1945 – 1989: välfärd i atombombens skugga
Inledning
”Mina tidigaste minnen är fyllda av kärlek. Av dofterna från mammas kök, av
det stora huset som jag bodde i tillsammans med mina sju syskon, av min
gammelmorbrors leende, av träden i vår trädgård och av mina skolkamrater.”
Men den 8 juni 1972 nådde Vietnamkriget hennes by, flygplan kom och bomber föll. Nioåriga
Kim Phuc sprang ifrån explosionsområdet med ryggen helt sönderbränd och skrek ut sin
smärta. Bilden av Kim blev bilden av krigets grymhet.
Vad tycker du? Finns det krig, och i så fall vilka, som måste föras, trots att man vet att även
om man försöker undvika det så kommer oskyldiga att drabbas?
Trots att den internationella organisationen FN, Förenta nationerna, bildats 1945 för att främja
samarbete mellan människor i världen levde mänskligheten under ett nytt hot. Det var hotet
om att ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet inte bara skulle utplåna hela städer, utan hela
mänskligheten. Det spända förhållandet och dragkampen mellan de två supermakterna kom
att kallas det kalla kriget som varade från andra världskriget slut fram till 1989.
Trots kärnvapenhotet levde snart många människor i välfärd med ett tryggare och bekvämare
liv än någon generation tidigare. Men samtidigt var nöden stor i fattiga länder.
Europa dominerade inte längre världen, dess stormakter kunde inte längre hålla ihop sina
väldiga riken av kolonier. Men Europas idéer om parlament, lagar och välfärd spreds över
världen. Så gjorde även de kommunistiska idéerna som också de härstammade från Europa.1
Öst mot Väst
1946 klev Winston Churchill upp i en talarstol. Han hade varit premiärminister i
Storbritannien under andra världskriget. Han talade nu om en ”järnridå” genom Europa –
kontinenten var delad i öst och väst. Sovjet lät inrätta kommunistiska regimer i länderna i
östra Europa som ytterst kontrollerades av Sovjet. USA pumpade in pengar i västra Europa
och erbjöd medlemskap i militäralliansen NATO.
1949 utförde Sovjet sitt första prov av en atombomb.2 Kapprustningen mellan USA och
Sovjet ledde till att båda länderna skaffade sig fler och starkare bomber. 1961 provsprängde
Sovjet en atombomb med en sprängverkan på cirka 50 megaton trotyl på en ö i norra ishavet.
Det betyder att bomben var 4 000 gånger kraftigare än den som fälldes över den japanska
staden Hiroshima 1945.3 USA största provsprängning ägde rum 1954 (15 megaton) och den
största atombomben man tillverkade var på 25 megatons sprängverkan och tillverkades
mellan 1960 och 1962 i cirka 500 exemplar.4
Innan vi tittar på några av kalla krigets konflikter så ska vi se hur det gick när världens gamla
stormakter från Europa, främst Storbritannien och Frankrike, blev av med sina kolonier.
Sidan 1 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
1
Avkoloniseringen. Kolonierna gör sig fria.
Några exempel från Asien
Bland de första länderna att göra sig fria från britterna var Indien och Pakistan 1947. Detta
gick oblodigt till och blev en stor framgång för Mahatma Gandhi som länge hade kämpat för
indisk självständighet utifrån icke-våldsprinciper. Indien införde ett statsskick efter brittiskt
mönster och har kallats ”världens största demokrati”. Men det uppstod gränstvister mellan
Indien och Pakistan och konflikten om gränsområdet Kashmir finns kvar än idag.
Det blev betydligt blodigare när Frankrike förlorade sina kolonier mellan Indien och Kina.
Först efter ett långt krig, kriget i Indokina 1946 – 1954, erövrade Laos, Kambodja och
Vietnam sin självständighet.
Några exempel från norra Afrika och Mellanöstern
När Frankrike förlorat sina kolonier i Asien fick man problem på annat håll. 1954 – 1962 blev
våldsamma år i det nordafrikanska landet Algeriet när man bröt sig loss från Frankrike.
Efter första världskrigets 1918 krympte det Osmanska riket ihop och omvandlades till dagens
Turkiet. Då fick Storbritannien kontrollen över en del områden i Mellanöstern som tidigare
legat under det Osmanska riket. Detta var alltså inga kolonier som Storbritannien erövrat
under 1800-talet, utan britterna hade i uppdrag att förbereda områdena för att bli helt
självständiga länder.5 Britterna utlovade ett område som kallades Palestina till både den
arabiska befolkningen som bodde där och till judar som var intresserade av att bilda ett eget
land. I området bodde redan mindre grupper av judar men britternas löfte om en stat och
nazisternas förföljelser i Tyskland under 1930-talet gjorde att den judiska invandringen till
Palestina ökade kraftigt.6
Efter andra världskriget överlämnade britterna gränsdragningsproblemet till FN, som föreslog
att den judiska staten Israel skulle omfatta 55 % av Palestinas yta och den arabiska ca 44 %.
Staden Jerusalem skulle stå under FN-styre. När Israel utropades 1948 anföll araber från
Palestina och omkringliggande länder. Men Israel slog tillbaka och kriget slutade med att
Israel hade utökat sitt territorium till 77 % av Palestinas yta.7 Någon arabisk palestinsk stat
blev aldrig till och många arabpalestinier fick fortsätta att leva i flyktingläger. Krig skulle
återkomma flera gånger och konflikten blev en av världens ständiga oroshärdar.
Ett exempel från Afrika: Guldkusten blir Ghana
I den brittiska kolonin Guldkusten i Västafrika fanns inte bara guld utan också kakaobönor.
