Språkstörning – vad är det?
Språkstörning är en funktionsnedsättning som yttrar sig i svårigheter att tala och att
förstå språk. Den som har språkstörning har avvikande uttal och grammatik,
begränsat ordförråd och nedsatt ord- och meningsförståelse, vilket kan skapa
problem i vardagen både med sociala kontakter och lärande.
Språkstörning märks tydligast hos barn och ungdomar, men svårigheter kan kvarstå
även i vuxen ålder.
Orsakerna till språkstörningar är inte helt kända. Det anses att flera orsaksfaktorer
bidrar till de språkliga svårigheterna. Forskning talar för att ärftliga faktorer spelar stor
roll och att språkstörningen även kan orsakas av skador under fostertid respektive
förlossning.
Hjärnan är ett komplicerat organ och det är många delar av hjärnan som måste
samarbeta för att språket och talet ska fungera.
Hos personer med språkstörning är vissa av hjärnans funktioner begränsade.
Det gäller framför allt funktioner som är viktiga för att man ska kunna uppfatta och
tolka språkljud, konstruera grammatiska mönster samt planera och organisera sin
talmotorik.
Symptom – hur yttrar sig språkstörningen?
Språkstörning ser olika ut hos olika individer. Vid tal- och språkstörning är barnets
språkförmåga påtagligt nedsatt jämfört med andra jämnåriga. Språkutvecklingen är
långsam. Det är svårt att lära sig nya ord och en person med språkstörning kan vara
svårförståelig till och med för närstående.
En språkstörning omfattar något eller flera av följande språkliga områden:
Förmågan att mottaga och hantera språkljud samt uttal (fonologi)
Ords betydelse/ ordförståelse och ordanvändning (semantik)
Förmågan att kombinera ord till meningar och använda rätt meningsbyggnad,
ordföljd och ändelser samt att kunna förstå mer komplexa meningar
(grammatik)
Förmågan att använda språket i ett sammanhang (pragmatik)
Ju fler områden som är drabbade desto allvarligare är språkstörningen.
En grav/ generell språkstörning innebär att man har svårigheter med både
språkförståelse och att själv uttrycka sig.
När språkförståelsen är begränsad är det svårt att ta in och tolka information som
man hör, vilket kan få konsekvenser både socialt och för inlärningen.
Barn med grav språkstörning har ofta tilläggssvårigheter som rör tex. motorik,
uppmärksamhet, koncentration och/ eller minne. Vissa barn agerar inte heller som
förväntat utifrån sin kronologiska ålder när det gäller exempelvis impulskontroll eller
att kunna hantera övergångar mellan aktiviteter. Detta göra att barnen är i behov av
struktur och planering.
Vid flerspråkighet uppträder en språkstörning i alla språken. Det går inte skynda på
språkutvecklingen genom att ta bort ett språk eftersom det är språkstörningen som är
bekymret och inte flerspråkigheten.
Behandling
Man kan inte bota den störning som ligger bakom språkstörningen, men det finns
mycket man kan göra för att träna och hitta sätt att kompensera för de svårigheter
barnet har.
Det är viktigt att föräldrar och andra vuxna förstår vilka behov barnet har, så att
förväntningar och krav blir lagom stora. Behandling ges av logopeder.
Genom att använda andra uttryckssätt än tal som bilder och tecken (GAKK – Grafisk
Alternativ och Kompletterande Kommunikation och TAKK- Tecken som Alternativ och
Kompletterande Kommunikation) underlättas förståelse och uttrycksförmåga för
personer med språkstörning.
I skolan är det avgörande att barnen får specialpedagogiskt stöd. Det är viktigt att
beakta behovet av anpassningar för elever med grav språkstörning. Det gäller
metoder, material, lokaler, gruppstorlek.
För att hjälpa ett barn med språkstörning att utvecklas är det viktigt med råd och stöd
både till barnet och till alla som regelbundet träffar barnet.
Vad kan man tänka på?
Eftersom barn med grav språkstörning har svårt att tolka och uppfatta det som sägs
är det bra att tänka på vissa saker.
Uttryck dig enkelt med korta meningar. Försök uttrycka dig i kronologisk
ordning när du pratar, tex ”först ska vi äta lunch, sen ska vi gå ut”. Detta är
lättare att förstå än ”vi ska gå ut efter lunchen”.
Se till att du har ögonkontakt och barnets uppmärksamhet när du pratar med
barnet. Förstärk gärna det du säger med en tydlig mimik, gester, tonfall.
Var tydlig och konkret. Att förstå ironi och tvetydigheter är svårt!
Försök att ta reda på om barnet förstått vad du sagt. Utgå från att det är svårt
och var hellre för tydligt än att förutsätta att barnet förstått.
Prata och fundera högt med ditt barn om det ni gör tillsammans, det ni ser, hör
och vad som händer. Det är viktigt att du svarar barnet och visar att du har
förstått eller om du inte förstått.
Upprepa det barnet säger, men på rätt sätt. Barnet får höra det rätta uttalet
eller den rätta grammatiska konstruktionen utan att bli tillrättavisad.
Visste du att…
1-2 % av barn i skolåldern har en allvarlig språkstörning. För en de är funktionsnedsättningen
lindrigare än för andra.
Språkstörning är vanligast hos barn, men kan finnas kvar även i vuxen ålder.
Fler pojkar än flickor drabbas av språkstörning.
Omgivningens möjlighet till förståelse, anpassning och stöd är av avgörande betydelse för
personer med språkstörning.
