Colostygia aptata
Grönvit fältmätare
NE
NA
LC
Fjärilar, Mätare
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Sårbar (VU)
B2ab(iii,v)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Geometridae (mätare), Släkte:
Colostygia, Art: Colostygia aptata - grönvit fältmätare (Hübner, 1813) Synonymer:
Kännetecken
Grönvit fältmätare har den typiska framvingeteckningen hos många mätare, med ett mörkare, mycket skarpt
avgränsat, mellanfält omgivet av ljusare teckningslösa fält. Den skiljer sig från andra mätare genom den gröngrå
kulören, som sticker igenom också i de vitgrå yttre fälten. Mellanfältet är inte mossgrönt eller gulgrönt som hos några
närbesläktade arter. Dessa arter har också en mer orolig teckning i mellanfältet och de yttre fälten. Bakvingarna är
vitgrå med svagt antytt mellanfält. Vingbredd 22–25 mm.
Utbredning och status
Grönvit fältmätare har en mycket begränsad utbredning i Sverige och har inte visat några tendenser till spridning
med nyetablering under de senaste 60 åren. Arten var ej känd från landet under 1800-talet och omnämns först av
Nordström (1935–41). Den är utbredd i Hälsingland i Ljusnans älvdal mellan Färila och Bollnäs, samt runt Delsbo.
Sannolikt förekommer den på några fler platser i mer kustnära områden, då den påträffats enstaka i Hälsingtuna 1970
och Iggesund 1951. I Medelpad, Sundsvallstrakten är arten endast utbredd i kustnära områden. I Ljusnans älvdal och
på Alnön har grönvit fältmätare varit lokalt talrik på flera områden under de senaste 40 åren. Endast ett exemplar
har påträffats norr om dessa förekomstområden i Ångermanland, Häggdånger 1980, och endast två exemplar har
påträffats söder om dessa områden i Västmanland, Fagersta 1950 och Gästrikland, Gävle 1999. I våra grannländer
förekommer grönvit fältmätare endast i Finland, Estland och Lettland. Under 1800-talet var arten i Finland endast
känd från Karelen. Arten utvidgade sin utbredning i Finland under första hälften av 1900-talet och det var sannolikt
först då den etablerade sig i Sverige. Grönvit fältmätare är idag känd som tämligen allmän från hela södra Finland till
cirka 64°N. Undantaget på västkusten där den är mycket fåtalig, samt på Åland där endast ett fåtal individer
påträffats. Arten har aldrig påträffats i provinsen runt Vasa. Enstaka fynduppgifter från Österbotten och Lappland
har inte kunnat verifieras. Världsutbredningen sträcker sig från Alperna, Sydtyskland, Polen, Baltikum och Norden
genom Ryssland och Sibirien till Kamtjatka i öster och med sydgräns i Altaj- och Sajanbergen. I Alperna förekommer
grönvit fältmätare upp till 2500 m ö.h.
Ekologi
Artens livsmiljö är friska blomrika ängsmarker i plan eller sidlänt terräng. På Alnön främst i övre delen av brantare,
eroderade raviner. Den förekommer där både på betade och obetade ängar. Vilka faktorer som begränsar artens
utbredning till mellersta Norrland är okänt. En tänkbar kombination av faktorer är att arten är både värmeälskande
och i behov av ett mer varaktigt snötäcke under vintern. De främsta förekomstområdena är på basisk berggrund och
mineralrik sandjord, som möjligen ger arten en högre överlevnad och ett större urval av habitat med rik förekomst av
värdväxter. Flygperioden infaller från andra veckan i juli till andra veckan i augusti. Aktiviteten är störst i
skymningen, men arten kommer under varma nätter också till UV-ljusfällor. Larverna lever på måror Galium spp.