Kolonialherrarna ville gärna lyfta fram att de hade gjort så att hälsovård och utbildning hade
blivit mycket bättre i kolonierna. Guldkusten hade också den högsta levnadsstandarden i
Västafrika. Men det fanns också en annan sida. Britterna mer eller mindre tvingade folk i
Guldkusten att odla mer och mer kakao som skulle säljas utomlands istället för att odla mat
till sig själva.8 Anim Assiful växte upp vid en kakaoodling:
”Det fanns många brittiska företag i kakaobranschen. De skickade ut folk för att
köpa kakao från byborna. Vi hade inga egna vågar, så vi blev lurade. Vi var
tvungna att godta priset de gav oss. Priset var fastlagt av britterna, och vi hade
inget att säga till om.”9
Soldater från afrikanska kolonier hade hjälpt Storbritannien i andra världskriget. Vid krigets
slut var afrikanska soldater som kämpat mot Japan på väg hem via Indien. Där mötte man
Sidan 2 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
2
indier som kämpade för självständighet. Geoffrey Adoumah som var på väg hem till
Guldkusten minns:
”Folk i västra Indien var väldigt politiska. Vi diskuterade med några av dem. De
frågade varför vi slogs för Storbritannien. Vi sa att vi stred för en fri värld. De
fråga oss: ’Men är ni fria? Kämpa för er egen frihet först!’ Det här gjorde djupt
intryck på soldaterna från Guldkusten. Särskilt på mig gjorde det här djupt
intryck.”10
Väl hemma i Guldkusten började krigsveteraner leda demonstrationer. Det blev kravaller. En
massrörelse växte fram med bojkotter av brittiska varor och strejker. Det bodde 5 000 brittiska
handelsmän bland 2 miljoner afrikaner i Guldkusten. Britterna fängslade personer som de
ansåg utgjorde ett hot. Men självständigheten kom så småningom.
1957 blev Guldkusten ett självständigt land och bytte namn till Ghana, vilket var namnet på
ett mäktigt gammalt afrikanskt rike. Ghana var ett av de första länderna som blev självständigt
i Afrika söder om Sahara. Ett tiotal år senare hade ett trettiotal länder, alltså de flesta,
afrikanska länder gjort sig fria.
Många länder skulle också följa den utveckling som Ghana fick. Den förste presidenten i
Ghana, Kwame Nkrumah var inspirerad av kommunistiska idéer och hade kontakter med
Sovjet. De skickade rådgivare och vapen till Nkrumah men landet blev inte det
kommunistiska fotfäste som Sovjet hoppats på. Ghanas ekonomi blev allt sämre. 1964 blev
det tydligt att Ghana var en enpartistat och Nkrumah utsåg sig själv till president på livstid.
När han var iväg från landet på statsbesök 1966 genomfördes en militärkupp, som stöddes av
den amerikanska hemliga underrättelsetjänsten CIA. Därefter följde omväxlande perioder där
demokrati skymtade till men olika militärkupper genomfördes och det var länge diktatur. I
början av 1990-talet infördes flerpartisystem och val men valfusk förekom.11
Ghanas utveckling där demokratin föll och avlöstes av olika typer av diktaturer liknar många
andra länders utveckling i Afrika efter självständigheten. Låt oss nu återvända till det kalla
krigets globala dragkamp mellan USA och Sovjet.
Kalla kriget – den globala dragkampen mellan USA och Sovjet
Kalla krigets Afrika
Exemplet Ghana visar hur de två supermakterna Sovjet och USA blandade sig i politiken för
att få allierade över hela världen. Men det kalla kriget hade börjat i Europa.
Kalla krigets Europa
Europa delades upp i öst och väst. Kommunistländer i öst och icke-kommunistiska länder i
väst. Tyskland kunde man inte enas om utan landet delades i Västtyskland och Östtyskland.
Det senare landet blev kommunistiskt. Men halva staden Berlin i Östtyskland fortsatte att
tillhöra väst. Det blev så att säga en ö av väst inne i Östyskland. 1961 byggde man en mur
runt Västberlin. Östtyskland försökte få det till att det var murare som spontant uppförde den
43 kilometer långa muren som ett skydd mot Väst.12 Men det var den östtyska ledningen som
givit ordern om att bygga muren, efter att först fått godkänt av Sovjet. Detta för att så många
människor hade flytt, 2,7 miljoner från 1949 till 1961, till Västberlin för att därifrån ta sig ut
till Väst.13
Sidan 3 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
3
Kalla krigets Asien
Efter andra världskriget var det ett inbördeskrig i Kina. 1949 kunde Mao Zedong utropa det
väldiga Kina som ett kommunistiskt land.
I Korea blev det konflikt när den norra delen som blivit kommunistiskt efter andra
världskriget anföll den södra delen. USA ville hindra utbredningen av kommunistiska länder
i världen och gick i krig på Sydkoreas sida. Sovjet stöttade Nordkorea med vapen som
dessutom fick hjälp från Kina som gick in med 200 000 soldater.14 USA vågade inte föra
kriget vidare på kinesisk mark för då var man rädd för att Sovjet skulle gå med i kriget och det
hela skulle utveckla sig till ett storkrig mellan supermakterna. Koreakriget som hade börjat
1950 slutade 1953. Då var man tillbaka där man hade börjat, kriget slutade oavgjort och
landet delades i det kommunistiska Nordkorea och Sydkorea fortsatte att vara en slags
militärdiktatur.
Efter att fransmännen lämnat området mellan Indien och Kina 1954 bildades tre självständiga
stater Laos, Kambodja och Vietnam. Det sistnämnda landet delades. Den norra delen blev en
kommunistisk diktatur och i den södra delen kom en diktator till makten som drev en
antikommunistisk politik och fick därför stöd från USA. Från amerikanskt håll fortsatte man
att bekämpa kommunistisk utbredning. Man fruktade att om ett land blev kommunistiskt
skulle bredvidliggande länder följa efter som dominobrickor. En kommunistisk
motståndsrörelse i Sydvietnam fick stöd av Nordvietnam, som i sin tur fick vapen från Sovjet
och Kina. USA sände fler och fler trupper till Vietnam. 1961 fanns 3000 personer från USA:s
militär på plats. 1969 var insatsen som störst med 543 400 amerikanska soldater i Vietnam.15
USA använde mer bomber (dock inte atombomber) än vad som använts av alla länder
tillsammans under andra världskriget. Men krigets fortsatte och protesterna växte, både i USA
och i världen. 1973 drog sig USA ur. Två år senare, 1975, slutade Vietnamkriget med att
Nordvietnam erövrade Sydvietnam och hela landet blev en kommunistisk regim. Därtill hade
grannländerna Laos och Kambodja blivit kommunistiska.
