Kväveoxid, en ulv i fårakläder?
Mehdi Motallebipour
Vi kan se på människans arvsmassa som på en bok, där språket kan varieras och nyanseras
med hjälp av olika ord och uttryck. Precis som i språket utvecklas våra gener under tidens
gång genom att nya ord och uttryck tillkommer eller inlånas och vissa försvinner. Det är dessa
förändringar som har gjort att varje människa blir en individ med säregna fysiska egenskaper.
Det förekommer dock variationer som direkt orsakar sjukdomar eller som gör oss mer
mottagliga för sjukdomar. Arvsmassan, DNA:t, består av miljontals nukleotider, som är
byggstenar i våra gener och motsvarar orden i en mening. Samma gen kan bestå av olika
byggstenar på vissa ställen hos olika individer. Det kan finnas olika nukleotider på ett ställe,
eller också kan antalet upprepningar av några få på varandra följande nukleotider variera.
Sådana olikheter kallas mutationer eller polymorfier. Man tror att vissa mutationer i
promotorn, den del av en gen som reglerar hur mycket genprodukt som skall bildas, kan leda
till olika mängder av produkten.
Kväveoxid, NO, är en mycket vanlig signalmolekyl i kroppen och har många olika funktioner.
Den kan till exempel verka antibakteriellt på vissa ställen medan den på andra ställen kan
fungera som reglage för blodflödet i ådrorna. Det har också visat sig att kväveoxid kan vålla
skador på nerverna. En av de sjukdomar där man tror att NO är inblandad är grön starr eller
glaukom. Glaukom är ett samlingsbegrepp för en serie störningar som kan orsakas av högt
tryck inne i ögat. Det höga trycket är en följd av att den kanal som dränerar ögat på vätska är
tilltäppt (som när löv fastnar i en takränna). Det förhöjda trycket medför i sin tur att genen för
det protein som bildar kväveoxid aktiveras. NO i höga mängder orsakar skador på de
nervtrådar som överför synsignalen från ögat till hjärnan.
Jag har tittat på de mutationer som finns i promotorn för kväveoxidgenen. En grupp med
glaukompatienter och en kontrollgrupp jämfördes för att se om någon kombination av dessa
mutationer förekom i högre frekvens hos patienter. Detta skulle kunna bidra till att göra dem
mer benägna att utveckla grön starr. Genom att använda olika metoder, bestämde jag för varje
deltagare i denna studie vilka typer av mutationer de hade i sin kväveoxidgen och vilka
mutationer som förekom tillsammans.. Det visade sig att ingen kombination av mutationer
förekom oftare hos patienterna än i kontrollgruppen, men en mutation var vanligare hos
patienterna. Denna mutation innebar ett visst antal upprepningar av en följd av nukleotider,
som i annan studie visats öka genens aktivitet. Det kan innebära att när genen för kväveoxid
aktiveras hos glaukompatienter bildas mera NO i ögat, vilket medför en större skada på
nerverna.
Hur synfältet kan förändras. Den vänstra bilden
föreställer ett normalt seende, medan den högra visar
samma bild ur en glaukompatients perspektiv.
Kunskapen om hur vi skiljer oss från
varandra på gennivå, kan hjälpa
forskarna att skräddarsy mediciner eller
att utveckla metoder för bättre
behandling och förebyggande av
sjukdomsutveckling på ett tidigare
stadium.
Bildkälla: Synskadades Riksförbund, SRF
Examensarbete i biologi, 20 p, VT 2002
Institutionen för biologisk grundutbildning och Institutionen för genetik och patologi, Uppsala Universitet
Handledare: Professor Claes Wadelius
