Crenella decussata - liktandad dvargmussla - 102715

Crenella decussata
Liktandad dvärgmussla
NE
NA
LC
DD
Blötdjur, Marina musslor
NT
VU
EN
CR
RE
Kunskapsbrist (DD)
Klass: Bivalvia (musslor), Ordning: Mytiloida, Familj: Mytilidae (blåmusslor), Släkte: Crenella, Art: Crenella
decussata - liktandad dvärgmussla (Montagu, 1808) Synonymer:
Kännetecken
Crenella decussata är en oval liten mussla, som endast blir ca 5,5 mm lång (längsta skalmåttet). I Arktis blir arten
större än i sydliga nejder. Skalen är tunna, vita och hos levande exemplar halvgenomskinliga. Mjukdelarna är gråvita,
men blir grönaktiga nära skalbucklan. Skalhalvorna är lika stora och - frånsett att skalbucklan lutar åt ena hållet nästan symmetriska i förhållande till en tänkt axel genom skalens mitt. Varje skalhalva har 50–60 radiära ribbor,
vilka korsas av 40–50 koncentriska linjer hos vuxna djur. Låsbandet är internt och sitter fast vid en stor platta
nedanför skalbucklan. Muskelavtryck och mantellinje är ganska otydliga. Periostracum tunt, brungrönt.
Utbredning och status
C. decussata har en i huvudsak cirkumpolär utbredning, och är i Nordatlanten känd från arktiska hav, t.ex. vid Island,
runt Svalbard och utmed hela Norges kust ner till Skagerrak och Bohuslän samt söderut i Kattegatt till norra delarna
av Öresund och Bälthavet. Vidare förekommer den vid Färöarna, Shetlandsöarna och runt norra Brittiska Öarna
söderut till Bristol Channel. I västra Atlanten går den via Grönland söderut till Cape Hatteras. I Stilla Havet
förekommer den syd till Korea och Kalifornien. Artens djuputbredning är 4–200 meter, även om den i arktiska hav
förekommer grundare än så. I våra hav påträffas arten i regel på 5–20 meters djup. Arten var fram till början på 70talet vanlig på sandbottnar i Kosterområdet, men har sedan dess gått tillbaka kraftigt och tycks i det närmaste vara
försvunnen. I Öresund-Kattegattområdet har under 1990-talet endast några få exemplar påträffats vid ett tillfälle på
en 17 m djup lokal i centrala Öresund. Resultatlösa eftersök har gjorts i Gullmaren och Koster-området. Arten är
sannolikt starkt hotad, eller redan försvunnen från våra vatten, men p g a att inga uppgifter om dess status föreligger
från de senaste tio åren klassificeras den ändå som DD.
Ekologi
Lever på sandiga grusiga bottnar eller sandblandade slambottnar, där den fäster vid stora sand-, gruskorn eller andra
underlag med hjälp av sin byssustråd. I våra hav påträffas arten i regel på 5-20 meters djup. Från 1860-talet finns
uppgifter om att musslan gärna lever aggregerad. Från senare tid finns få publicerade uppgifter om artens ekologi,
men det verkar rimligt att anta att den sprids via pelagiska larver.
Hot
Det är inte klarlagt vad som ligger bakom artens tillbakagång, men med tanke på dess övriga utbredning är det troligt
att musslan i våra hav lever på gränsen av sitt södra utbredningsområde. Den globala uppvärmningen kan därmed
medföra att artens sydgräns efterhand flyttas norröver längs Norges kust.
Åtgärder
Det är viktigt att arbetet med att begränsa klimatförändringarna fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att
föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens status och ekologi är så bristfällig.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Etymologi: Crena, dimin. Crenula, Lat., ”inskärning, hack”; -ella, Lat., diminitivsuffix; decussatus, Lat., ”korsad, delad
korsvis”, sannolikt syftande på den radiära skulpturen och tillväxtlinjerna, som korsar varandra. Foto:
www.ne.jp/asahi/dexter/sinister/Bentos/frame/CreDec.html.
Litteratur
Jefferys, J. G. 1863. British conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the
surrounding seas. Vol. II. Marine shells, comprising the Brachiopoda, and Conchifera from the family of Anomiidae to
that of Mactridae. Van Voorst, London.
Jensen, A. S. & Spärck, R. 1934. Bløddyr. II. Saltvandsmuslinger. Danmarks Fauna 39.
Møller Christensen, J., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstrand, Stockholm.
Óskarsson, I. 1982. Skeldyrafána Ìslands. Prentsmidjan Leiftur HF.
Poppe, G. & Goto, Y. 1993. European Seashells. Vol. II: (Scaphopoda, Bivalvia, Cephalopoda). Verlag Christa Hemmen.
Tebble, N. 1966. British bivalve seashells. A Handbook for Identification. British Museum (Nat. Hist.)
Författare
Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.
ArtDatabanken - artfaktablad
2