Land16
Döda
Sårade
USA
över 55 000
305 000
Sydvietnam
Över 250 000
780 000
Nordvietnam
925 000
2 miljoner
(svårare att beräkna antalet)
Till detta skall läggas flera hundra tusen civila offer i Nord- och Sydvietnam och all den
förödelse som inte minst bombningarna orsakade.
Det har sagts att fastän USA var obesegrat på slagfältet, hade man hela tiden underskattat
fiendens politiska vilja att kämpa, och överskattat det amerikanska folkets vilja att stödja
kriget.17 USA:s ekonomi påverkades negativt flera år efter det att man dragits sig ur eftersom
man lagt så mycket pengar på kriget.18
Kim Phuc upplever Vietnamnkriget
I inledningen av kapitlet berättades om den nioåriga flickan Kim Phuc som tillsammans med
sina syskon och kusiner sprang fram på bygatan i Trang Bang. De hade tillsammans med
några sydvietnamesiska soldater av misstag setts som fiendesoldateter och bombats av
sydvietnamesiskt flyg. Kim Phuc minns att hon såg eld omkring sig och hur det brann i
vänster arm. Hon slet av sig sina brinnande kläder och skrek: "Nong qua, nong qua!", för
varmt, för varmt på vietnamesiska. De hade bombat med napalm, en slags bensinbomb i
gelékonsistens. Fotografen och journalister som befann sig i närheten tog med barnen till ett
Sidan 4 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
4
sjukhus. Där trodde man inte att Kim skulle överleva eftersom hon hade tredje gradens
brännskador över hela ryggen och vänster arm. Hon flyttades till ett annat sjukhus som satts
upp av bland annat amerikanska frivilliga. Efter ett antal operationer och 14 månader på
sjukhus där hon regelbundet svimmade av smärta kunde Kim komma hem. När hon blev lite
äldre minns hon:
”När jag så småningom kunde börja skolan önskade jag att jag hade kunnat ha
kortärmade blusar som de andra flickorna. Många gånger höll jag fram mina
båda armar och tittade på dem. Den högra var perfekt och vacker, men den
vänstra armen och ryggen var vanställda och fulla av ärr. Varför skulle detta
hända just mig? frågade jag mig själv. Jag ville så fruktansvärt gärna vara
’normal’ ”19
Hon trodde att hon aldrig skulle få uppleva kärlek och äktenskap.
Den smärtsamma bilden av Kim från 1972 hade snabbt blivit känd över hela världen och en
symbol för krigets grymhet. Tio år senare drömde Kim om att bli läkare. Men hon tvingades
att avbryta sina studier vid universitet, därför att den kommunistiska regimen i Vietnam ville
använda henne i propagandasyfte. Hon blev en ”nationell krigssymbol” och hon måste alltid
finnas till hands för alla utländska journalister. Hon stod under daglig övervakning. Men 1986
tilläts hon fortsätta sina studier i det kommunistiska landet Cuba – om än under speciell
övervakning.
Väl på Cuba träffade hon en annan vietnamesisk student som så småningom skulle bli hennes
pojkvän. De gifte sig 1992 och fick av de vietnamesiska myndighetrna tillåtelse att flyga på
bröllopsresa till Moskva i Sovjetunionen.20
Kalla krigets Sydamerika
I Mellan- och Sydamerika fanns i princip inga kolonier kvar, här hade de flesta länderna
erövrat sin självständighet från främst Spanien under 1800-talet. I denna del av världen finns
många exempel på hur USA lade sig i ländernas politik.
Guatemala var ett litet land i Mellanamerika där skillnaderna var stora mellan fattiga och rika.
I början av 1950-talet varnade den amerikanske presidenten för att Guatemala skulle komma
att bli ”fäste för kommunismen på denna kontinent”.21 Kommunistpartiet i landet hade fått
mer inflytande, och landet hade köpt vapen från det kommunistiska Tjeckoslovakien i Europa.
Guatemalas president drev igenom en jordreform som bland annat innebar att staten tog en del
jord från det stora amerikanska företaget United Fruit Company. Alla i Guetamala gillade inte
den förda politiken. Det gjorde man inte heller i styrelserummen i Boston för United Fruit
Company. Man hade investerat stora summor i Gueatemala, man kontrollerade direkt eller
indirekt nästan 40 000 jobb i landet, man hade i princip monopol på landets bananexport och
ett dotterbolag ägde nästan hela landets järnvägsnät. 22 USA:s regering tränade och utrustade
en invasionsstyrka bestående av människor som lämnat Guatemala med en ivrig antikommunist, överste Castillo Armas, som ledare. Deras träning genomfördes i grannlandet
Honduras på United Fruit Company’s ägor. 1954 gick invasionsstyrkans över gränsen och
störtade den folkvalde presidenten.23 Efter den väpnade kuppen stödde sig Castillio Armas på
en grupp militärer och styrde landet diktatoriskt. Han tog tillbaka jordreformerna och
avrättade hundratals vänstersympatisörer.
Sidan 5 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
5
Efter kuppen blev det en våldsam tid i Gueatemala. Detta var vanligt i Latinamerika under
denna tid. Mellan åren 1945 – 1968 upplevde Latinamerikas 22 länder totalt 59 militärkupper.
På Cuba lyckades Fidel Castro efter gerillakrig störta den styrande diktatorn 1959. Makten
samlades hos Castro och hans parti som så småningom kallade sig Cubas kommunistiska
parti. Castro omfördelade jord och förstatligade. USA vägrade att köpa kubanskt socker och
motarbetade den nya regimen som fick stöd av Sovjet. USA hade stöttat förberedelserna för
en invasion som skulle störta Castro. 1961 landsteg 1500 exilkubaner vid Grisbukten på Cuba.
Invasionen misslyckades totalt – Castro satt kvar och fördjupade kontakterna med Sovjet.
