Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 1
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 2
Invandrarkvinnor som bryter mönstret
ISBN 91-47-07451-5
© 2004 Författaren och Liber AB
Redaktör: Annika Möller
Omslag och formgivning: Fredrik Elvander
Upplaga 1:1
Tryckt på miljövänligt papper
Sättning: Gyllene Snittet AB, Helsingborg
Teckensnitt: Brödtext och rubriker: Times
Printed in Sweden by: Grahns Tryckeri AB, Lund 2004
Miljö ISO 14001
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare
och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga
ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Liber AB, Baltzarsgatan 4, 205 10 Malmö
tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50
http://www.liber.se
Kundtjänst tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 3
I NNEHÅLL
FÖRORD AV GÖRAN AHRNE
FÖRORD
KAPITEL 1
INLEDNING
En statistisk analys av skilsmässor bland invandrare i Sverige
Tidigare forskning
Syfte
Disposition
5
7
10
11
17
20
20
KAPITEL 2
SOCIOLOGISKA TEORIER OM FAMILJ OCH SEPARATION: EN ÖVERSIKT
Introduktion
Den strukturfunktionalistiska familjesociologin
Ett interaktionistiskt perspektiv på familjen
”Rational choice”: en förklaringsmodell till familjebildning och separation
Familj och patriarkat
22
22
23
28
30
33
KAPITEL 3
FAMILJ OCH SEPARATION UTIFRÅN ETT GENUS- OCH MAKTPERSPEKTIV
Maktresursansatsens betydelse för analys av familjen
Sammanhållning av familjen kan bottna i kvinnors sämre maktresurser
Maktförskjutning i parrelationen ökar sannolikheten för separation
i den patriarkala familjen
Jämställda relationer: en ny grund för sammanhållning av familjen i Sverige?
Mannens nya roll
36
36
45
54
57
61
KAPITEL 4
NÅGRA TEORETISKA ANSATSER OM ORSAKER TILL SEPARATION BLAND INVANDRARE
Att skiljas i främmande land
Sammanhållning av familjen bland invandrare
i Sverige utifrån ett maktperspektiv
66
66
79
KAPITEL 5
FAMILJEN OCH KVINNORS SITUATION I IRAN
Familjen som en holistisk institution i Iran
Familjen som en stark patriarkal institution i Iran
En historisk överblick över kvinnors situation i Iran fram till den islamiska
revolutionen
Förändring av kvinnors situation efter den islamiska revolutionen
86
86
88
91
95
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 4
Familjelagstiftning om äktenskap och skilsmässa i Iran
Variationer i familjemönstret
97
103
KAPITEL 6
METOD
Val av metod
Manliga forskare i kvinnoforskning?
Urval och datainsamling
107
107
108
109
KAPITEL 7
SKILSMÄSSOR I IRANSKA FAMILJER I SVERIGE
Olika upplevelser av invandringen
Förvärvsarbete och utbildning ökar iranska kvinnors maktresurser
Familjelagstiftningen minskar iranska kvinnors beroende
Nya normer ökar iranska kvinnors maktresurser
Öppna konflikter i iranska familjer
Val mellan individualismen och omsorg
”Skenskilsmässa” som blir verklig?
Upplevelser av skilsmässor i iranska familjer i Sverige
113
113
117
119
120
122
133
134
137
KAPITEL 8
SAMMANHÅLLNING AV IRANSKA FAMILJER I SVERIGE
Missnöjda kvinnor som stannar kvar i konfliktfyllda relationer
Släktens betydelse
”Importäktenskap”
Iranska kvinnor som inte utmanar traditionella könsroller
Äldre par har större tolerans vid familjekonflikter
Betydelsen av makarnas interaktion för deras konflikthantering
Utveckling mot en mer jämställd relation
Relationen till barnen i iranska familjer
144
145
147
151
156
158
159
161
165
KAPITEL 9
SLUTORD
Invandringens betydelse för en maktförskjutning
och dess konsekvenser för iranska familjer
Universalism, globalisering och övergång från traditionalism till modernism
NOTER
LITTERATUR
168
170
173
177
190
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 5
F ÖRORD
Den här boken kan läsas som en fallstudie i globalisering. De historier som berättas är beskrivningar av konsekvenser av det som brukar sammanfattas med
begreppet globalisering. När man talar om globalisering menar man ofta att
världen blir mindre och att avstånden mellan människor krymper. I ökad utsträckning nås människor över hela världen av samma nyheter eller ser samma TV-serier och lyssnar på samma musik. Man talar också om att olika delar
av världen integreras och hänger ihop i ett världssamfund eller kanske i den
globala byn.
I människors vardagsliv kan emellertid globaliseringen ha en annan innebörd. Globalisering innebär också att den lokala enhetligheten styckas upp.
Människor får större möjligheter att förflytta sig och utsträcka sitt vardagsliv
över större delar av jorden. Och detta sker i en ökad frekvens vad gäller både
arbete, fritid och familjeliv. Globalisering innebär att världen som en helhet
integreras, samtidigt som vardagslivet splittras upp och fragmentiseras.
Kulturell homogenitet utmanas. Om en kultur relativiseras blir den förändrad. Det som i en kultur tas för givet ifrågasätts och kan inte längre ses som
självklart. För att överleva måste kulturen försvaras och manifesteras, vilket
kan vara en förklaring till ökad fundamentalism inom olika religiösa eller nationella gemenskaper. För att överleva måste kulturens grepp stärkas. När kulturella skillnader relativiseras framträder också de underliggande maktrelationer som kulturen döljer på ett tydligare sätt.
När kulturer kommer närmare varandra kommer de också att påverka varandra. Olika blandformer av kultur kan uppstå. Man brukar tala om en hybridisering eller kreolisering. Detta är inget nytt fenomen. Historiskt sett har
många sådana blandformer uppstått. Kanske är det nya att dessa möten numera genom globaliseringen allt oftare sker i människors vardagsliv. Det är dock
inte alltid som kulturerna blandas, och all blandning innebär inte en sammansmältning. Trots att kulturer så att säga kommer närmare varandra, kan de också leva åtskilda från varandra. Man skulle kunna säga att avstånden mellan
människor blir tydligare genom att de kommer närmare varandra. Avstånden
kanske minskar med globaliseringen, men de försvinner inte automatiskt.
5
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 6
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Familj och äktenskap utgör en universell form av relationer mellan människor. Samtidigt finns avsevärda kulturella skillnader i hur äktenskap kommer till, det vill säga vilka som förväntas gifta sig med varandra, var man ska
bosätta sig etc. Det finns också kulturella skillnader när det gäller förhållandet mellan makarna i ett äktenskap, vem som ska göra vad och vem som har
mest makt. En familj kan ses som en form av organisation med vissa grundelement som har relativt stora variationer.
Mehrdad Darvishpours bok är en fascinerande skildring av vad som händer med några familjeorganisationer som har bildats i Iran, efter landets seder
och kultur, när de förflyttas till Sverige. Här beskrivs den dramatik som kan
uppstå när de kulturella särdragen relativiseras och när förutsättningarna för
familjemedlemmarna förändras. De maktrelationer som tidigare dolts i en kulturell homogenitet kommer upp till ytan. De frågor som diskuteras i boken
gäller hur dessa nya villkor påverkar familjen. Vilka är förutsättningarna för
att nya former uppkommer? Hur förändras relationerna mellan kvinna och
man i familjen?
Samtidigt måste vi inse att detta drama knappast handlar om en hastig
övergång från ett traditionellt samhälle till ett modernt. Det är långt ifrån säkert att de familjeformer som har utvecklats i Sverige under de senaste 30 åren
är modellen för framtidens familj. Familjen i Sverige har haft specifika förutsättningar och utvecklats i förhållande till en utbyggd välfärdsstat. När dessa
förutsättningar sakta förändras är det av största vikt att förstå vad som händer
när olika familjeformer möts och påverkar varandra. Det enda vi kan vara någorlunda säkra på är att framtida familjeformer varken kommer att se ut som
de gör i Sverige eller i Iran idag.
Stockholm i mars 2004
Göran Ahrne
Professor i sociologi vid Stockholms universitet
6
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 7
F ÖRORD
Invandrarkvinnor som bryter mönstret är en bok som inte enbart handlar om
invandrares ”dubbelliv” i det nya landet, även författarens öde illustrerar på
sätt och vis ett ”dubbelliv”. Boken är ursprungligen min doktorsavhandling i
sociologi (Almqvist & Wiksell International), som jag lade fram i maj 2003
vid Stockholms universitet. Undersökningen har rönt stor uppmärksamhet
både inom och utanför universitetsvärlden. Vid sidan av massmedia, har akademiska och populärvetenskapliga tidskrifter reflekterat och skrivit om och
kring avhandlingsarbetet. Boken och en delrapport av avhandlingen (Invandrarkvinnor utmanar männens roll, 1997), som ingick i Kvinnomaktutredningen, är eller har varit kurslitteratur vid ett antal universitet och högskolor. Att
ämnet berör en av de mest aktuella samhällsfrågorna rörande invandrarfamiljer kan delvis förklara undersökningens ”dubbelliv” både inom och utanför
universitetsvärlden. Jag har dessutom alltid försökt vara aktiv som samhällsdebattör framförallt kring frågor som berör kön och etniska relationer, vilket
säkerligen bidragit till att undersökningsresultaten har spridits vidare.
Jag har alltid haft en ambition att syssla med de ämnen som har betydelse
både inom och utanför den akademiska världen. Rätt eller fel, jag tror fortfarande på den gammaldags idén att vetenskapens uppgift inte enbart är att beskriva världen utan även att förändra den. Därför känner jag mig nöjd att
undersökningen hittills haft detta aktiva ”dubbelliv”. Att boken publiceras av
Liber i en nyare version kan förhoppningsvis bidra till att boken fortsätter att
leva sitt eget liv utan att vara beroende av mig.
Jag kan inte förneka att mitt dubbelliv har försvårat möjligheterna att tidigare sätta punkt för boken. Ett dubbelliv som handlar inte enbart om att som
svensk-iranier vara djupt involverad i två skilda världar. Att kombinera det
akademiska livet med ett aktivt politiskt, kulturellt och socialt liv är också en
svår uppgift, som innebär att man måste ha en förmåga att förena skilda världar med dess olika förutsättningar. Man kan inte bortse från att allt detta innebär att man ibland ställs inför stora utmaningar. Jag har ändå aldrig gillat
den endimensionella livsstilen och tror på att mångfalden – i olika avseenden
– kan vara mer berikande än belastande. Hur kan man dessutom skriva om de
7
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 8
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
positiva konsekvenserna av utmaningar om man själv inte vågar utmana det
etablerade mönstret?
Detta var en svår uppgift, som jag till slut har klarat med hjälp av det akademiska, sociala och emotionella stöd som jag har fått från mina nära och
kära, vänner och kolleger. Jag vill åter tacka dem som på olika sätt gav mig
stöd. Listan kan bli lång om jag ska upprepa deras namn från institutionens
prefekt (som uppmuntrar mig aktivt för vidare forskning) till många andra
kolleger och vänner. Men ett namn kan jag inte låta bli att nämna, nämligen
professor Göran Ahrne som var min handledare. Jag kunde aldrig ana att jag
skulle få så mycket stöd – i alla avseenden – och så värdefulla kommentarer
som jag sedan fick från honom. Tack igen, Göran!
Jag har ofta blivit tillfrågad om hur jag blev intresserad av kvinnofrågor.
Att en man med ursprung från Iran skriver om kvinnors utmaningar är i sig en
utmaning i flera avseenden. För det första, det är en utmaning mot de eurocentristiska fördomar som sällan kan förstå hur en invandrarman från ett så
kallat islamiskt land som Iran, kan höja rösten mot patriarkala familjestrukturer. För det andra, kan det vara en utmaning när män försöker etablera sig
inom kvinnoforskningen som domineras av kvinnliga kolleger. För det tredje,
kan det vara en utmaning mot de machoföreställningar som tolkar manliga feminister som ”svikare”. Sist, men inte minst finns det, utifrån ett vetenskapligt perspektiv, alltid risken att som manlig forskare tappa kvinnoperspektivet
eller förbise de många ”detaljerade” kvinnliga erfarenheter som kan vara
relevanta för en fördjupad kunskap om könsrelationer.
Ironiskt nog hindrade ingen av de nämnda utmaningarna mig från att skriva boken, tvärtom ökade de snarare min motivation! Jag skulle också kunna
nämna flera olika anledningar som kan förklara hur och varför jag blev intresserad av att forska om kvinnofrågor. För mig handlar feminismen och
kvinnoforskning om att fördjupa sig i modernitetens mest radikala aspekter.
Men låt mig bara lyfta upp ett ”dolt” motiv, som jag anser i högsta grad inspirerade till mitt forskningsämne. Min mamma, Simin Darvishpour, har alltid varit en kämpe, bestämd och aktiv, trots att hon är analfabet. Som skild
kvinna var hon ensamstående familjeförsörjare och fungerade som både mamma och pappa. Hon är även min bästa vän, och jag är hennes enda barn. Som
en stark kvinna är hon en förebild för mig, vilket inspirerat min forskning att
fokusera mer på kvinnor som en aktiv aktör som kan förändra sin situation än
som ett passivt offer för patriarkala omständigheter.
Att skriva en bok om familjen, samtidigt som man vill tillämpa sina teorier om jämställdhet i den egna familjen, kan också vara en svår utmaning. Trots
8
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 9
FÖRORD
att jag har gjort mitt bästa är jag inte säker på att jag alltid lyckats. Härmed vill
jag tacka min livskamrat Roxana som har varit den andra viktigaste kvinnan i
mitt liv och som inspirerat mig!
Boken tillägnas Simin och Roxana.
Stockholm i mars 2004
Mehrdad Darvishpour
9
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 10
KAPITEL 1
I NLEDNING
Utvandring från ”tredje världen”, till exempel från Iran, till ett industrialiserat
eller postindustriellt land som Sverige påverkar invandrarnas livsstil och
familjeförhållanden drastiskt. En tidigare studie om iranier i Sverige (Darvishpour, 1997) visar exempelvis att många av familjebanden som var starka
i hemlandet blir svagare eller försvinner efter invandringen. Bland annat blir
banden till släkten svagare och dess inflytande över kärnfamiljen minskar. De
tvångsmässiga eller icke-emotionella banden blir också i många fall svagare.
Familjen kan bli mer isolerad. Många invandrarfamiljer drabbas av kulturella
och socioekonomiska svårigheter, vilka innebär påfrestningar i deras relationer. Familjekonflikter, både i parrelationen och mellan föräldrar och barn,
intensifieras efter invandringen. Nya mönster av familjeformer, bland annat
ensamstående mödrar med barn, som inte är särskilt vanliga i hemlandet, ökar
också. Skilsmässofrekvensen bland iranier är högre än bland svenskar. Förutom iranier är det flera andra invandrargrupper som har högre skilsmässofrekvens än svenskar. Hur kan man förklara den höga skilsmässofrekvensen och
alla dessa förändringar hos iranier i Sverige? Man kan också fråga sig hur
andra iranska familjer, som inte har separerat, bemöter problemen och vilka
upplevelser de har av invandringen.
Boken beskriver familjesituationen inom den iranska invandrargruppen i
Sverige. Gruppen är den största från ett asiatiskt och islamiskt land, och där
en majoritet är flyktingar. Att studera förändringar i familjesituationen bland
iranier i Sverige kan även ge en möjlighet att se vilka teoretiska generaliseringar som är möjliga för att studera familjesituationen i andra invandrargrupper. En detaljerad bild av skilsmässosituationen hos iranier och andra grupper
av invandrare, jämfört med svenskar, kan visa på olika faktorer som har betydelse för den höga instabiliteten i de olika grupperna.
10
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 11
KAPITEL 1
EN STATISTISK ANALYS
AV SKILSMÄSSOR BLAND INVANDRARE I
SVERIGE
Flera undersökningar från SCB visar att familjekonflikter och skilsmässor
bland iranier och många andra invandrargrupper är lika vanliga eller till och
med vanligare än bland svenskar (Familjebildning och familjeupplösning under 1980-talet, 1990:70; Tema invandrare, 1991:48; Familjeförändringar
kring 1990, 1993:149; Skilsmässor och separationer, 1995:76–77; Social och
ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet,
1999:165). Detta trots att skilsmässofrekvensen i Sverige i ett internationellt
perspektiv är relativt hög1 (se tabell 1).
Tabell 1. Relativa riskfaktorer för separation hos gifta makar med barn
1991–1992 efter ursprung (inga andra faktorer förekommer i analysen).
Mannens födelseland
Sverige
Norden (utom Sverige)
Europa (utom Norden)
Asien
Sydamerika
Afrika
Övriga världen
Kvinnans ålder
23 år
28 år
1
1
0,77
1,56*
1,22
1,44*
0,89
1,15
2,58*
3,03*
2,19*
2,32*
1,75
1,59
33 år
1
1,60*
1,73*
1,79*
3,42*
3,32*
3,25*
38 år
1
1,61*
1,26(*)
1,39(*)
4,97*
3,68*
1,27
43 år
1
1,11
1,50*
1,78*
3,26*
2,45*
1,70
Signifikansnivå: * 5 %, (*) 10 %.
Källa: Skilsmässor och separationer, SCB 1995.
Dessa undersökningar visar också att skilsmässofrekvensen för många utomeuropeiska invandrargrupper är högre än för europeiska. Samboende par
bland invandrare – liksom bland svenskar – tenderar att flytta isär i större utsträckning än gifta par.2 Att helsvenska äktenskap är mer stabila kan delvis
förklaras med att det finns fler äldre par bland svenskarna.3 SCB:s undersökning visar att även när invandrares och svenskars olika åldersfördelning hålls
konstant, kvarstår faktum att skilsmässofrekvensen är högre för många invandrargrupper än för svenskar i olika åldrar. Denna undersökning visar att
sydamerikaner och afrikaner var de två grupper som hade högre andel skilsmässor jämfört med andra invandrargrupper under 1991–1992 (ibid.).
11
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 12
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Tabell 2 visar att när man kontrollerar för olika riskfaktorer för separation
(äktenskapets varaktighet, barnantal, barn före giftermål, mannens respektive
kvinnans utbildning, socioekonomisk grupp och inkomst, boendesituation och
region) mellan gifta makar med barn förändras bilden delvis. Sannolikheten
för separation minskade i vissa invandrargrupper kraftigt i jämförelse med
sannolikheten för svenskar. Födda i Europa utom Sverige får då en minskning
av skilsmässorisken med cirka 25 procent, medan födda i Asien, Sydamerika
och Afrika får en minskning med 40 till 50 procent. Fortfarande är dock
skilsmässorisken i de flesta invandrargrupper större än för svenskar. Enligt
SCB kan kulturkrockar i mötet med det svenska samhället vara en orsak till de
höga skilsmässofrekvenserna bland invandrare, vilket särskilt torde gälla för
många av dem som kommer från avlägsna länder (Skilsmässor och separationer, 1995:74).
Tabell 2. Relativa riskfaktorer för separation hos gifta makar med barn
1991–1992 efter ursprung. (Följande variabler har kontrollerats: äktenskapets varaktighet, barnantal, barn före giftermålet, boende, region, mannens respektive kvinnans utbildning, socioekonomisk grupp och inkomst.)
Mannens födelseland
Sverige
Norden (utom Sverige)
Europa (utom Norden)
Asien
Sydamerika
Afrika
Övriga världen
Kvinnans ålder
23 år
28 år
1
1
0,64
1,25
0,97
1,11
0,53*
0,79
1,78*
2,14*
1,35
1,53
1,53
1,41
33 år
1
1,26(*)
1,18
1,09
2,15*
2,02*
2,81*
38 år
1
1,34*
0,99
1,07
3,84*
2,90*
1,16
43 år
1
1,02
1,27(*)
1,38
2,38*
1,85
1,40
Signifikansnivå: * 5 %, (*) 10 %.
Källa: Skilsmässor och separationer, SCB 1995.
Enligt SCB förklaras den högre skilsmässorisken för invandrare i stor utsträckning av socioekonomiska variabler (dvs. inkomstnivå, socioekonomisk
tillhörighet och utbildningsnivå) och enbart till liten del av demografiska faktorer. SCB menar att de högre skilsmässoriskerna bland invandrare beror på att
de har en sämre ekonomisk och social status (Skilsmässor och separationer,
1995:74–75). Den höga skilsmässofrekvensen för många invandrargrupper
12
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 13
KAPITEL 1
kan med andra ord förklaras utifrån ett klassperspektiv (för en utförligare teoretisk diskussion se kapitel 4). Undersökningen visar också att gifta invandrare utan barn och samboende invandrarpar med eller utan barn har högre skilsmässofrekvens än svenskar, även när man kontrollerar för de ovannämnda riskfaktorerna för separation (Skilsmässor och separationer, 1995:68–81).
Ett problem med SCB:s undersökning är dock att den saknar detaljerade
uppgifter om invandrare från olika länder. En generell bild av skilsmässor
bland asiatiska invandrare i Sverige säger exempelvis inte så mycket om den
verkliga bilden av iranier, som i olika avseenden skiljer sig från många andra
asiatiska invandrargrupper. Ett annat problem med SCB:s undersökning är att
man enbart kontrollerade för männens födelseland i stället för båda makarnas,
vilket innebär att även ett blandäktenskap mellan en invandrad man och en
svenskfödd kvinna inkluderas som invandrarfamilj. Statistiska data visar att
sannolikheten för att flytta isär i regel är högre i blandäktenskap, där mannen
är invandrare och kvinnan är svensk, än när båda är invandrare från samma
land4 (Familjebildning och familjeupplösning under 1980-talet, 1990:72). Det
tredje problemet med SCB:s undersökning är att man inte har kontrollerat
för en viktig variabel, nämligen vistelsetid i Sverige. Vistelsetiden kan påverka invandrarnas familjeförhållanden på olika sätt. Ju längre man har bott i
Sverige, desto mer har man hunnit stabilisera sig och anpassa sig i ekonomiskt, kulturellt och socialt hänseende. Detta kan i sin tur påverka sannolikheten för separation.
För att få en klarare bild av skilsmässor bland invandrarfamiljer har jag
gjort en speciell studie av andelen skilsmässor för män och kvinnor födda
i Sverige, Finland, Norge, Polen, Irak, Iran, Libanon, Turkiet och Chile.5
Denna visar att under 1991 var chilenare (med 5,8 procent) och iranier (4,8
procent) de två invandrargrupper som hade högst andel skilsmässor, medan
turkar med 1,7 procent tillhörde de grupper som hade den lägsta. Skilsmässotalet var för polacker 3,9 procent, libaneser 2,8 procent, norrmän 2,7 procent,
irakier 2,5 procent och finländare 1,9 procent. Band helsvenska par upplöstes
detta år 1,2 procent av samtliga äktenskap, vilket var den lägsta andelen (se
diagram 1).
13
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 14
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Diagram 1. Antal skilsmässor per hundra gifta par under 1991 efter
födelseland.
Chile
Iran
4,8
Polen
5,8
3,9
Libanon
2,8
Norge
2,7
Irak
2,5
Finland
1,9
Turkiet
1,7
Sverige
1,2
0
2
4
6
Källa: Egen bearbetning av rådatamaterial som beställts från SCB under 1997.
För att se vilken betydelse olika riskfaktorer har för skilsmässor bland iranier
och andra invandrargrupper genomförde jag en logistisk regressionsanalys.
Finländare valdes som kontrollgrupp.6 När man i SCB:s studie kontrollerade
för olika riskfaktorer hade invandrare från Norden (där finländarna utgör två
tredjedelar) en skilsmässorisk som var 25 till 35 procent högre än svenska
gifta par med barn.
Resultaten av den logistiska regressionsanalysen i min studie visar att under 1991–1992 var skilsmässorisken högre för chilenska och iranska barnfamiljer än i andra invandrargrupper, när man enbart kontrollerar för nationalitet. När man kontrollerar för andra riskfaktorer (ålder, vistelsetid i Sverige,
äktenskapets varaktighet, barnantal, barn före giftermålet, mannens respektive kvinnans utbildning, socioekonomisk grupp och inkomst, boendesituation
och region) minskade skilsmässorisken kraftigt för många invandrargrupper,
framförallt för chilenare, iranier och irakier (se tabell 3).
14
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 15
KAPITEL 1
Tabell 3. Relativa riskfaktorer för separation hos gifta makar med barn
där båda makarna är invandrare, 1991–1992. (Följande variabler
kontrollerades: nationalitet, äktenskapets varaktighet, barnantal, barn före
giftermålet, boende, region, mannens respektive kvinnans utbildning,
socioekonomisk grupp och inkomst, vistelsetid och ålder.)
Makarnas
födelseland
Finland
Iran
Irak
Chile
Turkiet
Norge
Polen
Libanon
Med kontroll för alla riskfaktorer
Kvinnans ålder
Ingen specifik
16–30
31–40
åldersfördelning
år
år
1,00
1,00
1,00
0,97
1,1
1,02
0,84
0,97
0,95
1,39**
1,69**
1,38**
0,40**
0,35**
0,49**
1,00
1,13
1,12
0,98
1,16
1,01
0,60**
0,72*
0,55**
41–
år
1,00
0,65
0,39
1,03
0,45**
0,62
0,66
0,55
Ej kontroll för alla
riskfaktorer
Ingen specifik
åldersfördelning
1,00
1,64**
1,54**
2,43**
0,66**
1,44**
1,39**
1,13
Signifikansnivå: ** 1 %, * 5 %.
Källa: Egen bearbetning av rådatamaterial som beställts från SCB under 1997.
Minskningen av skilsmässorisken var däremot inte särskilt stor för turkar. Turkar var fortfarande den invandrargrupp som hade den lägsta skilsmässorisken,
medan chilenare hade den högsta (se tabell 3). Sannolikheten för skilsmässa
har för iranier sjunkit kraftigt när man kontrollerar för andra riskfaktorer.
Ändå var skilsmässorisken bland iranier fortfarande relativt hög och nästan
lika hög som hos norrmän, polacker och finländare (se tabell 3).
Som nämnts visar SCB:s studie att skilsmässofrekvensen för invandrare
från Norden är mellan 25 och 35 procent högre än för svenskar, även när man
kontrollerar alla ovannämnda riskfaktorer. En indirekt och svag tolkning av
detta kan vara att även skilsmässofrekvensen för iranska makar med barn är
högre än bland svenskar när olika riskfaktorer kontrollerades.7
En annan undersökning som publicerats av Socialstyrelsen (Social och
ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet,
1999:164) visar att skilsmässa är mycket vanligare bland de cirka 2 000 studerade invandrarna än bland svenskar. De allra flesta var gifta med landsmän.
Vid ankomsten till Sverige var två tredjedelar inom varje grupp gifta, en tredjedel ogifta och några enstaka procent skilda. Under vistelsetiden i Sverige har
15
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 16
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
mycket förändrats. Andelen ogifta har minskat påtagligt, samtidigt som andelen frånskilda har ökat. Av de 66 procent som var gifta vid ankomsten till
Sverige var sammanlagt en tredjedel frånskilda vid undersökningstillfället.
Förhållandena skiljer sig dock åt mellan de fyra grupperna. Bland dem från
Chile finns idag fler frånskilda och färre gifta än inom de övriga grupperna.
Den grupp som kommit från Turkiet hade däremot den lägsta andelen frånskilda vid undersökningstillfället.
Även en annan undersökning (Leiniö, 1988) av skilsmässorisken för finländare, jugoslaviska och turkiska invandrare under 1971–1984 visar att skilsmässofrekvensen bland turkiska invandrare är lägst i jämförelse med andra invandrargrupper. Undersökningen visar också att skilsmässofrekvensen för turkiska kvinnor – i motsats till andra grupper – är lägre än för deras landsmän.
Av samtliga kvinnor i Sverige är bara sju procent ensamstående mödrar.
Av de kvinnor som deltog i den tidigare nämnda undersökningen (Social och
ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet,
1999) är däremot var femte kvinna från Iran, Polen och Turkiet samt var tredje kvinna från Chile ensamstående mor. Även en annan studie (Mångfald och
ursprung, 1997:47) pekar på att vid folkräkningstillfället 1990 fanns det fler
ensamstående föräldrar bland invandrarna än bland svenskarna.
Ovanstående statistiska data visar hur olika faktorer, såsom socioekonomisk bakgrund, ålder, vistelsetid osv., kan påverka sannolikheten för skilsmässa bland invandrare. Men det ger inte särskilt mycket information om genusrelationen och dess betydelse för skilsmässa bland iranier eller andra invandrargrupper. En kvalitativ undersökning om upplevelse av familjerelation
och skilsmässa bland iranier skulle däremot kunna ge belägg för detta.
Mot bakgrund av ovanstående empiriska iakttagelser är frågan i den här
boken hur man utifrån ett genusperspektiv kan förklara den höga skilsmässofrekvensen bland iranier i Sverige. En annan viktig fråga är hur invandringen
påverkar relationen mellan makarna i de fall där de inte har gått igenom en
skilsmässa. En undersökning av familjerelationer bland iranier i Sverige torde även kunna vara av intresse för förståelse av andra invandrarfamiljer.
16
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 17
KAPITEL 1
TIDIGARE
FORSKNING
Forskningen kring jämställdhet, maktfördelning och konflikter i familjen och
dessas konsekvenser för sammanhållningen inom familjen och separation8
bland invandrare i Sverige är begränsad. Det finns dock en del studier som oftast är beskrivande eller som mest har fokuserat på kulturella och psykologiska aspekter för att förklara konflikter inom familjen och separation (Ålund,
1986; Akpinar, 1998; Leiniö, 1988; Nyberg, 1993; Soydan, 1989; Mella,
1990; Liljeström, 1995; Eyrumlu, 1998; Al-Baldavi, 1998). Man har däremot
sällan fokuserat på maktspelet inom familjen.9 Inte heller internationellt sett
är studier om maktspelet inom invandrarfamiljer särskilt omfattande (se t.ex.
Sluzki, 1979; Mirdal, 1985; Hendesi, 1991; Nassehi-Behnam, 1991, 1994;
Lauritsen, 1996; Mahdi, 1999).
En anledning till att mängden data om invandrarfamiljer är begränsad kan
vara att forskning kring invandrarfamiljer är problematisk och komplicerad.
Situationen skiljer sig mycket mellan invandrare från olika länder, kulturer
och med olika social bakgrund. Begreppet ”invandrare” är också problematiskt och det är inte alltid klart vad som menas med invandrare.
Med begreppet ”invandrare” till Sverige avses här personer som är födda
utomlands av utländska föräldrar. Begreppet ”etnisk minoritet” kan vara en
bättre definition än ”invandrare”. Men även begreppet ”etnisk minoritet” är
problematiskt. Det finns inte särskilt många objektiva kriterier för vad som
menas med etnisk tillhörighet. Hur man identifierar sig utifrån ett etniskt perspektiv är snarare en subjektiv upplevelse. Man kan kanske exempelvis kalla
iranier som är födda i Sverige, eller har bott länge i Sverige, för ”iranska
svenskar” i stället för att identifiera dem enbart utifrån sitt etniska ursprung.
Problemet är dock att i statistiska data delas befolkningen ofta in i termer
av ”svenskar” och ”invandrare”. Begreppet ”invandrare” saknar enhetlig innebörd. Ibland betyder det utrikes födda, ibland utländska medborgare, ibland
räknas också barn till utrikes födda som invandrare. Eftersom definitionen
skall vara konsekvent i hela studien används här den nämnda definitionen:
född utomlands av utländska föräldrar.
Att separationer och skilsmässor är så ofta förekommande i många invandrargrupper kolliderar med den allmänna uppfattningen att familjeförhållanden bland invandrarfamiljer – särskilt bland dem som kommer från
relativt traditionella samhällen – är mer stabila. Denna uppfattning bygger på
en tanke att banden inom familjen bland dessa grupper skulle vara starkare, eftersom de tänks ha en mer familjeorienterad och kollektiv kultur. Vidare, som
Liljeström (1994:206) påpekar, anser många att deras familjestruktur styrs av
17
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 18
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
mer patriarkala drag, vilket innebär att kvinnor har mindre möjligheter att ställa krav på förhållandet och det är svårt att ifrågasätta männens dominans i familjelivet. Somliga forskare hävdar att invandrares dåliga socioekonomiska
situation är en av huvudorsakerna till den höga separationsfrekvensen. Andra
forskare betonar den etniska dimensionen. De menar att den identitetskris och
normlöshet som kan bli en konsekvens av invandringen skapar förvirring, vilket i sin tur hotar familjens stabilitet.
Trots att ovannämnda faktorer delvis kan förklara den höga instabiliteten
bland iranier och även andra invandrarfamiljer kvarstår frågan om den även
kan ha samband med genusrelationerna i invandrarfamiljer. Finns det exempelvis någon skillnad mellan mäns och kvinnors erfarenheter av invandringen,
som påverkar deras maktresurser och därigenom deras familjerelationer?
Frågan är om invandringen bara är ett problem eller om den också kan vara en
möjlighet. Frågan är även om separation alltid ska ses som ett problem, eller
om man också kan se separation som en rationell handling för frigörelse. Om
vi tolkar separation enbart som ett problem, hur kan vi då förklara att det är
just kvinnor som ofta tar initiativet till skilsmässa och ofta upplever detta som
positivt (Durkheim, 1983; Kristiansen, 1977; Thornes & Collard, 1979; KockNielsen & Gundelach, 1985; Weeda, 1985; Moxnes, 1990; Wadsby & Svedin,
1993; Goode, 1993; Skilsmässor och separationer, 1995:17)? Därför är betoningen på genusperspektivet betydelsefull i forskningen kring äktenskap och
separation, för att förklara mäns respektive kvinnors delvis olika upplevelser
av förhållanden.
Vi kan också fråga oss om inte samma mekanismer kan förklara familjedynamiken såväl bland iranier som bland svenskar? Exempelvis kan vi fråga
oss om den höga familjeinstabiliteten bland iranier i Sverige – liksom bland
svenskar – inte är en naturlig följd av individualisering och kvinnors ökade
maktresurser som del av en global process. Det vill säga att invandringen också kan handla om en resa i tid och rum som påskyndar samma förändringar i
familjestrukturen bland invandrare som pågått bland svenskar under flera
decennier. Man kan säga att frågan om orsakerna bakom sammanhållning och
separation bland iranska familjer i Sverige bäst kan förklaras genom en kombination av ett klassperspektiv, ett etniskt perspektiv och ett könsperspektiv.
Ett annat problem är att de ovannämnda teorierna ofta enbart betonar de
strukturella faktorer som påverkar separation och familjens instabilitet. De
kan däremot inte förklara varför vissa par väljer att stanna i relationen och
lyckas hålla ihop, trots påfrestningar, medan andra skiljs. Vi vet exempelvis
att en stor del av de iranska familjerna i Sverige lever under svåra socioeko18
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 19
KAPITEL 1
nomiska förhållanden (På tal om invandrare, 1998; Social och ekonomisk
förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999). Vi vet
också att det finns en stor kulturell skillnad mellan deras ursprungsländer och
Sverige. Trots dessa påfrestningar, som hotar familjens stabilitet, fortsätter
dock en stor del av de iranska makarna i Sverige att leva ihop (ibid.).
Problemet är att teorier som enbart utgår från strukturella faktorer saknar en
analys av samspelet och interaktionen mellan makarna. Man diskuterar inte hur
familjens inre relationer och aktörernas handlingar kan påverka förhållandet.
Det är inte bara den höga skilsmässofrekvensen och den högre andelen ensamstående mödrar bland iranier som visar på förändringar i familjemönstren
efter invandringen. Det finns också många iranska makar som har utvecklat
sin relation till ett stabilt förhållande (Eyrumlu, 1998). Hur har dessa par lyckats att hålla ihop? Vad spelar kärlek för roll i detta sammanhang? Vad karaktäriseras deras relationer av? Kan sammanhållningen av och stabiliteten i en
del av de iranska familjerna i Sverige bero på att de lever i traditionella patriarkala familjeförhållanden där kvinnorna inte har så höga krav på relationen?
Eller kan stabiliteten i och sammanhållningen av familjen vara ett resultat av
att de har utvecklat sin relation till en demokratisk och jämställd relation? Med
andra ord är det en intressant fråga om maktförskjutning i parrelationen i något avseende kan underlätta förutsättningarna för en jämnare och stabilare relation. För att svara på nämnda frågor och få en tydligare bild av familjesituationen bland iranier i Sverige måste man studera de strukturella förändringar
som påverkar familjeförhållandet efter invandringen och samspelet mellan
familjemedlemmarna. Makroanalysen måste alltså kombineras med en mikroanalys som utgår från individens villkor och resurser. Utifrån detta sammansatta perspektiv kan såväl maktfördelning och inre motsättningar inom familjer som motiven bakom mäns och kvinnors beteende och beslut samt dess
konsekvenser analyseras.
Min första hypotes är att de förändringar av maktrelationer i familjer som
sker i och med invandringen till Sverige kan vara en av de viktigaste faktorerna bakom den höga skilsmässofrekvensen för iranska familjer i Sverige.
Den andra hypotesen är att sammanhållningen i en del iranska familjer i Sverige kan bottna i skillnaden av maktresurser mellan makarna, och i de traditionella värderingar som legitimerar patriarkala relationer. Den tredje hypotesen är att jämställda relationer kan leda till ett nytt stabilt och demokratiskt
förhållande i iranska familjer i Sverige. Jag menar alltså att invandringens betydelse för familjelivet varierar beroende på hur maktresurserna kommer att
omfördelas mellan de invandrade makarna. De ovannämnda familjemönstren
19
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 20
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
är inte nödvändigtvis på något sätt unika för iranska invandrare, utan de kan
även förekomma bland andra invandrargrupper.
SYFTE
Syftet med min bok är att förklara hur invandringen har förändrat maktrelationen inom iranska familjer i Sverige och vilken betydelse dessa förändringar kan ha för övriga relationer inom familjen. Jag kommer att jämföra gifta par
och frånskilda i ett flertal avseenden. Bland annat kommer männens attityd till
nya könsroller, kvinnornas krav på relationerna och de typer av konflikter och
konflikthantering som brukar uppstå i dessa familjer att studeras. Detta görs
för att belysa varför en del av de iranska familjerna upplöses, medan andra
fortsätter att leva i sina gamla förhållanden. Detta är därför en undersökning
som belyser olika aspekter av familjerelationer bland iranier i Sverige. Trots
att de etniska och socioekonomiska dimensionerna och deras betydelse för
familjerelationen kommer att behandlas, ligger tyngdpunkten på genus- och
maktkonflikter mellan makarna.
Jag vill veta hur och under vilka omständigheter det iranska paret har levt
ihop före invandringen. Hur har de upplevt invandringen och hur har detta påverkat deras individuella utveckling och deras relation? Vilka problem uppstod
i deras inbördes relation i Sverige? Hur löste de sina problem? Vilken betydelse hade den sociala omgivningen och det privata nätverket för deras familjeliv?
Hur har de som skilt sig upplevt skilsmässan? Vilken betydelse anser de att
skilsmässan hade för barnen? Vilken roll spelar kärlek för familjerelationen?
När det gäller de par som fortfarande är gifta: Hur upplever de sin relation?
Hur ser fördelningen av hushållsarbetet mellan makarna ut? Vem har det största ansvaret för omsorgen om barnen? Hur uppfostrar de sina barn, speciellt om
de har olika åsikter om detta? Hur löser de sina konflikter? Vad ser de som anledningen till att de lyckats hålla samman? Hur fördelas maktresurserna mellan dem och vad har detta för betydelse för att hålla samman familjen?
DISPOSITION
Boken består av nio kapitel. I kapitel två görs en kort genomgång av några relevanta sociologiska teorier och deras för- och nackdelar för att förklara parrelationen, speciellt orsakerna till separation, och olika aspekter som förklarar
varför separationsfrekvensen är så hög i västvärlden och speciellt i Sverige. I
20
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 21
KAPITEL 1
kapitel tre utvidgas och preciseras orsakerna till sammanhållning av familjen
och separation utifrån ett genus- och maktperspektiv, vilket är min teoretiska
utgångspunkt. De perspektiv som presenteras i kapitel två och tre kan även
tillämpas för förklaringar av familjerelationer och separationer bland invandrare. I det tredje kapitlet diskuteras också olika varianter av familjerelationer
och de jämställda och demokratiska familjemönster som är vanligare i Sverige än i många andra länder. Allt detta ger också en bakgrund till de nya familjemönster i Sverige som kan påverka iraniers och andra invandrarfamiljers
livsstil efter invandringen. Därefter presenteras i fjärde kapitlet några specifika teoretiska ansatser som kan förklara den höga separationsfrekvensen respektive sammanhållningen hos iranska familjer i Sverige, bland annat ur genus- och maktperspektiv. Den teoretiska ansatsen kan även gälla för en analys
av andra invandrarfamiljer i Sverige.
I kapitel fem ges en bild av familjerelationer i Iran. Där diskuteras anledningar till sammanhållning och varför skilsmässofrekvensen är relativt låg i
Iran och betydligt lägre än i Sverige. I kapitel sex beskrivs undersökningens
metod. Där motiveras varför en kvalitativ metod har valts för den empiriska
undersökningen. Därefter beskrivs det faktiska problemet i den empiriska
delen av undersökningen. I kapitel sju redovisas resultaten från den första
intervjuundersökningen. Dessa ger ett empiriskt belägg för den teoretiska
diskussionen och beskriver hur iranska kvinnor och män själva upplevde
maktkonflikterna och separationen efter invandringen till Sverige. I kapitel
åtta redovisas resultaten av den andra intervjuundersökningen med gifta iranska par i Sverige. Där förklaras dels hur dessa familjer kunde hålla ihop trots
alla svårigheter, dels kartläggs vad en jämställd relation faktiskt kan innebära
inom en grupp av iranska familjer i Sverige. Avslutningsvis kommer vissa resultat av de två undersökningarna att jämföras i kapitel nio. I slutordet diskuteras om dessa undersökningar kan ge mina teoretiska ansatser empiriskt stöd.
21
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 22
KAPITEL 2
S OCIOLOGISKA TEORIER
OM
FAMILJ OCH SEPARATION :
EN ÖVERSIKT
INTRODUKTION
De teoretiska sociologiska ansatser om familjebildning och separation som
finns är långt ifrån entydiga. Vissa av dem utgår från ett konsensusperspektiv
och betraktar familjen främst som en harmonisk enhet, medan andra ansatser
fokuserar på intressemotsättningar inom familjen och utgår från ett konfliktperspektiv. Vidare förklarar vissa teorier sammanhållning av familjen och separation utifrån förändringar i den samhälleliga strukturen, medan andra är
mer mikroorienterade och betonar aktörer och interaktionen mellan makarna
och dess betydelse för sammanhållningen respektive separationen.
Här kommer några av de relevanta perspektiven och deras för- och nackdelar
att analyseras. Syftet med kapitlet är inte att genomföra en fullständig teoretisk
genomgång av de olika ansatserna om familjen, utan att göra en kort översikt. I
nästa kapitel kommer jag däremot att göra en övergripande teoretisk genomgång
av genus- och maktperspektiven, vilka är mina teoretiska utgångspunkter.
Att min teoretiska utgångspunkt är genus- och maktperspektiv innebär
inte att alla andra teorier saknar relevans eller utesluts, utan många av dem kan
ge en kompletterande bild. Faktum är att de många variationer av alternativa
livsstilar, familjeformer och familjenormer som vi upplever idag, skapar goda
förutsättningar för en mer pluralistisk teori inom familjesociologin. Som Cheal (1991:162) betonar:
We know that family life is changing, but we do not know which of the
emergent social forms will set the pattern for the future … One of the consequences of this situation as Durkheim anticipated, is the instability of
analytical categories … Most social scientists have learned to work with
that instability, through migrating between different uses of concepts in
different language games. In fact, the instability of analytical categories is
sometimes positively recommended as a basis for theorising at this time.
22
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 23
KAPITEL 2
Även inom genusforskningen betonar Harding (1987) att man måste lära sig
att acceptera instabiliteten i de teoretiska begreppen och tolka den som en värdefull resurs, vilket leder till en mer pluralistisk feministisk teori. Ändå kommer min kritiska genomgång av sociologiska teorier om familjen att motivera
varför en kombination av ett genus- och maktperspektiv ger bättre förutsättningar vid en analys av familjers sammanhållning och separation.10
DEN
STRUKTURFUNKTIONALISTISKA FAMILJESOCIOLOGIN
Försvagning av familjens funktioner ökar separationsrisken
Bland de strukturfunktionalistiska ansatserna som berör familjen är historiskt
sett Talcott Parsons teori den mest framträdande. Parsons (1956) förklarar
rollfördelningen i den borgerliga kärnfamiljen som en anpassningsmodell till
det moderna samhället. Parsons (1956:9–10, 15, 17–18, 27, 32–33) menar att
vissa av familjens tidigare funktioner i det moderna samhället fördelas på fler
samhälleliga institutioner. Familjens viktiga funktioner är idag huvudsakligen
att socialisera individen för anpassning till nya sociala ordningar och att skapa en stabil personlighet. Enligt honom är familjen integrerad genom mannens
och hustruns kompletterande roller. Kvinnornas viktigaste uppgift är uppfostran och socialisering av barnen och omsorg om männen, medan männens
huvudsakliga uppgift är familjeförsörjning. Denna rollfördelning är, enligt
Parsons, naturlig och universell och fungerar som en upprätthållande faktor,
vilken minskar familjens inre motsättningar. Parsons menar att när familjen
och yrkeslivet hålls isolerade från varandra minskar sannolikheten för normkonflikter. Han tolkar kärnfamiljen som bygger på denna rollfördelning som
ett modernt ideal. Om denna rollfördelning förändras, kommer också familjens
stabilitet att hotas. Enligt Parsons spelar kärnfamiljen, som ett ”subsystem”,
en central roll för socialisation av normer och för att upprätthålla ordning och
stabilitet i samhället.
Trots Parsons inflytande är dagens strukturfunktionalistiska familjesociologi mer nyanserad. Den amerikanske sociologen David Popenoe (1988)
pekar exempelvis på hur strukturella förändringar i det moderna och postmoderna samhället – och speciellt i Sverige – har ökat familjens instabilitet.
Popenoe (1988:181f.) betonar att i de mest avancerade samhällena eller de
postindustriella samhällena försvagas den traditionella borgerliga familjen.
Detta visar sig genom att familjens funktioner försvagas, färre människor lever i äktenskap, en ökande skilsmässofrekvens, sjunkande barnafödande och
23
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 24
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
ökande andel barn födda utom äktenskapet, fler ensamboende och fler ensamstående föräldrar samt mindre hushåll och fler förvärvsarbetande gifta
kvinnor. Han jämför Sverige med USA och andra länder. Enligt Popenoe är
det som sker med den svenska familjen en del av en global utveckling i de
moderna samhällena. Emellertid har utvecklingen gått längst i Sverige. Han
sammanfattar de olika dimensioner som orsakar familjens instabilitet i fyra
kategorier:
1. Strukturella förändringar, dvs. socioekonomiska trender såsom den
ekonomiska välfärden och kvinnors ökande förvärvsarbete, vilka är en
följd av industrialiseringen.
2. Ideologiska förändringar, bl.a. den ökande sekulariseringen, ökad jämställdhet och individualism.
3. Politiska förändringar såsom den framväxande välfärdsstaten och dess
omsorgspolitik, ekonomisk jämlikhet, lagförändringar och social effektivitet, vilka är konsekvenser av statens åtgärder.
4. Kulturella normer såsom självständighet och social rationalitet som
karakteriserar individens sociala beteenden, vilka ökar parallellt med
andra förändringar.
Popenoe medger att dessa förändringar i vissa fall är positiva, såsom ökad
institutionell omsorg, men varnar för de negativa konsekvenser som ett sönderfall av den traditionella kärnfamiljen innebär. Han tror exempelvis att
skilsmässa skadar barnens psykiska hälsa. Popenoe menar vidare att de nya
sociala villkoren får följande konsekvenser: mindre familjer, färre gemensamma aktiviteter, mindre tid för kontakter mellan föräldrar och barn samt att
dessa kontakter inte är så socialt berikande och emotionellt meningsfulla som
de en gång var (Popenoe, 1988:313f.). Utifrån dessa beskrivna tendenser betonar även Popenoe att skilsmässa och upplösning av familjen är en negativ
företeelse. Han argumenterar att den fullständiga familjen, helst med en hemarbetande kvinna, utgör den bästa uppväxtmiljön för ett barn och påstår att
barn från upplösta familjeförhållanden överhuvudtaget mår sämre.
