Bibelskola om Jerusalem – del 4:
Från tempelland till självständighet
Troligen kom många judar att bosätta sig utanför stadsmurarna, och staden växte efterhand västerut. Osäkerheten är dock stor om utbredningen av staden några
sekel efter Nehemja.
Under den persiska tiden utbildas en konkurrerande
tempelkult på berget Gerissim för områdets icke-judiska befolkning. Här tycks en ättling till översteprästen i
Jerusalem varit framträdande tillsammans med en ståthållare Sanballat. (Jmfr Neh 13:28). Denna samaritanska kult finns kvar än idag, även om templet förstördes efter några sekler..
Den judiska ”enklaven” utvecklades mer och mer till
en tempelstat, där översteprästen kom att överta ståthållarens maktbefogenheter. Översteprästen bestämde
förutom tempelkulten också över det civila livet och såg
till att skatten drevs in till perserna.
Efter drygt 200 år av persiskt styre intogs området av
det nya grekiska riket under Alexander den store, 332
f Kr. Han dog dock redan 323 f Kr och det stora grekiska imperiet delades upp mellan hans generaler i fyra
stora områden. Judeen med Jerusalem intogs av Ptolemaios I, härskaren i Sydriket - Egypten. Enligt Josefus
deporterade Ptolemaios en stor del av Judeens och Jerusalems invånare till Alexandria i Egypten, men de kvarvarande lämnades att förvalta tempellandet utan större
inblandning i dess inre angelägenheter.
År 198 f Kr övergick Judeen till det syrisk-grekiska
riket under Antiokius III. Till en början märktes inte så
stora förändringar för Jerusalemområdet, men situationen ändrades under sonen Antiokius IV. Han var
fast besluten att införa den grekiska kulturen – hellenismen - i hela sitt rike och såg sig själv som gudomlig
med titeln Theos Epifanes (den synlige guden).
År 168 f Kr intogs Jerusalem med ett blodbad som
följd, men Antiochos nöjde sig inte med detta. Mot
slutet av 167 f Kr lät han avskaffa den judiska tempeltjänsten och förbjöd firande av sabbat och högtider.
Han gav order om att förstöra heliga skrifter och förbjöd omskärelse. Kulmen nåddes i dec 167, när ett nytt
altare till Zeus restes på brännofferaltarets plats, där
man lät offra svin och andra orena djur. Detta såg
Jerusalem ca 150 f Kr. Murens läge osäkert.
Den blå linjen är Jerusalems nuvarande mur.
På 400-talet f Kr var Jerusalem en liten
muromgärdad stad inom det stora persiska
imperiet.
judarna som den ”förödelsens styggelse” som Daniel
profeterat om (Dan 11:31).
Mackabeerböckerna skildrar judarnas uppror mot
syrierna under ledning av Judas Mackabeos. Han var
son till prästen Mattathias, som blev den tändande
gnistan till revolten. Efter att ha drivit två syriska
armeer på flykten, ockuperade Judas tempelområdet,
164 f Kr, och renade det. Styggelsens altare togs ned
och ersattes med ett brännofferaltare i ohuggen sten.
Vid reningen av Templet fann man enligt traditionen
en liten oljeflaska med ren (kosher) olja till menoran,
och den 25 Kislev 164 invigdes Templet på nytt. Oljan
räckte mirakulöst i åtta dagar ända till ny olja hade
hunnit beredas. Till minne av denna händelse firas
Chanucka-högtiden under åtta dagar. (Se månadens
almanacka!)
Från 164 f Kr fortsatte befrielsekriget med förnyad
kraft också utanför Judéens område. Jerusalem var nu
åter huvudstad i ett självständigt judiskt rike.
Kartan visar en möjlig storlek vid tiden för upproret.
TEXT OCH KARTA: KENT FAGERFJÄLL
Shaloms bibelskola kan komma till din församling.
Kontakta Kent Fagerfjäll eller expeditionen (se sid 2-3).