1962, året efter det att Sovjet provsprängt världens största atombomb, avslöjade amerikanska
spionplan att Sovjet höll på att bygga avskjutningsramper för kärnvapenbärande missiler på
Cuba. Sovjetiska militärer, iförda t-shirts för turister, grävde skyttegravar runt ramperna. 24 Ett
missilanfall från Cuba skulle medföra ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet, meddelade
den amerikanske presidenten John F. Kennedy i TV. Världen höll andan - skulle det bli ett
tredje världskrig med atombomber? Efter flera dagars diplomatiska förhandlingar drog Sovjet
till slut tillbaka sina uppskjutningsramper. Krisen var över för den här gången.
Livet i väst
Per 100 hushåll25
ÅR/SAK
TV
Telefon
1962
1973
1983
14
51
88
37 %
89
94
Tvättmaskin
34
75
83
Personbil
Frys
Diskmaskin
27
55
65
3
28
65
0
7
24
Tabellen ovan visar välståndstillväxten i Västtyskland. Vilken sak tror du har förändrat
människans vardag mest?
Liknande statistik skulle man få om man tittade på de flesta länder i väst världen. USA var det
land som ofta var först. 1950 hade 9 procent av alla amerikanska hushåll TV. 1960 hade det
ökat till 90 procent.26 Amerikanska filmer, jeans och cornflakes spred ut sig över
västvärlden.27
Efter andra världskriget hade många amerikanska kvinnor jobbat i krigsindustrin men de
hemvändande soldaterna fick tillbaka sina jobb och kvinnorna fick lämna. ”TV-serierna och
reklamens budskap var tydligt: det goda livet var att gifta sig vid 20 års ålder, skaffa ett hus i
förorten, stanna hemma med en snabbt ökande park av hushållsapparater och få tre barn före
30. En riktig man var en som kunde försörja sin kvinna, så att hon inte behövde arbeta utanför
hemmet.” 28
Efter andra världskriget arbetade ungefär en tredjedel av de amerikanska kvinnorna utanför
hemmet.29 Colleen Parro trivdes med livet som hemmafru och berättar hur hon minns det:
”Alla jag kände var lyckliga, vi var inte förtryckta och vi gillade att var med våra familjer”.
Hon kunde inte förstå de idéer som feministen och New-York akademikerna Betty Fredan
lade fram i sin storsäjande bok The feminine mystique 1963:
”Kvinnor finner bara en identitet om arbetet utnyttjar deras kapacitet. En kvinna
finner inte sin identitet i trist hushållsarbete. Om ett arbete ska frigöra en kvinna
Sidan 6 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
6
måste hon kunna ta det allvarligt och planera för framtiden. Hon behöver ett
arbete där hela hon kan utvecklas som en del av samhället.”
Fler och fler kvinnor skulle satsa på utbildning, karriär och få mer välbetalda jobb. Men
ytterligare en sak påverkade livsmönstren: p-pillret, som lanserades i början av 1960-talet.
Preventivmedlet gjorde att kvinnan själv kunde styra över när hon ville få barn och när hon
ville undvika det. 1962 använde drygt en miljon amerikanska kvinnor p-piller, 1966 sex
miljoner, 1968 elva miljoner.
Amy Cohen satsade på utbildning och 1969 studerande hon vid universitet i Michigan:
”Det var om en ny värld öppnade sig för mig. Jag var 19 år och på ett stort
universitet. Och hela världen, och Betty Fredan, sa att jag kan göra vad jag vill!
Det var som att gå från inget till allt! Man blev helt snurrig. Vi visste inte exakt
vad vi gjorde i våra förhållanden, men de skulle vara jämlika! Jämlikhet var
vårt nyckelord!
”Jag uppfostrades till att inte ha sex förrän jag hade gift mig. Så där satt jag, en
student, och min underbare partner var i väntrummet intill. Jag tänkte. ’Om vi är
jämlika, varför sitter jag då här själv och be om att få p-piller?’ Det låter kanske
inte så dramatiskt nu, men jag var 19 år och det var riktigt svårt.”
Förändringarna för många kvinnor sköljde över västvärlden. I Sverige minns Anita Goldman
att hennes mamma var avundsjuk på henne:
”Min mamma visade öppet sin avundsjuka på mig och mina systrar; rädslan för
graviditet hade kopplat ångestgrepp på ’samlivet’ och möjligheterna att studera,
fritt ringa killar och resa runt i världen hade varit mycket begränsade.” 30
Livet i Öst
En skämthistoria från Sovjet var så här:
”Om jag läser sovjetiska tidningar? Självklart, hur skulle jag annars kunna veta
vilken lycka kommunismen har skänkt oss?”31
I Sovjetunionen fanns ingen pressfrihet. Det enda tillåtna partiet, Kommunistpartiet, styrde
den största tidningen Pravda, som betyder sanning. Men man ljög mycket i tidningen,
berättade om överdrivna framgångar och förteg misslyckanden.
Men vanligt folk kände av att den stela planekonomin, alltså den centralt planerade ekonomin
med statsägda fabriker och jordbruk, inte levererade tillräckligt med konsumtionsvaror och
livsmedel. Många människor var fortfarande sysselsatta inom jordbruket som inte lyckades bli
så modernt som de stora satsningarna syftade till. 1963 tvingades Sovjet för första gången att
köpa spannmål från USA och Canada, vilket förstås var en svår prestigeförlust. Det är svårt
att göra beräkningar men en uppskattning gör gällande att levnadsstandarden i Sovjet var
ungefär hälften så hög jämfört med den i väst under 1970-talet.32
Att få tag i ett par jeans från USA på den svarta marknaden för ett par månadslöner var
eftertraktat av en del ungdomar.
Sidan 7 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
7
Men det var inte helt riskfritt att ha på sig jeans. Det kunde signalera till den hemliga polisen
att man började bli besatt av västvärlden och avvek från den rätta kommunistiska läran som
trummades ut i skolorna. Man fick inte tycka vad som helst och man fick inte heller rösta på
vem som helst. Det enda tillåtna Kommunistpartiet såg till att de kandidater de själva sett ut
till valen också blev de som fick flest röster, vilket följande skämthistoria illustrerar:
”När hölls de första valen enligt sovjetisk modell?