För att motverka sönderfallet av den traditionella kärnfamiljen betonar
Popenoe de aspekter som stärker familjens ställning i samhället: skyldigheter
för föräldrar som sätter barn till världen att leva tillsammans och skapa en familjeenhet; skyldigheter för arbetsmarknaden att beakta att de flesta vuxna
inte har en utan två viktiga roller i livet; skyldigheter för staten att ge hjälp och
service på ett sådant sätt att familjen stärks snarare än försvagas; skyldigheter
24
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 25
KAPITEL 2
för män att ta en mer aktiv del i familjelivet; och slutligen skyldigheter för
lagstiftare att inte nedvärdera kärnfamiljen då de vill skydda alternativa familjeformer (Popenoe, 1988:340–341).
Kritik av det strukturfunktionalistiska perspektivet
Fördelen med den strukturfunktionalistiska familjesociologin är att den visar
att samhällsförändringar, försvagning av kollektiva band och normer samt familjens färre funktioner ökar sannolikheten för separation. Denna teori visar
också hur en form av familj har försvagats. Men hur kan man bevisa att den
ökande instabiliteten drabbar varje form av familjerelation? Problemet är att
den strukturfunktionalistiska familjesociologin är en generell familjeteori som
är både ahistorisk och icke-komparativ. Exempelvis bygger Parsons analys av
familjedynamiken på den äktenskapliga kärnfamiljen i medelklassen i USA
efter andra världskriget. Detta är givetvis inte en universell familjesituation
och den återspeglar inte heller den mångfaldiga variation av familjestrukturer
som vi ser i dagens samhälle och har sett i tidigare samhällen.
En klassisk definition av kärnfamilj innebär en grupp som består av en
man och en kvinna som lever i en ekonomisk, känslomässig och sexuell gemenskap, samt deras barn (Murdock, 1949). Utifrån denna definition kan man
hävda att kärnfamiljer endast utgör en mindre del av hushållen i dagens Sverige. Av alla hushåll består 40 procent av en person och 31 procent av två personer (Sandstedt, 1991:63). En svensk studie pekar på många olika samlevnadsformer som finns i dagens samhälle, bland annat dessa: Leva i ursprungsfamiljen, med eller utan barn, i form av äktenskap eller samboförhållande, leva i styvfamilj, ensamstående förälder med barn, leva i flergenerationsfamilj, leva i kollektiv osv. (Fant, 1985:42). Det homosexuella parförhållandet räknas också som en annan variation av familjeformen. En studie
(Dahlström, 1990) pekar också på att i dagens Sverige framträder samma familjestrukturer i samboende som i gifta förhållanden och att dessa i stort har
samma normer. För att inkludera de pluralistiska familjeformerna behöver vi
en nyanserad definition av familjen. Man kan säga att i familjen regleras förhållandet mellan könen (par av samma eller motsatt kön) eller/och mellan generationer (biologiska eller icke-biologiska föräldrar/förälder och barn som
bor ihop).
Man kan inte isolera familjen från dess historiska sammanhang. Problemet
är att den strukturfunktionalistiska familjesociologin saknar en dynamisk uppfattning av familjens utveckling. Den betonar den traditionella kärnfamiljens
(som baserades på mannens överordnade roll och strikt könsarbetsdelning)
25
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 26
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
nödvändighet för samhällets bevarande. Att denna form av familjemönster har
försvagats betyder inte nödvändigtvis att familjen i sig har försvagats. Faktum
är att familjen alltmer omvandlats från en patriarkalisk institution till en frivillig organisation (Dahlström, 1986). Vidare är teorin om ”complementary
role of husband and wife” hos funktionalismen snarare en värderande än beskrivande aspekt. Man menar att rollerna är definierade av normer som skisserar rolltagarnas uppgifter och rättigheter. Men normer är inte ”basic consensus”, som funktionalisterna påstår, utan ideologiska värderingar som varierar såväl hos olika grupper i samhället som hos olika individer. Ett annat problem är att man utgår från familjens gemensamma intressen utan att inse att
familjemedlemmarna delvis har skilda intressen.
Problemet är att den strukturfunktionalistiska ansatsen utgår från de sociala konstruktionerna såsom normer, regler, vanor, institutioner, och relationerna mellan dessa, som liktydigt med den ”objektiva verkligheten”. Bernard
(1972) påpekar att inom den strukturfunktionalistiska familjesociologin har
termen familj alltid ett positivt värde. Detta synsätt, som tolkar separation enbart som ett problem, kan inte förklara hur den höga skilsmässofrekvensen allmänt sett kan ha en positiv effekt på utvecklingen av jämställda familjemönster (Moxnes, 1990; Giddens, 1995). Ett annat problem är att dessa teorier utgår från ett manligt perspektiv utan att analysera eller problematisera familjens betydelse för kvinnor. Det funktionalistiska familjeidealet, som betonar
mäns roll som familjeförsörjare och kvinnors roll som hemarbetande, legitimerar i praktiken kvinnoförtryck och kvinnors beroende av män. Dessutom
bortser de från att den ökade jämställdheten och frigörelsen för kvinnor och
män kan ha positiva effekter på familjelivet. Under dessa förutsättningar kan
kärlek utgöra grunden till en relation, vilket kan skapa ett harmoniskt liv. Man
kan också konstatera att förbättringen av kvinnors situation kan vara en del av
förbättringar för barnen i dessa hushåll. Vad gäller Popenoes varning om en
mer utsatt situation för barnen i dagens samhälle kan man påstå att den ökande ekonomiska och materiella tryggheten, samt stärkta rättigheter för barn i
Sverige, och liknande länder, har stor betydelse för barnens emotionella utveckling. En undersökning (Gähler, 1998) visar att en separation för svenska
par och framförallt för kvinnor med barn kan innebära vissa ekonomiska svårigheter. Även de före detta makarnas psykiska hälsa blir ofta sämre efter separationen. Individens socioekonomiska position har stor betydelse för hur
hon eller han upplever separationen. Gählers undersökning visar också att det
finns en stor skillnad mellan kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser av en
skilsmässa på individens psykiska hälsa. Kvinnor som hade gått igenom en
26
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 27
KAPITEL 2
skilsmässa mindre än fyra år tillbaka i tiden hade sämre psykisk hälsa. Kvinnor som hade skilt sig för mer än fyra år sedan uppvisade däremot inte en sämre psykisk hälsa än de som fortsatte att leva med samma partner under hela
tidsperioden (ibid.). Forskning (Edvall, 2000; Att skiljas i främmande land,
1997:5) visar också att separationen i och för sig inte nödvändigtvis alltid har
negativa konsekvenser för barnen, åtminstone inte i ett längre perspektiv. Vad
som är viktigast för barnens upplevelse av separationen är om föräldrarnas separation sker i samförstånd eller inte. Barnets anpassning efter en skilsmässa
påverkas av tre faktorer, nämligen hur vårdnaden fungerar, konfliktgraden
mellan föräldrarna och barnets egen relation till den förälder som barnet inte
bor tillsammans med (Furstenberg & Cherlin, 1991).
Separation är dessutom ofta en utväg från en icke-fungerande och konfliktfylld relation som kan skada barnens hälsa. Man kan säga att många äktenskap förr hölls ihop ”för barnens skull”. Numera sker en skilsmässa många
gånger ”för barnens skull” (Trost & Levin, 2000). Det kan vara sant att vissa
emotionella behov hos barn inte uppfylls i dagens samhälle, speciellt efter en
separation (Bradley, 1990). Problemet är att Popenoe har en nostalgisk önskan
att återgå till gamla familjemönster som präglas av patriarkala drag. (För en
djupare kritisk diskussion kring Popenoes teori se t.ex. Darvishpour, 1994;
Bradley, 1990; Dahlström, 1990.) Vad Popenoe i verkligheten kritiserar är de
nya former av förhållanden med visioner om kamratäktenskap, fri uppfostran
och sexuell frigörelse, som ökar individens valfrihet, och möjligheten till en
jämställd relation. Strukturfunktionalismen bortser ifrån att den ökade individualiseringen inte bara underlättar förutsättningarna för separation, utan också underlättar för en jämställd relation. Denna aspekt kommer att behandlas
längre fram.
Sist men inte minst är de strukturfunktionalistiska ansatserna alltför
makroorienterade. På detta sätt kan de endast förklara vilka strukturella förändringar i samhället som påverkar familjens stabilitet och instabilitet. Detta
säger emellertid ingenting om familjens vardagsliv och under vilka förutsättningar par beslutar att bilda familj, fortsätta att leva ihop eller separera. De säger inte heller någonting om samspelet mellan parterna och dess betydelse för
relationen.
27
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 28
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
ETT INTERAKTIONISTISKT PERSPEKTIV PÅ
FAMILJEN
Sammanhållning av familjen och separation: resultat av interaktion
Idag har den metodologiska individualismen fått allt större betydelse vid analysen av familjerelationer (Cheal, 1991:138). En av de mikroorienterade teorier
som analyserar familjerelation och separation utifrån samspelet mellan makar är
den symboliska interaktionismen. Teorin fokuserar framför allt på socialpsykologiska aspekter i analysen av familjerelationen. Social interaktion innebär att
aktörer tolkar och förutser varandras handlingar och beteenden i en ständig process för att åstadkomma samordning (Hughes J.A & Månsson S-A., 1988:65).
Man menar att individens självuppfattning skapas i samspel med andra människor och utvecklas ur förmågan att se på sig själv med andras ögon. Individen
försöker undvika beteenden som omgivningen och motparten ogillar och utvecklar roller och beteenden som uppskattas. Vi formas med andra ord av våra
roller, normer och omgivningens förväntningar på oss. Rollen blir införlivad
med personligheten så att individen spontant handlar, önskar och värderar på det
sätt som förutsätts enligt rådande normer. Män och kvinnor utvecklar exempelvis olika självuppfattningar och roller genom att acceptera omgivningens sätt att
förhålla sig gentemot dem. Människans identitet kan på så sätt härledas från
kommunikationer i vardagslivet, vilket också inkluderar familjelivet.
Den symboliska interaktionismen beskriver familjen som en enhet bestående av interagerande personligheter. Man menar att vid familjbildningen tar
individer familjeroller som baseras på egna uppfattningar, vilka kan kollidera
med andras uppfattningar. På så sätt är familjelivet uppbyggt av interaktioner,
som uppehåller relationen mellan makar samt mellan föräldrar och barn. Därför menar de symboliska interaktionisterna att man måste studera hur beteenden kan förhandlas och omförhandlas bland familjemedlemmar. Familjemedlemmar utvecklar alltså föreställningar om sig själva, vilket omfattar tankar
om, och förväntningar på, varandra samt en ansvarskänsla som varje medlem
har gentemot andra (Cheal, 1991:136–137). Man menar vidare att sammanhållning av familjen bottnar i äktenskaplig anpassning, vilket är förutsättningen för ett stabilt äktenskap. Äktenskaplig anpassning förutsätter tillmötesgående, vilket reducerar konflikter och främjar harmoni. Assimilation i äktenskapet betyder inte att man förlorar sin personlighet utan är en följd av en
interaktion där makarna kompletterar varandra för en ömsesidig tillfredsställelse enligt den symboliska interaktionismen. Ett välanpassat äktenskap innebär att båda parters attityder och handlingar framkallar en miljö som är gynnsam för båda parters personligheter (ibid.).
28
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 29
KAPITEL 2
Det ligger något i dessa förklaringar. Det är svårt att analysera och förutse dynamiken i parrelationen enbart utifrån parets bakgrund eller deras olika
egenskaper. Interaktionen mellan makarna har stor betydelse för hur familjekonflikter kan lösas eller utvecklas. Samförstånd och empati kan exempelvis
underlätta kommunikation och konsensus i parrelationen. Ju mindre samförstånd och ju större åsiktsskillnad, desto större kan sannolikheten vara för
konflikter. Poängen med denna teori är att den tar avstånd från deterministiska uppfattningar som enbart betonar samhällsstrukturer i sin analys av familjerelationer. Istället betonar den intraktionistiska teorin vikten av subjektens
tolkningar av situationen och förväntningar och dessas betydelse för förhandlingar och konflikthantering i familjerelationen.
Kritik av det interaktionistiska perspektivet
En invändning mot det interaktionistiska perspektivet är i vilken grad familjemedlemmarnas bakgrund och sociala position kan påverka interaktionen
mellan makarna. Exempelvis finns en sociologisk teori som utgår från att man
väljer sin partner efter sin egen bakgrund. Familjeforskning som belyser ”homogamiprincipen” (lika barn leka bäst) betonar att sådana par har större möjlighet att uppnå en hållbar relation jämfört med par som har olikartad social
bakgrund, social status, utbildningsnivå, nationalitet, religion, attityd osv.
(Hoem & Hoem, 1988; Moxnes, 1990; Trost 1993; Skilsmässor och separation, 1995).11 Familjens stabilitet är med andra ord beroende av likhet mellan
makarna i nämnda avseenden, vilket underlättar möjligheten för samförstånd,
empati och konsensus. Invändningen, utifrån ett strukturalistiskt perspektiv,
mot den interaktionistiska teorin om familjen är att den underskattar det
faktum att det framförallt är familjens struktur som avgör villkoren för samspelet mellan makarna. Individens handling och interaktionen inom paret kan
inte frånkopplas familjemedlemmarnas position och maktstrukturer inom
familjen.
Feministiska skolor kritiserade dessutom den klassiska symboliska interaktionismen för att den inte tar hänsyn till att familjen inte är en integrerad enhet utan består av en rad intressemotsättningar, mellan makar samt mellan föräldrar och barn, som är grunden för konflikter. Dessutom kan man inte bortse
från att familjemedlemmarnas roller och interaktioner präglas av en ojämlik
relation mellan män och kvinnor i familjen. Därför är det framför allt intressant att studera intressemotsättningar inom familjen som en källa till konflikter (Glenn, 1987). I stället för att se familjen som en integrerad enhet bör man
betrakta den som en ”bargaining unit”, där förhandlingar kan pågå om en rad
29
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 30
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
olika områden inom vardagslivet. Om vi accepterar att familjen består av individer med olika mål och intressen, som även kan tävla om resurser, då blir
förhandlingspositionen mer intressant att studera (Hobson, 1990:237).
”RATIONAL CHOICE”:
EN FÖRKLARINGSMODELL TILL FAMILJEBILDNING OCH
SEPARATION
Att maximera sin nytta
Enligt den amerikanske ekonomen Gary S. Becker (1991) är grunden för sammanhållning av familjen ett ”äktenskapsspecifikt kapital” (barnen, det gemensamma hemmet och materiella ting), vilket byggs upp med tiden och motverkar sannolikheten för separation. Becker hävdar att människor verkar dra mest
nytta av äktenskapet om skillnaden i makarnas specialisering är stor. Han beskriver också arbetsdelningen inom familjen som ett resultat av ekonomisk
rationalitet. Familjen kan definieras som en nyttomaximerande enhet, där arbetsfördelningen mellan olika medlemmar bygger på hur familjen som en
ekonomisk enhet kan vara produktiv. Becker (1991) menar att familjens
nytta maximeras genom att kvinnan specialiserar sig på hushållsarbete och
mannen på lönearbete, eftersom kvinnor i allmänhet relativt sett är mer produktiva inom hushållet och män i allmänhet har högre lön på arbetsmarknaden. Enligt Becker vinner båda på denna arbetsdelning och att det är ekonomiskt rationella skäl som får män och kvinnor att välja en sådan. Men hur ska
man förklara separationen?
Becker (1991) betonar att alla på ”äktenskapsmarknaden” gör sig en bild
av möjliga partners och det välstånd som ett eventuellt äktenskap skulle kunna medföra. Denna bild av potentiella partners är i själva verket en fördelning
som beror på sökkostnader efter lämplig person. Det är alltid svårt att hitta en
lämplig partner på ”äktenskapsmarknaden”. Kostnaden för letandet efter en
partner utgör en viktig faktor för förståelsen av separationsprocessen. Sannolikheten för skilsmässa är större ju mindre förväntningarna på äktenskapet
tillfredsställs. Becker hävdar att människor bildar familj endast om välståndet
överstiger det välstånd som de som ensamstående skulle ha. Dessutom skiljer
man sig endast när det sammanlagda välståndet som frånskild överstiger det i
äktenskapet. Brist på information om den andra parten vid familjebildningen
utgör en stor risk för separation. Utbildning, social status, intelligens, ålder,
inkomst, fysisk attraktion m.m. är synliga egenskaper som parterna känner till
30
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 31
KAPITEL 2
vid familjebildningen. Andra faktorer, som man inte har någon uppfattning
om då man gifter sig och som upptäcks senare, kan påverka parterna och leda
till skilsmässa. Exempelvis har de individer som gifter sig i unga år högre sannolikhet att skilja sig. En orsak kan vara att de yngre är mer optimistiska än de
äldre och har en mer orealistisk bild av verkligheten. På så sätt blir separation
ett resultat av händelser som inte går att förutse och kan betraktas som ett svar
på den nya informationen. Det är därför de flesta separationer inträffar i början av äktenskapet. Ju längre tid äktenskapet har varat desto mindre blir sannolikheten för separation, menar Becker. Beckers teori om familjedynamik
sammanfattas på följande sätt:
When men and women decide to marry or have children or divorce, they
attempt to maximize their utility by comparing benefits and costs. So
they marry when they expect to be better off than if they remained single, and they divorce if that is expected to increase their welfare. (Becker, 1992:15)
Olika upplevelser, olika rationalitet: kritik av Becker
Utgångspunkten för Beckers teori är neoklassisk ekonomisk teori som även
analyserar familjedynamiken utifrån marknadsmekanismer. Problemet är
dock att Beckers teori är ensidig och mycket ekonomiskt orienterad. För
Becker har ekonomiska faktorer en avgörande betydelse för analysen av familjedynamiken. Strävan efter att maximera sin nytta vid familjebildning och
separation betyder inte att man enbart handlar rationellt ur ekonomisk synpunkt. Alla handlingar görs inte heller med avsikt. Inte alla expressiva, impulsiva, känslomässiga och spontana beteenden kan förklaras enbart som rationella handlingar. Individens beslut kan ibland vara irrationella därför att de
på olika sätt är påverkade av icke-medvetna kognitiva förändringar. Exempelvis kan man fråga sig i vilken grad det kan vara ekonomiskt ”rationellt” att
den ena parten i en parrelation älskar den andra, medan hon/han är medveten
om att han eller hon på så sätt ökar sitt beroende.
Vad som är ”rationellt” har inte heller någon objektiv grund. En handling
eller ett syfte som tolkas som rationellt av den ena behöver inte nödvändigtvis
vara det för den andre. Allmänt sett tenderar mäns ”nytta” och ”värderationalitet” att skilja sig från kvinnors. Kvinnor tar t.ex. oftare hänsyn till barnens
bästa när de bestämmer sig för att fortsätta leva i en relation eller när de vill
separera. Att ”nytta” och ”rationalitet” är subjektiva begrepp som kan variera
hos män och kvinnor innebär att det inte går att analysera deras attityd och be31
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 32
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
teende i parförhållanden under samma förutsättning som en ”atomiserad” individ med samma mått. En av de feministiskt grundade invändningarna mot
”rational-choice”-analysen av familjen är att den saknar en distinktion mellan
”separative self” hos män och ”emotionally connected self” hos kvinnor. England (1989:16) hävdar att
Women’s moral reasoning is often based on an ethic of responsibility
and caring which flows from an emotional connection between self and
other. By contrast, men’s moral reasoning is more often based on an
ethic of principled noncoercion, which presumes and seeks to honor the
others separateness … A key aspect of childhood socialization flows
unintentionally from the fact that women are almost always the primary caretakers of young children … As a result, males become more individuated than females because defining themselves as a male requires
separation from, rather than identity with their caretaker.
Många har kritiserat Beckers teori för att den inte tar hänsyn till ojämna maktrelationer och intressemotsättningar inom familjen, speciellt vad gäller arbetsdelning. Den säger ingenting om arbetsfördelningens nackdelar för kvinnor eller om hur arbetsfördelningen inom familjen påverkas av den allmänna
konstruktionen av könsroller (se t.ex. England, 1989; Bolin, 1997). Den tar
med andra ord inte hänsyn till hur genussystemet påverkar samspelet mellan
makarna.
Problemet är att Beckers teori aldrig problematiserar familjens inre relationer, utan i likhet med funktionalismen utgår den från familjen som en enhet
baserad på konsensus, istället för att analysera familjemedlemmarnas delvis
skilda intressen och handlingar. I själva verket måste rationella handlingar
inom familjen ses som ett resultat av konflikter och förhandlingar som pågår
ständigt mellan familjemedlemmarna.
Trots detta kan teorin om ”rational choice” i vissa avseenden och i en nyanserad modell vara användbar för att förklara sammanhållning av familjen
och separation ur genus- och maktperspektiv, utan att man begränsar sig till
ekonomiska termer, vilket kommer att redovisas i nästa kapitel. För detta behöver man emellertid övergå från ett konsensusperspektiv till ett konfliktperspektiv. Man måste också studera strukturella faktorer som påverkar samspelet i parrelationen.12
32
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 33
KAPITEL 2
FAMILJ
OCH PATRIARKAT
Feministiska teorier betonar att man inte kan studera relationer mellan män
och kvinnor i familjen, frånkopplat genussystemet som präglar samhällets
institutioner. Genussystemet definierar och konstituerar inte bara könsroller
utan upprätthåller även hierarkiska maktrelationer mellan könen där männen
är överordnande och kvinnor är underordnande (Hirdman, 1988). Utifrån detta perspektiv har familjen länge varit en av de viktigaste institutioner som upprätthåller och reproducerar genusordning. Idag finns en mer nyanserad bild av
sambandet mellan familj och genussystem, men de tidigare feministiska teorierna definierade familjen först och främst som en patriarkalisk institution.
Definition av patriarkat
Begreppet patriarkat omfattar den manliga dominansens institutionella struktur och innefattar inte bara exploatering av kvinnors arbete utan alla aspekter
från sexualitet till psykologisk omsorg (Walby, 1990:185). Patriarkat är en
uppsättning sociala relationer mellan könen som har en materiell bas. Den
ekonomiska basen för patriarkatet är männens kontroll över kvinnornas arbetskraft. Denna kontroll upprätthålls genom att man utesluter kvinnor från
tillgång till nödvändiga ekonomiskt produktiva resurser och genom att man
begränsar kvinnors sexualitet. Patriarkatet skapar och etablerar ett ömsesidigt
beroende och en solidaritet mellan män som gör det möjligt för dem att dominera kvinnorna, trots att dessa relationer har förändrats till form och intensitet över tiden (Hartmann, 1981). Hartmann anser att det monogama, heterosexuella äktenskapet är en tämligen sen och effektiv form som tycks
tillåta män att kontrollera kvinnors tillgång till finansiella resurser och sexualitet. Detta tillåter i sin tur männen att exploatera kvinnors arbetskraft och
att uppfostra barn på patriarkala premisser. Precis som ett klassamhälle måste stärkas genom skolor, arbete, konsumtion, normer och så vidare, så måste
den patriarkala sociala relationen förlita sig på yttre förstärkning, menar
Hartmann. I patriarkatets hierarki uppfostras männen till att kunna kontrollera kvinnor. Detta sker genom en internalisering av samhälleliga normer vilka
i själva verket är männens normer. Patriarkatets materiella bas vilar sålunda
inte enbart på barnuppfostran i familjen utan på alla sociala strukturer som
gör det möjligt för män att kontrollera kvinnors arbete (ibid.). Arbetsfördelningen mellan könen i hemmet och i samhället påverkar också könsbundna subkulturer, vilka leder till att män och kvinnor delvis upplever familjelivet olika.
33
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 34
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Ur ett genusperspektiv har familjen länge setts som en patriarkalisk institution där de könsroller som utvecklats och upprätthållits är förtryckande och
begränsande för kvinnor. Äktenskapet tryggade fadersväldet och männens
sociala kontroll över reproduktionen (Liljeström, 1983:26). Poängen med de
feministiska teorierna om familj (som redovisas djupare och i en nyanserad
version i nästa kapitel) är att de förklarar varför det är just kvinnor som ofta är
missnöjda med relationen och tar initiativet till skilsmässa. Trots att begreppet patriarkat är betydelsefullt för förståelsen av könsrelationer i familjelivet
är begreppet inte problemfritt.
Patriarkat som ett problematiskt begrepp
Det har länge förekommit kritik mot användningen av uttrycket patriarkat därför att det inte skiljer mellan olika former av mansdominans. Genusrelationer
kan ses som ”patriarkala” när fadern försörjer och samtidigt kontrollerar sina
familjemedlemmar. ”Patriarkat” karakteriserar männens position i familjen
som enda försörjare och som ”fadersvälde”. Men det är problematiskt att till
exempel beskriva mansdominansen i dagens Sverige med begreppet ”patriarkat”, när de flesta kvinnor arbetar utanför hemmet och männen inte är de enda
som försörjer familjen. Tvärtom kan man hävda att övergången till en familjetyp med två försörjare ifrågasätter grunden för det patriarkala familjemönstret och hotar dess stabilitet. Man kan hävda att kvinnornas patriarkala underordning är på väg att flytta ut från familjen till arbetsmarknad och arbetsliv.
Genussystem eller genusrelation inom familjen är kanske bättre och bredare
begrepp, som inkluderar olika typer av mäns dominans över kvinnor.13 Sheila
Rowbotham (1979) har utvecklat ett resonemang kring varför begreppet patriarkat är problematiskt. Hon betonar att det finns ett patriarkaliskt system
som förtrycker kvinnor, samtidigt som det finns ett ekonomiskt system där
manliga arbetare har en underordnad klassposition. Patriarkat innebär en fixerad struktur. Det medför ingen som helst föreställning om hur kvinnor skulle kunna handla för att förända sin situation. Patriarkat antyder därför en fatalistisk underkastelse, som inte lämnar något utrymme för kvinnors trots. Det
är inte könsskillnader som är problemet utan könens sociala ojämlikhet – de
olika former av makt som samhällen har förknippat med könsskillnad – och
de hierarkiska former som detta tvingat på mänskliga relationer. Rowbotham
menar att vi med begreppet patriarkat inte alltid kan förklara varför kvinnor
har uppfattat olika aspekter av sina relationer med män som förtryckande vid
olika tidpunkter. När det gäller parförhållandet och familjelivet kan vi inte heller förklara varför äkta känslor av kärlek och vänskap är möjliga mellan män
34
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 35
KAPITEL 2
och kvinnor och pojkar och flickor. Vi behöver därför en ansats som kan kombinera både konflikt- och komplementförbindelserna mellan könen (Rowbotham, 1979:74).
Dessutom kan man inte karakterisera familjerelationen enbart med begreppet patriarkat utan att diskutera andra dimensioner såsom makarnas individuella maktresurser och även kärlekens betydelse i parrelationen. Man kan
hävda att kvinnor länge har upplevt familjen som en ”tragisk paradox”. Liljeström (1986:8) förklarar denna paradox på följande sätt:
Det nya och emancipatoriska som den sociala individueringen blottlagt
är hur familjen på samma gång har varit en grund för kärlek, beroende
och altruism, och platsen för den historiska underordningen av kvinnor
som individer i namn av familjens/parets enhet och sammanfallande
intressen.
Det är också viktigt att komma ihåg att det inte alltid är kvinnor som är missnöjda och tar initiativet till skilsmässa. Ibland är det männen som är missnöjda och tar initiativet. Hur kan man förklara detta? Vi behöver därför en kompletterande teori som kan förklara varför oftast kvinnan, men ibland mannen,
vill skiljas, och varför och under vilka omständigheter de fortsätter att leva
ihop. Samtidigt bör vi försöka förklara hur en jämställd familj kan vara möjlig även under det genussystem som råder i samhället. Att analysera maktfördelning och konflikter i familjen kan vara en sådan kompletterande teori som
förklarar sammanhållning respektive separation inom familjen utifrån både ett
makro- och ett mikroperspektiv.
35
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 36
KAPITEL 3
FAMILJ
OCH SEPARATION
UTIFRÅN ETT GENUS - OCH
MAKTPERSPEKTIV
I det här kapitlet kommer familjen att analyseras utifrån ett genus- och maktperspektiv. Här betonas maktresursansatsens betydelse för konflikt och konflikthantering i familjen. För att förstå maktkonflikter och konfliktlösning i en
familj kan det vara fruktbart att se familjen utifrån ett organisationsteoretiskt
perspektiv. Vidare redovisas här hur maktskillnaden mellan makarna kan vara
grunden för den patriarkala familjens stabilitet. Även kärlekens betydelse för
sammanhållning av familjen – utifrån ett genus- och maktperspektiv – kommer att analyseras. Här kommer också att förklaras hur en maktförskjutning
inom parrelationen kan göra patriarkala familjer mindre stabila. Slutligen
kommer att förklaras hur en jämnare fördelning av maktresurser kan leda till
ett stabilare förhållande.
MAKTRESURSANSATSENS
BETYDELSE FÖR ANALYS AV FAMILJEN
Ur ett organisationsteoretiskt perspektiv kan man förklara sammanhållning
respektive upplösning av familjen som ett resultat av maktspelet mellan medlemmarna (Ahrne, 1994). Det kan vara problematiskt att likställa sammanhållning av familjen med sammanhållning i andra organisationer. Detta på
grund av att relationerna inom familjen är så intima och att de emotionella
banden ofta har en avgörande roll för sammanhållningen. Ändå är poängen
med att analysera sammanhållning av familjen utifrån ett organisationsperspektiv den att man ifrågasätter idén om att en familjebildning nödvändigtvis
skall vara hela livet. I stället förklarar man sammanhållning av familjen
utifrån samarbetsstrategier mellan familjemedlemmarna, och den kan då även
upplösas vid en konfliktsituation. I så fall kan en separation ses som en desorganisation av kärnfamiljen eller en reorganisation i form av en ny familjebildning eller ett enföräldershushåll (Moxnes, 1990).
36
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 37
KAPITEL 3
Familjen kan ses som en organisation som bygger på vissa gemensamma
resurser och består av individer med delvis skilda mål och intressen (Ahrne,
1994:15, 55–58; Ahrne, Roman & Franzén, 1996:103). Man kan hävda att familjen är en av de mest intima organisationerna med långsiktiga mål och affektiva strukturer, där individen strävar efter att maximera sin personliga och
kollektiva nytta och utveckling genom gruppen. Att välja att leva ihop eller att
separera är ofta ett resultat av intentionella beslut och handlingar som fattas i
en lång process av kalkylerande för att maximera ”nytta”. Eftersom ”kalkyl”
och ”nytta” kan innebära olika saker för respektive parter är det inte heller
konstigt att detta kan leda till olika beslut hos makarna. I en parrelation finns
det åtminstone två relationer: hans och hennes. Det innebär att även den ena
parten kan vara tillfreds med relationen, medan den andra kanske inte alls är
det (Trost, 1993:77).
Samarbete och konflikt är två grundläggande interaktionsformer inom familjen. Ur ett organisationsteoriskt perspektiv kan konflikten aktualiseras om
samarbetsstrategin inte tillfredsställer någon av parterna, vilket kan leda till
separation. Därmed blir begrepp som ”konflikt”, ”förhandling” och ”makt”
centrala (Ahrne, Roman & Franzén, 1996).
Det är graden av intressemotsättning och viljornas styrka som avgör om
konflikterna blir allvarliga. Ju mer beroende man är av relationen, och därmed
ju lägre krav man ställer och mer hänsyn man därmed visar motparten, desto
mindre är risken att konflikter uppstår. Många av konflikterna handlar om vem
som ska bestämma, vilket aktualiseras i skeden där olika intressen konfronteras. Syftet med en förhandling är att lösa konflikter och skaffa inflytande över
beslut. Individens position i samhället och arbetslivet har stor betydelse för
hennes/hans inflytande över de beslut som fattas inom en familj. Maktresurser har m.a.o. en avgörande roll för hur konflikter och förhandlingar löses.
Definition av makt
Det finns olika uppfattningar om begreppet makt. Makt kan vara möjligheten
att åstadkomma ett önskat syfte. Vanmakt däremot innebär en klyfta mellan
intentioner och resultat (Petterson, 1993). En annan definition av makt innebär att aktör A tvingar aktör B att handla på ett sätt som B i annat fall inte skulle ha gjort. Annorlunda uttryckt, makt utövas då A får sin vilja igenom trots
motstånd från B (Lukes, 1974:11–12). I den bemärkelsen kan makt kopplas
till tvång. Ur denna aspekt studeras makt utifrån vem som vinner och vem som
förlorar. I detta sammanhang brukar tystnad ofta tolkas som ett tecken på passivitet och vanmakt. Men denna koppling är inte nödvändig.
37
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 38
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Makt kan också ses som en ömsesidig bytesrelation. Som Walter Korpi
(1987:97) poängterar är konflikt, byte och exploatering olika former av interaktion i en maktrelation. En öppen konflikt innebär en interaktion där parterna bestraffar varandra, medan en bytesrelation innebär en ömsesidig användning av belöningar. En typ av interaktion där den ena parten bestraffas medan
den andra parten belönas är däremot en typ av exploatering. Utbyte och samarbete kan ge två parter makt över varandra. Enligt ”social exchange theory”
är grunden för en maktrelation någon typ av beroendesituation. Detta innebär
att parterna på olika sätt kan belöna eller bestraffa, varandra genom att förändra sitt uppträdande. Richard M. Emerson (1962:33) menar att ”Aktören
A:s makt över B är lika med och baserad på B:s beroende av A ”. På så sätt har
aktören A makt över B i den utsträckning som B är beroende av A. Ju större
B:s beroende är, desto större är A:s makt över B. Annorlunda utryckt, den som
är mest beroende har oftast minst makt. Frågan är vad som påverkar graden av
beroendeförhållanden mellan aktörer. Att skaffa sig alternativa sätt att få tillgång till det man är beroende av är ett sätt att minska sitt beroende av en annan part. Detta innebär att ju fler alternativ man kan skaffa sig, desto mindre
beroende är man (Ahrne, Roman & Franzén:1996:25). Hedström (1985:6) betonar två grundläggande dimensioner som bestämmer graden av beroende i all
interaktion och alla bytesförhållanden, nämligen
(1) Antalet alternativa bytesförhållanden som aktörerna har tillgång till
och (2) bytesvärde för respektive aktör. Ju sämre B:s näst bästa bytesalternativ är, desto värdefullare är bytet med A, desto större är B:s beroende av A och desto större är därför A:s makt över B.
En beroenderelation behöver inte nödvändigtvis vara ensidig. I alla fall måste makt uppfattas ”relationellt”. Det betyder inte att varje relation består av någon form av maktrelation. Däremot kan man inte tala om någon absolut makt
utanför relationerna mellan två aktörer. Makt i relationen mellan två aktörer är
uttryck för i vilken utsträckning man kan förändra förhållandena i riktningen
mot aktörens syfte (Ahrne, Roman & Franzén, 1996). Men förmågan att utöva
makt är inte konstant utan varierar från en situation till en annan. Bacharach
& Lawler (1981) skiljer total makt, som är summan av A:s beroende av B och
B:s beroende av A, från relativ makt, som är A:s beroende av B dividerat med
B:s beroende av A. Den totala maktens nivå är ett mått på i vilken utsträckning
de båda aktörerna är ömsesidigt beroende av varandra, medan relativ makt visar den skillnad som finns mellan de både aktörernas maktpositioner (Hedström, 1985:7).
38
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 39
KAPITEL 3
Trots att missnöje och intressemotsättningar utgör grunden för konflikter,
räcker det inte för att kunna förklara varför aktörer hamnar i öppna konflikter.
Frågan är under vilka omständigheter intressemotsättningar och missnöje kan
leda till öppna konflikter.
Maktens olika dimensioner
I forskning om maktutövning brukar man urskilja tre ansatser, nämligen
1. den endimensionella ansatsen som handlar om den manifesta makten
2. den tvådimensionella ansatsen som handlar om dold makt
3. den tredimensionella ansatsen som handlar om inflytande
Enligt den endimensionella ansatsen utövas makten genom att en aktör är
överlägsen den andra vid en öppen konfliktsituation, det vill säga ”den manifesta makten”. Utgångspunkten i denna ansats är handling, vilket innebär att
forskning om maktens natur och konsekvenser bäst studeras i situationer som
omfattar maktutövning, dvs. där A kan få B att utföra sådant som B annars
skulle avstå ifrån. I detta sammanhang kan man hävda att det är i beslutsfattandet om nyckelfrågor14 som konflikter manifesteras, vilket ofta handlar om
konflikter om preferenser. Det empiriska studiet av makt har därför inriktats
på deltagandet i beslutsfattande i nyckelfrågor, då makten är investerad i dessa. I detta perspektiv blir makt identisk med den maktutövning som syns vid
öppna konflikter, där betoningen läggs på människors handlingar och observerbara deltagande, med den konventionella slutsatsen att var och en bäst kan
avgöra vad som ligger i ens intresse.
I den tvådimensionella ansatsen är maktutövningen dold. Här utövas makt
även genom att det sätts upp barriärer mot den svagare i paret, dvs. att hennes
anspråk minskar eller vissa frågor inte tas upp på dagordningen. Denna form
av maktutövning kallas maktens andra ansikte. I detta sammanhang kan man
peka på begreppet ”icke-beslut”, vilket är ett effektivt sätt att vidmakthålla situationen. Med ”icke-beslut” menas en situation där man undertrycker eller
motverkar en latent eller manifest utmaning mot beslutsfattandes intressen.
Ett ”icke-beslutsfattande” är med andra ord ett medel för att undertrycka krav
på förändring i det rådande maktförhållandet (Korpi, 1987).
Uppenbarligen bör maktens första och andra ansikte kopplas till tvång.
Men dessa säger inte mycket om maktutövning som baseras på legitimitet.
Frågan är hur man kan förklara sådana maktförhållanden där den underordnade parten inte är missnöjd med sin relation. Steven Lukes (1974) teori
om maktens tredje dimension är relevant för en analys av sådana relationer.
39
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 40
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Den tredimensionella ansatsen innebär att makt även kan utövas genom
inflytande. Lukes (1974:23) menar att A kan utöva makt över B genom att få
honom att göra saker han inte vill göra, men A kan också utöva makt genom att
påverka, forma eller bestämma B:s önskningar. Annorlunda uttryckt, A utövar
makt över B när A påverkar B på ett sätt som strider mot B:s intresse (Lukes,
1974:34). Lukes betonar vidare att i själva verkat är makten ofta knuten till
motstridiga intressen, vilka även är grunden för de latenta konflikter som består i en motsättning mellan intressen hos dem som utövar makten och verkliga intressen hos dem som utesluts. Men när manifesteras den dolda makten?
Lukes (1974) betonar att i ”maktens tredje ansikte” blir ideologier och legitimitet grunder för maktutövning, vilket är en mycket betydelsefull metod
för maktutövning. Den har en osynlig maktmekanism, vilket innebär att de
maktlösa finner sig i sin situation genom att deras föreställningar formats på
de mäktigas villkor. Denna typ av maktrelation, som grundas på legitimitet, är
inte enbart resultat av övertygelse och ideologi utan kan också vara dikterad
av normer, kultur och traditioner. På så sätt kan maktutövning baseras på ”hegemoni” eller auktoritet, dvs. A har tilldelats rätten att fatta vissa beslut. Auktoritet tolkas oftast som tvång, men i själva verket baseras den ofta på en form
av frivillig övertygelse. I maktrelationer är det alltid bättre att få sin vilja igenom utan att behöva använda tvång eller utan att slösa bort sina maktresurser
(Korpi, 1987). Att många kvinnor känner sig ”nöjda” även med det patriarkala förhållandet kan förklaras med maktens tredje ansikte. Men att vara ”nöjd”
med relationen betyder inte alltid att det råder verklig konsensus i relationen,
utan att de latenta konflikterna kan undertryckas genom symboliska maktresurser (Lukes, 1974). Lukes menar att en öppen konflikt uppstår när aktörerna blir medvetna om sina intressen.
Ändå är ”den symboliska makten” inte ett helt problemfritt begrepp. Ett
problem är hur man kan avgöra vad individen egentligen vill, dvs. vad som är
hennes verkliga intresse.15 Inte heller Lukes förslag att skilja mellan subjektiva och objektiva intressen löser helt och hållet detta problem. Problemet handlar om hur objektivt man kan belägga vilka individens ”verkliga intressen”
och önskningar är, för att sedan studera om makt utövas eller ej (Korpi, 1987).
Speciellt utifrån ett empiriskt perspektiv är det svårt att mäta ”den symboliska maktresursen”.
Korpis (1987) kritik av de tre maktansatserna är att samtliga baseras på en
kausal förklaringsmodell och att de enbart betonar utövandet av makt. Han
menar att man istället bör utgå ifrån maktresurser – vilka är basen för maktutövning – snarare än själva maktutövningen. En sådan utgångspunkt möjliggör
40
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 41
KAPITEL 3
en komplettering av den kausala modellen med en final förklaringsmodell,
vilken inkluderar aktörernas motiv, målsättningar och bedömningar. Aktörernas handlingar är rationella och målinriktade, och därför är val och handlande
beroende av varandra. Korpi (1987:92) betonar att handlingsmöjligheterna
och förväntningarna på andras handlande beror på och återspeglar fördelningen av maktresurser mellan de olika aktörerna. Maktresurser kan med andra ord
få viktiga konsekvenser, även om resurserna inte aktiveras. Att fokusera på
maktresurser istället för maktutövning kan därför förklara inte bara själva
maktutövningen utan också dolda konsekvenser av makt, menar Korpi. Med
maktresurs menas förmåga hos en aktör som möjliggör belöning eller bestraffning av andra aktörer, vilka består av tvångsresurser, betalningsresurser
och normativa maktresurser (Korpi, 1987). Han menar vidare att användningskostnaderna tenderar att vara högst för tvångsresurser och lägst för normativa maktresurser.
Maktrelationen stabiliseras och permanentas så länge de maktlösa sänker
sina anspråk och accepterar det rådande förhållandet. Endast när man är missnöjd och har tillräckliga maktresurser kan man ändra situationen. Öppna konflikter uppstår i situationer där det finns intressemotsättningar16 och där parterna har ungefär lika mycket maktresurser:
Om skillnaden i maktresurser mellan två aktörer är stor är därför sannolikheten liten för att intressemotsättningar mellan dem skall utvecklas till öppna konflikter. I sådana situationer är det i stället troligt att olika former av ”icke- beslut” och/eller exploatering kommer att utvecklas. Men när skillnaden i maktresurser mellan de två aktörerna minskar,
då ökar både sannolikheten för framgång och motivationen hos den svagare parten, något som ökar sannolikheten för öppna konflikter. (Korpi,
1987:97–99)
Hittills har jag beskrivit Korpis och Lukes teorier om hur intressemotsättningar kan utvecklas från en dold till en öppen konflikt. Men jag anser att
de två perspektiven inte utesluter varandra. Utifrån resursansatsen kan inflytande ses som normativa maktresurser. Detta innebär att även en ökning av
normativa maktresurser hos svagare parter kan öka sannolikheten för en öppen konflikt. Med andra ord, när svagare parter blir medvetna om sina intressen ökar sannolikheten för öppna konflikter.
Med hjälp av maktresursansatsen kan man hävda att om maktförhållandena i familjen karakteriseras av en stor skillnad i maktresurser mellan en dominerande man och en undergiven kvinna är möjligheten mindre för en öppen
41
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 42
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
konflikt och separation. I sådana fall brukar intressemotsättningen vara dold
och missnöjet uttrycks inte i öppen konflikt. På så sätt kan sammanhållningen
av familjen även bottna i maktskillnader inom paret. Detta kan vara en av de
viktigaste orsakerna till att äktenskap under tidigare decennier var stabila, eftersom kvinnorna inte hade möjlighet att försörja sig på egen hand och deras
maktresurser var begränsade. Kvinnornas ökade maktresurser i dagens samhälle skapar däremot bättre förutsättningar för kvinnor att utmana mannens
dominans i familjen. Den höga separationsfrekvensen i dagens samhälle kan
på så sätt tolkas som ett resultat av en förändring av denna maktrelation. Detta innebär inte att en jämnare maktfördelning inom en familj alltid leder till
öppna konflikter. Förutsättningen för att en konfliktsituation ska uppstå är
framförallt att det finns en intressemotsättning och att aktörerna har skilda
åsikter. Men varje person önskar ha åtminstone ett visst inflytande i parrelationen. Som ovan nämnts, när makarna har olika åsikter och båda har relativt
jämnt fördelade maktresurser, ökar sannolikheten för en maktkamp för att driva fram de egna intressena. Ju oftare makarna har olika uppfattningar och
båda försöker handla utifrån sin åsikt, desto oftare förekommer öppna konflikter. Förhållandet mellan dem beror i stor utsträckning på hur denna situation klaras upp.
Frågan är på vilka sätt missnöje manifesteras i en öppen konflikt. ”Exit”
och ”voice”, eller sorti och protest, är två strategier att uttrycka missnöje och
manifestera makt. Exempelvis om man är missnöjd med sin organisation (t.ex.
familjen) är det en möjlighet att protestera och göra sin röst hörd. Den andra
möjligheten är att lämna organisationen och byta till ett annat alternativ (Hirschman, 1972:32 ff.). Hirschman menar att protest syftar till individens möjlighet att påverka sin situation och innebär försök att förändra en situation,
medan sorti innebär att fly från missförhållandet. Vilket av de två alternativen
som är aktuellt, beror på positionen i organisationen och de kostnader som är
kopplade till att använda sorti eller protest. Sorti och protest utesluter inte helt
varandra och de fungerar bäst när båda alternativen är möjliga (ibid.). Man
kan också relatera ansatsen om sorti eller protest till maktrelationen inom en
familj och till separation. I nästa avsnitt förklaras hur den dominerande maktstrukturen inom familjer skapar en grund för kvinnors underordning och för
konflikter. Därefter kommer jag att precisera hur en förändring av maktrelationen mellan makar kan öka sannolikheten för att sorti blir ett allt vanligare
alternativ vid familjekonflikter i dagens samhälle.
42
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 43
KAPITEL 3
Maktrelationen inom familjen
Familjens vardag består av ett stort antal förhandlingar, beslut och avgöranden
som rör makarna och barnen. Liksom besluten i större samhälleliga sammanhang kan dessa familjers många beslut fattas i enighet eller i varierande grad
av konflikt. Maktfördelningen mellan parterna kan antingen vara ojämn i det
avseendet att den ena av makarna alltid dominerar över den andra, eller jämn
i det avseendet att båda makarna har inflytande över de avgöranden som formar familjens framtid.
En utgångspunkt för analys av maktrelationer inom familjen är att den
som har mer inkomst brukar ha större inflytande och makt, dvs. att pengar ger
makt. Utbildning och yrkesposition har också stor betydelse. Den som har mer
utbildning får ofta en språklig överlägsenhet i en konfliktsituation. Som ovan
sagts påverkar även samhällets normativa struktur arbetsfördelningen och beslutsprocessen. Kulturella normer och föreställningar om kön och familjeroller är alltså också en resurs som påverkar maktrelationen. Sist men inte minst
kan man peka på andra typer av individuella resurser (fysisk styrka, attraktion,
kärlek osv.) som kan påverka maktrelationen inom familjen. Ändå anser
Blumberg & Coleman (1989) att ekonomiska resurser är den viktigaste oberoende variabeln i maktrelationen inom familjer.
En intressant fråga om maktrelationer i familjen är i vilken omfattning den
präglas av samhällets genusordning, eller huruvida den är själva basen som
producerar mäns och kvinnors olika maktresurser i samhället, för att därigenom bidra till att upprätthålla samhällets patriarkala strukturer. Många forskare (t.ex. Beckman, 1987) betonar att kvinnornas särställning som en förtryckt grupp i samhället beror på deras särställning i den ”informella sektorn”,
dvs. hem- och familjesfären. Man menar att familjens struktur som är organiserad kring arbetsdelning är den främsta anledningen till kvinnors underordning. Det skapar en ojämn maktfördelning mellan könen både i familjen och
i samhället. Således bidrar kvinnors obetalda arbete till uppkomsten och reproduktionen av det ekonomiskt ojämlika förhållande som råder i familjen
(Delphy & Leonard, 1992). Sist men inte minst, kärlek kan också vara en
grundläggande mekanism för patriarkatets fortlevnad i familjen. Därför anser
en del forskare att kvinnor alltid förblir underordnade männen i familjen trots
att kvinnor kan ha en egen inkomst, hög utbildning och kvalificerade arbeten
med hög status (se t.ex. Delphy & Leonard, 1992; Jònasdòttir, 1991).
