Acasis appensata
Trolldruvelobmätare
NE
NA
LC
Fjärilar, Mätare
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Sårbar (VU)
B2ab(iii)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Geometridae (mätare), Släkte:
Acasis, Art: Acasis appensata - trolldruvelobmätare (Eversmann, 1842) Synonymer:
Kännetecken
Trolldruvelobmätare ger ett första intryck av gammaldags svartvitt fotografi. Framvingen är gråaktig med mörkare
pudring och mjukt avrundad vingspets. Mellanlinjen och ytterligare en till två parallella linjer i yttre mellanfältet är
mörkt brunaktiga med svarta punkter på vingribborna. Vingfransarna är skäckiga i mörkare och ljusare nyanser av
gråbrunt. De brungrå bakvingarna har en mycket liten mörk mittfläck. Vingspann 21–26 mm.
Utbredning och status
En oansenlig och troligen i stor utsträckning förbisedd art som sällan påträffas annat än vid målmedvetet
efterforskande. Det första fyndet av arten i landet är från Uppland: Älvkarleö bruk, 22 maj 1938. Totalt påträffades
tre djur under förloppet av två veckor. Trots att arten efterföljande år flitigt eftersöktes i trakten skulle det dröja
nästan 40 år innan den återfanns. Nästa fynd av arten i Sverige gjordes först 1974 vid Kengisbruk i Norrbotten. Sedan
dess har den upptäckts på ett tiotal lokaler runt Tornedalen, på bland annat Seskarö och Mörön efter Norrbotten
kusten och på Bjuröklubb i Västerbotten. Arten har i Sverige endast påträffats i något större antal och under en längre
följd av år vid Kengisbruk i Norrbotten och Masungsbyn i gränsen till Torne lappmark. Arten återfanns 1977 vid
Älvkarleö bruk nära den ursprungliga lokalen efter flera års träget letande. Ett tiotal fynd har därefter visat att arten
har en sparsam men någorlunda stabil population i trakten. Under 1990 talet har arten även anträffats i enstaka
exemplar på två lokaler i Gästrikland. Samtliga lokaler i det sydliga utbredningsområdet ligger samlade inom ett par
mils radie, och alla utom en ligger inom Dalälvens vattensystem. Utbredningen i Sverige är tydligt bifokal med minst
60 mil mellan de kända utbredningsområdena. Fynddata tyder på att den nordliga populationen har expanderat
söderut under de senaste tjugo åren. Arten verkar här vara instabil och fluktuera kraftigt mellan olika år. Vid
upprepat efterforskande av trolldruvelobmätare vid Masungsbyn och Mörön i Norrbotten visade den sig inte alls
under t.ex. 1994, trots att arten hade påträffats ett par år tidigare på bägge lokalerna. Arten saknas i Danmark, men
förekommer i Norge, Finland, Estland och Lettland. Den norska utbredningen är begränsad till två lokaler på
Vestlandet: Østerøy i Ydre Hordaland och Kvam i Indre Hordaland. I Finland är arten känd från Åland/Ahvenanmaa,
Södra Savolax/Etelä-Savo, Södra Österbotten/Etelä-Phojanmaa, Norra Tavastland/Pohjois-Häme och Mellersta
Österbotten/Keski-Phojanmaa samt från Kusamo till Enare lappmark/Inarin Lappi (Kaisila 1947, Skou 1984). Arten
är överallt sällsynt och lokal utom möjligen i Lappland, där den lokalt kan vara mer allmän. Världsutbredningen
sträcker sig från Japan, Sakhalin samt Amur- och Ussuriområdena, genom Sibirien till Ural, Ryssland och Västeuropa
från Nordskandinavien ner till Alperna.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Arten är känd för att huvudsakligen förekomma i anslutning till rinnande vatten. Typiska lokaler är ängsmark eller
ljus lövskogsmark med bäckar och mindre vattendrag. Den är även funnen på öppna marker längs älvar och infjärdar.