När Adam valde sin fru och Eva sin make”
1950 redovisade tidningen Pravda valresultatet och i sin valkrets hade Josef Stalin erhållit
99,46 % av rösterna.33 Det rådde en enorm personkult kring Stalin. När han dog 1953
mildrades den hårda diktaturen något, fångar släpptes, men läger för politiska motståndare
och andra avskaffades inte helt.
Ett exempel är att Aleksandr Solzjenitsyn, som i åtta år suttit i arbetsläger för att i brev ha
kritiserat Stalin, återfick sina medborgerliga rättigheter. Hans debutroman, En dag i Ivan
Denisovitjs liv, en skakande skildring av Stalins fångläger, fick publiceras. Men hans senare
böcker kunde dock bara ges ut i väst och Gulag-arkipelagen, en halvdokumentär skildring av
straffarbetslägren, ledde till att Solzjenitsyn landsförvisades 1974. Han bodde i USA men
återvände 1994.
Efter andra världskriget hade Sovjet sett till att kommunistiska regimer kommit till makten i
östeuropa. De flesta länder fick följa mönstret från Polen där Sovjet arrangerade styrda val
som förde kommunisterna till makten. Samhället ordnades utifrån sovjetisk modell, den
hemliga säkerhetspolisen byggdes ut, statlig ägande, planekonomi och satsning på industrin.
Människorna i Sovjet och Östeuropa fick inte resa till väst. Det var vanligt att man i Sovjet
och i öststatsländerna i Europa som ytterst kontrollerades av de sovjetiska ledarna fick stå i
långa köer till affärerna. Ofta var det tomt på hyllorna och när det väl fanns något ledde detta
till ett väldigt köande.
Stora uppror gjordes i Östyskland 1953, Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Alla slogs
ner av sovjetisk militär. I Polen bildades 1980 en fackförening, trots att det var förbjudet att
ha en fackförening som inte var kopplad till kommunistpartiet. Denna fackförening fick
snabbt tio miljoner medlemmar. Detta ansågs hota kommunistpartiet och ledningen lät fängsla
medlemmar och förbjuda organisationen 1981. Det hela understöddes av att Sovjet
demonstrativt genomförde en militärövning i landet.
Sovjet var visserligen supermakten i det kommunistiska östblocket men alla länder
kontrollerades inte ytterst av Sovjet. Jugoslavien hade brutit med Sovjet 1948 och det lilla
landet Albanien 1968. Utanför Europa hade Kina brutit 1960.
En vanlig uppskattning är att 30 miljoner människor svalt ihjäl i Kina 1959 – 1961. Detta var
efter det att Mao Zedong, ledaren för kommunisterna som segrat i inbördeskriget 1949, hade
lanserat kampanjen stora språnget. Tanken var att Kina skulle bli en modern industristat på
några få år. All privategendom skulle försvinna och privatlivet skulle förändras. Byar skulle
slås ihop i folkkommuner, familjer skulle delas upp i olika sovsalar, man fick inte gå hem till
sitt gamla hem och laga mat, alla skulle äta i den gemensamma matsalen osv. Arbetet i dessa
folkkommuner skulle ägna sig åt jordbruk och hemindustri samtidigt. För att öka
produktionen av metall sattes masugnar upp på bakgårdar, där bönder fick arbeta och de hann
inte med jordbruket ordentligt. Gamla jordbruksmetoder skulle överges osv. När svälten kom
Sidan 8 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
8
skickades militär ut på landsbygden för att jaga rätt på den mat som man trodde att bönderna
hade gömt. Hundratusentals bönder greps men någon säd fanns inte att ta.
När försvarsministern Peng Dehuai vågade kritisera Mao vid ett möte, tog Mao detta som att
försvarsministern tillhörde en partifientlig klick. Dehuai avsattes. Så småningom medgav Mao
vissa misstag.
Efter stora språnget kom Kulturrevolutionen som började 1966. Detta handlade om att Mao,
vars ledarposition försvagats trots stor personkult, drev igenom en maktkampskampanj mot
andra ledare i partiet. Snart var ledande personer på samhällets alla nivåer utsatta. Hängivna
ungdomar drev på. Högutbildade lärare och andra tvingades iväg för att arbeta på
landsbygden. Olika grupperingar bekämpade varandra. Den gamla försvarsministern Peng
Dehuai torterades. Många människor dog. Det var som mest intensivt de första åren men det
hela upphörde först när Mao dog 1976.
Under ledning av Deng Xiaoping bytte Kina 1978 strategi. Första prioritet för
kommunistpartiet var nu att få fart och modernisera ekonomin. Han sade: ”För mig spelar det
ingen roll om en katt är svart eller vit, bara den kan fånga möss”. Det betydde att han kunde
göra avsteg från de kommunistiska idéerna. Resultat var viktigare än teorier. Man provade att
öka den privatägda odlade jorden i provinsen Sichuan från 7 till 15 % samtidigt som man
höjde statens upphandlingspriser. På tre år ökade jordbruksproduktionen med 25 %.34
Men när stora demonstrationer på Himmelska fridens torg 1989 krävde mer inslag av
demokrati slog enpartidikturen ner allt motstånd. Men i Europa tog utvecklingen en annan
vändning.
Michail Gorbatjov blev ledare i Sovjet 1985. Han ville förändra det kommunistiska systemet
genom glasnost och perestrojka, mer av öppenhet och förändring. När han sade att varje
kommunistiskt land får söka sin egen väg framåt blev det en signal till folken i Östeuropa.
Sovjet skulle inte komma och slå ner krav på förändringar. 1989 rasade de kommunistiska
regimerna ihop i östra Europa. Själva symbolen blev de väldiga folkmassor som
demonstrerade vid Berlinmuren i slutet av 1989. Till skillnad från Himmelska fridens torg
vann demonstranterna. Berlinmuren öppnades och kommunistpartiet i Östtyskland gav upp.