Å andra sidan betonar andra forskare (t.ex. Pateman, 1989) att vid familjebildning kliver parterna ofta in i färdiga könsbestämda roller, vilket påverkar förhandlingarna mellan makarna på ett drastiskt sätt. Som Hirdman (1988)
43
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 44
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
påpekar präglas samhället av ett genussystem där manliga normer är styrande,
vilket ytterligare förstärker kvinnors maktlöshet i familjen.
Särskilt processen då kvinnan socialiseras till rollen som hustru och mor
är en källa till kvinnors underordning i familjen. Genom att män ofta har en
överordnad position i samhället, har de den yttersta möjligheten att definiera
den sociala strukturen, formulera de kulturellt signifikanta symbolerna och till
och med formulera ”problemen” i vardagslivet till sin fördel (Lewin, 1986).
Det är ett faktum att även strukturen i dagens parrelationer i stort sett återspeglar det patriarkala maktförhållandet som är en djupt rotad och integrerad
del av samhällets institutioner (Holmberg, 1993). Detta trots att Sverige officiellt har en jämställdhetspolitik. Dock kan man inte hävda att mäns alla handlingar är förtryckande mot deras partners (Holmberg, 1993). Att män i högre
utsträckning än kvinnor intar maktpositioner i samhället innebär inte att alla
män har samma tillgång till makt.17
Det finns inte heller en deterministisk koppling mellan enskilda individers
maktresurser och de övergripande strukturella resurserna. Man kan inte heller
bortse ifrån att jämställdhetspolitiken har förbättrat kvinnors rättigheter och
gjort det legitimt för kvinnor att uttrycka sitt missnöje. Mäns mer positiva inställning till hem, barn och hemarbete har också bidragit till möjligheten för
en jämnare arbetsfördelning mellan makarna. Den ideologiska förändringen
har ändå inte i samma utsträckning lett till materiella förbättringar för kvinnor
(Stark, 1991). Könsroller är idag inte heller lika förutbestämda till vissa uppgifter som tidigare (Björnberg & Kollind, 1997). I själva verket finns det ett
handlingsutrymme för makarnas olika agerande. Interaktionen mellan makarna påverkar maktförhållandet i olika familjer. Därför måste man analysera dagens familjer som gemenskapsprojekt som bygger på dolda och öppna konflikter, samt förhandlingar mellan makarna (Björnberg & Kollind, 1997). Dessutom skall makt i parrelationer inte enbart ses som en dominant och hierarkisk
ordning utan, som tidigare nämnts, kan den också innebära en befogenhet som
den ena parten har och kan använda för att hjälpa till så att även den andra parten når sitt mål (Holmberg, 1993; Ahrne & Roman, 1997).
Sammanfattningsvis kan man säga att i analyser av sammanhållning och
separation inom familjen måste man fokusera på maktfördelningen inom enskilda familjer, istället för att analysera enbart de strukturella maktresurserna
mellan makarna. Utifrån detta perspektiv kan vi förstå varför patriarkala relationer i vissa familjer kan vara stabila, medan de i andra är grunden för familjens instabilitet. På samma sätt kan det också förklaras varför kvinnors ökade
maktresurser höjer sannolikheten för separation i vissa familjer, medan de i
44
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 45
KAPITEL 3
andra kan vara grunden för en jämställd och stabil relation. Allt detta kommer
att preciseras i följande avsnitt. I kapitlets andra avsnitt förklaras hur brist på
ekonomiska och normativa maktresurser hos kvinnor, inklusive en traditionell
uppfattning av kärlek, kan utgöra grunden för stabilitet inom patriarkala familjer. Därefter kommer i det tredje avsnittet att visas hur kvinnors ökade
maktresurser i dagens samhälle har lett till en maktförskjutning i relationen,
vilken ökar sannolikheten för instabilitet och separation inom patriarkala förhållanden. Slutligen kommer i kapitlets sista avsnitt att beskrivas hur kvinnors
ökade maktresurser också kan skapa förutsättningar för en ny stabil och jämställd relation, framförallt då männen anpassar sig till nya könsroller.
SAMMANHÅLLNING AV FAMILJEN
KAN BOTTNA I KVINNORS SÄMRE MAKTRESURSER
Hittills har jag diskuterat varför familjen delvis har skilda intressen och att
kvinnor ofta har en underordnad position i familjen. Nedan analyseras varför
många kvinnor prioriterar att stanna i relationen, trots att männen vinner mest
på familjen och att kvinnorna är mest missnöjda med relationen. Detta innebär att kvinnornas brist på maktresurser kan vara en av de viktigaste grunderna för sammanhållningen inom många familjer.
Männen de största vinnarna i parrelationen
Flera studier visar att det är männen som tjänar mest på familjen. Exempelvis
visar ekonomisk forskning att det även idag är män som gynnas mest av äktenskap och familjebildning (Becker, 1991). Becker menar att äktenskap ökar
mäns och minskar kvinnors produktivitet i förvärvsarbete på grund av arbetsdelning.18 En undersökning visar att män i de flesta europeiska länder, liksom
svenska män, som lever i en parrelation har lägre sjuktal. För kvinnor (med
undantag för skandinaviska kvinnor) gäller det motsatta förhållandet (Kindlund, 1995:143). Även invandrarkvinnor i Sverige som lever i en parrelation
har högre sjuktal, medan det för invandrarmän är tvärtom. Undersökningar visar också att frånskilda män, liksom änklingar, har högre dödlighet än frånskilda kvinnor eller änkor (Hemström, 1996). En annan undersökning
(Bernard, 1972) visar att ogifta kvinnor mår bättre rent allmänt än gifta kvinnor, medan förhållandet är det omvända för männen.19 Man kan hävda att äktenskap länge har varit ett ”patriarkaliskt kontrakt” (Moxnes, 1990:91) där
kvinnor är underordnade. Det är under dessa förutsättningar som förhandling45
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 46
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
ar pågår mellan män och kvinnor. Därför är det inte märkligt att kvinnor lämnar relationen, när de känner sig missnöjda och har råd och makt att separera.
Dessa aspekter kommer att diskuteras djupare nedan.
Även familjerådgivares erfarenheter bekräftar denna hypotes. Det är vanligare att kvinnor känner mest ansvar för parrelationen. De har störst förväntnigar på parrelationen och är de som blir mest besvikna om de inte uppfylls.
Därför är det vanligare att kvinnor tar initiativet till skilsmässa (Skilsmässor
och separationer, 1995:17; Moxnes, 1990; Koch-Nielsen & Gundelach, 1985;
Thornes & Collard, 1979; Kristiansen, 1977; Weeda, 1985).
Moxnes (1990) visar i sin intervjuundersökning att nästan alla de män som
tog initiativ till separation redan hade inlett en ny relation. Hennes slutsats är
tydlig. När kvinnor tar initiativ till en skilsmässa tenderar de ofta att bryta upp
från en relation. När det gäller männen skiljer de sig ofta för att gå till en ny
relation. Man kan också uttrycka det på följande sätt: kvinnan lämnar förhållandet när hon har hittat sig själv, medan mannen lämnar förhållandet när han
har hittat någon annan!
I själva verket har dyadiska relationer blivit mer jämställda i västvärlden
och förhandlingsprocessen är idag den mest centrala aspekten av moderna relationer. Moxnes (1990) betonar att kärlek enbart kan bestå i en jämställd relation, som bekräftar det ömsesidiga förhållandet. Men dagens ideal av jämställd kärlek står ofta i konflikt med äktenskapens verkliga ansikten som karakteriseras av männens dominans. Denna konflikt kan vara en faktor som påverkar sannolikheten för skilsmässa. Den finska sociologen Eeva Peltonen
(1986:32) betonar att mannens position idag är svagare än förut. Under rådande omständigheter måste mannen bli ”mjukare” i bemärkelsen att ta mer
ansvar i hushållsarbete, i vården av barnen och även kunna uttrycka sina
känslor mer än förut. Hon menar att ”familjens kris” måste uppfattas som patriarkatets kris, därför att det är mannens ställning som vacklar. Med andra ord
är det snarare den patriarkala familjen som befinner sig i kris.
Ur detta perspektiv kan man förklara varför det är kvinnor som är mest
missnöjda med en relation och att familjekonflikter och separationer har ökat
så dramatiskt just under senare decennier i Sverige och i andra industrialiserade länder. Trots att missnöje är grunden för konflikter, leder de inte alltid till
att man hamnar i öppen konflikt. Kvinnor kan prioritera att vara tysta eller
stanna kvar i relationen, därför att de inte har tillräcklig makt att agera.
46
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 47
KAPITEL 3
Att inte ha råd att protestera!
Forskning visar att män är mer nöjda med patriarkala relationer än kvinnor.
Kvinnor är däremot minst nöjda med patriarkala relationer, även i samband med
fördelningen av hushållsarbetet och med sexlivet (Ahrne & Roman, 1997). Att
vara nöjd med relationen har stor betydelse för familjesammanhållningen och
vice versa. Som tidigare nämnts är kvinnors missnöje också en av de viktigaste
källorna till familjekonflikter och separationer. Innebär detta att patriarkala förhållanden alltid är instabila? Det finns inget entydigt svar på den frågan. För det
första är det svårt att ifrågasätta patriarkala relationer så länge som kvinnan inte
har några ekonomiska möjligheter. För det andra är det inte säkert att kvinnor
under alla omständigheter känner sig missnöjda i patriarkala relationer. Den senare aspekten kommer att diskuteras mer utförligt i nästa avsnitt.
I en relation präglad av över–underordning kan den dominerande parten
sätta gränser för den underordnade partens handlingar och viljor, så att hennes
förväntningar på relationen minskar och förmår henne att avstå från sådant
som rätteligen borde tillkomma henne. Exempelvis döljer många kvinnor sin
underordning i förhållandet därför att de fruktar konsekvensen av en konfrontation med den nakna makten. Under sådana omständigheter har den svaga
parten en rationell anledning att reagera mot inskränkningen av sina rättigheter endast om det finns rimliga möjligheter att förändra maktrelationen. I annat fall är det rationellt att acceptera den rådande maktrelationen (Beckman,
1987:147–151). Den svagare parten vågar helt enkelt inte utmana den starkare parten, därför att maktskillnaden är stor och konsekvensen kan blir dyrköpt.
Därför säger inte frånvaron av protester och öppna konflikter hela sanningen
om huruvida en part är nöjd eller missnöjd. Många kvinnor kan även i dagens
samhälle vara missnöjda med sin relation inom familjen, men ändå försöka
undvika konflikter. En anledning kan vara att många kvinnor fortfarande är
ekonomiskt beroende av sina män, vilket är en av de centrala mekanismer som
gör att kvinnors underordnade position i samhället bibehålls. Ekonomiskt beroende inom ett hushåll uppstår när kvinnans inkomst avsevärt understiger
mannens inkomst (Nermo, 1994). Dessutom missgynnar arbetsfördelningen i
hemmet vanligtvis kvinnor, eftersom det oftast är de som minskar sin tid på
arbetsmarknaden och därmed sin inkomst. Då mannen har makt över ekonomin utövas också makt över kvinnan. Detta gäller speciellt i familjer med gemensam ekonomi (Björnberg & Kollind, 1997).
Fördelningen av hushållsarbetet uttrycker maktrelationen mellan könen
och dessutom utgör den en av de viktigaste källorna till familjekonflikter. I en
dansk undersökning nämnde 68 procent av kvinnorna att huvudanledningen
47
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 48
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
till skilsmässan var att hon ensam bar ansvaret för hushållsarbete och omsorg
om barnen, medan motsvarande siffror för männen endast var 8 procent (Nissen, 1985). Att kvinnan förvärvsarbetar kan bidra till att hennes beroende av
maken minskar, samt att hennes del av hushållsarbetet minskar. Mannens inkomst påverkar också hans andel av hushållsarbetet. Ju högre inkomst han har,
desto mindre deltar han i hushållsarbetet. Däremot har kvinnans inkomst motsatt effekt på mannens hushållsarbete, det vill säga ju högre inkomst hon har,
desto mer deltar han i hushållsarbetet (Ahrne & Roman, 1997).
Allt detta tyder på att det finns ett samband mellan makarnas maktresurser och ojämlikheten inom familjen. Dessutom förstärker den sociala könsordningen männens maktresurser ytterligare. Ju större skillnad i makt mellan
makarna, till mannens fördel, desto större risk att kvinnans missnöje inte manifesteras i öppen konflikt. Forskning visar exempelvis att män med hög inkomst har stabilare relationer än män med låg inkomst. När det gäller kvinnor
finns inte detta samband (Skilsmässa och separation, 1995). En tolkning kan
vara att när kvinnans inkomst är betydligt lägre än mannens, är sannolikheten
för separation mindre. Kvinnans ekonomiska beroende av mannen minskar
alltså hennes möjligheter till ”sorti” från mannen även vid missnöje.
Sammanfattningsvis måste man i analysen av förhandlingsprocessen mellan mannen och kvinnan utgå från att ju större beroendet är, desto svagare blir
protesten. Dessutom medför lägre vinstmöjligheter färre sortimöjligheter.
Slutligen gäller att ju färre sortimöjligheter desto svagare möjligheter till protest (Hobson, 1990:237f.).
Traditionella könsroller förstärker sammanhållningen av familjen
Studier visar att det inte är säkert att kvinnor under alla omständigheter känner sig missnöjda i patriarkala relationer (se t.ex. Haavind, 1985). Varför?
Komter (1991) påpekar att våra preferenser styrs av de sociala strukturer, ideologiska värderingar och normer, vilka systematiskt konstruerar, legitimerar
och reproducerar könens olika värde och status i samhället. Många kvinnor internaliserar på så sätt det dominerande könets värderingar i en social process,
vilket kan skapa en ”konsensus” mellan det underordnade och det överordnade könet. Detta innebär att den underordnade hälften kan uppleva att hon
handlar frivilligt och i enlighet med sin vilja, medan hon i själva verket befinner sig i en underordnad position och förtrycks av den dominerande. Holmberg (1993:90) kallar det ”könsmakten”, vilket innebär att både män och kvinnor bidrar till att upprätthålla mäns makt i parförhållanden genom att internalisera dessa normer.
48
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 49
KAPITEL 3
Pateman (1984) preciserar denna ”könsmakt” på följande sätt: Det finns
allmänt ett indirekt samtycke mellan makarna vid familjebildning som innebär att man träder in i var sin föreskrivna roll, som tillhandahåller såväl uppgifter och status som rättigheter och skyldigheter för respektive part. Det är
inte ovanligt att många kvinnor godtar en ”auktoritetsbaserad rangordning” i
förhållandet. Mannen, som ofta är överordnad och har högre status i sådana
relationer, mottar mer från kvinnan, som har lägre status, än vad hon får tillbaka. Samtidigt har mannen ansvar för att tillgodose kvinnans behov då hon
är beroende av honom. Denna typ av förhållande kännetecknar många äktenskap (Björnberg & Kollind, 1997). Mannen har också i detta ojämna utbyte
makt och inflytande för att reglera den underordnades behov. Eftersom hon
saknar normativa maktresurser kan hon inte utmana hans inflytande. Hon kan
känna sig ”nöjd”, helt enkelt på grund av att hon inte har höga krav på relationen. De patriarkala normerna och värderingarna samt bristen på andra
maktresurser kan leda till att kvinnors förväntningar på relationen är låga, vilket förstärker sammanhållningen inom familjen.20 Denna symboliska maktresurs som legitimerar de icke-jämställda relationerna kan ibland döljas bakom
ett begrepp som kärlek.
Kärlek kan legitimera patriarkala familjerelationer
En invändning mot en analys av familjelivet utifrån ett maktperspektiv kan
vara att parrelationen är en intim relation, där kärlek är grunden för sammanhållningen. Frågan är om man överhuvudtaget kan använda maktbegreppet
för att beskriva parrelationer som baseras på kärlek. Är i så fall den makt som
härrör ur kärleksrelationer jämförbar med maktrelationer i andra avseenden?
Traditionellt uppfattas kärlek och makt som något som står i motsats till
varandra (Meyer, 1991). Medan makt förknippas med eget intresse, ambition,
tvång och konflikter, förknippas kärlek med privata relationer, intimitet, osjälviskhet, harmoni, att dela med sig och att ge. Dessutom betonas i maktdiskussionen ibland att det ofta är en förutsättning för maktutövning att ha en psykologisk och emotionell distans gentemot dem som man strävar att ha inflytande över. Om makt nästan alltid bör förknippas med intressemotsättningar,
varför ska man använda detta begrepp för att beskriva en relation som bygger
på ömsesidigt intresse? Utifrån detta synsätt kan maktrelationen inte vara en
kärleksrelation och tvärtom.
Det finns dock sätt att integrera kärlek och makt. Då tolkas inte makt bara
som ett tvångsmedel utan som en utbytesrelation, vilket tidigare nämnts. Om
man utgår från Lukes (1974) maktperspektiv, det vill säga att makt tolkas som
49
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 50
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
”förmågan att uppnå eftersträvade resultat”, vilket kan kopplas till handlingskapacitet och inte nödvändigtvis till konflikt och förtryck (Roman, 1999).
Kärlek ökar delaktigheten i relationen och skapar en ömsesidig beroenderelation och ger parterna makt och inflytande över varandra. Dessutom kan kärleken påverka förväntningar genom att den som är mest känslomässigt beroende i en relation har större intresse av att ställa upp och lättare kan ge upp vid
konflikter. Kärleken kan även leda till att man sänker sina krav, offrar sina
egna intressen och ”förlåter” motparten. Kärlek ger enorm makt över den som
älskar, vilket kan göra henne/honom redo att även lyda minsta vink. Den som
har starkare känslor i en parrelation är mer beroende av och har mindre makt
över den andra och vice versa. Annorlunda uttryckt kan kärlek och makt
ibland ses som två sidor av samma mynt.
Men kärlek är inte en enskild händelse eller en statisk företeelse, utan dess
betydelse och innehåll påverkas av tid och rum. Kärlek är en emotionell process som kan fördjupas, permanentas eller ta slut. När kärleken tar slut kommer grunden för sammanhållningen inom familjen att ifrågasättas. Dessutom,
inom familjen finns det – förutom kärlek – även spänning och frustration,
groll och aggression, konflikt och protest, vilket kan påverka kärleksrelationen negativt och hota sammanhållningen inom familjen. Vidare är kärlek –
utifrån ett genusperspektiv – inte en neutral företeelse utan dess innehåll och
kvalitet skiljer sig åt i jämställda och i patriarkala relationer. Kärlekens innebörd i en demokratisk och jämställd relation diskuteras i avsnittet om jämställda familjer. Men vad innebär det konkret att kärlek också kan präglas av
patriarkala normer, vilket kan legitimera och osynliggöra de överordnade/underordnade relationerna?
I den sociologiska analysen av kärlek urskiljer man två grundperspektiv,
nämligen det funktionalistiska och det instrumentella (Bertilson, 1986). I ett
funktionalistiskt synsätt analyseras hur den romantiska kärleken passar i den
moderna kärnfamiljen. Man menar att kärlek är nödvändig i det industrialiserade, urbaniserade samhället som är differentierat, rationaliserat, byråkratiserat och anonymiserat. För att klara av att leva i detta samhälle behövs
djupa och stabila personliga band, dels för att upprätthålla kärnfamiljen som
institution, dels för individens psykologiska välbefinnandes skull (ibid.).
Problemet med det funktionalistiska synsättet är att det enbart förklarar
kärlekens allmänna positiva funktioner i den moderna kärnfamiljen utan att
precisera dess betydelse för genusrelationen i familjen.
Även ur ett instrumentellt perspektiv betonar man att den moderna människans flykt från religionen leder till att hon känner en tomhet i livet och att
50
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 51
KAPITEL 3
hon därför strävar efter den erotiska kärleken. På så sätt är kärleken ett skydd
mot alienation och anomi och ger mening åt livet.
Luhmann (1992:58–79) analyserar kärleken först och främst som en symbolisk kod och ett medel och inte som en känsla, vilken avsevärt underlättar
möjligheterna till kommunikation. Han poängterar att det som man söker i
kärleken först och främst är att befästa sitt eget jag. Man kan hävda att man
söker andra för att tillfredsställa sina egna lustar, vilket hjälper oss att fly från
rutiner och vardagen och mjuka upp dess hårda fasad. Luhmann pekar på
att tidigare var kärlek starkt socialt reglerad med avseende på vem som kunde
älska vem. Men i den anonyma världen – där individen har brutit upp från de
lokala traditionerna, möjliggör den romantiska kärleken att främlingar möts.
Därför har kärleken blivit alltmer gränslös. Man kan säga att den romantiska
kärleken blev ett reguljärt ”symboliskt utbytesmedel” i paret i det moderna
samhället. Luhmann (1992:58–79) menar att anledningen till att den romantiska kärleken har lyckats behålla en stor del av sin genomslagskraft delvis beror på att den utgår ifrån principen om självcentrerad individualitet.
Det finns även en inriktning i sociologi som behandlar kärleken på en individuell nivå och menar att kärlek är som en ”inre tilldragelse i själen” utan
att det nödvändigtvis aktualiseras av ett yttre objekt (Simmel, 1981:167–180).
Man kan inte bortse ifrån att kärlek kan framträda som en föreställning och
som ett kulturellt mönster, trots att individens uppfattning av kärlek är ett resultat av hennes egna erfarenheter. Individens föreställning om kärlek är med
andra ord ett resultat av de samhälleliga normer som individen internaliserar
och tolkar (Forsman, 1987:444).
Man kan också se kärlek som en maktresurs. Den radikala traditionen i sociologi ser i den romantiska kärleken och dess exploatering en ideologisk
kraft, vilken i själva verket kan dölja kvinnors underordnade position i reproduktionsprocessen och t.o.m. legitimera kvinnors svaga position i en intim relation (Bertilson, 1986; Luhmann, 1992:58–79). Den romantiska kärleken
som växte fram under den senare hälften av 1700-talet har inneburit att sökandet efter en partner är en del i skapandet av en reflexiv berättelse om jaget,
ett sökande efter någon som kan göra ett liv ”helt”. Men den romantiska kärleken har också inneburit att kvinnans sexualitet binds till ett långvarigt och
stabilt heterosexuellt förhållande samt att hennes livsprojekt orienteras kring
hem, make och moderskap. Genom att den manliga sfären (arbete) skildes
från den kvinnliga sfären (hemmet) blev omsorgen om kärleken i första hand
en uppgift för kvinnor.
I det patriarkala samhället är det männen som med sin makt definieras som
51
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 52
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
aktiva varelser som agerar i den officiella världen, medan kvinnorna tolkas
som passivt väntande som agerar i den intima relationen (Jònasdòttir, 1991).
Föreställningen om den romantiska kärleken blev därmed knuten till kvinnans
underordnade ställning i hemmet och till kvinnans relativa avskildhet från
världen utanför hemmet. Detta trots att hushållets centrum flyttade från ”patriarkal auktoritet” till ”moderlig kärlek” med den romantiska kärleken (Giddens, 1995:43–46).
På så sätt är inte heller kärleksrelationen mellan män och kvinnor helt frikopplad från den maskulina dominansen. Den patriarkala strukturen påverkar
kärlekens kvalitet. Den ger männen en stark position att exploatera kvinnors
kärlekskraft. ”Kärlek” kan också i sin tur konstruera och reproducera den patriarkala könsordningen i parförhållandet. Patriarkala relationer upprätthålls
bland annat genom att kvinnor som saknar auktoritet ger männen kärlek och
omsorg, medan män tar emot kärlek och omsorg, utan att i någon större utsträckning själva behöva ge. Man kan säga att kvinnor ger kärlek utan att kontrollera på vilket sätt det ska ske. Men för männen gäller det omvända, de har
ofta auktoritet och makt över kärleksyttringen (Jònasdòttir, 1991).
En anledning till detta är kvinnors och mäns olika positioner i den sociosexuella sfären, vilket även det är en fråga om en maktrelation. Annorlunda uttryckt är det männens position som ger dem ”rätten” till att utnyttja kvinnors
omsorg i kärlekens namn (Holmberg, 1993). Även socialiseringsprocessen
påverkar kärleksuppfattningen. Många kvinnor har lärt sig att kärlek endast
kan fås till priset av att kvinnan ger upp sig själv, sina behov, självständigheten och autonomin (Liljeström, 1986:5).
Haavind (1985) betonar att den maskulina dominansen och den feminina
underordningen i många familjer idag har bytt namn och gömmer sig bakom
namnen kärlek, trivsel, enighet, lojalitet, nödvändighet, logik och val. Hon
menar att för det moderna paret är en hierarkisk ordning mellan könen illegitim. Dessa par brukar till och med kalla sig jämställda, eller åtminstone förhindrar den ene inte den andre från att tillfredsställa sina behov. I själva verket väljer ändå par, som anser sina relationer som frivilliga, sin partner utifrån
könsspecifika mönster, där kvinnor definieras som ”den andra”. Man kan säga
att kärleken uttrycks och utformas i underordnade och överordnade termer.
Haavind anser att moderna par har ett gemensamt projekt som syftar till att
osynliggöra den ojämlika maktfördelningen i förhållandet. Annorlunda uttryckt är det ett specifikt drag för dagens moderna par att kvinnor underordnar
sig med hänvisning till mannens personliga egenskaper och inte till hans kön,
eftersom manlig dominans anses vara illegitim (Holmberg, 1993:61).
52
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 53
KAPITEL 3
Även respektfullhet kan förstås som en dominant relation mellan den som
har makt och den som underordnar sig makten. Medan den underordnade
identifierar sig med den överordnade, upprätthåller den överordnade differentieringen (ibid.). I parrelationen innebär detta att det främst är kvinnan som
identifierar sig med mannen, och mannen som upprätthåller en social distans.
Flera forskare (t.ex. Jalmert, 1984) påpekar att även i det moderna samhället
är det viktigt för männen att markera könsskillnaden för att erhålla positiv bekräftelse på sin manlighet.
Många män vill gärna att deras partner identifierar sig med dem, medan
de själva håller avståndet. Alberonis (1982:76) beskrivning konkretiserar det
ovannämnda påståendet:
Han säger att han älskar mig men i själva verket finns det ingen plats för
mitt verkliga jag i hans imaginära värld. Det finns en essentiell del av
mig som begär att bli erkänd och accepterad. Men han undviker den.
Han vill att jag skall avstå, att jag skall underkasta mig så att jag mister
min identitet och därmed också min önskan att vara ny, annorlunda, levande. Han säger till exempel att han älskar mig, men han låter mig inte
ta del av hans liv … han vill bara ha mig som … en tyst älskarinna som
han älskar i hemlighet. Han fortsätter att vara sig själv. … Jag skall däremot bara vara hans hemliga tillflyktsort, jag skall reducera mitt liv till
en evig väntan på att han skall komma när det behagar honom, med de
regler han ställer upp åt sig själv.
Allt detta visar att även ”kärlek” som instrument och social mekanism kan bidra till mannens makt över kvinnor. Speciellt de patriarkala föreställningarna
om kärlek legitimerar och reproducerar de över–underordnade relationerna.
Även kärlek som en symbolisk maktresurs kan leda till att den som har
starkare känslor känner sig mest nöjd med relationen och försöker undvika
konflikter, utan att hans/hennes ”verkliga intresse” nödvändigtvis är tillfredsställt. Ett sådant maktförhållande, där makarna är nöjda, hotar inte sammanhållningen inom familjen, trots att relationen kan vara icke-jämställd.
En slutsats av den ovannämnda diskussionen kan vara att kvinnor som
emotionellt är mindre beroende av relationen har större maktresurser att påverka olika beslut och avgöranden i familjen och även ifrågasätta relationen.
Vissa forskare (t.ex. Safilios-Rothschild, 1980) anser till och med att kvinnans
viktigaste maktresurs i patriarkala familjer är att vara den i parrelationen som
älskar minst och emotionellt är mindre beroende.
53
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 54
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
MAKTFÖRSKJUTNING I PARRELATIONEN ÖKAR SANNOLIKHETEN
FÖR SEPARATION I DEN PATRIARKALA FAMILJEN
Jag har tidigare – med hjälp av Korpis teori (1987) – förklarat att när maktskillnaden mellan två aktörer är stor är sannolikheten för att intressemotsättningar leder till öppna konflikter begränsad. Under dessa omständigheter kan
konflikter aktualiseras endast när skillnaden i maktresurser hos två aktörer
minskar. Denna teori passar utmärkt för att förklara sammanhållning respektive separation inom patriarkala familjer. Det har exempelvis nämnts att den
patriarkala familjen potentiellt är en källa till en öppen konflikt mellan parterna, ändå kan den vara stabil så länge skillnaden i maktresurser är stor och
kvinnornas makt är begränsad. När maktskillnaden minskar inom familjen,
mellan mannen och kvinnan, aktualiseras konflikten, och separation blir en
utväg då protester inte leder någonstans. I det moderna samhället har kvinnors
maktresurser ökat i många avseenden. Dessutom har deras beroende av män
minskat. Kvinnor har större möjlighet än tidigare att bryta sitt förhållande när
de känner sig missnöjda (Kitson m.fl., 1985). Det är här som man kan hitta en
grundläggande bas för den ökade familjeinstabiliteten och separationsfrekvensen. Därför måste förändringen av maktfördelningen inom familjen och
dess betydelse analyseras.
Ökning av kvinnors förvärvsarbete
I Sverige har kvinnors förvärvsarbete och utbildningsnivå ökat avsevärt från
1960-talet, och därmed har deras ekonomiska beroende av äktenskap och make
minskat (Hobson, 1990). Sverige ligger, jämfört med EU-länderna, långt fram
vad gäller jämställdhet mellan könen. I Sverige förvärvsarbetar kvinnor i samma utsträckning som män. Ungefär 88 procent av alla kvinnor mellan 25 och
49 år befinner sig på arbetsmarknaden (EG, kvinnor och välfärden 1993:135–
137). I EU-länderna är motsvarande siffra 64 procent. Ändå är arbetslösheten
högre för kvinnor än för män (ibid.), och mödrar har i regel kortare arbetstider än fäder. Flera studier (t.ex. Nermo, 1994) visar att kvinnor i Sverige har
lägre ekonomiskt beroende av sina män jämfört med USA och västeuropeiska
länder. Samtidigt har männens genomsnittliga andel av hushållsarbetet ökat
från 7 procent 1974 till 18 procent 1991.
De traditionella könsrollerna skapade förutsättningar för en mer ”patriarkalt” orienterad relation mellan parter inom en familj där mannen var den
ende familjeförsörjaren. Men idag består familjer vanligtvis av två försörjare.
Beroendet mellan makarna har ändrat karaktär. Kvinnor har fått ökad ekono54
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 55
KAPITEL 3
misk självständighet, och därmed har männens beroende av kvinnornas lönearbete ökat. På så sätt har skillnaden mellan mäns och kvinnors maktresurser i
familjen minskat. Kvinnors ökade förvärvsarbete och välfärdsstatens bidragspolitik minskar de ekonomiska sanktionerna efter separationen. Trots att
kvinnorna oftast drabbas ekonomiskt i högre grad än männen av en separation
(Gähler, 1998) har de sammantaget bättre förutsättningar som frånskilda än vad
de tidigare haft. Forskning visar att även i jämförelse med ensamstående kvinnor med barn i USA har svenska ensamstående mödrar bättre ekonomiska villkor (Gähler, 1998). Dessa faktorer bidrar till att kvinnor idag är ekonomiskt
mindre beroende av förhållanden och dessutom mer än tidigare vågar ifrågasätta relationen och skilja sig när de inte känner sig tillfredsställda.
Välfärdsstatens betydelse för kvinnors maktresurser
Många kvinnoforskare har betraktat välfärdsstaterna i de nordiska länderna
som relativt ”kvinnovänliga” och att de har förbättrat kvinnornas position i
samhället och i familjen (Bergman, 1995). Anledningen är att den nordiska
välfärdsstaten har en omfattande omsorgsapparat och ett socialskydd som är
individorienterat och omfattar samtliga medborgare. Denna politik, som bygger på tvåförsörjarmodellen i familjen, skiljer sig från den som finns på kontinenten och i anglosaxiska länder som utgår från patriarkala modeller, menar
Bergman. Ändå har feministernas hållning till välfärdsstaten varit dubbel. Å
ena sidan betonar de att kvinnor i praktiken har blivit beroende av välfärdsstaten som uppfattas som ett kollektivt och strukturellt patriarkat. Å andra sidan betonas välfärdsstaten som ett socialt trygghetsnät för kvinnor. Bergman
(1995:90) anser att den välfärdsstatliga expansionen har inneburit nya motsättningar för kvinnor:
Dels potentiellt frigörande och emancipatoriska möjligheter och dels en
förskjutning av det privata patriarkatet i en offentlig och strukturell
riktning.
Välfärdsstatens utbyggnad i Sverige har på olika sätt stöttat kvinnors självständighet och förbättrat möjligheterna att förena moderskap och yrkesverksamhet. Forskning visar att ”genderregimen” i Sverige utgör den mest kvinnovänliga modellen jämfört med t.ex. Italien och Tyskland (Sundström,
1997). Kvinnor kan i viss utsträckning få stöd av välfärdsstaten, även när de
hamnar i en öppen konflikt med sin make eller vill separera. De har blivit beroende av staten, däremot har deras beroenderelation till partnern minskat.
55
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 56
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Förändring av normer och kulturella värderingar
Trots att kvinnornas patriarkala underordning delvis har överförts till arbetsmarknaden är det fortfarande mannen som representerar en makt som går
utanför familjegruppen, och som trots allt är större än den makt som kvinnan
har. Därför kan han överlåta det mesta av hushållsarbetet på sin fru (Lewin,
1986). Vissa sociologer (t.ex. Peltonen, 1986:37) anser att faderns auktoritet
numera vilar mer på symbolisk än materiell grund, medan mannens auktoritet
i den traditionella borgerliga familjen grundar sig på att han försörjer familjen. Däremot har mannen inte längre en auktoritetsställning i familjens inre arbetsdelning. I denna situation stärks kvinnans maktposition. Åtminstone kan
man hävda att patriarkala kulturella normer om könsroller inom familjen och
i samhället har försvagats och ökat kvinnors normativa resurser, vilket inverkat på maktrelationerna. Man kan till och med hävda att samhället i vissa avseenden ”feminiserats” så att vissa kvinnliga normer och värderingar kommit
att ges officiell sanktion och därigenom ställt männen inför tvånget att modifiera sitt beteende, sina åsikter och värderingar. Forskning visar (Sundström,
1997) att svenska män och kvinnor har en mer positiv inställning till jämställdhet jämfört med män i t.ex. Italien och Tyskland. Jämställdhetstankar
och värderingar är helt enkelt ett modernt ideal i parförhållanden i 1990-talets
Sverige, vilket ökar kvinnornas krav på relationen.
De förändrade normerna återspeglas delvis i lagstiftningen. Den lagstiftning som reglerar äktenskapet och parrelationen är liberalare än förut. Även
abortlagen och överhuvudtaget sexuell frigörelse har ökat kvinnors oberoende och alternativ till ett nytt liv. Dessutom har dagens kvinnor antagligen höjt
sina krav i familjelivet. Den förändrade kvinnorollen har dock inte förändrat
mansrollen speciellt. Medan gifta kvinnor fick en yrkesroll förändrades inte
männens familjeroll i motsvarande grad (Axelsson, 1992:155). Det vill säga,
manskulturen och mansrollen har inte förändrats i takt med kvinnofrigörelsen.
Detta intensifierar konflikter mellan makarna. Allt detta kan ha avgörande betydelse för det ökade antalet skilsmässor (Lennéer-Axelson, 1987).
Även den individualistiska livsstilen i dagens samhälle försvagar familjebanden och påverkar maktrelationen inom familjen, vilket i sin tur ökar sannolikheten för separation. Man är i mindre grad villig att offra sitt eget intresse framför familjen som ett kollektivt intresse. De höga krav och förväntningar som individer – speciellt kvinnor – har på förhållanden kan utsätta relationerna för stora påfrestningar. Individualiseringen innebär också att individen
idag är mindre beroende av familjen än tidigare och har större valmöjlighet,
och därför har lättare att lämna relationen vid konflikter. Man kan säga att
56
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 57
KAPITEL 3
framförallt kvinnor tidigare brukade överge sina förhoppningar när de blev
besvikna på äktenskapet, medan de idag bibehåller sina förhoppningar och
överger förhållandet, vilken bland annat är ett resultat av individualiseringen
(Björnberg & Kollind, 2003:25).
Den höga separationsfrekvensen i dagens samhälle är ändå framför allt
ett resultat av kvinnors individualiseringsprocess som i större utsträckning
ifrågasätter patriarkatets kultur och normer. Med andra ord har den manliga
individualiseringen i det moderna samhället inte skapat något ”problem” inom
familjen, det vill säga de traditionella könsrollerna och den patriarkala arbetsdelningen i hushållet har inte ifrågasatts (Liljeström, 1986). Kvinnans individualisering inom och utan familjen, som ägt rum under senare tid, har däremot
inneburit en utmaning mot patriarkala könsroller. En modern livsstil och värderingar som kännetecknas av ”autonomi”, ”reflexivitet” och ”självidentitet”
ökar möjligheten till kvinnors frigörelse. Detta innebär att kvinnor i större utsträckning än tidigare kan hävda sig och skapa en egen identitet, i stället för
att identifiera sig med sin make, vilket ökar möjligheten att ifrågasätta de traditionella patriarkala normerna inom familjen.
JÄMSTÄLLDA RELATIONER: EN
NY GRUND
FÖR SAMMANHÅLLNING AV FAMILJEN I S VERIGE ?
Jämställdhetspolitikens betydelse
Den ökade individualiseringen, kvinnors ökade maktresurser och utvecklingen av känslofamiljen har å ena sidan ökat parinstabiliteten och å andra sidan format en ny dimension av familjemönster, nämligen en demokratisk och
jämställd familj. Detta innebär att det finns en ömsesidig respekt, att männen
lyckas anpassa sig till kvinnors högre krav och att maktfördelningen är jämnare. Med begreppet jämställdhet menas att kvinnor och män skall ha samma
inflytande, resurser och ansvar beträffande familjeliv, arbetsliv och samhällsliv. Kvinnor och män skall vidare ha samma möjligheter och skyldigheter till
utbildning och egen försörjning. Detta innebär att varje vuxen individ oavsett
kön skall vara ansvarig för sin egen och sina barns försörjning och trygghet
(Invandrarkvinnor och jämställdhet, 1981). Kanske är det bättre att man talar
om relativ jämställdhet, vilket innebär att män och kvinnor i respektive grupper kan vara jämställda med varandra, men att jämställdhet inte råder när
människor av olika klass möts. De samhälliga strukturella barriärerna motverkar dessutom utvecklingen mot jämställdhet inom familjen.
57
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 58
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Ändå underlättar jämställdhetspolitiken och förändringar i allmänhetens
uppfattning av könsroller förutsättningarna för en jämställd familj. Men trots
detta visar forskning att bara en liten del av de svenska hushållen kan kallas
jämställda (Ahrne & Roman, 1997). Attityden ändras snabbare än agerandet i
många fall. År 1983 genomfördes en större svensk undersökning med 5 000
män. Den visade att mannen i princip är för jämställdhet, lika ansvar, samt deltagande i skötseln av barn och hem, men för den enskilde mannen personligen
är det svårt att genomföra detta (Jalmert, 1984). Det betyder att trots att de
flesta män och kvinnor bekänner sig till en offentlig moral om att det bör råda
jämställdhet mellan könen i familj och arbetsliv, är arbetstiden och ansvaret
för hushållsarbete långt ifrån lika fördelade. Även i Sverige har strävan att
uppnå jämställdhet stött på svårigheter. Det finns tecken på att jämställdheten
avstannat under senare år. En anledning till detta kan vara att skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska tillgångar har ökat under 90-talet (Ty makten är din …, 1998:6). En tolkning av detta kan vara att arbetslöshet och ekonomiska svårigheter kan motverka jämställdhet.
En undersökning i Sverige (Ahrne & Roman, 1997) visar att kvinnor i
jämställda familjer är mest nöjda med sin relation. Frågan är om detta inte kan
vara en ny grund för familjens stabilitet. Men vad innebär jämställdhet konkret och vilka är dess förutsättningar? Ahrne & Roman (1997) utgår från att
makarna ska ha lika ansvar för fördelningen av hushållsarbetet som det viktigaste kriteriet för att mäta jämställdheten inom familjen. De visar i sin undersökning att det bara är 13 procent av de svenska familjerna som kan räknas
som jämställda och en fjärdedel som semijämställda.21 Förutom fördelningen
av hushållsarbetet är även inflytandet över beslut och kontroll över resurser
andra viktiga kriterier för analys av jämställdheten inom familjen (Björnberg
& Kollind, 2003). Med jämställda relationer inom familj menar jag när män
och kvinnor i hög grad delar på arbete, hushållssysslor och ekonomiska resurser samt har ett ungefär lika stort inflytande på beslut och prioriteringar.
Frågan är hur en del svenska familjer kunde uppnå jämställdhet eller semijämställdhet, trots de strukturella barriärerna?
Tvåförsörjarfamilj – grunden för jämställda familjer?
En grundläggande faktor för jämställdhet i familjen är att både män och kvinnor är försörjare, i motsats till den traditionella eller borgerliga kärnfamiljen,
som utgick från att könen hade olika livsuppgifter, rättigheter och plikter. Den
traditionella könsarbetsdelningen inom familjen är en materiell bas som
genererar och vidmakthåller kvinnors underordnade ställning i samhället. Den
58
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 59
KAPITEL 3
nya familjen utgår från att könen har samma ställning i familjen, gemensamma rättigheter och delat ansvar (Björnberg, Kollind & Nilsson 1994). Kvinnors deltagande i arbetslivet är inte bara en förutsättning för att uppnå en formell jämställdhet, utan det är också ett uttryck för kvinnors självständighet.
En intressant fråga är om det i ett samhälle där ojämlikhet i andra avseenden är inbyggd i systemet, går att överhuvudtaget genomföra jämställdhet
inom familjen. Forskning visar att kvinnor som är ekonomiskt oberoende av
män har större möjligheter att kunna realisera ett jämlikt förhållande. Som Roman (1999b) betonar innebär en strukturell könsordning inte att varje enskild
man befinner sig i en överordnad position och varje enskild kvinna i en underordnad position. Den sociala strukturen kan vara begränsande eller möjliggörande för individens handlingar, men determinerar den inte. Könsrelationernas struktur kan vara internt motsättningsfulla, vilket påverkar förhandlingarna om hushållsarbetets fördelning. Exempelvis kräver många kvinnor
jämställdhet i hushållsarbetet, trots att de dominerande könsrollerna i samhället fortfarande gynnar männens intressen.
Attityden till jämställdhet och kärlekens nya dimension
Modern livsstil, individualistisk kultur och nya värderingar påverkar utvecklingen av intimitet och relationer. Övergången från modellen ”closed family”
till ”open family” leder till att emotionella band, kamratskap, samförstånd och
tolerans får allt större betydelse för att en relation hålls ihop. Utifrån en
”känslornas demokrati” kan diskussion, åsiktsutbyte och ömsesidig respekt
idag ersätta tidigare godtyckliga maktförhållanden, grundade på könsroller
och förutbestämda sociala positioner (Giddens, 1995). Förändringar i personliga förhållanden i dagens samhälle är således en konsekvens av förändrade
sociala och ekonomiska villkor.
Giddens (1995) hävdar att vi idag upplever en trend mot den ”rena relationen”, vilket förutsätter en öppenhet och en vilja att skapa ett jämlikt och ömsesidigt utbyte i relationen. Den ”rena relationen” innebär att relationen bildas
i stort sett för dess egen skull och fortsätter så länge båda parter känner sig tillfredsställda. Han menar vidare att den rena relationen möjliggör en ”sammanflödande” kärlek där varje part är beredd att öppna sig själv för den andra.
Den ”sammanflödande” kärleken håller enligt Giddens på att ersätta det
romantiska kärleksidealet som grundar sig på ojämn maktfördelning och ett
ekonomiskt och pliktmässigt beroende i äktenskapet, vilket inte passar in i den
nya varianten av kärleksidealet. Den sammanflödande kärleken förutsätter att
förhållandet karaktäriseras av en ömsesidighet där båda parter är beredda att
59
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 60
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
tala om känslor, att blotta sina svagheter och att ge varandra ovillkorlig sexuell tillfredsställelse. Denna relation förutsätter att båda parter aktivt bidrar till
utvecklingen av intimiteten, som vidmakthålls så länge som utbytet tillfredsställer båda parter. Detta innebär att varje person är självständig och har en
egen identitet, samtidigt som hon eller han kan vara lyhörd för sin partner.
Även förbättringar av de materiella villkoren ökar möjligheterna till jämlikhet
i kärleksrelationen. Ju bättre de materiella villkoren är, desto lättare kan kvinnor jämföra sig med män och se kärlek som en bekräftelse på likhet (Giddens,
1995). I en jämställd relation innebär kärlek en ömsesidig begäran att paret
skall respektera och acceptera varandra precis som de är med alla sina begränsningar. I sådana kärleksrelationer finns vissa gemensamma livsprojekt
som man gör tillsammans, men det finns också saker som är oförenliga. Man
har också sitt eget livsprojekt för sin utveckling som inte nödvändigtvis är beroende av den andra parten. Kärleksrelationen får helt enkelt en ny dimension.22
Giddens beskrivning av den rena relationen har kritiserats för att den bortser från maktstrukturen mellan könen (Lewis, 2001). Man menar att Giddens
version av den rena relationen speglar ett medialt ideal och bortser från de
könsmaktsrelationer som existerar i samhället i stort och inom familjen. Denna idé kolliderar med familjens reella funktioner, vilka fortfarande är underordnade genussystemet. Vidare kan man kritisera att den borgerliga kärnfamiljens verkliga karaktär är långt ifrån denna idealbild. Dess roll är att garantera det ekonomiska systemets fortbestånd, stå för kulturell reproduktion etc.
Den ”rena relationen” innebär att familjens intimitet skall vara befriad från
samhälleligt tvång; den är frivillig, grundad av fria och jämlika personer och
vilar på kärlekens grund. Man menar att frivilligheten i allra högsta grad är en
fiktion, eftersom ekonomiska och sociala krav ofta spelar en viktig roll. Giddens teori underskattar intressemotsättningar och konflikter som kan förekomma även bland de jämställda paren och utgår istället från att en utveckling
av den rena relationen leder till att familjen blir en harmonisk enhet (Lewis,
2001). Utvecklingen är dessutom komplex. Å ena sidan förbättrar dagens
samhälle möjligheterna till ”rena relationer” som grundas i aktivt förtroende
mellan de både parterna, och som hela tiden måste förnyas och återerövras. Å
andra sidan pekar Hochschild (1997) på att det i dagens amerikanska samhälle finns en trend mot att arbetslivet får allt större betydelse för att forma livsstilen, medan hem och familj blir alltmer marginaliserade. Att finna tid för den
emotionella och sociala relationen är en svår uppgift. Numera är tiden en bytesvara i relationen. Hochschild menar att hemmet blivit en arena för frustra60
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 61
KAPITEL 3
tioner, gräl och missnöje, medan arbetsplatsen blivit en arena för personlig
tillfredsställelse och uppskattning. I hemmet känner paret att de styrs av okontrollerbara krafter, medan möjligheter för den personliga styrningen ökat på
arbetsplatsen (ibid.). Denna bild står i kontrast till Giddens teori om en trend
mot en ren relation.
Det är ett faktum att idag är variationen mellan familjer i fråga om ”kamratskapsrelation” mellan makarna – inte minst i Sverige – mycket omfattande,
vilket innebär att det blir svårt att påstå att den ”rena relationen” utgör grunden i olika familjeförhållanden i dagens samhälle. Ändå kan man i samband
med dessa omvandlingar se möjligheten till en ökad feminisering av intimiteten i framtiden (Björnberg, Kollind & Nilsson, 1994). Idag ser vi en utveckling mot att skillnaden mellan mäns och kvinnors syn på kärlek – åtminstone
i medelklassfamiljer i västvärlden – minskar (Riessman, 1990). Studier (se
t.ex. Björnberg, Kollind & Nilsson, 1994) visar att kärleken idag håller på att
feminiseras. Att öppna sig för den andra, känna ömhet, visa sina känslor och
på så sätt visa sitt beroende, förknippas allmänt sett med kärlek och kvinnlighet. I det romantiska kärleksidealet intar ofta sexualiteten, speciellt hos kvinnor, en undanskymd position, medan just sexualitet är den enda kärlekskomponent som associeras direkt med föreställningar om maskulinitet. Men idag
spelar ömhet och förståelse en större roll, jämfört med sexuell attraktion, för
intima relationer även för männen. Man kan till och med tala om en utveckling mot kvinnlig hegemoni i samband med idealbilden av intimsfären (ibid.).