Flertalet kända lokaler är påverkade av återkommande översvämningar, bete eller slåtter. Sannolikt är kantzonen
mellan öppen mark och skog artens habitat i Dalälvsområdet, medan förekomster på öppna marker mer dominerar
norrut. I äldre litteratur anges endast trolldruva Actaea spicata som näringsväxt. I Norrbotten har honor av
trolldruvelobmätare observerats som av beteendet att döma lade ägg på strandveronika Veronica longifolia. Försök
med infångade honor har visat att arten verkligen lägger ägg på denna växt, som larverna även äter. Dessutom har
åtminstone vid ett tillfälle larven påträffats på växten. Eftersom några av fyndorterna för arten, t.ex. älvängarna vid
Mörön söder om Luleå, saknar bägge dessa växter har även möjligheten att arten kan ha ytterligare näringsväxter
diskuterats. Mutanen (2003) visade att den på havsstränderna öster om Bottniska viken huvudsakligen lever på
flädervänderot Valeriana sambucifolia. Larver på strandveronika uppges leva sällskapligt i spånad. Koch (1983) påstår
att A. appensata-larver på trolldruva lever på blommor och bär, medan Nordström (1941) anger att de lever mellan
löst sammanspunna blad. Från Finland rapporteras att larver på rödtrolldruva Actaea erythrocarpa lever av bären,
medan larver på Valeriana sambucifolia äter blommor och frön och lever inspunna i silkesrör. Alla källor är överens
om att arten övervintrar som puppa i en spånad i jorden. Fjärilarna påträffas främst vid håvning sent på kvällen men
har i sitt sydliga utbredningsområde även fångats med UV-ljus. Flygtiden infaller i Dalälvsområdet från slutet på maj
till slutet på juni. I norra delen av utbredningen har fjärilen vissa år påträffats från midsommartid ända fram till
mitten på juli.
Hot
Arten är beroende av miljöer som hålls öppna genom någon form av störning. Troligen är den sammanlagda ytan där
arten förekommer i Sverige mycket liten. Den hotas främst av vattenregleringar i småbäckar och större vattendrag,
som omintetgör den naturliga störningsregimen på tidvis översvämmade ängsmarker. Anläggandet av minikraftverk
bör nämnas som ett allvarligt hot i det här sammanhanget. Andra tänkbara hot är igenväxning och igenplantering av
ängar och betesmarker, alltför intensivt bete av strandängar samt dikning av tidvis översvämmad mark. Nedläggning
av mjölkproduktionen och omläggning av jordbruket i Kengisbruk riskerar att på några års sikt spoliera denna
klassiska lokal.
Åtgärder
En närmare studie över artens habitatkrav och värdväxter är önskvärd. Troligen krävs unika lösningar vad gäller
typen av insats på respektive lokal. Generellt kan sägas att åtgärder som gynnar artens näringsväxter är gynnsamma.
En röjning av busksly vid Älvkarleöbruk 1985 ledde t.ex. till en tillfällig uppblomstring av både trolldruvelobmätare
och näringsväxten trolldruva. Reglering av vattendrag med stränder där arten förekommer bör undvikas. Sannolikt
gynnas den även av extensivt bete av nötboskap och hästar.
Övrigt
Stig Torstenius har bidragit med värdefulla uppgifter i artfaktabladet.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Litteratur
Andersen, A. & Fjeldså, A. 1974. Lepidoptera new to Norway. Norsk Ent. Tidskr. 21: 53–57.
Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 67: 136–155.
Forster W. Wohfahrt. 1973. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Band V, Spanner (Geometridae). Franckh’sche
Verlagshandlung, Stuttgart.
Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.
Kaisila, J. 1947. Die Makrolepidopterenfauna des Aunus-Gebietes. Acta Ent. Fenn. 1: 1–112.
Källander C. 1994. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1993. Insectifera 2(1): 42–47 Källander C. 1996. Årets fjärilsfynd
från Gästrikland 1995. Insectifera 4: 29–40.
Mutanen, M., Välimäki, P. & Pöykkö H. Pohjanliuskamittarin (Acasis appensata) merenrantamuodon ravintokasvi ja
biologia. 2003. Baptria 28 (3): 18–21.
Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.
Palmqvist, G. 1975. Intressantare fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1974. Ent. Tidskr. 96(1–2): 58–59.
Palmqvist, G. 1977. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1976. Ent. Tidskr. 98: 31–33.
Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85–89.
Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99–104.
Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104: 55–58.
Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1987. Ent. Tidskr. 109: 59–64.
Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 98–102.
Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117: 35–48.
Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115: 37–44.
Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.
Författare
Clas Källander 2002. Rev. Clas Källander 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.
ArtDatabanken - artfaktablad
3