1990 återförenades Tyskland. I slutet av 1991 halades den sovjetiska flaggan och Ryssland
trädde i dess ställe. Då hade många randstater, t.ex. Estland, Lettland och Litauen gjort sig
självständiga från Sovjet. Michail Gorbatjov som eftersträvat förändring men inte att hela det
kommunistiska systemet skulle rullas upp kom bort från makten och nya ledare tog över
Ryssland. Sovjet fanns inte längre och därmed var också det kalla kriget slut.
FÖRDJUPNING: Sovjetunionen i perspektiv
Vem, vilka eller vad bar ansvaret för att Sovjetunionen, det största experimentet utifrån
kommunistiska idéer, blev en diktatur och där folkets levnadsstandard var betydligt lägre än i
t.ex. USA? Här följer några centrala nedslag i debatten kring denna fråga.
1. Det var omständigheternas fel
Hade det inte varit för inbördeskriget 1918 – 21, hade det inte varit för andra världskriget,
hade det inte varit för det Kalla kriget, hade inte alla dessa hot och påfrestningar funnits hade
Sovjet utvecklats mycket bättre.
2. Det var Stalins fel
Sidan 9 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
9
Lenins revolution började lovande men sedan stelnade allt i byråkrati och det var olyckligt att
den brutale Stalin blev ledare.35
3. Det var i alla fall inte idéernas fel
Lenin och Stalin gjorde fel, men det är inget fel på de kommunistiska idéerna. De syftar ju till
att leda till ett klasslöst samhälle där alla har det bra och där man slipper att de rika utnyttjar
de fattiga. Hemska saker har hänt i många politiska idéers namn, det är inte bara
kommunismen som har missbrukats och vantolkats.36
Så lätt kommer man inte undan menar många kritiker. Sovjet fanns ju i drygt 70 år, från
Lenins revolution 1917 till upplösningen 1991 – det fanns gott om tid att justera misstag. Och
dessutom: varför har det varhelst man prövat de kommunistiska idéerna under 1900-talet lett
till förtryck och diktatur?
Idéernas mörka punkt 1: Att avskaffa den privata äganderätten leder till maktkoncentration
Målet var det kommunistiska samhället, alltså det klasslösa samhället. Medlet för att nå målet
var att förbjuda kapitalismen med sin vinst, sin marknad och sitt privat ägande. Detta innebär
att staten lägger sig i alla aspekter av människors liv och en sådan onaturlig ordning kan inte
bildas av sig själv utan kräver tvång. Genom att dra in det privata ägandet och förstatliga allt
så läggs både all ekonomisk och politisk makt i en hand. Detta leder oundvikligen leder till
hemska brott mot individen och folket i sin helhet. De kommunistiska idéerna innehåller den
perfekta formulan för en total diktatur.37 Vid kollektivt ägande underordnas alla den grupp
eller den person som kontrollerar det gemensamma.38
Idéernas mörka punkt 2: Kriget som liknelse
Den viktigaste filosofen som bidrog till det kommunisternas tänkandet var Karl Marx som
levde på 1800-talet. I hans lära är klasskonflikten mellan de rika ägarna och de fattiga
arbetarna det grundläggande och avgörande. Men Marx förutsatte att konflikterna bara kunde
lösas med strid. Marx talade om ”det sociala kriget” och denna farliga liknelse levde vidare i
traditionen efter honom.39 Man trodde sig veta folks egentliga bästa och våldet var en
nödvändig väg i det krig som rådde. När straffångarna anlände till lägren på Solovki-öarna i
norra ishavet möttes de av budskapet: ”Med järnhand skall vi jaga mänskligheten mot
lyckan.”40
Idéerna mörka punkt 3: Den utplånade individen
Man kan sätta vilken grupp som helst för individens rättigheter. Det kan vara
”trossamfundet”, ”nationen”, ”rasen” eller ”klassen” som är det viktigaste av allt, till och med
viktigare än individernas rättigheter. I nazisternas fall var det rasen som var viktigast, för
kommunisterna var det klassen och klasskampen som var det viktigaste. De som uppfattades
stå i vägen för DET STORA MÅLET kunde offras. Politiska idéer kan se vara väldigt olika ut
men den första frågan man bör ställa är: är toleransen för individers rättigheter den
grundläggande värderingen?41
Hur många dog i Sovjetunionen till följd av den förda politiken? Det är komplicerat att svara
på. I Sovjetunionens fall är det svårt att säga några exakta siffror. Inte minst på Internet kan
man träffa på mycket olika siffror. Här skall vi luta oss mot Anne Applebaums prisbelönta
bok GULAG. De sovjetiska lägrens historia som efter att den kom ut 2003 har översatts till
många språk.42
Sidan 10 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
10
Anne Applebaum tillhör de som är försiktiga och räknar lågt. Låt oss börja med Stalintiden.
Det totala antalet tvångsarbetare i Sovjetunionen 1929 – 1953 beräknas till 28,7 miljoner och
utifrån arkivkällor har man räknat fram att av dessa dog 2 479 163. Till detta skall läggas
786 098 politiska avrättningar från 1934 – 1953. Man vet att siffrorna är högre eftersom allt
inte står att finna i arkiven men dessa siffror grundar sig i alla fall på arkivmaterial.
Applebaum skriver:
”Jag har emellertid konstaterat att inte ens dessa alltid ger svaret på det
människor egentligen vill veta. När jag får frågan ’hur många dog?’ vill den jag
talar med i själva verket veta hur många som i onödan till följd av den
bolsjevikiska revolutionen, det vill säga hur många som dog i den röda terrorn
[under Lenins tid] och inbördeskriget, hungersnöden som följde efter den brutala
kollektiviseringen, massdeporteringarna, massavrättningarna, lägren på 1920talet, lägren mellan 1960- och 1980-talen, likaväl som i lägren och massmorden
under Stalins välde. I så fall är siffrorna inte bara långt högre utan en ren
spekulation. De franska författarna till Kommunismens svarta bok anger 20
miljoner döda. Andra nämner siffror som ligger närmare tio eller tolv miljoner.”
Men siffror fångar inte allt, som Anne Applebaum skriver: ”Familjer föll sönder,
vänskapsband slets av, fruktan tyngde hårt på dem som blev kvar även om de fick leva
vidare.”