Detta betyder inte att kvinnor upprätthåller en maktposition i det nya förhållandet, eftersom både män och kvinnor utgår från sina olika intressen i tolkningen av intimitetens olika aspekter. Ändå ökar feminiseringen av kärleksbegreppet männens beroende i dagens familjeförhållanden. Det är främst
kvinnor som omformar villkoren för det nya mönstret för kärlek och intimitet,
medan män som inte hänger med i denna utveckling har svårt att anpassa sig
till det nya mönster som bygger på kvinnors frigörelse (Giddens, 1995).
MANNENS
NYA ROLL
Forskningen visar att förändringen från fadersrätt, grundad på kvinnoförtryck,
till faderlighet i ett frivilligt föräldraskap är omskakande och dramatisk. Männen har förlorat ett privilegium och har fått en osäkrare ställning i familjen
(Liljeström 1983:58). I denna demokratiseringsprocess av kärleken har kvinnor erhållit nya resurser, medan männen blivit mer sårbara. Män har i allt för
stor utsträckning utvecklat en stark koppling mellan jagidentitet och arbete
61
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 62
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
och har svårt att bygga upp ett reflexivt jag som inkluderar känslomässiga
aspekter och reaktioner. De har därför blivit beroende av att kvinnor ska hjälpa dem att relatera till känslor, vilket skapar känslor av maktlöshet och oro hos
många män. Männens känslovärld sätts under stark press, när kvinnorna kan
fly undan förtryckande förhållanden och ställa krav på männens kommunikativa och känslomässiga kompetens. På så sätt tvingas männens dolda beroende upp till ytan och på sikt kan tvångsmakt omvandlas till ett mer jämlikt förhållande (Giddens, 1995). Man kan hävda att män numera har blivit mer beroende av äktenskap, eftersom skilsmässorna blir allt fler och det oftare är
kvinnan än mannen som tar initiativ till en separation. Detta i sin tur pressar
männen att anpassa sig till nya könsroller och mer jämställda attityder.
Mannens relation till familjen beskrevs traditionellt utifrån en brist i engagemang och närvaro, det vill säga han var arbetsorienterad, styrd av teknisk
rationalitet med familjen som servicecentral. Kvinnan däremot hade en omsorgsrationalitet och stod för ansvaret för barn och hushåll. Forskning om
maskulinitet pekar på att många män har svårigheter att utveckla en mer
nyanserad identitet som bygger på kommunikation, relationer och känslor
snarare än disciplin, makt och narcissism (Johansson, 2000:53). Ändå talar
man idag om den nye mannen eller den nye fadern. Medan den hegemoniska
manligheten kännetecknas av ambivalens och självdestruktivitet, upptäcker
den nye mannen att patriarkatet vilar på lösa grunder, och han upprättar därför mindre fasta gränser mellan kvinnlighet och manlighet. Den process som
har lett till konstruktionen av den nye mannen har ofta kallats feminisering.
Den nya grunduppfattningen om familjen och mannens roll leder till att
mannens roll allt mer definieras som pappa, make och försörjare. En ideal
trend i könsrollsförändringen borde vara att kvinnorna kommer ut allt mer i
den offentliga sfären och arbetslivet. Männen å andra sidan borde ta en större
del av hushållsarbetet. De måste ”emancipera sig” i familjelivet och ta större
ansvar för barnens vård och hemmets skötsel (Dahlberg, 1995:24).
Charlotte Hagström (1999) beskriver i sin avhandling Man blir pappa:
föräldraskap och maskulinitet i förändring att mannens nya roll inom familjen är på väg att förändras från far till pappa. Hon menar att far är något som
man är, medan pappa är något som man blir. Man är far när man har barn. I begreppet pappa ingår också att man aktivt tar hand om barn. Flera av de yngre
män som intervjuades i avhandlingen visar att de vill bli pappor och söker därför bekräftelse på det. Det är samma process för kvinnor, de är mödrar som strävar efter att bli mammor. Skillnaden är dock att detta verkar självklart för kvinnor. För kvinnorna är dessutom normerna kring rollen som mamma tydligare.
62
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 63
KAPITEL 3
Frågan är vilka nya omständigheter och nya normer som underlättat denna rollförändring. Kvinnornas förflyttning ut på arbetsmarknaden skapar också en öppning för mannens väg in i familjens centrum. Även föräldraförsäkring och föräldraledighet underlättar möjligheten för mäns och kvinnors livsmönster att bli mer lika, och för männen att aktivt delta i barnomsorgen. I själva verket är männens uttag av pappaledighet ett mått på jämställdhet inom familjen, eftersom det signalerar att paret delar på familjeansvaret mer jämlikt.
En undersökning visar dessutom att uttag av pappaledighet minskar sannolikheten för separation med 30 procent (Olàh, 2001). Ändå är kvinnors sämre
ekonomiska villkor på arbetsmarknaden, i jämförelse med mäns, ett hinder
mot denna utveckling. Männen tjänar ofta mer än kvinnor, vilket betyder att
familjen får en försämrad hushållsekonomi när pappan är hemma och föräldraförsäkringen inte ersätter hela hans lön (Hagström, 1999).
Mannens roll är på väg att omvandlas från familjeförsörjare till familjemedarbetare. Denna typ av familj, som oftare förekommer bland högutbildade
par, präglas av demokratiska förhållanden (Björnberg, 1992)
Kvinnors ökade maktresurser bakom jämställda familjer?
En intressant fråga är om det framförallt är männens anpassningsförmåga till
nya könsroller, eller kvinnornas ökade maktresurser, som ligger bakom den
relativt jämställda familjen.
Att män deltar mer i hemarbete ju mer kvinnor lönearbetar har bekräftats
i vissa undersökningar (Nyberg, 1996). De flesta av dessa resultat visar att gapet mellan mäns och kvinnors hushållsarbete har minskat. Inte därför att män
ägnar mer tid, utan därför att kvinnor ägnar mindre tid, till hemarbete (ibid.).
En annan studie (Björnberg, 1992) visar att de män som hade en osäker ställning på sitt jobb, gjorde mindre hemma. De män som upplevde att de förlorat
makt och kontroll över sina fruar balanserade detta med att dra sig undan hemarbetet. De män som tog avstånd från föreställningen om att de måste dominera kvinnor delade på arbetet. Uppdelningen av hushållsarbetet är helt enkelt ett uttryck för maktbalansen. Forskning visar att resultaten av förhandlingar kring hushållsarbetets fördelning i stor sett beror på kvinnornas position
och ställning i samhället såsom deras utbildning, inkomst, status etc. (Hobson,
1990; Ahrne & Roman, 1997). Ju mer ekonomiskt oberoende kvinnor blir av
män, desto mer ökar förhandlandet och desto fler arbetsuppgifter förhandlar
man om. Med andra ord är jämställdheten i viss mån en klassfråga. Studier visar att bland kvinnor med högre utbildning förekommer mer jämställda relationer (Olàh, 2001).
63
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 64
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
En studie (Nermo, 1994) visar att kvinnor i arbetarklassen förvärvsarbetar
i mindre utsträckning än kvinnor på tjänstemannanivå, och de utför en större
andel av hushållsarbetet jämfört med kvinnor med ett högre tjänstemannayrke. Män till kvinnor med okvalificerade yrken utför däremot en betydligt
mindre andel av hushållsarbetet, jämfört med män till kvinnor med ett högre
tjänstemannayrke. Detta trots att männen i arbetarklassfamiljer har mindre
ekonomiska resurser än männen i de borgerliga familjerna. Dessutom är den
ekonomiska resursskillnaden inte så stor mellan arbetarklassmakarna, särskilt
inte när kvinnan har förvärvsarbete. Att arbetarklassen har en mer traditionell
syn på arbetsfördelningen i hemmet kan ligga bakom den mer ojämlika fördelningen av hushållsarbetet i arbetarklassfamiljer.23
En annan studie om blandklassäktenskap visar att i de familjer där kvinnorna är tjänstemän och männen är arbetare, blir man och hustru ofta jämlika
(Leiulfsrud, 1991). I dessa familjer är det vanligt att båda jobbar heltid, och
nästan alla män stannar hemma minst halva tiden när barnen är sjuka. När kvinnan har ett överordnat jobb och högre inkomst än sin make, delar de alltså i
högre grad på marktjänsten. Dessa familjer är helt enkelt de mest jämställda.
Blandklassfamiljer mellan manliga tjänstemän och kvinnliga arbetare är i
de flesta fall ganska traditionella. Det är mannen som har störst inflytande.
Han gör karriär, har längre utbildning, jobbar mer och tjänar bättre än kvinnan. Kvinnan däremot, gör inte karriär, utan har istället huvudansvaret för familjens barn. Hon har kortare utbildning, jobbar mindre och har lägre lön, vilket är det traditionella mönstret. Trots att det har med könsskillnader att göra
menar Leiulfsrud att klasskillnaden alltjämt väger tungt. Medelklasskvinnorna har mer resurser och deras utbildning är ett kulturellt kapital som
ger dem tolkningsföreträde. Detta gör dem viktiga som normbildare för barnen. Denna forskning visar tydligt hur kvinnors högre ekonomiska maktresurser kan kompensera den traditionella könsrollen och de strukturella barriärerna. Dessutom kan dessa kvinnors normativa maktresurser påverka jämställdhetsutvecklingen positivt. Sammanfattningsvis kan man hävda att männens förändrade roll framförallt är ett resultat av kvinnors ökade maktresurser.
En slutsats av detta är att kvinnors ökade maktresurser inte nödvändigtvis
medför att instabiliteten i parrelationen ökar, men det hotar stabiliteten i den
patriarkala familjen. Kvinnors ökade maktresurser kan också leda till en mer
jämställd relation, om männen anstränger sig för att anpassa sig till de nya villkoren. Tidigare studier har funnit positiva samband mellan kvinnors ökade
maktresurser och sannolikheten för skilsmässa, medan ny forskning visar att
bilden är mer komplicerad.
64
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 65
KAPITEL 3
Faktorer som arbetstid, könsrollsattityd och kvinnors uppfattning om rättvis fördelning av hushållsarbetet är också viktiga. En studie pekar på att jämställdhetsutvecklingen i Sverige tidigare ökat sannolikheten för separation, då
alltfler kvinnor förväntat sig en mer jämlik fördelning av familjeansvaret, medan männen ännu inte har anpassat sig till idén om mer jämlika könsroller
(Olàh, 2001). När männen anpassar sig efter kvinnornas krav ökar familjestabiliteten återigen. Exempelvis har välutbildade kvinnors förväntningar på sin
partner och hans deltagande i hemarbetet ökat under de senaste decennierna.
Så länge männens beteende inte motsvarar välutbildade kvinnors förväntningar inom familjen, ökar sannolikheten för separation. Men då männen började dela mer jämlikt på familjeansvaret minskade sannolikheten för separation i dessa familjer. Resultatet av undersökningen visar att jämställdhet i en
parrelation har mest betydelse för välutbildade mammors familjestabilitet
(ibid.).
På så sätt har – förutom social bakgrund – samspelet och interaktionen
mellan män och kvinnor i relationen stor betydelse för konsekvensen av maktförskjutningen inom familjen. Detta innebär att man bör analysera maktförhållandet mellan män och kvinnor i andra termer än den traditionella feministiska uppfattningen, vilken utgår ifrån en ”enkelriktad relation” med män som
förtryckare och kvinnor som förtryckta.
65
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 66
KAPITEL 4
N ÅGRA TEORETISKA ANSATSER
OM ORSAKER TILL SEPARATION
BLAND INVANDRARE
En relevant fråga i forskningen kring invandrarfamiljer är om de allmänna sociologiska teorierna även kan förklara separation bland invandrarfamiljer eller om man framförallt skall fokusera på etniska aspekter. Nedan kommer den
höga frekvensen av separationer i iranska familjer och i andra invandrargrupper i Sverige att förklaras genom en kombination av ett klassperspektiv, ett etniskt perspektiv och ett könsperspektiv. Det vill säga hur de socioekonomiska
och kulturella påfrestningar som invandringen skapar, i kombination med en
maktförskjutning mellan makarna, kan öka sannolikheten för separation.
Ändå kommer jag att argumentera för att ett genus- och maktperspektiv ger
bättre förutsättningar för att öka förståelsen av problematiken, hur kvinnors
ökade maktresurser efter invandringen ökade sannolikheten för skilsmässa.
Här beskrivs hur olika sorters maktfördelning inom invandrarfamiljer kan
påverka sammanhållningen i familjen och hur skillnaden i maktresurser mellan makarna till männens fördel kan minska risken för separation. Samtidigt
förklaras hur invandrarkvinnans förbättrade position efter invandringen inte
enbart ökar sannolikheten för en separation utan att den också kan leda till en
mer jämställd relation. Med andra ord kommer jag att genom en indirekt tolkning av diskussionen om orsaker till separation bland iranier och andra invandrargrupper också att förklara sammanhållningen inom iranska familjer i
Sverige.
ATT SKILJAS
I FRÄMMANDE LAND
Orsakar invandrares låga socioekonomiska status konflikter?
Statistik (Skilsmässor och separationer, 1995) visar att risken för skilsmässa
är större i familjer med stora sociala och ekonomiska problem. Risken för
66
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 67
KAPITEL 4
skilsmässa är också större i familjer med låg inkomst. Särskilt stor sannolikhet för skilsmässa finns bland dem som står utanför arbetsmarknaden, t.ex.
studenter, arbetslösa eller sjukskrivna personer. Arbetares äktenskap tenderar
att upplösas i högre utsträckning än tjänstemäns. SCB:s undersökning visar
också att separationsrisken är högre för personer med låg utbildning.24 Par
med låg socioekonomisk status (utbildning, inkomst och socioekonomisk
grupp) löper en högre risk att drabbas av skilsmässa än andra. En undersökning av frånskilda (Wadsby, 1993) visar att 38 procent av de intervjuade männen och 30 procent av de intervjuade kvinnorna nämnde ekonomiska svårigheter som en bidragande orsak till skilsmässan. En anledning till detta kan
vara att familjer med sämre ekonomi löper större risk att drabbas av påfrestningar och konflikter. Familjer som har god ekonomi har bättre förutsättningen för att lösa ekonomiska problem, vilket reducerar risken för konflikt och
skilsmässa (Lennéer-Axelson & Thylefors, 1996).
Att skilsmässofrekvensen för många invandrargrupper – speciellt utomeuropiska invandrare – är högre än för svenskar anses ofta bero på svåra ekonomiska och sociala förhållanden (Skilsmässor och separationer, 1995:74).
Invandrare är oftare arbetslösa, har lägre inkomst, och majoriteten av dem som
kommer från tredje världen är flyktingar och har lägre social status i Sverige.
Detta innebär att den höga separationsfrekvensen bland invandrare delvis kan
förklaras utifrån ett klassperspektiv (ibid.).
År 1990 var andelen arbetare större för utrikes födda (53 procent) än för
dem som var födda i Sverige (43 procent), medan andelen tjänstemän var större för svenskfödda, 42 procent mot 30 procent för utrikes födda (På tal om
invandrare, 1996:56–59). Under åren 1991–1997 var arbetslösheten bland
utomnordiska medborgare tre gånger större än bland svenska medborgare (På
tal om invandrare, 1998:58). Iranier är också en av de invandrargrupper som
har högst arbetslöshet. En undersökning visar att arbetslösheten är betydligt
högre bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, än bland invandrargrupper från Norden eller från exempelvis Tyskland (Social och ekonomisk
förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999:165).
Arbetslösheten inom de undersökta grupperna är högst för de iranskfödda. I
dessa grupper löper kvinnor genomgående större risk än männen att drabbas
av arbetslöshet, eller att vara utanför arbetsmarknaden.25
Den största skillnaden mellan kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden finns i den turkiska gruppen. Risken för arbetslöshet är för turkiska
kvinnor nästan fyra gånger högre än för turkiska män. Bland kvinnorna från
Turkiet finns många hemarbetande och förtidspensionerade. Undersökningen
67
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 68
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
visar också att turkiska invandrare sammanlagt har sämre socioekonomisk position jämfört med andra intervjuade grupper.
När det gäller invandrarnas deltagande i arbetslivet visar statistiken att förvärvsintensiteten (dvs. andelen förvärvsarbetande i en given befolkningsgrupp
uttryckt i procent) är låg bland invandrare från länder med stor flyktinginvandring till Sverige under senare år. Exempelvis var förvärvsintensiteten under
1996 för iranier i åldersgruppen 20–64 år 32 procent (36 procent för män, 27
procent för kvinnor) och för turkar 37 procent (46 procent för män, 27 procent
för kvinnor), medan motsvarande siffror för personer som är födda i Sverige eller Finland var 76 respektive 65 procent (På tal om invandrare, 1998:56).26 En
attitydundersökning genomförd av Anders Lange och Charles Westin (1996),
med en undersökningspopulation på 2 000 personer bestående av svenskar,
polacker, iranier, finnar och chilenare, visar att bland de fyra invandrargrupperna är främlingskapets påfrestningar högst bland iranierna. De känner sig
mindre nöjda med sin ekonomi jämfört med de andra grupperna. Sådana påfrestningar kan bidra till att familjeinstabiliteten ökar.
Resultatet av den logistiska regressionsanalysen i min studie av de åtta invandrargrupperna som redovisades i det första kapitlet visar att sannolikheten
för skilsmässa är högst för iranier och andra grupper som har låg socioekonomisk status, och lägst för dem som har hög socioekonomisk status. Det visar
att för familjer med barn där männen saknar förvärvsarbete är sannolikheten
för skilsmässa 30 procent högre än för familjer i samma grupp där männen har
förvärvsarbete. Den visar också att sannolikheten för skilsmässa är lägre för
de högutbildade grupperna med eftergymnasial utbildning. Analysen visar
också att för makar med barn, där männen har bott upp till tio år i Sverige, är
skilsmässorisken 36 procent högre än bland dem som har bott längre i Sverige
(se även Nilsson, 1999:33). Ju längre tid man har bott i Sverige, desto mer har
man hunnit stabilisera sig och anpassa sig i ekonomiska, kulturella och sociala avseenden. Exempelvis har invandrare som bott länge i Sverige högre
förvärvsinkomst än de som har kommit under senare år (På tal om invandrare,
1998).
Dessutom har majoriteten av dem som immigrerat under senare decennier – bl.a. iranier – flyktingstatus, vilket innebär stora påfrestningar och låg status i samhället. Av invandrarna från Finland har ca 90 procent, och från Turkiet ca 58 procent, bott tio år eller längre i Sverige, medan endast 35 procent
av de iranska invandrarna har gjort det. Med andra ord är iranier en av de invandrargrupper som har kortast vistelsetid i Sverige (På tal om invandrare,
1998:28).
68
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 69
KAPITEL 4
När det gäller invandrarkvinnors situation i Sverige tillhör de i huvudsak
arbetarklassen och har LO-yrken. Invandrarkvinnornas situation tolkas av
somliga forskare som ett tredubbelt förtryck: som kvinnor, invandrare och arbetare (Knocke, 1986). Alexandra Ålund betonar att invandrarkvinnors underordnade ställning både i hemmet och i samhället leder till olika kriser, bland
annat splittring av familjen. Hon menar att en slitsam arbetsmiljö ofta leder till
en psykisk och fysisk belastning, som påverkar invandrarkvinnan i hemmiljön
och leder till reaktioner mot både det privata och det offentliga könsförtrycket.
I sådana situationer kan männens patriarkala tendens förstärkas i syfte att
försvara givna privilegier, vilket leder till konflikter och familjesplittring
(Ålund, 1986:126).
Men frågan är om socioekonomiska faktorer alltid har samma effekt på
män och kvinnor. Enligt Becker (1991) är bristande ekonomi något som påverkar parförhållanden i riktning mot att finansiella konflikter ökar. Han menar
att en ökning av den ”förväntade” inkomsten innebär en lägre sannolikhet för
mannen för en separation. Däremot gäller det motsatta förhållandet för kvinnan
vid en inkomstökning. Som tidigare nämnts kan arbetslöshet som leder till allvarliga ekonomiska försämringar, liksom fattigdom, öka sannolikheten för separation. Ändå skiljer sig attityden till arbetslöshet hos män och kvinnor. Kvinnans arbetslöshet kan av mannen betraktas som mindre allvarlig, medan mannens förändrade status vid arbetslöshet kan innebära en rollförändring i familjen. När mannen blir arbetslös i de traditionella familjerna tycks den traditionella rollfördelningen i familjen förändras. Statistiska undersökningar visar att
manliga arbetare har högre separationsrisk, medan det för kvinnor inte finns
något samband mellan klasstillhörighet och skilsmässorisk. Med andra ord är
sannolikheten för separation högre bland män som saknar förvärvsarbete eller
har låg inkomst, medan det för kvinnor med barn i stället är så att de med höga
inkomster har en hög separationsrisk (Skilsmässor och separationer, 1995:20,
67). Goode (1993) menar att kvinnor med hög lön (som tillhör medelklass och
överklass) antas ha en situation som liknar den för kvinnor från underklass som
är gifta med män med låga inkomster, det vill säga att den ekonomiska förlusten vid separation inte blir så stor. På så sätt kan mäns och kvinnors socioekonomiska status ha olika betydelse för separation.
Dessutom visar en undersökning att den turkiska invandrargruppen är den
som har sämre ekonomisk situation, samtidigt som skilsmässofrekvensen är
lägst (Social och ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999). Iranierna, som har bättre ekonomiska villkor än turkar,
tillhör den grupp där skilsmässofrekvensen är hög.
69
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 70
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Problemet är att teorier som förklarar högre skilsmässofrekvenser för
människor med sämre socioekonomiska förhållanden enbart utgår ifrån ett
klassperspektiv och därmed saknar ett genusperspektiv. Därför kan de inte
förklara varför det i allmänhet är just de kvinnorna som tar initiativ till skilsmässa.
Om socioekonomiska svårigheter skulle vara huvudanledningen till den
höga skilsmässofrekvensen bland invandrarfamiljer, hur kan man då förklara
att exempelvis turkiska invandrare, som har relativt låg socioekonomisk status, tillhör dem som har låg skilsmässofrekvens, medan iranier tillhör dem
som har hög skilsmässofrekvens? 27
Orsakar identitetskris och kulturkrock konflikter?
Även psykologiska påfrestningar inverkar negativt på familjerelationer med
slitningar och familjeupplösning som en möjlig följd. Påfrestningarna kan
vara större bland dem som upplever en större kulturkrock och har kommit till
Sverige under senare tid. Elsie Söderlindh (1984:27f.) anser till och med att
själva invandringen skapar en ”invandringskris”, vilken innebär ett kristillstånd som utvecklats ur de många psykologiska processer som en människa
upplever när hon befinner sig i en främmande miljö. Med invandringskris menas att invandraren befinner sig i en påfrestande situation där hans eller hennes tidigare socialisering, erfarenheter, kulturella bakgrund och normer konfronteras med den nya livssituationen (Soydan, 1989:3). Flera forskare betonar den identitetskris och kulturkrock som invandring – och speciellt flyktingskap – skapar och som leder till stora påfrestningar och stress, vilket påverkar familjelivet negativt och skapar kris inom familjen (bl.a. Sluzki, 1979;
Akpinar, 1998; Ålund, 1986; Soydan, 1989; Ahmadi & Ahmadi, 1995).
Invandring från ett land till ett annat med annorlunda förutsättningar (till
exempel från Iran till Sverige) medför större risk för en invandringskris. Men
invandring från ett land till ett annat land med mer eller mindre samma
förutsättningar (till exempel från Turkiet till Iran, eller från Danmark till Sverige) kan knappast leda till en sådan kris. En invandringskris kan på så sätt ses
som ett resultat av en kulturkrock. Söderlindh (1984) menar att invandraren
befinner sig i en lång chockfas där den egna identiteten ifrågasätts. Även inom
emigrationsforskningen brukar man betona att kulturkrocken och identitetskrisen bland flyktingar kan vara djupare än bland frivilliga invandrare
(Bäckman 1989; Arenas m.fl, 1987; Söderlindh, 1984). Anledningen till detta
är, enligt forskarna, att flyktingar i sitt utvandringsbeslut främst styrs av viljan
att komma bort ifrån något, medan frivillig invandring innebär en vilja och
70
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 71
KAPITEL 4
förväntningar att komma till något. Därför betonar de att flyktingar oftare
hamnar i en existentiell kris (Bäckman, 1989), medan viljan och förutsättningarna för integration är betydligt större bland frivilliga invandrare än bland
flyktingar.
Fereshteh Ahmadi och Nader Ahmadi (1995:418–424) betonar den
”identitetskris” som invandring från ett icke-individualistiskt samhälle som
Iran till ett individualistiskt samhälle som Sverige, skapat och som påverkat familjelivet. Trots att iranska kvinnor är mer benägna än männen att anpassa sig
till den nya situationen upplever de en identitetskris, enligt författarna. De menar att en av de viktigaste anledningarna till iranska kvinnors oförmåga att
övervinna denna identitetskris är att det svenska samhällets kulturella och sociala normer bygger på föreställningen om personer som självständiga individer, vilken strider mot den iranska kvinnans icke-individualistiska uppfattning.
Det ligger säkerligen något i dessa förklaringar. Etniskt ursprung och kulturskillnader har betydelse för hur invandringen upplevs. För många invandrarfamiljer – särskilt för männen – är det svårt att acceptera eller ”smälta in” i
svenska familjenormer och familjeformer. Invandring innebär stora förändringar för individen och är i många fall en utmaning för invandrarnas identitet. Många invandrare kan på så sätt hamna i ett anomiskt tillstånd, vilket ökar
frustrationen och hotar familjens stabilitet.28 Ett tydligt exempel på detta anomiska tillstånd är just det snabba, plötsliga och intensiva mötet med individualiseringen i Sverige, som många invandrare upplever en kort tid efter invandringen. Med andra ord är många invandrare tvungna att under en kort period
skapa en ny identitet. Det är inte lätt och tar tid. Under denna period, det vill
säga tiden från identitetslöshet till identitetsskapande kan man ofta befinna sig
i en allvarlig kris (Arenas m.fl., 1987). Den attitydundersökning som tidigare
nämnts (Lange & Westin, 1996) visar exempelvis att bland de fyra invandrargrupperna känner sig iranierna mindre hemma i Sverige, och mer än hälften
säger att det inte är säkert att de stannar i Sverige. Dessutom är det iranier som
känner sig mest diskriminerade. Detta visar även en annan undersökning
(Social och ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen
och Turkiet, 1999:165).
Men migrationsprocessen är också en växelverkan mellan det egna handlandet och majoritetskulturens bemötande.29 Den processen ser olika ut för
olika individer beroende på ålder vid invandring, kön, utbildningsnivå,
klasstillhörighet, hur lång tid som har gått sedan invandringen, vilka tidigare
levnadsvillkor man haft i hemlandet respektive i det nya landet, kulturell bakgrund och individuella faktorer.
71
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 72
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Charles Westin (1997) pekar på en undersökning om ungdomar med olika ursprung, vilken visar att ålder och kön har mycket stor betydelse som förklaring till identitetsuppfattning, välbefinnande och anpassning till etnisk
identifikation och etnisk tillhörighet. Generationskonflikter och kulturella
skillnader mellan yngre och äldre invandrare kan ibland vara mer omfattande
än kulturskillnader mellan en yngre generation invandrare och den etniska
majoritetens kultur. En undersökning visar att det kan finnas en rad spänningsförhållanden mellan individen och den etniska gruppen som är betydligt större bland ungdomar än bland vuxna (Ålund, 1997). Därför är identifikationen
med den egna etniska tillhörigheten ingen självklarhet (Ålund, 2000:61).
Problemet är att teorin som betonar kulturkrockens betydelse för separationer för invandrare bortser från eller underskattar betydelsen av att mäns och
kvinnors upplevelser av invandring kan vara olika. Kvinnor, som utifrån ett
könsperspektiv ofta får bättre villkor, kan ha en mer positiv attityd till invandringen än många av männen. Det är inte bara kvinnornas förbättrade materiella villkor som kan leda till en mer positiv upplevelse av invandringen,
utan även det faktum att det nya landet i vissa avseenden erbjuder bättre sociala möjligheter för invandrarkvinnor att utveckla sin egen identitet. Att iranska
kvinnor har upplevt sig som ”den andra” och en andra klassens medborgare
även i hemlandet innebär exempelvis att de är bättre rustade för att klara de
påfrestningar i form av kulturkrock, identitetslöshet och diskriminering som
uppstår i det nya landet. De iranska männen däremot har aldrig tidigare upplevt sig som ”den andre” eller en andra klassens medborgare. Detta innebär att
många iranska män upplever en betydligt större identitetskris än kvinnorna.30
Förutom etnicitet, kön och ålder har också klasstillhörighet en stor betydelse för kulturella inställningar. Invandrarnas socioekonomiska bakgrund
och nuvarande position i samhället påverkar i hög grad deras upplevelse av invandringen. Exempelvis upplever kanske män, som har goda socioekonomiska villkor, har bott länge i Sverige och dessutom lyckats integrera sig i det nya
landet, invandringen som mer positiv än de invandrarkvinnor som saknar motsvarande förutsättningar. Därför anser jag att det är problematiskt att tala om
identitetskris som en allmän upplevelse bland invandrare eller att påstå att invandrarkvinnor alltid upplever invandringen som mer positiv än männen. Invandrarmän som har en god socioekonomisk status och känner sig integrerade
har kanske mer positiva attityder gentemot det nya samhället, jämfört med invandrarkvinnor som har en dålig socioekonomisk position och bor i segregerade områden. Vidare kan upplevelserna av invandringen exempelvis vara olika
beroende på om individerna har en modern eller mer traditionell bakgrund.
72
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 73
KAPITEL 4
Många invandrargrupper, bland andra iranier, kommer från speciella skikt
och kategorier i hemlandet och representerar därmed inte nödvändigtvis den
dominerande kategorin och kulturen i hemlandet. Som tidigare nämnts finns
det bland de iranska familjerna i Sverige en stor grupp som kommer från en
modern urban medelklass, vilken även i Iran var västorienterad. Dessa familjer har därför större kapacitet att möta det nya samhället, trots att majoriteten
av dem är flyktingar.31
Påståendet om en kulturkrock mellan en holistisk syn hos iranier i Sverige och svenskars individualistiska syn på familj som kan påverka familjerelationen bland iranier i Sverige är inte heller problemfritt.32 Denna kollektiva
tillägnelse som leder till en dikotomi av relationen mellan ”etniskt” och
”svenskt” verkar motsvara relationen mellan traditionellt och modernt
(Ålund, 2000:50). Detta synsätt bortser från skilda förutsättningar hos olika
grupper och underskattar att etnicitet inte är något homogent fenomen. Familjelivet i stora städer, i motsats till på landet, präglas till exempel mer av en individualistisk syn. Därför är skilsmässofrekvensen högre i stora städer än på
landet både i Iran och i Sverige. Klasstillhörigheten har också stor betydelse
för synen på familjen. En studie pekar på att familjer i lägre klasser tenderar
att ha en sammanhållning som präglas av en mer holistisk syn och betonar
gruppens överordnade identitet snarare än individens (Björnberg & Kollind,
2003:30). Familjer i de högre klasserna präglas däremot av en mer individualistisk syn och kännetecknas av att sammanhållningen undertrycker individernas självständighet och individualitet.
Skillnader mellan olika invandrares socioekonomiska bakgrunder och attityder till familjens sammanhållning leder till olika beteenden i en kritisk situation. Exempelvis, en flyktingfamilj som nyss anlänt till Sverige efter att ha
upplevt krig befinner sig i en annan situation än en familj som är etablerad här
sedan flera år. Allt detta innebär att för en analys av kulturskillnad och identitetskris – och dess betydelse för den höga skilsmässofrekvensen bland invandrare – bör man fokusera på särdrag hos gruppen som har invandrat och
deras nuvarande situation i det nya landet, i stället för att utgå från den kulturella skillnaden mellan Sverige och invandrarnas ursprungsland. På så sätt har
en hänvisning till kulturskillnaden mellan invandrarnas ursprungsland och
Sverige inte stor betydelse för att förklara den höga separationsrisken för invandrare i Sverige.
Det måste också betonas att begreppet ”kris” inte alltid behöver vara negativt och hotfullt, utan kan också innebära en möjlighet att öppna för nya lösningar av gamla konflikter i krisdrabbade familjer (Soydan, 1989:3–11). Ex73
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 74
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
empelvis behöver inte den ökade individualiseringen inom invandrarfamiljer
med nödvändighet leda till separation, utan kan också utveckla jämställdheten
mellan makarna. Dessutom kan fredliga diskussioner efter hand ersätta
våldsamma handlingar som ett sätt att lösa konflikter (Eyrumlu, 1998).
Dessutom är kultur inget oföränderligt fenomen utan ett ständigt växelspel
mellan olika individer eller grupper. Kontakter med den nya världen, nya upplevelser och kunskaper, nya normer och värderingar osv. påverkar tänkesätt
och attityder. Detta innebär inte att det sociala och kulturella arvet inte påverkar attityden, vilket i många fall kan leda till en kulturkrock med nya värderingar. Men problemet med teorin om kulturkrock som förklaring till separation bland invandrare är att den baseras på en statisk bild av kulturella föreställningar, och att den ger en deterministisk bild av människors föreställningar. Den bortser från att individen reflekterar kring nya situationer och kan
ändra eller bryta mot gamla normer, speciellt om man inte har någon nytta av
dessa.
Man kan inte bortse från att kultur är ett ”kollektivt medvetande” (gemensamma kunskaper, erfarenheter och värderingar) som människor skapar
genom att på olika sätt kommunicera med varandra. Men förutom det gemensamma medvetandet finns också ett sorts individuellt medvetande subkultur
och motkultur (Hannerz m.fl., 1983).33 Allt fler forskare har börjat överge föreställningen om kultur som en sammanhängande, enhetlig och homogen helhet som kan användas för att definiera etniska skillnader (Hannerz m.fl., 1983;
Liljeström, 1995; Bjurström, 1992). Denna föreställning har sina rötter i den
kulturessentialistiska traditionen, som betraktar kultur som ett statiskt fenomen som formas av individens etniska bakgrund. Enligt detta synsätt har alla
människor som kommer från ett visst land eller en viss etnisk grupp gemensamma värderingar. Idag betonar man allt oftare kultur som ett fält av dynamisk social handling, som samtidigt är både kontextbundet och globalt. Den
ökade graden av global migration och den kulturella globaliseringen av många
etniska grupper har lett till en separation mellan kultur och dess geografiska
ursprung. Detta trots att kulturens sociala sammanhang ibland är lokalt
(Kamali, 2002).
Det är problematiskt att tala om ”kulturskillnader” mellan ursprungslandet och Sverige som huvudorsaken till den höga familjesplittringen bland
invandrare. Hur kan man då förklara den stora skillnaden i skilsmässofrekvens
mellan olika invandrargrupper, t.ex. mellan iranier som tillhör dem som har
hög skilsmässofrekvens och turkar som tillhör dem som har låg skilsmässofrekvens? Detta trots att kulturskillnaden mellan ursprungslandet och Sverige
74
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 75
KAPITEL 4
i stort sett är likvärdig för iranier och för turkar. Iran och Turkiet är båda u-länder, har islam som religion och är dessutom grannländer. Jag anser att undersökningar om invandrarfamiljers specifika situation och makarnas förhållande kan visa på fler orsaker till skilsmässor än att man betonar från vilket land
invandrarfamiljen kommer. Att studera invandrarfamiljernas socioekonomiska bakgrunder, deras kulturella värderingar, nuvarande status och maktresurser i samhället och inom familjen, deras upplevelser av invandringen efter vistelse i Sverige, makarnas skilda intressen och samspelet mellan dem kan
ge en betydligt mer levande och verklig bild av den höga familjeinstabiliteten
bland invandrare än den som visar sig genom att enbart kulturella normer i deras ursprungsland belyses.
Ett annat problem är att de teorier som betonar identitetskrisers och kulturkrockars betydelse för separationer (liksom teorin som utgår från invandrarnas låga socioekonomiska status som huvudanledning till separation) ofta
betraktar en separation som ett ”problem” snarare än som en ”möjlighet”.
Frågan är om den höga separationsfrekvensen och familjeinstabiliteten ska
tolkas enbart som ett ”problem”, eller om de även kan vara tecken på individens möjligheter att förändra och välja sitt familjeliv. Sist men inte minst
är problemet att även denna teori saknar en genusaspekt som förklarar mäns
och kvinnors olika upplevelser av skilsmässan, och vem som oftast tar initiativ till skilsmässa.
Maktförskjutning inom invandrarfamiljen intensifierar konflikter
Allmänt sett kan separation ses som en vanlig lösning på familjekonflikter.
Trost (1993) kritiserar att problemkonstruktionen kring varför skilsmässa förekommer ofta bygger på en medveten eller omedveten idé om att en parbildning skall vara hela livet och att separation skulle vara något onaturligt eller
avvikande. Istället kan separation tolkas som en rationell handling hos en individ när hon/han inte tjänar på samverkan i familjen. Som tidigare nämnts
finns det i en parrelation åtminstone två relationer: hans och hennes. Det innebär att den ena parten kan vara mycket tillfreds med relationen, medan den
andra kanske inte alls är det. Sanktioner kan ha en hindrande effekt på individens val mellan att stanna kvar i eller lämna en relation. Därför ökar sannolikheten för separation när hans/hennes möjligheter till andra alternativ ökar.
Genom att familjebildningen idag blivit mer frivillig, uppstår större möjligheter för individen att separera och söka nya alternativ. Vi har också nämnt att
forskningsresultat visar att det finns ett positivt samband mellan kvinnors förbättrade position och den höga skilsmässofrekvensen i Sverige och i västvärl75
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 76
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
den. Frågan är om inte samma mekanism ligger bakom den höga skilsmässofrekvensen bland iranier och många andra invandrargrupper.
Invandrarkvinnor utmanar männens roll
Bilden av invandrarkvinnor som passiva offer för sin kultur och sin omgivning försvårar förståelsen av deras maktresurser och möjligheter till maktutövning. Denna stereotyp är speciellt vanlig när det gäller muslimska kvinnors familjeliv i Sverige. I takt med att rasismen och etnocentrismen utvecklats i väst har attityden till muslimer blivit mer negativ, särskilt under de senaste decennierna.34 Den ”muslimska kvinnan”35 har beskrivits som undergiven, förtryckt och på efterkälken. I det västerländska perspektivet har majoritetssamhället till uppgift att ”befria” de förtryckta muslimska kvinnorna.
För det första är denna syn etnocentrisk och förenklad. Chandra Mohanty
(1988:8) påpekar att den universella bilden av ”tredje världens kvinna” och
framförallt av ”muslimsk kvinna” har konstruerats genom att man betonat
könsskillnaderna och könssegregationen i tredje världen, och jämfört den med
väst där kvinnan förmodas vara sekulär, frigjord och ha kontroll över sitt eget
liv. Man glömmer bort att även svenska och andra västerländska kvinnor fortfarande är förtryckta på olika sätt. Alla kvinnor som kommer från ”tredje världen” eller från islamiska länder är dessutom inte passiva och okunniga.36 Detta synsätt leder också till en schablonartad bild av invandrarmän som enbart
förtryckande. Aylin Akpinar (1998) hävdar att i turkiska familjer har kvinnor
och män sina egna maktcentra. Hon menar att man inte kan beskriva dessa familjer enbart i termer av mäns dominans och kvinnors underordning. I stället
har varje kön sitt eget kompetensområde. Varje vuxen familjemedlem har dessutom sitt eget könssegregerade nätverk och ett gemensamt nätverk genom
rollen som makar.
Även Kirsten Lauritsen (1996:30) argumenterar på samma sätt i sin studie
av iranska flyktingfamiljer i Norge och varnar för att en ensidig uppfattning
om iranska mäns makt över kvinnor kan leda till att man underskattar kvinnan
som aktör. För det andra innebär detta synsätt att man glömmer bort att invandrarkvinnor och invandrarmän från samma land inte utgör en homogen
grupp. Deras synsätt på könsrelationen hör samman med deras klasstillhörighet, kulturella bakgrund, utbildning och ställning i samhället. Inom en del invandrarfamiljer – liksom inom en del svenska familjer – finns bättre förutsättningar för en jämställd relation än i andra. Detta kan vara en av de viktigaste anledningarna till att vissa invandrarfamiljer kan klara familjekriser och
konflikter på ett konstruktivt sätt och leva lyckliga. För det tredje leder denna
76
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 77
KAPITEL 4
stereotyp om invandrarkvinnor som förtryckta, passiva, okunniga och isolerade kvinnor till att man oftast fokuserar på deras ”problem” och sällan på deras möjligheter och handlingsförmåga. I motsats till dessa bilder av invandrarkvinnor vill jag betona att invandring till Sverige – särskilt från samhällen
med starka patriarkala drag – lett till en dramatisk ökning av maktresurserna
hos många invandrarkvinnor. Detta har i sin tur lett till intensifierade intressemotsättningar mellan många invandrade män och kvinnor, vilket lett till allt
fler öppna konflikter inom invandrarfamiljer. På så sätt kan den höga
skilsmässofrekvensen bland iranier och några andra invandrargrupper vara ett
resultat av att kvinnorna i det nya landet fått möjligheten att ifrågasätta männens överordning.
Olika mönster av familjekonflikter bland invandrare
Bilden av konflikter bland invandrarfamiljer är trots allt varierande. Konflikter bland invandrarfamiljer – liksom bland andra familjer – är inte enbart ett
resultat av kvinnornas protest, utan de är också resultat av maktfördelning och
samspel inom familjen. Carlos E. Sluzki (1979), läkare och familjeforskare,
redogör för tre konfliktmönster som har betydelse för förståelse av skilsmässor och kriser i invandrarfamiljer.
Det första konfliktmönstret innebär att mannen tar den instrumentella rollen, medan kvinnan får den affektiva. Den familjemedlem som är utåtriktad
utvecklar ett nytt nätverk av kontakter och blir självständig, medan den som
är inåtriktad blir socialt isolerad och ensam och beroende av den andra. Den
första uppfattar efter hand den andra som en okunnig person och en belastning. Dessa förhållanden hamnar ofta så småningom i kris.
Det andra konfliktmönstret utvecklas i och med att invandrarkvinnor får
nya möjligheter efter invandringen. Det är inte ovanligt att invandrarkvinnor,
oftare än män, accepterar okvalificerat arbete och fortare kommer in på
arbetsmarknaden än männen (Soydan, 1989:5).37 Å ena sidan ökar den nya
situationen invandrarkvinnors självförtroende och möjliggör en utmaning av
den traditionella rollfördelningen. Å andra sidan får många invandrarmän
uppleva statusförändringar som minskar deras makt i familjen. De försöker
därför behålla sin dominans i familjelivet genom att bl.a. referera till gamla
normer och regler som legitimerade den dåvarande relationen. Kvinnorna,
som har fått bättre positioner än vad de hade i hemlandet, kräver stora förändringar i familjens liv och har större krav på livet i allmänhet. Allt detta leder till en kris i familjen.
Det tredje konfliktmönstret uppstår mellan invandrarföräldrar och deras
77
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 78
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
barn. Medan den första invandrargenerationen ofta har svårigheter med anpassningen i den nya kulturen, anpassar sig barnen lättare till nya normer.
Dessutom kan spänningar uppstå genom att barnen i vissa fall får bidra till socialiseringen av sina föräldrar. Dessa konflikter blir intensivare mellan fäder
och döttrar, dvs. när både generationskonflikter och genuskonflikter kolliderar inom invandrarfamiljer. Allt detta förändrar maktbalansen i familjerelationerna, vilket i sin tur innebär att när kontrollen över viktiga resurser
förändras, får också relationerna en annan form. De vars ställning försämras i
den nya situationen kan dock tänkas föra fram den kulturella traditionen i ursprungslandet som ett argument för sin sak, och därmed blir konflikten ännu
mer akut (Hannerz, 1983:135). Under sådana omständigheter ökar sannolikheten för åsiktsskillnader i olika beslut och avgöranden. Samtidigt pågår det
hela tiden å ena sidan en ständig makt- och kulturkonflikt och å andra sidan
ett kompromissande i relationen mellan mannen, kvinnan och barnen. Det
konfliktmönster som finns bland invandrarfamiljer är delvis en intensifierad
bild av vad som under lång tid har existerat även bland svenska familjer.
Vida Nassehi-Behnam (1994), en iransk sociolog, sammanfattar i en studie om iranska familjer i exil de viktigaste förändringarna bland iranska familjer på följande sätt:
1. Spridning av nya familjemönster – ”ensamstående mödrar med barn”
– som inte var vanliga i den iranska kulturen tidigare.
2. Ändringar i kvinnornas situation i familjen, både ekonomiskt och socialt, som ökar hennes maktresurser.
3. Föräldrarnas position försvagas och det innebär att föräldrarna har
mindre makt över sina barn.
4. Barnen får en ny roll. De för in den nya kulturen i hemmet, vilket påverkar situationen i familjen.
5. När männen är frånvarande lär sig kvinnorna hur de skall tackla problemen själva, och de tar på sig det ansvar som tidigare tillhörde mannen.
6. Numera spelar kvinnorna en långt större roll i familjens beslut än vad
de gjorde tidigare.
Sammanfattningsvis kan sägas att i många iranska invandrarfamiljer tenderar
männen att leva i gårdagen, kvinnorna i nuet och barnen i framtiden.38 Allt detta innebär stora förändringar i maktstrukturen inom invandrarfamiljerna, vilket ofta leder till intensifierade konflikter. Trycket från familjemedlemmarnas
78
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 79
KAPITEL 4
olika upplevelser i Sverige leder till att familjen mister sin enhet. Därför är det
inte längre meningsfullt att studera familjen, utan man bör se hur familjens enskilda medlemmar hanterar sin nya situation utifrån sina olika upplevelser
(Liljeström, 1995:31). Mina empiriska studier av konflikter mellan män och
kvinnor inom iranska familjer i Sverige är ett exempel som tydligt illustrerar
detta (se kapitel 7 och 8).
SAMMANHÅLLNING AV FAMILJEN
BLAND INVANDRARE I S VERIGE UTIFRÅN
ETT MAKTPERSPEKTIV
Hittills har jag diskuterat hur en maktförskjutning mellan iranska makar, och
även andra invandrade makar, i Sverige har ökat sannolikheten för separation.
Jag har även visat hur socioekonomiska svårigheter och kulturkrockar kan öka
sannolikheten för separation bland invandrare i Sverige. En indirekt tolkning
av dessa resultat kan vara att goda ekonomiska förutsättningar bidrar till en
stabilare relation. En annan slutsats, som dock är förenklad, kan vara att även
en högre grad av integration och mindre kulturella konflikter mellan invandrarfamiljer och samhällets normer innebär mindre risk för skilsmässa. Utifrån
ett maktperspektiv kan man också dra slutsatsen att sammanhållningen i en
del invandrarfamiljer i Sverige beror på att de lever i traditionella patriarkala
familjeförhållanden där kvinnorna inte har så stora krav på relationen.
Frågan är, i det här avsnittet, om inte en maktförskjutning i parrelationen
för iranier och andra invandrargrupper i Sverige i något avseende kan öka
förutsättningarna för en jämnare och stabilare relation. Det vill säga, kan sammanhållning av familjen för en del invandrarfamiljer i Sverige vara en följd av
att de har utvecklat sin relation till en demokratisk och jämställd relation? Man
kan också fråga sig om en god socioekonomisk situation och en högre utbildning positivt påverkar möjligheterna till mer jämställda relationer. I det här avsnittet försöker jag, utifrån ett maktperspektiv, beskriva hur såväl patriarkala
som jämställda relationer kan bidra till en familjesammanhållning för iranier
i Sverige, trots skilda förutsättningar. Detta kan även gälla för sammanhållning av familjen för andra invandrargrupper.
Patriarkala normer bland iranska familjer i Sverige
Invandringen från Iran till Sverige, och även till andra västländer, har lett till
att kärleken fått en allt större roll för sammanhållningen av iranska invandrarfamiljer. Anledningen är att de icke-frivilliga banden som hade stor betydelse
79
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 80
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
för sammanhållningen av familjen i Iran i många avseenden har försvagats efter invandringen.