Från Tyskland omnämns främst stormåra (buskmåra) Galium album (mollugo) som värdväxt. Denna måra har
inkommit med klöver- och gräsfröer under historisk tid och successivt nått en allt större spridning i Sverige. Detta
kan kanske förklara den relativt moderna etableringen av grönvit fältmätare i Sverige. Övervintringen lär ske som
halvvuxna larver och de förpuppas i juni.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Artens utbredning är inte fullständigt kartlagd, men sannolikt är dess spridningsförmåga idag starkt begränsad. De
fåtaliga förekomstområdena riskerar att förbuskas när beteshävd av olönsamma ängar upphör, speciellt i mer
kuperad terräng. Tidigare hävd vidmakthöll ett öppnare och mer mosaikartat landskap än det vi i framtiden kommer
att få. I trakten av Ljusdal hotas arten av samhällets expansion. Exploatering av mark för industri- och vägbyggnation
har redan spolierat det främsta förekomstområdet. På norra Alnön är arten beroende av ett extensivt bete av
nötboskap, bl.a. i starkt kuperad ravinmiljö, där betesdjuren undviker vissa svåråtkomliga avsnitt med örtvegetation.
Alnön har mycket näringsrik mulljord på vulkaniska, kalkhaltiga bergarter och riskerar på många områden att helt
växa igen med högörtsvegetation och alsly. Igenplantering och gödsling av betesmarker är, liksom en alltför intensiv
beteshävd, ett allvarligt hot mot kvarvarande miljöer för grönvit fältmätare.
Åtgärder
Artens förekomster bör säkerställas inom några områden där den samexisterar med andra rödlistade fjärilsarter. I
första hand på norra Alnön och i Tynderö i Medelpad. Andra rödlistade fjärilsarter där är mnemosynefjäril Parnassius
mnemosyne, kattunvisslare Pyrgus alveus och turkos blåvinge Aricia nicias, vilka samtliga är beroende av ett öppet
landskap. Förekomstområdena här bör omfattas av skötselplaner som innefattar åtgärder som gynnar fjärilsfaunan.
Markägare bör av länsstyrelsernas personal underättas om möjligheten att få tilläggserättning för fortsatt extensiv
beteshävd av nötboskap istället för generell miljöersättning som kräver att grässvålen är väl avbetad före säsongens
slut. Möjligen bör beteshävden inskränkas till en kortare period under slutet av säsongen. Endast ett
hagmarksområde, Smedsgårdens naturreservat på Alnön, omfattas av en skötselplan. Området är relativt nyligen röjt
efter omfattande igenväxning och betas idag av får. Fårbete ger vanligen ett alltför hårt betestryck som långsamt
utarmar förekomsten av insekter som är i behov av växter som når blomning och frösättning. En mer omfattande
inventering av grönvit fältmätares nuvarande förekomster och en studie av artens biologi bör snarast genomföras.
Litteratur
Aro, J.E. 1900. Suomen perhoset. Helsinki.
Forster, W. & Wohlfahrt, Th.A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas; Spanner (Geometridae). Francksches
verlagshandlung, Stuttgart.
Granath, E. 1988. Vägen ut i Sundsvalls natur. Sundsvalls Naturskyddsförening.
Hellman, E.A. 1948. Beobachtungen über die Grossschmetterlingsfauna der nächsten Umgebung von Mariehamn auf
Åland in den Jahren 1941-1943. Acta Ent. Fenn. 6: 3–92.
Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.
Källander, C. 2000. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1999. Insectifera 8: 8–20.
Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.
Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska centralredaktionen, Lund.
Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.
Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75–87.
Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135–137.
Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99–104.
Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31–45.
Pedmanson, R. & Viidalepp, J. 1994. Huvitavaid suurliblikate (Macrolepidoptera) leide Estist 1993. A.
Lepidopteroloogiline informatsioon 9: 32–46.
Petersen, B. 1940. Smärre meddelanden och notiser: Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars utbredning. Ent.
Tidskr. 61(1): 46–47.
Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.
Författare
Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
