10.1 Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska
Skelettet har alltid tolkats som ett passivt organ som endast fungerar som en ställning för våra
muskler och för att husera blodbildande benmärg. Idag vet vi dock att skelettet inte är ett
passivt organ utan ett mycket aktivt sådant som kommunicerar med hela kroppen.
Osteocalcin är ett relativt nyupptäckt benämne som de senaste 10 åren kopplats till flera olika
processer och sjukdomar. Funktionen av osteocalcin har hos möss bevisats vara kopplat till
benomsättning, energiomsättning (ffa. insulin/blodsockerreglering), manlig fertilitet och
hjärnans utveckling hos foster. Hos människor har man i studier visat sambandet mellan höga
osteocalcinnivåer, benskörhet och frakturrisk samt låga nivåer av osteocalcin och sänkt
energiomsättning och blodsockerreglering (pre-diabetes/diabetes typ II), osteocalcin verkar
med andra ord ha en hormonell effekt.
Höga nivåer av osteocalcin har förutom detta visat sig vara kopplat till ökad risk för
prostatacancer, den vanligaste cancerformen hos män i Sverige. Idag tror man också att
diabetes typ II skyddar mot risken att få prostatacancer. Med andra ord så verkar låga nivåer
av osteocalcin ge fetma och diabetes men skydda mot prostatacancer och vice versa, kan
osteocalcin vara länken?
Om det stämmer att osteocalcin har en central roll kring dessa sjukdomar kanske det kan
innebära att vi i framtiden kan förutsäga vilka individer som riskerar att drabbas av både
diabetes och/eller prostatacancer samt att det eventuellt finns möjligheter att utveckla nya
mediciner för att förhindra uppkomsten/ bromsa utvecklingen av dessa sjukdomar. Detta
skulle innebära en enorm vinst för både individ och samhälle då prostatacancer och diabetes
typ II är att betraktas som folksjukdomar.
Vi har fått fram våra resultat genom att samköra 1000 individer (män) från ”MrOs-studien”
(en benskörhetsstudie) med prostatacancerregistret och dödsregistret. Sedan har vi tittat på
statistiska samband mellan benmarkörer (bl.a. osteocalcin) och prostatacancer. Vi har haft
benrelaterade blodprover som bakgrundsfaktorer för att utesluta att höga osteocalcinnivåer
och prostatacancer skulle bero på benskörhet och/eller metastaser.
Resultatet visar att benhormonet osteocalcin verkar vara förhöjt både innan och under tiden
man har prostatacancer. Vad detta står för är än så länge oklart. Framtida studier får avgöra
vilken betydelse osteocalcin har i utvecklingen av prostatacancer.
Titel på Svenska: Osteocalcin en ny prognostisk markör för prostatacancer med hopp om
nya behandlingsmöjligheter
Titel på engelska: Osteocalcin, a new prognostic marker for prostate cancer with hopes of
new, future treatments
Tutor/Handledare: Mohammad Haghsheno