Ändå är variationen mellan de iranska invandrarfamiljerna stor när det
gäller i vilken omfattning förhållandena präglas av en frivillig relation
(Eyrumlu, 1998). Det vill säga i många av de iranska familjerna i Sverige och
i andra västländer kan fortfarande icke-känslomässiga band ha större betydelse för sammanhållningen. En undersökning av 149 iranier i USA visar att bara
cirka 4 procent av de tillfrågade anser att kärlek är avgörande för äktenskap
(Mahdi, 1999). Dessutom påverkas förväntningarna (som varierar mycket
mellan patriarkala förhållanden och demokratiska och jämställda familjer),
graden av sammanhållning av familjen och hur stark kärleksrelationen är.
Som tidigare nämnts, ju lägre förväntningar på relationen, desto större möjligheter till tillfredsställelse, vilket förstärker familjebanden.
Exempelvis kan traditionella patriarkala föreställningar medföra att kvinnornas krav på relationen är låga, vilket förstärker sammanhållningen av familjen. ”Den symboliska makten” över kvinnorna kan vara en huvudfaktor
bakom sammanhållningen av många iranska familjer i Sverige. Detta trots att
relationerna kan vara långt ifrån jämställda. Legitimering av en könsbaserad
fördelning av hushållsarbetet är en annan aspekt som visar den symboliska
maktens betydelse för att upprätthålla relationer i en över- och underordning.
Att iranska invandrarkvinnor har gått ut på arbetsmarknaden i större omfattning i Sverige än i hemlandet innebär att deras ekonomiska maktresurser
har ökat. Men detta innebär inte automatiskt att deras män i motsvarande omfattning deltar i hushållsarbetet och omsorgen om barnen. Faktum är att den
traditionella könsrollen är en barriär mot mäns deltagande i hushållsarbetet
(Nyberg, 1996). Att en kvinna kan känna sig nöjd med en icke-jämställd relation kan framförallt beror på de patriarkala normer som hon bär med sig. Exempelvis kan hon ha en traditionell syn på familj, könsroll och fördelning av
hushållsarbetet, vilket leder till att hon känner sig nöjd med relationen. Detta
trots att hennes objektiva maktresurser (i form av inkomst, sysselsättning, utbildning och familjerättigheter) har ökat efter invandringen. Morokvasic
(1983) betonar att många invandrarkvinnor inte är utsatta enbart för att de är
kvinnor, tillhör underklassen och en etnisk minoritet, utan också för att de har
godtagit detta som sitt öde, som något naturligt och normalt: kulturellt överförda patriarkala normer kan helt enkelt göra att invandrarkvinnor har en svag
ställning i förhållande till männen.
Många iranska invandrarkvinnor har internaliserat normer som föreskriver att hon ska förneka sitt jag i relation till familjen. Hon har lärt sig att
80
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 81
KAPITEL 4
offra sina önskemål, sin lycka och sitt liv för barnen, och därför hamnar hon i
ett dilemma. Som modern kvinna förväntas hon njuta av sitt liv, tänka på sin
egen karriär och vara ekonomiskt oberoende. Men så länge hon definierar sig
själv som mor och hustru snarare än som kvinna, har hon inte stor möjlighet
att leva ut sin moderna identitet som oberoende och autonom person (Ahmadi & Ahmadi, 1995).
Det västerländska individualistiska samhället betonar personlig integritet,
medan man i Iran och många liknande länder ofta värderar gruppens intressen
framför individens. Familjen förutsätter att dess medlemmar är beredda att
offra sitt eget intresse för familjens bästa. Den iranska familjens ursprung och
upplevelser i Iran är således av stor vikt för att avgöra i vilken omfattning makarna präglas av den traditionella relationen. Detta gäller bland annat arbetsfördelningen i hemmet, uppfostran av barnen och hur stor del kvinnan har i
familjens utåtriktade kontakter. De som kommer från storstäder har ofta större möjligheter att anpassa sig till det svenska samhället. Även religionen kan
spela en roll för sammanhållningen inom familjen. Sannolikheten för skilsmässa är betydligt större för de icke-religiösa än de religiösa familjerna i Sverige (Hoem & Hoem, 1988).
Moghissi (1999) betonar i sin undersökning av iranier i Kanada att även
känsla av främlingskap, marginalisering, utanförskap och etnisk diskriminering kan leda till ett kulturellt motstånd bland iranska invandrare i det nya
landet mot de dominerande värderingarna och livsstilen. Detta innebär att invandrade män och kvinnor, som känner sig systematiskt undervärderade av
majoriteten i samhället och behandlas som andra klassens medborgare i sin
tur, som en försvarsmekanism, kan förstärka sina traditionella och ”äkta” normer för att bevara sin ”kollektiva identitet”. Moghissi menar att betoningen på
den patriarkala familjen och dess värderingar är en av de viktigaste aspekterna i det kulturella motståndet. Med andra ord kan det kollektiva kulturella
motståndet öka sannolikheten att de traditionella patriarkala normerna reproduceras bland iranska invandrare. Givetvis kan denna attityd vara starkare
bland invandrare som är mer marginaliserade i det nya landet.
De traditionella normerna kan på så sätt vara en grund för stabilitet i iranska familjer i Sverige. Visst, kärleken kan ha stor betydelse för sammanhållningen, men även uppfattningen av vad kärlek innebär kan påverkas av det
kulturella bagaget där kärlek betyder en frivillig självuppoffring! Denna kärlek kan också i sin tur konstruera och legitimera den patriarkala könsordningen i parförhållandet.
81
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 82
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Maktskillnader mellan iranska makar: ett hinder för kvinnors protest
I kapitel tre förklarades hur sammanhållning av familjen även kan bottna i
maktskillnader mellan mannen och kvinnan i parrelationen. Det vill säga, trots
att missnöje är en potentiell källa för öppen konflikt kan relationen vara stabil
så länge den svagare parten inte har makt att agera.
Denna maktskillnad – till mannens fördel – kan även förklara den ojämna fördelningen av hushållsarbetet mellan makarna. Ändå varierar skillnaden mellan mäns och kvinnors hushållsarbete med kvinnors förvärvsarbetstid. Ju mindre tid hon har för hushållsarbete, desto större chans att männen
gör en större del av hemarbetet. Även kvinnans relativa ekonomiska beroende kan vara en annan anledning till detta. Männens inkomst påverkar
deras andel av hushållsarbetet. Ju högre inkomst mannen har, desto mindre
deltar han i hushållsarbetet. Däremot har kvinnans inkomst motsatt effekt på
mannens hushållsarbete, det vill säga ju högre inkomst hon har, desto mer
deltar han i hushållsarbetet (Ross, Mirowsky & Huber, 1983).
Även i många iranska familjer i Sverige kan de stora skillnaderna i fråga
om makarnas maktresurser vara en viktig anledning till att familjen håller
samman. Detta kan speciellt vara anledningen till sammanhållningen i många
mer eller mindre arrangerade äktenskap, så kallade ”importäktenskap”, där
mannen ofta hämtar sin maka från hemlandet.
En undersökning av 25 iranska par i USA som gifte sig genom ”importäktenskap” visar att en stor del av dessa fortfarande levde ihop två år efter intervjun. Däremot var relationen mycket ojämlik. Många kvinnor var missnöjda, beroende på att de antingen var ekonomiskt mycket beroende av sin make,
eller inte kunde språket, eller inte hade tillgång till stora sociala nätverk och
kände sig ensamma, eller fruktade att de skulle skickas tillbaka till hemlandet.
Därför vågade de inte konfrontera sin make eller skilja sig (Abjane, 1993). Att
isolerade kvinnor, allmänt sett, kan visa större tolerans gentemot sina makar
trots sitt missnöje har även bekräftats i andra undersökningar. Forskning visar
att även många nordiska kvinnor som är missnöjda och lever under uppenbart
förtryck och till och med misshandlas av sina makar, inte lämnar förhållandet
eller dröjer flera år innan de fattar beslutet (Haavind, 1985). Ofta är dessa
kvinnors självkänsla så nedbruten att de är rädda för att leva ensamma.
Man kan inte bortse ifrån att iranska invandrarkvinnor generellt har lättare att anpassa sig – i ekonomiskt, kulturellt och socialt avseende – i de nya länderna i västvärlden jämfört med iranska män. Det har bland annat lett till att
skillnaden i ekonomiska maktresurser mellan makar har minskat (se kapitel 7;
Shahidian, 1996; Ghoreshi, 1997; Hosseini-Kaladjahi, 1997). En fransk un82
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 83
KAPITEL 4
dersökning visar att 96 procent av de intervjuade iranska männen och 60 procent av de iranska kvinnorna förvärvsarbetade före invandringen, medan detta minskade till 32 procent för män och 45 procent för kvinnor efter invandringen (Nassehi-Behnam, 1991).
Men för många iranska män som flyttade till det nya landet tidigare än sin
maka, kan den längre vistelsetiden vara en maktresurs som ökar kvinnans beroende av mannen. Som tidigare nämnts har de som har bott längre tid i det
nya landet större möjligheter att stabilisera sig utifrån ett ekonomiskt, socialt
och även kulturellt perspektiv. När det gäller ”importäktenskap”, dvs. när man
hämtar sin partner från ett annat land, är maktskillnaden ännu större för de par
där mannen har bott betydligt längre tid än hustrun i Sverige. Han har pengarna, språket, kontakterna och kan bättre avläsa de osynliga koderna i samhället.
Hon hamnar i underläge, eftersom hon inte har kontroll över språk, ekonomi
eller umgänge. Hennes beroende av maken är avsevärt, speciellt under de första åren efter invandringen (se avsnittet ”importäktenskap” i kapitel 8).
Det är inte bara kvinnor i ”importäktenskap” som har begränsade maktresurser i sin parrelation, utan även de invandrarkvinnor som är arbetslösa, har
låg inkomst eller låg utbildning. Detta försvårar deras möjlighet att agera vid
intressemotsättningar, framför allt om deras män har arbete, hög inkomst och
hög utbildning. De gifta iranska kvinnor som är äldre har också mindre möjligheter att hitta en ny partner, även om de är missnöjda med relationen. Vidare har de som var äldre vid tidpunkten för invandringen till Sverige ofta svårare att lära sig språket, utbilda sig, skaffa jobb, anpassa sig till nya villkor och
så vidare. På så sätt är de mer beroende av sina relationer.
Utifrån ett genusperspektiv kan man sammanfattningsvis säga att kvinnornas begränsade maktresurser och deras låga krav på relationen kan vara
några av de viktigaste orsakerna bakom sammanhållning av familjen för en
del iranier och även för andra invandrargrupper.
Jämställda relationer inom iranska familjer i Sverige?
Jag har tidigare förklarat (se kapitel 3) hur kvinnans ökade maktresurser, mannens nya roller och utvecklingen mot den rena relationen har givit ökade
möjligheter till mer jämställda familjer i dagens samhälle. Detta kan också
förstärka familjebanden, eftersom kvinnor känner sig mer nöjda i jämställda
förhållanden. Även en empirisk undersökning av de svenska hushållen bekräftar detta påstående (Ahrne & Roman, 1997). Ändå kan strukturella barriärer mot jämställdhet i Sverige och männens brist på anpassningsförmåga
till nya könsroller vara några av de viktigaste faktorerna till att bara en mindre
83
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 84
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
del av de svenska familjerna har uppnått jämställdhet. Frågan är utifrån detta
hur det är möjligt att relationer i en del av de iranska familjerna skulle kunna
präglas av jämställdhet, när iranska kvinnors maktresurser ofta är betydligt
mer begränsade än svenska kvinnors, och att de iranska männens anpassningsförmåga ofta kan vara lägre än de svenska männens.
Iranska invandrarkvinnors maktresurser kan i vissa avseenden (som sysselsättning, inkomst, hälsa och normativa maktresurser) vara genomsnittligt
mindre än svenska kvinnors. Poängen är att många av de iranska männens
maktresurser också är relativt begränsade, och till och med i många fall kan
vara lägre än de iranska kvinnornas, vilket innebär att maktskillnaden inom
dessa par ofta inte är så stor. Enligt SCB har högutbildade invandrarkvinnor
större svårigheter att få ett arbete som motsvarar deras yrkeskvalifikationer än
både svenskar och invandrade män, men de kan lättare acceptera ett arbete
som inte motsvarar deras yrkeskvalifikationer (de los Reyes, 1998). Att iranska invandrarkvinnor lättare än iranska män kan acceptera ett arbete som inte
motsvarar deras yrkeskvalifikationer har bekräftats i flera undersökningar
(Hosseini-Kaladjahi, 1997; Nassehi-Behnam, 1991). En studie av iranska
kvinnor i USA visar också att när de inte kan få ett arbete som motsvarar deras utbildning eller när de helt enkelt är arbetslösa, startar många ett eget företag (Dallalfall, 1994). Allt detta har ökat de iranska kvinnornas ekonomiska
maktresurser.
Iranska kvinnors normativa maktresurser har dessutom ökat drastiskt efter invandringen (Darvishpour, 1999, 2002). Även många av de moderna och
välutbildade iranska invandrarmännen har en positiv attityd till jämställdhet.
Shahidian (1996) visar i sin undersökning att också iranier i USA med
vänsterideologiska föreställningar har en mer positiv attityd till jämställdhet
och sexualitet. Även en undersökning i Sverige (Liliequist, 1996) visar att iranier som har en vänsterideologi i mindre utsträckning betonar sin etniska tillhörighet än de som är mer högerinriktade. De iranier som har en mer modern
bakgrund har eventuellt lättare att komma undan den identitetskris som invandringen kan medföra i det nya landet. Dessa grupper upplever i mindre utsträckning invandringen som en ”resa i tiden”. Dessutom innebar invandringen för många andra iranier en positiv upplevelse. Den sekulariserade moderna medelklassen som upplevt en kulturkonflikt med dominerande normer i
hemlandet utgjorde en marginell kultur i hemlandet. Detta var en av orsakerna till att många av dem tvingades fly från landet. De kan således känna sig
mer hemma i ”det främmande landet” än i hemlandet. För denna grupp är därför jämställdhet inte någon främmande tanke. Exempelvis visar forskning om
84
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 85
KAPITEL 4
iranier i USA, Nederländerna, Frankrike och Sverige att iranska kvinnor har
en mer positiv attityd gentemot de nya samhällena än iranska män (se kapitel
7; Shahidian, 1996; Ghoreishi, 1997; Nassehi-Behnam, 1991). Ghoreishi
(1997) visar i sin intervjuundersökning att de moderna iranska kvinnorna med
vänsteråsikter redan i hemlandet inte kände sig hemma och upplevde att de var
i ”intern exil”, medan de hade en mer positiv attityd gentemot det nya samhället. Dessa kvinnor har högre krav på relationen och på jämställdhet. Även en
svensk undersökning (Liliequist, 1996) visar att iranier som är vänsterorienterade i mindre utsträckning än de högerorienterade betonar den etniska identitetens betydelse för identifikationen. Många av de moderna iranska familjerna upplever efter invandringen att det livslånga förhållandet inte är ett ideal som man till varje pris måste hålla fast vid, utan det nya familjeidealet inriktar sig på en jämnare maktfördelning inom familjen.
Man kan inte heller bortse från att de ökande skilsmässorna i västvärlden
allmänt har haft en positiv effekt på utvecklingen av jämställda relationer
inom familjer (Giddens, 1995). Även den höga skilsmässofrekvensen bland
iranier kan påverka många iranska män att försöka anpassa sig till de nya villkoren. I stället för en auktoritär familj utvecklas en sorts demokratisk familj
med visioner om kamratäktenskap, fri uppfostran och ömsesidigt respekt. Att
många iranska kvinnors maktresurser har ökat i många avseenden (inkomst,
sysselsättning, utbildning och de normativa maktresurserna) innebär att deras
krav på jämställdhet har ökat, vilket kan ha bidragit till en jämlikare relation
inom familjerna. Denna typ av familjerelation präglas mer av individualism
och självständiga medlemmar, vilka lättare kan hävda sig och bemöta konflikter. Poängen är att de också har bättre förutsättningar för en fredlig konfliktlösning. Dessutom kan en ömsesidig beroenderelation i jämställda familjer också innebära en ömsesidig bytesrelation, där bägge parter vinner på relationen och är tillfreds med sammanhållningen. Vidare kan kärlek och den
rena relationen få ett större utrymme i den jämställda relationen. Min empiriska studie av de gifta paren illustrerar de skilda och motsägelsefulla mönster som existerar bland iranska familjer i Sverige.
85
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 86
K APITEL 5
FAMILJEN
OCH KVINNORS
SITUATION I I RAN
I detta kapitel ska jag först ge en översikt av familjen i Iran, som allmänt sett
är en stark institution och har en stark patriarkal och holistisk karaktär. Jag
kommer att redovisa vissa övergripande särdrag i det iranska familjelivet, vilka skiljer sig avsevärt från det svenska familjelivet och omfattar mer eller
mindre alla typer av familjer i Iran. Exempelvis har iransk familjelagstiftning
ett starkt patriarkaliskt innehåll, vilket reglerar äktenskap och skilsmässovillkor. Islams inställning till familjen har också stor betydelse för regleringen av
familjerättigheter och familjenormer i Iran, eftersom islam inte bara omfattar
religiösa uppgifter utan även det civila – familjelivet och lagstiftningen. Dessa omständigheter påverkar familjestrukturen och maktfördelningen inom familjerna i Iran. Därefter ges en kortfattad bild av kvinnors situation i familjen
och i samhället samt skilsmässosituationen i Iran under de senaste decennierna.
Ändå varierar familjestrukturen i Iran mycket beroende på familjernas socioekonomiska, kulturella och enskilda bakgrund. Exempelvis påverkar graden av modernism i olika sociala grupper och kvinnors respektive mäns position på arbetsmarknaden maktfördelningen inom familjen. En kvinna med
högre inkomst och mer liberalt tänkesätt ställer högre krav på relationen, vilket skapar mindre förutsättningar för en patriarkalisk familjestruktur. Därför
är det problematiskt att kategorisera ”muslimska” eller ”iranska” familjer som
en homogen grupp, vilket försvårar möjligheterna att beskriva de varierande
familjeförhållandena i Iran. Dessa variationer i familjemönster i Iran kommer
att redovisas i slutet av detta kapitel.
FAMILJEN
SOM EN HOLISTISK INSTITUTION I I RAN
Familjens roll i samhället och relationen mellan individ och familj utvecklas
olika delvis beroende på om ett samhälle i första hand är grupporienterat eller
86
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 87
KAPITEL 5
individorienterat. Dessa två synsätt betraktar människan och hennes relation
till omvärlden ur två motsatta perspektiv och leder till uppkomsten av två typer av kulturer: den individualistiska och den holistiska. Enligt den holistiska
uppfattningen, som dominerar i Iran, är människan en odelbar del av en större helhet; en del vars existens får sin mening i förhållande till helheten. I detta tänkesätt upplöses gränsen mellan individen och gruppen, mellan jaget och
den andre, mellan inre och yttre, mellan privat och offentligt. I familjerelationen innebär detta att jaget upplöses i familjen och man lägger tonvikten på familjens intressen istället för på de enskilda individernas intresse. Den egna
självuppfattningen och identiteten bygger i första hand på de roller som individen får inom familjen. I ett samhälle som det iranska står kollektivet, oftast
släkten och familjen, i centrum. Individen uppfostras till att bejaka gruppens
intresse eftersom han/hon både är beroende av och är en del av kollektivet
(Ahmadi & Ahmadi, 1995:62, 418–420). Familjens betydelse för individernas
liv i det iranska samhället kan förstås bättre om man uppmärksammar att kvinnor, och även män, oftast inte får socialt erkännande som fullvärdiga medlemmar i samhället förrän de gifter sig och bildar egen familj.
I Iran är familjen en av de starkaste institutionerna och den fyller många
av de uppgifter som i Sverige och i många andra västländer har tagits över av
staten. Det är familjen snarare än individen som är samhällsstrukturens bas.
Äktenskap och skilsmässor regleras vanligtvis av ekonomiska och sociala behov snarare än av känslomässiga band. Många lever i storfamiljer och barnen
bor ofta hemma ända tills de gifter sig. De flesta, speciellt kvinnorna, gifter sig
vanligtvis tidigt och processen övervakas av föräldrarna.
Trycket från familjen och det sociala umgänget är inriktat på att äktenskapet ska bestå till varje pris. Den individuella friheten är underordnad familjens ”bästa”, eftersom familjen är det viktigaste sociala skyddsnätet. Det är
familjen snarare än staten som symboliserar den sociala tryggheten för individen. Individen är främst beroende av familj och släkt vid behov av omsorg,
utbildning och försörjning vid arbetslöshet. Föräldrar blir i sin tur beroende av
sina vuxna barn när de själva blir gamla. Man gifter sig ofta med en person
med samma grupptillhörighet, och äktenskap inom släkten föredras. Det innebär att valet av äktenskapspartner inte gärna ses som en privatsak mellan två
människor, som i t.ex. Sverige. Äktenskap är vanligtvis en uppgörelse mellan
två familjer eller släkter. Oftast är det fäderna i familjerna som fattar beslut om
äktenskap, och hänsyn tas till de två familjernas förutsättningar att socialt och
ekonomiskt kunna fungera tillsammans. Detta förstärker den form av äktenskapsval som baseras på homogamiprincipen. Cirka fyra av fem äktenskap i
87
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 88
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Iran baseras på homogamiprincipen (Sarokhani, 1992:124). Eftersom äktenskapet inte betraktas som en enskild angelägenhet är det av underordnad betydelse huruvida de unga verkligen passar för varandra eller om de överhuvudtaget är förälskade i varandra.
Äktenskapet betraktas som en oundviklig plikt. Att välja att leva som ogift
är mer eller mindre otänkbart och ses ofta som ett tragiskt öde, speciellt för en
kvinna. Det anses snarast som onaturligt, eftersom möjligheten till ett legitimt
sexualliv utanför äktenskapet inte finns. I det västerländska individualistiska
samhället betonas personlig integritet, medan man i Iran och många liknande
länder ofta värderar gruppens intressen framför individens. De islamiska värderingarna som betonar gruppens intresse har en viss betydelse för detta
mönster (Samuelsson & Brattlund, 1996:37ff.). Familjen förutsätter att dess
medlemmar är beredda att låta familjens bästa gå före egenintresset. Detta
mönster har dessutom starka rötter i Irans historia. Även kärlek betyder en frivillig självuppoffring för den andre. Det faktum att Iran, jämfört med västvärlden, är mindre industrialiserat har också stor betydelse för att individualismen inte är så utvecklad. Allt detta leder till att familjesammanhållningen
är betydligt starkare i Iran än i Sverige. Ett tydligt exempel på detta är att
skilsmässofrekvensen är betydligt lägre i Iran än i Sverige (United Nations.
Demographic Yearbook, 1998). Andelen totala skilsmässor i förhållande till totala giftermål i Iran var under 1996 cirka åtta procent (Iran Statistical Yearbook, 1998). Denna frekvens var under det senaste decenniet i genomsnitt cirka 10 procent, medan motsvarande siffror i Sverige var cirka 50 procent. Under 2001 har cirka 297 000 personer gift sig i Iran medan 28 000 personer skilt
sig. Motsvarande siffror i Sverige var 40 000 respektive 22 000.
FAMILJEN
SOM EN STARK PATRIARKAL INSTITUTION I I RAN
Att sammanhållningen av familjen är starkare och att sannolikheten för skilsmässa är lägre i Iran än i Sverige betyder inte nödvändigtvis att de iranska paren är lyckligare eller att de trivs bättre tillsammans. Kvinnornas ställning i
samhället påverkar också sammanhållningen inom familjen. Allmänt sett är
kvinnors maktresurser i Iran – jämfört med Sverige – mycket begränsade, vilket minskar sannolikheten för öppen konflikt inom familjen (Darvishpour,
1997).
Man kan hävda att det iranska samhället kännetecknas av ett privat patriarkat som även legitimeras av lagstiftningen, medan det svenska samhället
präglas av en officiell jämställdhetsprincip. I det privata patriarkatet är kvin88
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 89
KAPITEL 5
nor mer beroende av sin make, medan kvinnor är mer beroende av staten för
sin försörjning och sociala trygghet i Sverige. Det är anmärkningsvärt att
kvinnors andel av de förvärvsarbetande i Iran under de två senaste decennierna endast var drygt en tiondel, vilket innebär att majoriteten av kvinnorna var
beroende av sin man för sin försörjning (Shadi Talab, 1999). Det är i den privata sfären som kvinnans främsta underordning och beroende finns i Iran. Försörjningsfrågan är en av de viktigaste anledningarna till att kvinnor ofta tvingas gifta sig tidigt i Iran. Kvinnornas ålder vid det första äktenskapet var 1986
i genomsnitt 20 år, och år 1996 22 år. Motsvarande siffror för männen var 25
respektive 26 år (Iran Statictical Yearbook, 1998).
Det är inte bara det ekonomiska beroendet som begränsar kvinnornas
maktresurser i familjen. Även kulturella föreställningar om könsroller reproducerar det patriarkala familjemönstret, vilket legitimerar kvinnornas underordnade situation i Iran. Uppfostringsmönster och de könssegregerade rollerna är tydliga exempel på detta. Föreställningar om manlighet är starkt förknippade med försörjning av familjen och ansvar för beslutsfattandet angående övriga familjemedlemmar. Hustrun beskrivs som mannens partner och
hennes roll kännetecknas framförallt av ärbarhet, tålamod och medkänsla
(Nassehi-Behnam, 1985). Flickor och pojkar växer ofta upp i ett könssegregerat kulturmönster.
De främsta förväntningarna på kvinnan är att hon ska föda barn, sköta om
sin man och ha ansvaret för hemmet. Mannens roll är däremot ofta att vara den
enda familjeförsörjaren. Kvinnan har alltså inte samma skyldigheter och ofta
inte ens samma möjlighet att bidra till familjens försörjning. Till de olika världarna hör också förväntningar på skilda beteendemönster. Flickornas uppfostran består främst i en förberedelse för att bli goda makar och goda hemmafruar, medan pojkarna uppmuntras till att skaffa sig en bra utbildning, satsa på karriär och bli familjens överhuvud. Det är en fördel för flickor om de är
tillbakadragna och tysta, medan pojkar ska vara utåtriktade och uppträda
självmedvetet. Flickorna får lov att både gråta och vara rädda, medan pojkarna förväntas vara modiga.
Dessa mönster är inte unika för iranska familjer utan tillhör det patriarkala familjemönstret, ett generellt fenomen vars betydelse varierat i olika samhällen och under olika tidsperioder och är speciellt utbrett i muslimska länder
(Samuelsson & Brattlund, 1996; Berg, 1994b:174). Allt detta förklarar varför
mannen nästan alltid är överhuvudet och varför hans ord är avgörande i de
viktigaste besluten. Före äktenskapet hör kvinnan till faderns familj och efter
giftermålet till sin makes familj.
89
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 90
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Förutom den allmänna uppfattningen om könsroller har den speciella synen på sexualitet stor betydelse för det patriarkala familjemönstret i Iran. I
Iran är föräktenskapliga förbindelser inte bara strängt förbjudna utan även en
social avvikelse. Allmänt sett har män och kvinnor endast sexuella förväntningar på varandra i egenskap av man och hustru. Ändå är det främst kvinnors
sexualitet som kontrolleras och en avvikelse från samhällsnormen kan få ett
hårt straff.
Ett tydligt exempel är att den iranska kvinnan ska ha sin oskuld i behåll
när hon gifter sig. Oskulden står för moralisk renhet, vilket i grunden baseras
på religiösa föreställningar. Om det upptäcks att en kvinna före äktenskapet
förlorat sin oskuld innebär det en fruktansvärd skam för henne, men även för
hennes far och eventuella bröder. Dessutom förlorar hon sitt värde som äktenskapspartner. Det är mannens uppgift som familjeöverhuvud att vaka över
familjens heder genom att skydda och bevaka henne.
Kvinnans sexliv är således föremål för sträng övervakning. Både familjens och mannens heder skadas om kvinnan uppträder ”oanständigt”, vilket
främst innebär sexuell vidlyftighet. I allmänhet föredrar många kvinnor att
inte utmana mannens heder, eftersom en utmaning kan medföra minskat socialt anseende. Hedersetiken är en del av den traditionella patriarkala kulturen
som handlar till stor del om kontroll över kvinnlig sexualitet och är inte något
specifikt i Iran, utan förekommer även i många andra länder och andra religioner (Kocturk-Runefors, 1991; Berg, 1994b:177). Hedersbegreppet har starka rötter i Mellanöstern, men det förekom före islams uppkomst och det finns
även hos den kristna befolkningen i området. Hedersetiken handlar i själva
verket om en kollektiv kontroll av kvinnors sexualitet. Om någon familjemedlem bryter mot existerande normer drabbar skammen hela den manliga släkten.
Graden av och formerna för manlig maktutövning, kontroll över kvinnor
och betydelsen av hedersetiken varierar mycket mellan religiösa och icke-religiösa grupper, mellan de traditionella och moderna familjerna, mellan den
äldre generationen och den yngre, mellan grupper med olika socioekonomiska bakgrunder, mellan dem som bor på landet och dem som bor i storstäderna
(Ett eget liv, 2002:14). Yngre människor, icke-religiösa grupper och den urbaniserade moderna medelklassen har vanligtvis en mer liberal syn på sexualitet än de övriga. Även i norra Iran är synen på kvinnor och sexualitet mildare
än i den södra delen av Iran. En anledning till detta kan vara att i norra Iran är
religionens inflytande mindre än i södra Iran. Kvinnor har dessutom en starkare position i norra Iran än i södra Iran.
Den stränga kontrollen av kvinnlig sexualitet kan delvis relateras till
90
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 91
KAPITEL 5
islams inställning till kvinnor och sexualitet.39 Enligt islam bör kvinnans sexualitet kontrolleras. Trots detta är sexualiteten vare sig förnekad eller skuldbelagd inom islam. Sexualiteten betraktas som en i grunden god kraft, till
skillnad från den kristna traditionen, där den ses som syndig och skuldbelagd.
Inom islam bejakas den kvinnliga sexualiteten, eftersom kvinnan tillerkänns
förmågan att uppleva sexuell lust så länge den får sitt utlopp inom äktenskapet (Berg, 1994b:176). Enligt Rita Liljeström (1979) finns det en elementär
skillnad mellan islams och exempelvis kristendomens syn på sexualitet och
den påverkar synen på kvinnorna. Hon menar att kristendomen attackerade
själva sexualiteten. Sex degraderades till något djuriskt och snuskigt. Islam
tog en annan väg, den besudlade aldrig sexualiteten utan angrep istället kvinnan. Som livs levande bärare av sexualitetens faror och dess hejdlösa socialt
upplösande kraft måste hon ställas under ständig uppsikt. Men sexualiteten
som sådan är inte farlig, eftersom sex ger försmak av paradisets sällhet och
leder mannen till Allah.
Skillnaden i synen på sexualitetens väsen har lett till olika strategier för
kontroll i den patriarkala samhällsordningen. För islam, som ser kvinnan som
sexuellt offensiv, gäller det att förhindra kvinnan från att utöva den sexuella
makten över mannen genom att isolera kvinnan och mannen i olika världar.
Kvinnans sexuella laddade företräden måste döljas. Hennes utseende och beteende får inte på något sätt avslöja hennes sexuella kraft och påminna mannen om hans svaghet i detta avseende (Månsson, 1984).
Den patriarkala kulturella inställningen innebär att kvinnor ofta inte har så
stora maktresurser att ifrågasätta förhållanden även om de skulle vara missnöjda. Dessutom har de ofta, under sådana omständigheter, inte stora krav på
relationer. Förutom kvinnornas ekonomiska beroende och de sociala normerna begränsar även den iranska familjelagstiftningen kvinnornas maktresurser,
vilket stödjer och förstärker det patriarkala familjemönstret. Ändå förändrades
kvinnornas situation och lagstiftningen drastiskt före och efter den islamiska
revolutionen, vilket i hög grad har påverkat familjelivet.
EN
HISTORISK ÖVERBLICK ÖVER KVINNORS SITUATION I I RAN
FRAM TILL DEN ISLAMISKA REVOLUTIONEN
Det traditionella familjemönstret med dess kvinnoroll började förändras långsamt parallellt med moderniseringen av Iran i början av 1900-talet och speciellt
efter ”den vita revolutionen” 1963. Dessförinnan var kvinnorna uteslutande
hänvisade till hushållsarbete. På landsbygden deltog kvinnorna dock i jord91
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 92
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
bruksarbetet och kunde därmed lämna hemmet. Andra kvinnor fick aldrig, förutom i en mans sällskap, gå utanför hemmets väggar (Bahar, 1983:170–171).
I den konstitutionella revolutionen (1906–1911), som inspirerades av västerländska idéer, deltog kvinnor aktivt och krävde sina rättigheter. Trots detta
lyckades de inte genomdriva kvinnlig rösträtt eller andra medborgerliga rättigheter. En förklaring till detta kan vara att mullorna (muslimska präster) deltog aktivt i att forma den nya grundlagen och bland annat lyckades lägga till
en viktig paragraf, nämligen artikel nr 42 i grundlagen. Enligt denna skulle
alla godkända lagförslag i parlamentet även prövas av en femmannagrupp bestående av Ulama (högt uppsatta präster) vars uppgift var att kontrollera att de
stiftade lagarna inte stred mot de islamiska lagarna (sharia).40 Revolutionen,
som hade en stark sekulär och demokratisk ton, misslyckades (Bahar,
1983:1973–178).
När Reza Shah kom till makten (1925) anammade han ”Ata Turk-modellen” från Turkiet, det vill säga industrialisering och modernisering av samhället med tvångsmetoder. En av hans viktigaste reformer var utbildning och yrkesmöjligheter för kvinnorna, vilket förändrade deras position i samhället.
Från 1910 till 1933 ökade antalet flickskolor från 50 till 870 och antalet studenter ökade från 2 000 till cirka 50 000. Samtidigt minskade shahen år 1930
prästernas inflytande och monopol över rättsväsendet. 1936 förbjöds användningen av slöja på offentliga platser. Trots att Irans civillagstiftning och den
islamiska lagen i stort sett var identiska, höjdes kvinnors åldersgräns för giftermål från 9 till 15 år och männens till 18 år (Darvishpour, 1993).
År 1941 tillträdde Mohammad Reza Shah, men ingen viktig förändring av
familjerättigheterna skedde fram till 1967. Åren 1955 till 1960 hade Iran 1,3
skilsmässor per 1 000 invånare, en av de högsta skilsmässofrekvenserna i
världen (Aghajanian, 1986:750). Detta kan delvis förklaras av Irans civillagstiftning, som i överensstämmelse med de islamiska lagarna ger mannen
ensam rätt att när som helst skiljas från sin hustru utan domstolstillstånd. Det
enda nödvändiga villkoret är två ”rättvisa” vittnen när mannen uttalar ”jag förskjuter dig” (ibid.).
Förbättring av kvinnors situation efter ”den vita revolutionen” i Iran
År 1963 genomfördes en stor reform i Iran, den så kallade ”vita revolutionen”.
Den syftade till att sekularisera och modernisera landet och omvandlade Iran
från ett jordbrukssamhälle till ett ”semiindustrikapitalistiskt” samhälle. Trots
att reformen var begränsad, förändrade den i viss mån samhällets struktur, familjens rättigheter och kvinnans position. Men när det gällde familjerätten
92
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 93
KAPITEL 5
kom dessa ändringar inte till stånd förrän 1967. Kvinnorna fick rösträtt vid
valet 1963 och kom att spela en aktivare roll i samhället. En icke-muslim fick
samma möjligheter som muslimer att inneha viktiga poster i statliga och
offentliga organ. Ett av reformens resultat var en snabb urbanisering, vilken
innebar att andelen stadsbor ökade från 31 procent år 1954 till 47 procent år
1976. Den så kallade moderna medelklassen nästan fördubblades, från
326 000 år 1953 till 630 000 år 1977. Tack vare industrialiseringen och utvecklingen av den offentliga sektorn, som omfattade 46 procent av den totala
sysselsättningen, fick kvinnorna större möjlighet att utbilda sig och delta aktivt i arbetslivet. Tusentals kvinnor fick exempelvis möjlighet till undervisning i skolor och utbildning på universitet. Trots kvinnornas framgång var
ändå ojämlikheten stor mellan könen i arbetslivet. 1976 hade 11 procent av
alla kvinnor över 10 år sysselsättning utanför hemmet, motsvarande siffra för
männen var 64 procent (Darvishpour, 1993:50). Sammanlagt hade 1976 drygt
120 000 kvinnor förvärvsarbete, vilket motsvarade cirka 13 procent av det
totala antalet sysselsatta (Shadi Talab, 1999).
När det gäller utbildning hade 1956 endast 8 procent av kvinnorna någon
grundutbildning, medan motsvarande siffra för männen var 22 procent. Detta
innebar att andelen utbildade män var cirka 3 gånger större än andelen utbildade kvinnor. Allt fler utbildades efter reformen. 1976 var 47 procent av den
iranska befolkningen (7 år och äldre) läs- och skrivkunnig. Motsvarande siffror för män respektive kvinnor var 59 och 35,5 procent (Iran Statistical YearBook, 1990). Andelen utbildade män var då endast 1,7 gånger högre än andelen utbildade kvinnor. Detta visar att klyftan mellan andelen män och andelen
kvinnor med utbildning minskade. Samtidigt var klyftan stor mellan män och
kvinnor när det gällde högskoleutbildning. Åren 1976–1977 var 30 procent av
det totala antalet studenter vid högskolor och universitet kvinnor. En förklaring kan vara att många kvinnor gifte sig och blev hemmafruar, och att förutsättningarna för att studera på högskolenivå därmed blev sämre för dem (Mojab, 1992).
Familjeskyddslagen och skilsmässor före den islamiska revolutionen
En av reformens viktigaste konsekvenser för kvinnorna var förändringen av
familjerätten. År 1967 kom familjeskyddslagen, som delvis sekulariserade civillagen och avskaffade en del av de islamiska lagar som reglerat familjeförhållanden i Iran. Reformen stärkte kvinnornas rättigheter i familjen. Exempelvis gav lagen kvinnan rätt att skilja sig om domstolens försök till kompromiss mellan makarna misslyckades. Den nya lagen krävde även att alla
93
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 94
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
konflikter mellan makarna skulle behandlas i domstol, och på så sätt begränsades mannens möjlighet till skilsmässa. Dessutom kunde en man, enligt familjeskyddslagen, artikel nr 11, inte gifta sig med fler kvinnor om den första
hustrun inte godkände detta, vilket begränsade männens möjlighet till polygami. År 1976 hade endast cirka en procent av männen mer än en fru (Aghajanian, 1986:750). I familjeskyddslagen, artikel nr 12, förklarades att vårdnaden om barnen vid en skilsmässa skulle avgöras i domstol, vilket i praktiken
innebar att männens tidigare vårdnadsmonopol nu var avskaffat.
Effekten av den nya lagen var även att antalet skilsmässor i landet minskade drastiskt. Antalet skilsmässor minskade från 25 000 år 1966 till i genomsnitt 17 000 under perioden 1967–1974 (Darvishpour, 1993:61). Skilsmässofrekvensen minskade från 1 skilsmässa per 1 000 invånare år 1965 till
0,6 per 1 000 invånare åren 1970–1975, det vill säga nästan en halvering
(Aghajanian, 1986:750). I förhållande till antalet giftermål minskade skilsmässofrekvensen från l6,5 procent år 1966 till 10 procent under perioden
1967–1976. Detta kan delvis förklaras av den nya lagen som gjorde det svårt
för mannen att förskjuta sin hustru när som helst utan domstolens tillstånd att
ta ut skilsmässa (ibid.).
Man kan hävda att när kvinnorna har mycket låg status och svag position
i samhället skapar giftermål ekonomisk trygghet och högre social status för
dem. Under sådana omständigheter är kvinnor mer beroende av sina makar,
har lägre krav på relationen och kan i mindre utsträckning skilja sig vid familjekonflikter. För männen som har större maktresurser och därigenom är
mindre beroende av relationen gäller det omvända. Under ovannämnda period begärde iranska män mycket oftare skilsmässa vid familjekonflikter, eftersom de hade betydligt högre position och även större möjligheter att skaffa ny
partner. Detta förklarar varför skilsmässofrekvensen minskade dramatiskt när
familjeskyddslagen begränsade männens möjlighet till skilsmässa.
År 1974 kom den andra familjeskyddslagen som höjde åldersgränsen för
giftermål från 15 till 18 år för kvinnor och från 18 till 20 år för männen. Giftermål som ingicks under dessa åldersgränser kunde bestraffas med fängelse.
Detta ledde till en kraftig minskning av giftermålen från 213 000 år 1974 till
154 000 år 1975 och 168 000 år 1976 (Darvishpour, 1993:50–51).
Före familjeskyddslagen var medelåldern för kvinnors giftermål cirka 18
år. Den ökade till 20 år för kvinnor, respektive 24 år för männen under 1976.
Samtidigt kom en familjeplan med syfte att reducera antalet graviditeter och
att minska det genomsnittliga antalet barn per familj. Konsekvensen av alla
dessa förändringar blev en relativ minskning av kvinnornas fertilitet och där94
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 95
KAPITEL 5
igenom en minskning av befolkningstillväxten. Åren 1966–1976 minskade
befolkningstillväxten från 3,1 procent till 2,7 procent per år (ibid.).
FÖRÄNDRING AV KVINNORS
SITUATION EFTER DEN
ISLAMISKA REVOLUTIONEN
År 1979 fick Iran en ny konstitution enligt vilken de muslimska värderingarna, såsom de uttrycks i bland annat Koranen, skall vara vägledande för
hela samhället (Schiratzki, 1993:35). Strax efter revolutionens seger (1979)
förändrades kvinnornas situation drastiskt. Orsaken var den ideologiska inställning som de islamiska fundamentalisterna har gentemot kvinnor. Den
grundar sig på fyra punkter: 1. Mannens överlägsenhet, 2. Att kvinnors sexuella lockelse skall döljas, 3. Könssegregation, det vill säga strävan efter att
isolera och skilja kvinnor och män åt, och 4. Uppfattningen att kvinnors viktigaste och mest grundläggande uppgift är att vara barnuppfostrare samt att ta
hand om hem och make (Darvishpour, 1993).
Den ideologiska inställningen baseras på två bilder av kvinnor. Den ena
bilden beskriver kvinnor som bärare av sexualitetens faror och dess hejdlösa
upplösande kraft som måste ställas under ständig uppsikt. Därför måste en
mur byggas mellan män och kvinnor och kvinnorna måste bära slöja. Resultatet blev att kvinnorna strax efter revolutionen uppmanades att bära slöja offentligt och att de som vägrade blev avskedade från arbetet. Den andra bilden
framställer kvinnor som trogna fruar och ansvarsfulla mödrar. Enligt den nuvarande grundlagen är familjen centrum för uppfostran av individen och den
grundläggande funktion som kvinnor i första hand måste ägna sig åt (ibid.).
Det var denna politik som avgjorde regeringens ställningstagande när det gäller kvinnornas delaktighet i utbildning, arbetsliv och familjeförhållanden.41
Regeringens utbildningspolitik beträffande kvinnor omfattade två viktiga
områden. Det första området var att genomföra en könssegregerad skolpolitik,
det vill säga avskaffandet av könsblandade skolor. Denna politik förhindrade
inte att klyftan mellan mäns och kvinnors utbildningsnivå minskade successivt. Enligt Irans statistiska centralbyrå (1990) var 71 procent av männen och
52 procent av kvinnorna, sex år och äldre, läs- och skrivkunniga år 1986. Klyftan minskade ytterligare mellan mäns och kvinnors utbildningsnivå under
andra decenniet efter revolutionen. 1996 var 84 procent av männen och 74
procent av kvinnorna läs- och skrivkunniga. Däremot var skillnaden mellan
män och kvinnor i högre utbildning stor. Endast 2 procent av kvinnor studerade vid högskola eller universitet (Mojab, 1992). Det är mycket svårare för
95
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 96
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
flickor att fortsätta studera, även på gymnasial nivå och speciellt på högskolor. Det andra området var ett förbud för, eller förhindrande av, kvinnor att studera på vissa linjer vid universiteten, vilka enligt islams ”sharia” (regler och
traditioner) inte är lämpliga för kvinnor och endast ”passande” för män. Av totalt 431 olika utbildningslinjer vid universiteten fanns inga kvinnliga studenter på 123 av dessa under 1980-talet.
Ett intressant faktum är att det trots regeringens politik fanns ett klart motstånd från de kvinnliga studenternas sida. Många kvinnliga studenter tvingades byta linje och anpassa sig till de nya reglerna. Vid en jämförelse av andelen kvinnor vid högskola och universitet mellan 1977 och 1987 är andelen
nästan konstant, det vill säga att av det totala antalet studenter är cirka 30 procent kvinnor (ibid.). Däremot tilläts kvinnor under 90-talet åter att studera på
många av de linjer som tidigare var förbjudna för dem, vilket ledde till att
andelen kvinnliga studenter vid universitet och högskolor ökade till cirka 40
procent under 1997 (Darvishpour, 2001).
När det gäller kvinnors roll i arbetslivet förlorade många kvinnor sina arbeten strax efter revolutionen, bland annat på grund av att de vägrade bära slöja på arbetet eller att deras arbetsuppgifter inte ansågs som ”lämpliga” för
kvinnor. Exempelvis ville regeringen inte ha kvinnliga lärare vid pojkskolor.
1980 fick 30 000 kvinnor gå ner till deltidstjänst. Anledningen var att regeringen ansåg att mödrar skulle få bättre förutsättningar att sköta barn och hem.
Av de arbetande kvinnorna var 42 procent sysselsatta inom skolväsendet och
10 procent inom vården, yrken där man enligt de könsliga apartheidlagarna
strävar efter att skilja kvinnor och män åt (Darvishpour, 1993:54).
Den iranska forskaren V. Moghadam (1988) anser att trots alla dessa åtgärder har kvinnors deltagande i arbetslivet inte minskat drastiskt efter revolutionen. Hon förklarar detta med tre faktorer: den snabba befolkningstillväxten i städerna, det åttaåriga kriget mot Irak och utvecklingen av den offentliga sektorn. Enligt Moghadam var det brist på specialister, särskilt inom
akademiska yrken, som tvingade regeringen att backa och använda kvinnor i
arbetslivet. Ytterligare en anledning var att kvinnor var en billigare arbetskraft
än män. Under kriget mot Irak var det dessutom många män som låg vid fronten, och det var nödvändigt att kvinnor fyllde deras plats i arbetslivet. Trots
allt minskade kvinnornas deltagande i arbetslivet med 44 procent under det
första decenniet efter revolutionen (Darvishpour, 1993:54–55). Moghadam
anser att kvinnornas höga arbetslöshet är en följd av den allmänna arbetslösheten, vilken i sin tur är en följd av den ekonomiska krisen. Ändå var det
kvinnorna som drabbades hårdast av den allmänna arbetslösheten. Under
96
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 97
KAPITEL 5
1976–1986 minskade männens deltagande i arbetslivet från 64 procent till 59
procent, medan kvinnornas deltagande nästan halverades från 11 procent till 6
procent under samma period. 1976 var den totala arbetslösheten bara 10 procent, men den ökade till 14 procent år 1986. Arbetslösheten bland männen
ökade från 9 procent 1976 till 13 procent år 1986, medan den bland kvinnorna ökade från 14 procent år 1976 till 25 procent år 1986 (ibid.).
Ett av de områden där kvinnorna drabbats hårdast är det som gäller familjerättigheter och familjeförhållanden. För att få en tydligare bild av detta redovisas i nästa avsnitt den nuvarande familjelagstiftningen i Iran och de förändringar som skedde efter den islamiska revolutionen, och lagstiftningens
betydelse för maktfördelningen mellan makar.
