Colostygia turbata
Mörkbrämad fältmätare
NE
NA
LC
DD
Fjärilar, Mätare
NT
VU
EN
CR
RE
Starkt hotad (EN)
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Geometridae (mätare), Släkte:
Colostygia, Art: Colostygia turbata - mörkbrämad fältmätare (Hübner, 1799) Synonymer:
Kännetecken
En medelstor grå mätare som är diskret färgad i olika grå nyanser och vitt. Framvingen har ett relativt brett,
mörkare grått mellanfält som är mörkare kantat och både inåt och utåt kantas av smalare gråvita tvärband. Den
främsta karaktären är de helvita bakvingarna med en bredare, jämnt gråfärgad utkantsbård. Vingspann 24-27 mm.
Utbredning och status
Mörkbrämad fältmätare är i Norden enbart utbredd på den egentliga nordkalotten. I Sverige är den påträffad i Torne
Lappmark, i Norge i Östfinnmark och i Finland i Kuusamoområdet, Kemin Lappi och Inarin Lappi. I samtliga länder
uppfattas arten som utpräglat lokal och sällsynt. På Kolahalvön är den bara påträffad i Petsamoområdet vilket skedde
före andra världskriget då denna provins tillhörde Finland. Märkligt nog finns ett fynd av arten från Onegasjön i
Ryska Karelen 1863 som möjligen indikerar en större och sydligare utbredning genom norra Ryssland. Från 1960talet till slutet av 1990-talet var arten lokalt talrik i områden öster om Kiruna, främst nära flygplatsen. Senare har
den varit fåtalig i området som är enda kända lokalen i modern tid i Sverige. I övriga Europa finns den i bergsområden
från Pyrenéerna och Alperna till Karpaterna i Polen och Uralbergen i Ryssland. Världsutbredningen sträcker sig från
Europas bergsområden och Nordkalotten genom norra mellersta Sibirien och i Centralasiens berg mot Kina och
Mongoliet.
Ekologi
Mörkbrämad fältmätare är knuten till mindre vattendrag med bredare bårder av högväxta, täta videsnår och högväxt
fjällbjörkskog på 350-500 m ö.h. strax utanför gränsen för den övre barrskogstaigan och där fjällbjörkszonen är
vidsträckt. Sannolikt gynnas arten av att årliga översvämningar i snösmältningstiden är mer begränsade och föredrar
därför videområden i planare terräng som inte tar emot fjällens långvarigare högflöden. Larven har vid uppfödning
ätit vattenmåra Galium palustre som är sannolik värdväxt trots att den har sin övre utbredningsgräns mot
fjällvärlden just där mörkbrämad fältmätare är utbredd. Larvutvecklingen är såvitt man förstått tvåårig och fjärilar
påträffas endast jämna år. Den övervintrar första gången i larvstadiet och sannolikt i puppstadiet andra året.
Mörkbrämad fältmätare är en av de tidigaste sommarfjärilarna och flyger från mitten av juni till början av juli. De är
enbart kvälls- och nattaktiva. Honorna vilar gärna på björkstammar. I Alperna är arten påtagligt vanligare och
påträffas ofta i dalgångar i övre trädgränsen där vegetationen är starkt påverkad av en mångårig beteshävd.
Hot
Artens begränsade utbredning i landet gör den sårbar för alla förändringar av livsmiljön som är del av Kiruna stads
expansion. Risken är stor att området runt flygplatsen blir attraktivt för industri- och logistikverksamhet. Den
nordliga och östliga utbredningen i Norden indikerar att arten är gynnad av ett klimat med många soltimmar och mer
begränsad årsnederbörd. Risken är stor att den försvinner ur landet till följd av den globala uppvärmningen som
förväntas ge högre årsnederbörd under sommarhalvåret och därmed i dessa trakter sannolikt också färre soltimmar.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Åtgärder
Kiruna kommun bör underrättas om artens trängda läge. Dess främsta förekomstytor bör undantas från exploatering.
Reglering av vattendragen genom förekomstområdet bör inte ske. Artens värdväxter och utvecklingscykel bör
undersökas närmare.
Litteratur
Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Oslo.
Imby, L. & Hellberg, H. 1974. Anteckningar om några nordliga Cidariinae (Lep., Geometridae). Ent. Tidskr. 95:172178.
Kaisila, J. 1947. Die Makrolepidopterenfauna des Aunus-Gebietes. Acta Ent. Fenn. 1: 1-112.
Kozlov, M. & Jalava, J. 1994. Lepidoptera of the Kola Peninsula, northwestern Russia, report no. 1 from the research
projekt on the Entomological Bioindicators on Kola Peninsula. Ent. Fenn. 5: 65-85.
Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1999. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 43-53.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2001. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 33-38.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2003. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124: 25-31.
Ryrholm, N. 2005. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 77-84.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