Avslutning
I inledningen av kapitlet såg vi den världsberömda bilden av Kim på väg från sin bombade by.
Efter att av ha använts som symbol av den kommunistiska regimen i Vietnam efter kriget
hade hon fått återuppta sina studier på Cuba under särskild bevakning. Här träffade hon en
man och de gifte sig 1992. De vietnamesiska myndigheterna tillät att de fick åka på
bröllopsresa till Moskva. På väg till Cuba igen mellanlandade flygplanet för att tanka i
Canada. Kim och hennes man gick av och ansökte om politisk asyl. De bosatte sig i Canada
och fick två barn.
Bildtips:
a) Begreppen öst, väst, nord, syd, första världen, andra världen och tredje världen går att
illustrera fint utifrån kartan på s. 14 i Nationalencyklopedins världshistoria band 14 i
kombination med denna tabell:
Nord:
Syd:
Första världen, väst
Andra världen, öst
Tredje världen, syd
b) På s. 232 i Isaacs & Downing, 1998, Cold war, finns en karikatyrteckning som fångar
atombombshotet i en enda bild.
c) På s. 57 i boken Fred! 100 röster mot våld och krig finns en bild från Ungernrevolten 1956
med en kvinna som håller ett gevär.
Sidan 11 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
11
Huldt, Bo, Nationalencyklopedins världshistoria, band 14, s. 13 och 262.
Nationalencyklopedin, artikel kärnvapen.
3
http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnvapen och http://sv.wikipedia.org/wiki/Tsar_Bomba
4
http://sv.wikipedia.org/wiki/Castle_Bravo
och
http://en.wikipedia.org/wiki/Mk_41
5
http://sv.wikipedia.org/wiki/NF-mandat
6
Kerstin Furubrant, 2009-09-04, Utrikespolitiska institutet,
http://www.sakerhetspolitik.se/templates/Level2Page____539.aspx
7
Kerstin Furubrant, 2009-09-04, Utrikespolitiska institutet,
http://www.sakerhetspolitik.se/templates/Level2Page____539.aspx
8
Mellquist & Holmström, 1991, Efter 1945. 63 utvecklingsländers efterkrigshistoria, s. 37:
”Befolkningen här tvingades, mer eller mindre, av britterna att odla mer och mer kakao för export – i stället för
att producera livsmedel för eget behov. Ändå var levnadsstandarden 1945 den högsta i Västafrika. Undervisning,
hälsovård och social service hade byggts upp av britterna.”
9
Dokumentärserien People’s Century, avsnittet ”Freedom now”
10
Dokumentärserien People’s Century, avsnittet ”Freedom now”
11
http://en.wikipedia.org/wiki/Kwame_Nkrumah
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kwame_Nkrumah
http://www.country-data.com/cgi-bin/query/r-5344.html
http://www.ne.se/lang/ghana
12
www.ne.se, artikel Berlinmuren, ”Enligt den officiella östtyska versionen uppfördes Berlinmuren spontant av
ett antal murare som en reaktion mot infiltration från väst och kallades officiellt "den antifascistiska
skyddsvallen".
13
www.ne.se, artikel Berlinmuren
14
www.ne.se, artikel Koreakriget
15
1961: 3000 st från Isaacs & Downing, 1998, Cold War, s. 209, 1969 års siffror från NE, artikel
Vietnamkriget.
16
www.ne.se, artikel Vietnamkriget
17
Isaacs & Downing, 1998, Cold War, s. 283.
18
www.ne.se artikel Vietnamkriget.
19
Boken Fred! 100 röster mot våld och krig, 2009, s. 98.
20
Berättelsen om Kim bygger på ett flertal källor, främst
http://ayulittleone.blogsome.com/2005/11/08/kim-phuc-phan-ti-and-her-recipe-of-survival/
men de flesta uppgifter som nämns i ovanstående länk finns också med i dokumentären Bilden av Kim (1997,
sänd i SVT) och i artiklarna om Kim Phuc på svenska och engelska wikipedia. Av intresse när det gäller den
felaktiga uppgiften om att bombningen skulle utförts på amerikansk order m.m., se:
http://www.faktoider.nu/trangbang.html
och
http://www.gratitude.org/myth_of_the_girl_in_the_photo.htm
21
Stephen E. Schlesinger & Stephen Kinzer, 1999 [1981], Bitter Fruit: The Story of the American Coup in
Guatemala, s. 11: "... warning of a possible Communist 'outpost on this continent' ", fanns tillgänglig i januari
2010 på följande adress:
http://www.amazon.com/Bitter-Fruit-Story-American-Guatemala/dp/0674075900#reader_0674075900
22
Stephen E. Schlesinger & Stephen Kinzer, 1999 [1981], Bitter Fruit: The Story of the American Coup in
Guatemala, s. 11 och andra sidor, fanns tillgänglig i januari 2010 på följande adress:
http://www.amazon.com/Bitter-Fruit-Story-American-Guatemala/dp/0674075900#reader_0674075900
23
NE, artiklarna Gueatemala och Jacobo Arbenz (den störtade presidenten) samt Isaacs & Downing, 1998, Cold
War, s. 185ff.
24
http://www.peterenglund.com/textarkiv/kubakrisen.htm
25
Bonniers världshistoria, band 19, s. 60.
26
Goldman, Anita, 2009-12-30, ”Historiens snabbaste revolution” i Expressen. Uppgifterna bygger på den
recenserade boken When everything changed. The amazing journey of american women from 1960 to the presant
av Gail Collins.
27
Nationalencyklopedins världshistoria, band 14, s. 262.
28
Goldman, Anita, 2009-12-30, ”Historiens snabbaste revolution” i Expressen. Uppgifterna bygger på den
recenserade boken When everything changed. The amazing journey of american women from 1960 to the presant
av Gail Collins.
1
2
Sidan 12 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
12
Dokumentärserien People’s Century, avsnittet ”Half the people”
Goldman, Anita, 2009-12-30, ”Historiens snabbaste revolution” i Expressen. Uppgifterna bygger på den
recenserade boken When everything changed. The amazing journey of american women from 1960 to the presant
av Gail Collins.