FAMILJELAGSTIFTNING OM ÄKTENSKAP OCH SKILSMÄSSA I IRAN
Den civillagstiftning som infördes 1928 i Iran domineras av shiamuslimska
traditioner när det gäller regleringen av familjerättigheterna.42 Äktenskap i
Iran grundas ofta på en överenskommelse. Kvinnorna betraktas som omyndiga och vid giftermål bör en man representera dem. Giftermålsrepresentanten
eller ovali är i allmänhet den närmaste manlige släktingen, oftast fadern. Därför ska en kvinnas giftermål (vid första äktenskapet) först beviljas av hennes
far, enligt civillagen, artikel nr 1043.43 Detta faktum gör det i många fall möjligt för familjerna att gifta bort sina döttrar utan att invänta deras samtycke. En
undersökning visar att endast 32 procent av de gifta uppger att de själva valde sina partner (Sarokhani, 1992). Dessutom påstår 96 procent av de tillfrågade att de hade föräldrarnas samtycke vid giftermålet.
Mahr (hemgiften) är en grundläggande fråga i äktenskapsavtalet och innebär en utfästelse av mannen att vid eventuell skilsmässa till hustrun utbetala en summa pengar eller överlåta någon form av tillgång till henne. När överenskommelsen om mahr har träffats kan äktenskapet ingås. Mahr är en slags
försäkring för kvinnan vid skilsmässa.44 Mahr kan utbetalas vid äktenskapets
början eller vid en eventuell förskjutning (civillagen artikel nr 1093). Men
många kvinnor använder den för att förhandla sig till en skilsmässa. Genom
mahr ”köper” med andra ord kvinnor sin mans samtycke till skilsmässa. Detta bekräftas även i en undersökning av material från ett fältarbete som ägde
rum vid civildomstolen i Teheran mellan 1985 och 1988 (Mir-Hosseini,
1993). Undersökningen visar att kvinnor ofta kräver att få erhålla sin mahr
som ett sätt att introducera en skilsmässa. De får dock sällan användning av
sin mahr som den ekonomiska kompensation den är tänkt att vara. I under97
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 98
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
sökningen framgick att i över hälften av fallen hade makarna varit eniga om
skilsmässan och kvinnan hade då förlorat sin mahr. Mir-Hosseini (1993) kunde utifrån sin studie generellt dela in kvinnor som kommer till domstolen i två
kategorier. Den första består av välbeställda kvinnor som ansöker om skilsmässa. De tillhör ofta de högre samhällsklasserna och får ekonomiskt stöd antingen från sin ursprungsfamilj eller är ekonomiskt oberoende. De är redo att
avstå sin mahr, som ofta har ett högt värde, för att kunna bli fria från sitt oönskade äktenskap. Den andra kategorin är kvinnor som försöker förhindra en
skilsmässa initierad av maken. En majoritet av dessa kvinnor tillhör de lägre
samhällsklasserna och saknar medel att klara sig efter en skilsmässa. Dessa
kvinnor kommer till domstolen för att kräva underhåll och är ovilliga att avstå från sin mahr. Värdet av deras mahr är avsevärt mycket lägre än för den
första kategorin kvinnor och den representerar deras enda kompensation. Utfallet blir ofta att dessa kvinnor inte erhåller sin mahr, eftersom deras män inte
har någon möjlighet att betala, på grund av att de varken äger egendom eller
har regelbunden inkomst, något som är vanligt bland de fattiga i samhället.
Efter giftermålet är mannen, enligt civillagen, artikel nr 1105, herre i familjen. Därför är det mannens plikt att försörja sin hustru enligt civillagen, artikel nr 1106. Kvinnan måste dock efter giftermålet lyda sin makes önskemål
och om hon utan någon skälig ursäkt underlåter att utföra sina äktenskapliga
plikter är hon inte berättigad till försörjning, enligt civillagen, artikel nr 1108.
Det är mannen som enligt civillagen, artikel nr 1114, kan bestämma var hustrun ska bo. Civillagen, artikel nr 1117, betonar att en kvinna inte kan arbeta
utan mannens tillstånd. Maken kan förbjuda sin hustru att arbeta om detta strider mot hennes familjeplikter. Den iranska lagstiftningen bibehåller även rätten till polygami. Männen kan vara gifta med upp till fyra kvinnor samtidigt.
För en muslimsk kvinna är det enligt civillagen, artikel nr 1059, omöjligt att
gifta sig med en man som inte är muslim. Även om hon vill gifta sig med en
icke iransk medborgare, måste äktenskapstillståndet beviljas av staten, enligt
civillagen, artikel nr 1060.
När det gäller skilsmässa ger civillagen, artikel nr 1133, enbart mannen
rätten till skilsmässa. Den islamiska lagstiftningen räknar med tre former för
att upplösa äktenskapet:
1. Talaq (förskjutning) som utövas enbart av mannen45.
2. Khul görs på kvinnans begäran, på villkor att mannen får kompensation46.
3. Skilsmässa som fastställs av domare på hustruns begäran.
98
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 99
KAPITEL 5
Den juridiska skilsmässan ger kvinnor möjlighet att träda inför domare och
den kan begäras av fyra anledningar:
1. För att maken underlåtit att försörja sin hustru.
2. För våld och misshandel.
3. På grund av mannens frånvaro, dvs. om mannen bor på en annan plats
eller är försvunnen.
4. För att maken inte bott tillsammans med hustrun (Nawal, 1982:62–64).47
Allmänt sett finns vissa undantagsfall där kvinnan kan begära skilsmässa,
bland annat om mannen ger henne fullmakt över skilsmässa i giftermålskontraktet (Araghi, 1990).
När det gäller vårdnaden av barnen är det, enligt civillagen, artikel nr
1169, mannen som har full rätt till vårdnaden. Kvinnor har dock under en begränsad tid rätt till vårdnaden, tills pojkar fyller två år och flickor fyller sju år.
I praktiken är det ofta kvinnan som har vårdnaden om barnen. Ändå har mannen rätt att kräva vårdnaden när han så önskar.
Som tidigare nämnts har den civila lagen kompletterats med en familjeskyddslag, vilken har förbättrat kvinnors förutsättningar vid äktenskap och
skilsmässa samt vid tvister om barn. Ändå förändrade inte familjeskyddslagen
de andra dellagar som reglerar mahr, arv, familjens överhuvud osv., som var
identiska med de islamiska lagarna. Förändringarna gav ändå kvinnorna ökade rättigheter och möjligheter till inflytande både inom familjen och i samhället. Efter den islamiska revolutionen i Iran 1979 avskaffades familjeskyddslagen som förklarades ”oislamisk”.
Förändringar i familjelagstiftningen efter den islamiska revolutionen
I november 1979 avskaffades familjeskyddslagen. Istället instiftades en speciell civildomstol som noggrant följer de islamiska lagarna. Därmed försvann
de rättigheter som kvinnorna tidigare var garanterade i familjeskyddslagen.
Flera förändringar i den nya lagen påverkade kvinnorna:
1. Åldersgränsen för giftermål sänktes först till 13 år och senare till 9 år
för kvinnor och 15 år för män. Anledningen till detta är att enligt civillagen,
artikel nr 1041, är giftermål efter puberteten tillåtet. Genom att åldersgränsen
för giftermål sänktes, fördubblades antalet giftermål 1978–1980. Antalet giftermål ökade kraftigt från 184 000 år 1978 till 336 000 år 1980 (Darvishpour,
1993:55–56). En annan orsak var regeringens uppmaning till kvinnor och män
att gifta sig tidigt och skaffa barn, vilket anses vara en helig uppgift för varje
muslim (Aghaganian, 1986:749).
99
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 100
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
En ytterligare förklaring till det ökade antalet giftermål kan vara förändringar av normer för familjeförhållanden. Under revolutionsvågen minskade
de hårda ekonomiska kraven vid giftermål, liksom föräldrarnas inflytande
över giftermålsvillkoren. Det kunde i stort sett räcka att paret hade en gemensam åsikt för att de skulle vilja gifta sig. Aborter blev också förbjudna. Allt
detta ledde till en ökning av kvinnornas fertilitet i städerna från i genomsnitt
4,4 barn år 1976 till 5,5 barn 1986 (Darvishpour, 1993:56).
2. Polygami blev åter möjligt utan hustruns tillstånd och utan risk för
straffpåföljd. Enligt lagen är sexuella relationer utanför äktenskapet och otrohet straffbara. 1981 skärptes lagen mot sexualbrott och en kvinna som varit
otrogen kunde bli stenad till döds. Även sieghe (tidsbegränsade äktenskap)
som förekom före revolutionen i en mycket begränsad omfattning har blivit
allt vanligare.48
3. Mannen fick återigen rätt att skilja sig från sin hustru utan några hinder.
Hans eget beslut var tillräckligt. Skilsmässa kunde enligt 1979 års lag tas ut
utan domstolens tillstånd under förutsättning att båda var överens. Det räckte
med att båda parter anmälde sig hos ”notarius publicus” och registrerade
skilsmässan inför två vittnen. Detta förenklade förfarande underlättade skilsmässa och antalet ökade från 15 000 (1978) till 24 000 (1980) och fortsatte att
öka varje år fram till 1985 (Darvishpour, 1993:61).49
Sammanfattningsvis kan man hävda att det fanns ett positivt samband mellan
religionens inflytande på lagstiftningen och skilsmässofrekvensen i Iran. I
Sverige, och även i övriga västvärlden, finns däremot ett negativt samband
mellan religionens inflytande och skilsmässofrekvensen. Vi vet allmänt att
sammanhållning inom familjen vanligtvis är betydligt starkare bland troende
familjer än bland icke-troende (Hoem & Hoem, 1988).
Hur kan man förklara detta? En anledning kan vara att kristendomen, i allmänhet, och katolicismen i synnerhet, har en negativ inställning till skilsmässa. Detta innebär att sekularisering av lagstiftningen i kristna länder underlättar möjligheten till skilsmässan. Islamiska lagar gav däremot alla möjligheter
till den iranske mannen att skilja sig när han så önskade, medan kvinnan var
mycket beroende av relationen. Därför ledde den sekulariserade familjeskyddslagen i Iran till en minskning av antalet skilsmässor genom att den begränsade männens möjligheter till skilsmässa. Samtidigt ökade skilsmässofrekvensen efter den islamiska revolutionen drastiskt då de sekulära lagarna avskaffades. I ett internationellt perspektiv är skilsmässofrekvensen
trots allt relativt låg i Iran.
100
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 101
KAPITEL 5
Skilsmässa i Iran efter den islamiska revolutionen
Som tidigare nämnts är giftermål allmänt sett huvudalternativet för att försörja sig för många iranska kvinnor. I den patriarkala strukturen har tvång ofta en
avgörande roll i äktenskapet och familjebildningen. Det skapas många konflikter som försvårar möjligheten för ett lyckligt liv. Den normativa sanktionen mot skilsmässa som dominerar leder till att många män och kvinnor, trots
stora konflikter har svårt att skilja sig. En undersökning som publicerades i
den iranska dagstidningen Kayhan (31/3/2000) visade att några av de viktigaste faktorerna som orsakar familjekonflikter och leder till skilsmässa är
1. Att gifta sig tidigt och utan någon närmare bekantskap och gemensam
bakgrund.
2. Stor åldersskillnad mellan man och kvinna.
3. Stor ekonomisk skillnad mellan parens ursprungsfamiljer.
4. Stor skillnad i utbildningsnivå mellan makarna.
5. Olikhet och ojämlikhet i relationen.
I Iran är – jämfört med i Sverige – sannolikheten för skilsmässa betydligt lägre om paret har barn. Det faktum att kvinnorna riskerar att förlora vårdnaden
om barnen minskar deras benägenhet att begära skilsmässa. Det är också svårare för en skild kvinna med barn att försörja sig, vilket innebär att den kategorin kvinnor har ett mindre intresse av skilsmässa.
Studier visar att det finns ett negativt samband mellan giftermålsålder och
skilsmässa i västvärlden. Det vill säga, ju yngre man är vid ingången av äktenskapet desto större risk för skilsmässa (Hoem & Hoem, 1988). En undersökning i Shiraz, en stor stad med flera miljoner invånare i södra Iran, visar att antalet skilsmässor är färre, speciellt bland kvinnor i par som gifte sig i unga
år (Aghajanian, 1986:752). Hur kan det förklaras att andelen skilsmässor är
större bland dem som ingått äktenskap senare i livet än de som gift sig tidigt?
En förklaring kan vara att kvinnor i Iran som gift sig senare har bättre utbildning och oftare är yrkesverksamma och därför är ekonomiskt mindre beroende. En annan förklaring kan vara att de äldre kvinnorna är mer mogna och har
svårare att acceptera makens dominans (Aghajanian, 1986:749). Allt detta innebär att dessa kvinnor ofta har större maktresurser än yngre kvinnor och är
mindre beroende av relationen. Detta gäller speciellt kvinnor som är yrkesverksamma, eftersom de har större möjligheter att stå på egna ben och därigenom är mindre rädda för att skilja sig. Undersökningen i Shiraz bekräftar även
detta. I en population bestående av gifta kvinnor som var 15 år och äldre, var
101
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 102
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
det bara 10 procent som var yrkesarbetande. Hos frånskilda kvinnor var det 20
procent som var yrkesverksamma före skilsmässan. Sannolikheten för skilsmässa är alltså dubbelt så stor hos yrkesverksamma kvinnor som hos hemmafruar (Aghajanian, 1986:749). En kvinna utan arbete är tvungen att ha större
tolerans i sitt äktenskap till skillnad från den yrkesverksamma kvinnan, som
kräver jämlikhet och har en mer aktiv roll i familjen.
En undersökning av skilsmässor i Teheran (Adine, 1987) visar att allmänt
sett tenderar de som har högre utbildning att skilja sig i mindre utsträckning.
Men bland de alla mest välutbildade är också skilsmässofrekvensen hög. Hur
kan detta förklaras? Den höga skilsmässofrekvensen bland analfabeter och
lågutbildade förklaras med de ekonomiska problem som de ofta drabbas av
och som gör det svårt att hålla ihop familjen. De mest välutbildade har inte
ekonomiska problem, men däremot ställer framförallt de välutbildade kvinnorna högre krav på relationen och har bättre sociala och ekonomiska möjligheter att klara sig efter skilsmässan. De har samtidigt också större chanser att
gifta om sig (ibid.).
För många iranska kvinnor framstår skilsmässa som en drastisk åtgärd
som man bara vidtar som en sista utväg, vilket kan få stora negativa konsekvenser. De har svårt att leva ensamma, särskilt om de är unga. Under skilsmässoprocessen måste kvinnan leva kvar hos maken. Efter skilsmässan tvingas hon ofta tillbaka till sina föräldrar av den enkla anledningen att hon inte
ekonomiskt klarar sig ensam, speciellt om hon får vårdnaden om barnen (Lauritsen, 1996:48). I den patriarkala kulturen får kvinnan skulden för skilsmässan. Skilda kvinnor som inte har mycket maktresurser upplever ofta en
stark känsla av ensamhet och ångest, vilket ofta leder till depression. De
tvingas många gånger flytta tillbaka till sina föräldrar utan att för den skull riktigt räknas som medlemmar av familjen. En skild kvinna kan bli isolerad.
Hennes värde sjunker. Eftersom hon inte längre är oskuld betraktas hon därmed som lovligt byte för sexuella utsvävningar, speciellt om hon är ung. Det
är inte heller enkelt för henne att gifta om sig. Hennes möjligheter att gifta sig
på nytt är små, i motsats till mannens. En frånskild kvinna har låg status. Det
är inte ofta som en man är intresserad av att gifta sig med en ”andrahandskvinna” och därför förblir många ensamma. Ekonomiska problem är dessutom vanliga bland ensamstående kvinnor. För de iranska männen är det dock
lättare att psykiskt klara en separation, de fyller sin ensamhet med sociala
aktiviteter. Undersökningen i Shiraz (Aghajanian, 1986:753–754) visar att
sannolikheten att frånskilda kvinnor lever som ensamstående är dubbelt så
stor jämfört med frånskilda män.
102
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 103
KAPITEL 5
När det gäller den ekonomiska situationen hade bara 20 procent av de skilda kvinnorna något arbete i denna undersökning. Som tidigare nämnts har en
majoritet av skilda kvinnor dåliga förutsättningar att lösa sina ekonomiska
problem. Enligt islamisk lag som tillämpades både före och efter revolutionen
har frånskilda kvinnor rätt till underhåll av före detta makar under 100 dagar.
Underhållet är mycket lågt beräknat, ändå är det många kvinnor som inte får
något underhåll alls eller bara en del av det. I undersökningen som gjordes i
Shiraz hade mindre än hälften av de skilda kvinnorna fått hela summan under
1981 (Aghajanian, 1986:753–754).
Sammanfattningsvis kan man konstatera att kvinnornas begränsade maktresurser inom många familjer leder till att de ofta prioriterar att leva i ett dåligt förhållande, även om de är missnöjda. Det är också därför det i Iran ofta
är kvinnorna som drabbas hårdast av skilsmässan.
VARIATIONER
I FAMILJEMÖNSTRET
Familjestrukturen i Iran varierar trots allt beroende på familjernas socioekonomiska och kulturella bakgrund. Kvinnors situation i och utanför familjen
påverkas exempelvis av deras utbildningsnivå och position på arbetsmarknaden samt i vilken grad familjen är mer traditionell eller modern. I Iran är dessutom skillnaderna i levnadsvillkor och familjeformer stora mellan landsbygd
och storstad.
På den iranska landsbygden är det den traditionella familjen som är helt
dominerande, vilket först och främst innebär att familjen är en autonom enhet
av produktion och konsumtion samt att familjen är inordnad i ett släktnätverk.
Den bildar en ekonomisk enhet och uppfattas också moraliskt och känslomässigt som en enhet och ödesgemenskap. I den traditionella familjestrukturen råder en strikt hierarkisk ordning där den äldste manlige medlemmen är
familjens överhuvud. Den traditionella familjens funktioner täcker alla aspekter av medlemmarnas liv och ger samtidigt medlemmarna ett livslångt beskydd (Nassehi-Behnam, 1985). Det är tack vare sammanhållningen inom
släkten som familjen kan ta sig igenom svåra tider. Äktenskap i traditionella
familjer syftar till att stärka banden mellan släkter. Inom dessa familjer är det
vanligare att gifta sig i unga år. Vanligtvis gifts döttrarna och sönerna bort tidigt med någon som föräldrarna utser. Det anses vara en traditionell plikt att
gifta sig så tidigt som möjligt. Tidiga äktenskap uppfattas som en välgärning
gentemot ungdomarna. Då behöver de inte längre plågas av avhållsamhet, eftersom all föräktenskaplig sexualitet är förbjuden (Samuelsson & Brattlund,
103
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 104
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
1996:59–60). Dessutom är det på landsbygden vanligare att man gifter sig
med en partner inom den egna släktgruppen, speciellt med sina kusiner, vilket
stärker familjebanden. På den iranska landsbygden föder kvinnorna i genomsnitt 7–8 barn, vilket är dubbelt så många som i städerna under det senaste decenniet. Analfabetism bland kvinnor är också mer utbredd på landsbygden än
i städerna (Darvishpour, 1993).
På landsbygden och i mindre städer bibehålls även till stor del den traditionella arbetsdelningen mellan könen. I de stora städerna och främst i Teheran ser däremot situationen annorlunda ut. I städerna formas äktenskapet i
samspel med klass, yrke och boende. Som den iranska sociologen Reza
Eyrumlu (1998:29, 46–47) betonar, formas den iranska urbana familjen av två
viktiga mönster, dels av det traditionella familjemönstret, dels genom inspiration av den västerländskt orienterade moderniseringen. Livet i städerna och
moderniseringens utbredning har haft stor betydelse för tillkomsten av nya
normer och även en ny mentalitet, vilka står i motsats till de gamla idealen och
traditionerna. Exempelvis är äktenskapsåldern något högre inom den iranska
urbana medelklassen. Där överlåter de flesta föräldrar rätten att själv välja
partners åt sina ungdomar, dock görs valet endast bland dem som föräldrarna
godkänner. Vad gäller ungdomarnas egna intressen och deras kärlek tas en viss
hänsyn till detta, även om det anses vara av sekundär betydelse. Kvinnorna
föder också betydligt färre barn. Majoriteten av stadsfamiljerna är dessutom
kärnfamiljer, medan en majoritet av landsortsfamiljerna lever i storfamilj
(Nassehi-Behnam, 1985:557–560).
Enligt den patriarkala traditionen ska mannen försörja familjen, men
bland de urbana och moderna medelklassfamiljerna blir det allt vanligare att
även kvinnan förvärvsarbetar. I dessa familjer sker det även långsamma förändringar i arbetsfördelningen i hemmet, det vill säga att även mannen deltar
i hushållsarbetet. Trots detta ses kvinnan ofta främst som hustru och mor. Hennes status i samhället uppnås först när hon har gett sin make barn. När det gäller familjenormer är de traditionella och patriarkala normerna svagare i städerna än på landsbygden. Detta innebär att banden mellan familjemedlemmarna är svagare, att den äldre generationen har mindre inflytande och
den sociala kontrollen är mindre i städerna. Livet i de stora städerna är mer
komplicerat och kraven och förväntningarna på ett lyckligt äktenskap är större. Kvinnors utbildningsnivå är högre och lönearbete är vanligare i städer än
på landsbygden. Därför är kvinnors frihet och möjlighet till äktenskap och
skilsmässa större i städerna än på landsbygden, särskilt bland moderna
medelklassfamiljer (Nassehi-Behnam, 1985:559–561). Även individualiser104
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 105
KAPITEL 5
ingen och sekulariseringen är allmänt sett mer omfattande i de stora städerna,
vilket minskar normativa sanktioner mot skilsmässa där jämfört med situationen på landsbygden. Allt detta förklarar varför sannolikheten för skilsmässa är betydligt högre i stora städer i Iran. I städerna är skilsmässotalet i förhållande till antalet giftermål tre gånger större än på landsbygden. Under perioden 1969–1989 var skilsmässofrekvensen i förhållande till äktenskap i genomsnitt 12 procent årligen för stadsbefolkningen, medan motsvarande siffra
för landsbygdsbefolkningen var 4 procent (Iran Statistical YearBook, 1996).
Det finns även stora skillnader vad gäller kvinnors position och maktfördelning inom familjen i olika geografiska områden i Iran. Exempelvis är kvinnornas inflytande större, både på landsbygden och i städerna, i familjer i norra Iran, där de traditionella patriarkala normerna är begränsade och kvinnors
deltagande i arbetslivet större än i södra Iran. 50
Sammanfattningsvis kan man säga att det finns en stor variation i familjemönster och familjeformer i Iran både i stora städer och på landsbygden.51
Nassehi-Behnam (1985) menar att majoriteten av de urbana familjerna utgörs
av olika kategorier där den grundläggande enheten utgörs av kärnfamiljen, och
familjernas tillhörighet till olika kategorier bygger på socioekonomiska skillnader. Den självständiga familjen är mer eller mindre västinfluerad och där
har framförallt mannen men även kvinnan universitetsutbildning och ett yrke
som placerar familjen i en högre samhällsklass. Familjen är ekonomiskt oberoende och förutsättningarna för en jämställd relation är betydligt större i denna än i övriga familjer. I den traditionella urbana familjen är mannen en lägre tjänsteman eller är en yrkesutbildad arbetare med gymnasieutbildning. Familjen är ekonomiskt oberoende, och hustrun har ofta valts av mannens föräldrar och släktingar. Dessa familjer har starkare patriarkala drag, och hustrun
är oftare en hemmafru med lägre utbildning. Ytterligare en kategori utgörs av
familjer där släktingar i form av exempelvis svärföräldrar eller syskon bor tillsammans med makarna. Dessa familjer är en form av storfamilj eller en utvidgad familj. Familjerna på landsbygden kan delas in i två kategorier, de som
äger mark och de som inte äger mark. När det gäller familjemönster på landsbygden måste man även skilja mellan de familjer som bor tillsammans som
storfamilj och de kärnfamiljer som bor separat, men som ändå är ekonomiskt
och socialt beroende av det övriga släktnätverket (ibid).
Det är alltså omöjligt att ge en enhetlig bild av familjeförhållandena i Iran
på grund av de stora variationerna i familjens struktur och familjemönster. Det
är framförallt viktigt att lyfta upp förändringar i familjesituationen för den urbaniserade medelklassen, i vilken majoriteten av de iranska familjerna i Sve105
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 106
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
rige har sitt ursprung. Men även bland de mest urbaniserade medelklassfamiljerna i Iran finns starka rötter till de traditionella värderingarna och det
är svårt att uppfatta dessa grupper som moderna i västerländsk bemärkelse.
Denna halvtraditionella, halvmoderna familjestruktur kan i länder som Iran
vara följden av en moderniseringsprocess där människor lever samtidigt med
flera motsägelsefulla identiteter, vilket den iranske filosofen Shaygan (1992)
kallar en ”kulturell schizofreni”.
106
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 107
K APITEL 6
M ETOD
En undersökning om ett känsligt ämne som familjekonflikter och skilsmässor
bland invandrare kan vara komplicerad. I detta kapitel visar jag fördelarna
med en djupintervjuundersökning för att skaffa förståelse av kvinnors respektive mäns upplevelser av parrelationer och familjekonflikter bland iranier i
Sverige. Vidare kan man fråga sig hur en manlig forskare kan forska om ett
ämne som berör kvinnor utan att förlora relevanta aspekter vid datainsamlingen och redovisningen. Detta kapitel kommer att behandla dessa frågor
samt redovisa intervjuurval och datainsamling vid de två undersökningarna av
frånskilda och gifta iranska par i Sverige.
VAL AV METOD
Val av metod vid olika undersökningar är inget självständigt område, det vill
säga man bör inte på förhand avvisa en viss metod, utan man bör låta valet av
metod styras av undersökningsobjektets karaktär, frågeställningen, möjligheter att samla in data och den teoretiska ståndpunkten. Exempelvis kan frågeställningar om i vilken utsträckning skilsmässa är vanlig bland iranska och
andra invandrade makar i Sverige endast besvaras med kvantitativa studier,
därför att själva frågeställningen har en kvantitativ karaktär. Detta gäller även
när man vill kontrollera vissa socioekonomiska och demografiska faktorer för
att se vilken betydelse dessa har på skilsmässorisken bland invandrarfamiljer.
Däremot kan frågeställningar om deras upplevelser av den nya familjerelationen och maktkonflikter som skapats efter invandringen preciseras bättre med
hjälp av en djupintervjuundersökning.
Trots att kvantitativa data används i denna studie ligger tyngdpunkten vid
den kvalitativa undersökningen. Undersökningarna genomfördes med hjälp
av ostrukturerade djupintervjuer. En anledning till detta är att ämnet är komplicerat och känsligt, och det därför är svårt att fånga upp situationen för iranska kvinnor – och även män – genom större enkätundersökningar eller över107
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 108
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
gripande statistik. För många iranier är skilsmässa och familjekonflikt fortfarande ett tabubelagt ämne och man vill inte gärna redovisa sitt privata liv. Därför är det svårt att med en enkät fånga upp relevanta uppgifter om iraniernas
familjeliv efter invandringen till Sverige. Jag var medveten om att det skulle
vara svårt att finna frånskilda iranier, såväl som iranska par, som var villiga att
ställa upp för en intervju. Det finns allmänt sett en stor misstänksamhet gentemot ”främmande” bland iranier vilket påverkar metoden och resultatet. Detta minskar bland annat deras villighet att medverka i såväl djupintervjuundersökningar som enkäter (Ansari, 1988:24; Hosseini-Kaladjahi, 1992:3).
Ändå är poängen med intervjumetoden att man har större chans att få en
tydligare och mer detaljerad bild av situationen för dem som trots allt ställer
upp i undersökningen. Denna metod är flexibel och det finns möjligheter att
fånga upp nya frågeställningar under datainsamlingen, som delvis varierar vid
intervjuer med män och kvinnor. En annan poäng är att man med öppna och
ostrukturerade frågor kan göra det möjligt att förstå världen med den svarandes ögon.
Man kan inte förneka att vissa problem kan uppstå vid en formulering av
frågeställningar vid ostrukturerade djupintervjuer. Holter & Calleberg (1982)
betonar att en forskare på grund av den lösa strukturen kan tendera att fånga
de delar av ämnet som intresserar honom/henne mer av personliga skäl än för
att de skulle vara betydelsefulla för de människor som studeras. Det finns alltså större risk att forskaren genom selektiv datasamling kan manipulera resultaten vid en kvalitativ undersökning.52
Problemet är att en undersökning som genomförs med djupintervjuer är
tidskrävande (speciellt om intervjun är ostrukturerad) och att populationsurvalet därför inte kan vara så omfattande. En vanlig invändning mot denna metod gäller generaliserbarheten av erhållna resultat, vilken anses vara låg. Dessa metoder anses inte som särskilt representativa och analysen blir ofta svår
därför att svaren varken är systematiska eller standardiserade. Ändå kan även
dessa metoder vara generaliserbara, men inte gentemot populationer utan mot
teoretiska antaganden (Yin, 1984). I själva verket är målet med den sortens
forskning att utveckla generaliserbara teorier (analytisk generalisering) och
inte att ange numeriska frekvenser (statistisk generalisering). När man diskuterar generalisering vid kvalitativa metoder syftar resultaten till att förstå orsaker till individers beteende. Dvs. den kvalitativa forskningsansatsen utgår
från en verklig företeelse som den vill producera ett begrepp om.
108
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 109
KAPITEL 6
MANLIGA FORSKARE
I KVINNOFORSKNING ?
När det gäller forskarens roll kan man inte förneka att det finns en risk att en
manlig forskare kanske inte kan fånga upp vissa speciella upplevelser från
kvinnliga intervjudeltagare, vid insamling och redovisning av data. Men detta
utesluter inte att även manliga forskare – särskilt med ett feministiskt synsätt –
kan forska om frågor som berör kvinnor. Man kan påstå att forskarens ståndpunkt har större betydelse än hans/hennes könstillhörighet för forskning i dessa områden. Som Harding (1987b) betonar utgör forskarens egen uppfattning
och värderingar en del av det empiriska beviset som framläggs genom forskningsresultaten. Genom att införa detta subjektiva element i analysen ökas i
själva verket objektiviteten i forskningen, samtidigt som det minskar den ”objektivism” som tenderar att dölja dessa fakta för allmänheten. En kvinnlig forskare som saknar genusperspektiv kan förlora en del av objektiviteten, medan
en manlig forskare med genusperspektiv kanske kan lyfta fram detta.
Ändå är risken stor att det uppstår vissa svårigheter vid djupintervjuundersökningar om familjekonflikter, då intervjuaren är man och de intervjuade är kvinnor. För det första finns en viss upplevelse av parrelation och separation hos kvinnor, vilka en manlig forskare kanske inte lyckas lyfta fram vid
en intervju, medan en kvinnlig forskare lättare kan uppmärksamma eller fokusera på detta. För det andra finns risken att en del känsliga frågor inte får något
svar vid intervjun (till exempel om den sexuella relationen, misshandel etc.),
eftersom den kvinnliga informanten kan känna sig mindre trygg att svara på
dessa frågor framför en ”främmande man” än framför en kvinna. Problemet
kan speciellt dyka upp vid intervjuer med den iranska gruppen, vilken allmänt
sett hyser en stor misstro mot intervjuundersökningar (se nästa avsnitt).
URVAL OCH
DATAINSAMLING
De kvalitativa intervjuerna baseras på ett urval bestående av 56 iranier. Undersökningen om skilsmässor baserar sig på intervjuer med 30 personer som
skilt sig. Av dessa var 17 kvinnor och 13 män.53 Undersökningen om sammanhållning av iranska familjer baserar sig på intervjuer med 26 gifta personer, 12 kvinnor och 14 män. Hur intervjudeltagare valdes ut och vilka problem
som uppstått vid datainsamlingen preciseras nedan.
Det är inte alltid lätt att få tillgång till data i sådana känsliga ämnen som
familjekonflikter. Dessutom kan situationen bli mer komplicerad om en manlig forskare intervjuar de kvinnliga intervjudeltagarna, speciellt de som har en
109
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 110
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
traditionell kulturell bakgrund. För att minimera sådana risker var en kvinnlig
medarbetare närvarande vid intervjuerna med kvinnliga informanter. Erfarenheterna av undersökningen visade tydligt att den kvinnliga assistentens närvaro bidrog till att kvinnliga intervjudeltagare lättare kunde svara på vissa
känsliga frågor om sin familjerelation. Dessutom kunde hon ibland bidra med
vissa intressanta frågor. Hennes närvaro motiverades med att hon kunde anteckna en del av eller hela intervjun, ifall intervjudeltagaren inte var villig att
låta en del eller hela intervjun spelas in. Däremot genomfördes samtliga intervjuer med frånskilda män av mig ensam. Vid intervjuer med gifta par
föredrog jag också att intervjua mannen ensam, medan den kvinnliga medarbetaren alltid var närvarande vid intervjuer med gifta kvinnor. De flesta intervjuer genomfördes på detta sätt.
De amerikanska sociologerna Myrray Straus och Richard Gelles (Straus
& Gelles & Steinmetz, 1980:22) betonar att varje samhällsforskare som undersöker ett känsligt ämne som varit tabubelagt sedan länge konfronteras med
tre hinder. 1. Forskaren måste finna människor som är involverade i ämnet i
fråga. 2. När de är identifierade måste forskaren få dem att tala om det tabubelagda ämnet. 3. Forskaren måste kunna övertyga sig själv och andra om att
det som sagts också är riktigt.
Skilsmässa, familjekonflikter, kvinnomisshandel och sexuell tillfredsställelse är några exempel på de tabubelagda och känsliga frågor som ofta
kunde förekomma under intervjuerna. Därför förväntades att många skulle
vägra att delta i undersökningen. Dessutom kan man inte vara säker på att den
bild som man får utifrån intervjuerna alltid är en sann bild av verkligheten,
speciellt om ämnet är känsligt och urvalet är begränsat.
När det gäller undersökningen om skilsmässa förväntades att misstänksamheten och oviljan att delta skulle bli ännu större. Dels led många fortfarande av skilsmässan och det är smärtsamt att påminnas om alla konflikter
som man upplevt och det är svårt att beskriva upplevelsen av skilsmässoprocessen i detalj. Dels är det extra svårt att fullständigt lita på att materialet inte
kommer att användas mot intervjudeltagaren när det avser något så känsligt
som en skilsmässa. Individerna känner sig inte så motiverade att delta då de
ofta inte kan se att det innebär någon direkt fördel för dem.54 Man kan inte heller utesluta sannolikheten för ”skenskilsmässa” i populationsurvalet, vilket
innebär att rädslan för att bli avslöjad kan öka risken för bortfall. Därför misstänkte jag från början att ett slumpmässigt urval för undersökningen kunde
leda till relativt stort bortfall.
För undersökningen om skilsmässor gjorde Statistiska centralbyrån 1997
110
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 111
KAPITEL 6
ett slumpmässigt urval av 100 iranskfödda män och kvinnor som skilt sig under åren 1984–1995. Iranierna var bosatta i sju olika län i Syd- och Mellansverige, där sammanlagt cirka tre fjärdedelar av alla iranska invandrare i
Sverige bor. Populationen var jämnt fördelad, dvs. 50 var kvinnor och 50 var
män, och ingen av dem var gift med en annan person i urvalet. Från Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och från SCB skickade jag två
olika brev tillsammans (på både svenska och persiska) till de utvalda personerna. Som ett tack för deras medverkan erbjöd jag två biobiljetter per person
till dem som ställde upp. Av dem som tillfrågades fick minst sju aldrig mitt
brev, eftersom det återsändes från posten. Sammanlagt var 30 personer av de
tillfrågade från Stockholm, Uppsala, Västerås, Göteborg, Malmö och Lund villiga att medverka i intervjuer. Av dessa var sjutton kvinnor och tretton män.
Alla förutom tre var gifta i Iran före skilsmässan. Resten gifte sig i Sverige eller i Turkiet. En stor majoritet av de intervjuade personerna kom från Teheran
och andra storstäder i Iran. Kvinnornas ålder varierade mellan 29 och 56 år, och
i genomsnitt var de 37 år gamla vid tiden för intervjun. Männens ålder varierade mellan 33 och 57 år, och de var i genomsnitt 45 år gamla. Majoriteten av
samtliga intervjuade personer, drygt två tredjedelar, hade ett eller två barn. Cirka tio procent hade inga barn alls. Ungefär en fjärdedel hade tre eller fyra barn.
Det antal personer som ställde upp för intervjuer var ungefär vad jag önskade och räknade med från början. Intervjuerna genomfördes av mig personligen i stort sett i början av 1997 och de flesta spelades in på band.
Flertalet intervjuer genomfördes hemma hos de intervjuade personerna. De
som var bosatta i Stockholm intervjuades däremot ofta på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Intervjuerna genomfördes på persiska,
vilket gjorde det betydligt lättare för de intervjuade personerna att uttrycka sig.
Intervjuerna skrevs ut på persiska. Därefter har texten översatts till svenska.
För undersökningen med gifta iranska par i Sverige gjorde Statistiska
centralbyrån 1998 ett slumpmässigt urval av femtio iranskfödda gifta par i
Sverige som under 1984–1997 var bosatta i nio olika kommuner i Syd- och
Mellansverige (där sammanlagt cirka tre fjärdedelar av alla iranska invandrare i Sverige bor). Från Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet
och från SCB skickade jag två olika brev tillsammans (på både svenska och
persiska) till de utvalda personerna. Varje par som ställde upp erbjöds två biobiljetter som ersättning. Av dem som tillfrågades var sammanlagt 26 personer
(från Stockholm, Uppsala, Västerås, Göteborg, Malmö och Lund) villiga att
medverka i intervjuer. Av dessa var 12 kvinnor och 14 män. Sammanlagt 11
par ställde upp i intervjuer. I ett fall var det bara kvinnan som ställde upp, och
111
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 112
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
i tre fall enbart mannen. Två av dessa män var mitt i en separationsprocess.
Alla förutom fyra hade gift sig i Iran. En stor majoritet av de intervjuade personerna kom från Teheran och andra storstäder i Iran. Kvinnornas ålder varierade mellan 31 och 65 år, med en genomsnittsålder på 40 år vid tiden för intervjun. Männens ålder varierade mellan 38 och 70, med en genomsnittsålder
på 46 år. En stor majoritet av de intervjuade hade ett eller två barn.
Det antal personer som ställde upp för intervjuer var ungefär vad jag önskade, men mindre än vad jag räknade med från början. Jag trodde att det skulle vara lättare för gifta iranier att ställa upp på att bli intervjuade än för skilda.
Så var inte fallet. En eventuell förklaring kan vara att en del av dessa familjer kunde vara konfliktfyllda och att man därför inte ville ställa upp. Intervjuerna genomfördes från januari till mars 1998 och bearbetades i stort sett på samma
sätt som intervjuerna med skilda iranier. Alla (förutom två) intervjuer genomfördes hemma hos de intervjuade personerna och de flesta spelades in på band.
Intervjuerna genomfördes i de flesta fall med mannen och kvinnan för sig,
i stället för med paret gemensamt. En fördel med att intervjua paret tillsammans är att den andres närvaro kan ge en inblick i familjens inbördes samspel,
vilket även erfarenheter av annan forskning bekräftar (Straus & Gelles, 1980;
Jacoby & Näsman, 1989). Däremot kan den andra makens närvaro leda till att
intervjudeltagarna censurerar sig själva för att undvika att hamna i konflikt
med, eller bli påverkade av den andras åsikt, som till viss del skulle kunna styra diskussionen.55 Ändå genomfördes ibland inte intervjuundersökningarna på
så sätt som planerades i förväg, utan jag blev tvungen att intervjua makarna
tillsammans, då de insisterade på det.
Det är kanske inte så märkvärdigt att frånskilda personer hade lättare att
berätta om sina konflikter än de som lever tillsammans. En anledning till detta kan vara att den senare gruppen tenderar att vara försiktig med att prata om
sina konflikter inför ”främmande”. De tenderar kanske dessutom att underskatta eventuella konflikter och försöker ibland rädda sin partners ansikte. Man
vill kanske undvika att intervjun blir ett ämne för konflikter dem emellan.
Frånskilda personer har däremot inte några sådana hinder att berätta om sin
upplevelse, snarare tvärtom. Det finns en risk att många överdriver den andres
”skuld” för att legitimera sitt eget beteende. Flera av de skilda upplevde dessutom att intervjun var en sorts självterapi. Man kan inte bortse från att intervjumaterialet trots allt i första hand handlar om deras subjektiva upplevelser.
Varje intervju genomfördes under en till två timmar. Samtliga namn som
kommer att användas för att presentera intervjudeltagarnas upplevelser är fingerade. För att eliminera risken att intervjudeltagare blir igenkända, speciellt
de som bor i medelstora städer, undviker jag att precisera var de bor.
112
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 113
K APITEL 7
S KILSMÄSSOR I IRANSKA
FAMILJER I S VERIGE
OLIKA UPPLEVELSER AV INVANDRINGEN
Att invandra till Sverige från Iran och många andra liknande länder är inte
bara en resa i rummet utan för många även en resa i tiden. Från en dag till en
annan skall familjen stiga in i en nytt socialt sammanhang, där familjestruktur
och relationer mellan män och kvinnor förändrats dramatiskt under flera decennier. Omställningen är ofta smärtsam. Det är självklart att kvinnornas – liksom männens – sociala bakgrund (klasstillhörighet, sociala status, utbildningsnivå, kulturbakgrund och vistelsetid i Sverige) är viktiga faktorer som
påverkar deras upplevelse av invandring och förändrade maktresurser. Ändå
är, allmänt sett, männens och kvinnornas upplevelser av invandringen olika.
Min intervjuundersökning med frånskilda iranier – och även med gifta
iranska par – visar att det finns stora skillnader mellan iranska män och kvinnor när det gäller deras upplevelser av och attityder gentemot det svenska
samhället, trots att invandringen innebär problem – till exempel diskriminering – som är påfrestningar för både männen och kvinnorna. Många av männen
saknar arbete i Sverige och känner sig maktlösa och identitetslösa. I det nya
samhället får många av männen plötsligt en lägre status. Trots sina försök har
en del män svårt att anpassa sig till den nya livssituationen. Det är de iranska
männen som känner sig mest missnöjda i Sverige, och många tror att de har
lägre status än kvinnor här. Babak, en lågutbildad 43-årig man som har bott 10
år i Sverige, berättar om hur han och hans fru hade olika upplevelser av invandringen:
I början trodde jag att vi kom till paradiset med frihet och välfärd. Jag
ville att Iran skulle bli likt Sverige. Sedan fick jag en helt annan uppfattning. Visst, Sverige är ett paradis, men bara på ytan! Däremot ligger
det ett helvete bara 20 centimeter längre ner. Vi lever i Sverige, men
Sverige finns inte i vårt liv. Jag tror fortfarande på mina traditionella
uppfattningar. Den svenska livsstilen gjorde familjen oharmonisk. Jag
113
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 114
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
ville hindra min fru från att umgås med lössläppta kvinnor. Vi hade även
konflikter om hur barnen skulle uppfostras. Jag ville ha ordentlig kontroll över mina barn. Jag gillar inte mediedebatten som provocerar kvinnor mot männen. Vid varje familjekonflikt stämplas i praktiken ofta invandrarmännen som skyldiga och myndigheterna solidariserar sig bara
med kvinnorna. Efter ett tag ville jag att vi skulle återvända till Iran,
men hon vägrade, vilket skapade en stor konflikt. Jag har försökt att
hindra henne att skiljas, men det gick inte. Jag har ingen förklaring till
hennes beslut förutom att hon får samhällets stöd. Jag mår dåligt och lever helt ensam och har fått psykisk vård drygt två och ett halvt år.
Många iranska män upplever att det finns mer fördomar mot dem än mot
kvinnorna, vilket kan öka deras negativa syn på invandringen. Jafar, en 44årig välutbildad man, berättar om sin besvikelse över livet i Sverige:
Jag är missnöjd med Sverige. Vi invandrarmän drabbas av en dubbel
diskriminering. Som invandrare har vi sämre status än svenskar och
som män har vi sämre chans än kvinnor vid familjegräl hos myndigheterna. Enligt lag är man oskyldig så länge det inte finns bevis om motsatsen. Men här finns starka fördomar mot invandrarmän och särskilt
mot invandrarmän från Mellanöstern. Därför är myndigheterna inte alls
opartiska. Vid varje familjekonflikt stämplas i praktiken ofta invandrarmännen som skyldiga tills man kan bevisa motsatsen.
Det ligger säkert något i detta. Att göra stereotyper av invandrarmän från
Mellanöstern som kvinnoförtryckare ökar fördomarna mot dem. Å andra sidan kan dessa mäns upplevelser och missnöje grundas i patriarkala föreställningar, som står i motsats till en utveckling mot jämställdhet i Sverige.
För majoriteten av kvinnorna gäller det omvända. Kvinnornas positioner
förbättrades i många avseenden, trots svårigheter efter invandringen. Därför
har de en mer positiv attityd gentemot det nya samhället och dess regler och
normer, speciellt när det gäller kvinnors rättigheter. Här upplever de att det
finns möjligheter att förändra sin situation. Fereshteh, en 44-årig kvinna med
fyra barn, beskriver hur konflikter med maken blev mer aktuella efter invandringen:
Trots att han i Iran bröt sönder min arm vågade jag inte skiljas på grund
av att jag var rädd att förlora barnen. Men här ändrades mitt liv helt och
hållet. Vi hade en stor konflikt kring uppfostran av barnen, speciellt
kring min stora dotter. Han gillar helt enkelt inte att hon går på diskotek, har pojkvän och så vidare, ändå blev han i praktiken tvungen att acceptera detta. Vi hade konflikter om ekonomiska beslut. Vi startade en
114
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 115
KAPITEL 7
egen livsmedelsaffär. Men han gav upp så småningom. Men jag kämpade för att affären inte skulle gå i konkurs. Han hotade med att han
skulle ta med sig barnen till Iran, därför fortsatte jag relationen även efter skilsmässan. Men så småningom fick jag en pojkvän.
När jag frågade om de ville återvända om situationen skulle förändras i Iran,
hade männen och kvinnorna olika uppfattningar. Nästan alla av männens svar
– förutom ett – var positiva, medan ingen av kvinnorna – förutom en – trodde
att även de under sådana omständigheter skulle vilja åka tillbaka till Iran.56
Slutsatsen är tydlig. Kvinnornas maktresurser har ofta ökat i många avseenden (bättre förutsättningar och möjligheter att utbilda sig och förvärvsarbeta,
statliga bidrag och stöd, en mer liberal lagstiftning och normer, högre kvinnlig status osv.) efter invandringen. Om de återvänder kan det innebära att de
förlorar sin status. Parvin, 55 år gammal, vågar inte åka till Iran, eftersom hon
enligt iranska lagar fortfarande är gift med sin före detta man och utan hans
tillåtelse kan hon inte skiljas:
Trots att det är några år sedan som vi skildes vågar jag inte åka till Iran.
Han erkänner inte vår skilsmässa. Han anser att enligt iransk lag är vi
fortfarande gifta. Det är den enda makt som han har kvar över mig och
så länge han inte accepterar skilsmässan är det riskabelt att åka till Iran
därför att han kan enligt lag hindra mig som sin fru att åka tillbaka till
Sverige.
De skilda upplevelserna är även tydliga hos många iranska par med politisk
bakgrund. Många iranska män som tidigare var politiskt aktiva upplever att
exilen marginaliserat deras roll i politiken och därigenom har deras status
sjunkit drastiskt. Därför saknar de det inflytande som de i hemlandet hade
över sina familjemedlemmar. Statusmässigt är de helt enkelt inte längre lika
attraktiva för sina fruar som förut. Ändå vill en del fortsätta med sina politiska aktiviteter som de har sysslat med sedan länge och har stort intresse för.
Många kvinnor upplever däremot att männen, som valt att fortsätta med politiska aktiviteter i exil tenderar att leva i dåtiden i stället för att satsa på att göra
karriär i det nya landet. Detta skapar en ny konfliktarena. Habib, en 47-årig
man, kom till Sverige som politisk flykting från Iran 1984 tillsammans med
sin fru och nyfödda dotter. Lättnaden över att vara i säkerhet förbyttes snart
mot bekymmer. Familjen hade stora ekonomiska problem, då en stor del av
deras inkomster skickades till släktingar och vänner som var kvar i Iran. Snart
blev relationen mellan Habib och hans fru dålig:
115
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 116
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Plötsligt ville hon veta vem hon var, började fundera över varför hon
inte hade utbildat sig och så vidare. Det var som om hon ville vara som
en 20-åring igen. Hon ändrade sitt humör och blev gnällig. Hon ville
inte bara förändra sig själv, utan även mig. Min fru klagade över att jag
inte var framgångsrik. Hon tyckte att jag skulle utbilda mig vidare och
göra karriär i stället för att hålla på med politisk verksamhet kring Irans
frågor. Hon ville att jag skulle bli jurist, det ämne som jag studerade i
Iran. Till slut tog hon ut skilsmässa.
