning.
Flyktingars och migranters rättigheter
De två autonoma spanska enklaverna Ceuta och Melilla är ofta mål för
flyktingar från olika delar av Afrika, och har som en konsekvens blivit
föremål för extremt stora flyktingströmmar och tryck på myndigheterna med
överfulla mottagningscentra som följd. Spanien har reformerat
mottagningscentrena i syfte att bemöta det allt ökande ankomstantalet och
flyktingkontor har upprättats på plats vid gränserna för att förenkla
asylproceduren på plats. Trots detta förekommer ännu rapporter från bland
annat Amnesty International om kollektiva förvisningar av migranter från Ceuta
och Melilla till Marocko, utan att personernas situation utretts och utan att
de fått tillfälle att söka asyl. Detta förfarande har delvis stöd i spansk lag men
strider mot internationell rätt.
Enligt Amnesty International lever nästan 750 000 papperslösa migranter i
Spanien utan tillräcklig tillgång till hälso- och sjukvård. Flertalet FN-organ
har uppmanat Spanien att garantera allmän tillgång till hälso- och sjukvård.
14 (17)
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Diskriminering mot personer med funktionsnedsättning är förbjudet enligt
lag inom områden som utbildning, arbete och offentliga tjänster såsom
hälsovård. Det finns en mängd statliga institutioner och
frivilligorganisationer som arbetar för att underlätta personer med
funktionsnedsättnings situation och deras integrering i samhället.
15 (17)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga
rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant
on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1977. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet
av dödsstraffet ratificerades år 1985 respektive år 1991.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1977.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2010.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD)
ratificerades år 1968.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) ratificerades år 1984. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades år 2001.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1987. Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2006.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC)
ratificerades år 1990. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade
konflikter ratificerades år 2002. Det tillhörande protokollet om handel med barn
och barnpornografi ratificerades år 2001.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2007.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år 2009.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee
Convention) och det tillhörande protokollet ratificerades år 1978.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the
International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2000.
Regionala instrument
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the
Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1979.
16 (17)
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for
the protection of National Minorities, ratificerades år 1995.
Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for
Regional or Minority Languages, ratificerades år 2001.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot
kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and
combating violence against women and domestic violence, ratificerades år 2014.
Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention
on Corruption, ratificerades år 2010.
I den universella granskningsmekanismen (UPR) vid FN:s råd för mänskliga
rättigheter gav Sverige rekommendationer till Spanien som bland annat
berörde asylförfarandet och lagändringar som skulle begränsa mötesfriheten.
17 (17)