31
Cesarini & Ericson, 2006, Sovjetunionens roliga historia. Makten, människan & skämtet, s. 27.
32
Sandberg, 1996, Epos, s. ???.
33
Nationalencykopedins världshistoria, Band 14, s. 179.
34
Bonniers Världshistoria, band 19, s. 52.
35
Daniel Bensaïd, 1998, "Kommunismens svarta bok - ett svar från vänster",
http://www.socialistiskapartiet.se/e107_plugins/content/content.php?content.1695, besökt 2010-01-03.
Leninister och trotskister kan vara av den åsikten att det började lovande men Stalin vred revolutionen fel.
Daniel Bensaïd, en fransk kommunist, kan nog kallas trotskist. I hans artikel lyfter han fram byråkratin: "Stalins
diktatur var inte en variant av kommunismen utan själva den byråkratiska kontrarevolutionen." och "Trots den
byråkratiska reaktionen, som mycket tidigt började frysa revolutionen..." och "De flesta vittnesmålen och
dokumenten om Sovjetunionen eller om det bolsjevikiska partiet självt tillåter inte att den stora vändpunkten på
30-talet ignoreras. Byråkratin segrade överlägset..."
36
Ungefär sådana tankar ger vänsterpartiets riksdagsledamot Kalle Larsson uttryck för i Utbildningsradions TVdokumentär Drömsamhället: Kommunism.
37
Jag ligger ett tag här väldigt nära Martin Malias engelska text på s. 498 Malia, Martin, 1994, The Soviet
tragedy: a history of socialism in Russia, 1917-1991
38
Huvudredaktören David Joravsky beskriver flera olika renodlade synsätt och teorier om stalinismen i
inledningen till en bok av Medvedev, Roj Aleksandrovic, 1972, Let history judge: the origins and consequences
of Stalinism, Editor’s Introduction s. XIVf. I inledningen har huvudredaktören för utgivningen David Joravsky
bl.a. gjort ett försök att renodla några synsätt och teorier om stalinismen. Den äldsta teorin som uppstod
samtidigt med socialismen kan ses som ett försvar för kapitalismen och används fortfarande. Stalinismen blir ett
hotande exempel, ty argumentet rör inte bara stalinismen utan även den ryska revolutionen. Man menar att
despotin är inneboende i socialismen. Privategendomen ses som grunden för individens frihet. Om den ersätts
med kollektivt ägande, underordnas alla den lilla grupp eller den person som kontrollerar det gemensamma.
Malia, Martin, 1994, The Soviet tragedy: a history of socialism in Russia, 1917-1991 skriver (s. 512 och 498):
29
30
”For all the basic institutions of the Soviet order, as they had emerged by 1935 at the latest, were the creations of
ideology…”
”Indeed, socialism – in the integral or maximalist sense of Marx and the of the Second International – is the ideal
formula for totalitarianism. For the suppression of ’capitalism’ – in the form of private property, profit, and the
market – means the extermination of civil society and the statization of all aspects of life; and, since such
unnatural order cannot come into existence by itself, integral socialism also means institutionalized coercion by
the Party. To put the matter in its simplest terms, full socialist nationalization, by concentrating both political and
econmic power in one set of hands, leads inevitably to monstrous crimes against the individual and the people at
large.”
Amerikanen Martin Malia liknar i vissa stycken det första synsättet som David Joravsky har beskrivit ovan.
39
Sven.-Eric Liedman (själv långt ut på vänsterkanten), ”Vad betyder den goda avsikten?” i Dagens nyheter
1999-05-04.
40
Jag har för mig att det finns i Applebaum men jag hittar det inte där så jag fick googla upp det. Professor KlasGöran Karlsson skriver på http://www.omkommunismen.se/index.php?content=19
följande: ” Redan 1918 öppnades de första koncentrationslägren, ofta i utrymda kloster, för att hysa
kommunisternas motståndare. Det mest beryktade togs i bruk 1923 och låg på Solovetskijöarna eller Solovki,
mitt ute i Vita havet i det nordliga ishavsområdet.Det hette i sovjetpropagandan att dessa fiender där skulle
fostras till bättre människor, det vill säga till övertygade kommunister, genom att härdas med hårt arbete och lära
sig samarbeta. När straffångarna anlände till lägren på Solovki, möttes de därför av ett brutalt med optimistiskt
budskap: ’Med järnhand skall vi jaga mänskligheten mot lyckan.’ I stället för lyckan drabbades de av den största
av olyckor. I själva verket dukade många under för de ohyggliga lägerförhållandena.”.
41
Björklund, Stefan, 2009, ”Fascismen som ett sluttande plan” i Statsvetenskaplig tidskrift 2009/2. Björklund
skriver på s. 184: ”…rötan ligger i ideologins extrema anti-individualism… Det handlar alltså inte om något som
kunde ha blivit bra men som råkade gå snett; fröet till det som hände fanns i ideologin redan från början.
Individen får inte plats i den marxistisk-leninistiska ideologin.” Citatet återfinns i följande sammanhang
(fortfarande på s. 184): ”Enligt min mening handlar den första skiljelinjen mellan politiska tankesystem om
frågan huruvida dessa knyter de grundläggande värdena – eller med en lite annan formulering: de övergripande
Sidan 13 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
13
målen – till individen eller till kollektivet… I marxism-leninismen – och som vi har sett i fascismen – är de
grundläggande värdena knutna till kollektivet, och detta första val av värden präglar sedan hela tänkandet.
Många, även solitt borgliga säger, ibland att kommunismens idé var så vacker, det är vantolkningen i Sovjet och
liknande stater som måste förkastas… [Men] rötan ligger i ideologins extrema anti-individualism… Det handlar
alltså inte om något som kunde ha blivit bra men som råkade gå snett; fröet till det som hände fanns i ideologin
redan från början. Individen får inte plats i den marxistisk-leninistiska ideologin.”
42
Det här stycket och citaten är hämtade från s. 591 – 599 i Anne Applebaum, Gulag, 2005.
Sidan 14 av 14 Henrik Svensson 2010-01-10
14