Habib har jobbat under lång tid i en fabrik och idag har han en egen livsmedelsaffär, medan hans före detta fru utbildade sig vid universitetet.
Trots allt detta visar mina intervjuer att kvinnors upplevelse av invandringen varierar mycket. Diskrimineringen kan påverka kvinnors upplevelse av
invandringen negativt. Zahra, en 42-årig kvinna som har bott cirka 13 år i Sverige och har eget konsultföretag, berättar:
Trots att jag lyckades göra karriär i Sverige känner jag att livet är mycket tufft och påfrestande för mig. Man måste kämpa minst sagt dubbelt
så mycket som en vanlig Svensson för att bli respekterad och visa att
man är värd något. Jag vill inte umgås med andra iranier. De är inte till
någon nytta för mig, snarare tvärtom. Att umgås enbart med andra iranier leder till att man kommer bort från samhället. Jag har istället försökt närma mig svenskar och umgås med dem, fast jag har aldrig lyckats. De har stora fördomar om oss. Man måste hela tiden vara försiktig
att inte göra bort sig. De beter sig på ett sätt så att man upplever sig underlägsen. Efter ett tag förlorar man sitt självförtroende. Jag lider av
diskrimineringen och känner mig mycket ensam. Ibland undrar jag om
invandringen verkligen var värd alla dessa besvär.
Som tidigare nämnts är diskriminering ett bakslag i de iranska kvinnornas frigörelse, vilket kan öka risken för att de drar sig tillbaka till sin etniska kultur
som domineras av traditionella patriarkala normer. Ändå visar mina intervjuer med frånskilda och gifta par att iranska män i större utsträckning än iranska kvinnor tenderar att identifiera sig med sin etniska kultur och dess värderingar. En anledning kan vara att de iranska männen tjänar mera på de patriarkala föreställningar som ingår i den ”etniska kulturen” än vad kvinnorna gör.
En annan anledning kan vara att iranska män upplever att de drabbas hårdare
av fördomar än iranska kvinnor.
Men det är inte bara diskriminering som kan motverka iranska kvinnors
positiva upplevelse av invandringen. En sociologisk undersökning om iranska kvinnor i USA (Mahdi, 1999) visar att klasstillhörighet och klassposition
116
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 117
KAPITEL 7
är några av de faktorer som främst påverkar upplevelsen av invandringen. Undersökningen visar att kvinnor med hög socioekonomisk position i hemlandet
som har förlorat sin status efter invandringen är mest missnöjda. För kvinnor
med låg status i hemlandet som har lyckats höja den efter invandringen är
situationen den omvända.
FÖRVÄRVSARBETE
OCH UTBILDNING
ÖKAR IRANSKA KVINNORS MAKTRESURSER
Utbildning och yrkesposition är två av de viktiga maktresurser som påverkar
familjeförhållandena, parternas krav på varandra, hur de löser familjekonflikter och deras möjligheter att börja ett nytt liv. Dessa faktorer har stor
betydelse för och inflytande på maktrelationer och beslutsfattande i familjen.
Den som har högre utbildning blir i en konfliktsituation ofta språkligt överlägsen den som har lägre utbildning. Många av de iranska kvinnor som flyttat
till Sverige har hög utbildning och har haft förvärvsarbete även före invandringen. Dessutom har de iranska kvinnornas förvärvsarbete och utbildningsnivå ökat avsevärt i Sverige efter invandringen, och därmed har deras ekonomiska beroende av äktenskap och man minskat. Nästan en tredjedel av de
iranska kvinnorna har högskoleutbildning, vilket är en högre andel än svenska kvinnor och fem gånger högre än turkiska kvinnor (På tal om invandrare,
1996). Det ger iranska kvinnor goda förutsättningar att göra karriär och försörja sig som ensamstående. Kobra, en 37-årig kvinna som har bott cirka sju
år i Sverige, förklarar hur hon satsat på sin karriär, medan maken inte var något särskilt stöd:
I Iran var vi båda tjänstemän. Men här var han arbetslös. Han hade inget hopp och ingen ambition och orkade inte med att satsa på framtiden.
I stället var jag mycket målmedveten och ville lära mig språket så fort
som möjligt och bygga på min utbildning. Men han hjälpte inte till med
att sköta barnen. Han tittade mest på TV. När jag bestämde mig för att
flytta till en stor stad för att utbilda mig var han motvillig. Därför lämnade jag honom och flyttade.
Skillnaden mellan iranska mäns och kvinnors förvärvsfrekvens är inte så stor
i Sverige (På tal om invandrare, 1996). Det finns forskning som visar att skillnaden mellan iranska mäns och kvinnors utbildningsnivå och förvärvsarbete
har minskat avsevärt efter invandringen, även om iranska män fortfarande har
högre utbildning och en större andel män än kvinnor förvärvsarbetar (Hos117
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 118
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
seini-Kaladjahi, 1997:16–39). Bland dem som tillfrågats hade drygt hälften
arbete i sitt hemland. Av dessa var mer än 80 procent antingen tjänstemän eller egna företagare. Flera studier (Hosseini-Kaladjahi, 1992, 1997; Liljeström,
1995) pekar på att många av de iranska invandrarna inte har fått något lämpligt arbete efter invandringen. Emellertid har kvinnor varit relativt sett mer
framgångsrika än män i detta avseende. De iranska kvinnorna blev i Sverige i
större omfattning självförsörjande och ekonomiskt mindre beroende av sina
män än tidigare. De traditionella könsrollerna i Iran skapade förutsättningar
för en mera ”patriarkaliskt” orienterad relation mellan parterna i familjen när
mannen var den enda familjeförsörjaren. Exempelvis kunde männen med ekonomisk makt inom familjen sätta gränser för kvinnors handlande och förmå
dem att avstå från sina rättigheter. Men i Sverige har iranska familjer vanligtvis två försörjare. Parvaneh, 37 år gammal och med gymnasieutbildning, berättar att en kort period efter giftermålet i Iran ångrade hon sig, men det fanns
ingen utväg:
Trots att jag inte var kär i min make levde vi fem år tillsammans. Efter
en kort period ville jag separera, men sedan ångrade jag mig. Jag var
orolig för min framtid. Jag hade inget arbete. Hur skulle jag försörja mig
och mitt barn? Efter invandringen upptäckte jag dock att jag hade möjlighet att stå på mina egna ben, skapa ett nytt liv där jag kunde ta egna
beslut. Efter ett år ansökte jag om skilsmässa.
I ett patriarkaliskt samhälle som Iran har männen en dominerande ställning
som grundar sig på rollen som familjens enda försörjare. Men i Sverige har beroendet mellan makarna ändrat karaktär och blivit mer ömsesidigt. Medan
kvinnors beroende av männen har minskat dramatiskt, har männens beroende
av kvinnor ökat. Iranska kvinnor har exempelvis fått ökad ekonomisk självständighet och därmed har männens beroende av kvinnornas lönearbete ökat.
Med andra ord har skillnaden mellan mäns och kvinnors maktresurser i familjen minskat. Äktenskap i Iran är ofta stabila, eftersom kvinnorna inte har
möjlighet att försörja sig. Det ökade förvärvsarbetet bland iranska kvinnor i
Sverige minskar de ekonomiska konsekvenserna av separationen.
Dessa faktorer bidrar till att de iranska kvinnorna idag har råd att, och dessutom vågar, separera när de inte känner tillfredsställelse i relationen. Allt detta innebär att klyftan mellan iranska mäns och kvinnors maktresurser minskar.
Förändringen av beroenderelationen är större hos de par där kvinnan tidigare
varit hemmafru och sedan ofta skaffat sig arbete eller utbildning efter invandringen. För männens del sker i många fall en förändring i motsatt riktning. De
118
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 119
KAPITEL 7
har ofta haft arbete i hemlandet, men har blivit arbetslösa eller fått ett arbete
med lägre status efter invandringen. Ju större maktförskjutningen mellan makarna är, desto större är sannolikheten för öppna konflikter. Bland de kvinnor
som intervjuades i min undersökning var en stor majoritet hemmafruar före
invandringen, medan det efter invandringen var många som studerade eller
förvärvsarbetade. Även de som var arbetslösa hade ändå en egen inkomst. De
försörjde sig med hjälp av arbetslöshetsunderstöd, studiebidrag, studielån eller socialbidrag. Kvinnor har blivit beroende av staten och marknaden, däremot har deras beroende av sin partner minskat. Sammanfattningsvis kan man
konstatera att socialpolitiska åtgärder på olika sätt, genom att öka kvinnornas
maktresurser, har underlättat för dem att lösa de sociala och ekonomiska problem som kan uppstå efter en skilsmässa.
FAMILJELAGSTIFTNINGEN
MINSKAR IRANSKA KVINNORS
BEROENDE
Även den svenska lagstiftningen har ökat iranska kvinnors maktresurser jämfört med livet i Iran och minskat deras beroende av sina män. Som tidigare
nämnts (se kapitel 5), är det i Iran först och främst fadern som ger dottern tillstånd att gifta sig. Polygami är för männen under vissa omständigheter tillåtet.
Enligt lag ska hustrun lyda sin makes önskemål, och om hon utan någon skälig ursäkt underlåter att utföra sina äktenskapsplikter, är hon inte berättigad till
försörjning. Kvinnomisshandel är inte heller förbjudet. Sexuella relationer
utanför äktenskapet bestraffas hårt. I Iran har kvinnor i stort sett, förutom i
några undantagsfall, inte rätt att skiljas utan männens tillåtelse. Det är endast
männen som har rätt till detta. I Sverige kan kvinnor däremot få skilsmässa efter högst sex månader, även om makarna är oense och har minderåriga barn.
Dessutom har mödrar större chans att få vårdnad om barnet/barnen i Sverige,
medan de i hemlandet kan förlora vårdnaden av barnen vid separation. Sara,
en 42-årig kvinna som har fyra barn, beskriver hur svårt det var att skiljas i
Iran, trots att hennes make var missbrukare:
I Iran försökte jag att skiljas två gånger. Men varje gång har domstolen
skjutit upp mitt önskemål trots att min man var missbrukare. Anledningen var helt enkelt att han i rättegången hävdade att han älskade mig
och därför sköt man upp beslutet till ett senare tillfälle. Dessutom var
jag rädd att förlora barnen. Drygt en månad efter invandringen till Sverige ansökte jag om skilsmässa.
119
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 120
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Den lagstiftning som reglerar äktenskapet och parrelationen i Sverige är
mycket liberal jämfört med vad som gäller i Iran. Även detta bidrar till att öka
de iranska kvinnornas maktresurser. Trots detta vågar inte vissa kvinnor som
har skilt sig i Sverige åka till Iran på grund av att deras män vägrar att underteckna den ”islamiska skilsmässa” som är giltig i Iran. För de iranska kvinnor
som har ingått en ny relation i Sverige efter skilsmässan är det ännu värre.
Dessa kvinnor riskerar hårda straff om de skulle åka till Iran.
NYA NORMER
ÖKAR IRANSKA KVINNORS MAKTRESURSER
I Sverige är de patriarkala kulturella normerna för könsroller inom familjen
och i samhället inte så starka som i Iran. Detta har ökat kvinnors normativa resurser efter invandringen, vilket inverkat på maktrelationerna inom familjen.
Olof Petersson (1993:63) pekar på hur makten kan vara dikterad av kulturens
och traditionens krav på att vara ”normal”. Som tidigare nämnts har män och
kvinnor i Iran klart skilda roller. Fadern har ofta en obestridd auktoritet, och
det är han som tar ansvar för alla viktiga beslut och övervakar övriga familjemedlemmars förehavanden. Kvinnans roll är först och främst att föda barn och
fostra dem samt att ta hand om familjen. I Sverige får kvinnor ett eget värde i
samhället, och detta värde bygger inte bara på deras roll inom familjen. Villkoren runt skilsmässan och möjligheterna att bygga ett nytt liv efter den är
jämförelsevis mycket bättre i Sverige än i Iran. Exempelvis är attityden till
skilsmässor i Sverige och i Iran olika. I muslimska länder som Iran, men även
i katolska länder som t.ex. i Latinamerika, är skilsmässor inte socialt accepterade på samma sätt som i det svenska samhället. Iranska kvinnors status sjunker inte i Sverige efter en skilsmässa på det sätt som den skulle göra i hemlandet. Att de normativa sanktionerna minskat vid en skilsmässa för iranska kvinnor betyder att deras maktresurser har ökat också i kulturellt avseende. Även
en mer liberal syn på sexualiteten i Sverige ökar kvinnornas valmöjligheter.
Bland de kvinnor som intervjuades fanns det flera som till och med hade vågat träffa andra män före skilsmässan. Pari, en kurdisk kvinna som är 29 år
gammal med färdig gymnasieutbildning, flyttade till Sverige för sex år sedan.
Hon berättar att hon var 20 år när hon gifte sig och att hennes make var sju år
äldre:
Efter invandringen gled vi isär allt mer. Jag ville gå ut och dansa, träffa
vänner, dricka sprit, röka och festa, medan han var intresserad av att läsa
böcker, diskutera politik, syssla med datorer osv. Han gillade inte den
120
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 121
KAPITEL 7
svenska kulturen och ansåg att kvinnor blir oförskämda och bryter upp
utan någon anledning. Ett år efter invandringen till Sverige beslutade vi
oss för att skiljas och undertecknade de nödvändiga handlingarna. Han
misstänkte att jag var otrogen och hade en annan relation. Vänner varnade mig att inte hoppa från en relation till en annan. Men jag var svag
och ville inte vara ensam. Därför började jag under de senaste månaderna träffa en svensk kille och sedan flyttade jag ihop med honom.
Graden av integration och i vilken utsträckning de iranska kvinnorna påverkas av det svenska familjemönstret bidrar till ökade krav på jämställdhet och
lika rättigheter i familjen. En undersökning om ”muslimska kvinnor” i Sverige visar att bland dem som tillfrågades var drygt 80 procent av de iranska
kvinnorna sekulariserade, medan motsvarande siffror bland turkiska kvinnor
var cirka 10 procent (Sander, 1993:25). Även en större undersökning av iranier visar att 80 procent av de iranska kvinnorna är sekulariserade (Hosseini-Kaladjahi, 1997:92). En stor del av de turkiska kvinnorna har sin bakgrund i bondesamhället, där lojaliteten till familjen är grundläggande. Många av dem som
flyttade till Sverige i mitten av 1960-talet kom från landsbygden och småstäder samt var ofta jordbrukare (Ombrant, 1989:103). Annan forskning
(Bäckman, 1989; Hosseini-Kaladjahi, 1997; Social och ekonomisk förankring
bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999) visar att en majoritet av de iranska kvinnorna i Sverige har sin bakgrund i modern medelklass
och kommer från stora städer. Även om deras kärnfamiljer fortfarande är relativt beroende av släkten, håller de sig öppna utåt och försöker aktivt anpassa sig till det svenska samhället. Trots att de har påverkats av sin historia och
sina kulturella rötter, försöker de förena den asiatiska kollektivismen och familjeseder från hemlandet med Sveriges individualism och sekularisering
(Liljeström, 1995:38). Allt detta bidrar till att iranska kvinnor lättare än t.ex.
turkiska kvinnor kan påverkas av svenska familjenormer. Det är just iranska
kvinnors socioekonomiska och kulturella bakgrund – som moderna och välutbildade medelklasskvinnor – som främjar möjligheten för att deras normativa
maktresurser ökar efter invandringen. Jag menar att även turkiska kvinnors
objektiva maktresurser, t.ex. ekonomisk självständighet, i många fall har ökat
efter invandringen. Men den traditionella bakgrunden som många turkiska
kvinnor bär med sig kan förhindra att deras normativa maktresurser ökar på
motsvarande sätt efter invandringen. Därför utmanar de kanske i mindre utsträckning sina makar och bryter upp från äktenskapet i mindre utsträckning
än iranier i Sverige. För många iranska kvinnor kan situationen vara den omvända. Kvinnor som hade moderna bakgrunder i Iran pressades av de tradi121
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 122
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
tionella normerna i Iran. I Sverige får däremot dessa moderna värderingar
stöd, vilket ökar iranska kvinnors normativa maktresurser avsevärt, och underlättar därigenom möjligheterna att utmana männens roll (Darvishpour,
1999, 2002).
ÖPPNA KONFLIKTER
I IRANSKA FAMILJER
Man bör skilja på gamla problem som iranska familjer bär med sig till Sverige
och de nya typer av problem som uppstår här, vilka kommer att preciseras nedan. De arrangerade äktenskapen skapar problem för såväl kvinnan som mannen. Föräldrarnas intressen leder till att omaka personer ingår äktenskap.
Många kvinnor har upplevt familjekonflikter och problem i hemlandet, utan
att det kunde leda till någon öppen konflikt eller än mindre till separation, eftersom kvinnor saknade maktmedel. Sanktionskostnaderna vid skilsmässa
kunde bli alltför höga och möjligheterna till omgifte var små. Kvinnans möjligheter att försörja sig och sina barn efter en skilsmässa är mycket begränsade och ofta nästan obefintliga i Iran. Under sådana omständigheter kan det
vara rationellt att fortsätta äktenskapet, även utan kärlek som grund. Trots att
medelklasskvinnor och alla förvärvsarbetande kvinnor har bättre förutsättningar att ställa krav eller bryta relationer även i Iran, var deras handlingsutrymme ändå jämförelsevis begränsat.
Den förändrade maktpositionen i Sverige bäddar däremot för en konflikt.
De omständigheter som tvingade många kvinnor att ingå äktenskap, eller att
fortsätta en relation trots att de var missnöjda, har förändrats. Det finns för
dem ingen anledning att fortsätta en relation på samma sätt som förut. Enligt
Korpis teori (Korpi, 1987) innebär detta att då skillnaden i maktresurser mellan makarna minskar, ändrar exploateringsrelationen mellan dem karaktär.
Detta ökar motivationen hos den svagare parten att ändra relationen, något
som ökar sannolikheten för öppna konflikter. Enligt min intervjuundersökning
var det oftast kvinnan som tog initiativ till separationen.
Mansrollen har inte förändrats i samma takt som den förändrade kvinnorollen (se nästa kapitel). Inte heller i Sverige har manskulturen och mansrollen
förändrats i takt med kvinnofrigörelsen, trots att svenska män har haft decennier på sig att växa in i den nya mansrollen. Än svårare är situationen för
många invandrarmän, som trots sina försök, inte kan anpassa sig till den nya situationen, och därför blir relationen för dem mer stressande och påfrestande.
Detta intensifierar konflikterna mellan makarna. Jawad, en välutbildad man som
är 44 år gammal, berättar om sin syn på iranska kvinnors nya roll i Sverige:
122
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 123
KAPITEL 7
Iranska kvinnor upplever att deras makar inte har någon betydelse i Sverige, när de får vårdnaden om barnen och ekonomiskt stöd. Kvinnans
frigörelse är inte bra. De är inte mogna för den här friheten. Helt enkelt
är det iranska kvinnors fel att många familjer upplöses. Efter invandringen ändrar de sig drastiskt. De attackerar sina män genom att ställa
höga krav och försöka få tillbaka och ersätta sina förlorade möjligheter
och rättigheter i hemlandet. I Iran kämpade vi för kvinnors rättigheter.
Vi jobbar mycket mer här än hemma. Här får kvinnorna också så mycket frihet som de aldrig kunnat drömma om. Men det hjälper inte. De är
aldrig nöjda. Jag upplever att här måste man kontrollera kvinnor, därför
att de är mycket outvecklade och inte kan kontrollera sig själva. Annars
leder allt till kaos och anarki. Vi hade inga problem. Vi hade hus, bil och
reste mycket. Jag tror att hon lämnade mig för att få omväxling.
Så låter det gamla patriarkatets röst. Men det var inte så länge sedan man resonerade på samma sätt i Sverige. Trots att det finns starka fördomar mot invandrarmän – särskilt mot dem som kommer från islamiska länder – kvarstår
det faktum att många invandrarmän använder dessa argument för att försvara
och legitimera sitt gamla patriarkala synsätt. Men sådana synsätt innebär för
många kvinnor bara att konflikterna inom familjen intensifieras. Ytterst handlar det om att mannen tvingas ge upp sin kontroll över kvinnan – fru, syster eller dotter. I extrema fall tar mannen till våld för att lösa konflikter och hindra
hennes frigörelse.
Våld som ett maktmedel för att ”lösa” konflikter
Våld kan definieras som handlingar som smärtar, skadar, skrämmer eller kränker och på så sätt får en annan person till att göra något mot sin vilja eller att
bli passiv. Syftet med våld är att utöva makt och därigenom genomföra sin vilja. Våld blir en destruktiv lösning, vilket stör trygghetskänslan, skapar ångest,
och bryter ner personligheten hos dem som utsätts för det. Våld skapar aldrig
respekt, utan det skapar fruktan, underkastelse, förvirring och hat.
Trots att även kvinnor kan använda våld ibland är det mest ett manligt fenomen eller närmare bestämt, den mest påtagliga markeringen av manlighet.
Cirka 80 procent av dem som årligen anmäls för misshandel inomhus är män
som redan är bekanta med offren (Ahlberg, 1996). Att männen utövar mer fysiskt våld än kvinnor hänger samman med deras position som överordnade i
genusordningen (Connell, 1995). Med andra ord är det traditionellt männen
som har haft makten över kvinnorna. När mannens makt utmanas använder
han våld för att behålla sin dominans. Dessutom finns det i den sociala om123
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 124
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
givningen ofta en större social acceptans gentemot männens våld mot kvinnor
än tvärtom.
Vissa forskare (Johansson, 2000; Andersson & Lundberg, 2000) anser att
maktlöshet och marginalisering ökar risken för att män använder våld. Anledningen till att mäns våld mot kvinnor är vanligare bland lägre klasser, är att de
saknar andra maktmedel för att behålla sin dominanta position över kvinnor
(ibid.). Man menar att frustrationen att leva i underklassmiljö – med begränsade möjligheter och socioekonomiska svårigheter – och föreställningen om
maskulinitet som makt, gör att vissa män i underklassen använder mer våld.
En undersökning om våld mot invandrarkvinnor (Andersson & Lundberg,
2000) visar att män använder våld för att kompensera sina misslyckanden i det
offentliga livet genom att utöva våld på det enda återstående handlingsfältet,
nämligen inom familjen. Våldet kan ofta trappas upp när män riskerar att mista sin familj, vilket även min undersökning bekräftar. Andersson och Lundberg (2000) menar vidare att våldet inte alltid behöver vara systematiskt och
kontinuerligt. Det fysiska våldet utövas istället vanligtvis vid ett fåtal tillfällen och kvinnorna relaterar det ofta till kriser, bekymmer och konflikter i äktenskapet och familjen (ibid.). Våld kan på så sätt i vissa fall relateras till konfliktsituationen snarare än upplevas som en systematisk maktutövning.
Andra forskare (t.ex. Lundgren, 1989) anser däremot att männens våld är
en del av det större kvinnoförtrycket. Dessa forskare avvisar idén om att våld
är relaterat till männens maktlöshet eller låga klassposition. De menar att ett
sådant argument leder till att man bortser från att männens våld, som en del av
den patriarkala strukturen, är ett universellt fenomen som förekommer bland
såväl välutbildade som lågutbildade, underklass som överklass, svenskar som
invandrare. Det förekommer helt enkelt bland män från samtliga klasser och
etniciteter samt bland såväl maktlösa män som män med makt.
Ändå visar forskning att invandrarmännen är överrepresenterade bland
dem som anmäls för kvinnomisshandel inomhus. Av dem som anmäldes för
dessa brott under 1985–1989 var 19 procent födda utomlands, trots att denna
grupp enbart omfattar drygt 10 procent av hela befolkningen i Sverige (Ahlberg, 1996:33). Av män från 25 olika nationaliteter som har anmälts för våld
inomhus ligger nordafrikanska män högst i tabellen, medan skandinaviska
män ligger lägst. Iranska män ligger på artonde plats, vilket är en av de lägsta
(ibid.). Samtidigt kan det hända att många misshandlade kvinnor inte vågar eller inte vill anmäla misshandel, vilket innebär att den verkliga bilden av våldet inom familjerna, såväl bland svenskar som bland invandrare, kan vara värre. Sannolikheten att visa högre tolerans mot misshandel kan dock vara större
124
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 125
KAPITEL 7
bland vissa invandrarkvinnor. Det gäller framför allt kvinnor som har bott en
kortare period i Sverige, som inte behärskar språket, som inte vet vilka myndigheter de kan vända sig till och främst invandrarkvinnor i ”importäktenskap” som är beroende av äktenskapet under de två första åren i Sverige, för
att inte förlora sitt uppehållstillstånd.
Frågan är om våld inom invandrarfamiljer är en del av en universell företeelse, som vissa forskare hävdar, eller skall förklaras som kulturellt betingad.
Exempelvis betonar Charles Westin (1997) att våld mot kvinnor främst handlar om genus och makt och i mindre utsträckning om kultur. Han menar att
skillnaden i attityd mot våld i Sverige och i t.ex. Mellanöstern i mindre utsträckning beror på kulturella olikheter och mera på olikheter i familjestruktur, vilken grundar sig på socioekonomiska och demografiska faktorer. Andersson & Lundberg (2000) avvisar också teorin om våld inom invandrarfamiljer som ett kulturellt betingat fenomen och menar att det är problematiskt
att förklara våld inom invandrarfamiljer huvudsakligen som en följd av kulturella skillnader. De menar att misshandlande män inte endast kommer ifrån
andra länder, där kvinnor har en mer underordnad position i samhället och i
familjen än i Sverige. Deras undersökning visar att den mest omfattande formen av våld mot kvinnor utövas av de svenska och utländska män som ”importerat” sina fruar (ibid.).
Men trots att misshandel är olaglig är den ibland kulturellt tillåten. En del
invandrarmän har starka patriarkala attityder i sitt kulturella bagage, som
legitimerar användning av våld vid familjekonflikter. Sharvin, en 44-årig
man, förklarar hur våld kan normaliseras hos männen, utan att de tänker på
vart detta kan leda:
När man slår en enstaka gång, skäms man sedan. Men när detta upprepas, då skäms man inte längre och det blir lättare och lättare att slå igen.
Jag har försökt flera gånger och med olika medel att hindra henne från
att skiljas, men hon lyssnar inte. En mörk natt som jag aldrig kommer
att glömma slog jag henne mycket hårt, vilket ledde till att hon fick operera sitt ansikte. Jag har nu inte kunnat träffa henne, eller min son på åtta
år. De är gömda och myndigheterna vill inte lämna ut hennes adress.
Undersökningar (Straus, 1992) visar också att män med låg inkomst har
mindre möjligheter att uppfylla sina plikter som familjeöverhuvud än män
från medelklassen. Därför blir de inte accepterade av sina fruar som familjeöverhuvuden. När ett sådant erkännande saknas använder män i sin tur våld
för att kontrollera sina fruar. Detta kanske kan förklara varför invandrarmän,
125
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 126
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
oftare än svenska män, tar till våld mot kvinnor. Kvinnomisshandel är med
andra ord delvis en klassfråga och är därför vanligare bland invandrare som
har sämre socioekonomiska villkor än bland svenskar (Andersson & Lundberg, 2000).
Mina intervjuer visar också att våld förekommer i mindre utsträckning i
välutbildade iranska familjer än i lågutbildade familjer. Ändå använder såväl
välutbildade som lågutbildade män våld. Frågan är hur man kan förklara det
motsägelsefulla påståendet: att den högre nivån av våld i vissa familjer bottnar i ojämlika maktförhållanden mellan könen. Å andra sidan kan man hävda
att maktlösa män utövar våld i större utsträckning än andra män (Connell,
1955:221). Det är kanske framförallt nivån av kvinnornas maktresurser – och
inte enbart männens position och bakgrund – som motverkar våld inom familjen. Kvinnor som har mindre maktresurser kan kanske utsättas för våld i
större utsträckning och/eller visa större tolerans mot mannens våld inom familjen. Detta kan gälla exempelvis de kvinnor som är starkt ekonomiskt beroende av sina män och de som har lägre utbildning och speciellt de som är
isolerade och saknar nätverk. Speciellt kan kvinnor i ”importäktenskap” som
ofta har minst maktresurser bli mer utsatta för våld. Dessa kvinnor är speciellt
under de två första åren efter ankomsten mycket beroende av relationen och
vågar därför i mindre utsträckning reagera mot våldet. En anledning är att under denna period kan en skilsmässa innebära utvisning för dem, vilket minskar
deras möjligheter att agera även när våld förekommer. Under denna period får
de inte särskilt ekonomiskt stöd från samhället och i många fall är de ekonomiskt beroende av sina män (se även avsnittet ”importäktenskap” i kapitel 8).
Trots allt detta kan man inte bortse ifrån att interaktionen mellan makarna
har stor betydelse för konflikthantering och även bemötande av våldet. Roya,
en 29-årig kvinna, som gifte sig vid 20 års ålder med en iransk man som var
18 år äldre och välutbildad, berättar att hon knappt kände honom vid tiden före
giftermålet. De hade träffats på en fest när mannen var på besök i Iran. En månad senare kom hon till Sverige. Hon berättar:
Han hade berättat att han hade haft en relation med en svensk kvinna tidigare som inte hade fungerat. För mig var det inte så märkvärdigt. När
jag kom till Sverige fick jag se en helt annan bild. Han försökte att isolera mig. Han brukade köra mig till jobbet och hämta mig därifrån. Han
ville inte att jag skulle ha egna vänner. Han ville ha kontroll över allt. I
början sade han att det är lika bra att jag utbildar mig. Men sedan ångrade han sig. Jag protesterade och sa att ett sådant liv skulle bli tråkigt
för mig. För det första var hans vänner betydligt äldre än jag. Jag ville
ha vänner i min egen ålder. Dessutom vill jag ha mina egna vänner. I
126
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 127
KAPITEL 7
själva verket har jag skaffat hemliga vänner för mig själv. Trots att han
var välutbildad och kallade sig intellektuell slog han mig vid flera tillfällen. I början tolererade jag allt detta trots att jag var chockad. Men jag
lämnade honom så fort som jag kunde klara mig ensam.
Det är inte ofta som både man och hustru är överens om när mannens aggression ska tolkas som misshandel. Margareta Hydén (1995:198) visar i sin undersökning att det som kvinnor ofta upplever som ”misshandel” definierar
männen som ”bråk”, vilket gör händelsen till en moraliskt legitim händelse.
Ibland kan det hända att kvinnor inte själva vill erkänna att de blivit misshandlade, eftersom det känns skamligt. Våld kan normaliseras och internaliseras även hos kvinnor (Lundgren, 1989).
Andersson & Lundberg (2000) ifrågasätter däremot bilden av den misshandlade kvinnan som ofta framträder i två gestalter, dels som det värnlösa
offret för mannens våld, dels som den starka kvinna som lyckats frigöra sig.
Deras undersökning visar också att bilden av invandrarkvinnor som har svårt
att bryta upp från äktenskapet är felaktig, även om kvinnorna kommer ifrån
länder med traditionell kvinnosyn. Undersökningen visar att de flesta misshandlade kvinnor brukar skiljas från männen, trots det starka motståndet mot
skilsmässa.
Författarna menar vidare att bilden av kvinnor som passiva offer för misshandel, liksom kvinnor som radikalt bryter upp från sina förhållanden, är stereotyper som är socialt konstruerade. Men en del behöver hjälp och saknar
kunskap om det svenska samhället och de elementära möjligheterna att bygga
upp en självständig identitet (ibid.).
Även mina intervjuer visar att bilden av orsaker till männens våld och
kvinnornas reaktion är mångfacetterad och komplicerad. I vissa fall har männen använt våld för att behålla sin dominans när de har förlorat sitt inflytande
över sin fru, eller överhuvudtaget håller på att förlora henne. I andra fall har
de vågat använda våld mot sin fru just på grund av att hon var mycket beroende av dem. Sossan, en 38-årig kvinna, berättar att hon en kort period efter
invandringen skilde sig från sin iranske make och levde ihop med en svensk
man och då blev utsatt för systematisk misshandel:
Efter skilsmässan var jag ensam och bodde i en liten stad. Jag ville gärna flytta till Stockholm, men jag kände ingen här. Jag träffade av slump
en svensk man när jag åkte till Stockholm. Jag tänkte väl att om jag flyttar ihop med honom kommer jag inte att vara ensam längre. Jag kunde
dessutom få möjligheten att flytta till Stockholm. Men livet efteråt blev
helt annat än vad jag trodde. Han trodde att invandrarkvinnor är makt-
127
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 128
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
lösa och lydiga. Han behandlade mig som han ville och misshandlade
mig flera gånger. I början tolererade jag detta, trots att jag samtidigt protesterade. Men jag hade varken någon bekant eller någonstans att ta vägen. Vid första möjlighet lämnade jag honom.
Trots allt finns en gemensam tendens i de fall där våldet utövades, vilket kan
illustrera våldets betydelse och dess konsekvenser. Männens våld som en del
av patriarkala strukturer visar sig när kvinnors självständighet i männens ögon
tenderar att blir för stor. Kort sagt: när männens makt hotas använder de våld.
På så sätt är våld främst ett manligt maktmedel för att skaffa social kontroll över kvinnor. Misshandel kan bottna i en maktskillnad mellan man och
hustru som leder till maktmissbruk. Samtidigt är de mest konfliktfyllda familjerna de familjer där individerna strävar efter auktoritet, men saknar makt att
få andra familjemedlemmar att lyda. Enligt Korpis teori (Korpi, 1987) innebär detta att de normativa maktresurserna, som har de lägsta användningskostnaderna, inte längre räcker för att männen ska kunna behålla sin dominans.
Därför ökar sannolikheten för att han använder tvångsresurser som tenderar
att ha höga användningskostnader.
Trots att intressemotsättningar och konflikter kan öka risken för användning av våld är den kopplingen inte kausal. Forskning (Struas & Gelles, 1990)
visar att familjer som är mer jämställda kan vara mer konfliktfyllda, men de
brukar lösa sina konflikter mer genom dialog och på ett mer konstruktivt sätt.
Därför är våld mindre vanligt inom dessa familjer (ibid.).
En slutsats kan vara att ju starkare patriarkal familjestruktur och ju mindre
maktresurser kvinnan har, desto större är risken att våld används vid konflikter i familjen. Att våld förekommer i större utsträckning i invandrarfamiljer än
i svenska familjer kan kanske bero på att den patriarkala strukturen är starkare i de förra än i de senare. Invandrarkvinnornas maktresurser är dessutom ofta
mindre än de svenska kvinnornas.
En annan tolkning av allt detta kan vara att våldet kan trappas upp när den
patriarkala relationen inom familjen utmanas av kvinnorna och konflikterna
därmed intensifieras.
Användning av våld leder inte nödvändigtvis till separation, men det skadar relationen och ökar sannolikheten för skilsmässa. Män som utövar våld
kan knappast se den långsiktiga konsekvensen som våld medför. Ändå kan
våld ibland ha en avskräckande effekt och hindra kvinnor från att leva sitt liv
som de vill. Shirin, en 35-årig kvinna med tre barn som har bott nio år i Sverige, är tre år efter skilsmässan fortfarande rädd för konsekvenserna av sin före
detta makes reaktion:
128
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 129
KAPITEL 7
Han gör allt för att hindra mig att flytta ihop med min nya pojkvän. Å
ena sidan hotar han mig med knivhugg, vilket han tidigare gjorde. Han
hotar även min kille, vilket försvårar vår relation. Å andra sidan försöker han manipulera barnen för att motverka att vi flyttar ihop med min
pojkvän. Barnen är tveksamma till skilsmässan och den hade negativ effekt på dem. Jag är rädd att förlora barnen. Jag vet inte vad jag ska göra.
Myndigheterna ger inte särskilt mycket hjälp. De upprepar att ni är definitivt skilda och han får inte blanda sig i dina angelägenheter. Det är
lätt att säga. Men jag känner att jag inte blir av med honom.
Trots att det i min intervjuundersökning var ganska många som pekade på användningen av våld vid familjekonflikter, hävdade samtidigt en stor del av
kvinnorna att deras make aldrig använt fysiskt våld för att lösa konflikter.
Konflikter kring hushållsarbete och omsorg om barnen
De nya konflikter som uppstår i iranska familjer efter invandringen bottnar
ofta i de nya omständigheterna i Sverige, vilket kan påverka att iranska familjemedlemmar börjar dra åt olika håll. Synen på det nya landet och olika planer för framtiden, frågan om jämställdhet och kvinnornas frigörelse i Sverige,
männens deltagande i hushållsarbete och omsorg om barnen samt synen på
sexualitet och barnuppfostran i Sverige är några av de vanligaste konfliktområdena hos intervjudeltagarna i undersökningen. De dominerande normerna i
hemlandet legitimerar de traditionella könsrollerna och arbetsfördelningen i
hushållet, medan möjligheten att åtminstone problematisera allt detta ökar i
Sverige, vilket i många fall leder till konflikter inom familjen. Fahime, en
välutbildad 41-årig kvinna med två barn, berättar:
När vi kom till Sverige för 13 år sedan, ville vi båda lära oss språket. Så
länge barnen inte hade plats på dagis var vi tvungna att själva ta hand
om barnen. Min man ville gärna själv börja studera språket först och
etablera sig i samhället. Han räknade med att jag skulle ställa upp och
ta hand om barnen precis som jag brukade göra i Iran. Jag vägrade dock
att gå med på hans begäran och krävde att han skulle ta hand om barnen
och jag skulle börja studera först. I praktiken konkurrerade vi, vilket
skapade ett stort problem emellan oss. Jag hade ingen lust att gå med på
de gamla villkoren som gällde i hemlandet.
Kravet på männens aktiva deltagande i hushållsarbetet och omsorgen om barnen kan vara betydligt större hos iranska familjer som har en politisk bakgrund. En anledning till detta kan vara att iranska kvinnor med politisk bak129
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 130
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
grund brukar ha starkare ”kvinnomedvetande” och därför ställer högre krav på
relationen. Dessutom hade många politiskt aktiva iranska män hög status före
invandringen, vilken ökade deras inflytande i familjen och ”motiverade” och
legitimerade deras frånvaro i hushållsarbete och omsorg om barnen. Efter invandringen har männens status och inflytande i många fall sjunkit, och de som
inte kunde anpassa sig till kvinnornas nya krav riskerade att förhållandet
sprack.
Bilden av de iranska männens deltagande i hushållsarbete och omsorg om
barn i Sverige är trots allt varierande. Det var flera i undersökningen som pekade på att deras makar hade blivit mer passiva efter invandringen. I stället för
att ”hjälpa till” i hushållsarbetet eller med barnen, brukade dessa män mest titta på tv eller umgås med sina vänner på fritiden. Andra menade att deras makar tog större ansvar i hushållsarbetet och omsorgen om barnen än de brukade göra i hemlandet.57
Kontroll över kvinnornas sexualitet
Vi vet allmänt att kontroll och övervakning av kvinnors sexualitet är en av de
viktigaste arenorna för patriarkala föreställningar. Mina intervjuer visar att
männen ofta har en positiv syn på kvinnornas aktiva deltagande i arbetslivet,
utbildningen och det sociala livet i Sverige. Men när det gäller kvinnornas
sexuella frigörelse är männen betydligt mer skeptiska. De menar att iranska
kvinnor som ”missbrukar” sin sexuella frihet i Sverige och härmar svenska
kvinnors attityder hotar sammanhållningen av familjen och i vissa fall skadar
männens ”heder”. Idag är det mycket svårt att motivera och legitimera att
kvinnor skall avstå från att utbilda sig, förvärvsarbeta och ha sociala aktiviteter. Det är däremot mycket lättare – utifrån traditionella patriarkala föreställningar – att ifrågasätta och attackera kvinnornas sexuella frigörelse som något
”omoraliskt”, som skadar familjen och samhället. Iranska män upplever dessutom att det är kvinnornas sexuella frigörelse som ökar sannolikheten för separation.
Trots att intervjuerna visar att männen ofta hade en strängare syn än kvinnor på barnuppfostran, var det för det mesta mannens kontroll över sin hustru
som skapade konflikter. Farzane, 29 år gammal utan barn, berättar:
Min make var alltid kritisk mot mina kläder och make-upgrejer som jag
brukade köpa. Han har hela tiden försökt övertala mig att det är bättre
om jag istället satsar tid och pengar på böcker. Men i själva verket var
han som var äldre än jag rädd att jag skulle bli tilldragande för andra
130
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 131
KAPITEL 7
män. Men på grund av att han stod – åtminstone i ord – för jämställdhet
hade han svårt att säga direkt vad som hade bekymrat honom.
Zari, en 40-årig kvinna som har två barn, berättar också om sin förvåning över
hur makens kontroll över henne har ökat efter invandringen:
Jag begriper inte hur han blev mer traditionell och konservativ efter invandringen. I Iran var vi båda politiskt aktiva och jag brukade gå till olika möten, där majoriteten av deltagarna var män. Han har aldrig haft något invändning mot detta. Men efter invandringen har han försökt kontrollera mina kontakter och blev mer svartsjuk mot andra män som jag
umgicks med.
Att en del av de iranska männen blev mer konservativa i sin syn på familjerelationer efter invandringen och försökte kontrollera sina fruar kan förklaras
med deras svagare ställning i familjen. Innan var de mer säkra på sin relation,
eftersom de hade en starkare position i familjen. Dessutom hindrade samhällets sanktioner ofta gifta kvinnor från att försöka träffa andra män och byta
partner. Invandringen ökar möjligheterna för iranska kvinnors sexuella frigörelse. Allt detta ökar männens rädsla för att de kan förlora sina partners, vilket
i många fall leder till en större strävan efter kontroll i äktenskapet.
Mina intervjuer visar paradoxalt nog att iranska män ofta har större tolerans än iranska kvinnor mot den sexuella friheten i Sverige, samtidigt som de
försöker kontrollera sina fruar och döttrar. Många iranska män anser att iranska kvinnor inte är tillräcklig ”mogna” för en friare sexuell attityd, därför blir
det fel när de försöker ”härma” de svenska kvinnorna.
Att männen vill ha större sexuell frihet, samtidigt som de försöker kontrollera sina fruar, hör hemma i den patriarkala föreställning som utgår från
männens intresse. Därför finns i själva verket inte någon större motsättning
mellan dessa attityder. Karim, en 41-årig man, berättar:
I Iran fanns ingen möjlighet att tillfredsställa sina sexuella behov. Trots
att männen hade större möjligheter än kvinnorna. Därför bär vi alla mer
eller mindre sexuella komplex. När man kommer till Sverige vill man
uppleva det som man har missat. Jag var intresserad av att träffa andra
kvinnor, medan min fru reagerade väldigt hårt och traditionellt. När hon
upptäckte att jag hade ett förhållande med en västerländsk kvinna lämnade hon mig.
Det är även en del kvinnor som pekar på att deras partners ”flört” med andra
kvinnor var en orsak till konflikter.
131
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 132
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Upplevelser av den sexuella relationen
I en undersökning om skilsmässor i Sverige uppgav 39 procent av kvinnorna
och 30 procent av männen att sexualiteten varit ett konfliktområde i äktenskapet (Wadsby, 1993). Annan forskning visar att i lyckliga parförhållanden
blir erotiken allt viktigare med åren, medan i dåliga släcks även den sexuella
åtrån (Tolkki-Nikkonen, 1987).
Den traditionella patriarkala föreställningen om sexualitet baseras bland
annat på att kvinnans sexualitet är god, så länge som den kan tillfredsställa
männens sexuella behov. Sällan frågar man sig om kvinnan blir tillfredsställd
i den sexuella relationen. I Iran och i många andra länder uppfostras kvinnor
redan från barndomen till att behålla sin oskuld till den blivande maken.
Oskulden ska, enligt traditionen, förloras på bröllopsnatten. En kvinna som
förlorar sin oskuld före giftermålet, sjunker ofta i respekt hos andra. Därför är
det mycket viktigt att kontrollera sin sexualitet och behålla sin oskuld. Annars
sjunker kvinnans värde.
Många kvinnor som intervjuades upplevde bröllopsnatten som en dramatisk händelse. I de traditionella familjerna är det viktigt att maken visar upp
den blodiga näsduken eller lakanet. En del grät av rädsla. En del förklarade att
de inte hade någon kunskap och erfarenhet av sexuella relationer. De visste
inte ens riktigt vad de skulle göra. De var antingen blyga, rädda eller hade
ångestkänslor. En stor del av kvinnorna menade att de hade samlag med sin
man mot sin vilja. Denna dåliga upplevelse påverkade kvinnorna så negativt
att många av de intervjuade berättade att de aldrig fick orgasm, och en del
visste inte ens vad detta innebar. Den dåliga upplevelsen har avsexualiserat relationen inom många iranska familjer. Därför är det inte märkvärdigt att brist
på sexuell tillfredsställelse blir en källa till konflikt och separation. Sedighe,
en 39-årig kvinna, berättar:
Vid bröllopsnatten var jag så spänd, skrämd och rastlös och jag ville fly
därifrån. Min make upptäckte min rädsla. Först försökte han att lugna
ner mig. Ändå fortsatte jag gråta vidare tills han avstod från att ha samlag med mig. Han var relativt modern och ville inte ligga med mig mot
min vilja. När jag blev säker på att det inte skulle hända något började
jag lugna ner mig. Ändå hade jag dåligt samvete på grund av att jag inte
kunde ställa upp.
Värre var det för de kvinnor som mot sin vilja blev tvungna att ha samlag med
sin make. En del av dessa kvinnor menade att de aldrig fick någon orgasm eller var nöjda med sin sexuella relation. En del menade att de fick uppleva till132
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 133
KAPITEL 7
fredsställelse av sexuella relationer efter skilsmässan, när de fick träffa nya
män. Sharare, en 30-årig kvinna som har ett barn, berättar:
Det var en mardröm för mig. Jag hade ingen lust. Jag vågade inte säga
nej. Det var totalt otänkbart men jag försökte undvika det och hitta en
massa ursäkter för att undvika samlaget och lura honom. Jag föreslog att
det är lika bra att vi pratar om de praktiska saker som vi borde ordna i
det nya livet som vi ska bygga ihop. Han vägrade dock att prata med
mig. Sen förklarade jag att jag var trött och att jag mådde dåligt. Men
han var verkligen förbannad och tyckte att jag försökte att hitta ursäkter
istället för att anstränga mig för att göra mina äktenskapliga plikter. Till
sist gav jag upp. Jag var mycket deprimerad efteråt, men mest skyllde
jag på mig själv att jag inte hade lust. Om jag hade haft samma uppfattning om saker och ting som jag har idag, då skulle jag kalla detta för
våldtäkt. Men så tänkte jag inte då. Men han orkade inte lyssna på mig
och ville hålla på. Han tog inte någon hänsyn till min rädsla helt enkelt.
Brist på kunskap om sexuella relationer, negativa upplevelser av bröllopsnatten och patriarkala föreställningar om sexualitet har i många fall lett till att
kvinnor – och även ibland männen – varit missnöjda med sina äktenskapliga
sexuella relationer.
När det gäller mäns sexuella upplevelse av bröllopsnatten var situationerna varierande. En del av männen har inte märkt något och hade inget speciellt
minne av denna natt. Andra förklarade att bröllopsnatten hade större betydelse för föräldrar och släkt än för dem själva. Vissa män, som hade tidigare erfarenhet av sexuella relationer genom samlag med prostituerade kvinnor eller
på andra sätt, hävdade att de försökt ”hjälpa” sina fruar med hur de skulle bete
sig vid samlaget. Hassan, en 42-årig man, berättar:
För mig var det ingen vidare upplevelse. Jag hade trots allt erfarenhet av
samlag tidigare. Men för min fru var det tvärtom. Hon hade inte behållit sin oskuld men ändå påstår hon att hon aldrig hade haft någon tidigare relation. Jag litade väl på henne. Men vi var tvungna att ljuga för
våra föräldrar.
VAL MELLAN
INDIVIDUALISMEN OCH OMSORG
Synen på hur lätt iranier kan skilja sig i Sverige varierar mellan iranska män
och kvinnor. Många intervjuade män menar att iranska kvinnor bryter upp från
äktenskapet så snart de kan utan att ta hänsyn till ”omständigheterna” och utan
133
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 134
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
att försöka agera ”ansvarfullt”. I kvinnornas berättelser ingår ofta att de har
gjort allt för att rädda äktenskapet genom att ändra situationen. De menar att
det är deras makars fel att de har vägrat ändra sig. När kvinnorna har upplevt
att deras protest inte lett någonstans, har de lämnat relationen, det vill säga att
de tillämpade sortistrategin.
