Utveckling av cellbiologiska metoder för att påvisa amyloid-
peptiden vid karakterisering av Alzheimer mutationer
Charlotte Stenh
Demens är ett samlingsnamn för de sjukdomar som drabbar centrala nervsystemet och som
ger gradvis tilltagande minnessvårigheter. Den vanligaste formen av demens är Alzheimers
sjukdom som leder till minnesförlust, talsvårigheter och svårigheter att planera och
organisera. Att använda kniv och gaffel och att klä på sig är vardagliga ting som kan vara
svåra att utföra för en person med Alzheimers sjukdom. I en Alzheimer-hjärna ökar
koncentrationen av ett protein som kallas amyloid-. Slutligen bildas klumpar med amyloid-
som gör att hjärnans celler inte kan arbeta normalt, och till slut dör cellerna. När cellerna i
hjärnan dör en efter en slutar hjärnan så småningom att fungera, vilket visar sig som demens.
Många fall av Alzheimers sjukdom är familjära, det vill säga sjukdomen är ärftlig och
“går” i familjen. I en del av dessa familjer har man hittat olika mutationer, det vill säga
förändringar, i arvsmassan. Arvsmassan består av en mängd gener där varje gen är en ritning
för hur kroppen ska bygga ett visst protein. Om det finns fel i denna ritning kan det leda till att
proteinet byggs på fel sätt, att det byggs för mycket eller för lite, eller också går det inte alls
att läsa ritningen så att det inte bildas något protein.
Amyloid- bildas genom att klippas ut ur ett annat protein som kallas amyloidprekursorproteinet (APP). Mutationer i den gen som utgör ritningen för APP leder till att utklippningen
av amyloid- förändras.
Målet med den här studien var att undersöka hur olika mutationer i genen för APP påverkar
utklyvningen av amyloid-. För att jag skulle kunna mäta amyloid- måste dess nivå höjas.
Detta var möjligt genom att en mutation (den så kallade svenska mutationen) som var känd
för att höja nivån av amyloid- kombinerades med doe olika mutationerna vilkas egenskaper
skulle studeras. Då nivån av amyloid- blivit mätbar var nästa steg att jämföra mutationernas
effekt på utklyvningen av detta protein. Dessa försök föll dock utanför den tidsram som fanns
för denna studie.
Slutsatsen av min undersökning är att nivån av amyloid- går att höja genom en
kombination av den svenska mutationen och andra mutationer. Detta möjliggör vidare studier
av olika APP mutationers effekt på utklyningen av amyloid-, vilket kan leda till större
förståelse av de molekylära mekanismer som ligger bakom Alzheimers sjukdom.
Examensarbete i biologi, 20 p, 6 juni 2000
Institutionen för klinisk neurovetenskap, arbetsterapi och äldrevårdsforskning, Karolinska
Institutet, Huddinge sjukhus, Novum
Handledare: Lars Lannfelt MD PhD, och Camilla Nilsberth MSc