Vid en definitiv skilsmässa är den juridiska processen enkel, men känslomässigt är det inte okomplicerat. Min undersökning visar att ganska många
försökt återupprätta relationen efter skilsmässan, men de har ofta misslyckats.
Anledningarna till sådana försök kan vara olika, t.ex. ensamhet, rädsla att
mannen tar barnen med sig och åker från Sverige, barnens besvikelse och psykiska problem efter skilsmässan och skuldkänslor. Sohrab, en 50-årig man
med tre barn som fortfarande har förhållande med sin före detta fru, berättar
hur hans hot att ta livet av sig ledde till att hans f.d. hustru accepterat att fortsätta relationen, trots skilsmässan:
Inte ens två år efter skilsmässan tillåter jag att någon vet att vi är skilda.
Jag var orolig för att hon kunde träffa andra män. Jag var så besviken att
jag ville ta livet av mig. När hon förstod att det fanns en sådan risk, accepterade hon att vi skulle leva ihop igen. Men hon vägrar att gifta om
sig, trots min önskan.
Det finns hos många kvinnor en spänning mellan å ena sidan individualism
och jämställdhet och å andra sidan omsorg och kollektivism (Liljeström,
1986). Denna motsättning mellan att vara och verka som självständig individ
och att vara och verka i gemenskap med andra kan vara starkare bland många
invandrarkvinnor än bland svenska kvinnor. En anledning till detta är att deras kulturella bakgrund är starkt influerad av patriarkala normer som betonar
”kvinnornas ansvar i familjelivet”, att behålla ”hedern” och att respektera patriarkala normer och moral, vilket försvårar och komplicerar familjekonflikter
bland invandrare. Även mina intervjuer med gifta par visar att denna spänning
och en rädsla för negativa konsekvenser av skilsmässa i vissa fall kan leda till
att en del kvinnor prioriterar att stanna i relationen, trots att de är missnöjda
(se nästa kapitel).
”SKENSKILSMÄSSA” SOM
BLIR VERKLIG ?
En sorts skilsmässa som förekommer i Sverige såväl bland svenskar som
bland invandrare är skenseparation (Skenseparation för vinnings skull, 2002).
134
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 135
KAPITEL 7
Syftet med ”skenseparation” är vanligtvis att uppnå ekonomisk vinning såväl
inom som utom socialförsäkringssystemet. De bidragsslag som i huvudsak
påverkas av en skenseparation är bostadsbidrag och underhållsstöd. Men även
socialbidrag och barnomsorgsavgift påverkas av skenseparation. Familjer
som har ekonomiska svårigheter kan vara mer motiverade att tillämpa skenseparation (ibid.). På så sätt är detta framförallt en klassfråga.
Den ovannämnda rapporten anger också att ju mer snedfördelade inkomsterna är mellan mannen och kvinnan i ett par, desto mer lönar sig en sådan separation. Paren kan tjäna ännu mer pengar, om de har eget kontrakt på sina separata bostäder och hyr ut den ”nya” bostaden i andra hand. Rapporten visar
att en skenseparation för vissa familjer kan innebära att de förbättrar sin ekonomiska ställning genom att tjäna upp till 5 900 kr mer per månad (ibid.).
Ett problem med fenomenet skenseparation är att det inte finns så mycket
undersökningar eller statistiska data som visar i vilken omfattning detta förekommer varken bland svenskar eller invandrare i Sverige.
Att skenseparationen för vinnings skull också förekommer bland iranier i
Sverige bekräftades i en annan studie (Darvishpour, 2001) och även i den undersökning som redovisas här. Ändå är begreppet ”skenseparation” eller
”skenskilsmässa” inte problemfritt. Det finns en stor risk att de som genomför
skenskilsmässa vägrar att ställa upp i undersökningar av rädsla för att bli avslöjade. Detta i sin tur försvårar möjligheten att få en klarare bild av fenomenet, vilket delvis kan förklara orsaken till att forskningen kring skenseparation
är begränsad. För det andra är det inte alltid lätt att bevisa om det rör sig om
en skenskilsmässa eller en faktisk separation. Det finns exempelvis en stor
risk att paren som genomför skenskilsmässa döljer verkligheten och påstår att
de ”omprövar” förhållandet. Omvänt, det finns också en risk att paren som anklagas för skenseparation i verkligheten befinner sig i en övergångsfas där de
provar möjligheten till återförening.
Det finns även en risk att de par som anklagas för skenseparation övergått
från samboförhållande till en annan variant av parförhållande, såsom särbo,
helgbo eller delbo.58 Detta kan innebära att man tillbringar vissa dagar eller
kvällar tillsammans under samma tak, medan detta utifrån försäkringskassans
perspektiv kan tolkas som en skenseparation. Problemet är att försäkringskassans och regelverkets perspektiv utgår från kärnfamiljen och de kan därför
inte behandla de nya variationerna av förhållanden.
Sist men inte minst finns det risk att en ”skenseparation” kan leda till en
verklig separation. När familjer av ekonomiska skäl genomför en skenseparation kan många problem uppstå i relationen. De involverade parterna
135
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 136
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
kanske måste ljuga för gemensamma barn, vänner, arbetskolleger, släktingar
och myndigheter. Det som från början motiverades med ekonomisk vinning
kan med tiden få icke-önskade konsekvenser för familjemedlemmar och leda
till en faktisk separation (Skenseparation för vinnings skull, 2002). Att ”skenskilsmässa” i många fall kan leda till verklig skilsmässa framkom i några intervjuer i min undersökning. Männen, som hade upplevt det som en skenskilsmässa, menar att deras fruar från början hade avsikten att skiljas, men använt ekonomisk vinning som ett rimligt argument för skilsmässa för att övertyga sin partner att gå med på separationen.
Det kan ligga något i detta. Skilsmässa är för iranier ofta en komplicerad
process. I många fall motsätter sig släkten och omgivningen beslutet om
skilsmässan. Framförallt visar många män ett starkt motstånd och gör allt för
att förhindra sina fruar från att skilja sig. Under sådana omständigheter använder många kvinnor alla lämpliga metoder, inklusive ”skenskilsmässa” för
att minimera motståndet och negativa konsekvenser av separationen. När speciellt männen för vinnings skull går med på en officiell skilsmässa och flyttar
hemifrån samt försöker övertyga omgivning och släkt om nödvändigheten
med skilsmässan, underlättar de i själva verket förutsättningarna för en faktisk
separation. Azar, en 47-årig tvåbarnsmamma, säger:
I själva verket hade jag velat separera länge, men han var omtyckt även
bland min släkt. Hela släkten skulle skylla på mig att jag utan någon anledning har skilt mig. Jag ville inte heller bli osams med honom eller se
honom desperat eller chockad. För att övertyga honom uppmuntrade jag
honom till skenskilsmässa. Han var först skeptisk och orolig för vilka
konsekvenser detta kunde medföra. Men jag övertygade honom om att
vår relation inte alls skulle påverkas av detta… Men det har den väl
gjort. Det blev offentligt för alla att vi skilde oss. Han skaffade en egen
lägenhet och flyttade sedan hemifrån. Han var ändå ofta hos oss. Men
jag blev alltmer oberoende av honom. Plötsligt kunde jag planera
många saker ensam. Efter ett tag blev jag avståndstagande. Slutligen
bröt jag även min sexuella relation med honom. Han anklagade mig för
att jag har lurat honom, men jag var i början inte säker på om jag faktiskt skulle skilja mig. Den nya situationen hjälpte mig att fatta ett definitivt beslut. Även för honom var det lättare att klara sig efter separationen i stället för att få ett skilsmässobesked på en gång. Jag vet inte
hur han skulle reagerat annars.
På så sätt kan skenskilsmässa för många kvinnor vara ett sätt att kliva ur en relation som de är missnöjda med. Det kan också hända att båda parter genomför en skenskilsmässa enbart för ekonomisk vinning. Men konsekvensen av en
136
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 137
KAPITEL 7
skenskilsmässa leder i många fall till att kvinnor i praktiken blir mer självständiga och vågar stå på egna ben. När många av de praktiska skäl och sociala omständigheter som stärker familjebanden försvinner genom skenskilsmässa, ökar sannolikheten för en verklig skilsmässa.
UPPLEVELSER AV SKILSMÄSSOR
I S VERIGE
I IRANSKA FAMILJER
Separation kan leda till olika konsekvenser för män och kvinnor beroende på
omständigheterna. Några faktorer som kan påverka upplevelsen av skilsmässa är följande: Vem som tar initiativet till skilsmässan, ålder vid skilsmässan,
i vilken grad man är beroende av förhållandet, hur eniga man är om att flytta
isär, vem som har vårdnad om barnen, vilket socialt nätverk man har, vilken
socioekonomisk situation man har etc. Allmänt sett kan separation för den ena
parten innebära en frigörelse och/eller en bättre förutsättning för utveckling,
medan det är ett trauma för den andra (Trost, 1993).
Min undersökning visar att iranska kvinnors upplevelse av skilsmässa för
det mesta är positiv trots alla svårigheter, medan det för många män är tvärtom. Det visar sig också att skilsmässor trots detta ofta får dramatiska konsekvenser även för iranska kvinnor. Ändå är det ofta iranska män som drabbas
hårdast.
Männens ökade beroende av äktenskapet
Den viktigaste funktion som sociala relationer har är att skapa trygghet för individen och dessutom vara en handlingsresurs. Risken för social isolering
ökar även med åldern. För ensamstående är risken för social isolering ungefär
tre gånger större än för sammanboende i samma åldersgrupper (Lennartsson,
1991:36–39). Ett svagt socialt stöd är vanligast bland ensamstående män
(ibid.).
Normalt sett är mannens hälsa mer beroende av äktenskap eller en samborelation än kvinnans (Hemström, 1996). Män har i regel starkare motstånd
mot en separation, eftersom de ofta gör större förluster, särskilt när barnen följer kvinnan efter separationen. De har också större tolerans för ett dåligt förhållande och har kanske mindre förväntningar på relationen (Män och separation, 1987). En anledning till detta kan vara att bristande social förankring
är vanligare bland män än kvinnor (Fritzell & Lundberg 1994:32–34). Män är
dessutom räddare för ensamhet (Lennéer-Axelson, 1987:20). Man kan hävda
137
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 138
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
att mannen har ett större ”socialt beroende” än kvinnan inom familjen. Forskning visar att risken att sakna socialt stöd är ungefär dubbelt så stor för ensamstående män som för ensamstående kvinnor (Fritzell & Lundberg, 1994:34).
Att kvinnor trivs bättre än män med att leva ensamma kan delvis bero på
att kvinnor oftast är mer självförsörjande vad gäller sociala kontakter. För det
mesta är det kvinnor som sköter om barnen och sociala relationer inom familjen, och de har lättare att prata om sina problem med sina väninnor. Många
kvinnor i min undersökning tyckte att de ibland inte kunde tala om allt med
sin man och föredrog därför att prata om sina problem med väninnor. Männen
verkar däremot ha svårare att visa sina känslor inför andra vänner och utanför
parrelationen. De brukar snarare göra saker tillsammans än att diskutera sina
känslor. För många män är partnern den enda som de kan tala med om sina
känslor. Med andra ord är en kvinna inte enbart beroende av sin man för en social samvaro. Allt detta innebär att männen blir mer ensamma och sårbara efter en skilsmässa. Forskningsresultat visar att nyskilda män mår ganska dåligt,
klart sämre än kvinnor (Jalmert, 1992). Mannen förlorar ofta även kontakten
med barnen och blir ensam, eftersom han förmodligen saknar riktiga kontakter och nära vänner att tala med.
Men bilden är ännu mer komplicerad. Trots att män oftare än kvinnor
tycker att det är svårare att leva ensamma, visar en annan undersökning att
män har ett starkt socialt stöd och att de inte är mycket mera ensamma än kvinnor (Gähler, 1998). Att män generellt mår sämre än kvinnor efter en skilsmässa beror framförallt på att det sällan är de som tagit initiativet till skilsmässan, menar Gähler. Dock dröjer det ofta inte särskilt länge innan de skilda
männen skaffar en ny partner. En anledning till detta kan vara att män, som är
mer beroende av trygghet och stabilitet i en relation, ofta har mera bråttom att
bilda ny familj. Många kvinnor väljer däremot att leva ensamma i några år efter separationen för att skapa en egen identitet och ett självständigt liv utanför
parrelationen. En annan anledning till att kvinnor dröjer längre med att gå in i
en ny relation än män kan vara att kvinnor oftare har vårdnad om barn och därför har svårare att träffa en ny man. Att vara ensamstående med barn kan dessutom innebära lägre status och attraktion på ”äktenskapsmarknaden” (Gähler,
1998). Man kan inte heller bortse ifrån att kvinnor känner sig mindre ensamma då de ofta bor med sina barn och har mindre behov att söka en nya partner
(ibid.). Allt detta kan förklara varför skilda kvinnor är utan partner längre perioder än skilda män, utan att de känner sig mer ensamma eller mår sämre än
män.
138
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 139
KAPITEL 7
Iranska män som största förlorare vid skilsmässa
Min intervjuundersökning visar att de iranska männens upplevelser av och reaktioner på separationer skiljer sig från de iranska kvinnornas. Många av de
intervjuade männen mår dåligt efter separationen. De lever isolerat och har dålig ekonomi. Abass, en lågutbildad 53-årig man som är arbetslös och bosatt i
Sverige sedan sex år tillbaka, beskriver hur han har det efter skilsmässan:
Min fru lämnade mig redan första kvällen som vi kom till Sverige. Efter den definitiva skilsmässan lever jag helt isolerad. Jag är arbetslös
och har nästan inga sociala kontakter. Jag umgås bara då och då med
min granne som är iransk. För det mesta är jag hemma. Jag har inte träffat mina barn på ett och ett halvt år. Innerst känner jag mig helt krossad.
Men jag försöker bevara min stolthet. Ibland känner jag mig som en nolla. Jag drömmer om att vinna på lotteri för att starta ett nytt liv och ge
pengar till mina barn för att bevisa att jag är någon.
De flesta intervjuade männen upplever att de blivit mycket kränkta av skilsmässan. De brukar förlora en stor del av sina vänner. Deras status efter skilsmässan har sjunkit inför omgivningen. Många har dåliga kontakter med sina
barn. Upplevelsen av att bli lämnad leder ofta till en känsla av bitterhet, vilken försvårar möjligheterna för kommunikation mellan de före detta makar
som har gemensamma barn. De intervjuade männen upplever ofta att möjligheten att bilda en ny familj i Sverige är begränsad för dem, vilket kan förklara varför många fortfarande lever ensamma även flera år efter skilsmässan.
Det kan också förklara varför en del iranska män har börjat gifta sig genom
”importäktenskap”.
Iranska kvinnors upplevelser av skilsmässa
Att det ofta är kvinnorna som tagit initiativ till skilsmässa kan innebära att de
i större utsträckning upplever det som en frigörelse snarare än som ett trauma.
Ändå medför skilsmässan stora svårigheter även för många kvinnor.
I allmänhet har ensamstående föräldrar lägre utbildning, sämre förankring
på arbetsmarknaden och sämre ekonomiska resurser än sammanboende föräldrar (Gähler, 1998). De ekonomiska svårigheterna kan dessutom vara ännu
större bland ensamstående iranska kvinnor med barn, då de i genomsnitt har
sämre inkomst än svenska kvinnor (Social och ekonomisk förankring bland
invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999). Även många av de
iranska frånskilda kvinnornas barn mår dåligt efter skilsmässan, som sällan
139
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 140
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
skett i enighet. Ändå ångrar inte majoriteten av de intervjuade iranska kvinnorna skilsmässan. Sara, 40 år och med tre vuxna barn, berättade:
Jag har blivit mer ensam. Det är jobbigt att fostra barnen på egen hand.
Men jag vill hellre leva ensam än bilda en ny familj på samma villkor
som tidigare. Jag tror att äktenskapet skulle sett annorlunda ut om männen försökt acceptera sina nya villkor.
Nazi, en 37-årig framgångsrik kvinna som bildade en ny familj med en svensk
man och känner sig lycklig, berättar om svårigheter under de första åren efter
skilsmässan som hon aldrig kunnat förutse:
Livet strax efter skilsmässan var mycket tuffare än vad jag kunde ana.
Jag var ensam. Det var mycket tufft att uppfostra två barn utan någon
hjälp från deras pappa. Han vägrade dela vårdnaden och vägrade även
träffa dem. Allt detta för att straffa mig och göra det omöjligt för mig att
ha tid att träffa andra män. Dessvärre var det många av våra gemensamma vänner som avbröt sina kontakter med mig. I vissa fall var det
kvinnan som var rädd att en frånskild kvinna kunde bli en konkurrent
för henne och tilltala hennes man. I andra fall var det mannen som var
rädd att en frånskild kvinna kunde bli en förebild för hans fru och därför avbröt de kontakten.
Flera av de intervjuade kvinnorna hade inlett relationer med svenska män.
Vissa ansåg att deras svenska partner behandlade dem illa, men en del var nöjda. De flesta känner sig mer respekterade och mer jämlika med de svenska
männen. De upplever att svenska män har lättare att acceptera sin roll som
styvfar än de flesta iranska män har.
Några av de frånskilda – framför allt kvinnor – har inte ens informerat sina
föräldrar och släktingar i hemlandet om sin situation förrän flera år efter separationen. Konsekvenser av att informera sina släkter i hemlandet kan ibland,
speciellt för kvinnor, bli en extra belastning. Parvin, en 53-årig mamma med
fyra barn som varit gift med sin yngre kusin och är en av de få kvinnor som
blev lämnad av mannen, säger:
Vi har försökt att dölja våra konflikter under alla dessa år. Även flera år
efter separationen har ingen av oss informerat släktingarna i hemlandet.
De kunde inte hjälpa till därifrån. Vad är då vitsen att oroa dem och göra
dem besvikna? Kanske ska vi leva ihop igen. För dem är det bara skamligt att omgivningen får veta att deras barn har separerat utomlands.
140
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 141
KAPITEL 7
Vårdnadstvist: ett vanligt fenomen bland iranier i Sverige
I allmänhet söker invandrare oftare hjälp än svenskar hos familjerätten i samband med frågor kring vårdnadsfrågor, i stället för att söka hjälp hos familjerådgivare i syfte att bearbeta sina inbördes relationer. I en undersökning
om barn och skilsmässor i invandrarfamiljer som Rädda Barnen gjorde 1993
framkom att 83 procent av paren inte haft någon rådgivning överhuvudtaget i
samband med skilsmässan. I den svenska jämförelsegruppen var motsvarande
andel 67 procent. Däremot var de berörda männen invandrare i 61 domar av
113 som gällde tvistemål om vårdnad vid Stockholms tingsrätt 1995 (Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige, 1996:126–128).
En förklaring till detta är att svenska familjer som står inför en separation
ofta inte är främmande för att få hjälp från familjerådgivare för att lösa sina
problem. För en del invandrarfamiljer kan det dock vara svårt eller otänkbart
att låta en för familjen obekant person blanda sig i det mest privata. Detta kan
vara särskilt svårt för män som känner sig kränkta när de träffar familjerådgivare. Dessutom fruktar många män att om de söker hjälp hos en familjerådgivare kan de tvingas till en lösning som de uppfattar som svensk. Detta
leder till att invandrarnas egna nätverk, i form av släkt och vänner, blir den
viktigaste källan för hjälp och stöd.
En annan enkätundersökning från Socialstyrelsen till 15 familjerådgivningsbyråer och 18 familjerättsenheter i olika kommuner visar samma resultat. Bland iranier är oenigheten i vårdnads- och umgängesfrågor i samband
med skilsmässa högst, tätt följd av oenigheten bland latinamerikaner (Att skiljas i främmande land, 1997:10–12). Flera män i min undersökning, som var
besvikna för att hustrun ville skiljas, har hämnats genom att försöka få ensam
vårdnad om barnen. De anklagar ofta kvinnorna för att de behandlar barnen
illa, att de lämnar barnen ensamma och går ut med sina pojkvänner eller manliga bekanta, eller att deras barn kan utnyttjas sexuellt av de nya pojkvänner
som deras fruar har skaffat efter skilsmässan. Några män som känner att de
inte har någon chans att vinna vårdnadstvister kan gå så långt att de tar barnen
med sig och försvinner från landet. Under 1990 rapporterades att 52 iranska
barn och deras fäder ”försvunnit” från europiska länder (Hendesi, 1992).
Barnen drabbas hårt
Som tidigare nämnts visar forskning att separationen i och för sig inte nödvändigtvis har negativa konsekvenser för barnen, åtminstone inte i ett längre
perspektiv. Vad som är viktigast för barnens upplevelse av separationen är om
141
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 142
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
föräldrar flyttar isär i samförstånd eller inte (Edvall, 2000:144; Att skiljas i
främmande land, 1997:5). Det är svårt att utifrån mitt material få en tydlig
uppfattning av barnens upplevelse av skilsmässan, eftersom jag inte har intervjuat barnen. Ändå ingår i många fall i föräldrarnas berättelse att barnen har
drabbats hårt av skilsmässan. Mehri, en 43-årig kvinna, berättar att den dramatiska skilsmässoprocessen och våldet allvarligt har skadat hennes son:
Vid ett tillfälle som min före detta make misshandlade mig, slog han
sönder fönstret samtidigt som han skrek högt. Min lilla son blev så
skrämd och chockad att han inte kunde tala under en period efteråt och
fick vård hos en psykiatriker. Han har senare börjat stamma. Under en
lång tid ville han inte ens träffa sin pappa.
I vissa fall berättar kvinnorna att deras barn inte längre vill träffa sina pappor
och i andra fall att mannen inte fick möjligheten att ens träffa barnen. I några
fall hade pappor också relativt lite kontakt med sina barn. Detta berodde på att
den före detta mannen hade flyttat till en annan stad eller på andra hinder. I intervjuerna framgick också att den ena parten ofta försökte övertyga barnen att
motparten var skyldig och svartmålade henne/honom framför barnen. Barnen
som känner sig som ”gisslan” i sådana situationer kan uppleva allt detta mycket hårt. Ändå berättar kvinnor i många fall att deras barn i början har försökt
att sätta press på dem att återförenas, men att de senare har givit upp hoppet
och känner sig nöjda med situationen. I de fall där föräldrarna skilde sig i samförstånd berättar kvinnorna eller männen att deras barn är nöjda och ibland
upplever att det är häftigt att de har två hus att tillbringa sin tid i. I några få fall
har barnen bott en vecka hos ena föräldern och en vecka hos den andra. Ändå
har barnen i de flesta fall bott permanent hos mamman eller enbart under helgerna bott hos pappan.
En försiktig tolkning av allt detta kan vara att de dramatiska skilsmässoprocesserna bland iranier i Sverige är en stor påfrestning för barnen.
Risken för negativa konsekvenser av skilsmässor för barnen kanske kunde minimeras om föräldrar kunde skilja sig i samförstånd. En annan tolkning kan
vara att barnen i det långa loppet upplever en mer stabil och trygg situation efter skilsmässan, jämfört med den period då de levde i konfliktfyllda relationer.
142
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 143
KAPITEL 7
Skilsmässans positiva effekter på iranska män
För många iranska män är familjen den allra viktigaste delen av tillvaron som
de försöker behålla till varje pris. Mina undersökningsresultat visar tydligt att
de ofta misslyckas så länge de vill tillämpa gamla patriarkala metoder mot en
hustru som inte är särskilt beroende av mannen. Män som anpassar sig till nya
villkor lyckas däremot förändra relationen till en mer jämställd sådan (se kapitel 8).
Ändå är skilsmässans effekt på männens attityder varierande. I många fall
blir männen mer skeptiska till kvinnors rättigheter och jämställdhet. De anklagar de iranska kvinnoföreningarna som uppmuntrar kvinnorna till skilsmässa. En del försöker bilda en ny familj med en mer patriarkal struktur genom att ”importera” en hustru från hemlandet (se nästa kapitel). Men i andra
fall får skilsmässan även positiva effekter på männens beteende och attityder.
En del frånskilda iranska män i undersökningen försöker anpassa sig mera till
kvinnans krav i det nya förhållandet. En anledning till detta kan vara att de har
lärt sig en del av sina tidigare förhållanden. De kan också frukta att den nya
relationen går samma öde till mötes som den de har upplevt tidigare, vilket bidrar till att de försöker skärpa sig. En del iranska kvinnor i undersökningen påstår att deras makar beter sig mer jämställt i relationer med svenska kvinnor
än med dem. Det kan ligga något i detta. Svenska kvinnor kanske ofta ställer
högre krav på relationen och har större maktresurser att genomdriva sina krav.
Forskningsresultat visar att de kvinnor som har en relation med en jämställd man oftare är nöjda än kvinnor som har en ojämlik relation (Ahrne &
Roman, 1997). För många invandrarmän gäller det att med samhällets hjälp
anpassa sig till det nya samhället och acceptera kvinnans nya roll, vilket en del
lyckas med. I annat fall kan de gå samma öde till mötes som adelsmannen i
denna persiska historia:
En adelsman trillade i en djup brun. En vänligt sinnad man kom förbi
och erbjöd sig att med hjälp av ett rep få upp adelsmannen. Adelsmannen vägrade dock att ge upp sin stolta hållning och att ta bort händerna
från höften. Han resonerade så att om han skulle ta bort händerna, så
vore han inte adelsman. Därför förblev adelsmannen kvar i den djupa
brunnen!
143
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 144
K APITEL 8
S AMMANHÅLLNING
AV
IRANSKA FAMILJER I S VERIGE
Jag har tidigare framhållit att iranska familjer i Sverige är en långt ifrån homogen grupp. En stor del av de iranier som kom till Sverige har sina rötter i
moderna och urbaniserade kärnfamiljer i Iran. Ändå varierar deras upplevelser av invandringen och invandringens betydelse för familjelivet. Invandringen till Sverige innebar exempelvis för en del iranska familjer en klassresa
uppåt, medan det var tvärtom för andra. För en del innebar invandringen att
konflikter inom familjen intensifierades allt mer, medan invandringen i andra
fall innebar startpunkten för en konstruktiv bearbetning av gamla konflikter.
Utvecklingen varierar emellertid mycket mellan familjer med olika socioekonomisk och kulturell bakgrund. Medan en del försvarar de icke-jämställda familjerna och ifrågasätter de nya alternativa formerna av familjebildning och
parförhållanden i Sverige, ser andra det som positivt att förhållandet efter invandringen utvecklats mot ökad jämställdhet.
I det föregående kapitlet redovisades utifrån intervjuundersökningen hur
invandringen har lett till en maktförskjutning i familjerna, vilket ökade sannolikheten till öppna konflikter och skilsmässor bland intervjudeltagarna.
Men detta är inte de enda mönster som utvecklades bland iranska familjer i
Sverige. Trots alla påfrestningar och förändringar som invandringen inneburit, har många iranska familjer lyckats hålla samman. Frågan är hur maktfördelningen inom dessa familjer ser ut, vilken sorts konflikter som brukar förekomma och hur makarna förhandlar och löser dessa konflikter.
I detta kapitel redovisas resultaten av en intervjuundersökning med iranska par som var gifta i Iran och lever ihop i Sverige. Hur och varför en del fortfarande lever i konfliktfyllda förhållanden kommer att beskrivas. Här fokuseras mest på beskrivningen av hur resursskillnader mellan kvinnor och män kan
ligga bakom sammanhållningen i familjen. Det vill säga hur kvinnor som har
sämre maktresurser i mindre utsträckning är motiverade att tillämpa sortistrategin i konfliktfyllda relationer. Här kommer speciellt fenomenet ”importäk144
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 145
KAPITEL 8
tenskap” bland iranier att redovisas. En del iranska män bildar eller ombildar
familjer genom ”importäktenskap” bland annat på grund av att kvinnor i sådana äktenskap ofta har sämre maktresurser. Här redovisas även hur en del
iranska kvinnor – framförallt de lågutbildade som tillhör visa etniska minoriteter i Iran – ofta inte har några stora krav på relationen utan känner sig nöjda.
De har ofta traditionella uppfattningar om könsroller, och i vissa fall är de rädda för att mannen ska gå ifrån dem. Släktens involvering i familjerelationen
och dess betydelse för familjesammanhållningen kommer också att redovisas.
Slutligen kommer en annan variant av familjeförhållande bland intervjudeltagarna att redovisas, nämligen de relativt jämställda relationerna. Här redovisas också hur en del framgångsrika och välutbildade kvinnor kände sig nöjda
med relationen tack vare att deras makar försökte anpassa sig till de nya villkoren. Det vill säga hur en jämnare maktfördelning inom iranska familjer har
lett till en utveckling mot en ny stabilitet, som baserar sig på jämställda värderingar.
MISSNÖJDA KVINNOR
SOM STANNAR KVAR I KONFLIKTFYLLDA RELATIONER
Att leva ihop är inte nödvändigtvis ett evigt fenomen. Många av de makar som
lever ihop idag kan skilja sig i morgon. Medan många som är missnöjda med
sitt förhållande lämnar detta, är andra inte tillräckligt motiverade för separation. Man kanske vill stanna kvar i relationen för barnens eller för släktens
skull. Det kan i själva verket handla om att man är ekonomiskt, emotionellt eller på andra sätt beroende av relationen. Det kan också handla om brist på
självkänsla, rädsla för ensamhet, rädsla för motpartens eller omgivningens reaktion eller andra eventuella negativa konsekvenser av skilsmässa. Man
kanske är gammal, har någon allvarlig sjukdom eller inte känner sig tillräckligt attraktiv för att hitta någon annan. Därför känner man sig inte mogen att
skilja sig.
Det är inte heller ovanligt att en del misshandlade kvinnor stannar kvar i
relationen för att de älskar sin man eller har en förhoppning om att framtiden
löser deras konflikter. Ju mer man känner sig beroende av relationen och ju
mindre alternativ man har, desto mindre risk att man lämnar relationen, även
om den skulle vara konfliktfylld. Allt detta kan förklara varför framförallt
många missnöjda kvinnor stannar kvar även i konfliktfyllda relationer.
Att ha ett kollektiv- och familjeorienterat kulturellt arv komplicerar situationen vid familjekonflikter, speciellt inom många invandrargrupper, inklusi145
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 146
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
ve den iranska. Å ena sidan kan detta kulturella arv uppmuntra parterna att
hålla ihop trots familjekonflikterna. Å andra sidan kan man inte lösa intressemotsättningar och konflikter genom att ignorera dem. Den individualistiska
livsstilen och kulturen i Sverige innebär dessutom att individen alltmer tänker
på sig själv och sina intressen. Under dessa omständigheter ökar sannolikheten att alltfler intensiva konflikter förekommer i relationen, utan att det nödvändigtvis leder till skilsmässa. En del av de gifta par som intervjuades var så
osams att det inte ens gick att intervjua båda makarna, ändå var de fortfarande ihop. Några förklarade att det har hänt att de ibland blivit så osams med sin
partner att skilsmässa verkade som den enda utvägen, men att de ändå återvände till varandra.
Vid intervjun med Janet, en 38-årig armenisk kvinna som var lågutbildad
och har en 14-årig flicka, befann sig hennes make i det andra rummet, men jag
fick inte ens chansen att se honom. I stället fick flickan närvara vid intervjun.
Janet jobbar som städare. Hon berättar att hon inte kan föda ett andra barn trots
att hon gärna vill. Hon berättar om grunden för konflikten med maken på följande sätt:
Det händer ibland att vi blir osams. Vem kan hävda att han/hon aldrig
upplevt någon konflikt i sin relation? Då kommer han och lugnar ner
mig. Han hjälper till med hushållsarbetet. Även min syster kritiserar
mig och undrar om jag inte skäms för att min man sysslar med hushållsarbete. Jag argumenterar att ingen tvingar honom. Han gillar att gå ut
och umgås mycket med andra människor och dricka. Men jag påminner
honom om hans familjeansvar som är det viktigaste. Jag uppskattar våra
traditioner och familjenormer mycket. När det gäller vår dotter är det
jag som bekymrar mig mer om hennes framtid. Jag har stränga regler för
barnuppfostran. Hon kan ha pojkvän men hon får inte gå ut med kort
kjol och kan inte ha ett riktigt förhållande med någon före giftermålet.
Man måste akta sig för dem som man umgås med. Men min man bryr
sig inte lika mycket som jag om allt detta, trots att han är lika kritisk mot
sexuella friheter i Sverige som jag är. Alla säger att jag är mycket dominant och att det är tack vare min makes tålamod som vår relation fungerat hittills.
I svar till en fråga om deras konflikter kan leda till skilsmässa säger Janet:
Jag kan inte tänka mig att skilja mig från honom. Ingen kan fylla hans
plats för min dotter. Svenska män bryr sig inte ens om sina egna barn,
hur ska han bry sig om mitt barn. Iranska män vill inte heller gifta sig
med kvinnor som har barn.
146
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 147
KAPITEL 8
Det är svårt att avgöra om det framförallt är hennes traditionella synsätt på familjerelationen som motiverar hennes starka vilja att ha kontroll över sin
make. En annan eventuell förklaring till detta kan vara att hon känner sig otillräcklig därför att hon inte kan få fler barn.
Förutom det kulturella arvet kan många andra faktorer, såsom brist på nätverk och brist på kunskap om möjligheter i det nya samhället, påverka paret,
vilket leder till att de känner sig beroende av den existerande relationen. Speciellt kan rädsla för ensamhet efter separationen bidra till att även en del yngre och välutbildade iranska kvinnor ibland överväger att stanna kvar i en konfliktfylld relation. Fariba, en 38-årig välutbildad kvinna med två barn som har
bott 12 år i Sverige och är hemspråklärare i skolan, berättar att hon har separerat två gånger, utan att skiljas officiellt. Men efter en period har hon övervägt att prova relationen med maken igen. Hon motiverade sitt beslut på följande sätt:
Jag blev mycket ensam efter separationen. Jag hade inte tid att ens umgås med andra människor. Ekonomiskt blev jag mycket pressad. Jag var
tvungen att jobba jämt. Även barnen pressade mig att de ville att jag och
deras far skulle leva ihop. Han önskade att få en ny chans och lovade
också att skärpa sig. Jag tycker också kanske det är bäst, trots att jag inte
har några känslor för honom längre.
Dessutom kan många iranska kvinnor välja att stanna i en konfliktfylld relation på grund av rädsla för att mannen vid en eventuell skilsmässa tar barnen
med sig och flyr till Iran. Som tidigare nämnts kan hot och våld – åtminstone
under kortare perioder – också ha en avskräckande effekt, vilket leder till att
många stannar kvar i en konfliktfylld relation mot sin vilja. Men även en negativ syn på skilsmässa kan leda till att många prioriterar en konfliktfylld relation framför skilsmässa. Omgivningens syn på skilsmässa kan påverka parets beslut om hur de hanterar sina konflikter.
SLÄKTENS
BETYDELSE
En undersökning av turkiska familjer i Sverige (Akpinar, 1998) pekar på att
en stark och tät kontakt med föräldrar och övriga släktingar och deras aktiva
stöd till relationen kan förstärka familjesammanhållningen. Speciellt vid familjekonflikter fungerar ofta släktingar som familjerådgivare och motverkar
därigenom skilsmässa som en eventuell lösning. Dessutom skapar en sådan
147
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 148
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
relation ett socialt nätverk och är en resurs som kan stödja familjen både emotionellt och materiellt, vilket i sin tur kan motverka frustration inom familjen.
Min undersökning bekräftar delvis denna bild. En del intervjudeltagare betonar att då släktingar ingriper vid konflikter har detta bidragit till konfliktlösning vid flera tillfällen. En del anser däremot att det är lättare att skiljas i Sverige, därför att bland annat föräldrar och släktingar bor långt borta och därmed
inte kan påverka dem att leva ihop mot sin vilja.
Många betonar att släkten alltid brukar medla vid konfliktsituationer, vilket ofta resulterar i att man avstår från sina krav och ”löser” sina konflikter eller åtminstone låtsas komma överens. Det är dessutom svårare för de par som
är kusiner att skiljas. I dessa fall upplever släkterna att det kan vara mer motiverat att ingripa vid familjekonflikter.
Kejvan, som är en 50-årig man med fyra barn, gifte sig med sin jämnåriga kusin när de var 18 år gamla. Han lever i en relation där han inte känner sig
tillfredsställd. Han var en av de få männen i mina intervjuer som tog initiativ
till att skiljas. I Iran var han skådespelare och kulturellt verksam. Flera år efter invandringen lämnade han sin relation, eftersom han inte upplevde sitt familjeliv som attraktivt och stimulerande. Men Shahla, hans jämnåriga fru,
som hade gymnasieutbildning från Iran, ville inte skiljas. Hon hade traditionella värderingar och vägrade berätta för sina släktingar i Iran om sin situation
även flera år efter det att de hade flyttat isär. Slutligen återförenades de.
Kejvan berättar om släktskapets betydelse för familjesammanhållningen och
betonar att när makarna är nära släkt med varandra, blir en skilsmässa ännu
svårare, eftersom familjens respektive släkter känner sig mer motiverade att
blanda sig i för att rädda äktenskapet. Att vara kusiner och gifta med varandra innebär dessutom att banden blir starkare. Han menar att kontakten ofta
fortsätter även om man flyttar isär. Han tillägger:
Jag har upplevt en allvarlig identitetskris och tomhet efter det att jag
hade flyttat hemifrån. Jag var helt ensam och kände mig som en förlorare. Jag låg under lång tid på en psykiatrisk avdelning. Men min fru
ställde upp för mig och gav mig sitt stöd även flera år efteråt, trots att
jag lämnade henne i praktiken. Jag känner mig ännu inte nöjd, men jag
kunde inte låta bli att ta hänsyn till henne och mina barn som mådde dåligt när jag har flyttat hemifrån. Därför återvände jag till relationen.
Det är svårt att avgöra om det framförallt var hänsyn till barnens och fruns behov som var avgörande för Kejvan att återvända till relationen. Ett annat motiv till detta kan vara en försämring av hans situation efter det att han hade flyttat hemifrån, som ökade hans beroende till sin familj. Vad som är mer uppen148
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 149
KAPITEL 8
bart är att det skulle vara betydligt svårare att ens försöka skiljas, om deras
släktingar befann sig i Sverige, vilket makarna själva betonar.
Även en del skilda iranier i den tidigare undersökningen berättade att det
vore ytterst osannolikt att konflikten mellan parterna kunde gå så långt som
till att de skulle skiljas, om släktingar hade bott i deras närhet i Sverige.
Men bilden av släktens påverkan på relationen är mer komplicerad och i
många fall paradoxal. Släktens medlande roll vid familjekonflikter kan i
många fall innebära en ökad press på kvinnan att visa större tolerans mot mannens beteende, trots sitt missnöje. Detta kan i sin tur öka männens maktresurser över kvinnor. Min undersökning visar att diskussionen kring släkt och föräldrars inblandning i parrelationen också är ett av de mest aktuella konfliktämnena i många iranska familjer i Sverige. Det är inte ovanligt att parets olika släkter väljer sida i konflikten och stödjer en av parterna, medan man avvisar den andra. Genom sin inblandning i parrelationen kan de skapa problem
och intensifiera konflikter. Många invandrarkvinnor litar dessutom inte längre på att släkten ska kunna hjälpa dem när de har samlevnadsproblem. Samad
och Vida, som är 51 respektive 46 år gamla har en gemensam 18-årig dotter,
var båda välutbildade i hemlandet och säger att de känner sig lyckligare här i
Sverige, trots att deras släktingar bor långt borta. Samad säger:
Trots att vi längtar efter att träffa våra föräldrar och släktingar, blev vår
relation mer harmonisk efter invandringen. I Iran hade ofta mina och
min frus föräldrar sina skilda åsikter om hur vi skulle leva. De brukade
blanda sig i vårt familjeliv, i hushållets ekonomi, och i barnens uppfostran. Konflikter mellan våra föräldrar och syskon tillhörde vardagen,
vilket ibland ledde till att vi själva hamnade i konflikter med varandra.
Nu känns det skönt att vi slipper sådant onödigt tjafs och bråk och att vi
istället kan hantera våra egna konflikter.
Det var flera av intervjudeltagarna som påpekade att en tätare relation med
föräldrar och syskon ofta har orsakat konflikter mellan makarna. Det är vanligare att sådana konflikter äger rum mellan mannens mor och systrar och med
hans fru. Å andra sidan pekar forskning på att den nya situationen kan bidra
till att fler invandrarfamiljer lever i en konfliktfylld situation (Att skiljas i
främmande land, 1997). Anledningen till detta är att de saknar den medling
som de brukade få från sina släkter, medan de – framförallt männen – inte är
vana vid att få hjälp av familjerådgivare i det nya landet. Invandrarfamiljer är
underrepresenterade bland dem som söker familjerådgivning, medan allt fler
svenskfödda familjer idag söker rådgivning vid familjekonflikter (Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige, 1996:126–128).
149
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 150
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Patriarkala kretsar motverkar jämställda relationer
Vissa studier visar att nätverket och dess storlek och intensitet kan inverka
mycket på individens välbefinnande. Större nätverk med större intensitet i
umgänget har positivare effekter än ett mindre nätverk med en större distans
(Wilcox, 1981). I ett stort nätverk är det större sannolikhet att individens multipla behov och intressen kan tillfredsställas. Det sociala nätverkets inflytande är emellertid inte alltid av positivt slag. Vissa relationer kan inverka negativt och öka individens problemfyllda upplevelse av situationen.
Ett problem för många iranier i Sverige är att omgivningens inställning
styr deras handlingar mer än vad de egna attityderna gör. Ett nätverk med en
patriarkal syn på familjen kan hindra utvecklingen mot jämställdhet bland
iranska par i Sverige. Resultatet av grupptrycket blir för en del iranska kvinnor att de tar ”hänsyn” till omgivningen och döljer sina önskemål. Många
kvinnor som kanske vill skiljas håller ihop eller skjuter fram en eventuell
skilsmässa av rädsla för omgivningens reaktion. Andra, som ville ha en icketraditionell relation, blir tvungna att delvis anpassa sig efter omgivningens
krav och förväntningar. Mina, 50 år gammal, mor i en flerbarnsfamilj, är förutom förvärvsarbetande även aktiv i det iranska föreningslivet i Sverige. Hon
berättar:
I själva verket är det jag som har mest inflytande på hushållsbudgeten,
hur barnen skall uppfostras och de viktigaste besluten och åtgärderna.
Ändå försöker jag att vara smart och dölja detta för honom och speciellt
för våra vänner, eftersom han kan bli kränkt.
Frågan är i vilken grad man kan acceptera sådana attityder som jämställda.
Det är kanske snarare tvärtom, ett tecken på att de traditionella könsrollerna är
så starka även bland paren som upplever sig som jämställda att dessa känner
sig ”tvungna” att ta hänsyn till patriarkala normer från omgivningen. En del
tenderar istället att isolera sig och bryter kontakten med sin iranska umgängeskrets när de upplever negativa attityder från omgivningen. Bijan och hans fru
Marjam, tvåbarnsföräldrar som är 38 respektive 36 år gamla och har gymnasieutbildning från Iran, beslutade att inte längre umgås med andra. Han säger:
Många av mina manliga kompisar kritiserar mig för att jag inte har någon kontroll över min fru. De säger att hon bestämmer över mig och
undrar varför jag låter henne prata eller till och med dansa med andra
män. De säger också att det inte är bra att hon är programledare i en persisk närradio. De säger att jag har förlorat min manlighet. Det känns
150
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 151
KAPITEL 8
jobbigt och jag blir mobbad. Jag fick till och med kritik därför att jag berättade allt detta för Marjam. De säger att även deras fruar tycker likadant. Jag tror att många kvinnor är avundsjuka för att Marjam är aktiv
och kan röra sig fritt, vilket de inte kan göra själva. De ville gärna se att
vi skiljer oss. För att undvika alla dessa besvär bestämde vi oss att avbryta våra kontakter med de flesta av våra iranska vänner och bekanta.
”IMPORTÄKTENSKAP”
Några av de äktenskapliga relationer som förekommer hos iranier och andra
invandrargrupper är ”importäktenskap”. Motivet för och former av importäktenskap varierar mellan olika invandrargrupper. Män, såväl svenskar som
invandrare, som misslyckats med att skaffa sig en partner i Sverige, väljer
ibland att vända sina blickar mot kvinnor från andra länder – oftast ekonomiskt mindre gynnade länder – och hämtar en fru därifrån. Importäktenskap
kan också förekomma som ett arrangerat äktenskap, vilket i många fall handlar om invandrarungdomar, speciellt flickor, som gifter sig med någon landsman utanför Sverige och hämtar honom/henne till Sverige.59 Vissa forskare
menar att arrangerade äktenskap för flickor i praktiken innebär en form av
tvångsäktenskap (Schlytter, 2002). Förväntningarna på flickan är att det framförallt är föräldrarna som ska bestämma vem hon bör gifta sig med. Både de
socialiseringsnormer som formar flickor samt de sanktioner som de kan utsättas för i fall de vägrar följa föräldrarnas ord, innebär att det i stor utsträckning liknar tvångsäktenskap (ibid.).
Vi har inte tillräckligt med statistiska data om i vilken omfattning ”importäktenskap” äger rum bland iranier. I vissa invandrargrupper, t.ex. turkiska, är
det antagligen vanligare att både kvinnor och män genom importäktenskap
bildar familj. Bland iranier i Sverige, där en relativt stor majoritet är män,
handlar importäktenskap däremot vanligtvis om giftermål mellan iranska män
som sedan länge är bosatta i Sverige och kvinnor som befinner sig i Iran.60
Anledningen till denna sorts ”importäktenskap” bland iranska män kan
vara varierande. För en del män är det kanske svårt att inleda ett förhållande i
Sverige eller klara av de höga förväntningar som kvinnor har i Sverige. En del
av dessa män anser att svenska kvinnor vägrar att gifta sig med dem, att det
inte finns så många ogifta iranska kvinnor i Sverige och att de i varje fall är
färre än ogifta iranska män. Därför har de inget annat val. Andra menar att de
har upplevt ”blandäktenskap” som ofta har varit frustrerande och slutat med
separation. Svårigheter i den språkliga kommunikationen, skilda kulturella
151
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 152
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
bakgrunder och olika syn på barnuppfostran återfinns bland de anledningar
som kan leda till konfliktfyllda relationer eller separation i blandäktenskap.
En del tycker att relationer med kvinnor som redan har barn från ett tidigare
förhållande kan vara problematiska. Att barnens pappa blandar sig i är ett av
de vanligaste problemen.61 Statistiska data visar att (se kapitel 1) barn före giftermålet ökar sannolikheten för separation. Att gifta sig med en ”oskuld” är
också ett skäl för många ”importäktenskap”. Ändå brukar man hänvisa till att
äktenskapsmarknaden är begränsad för iranska män i Sverige. Allt detta kan
ligga bakom valet av den sorts äktenskap som förekommer bland de iranska
männen i Sverige. Men få iranska kvinnor har ”importerat” sina män från
hemlandet.
I själva verket handlar importäktenskap ofta om en maktfråga, det vill
säga att män som gifter sig på så sätt strävar ofta efter att få större makt och
inflytande över kvinnan. Man utgår ifrån att de kvinnor som har lägre krav på
relationen blir mer beroende av dem och i större grad kan bli attraherade av att
leva med män som har bättre förutsättningar än dessa kvinnor. I en undersökning av 25 iranska par i USA som gifte sig genom ”importäktenskap” framgår
att många iranska män anser att iranska kvinnor i USA vill vara överlägsna i
relationen och härmar amerikanska kvinnor (Abjane, 1993). Därför valde dessa män att ”importera” sina fruar från Iran. Dessutom finns det en del män som
anser att de är blyga och har svårt att träffa kvinnor i Sverige. Arrangerade äktenskap via importäktenskap kan därför vara en lösning. Många av dessa män
befinner sig i medelåldern och vill gärna gifta sig med en yngre kvinna. Bland
en del sådana par finns en stark tendens att mannen isolerar kvinnan från omgivningen. Männen är relativt isolerade i sina sociala relationer och har svårt
att träffa andra kvinnor.
Som redovisades i föregående kapitel är sannolikheten stor att invandring
till Sverige leder till nya konflikter och separation mellan många iranska makar som varit gifta under en längre period och känt varandra även före giftermålet. Situationen för dem som inte kände varandra särskilt väl före giftermålet kan vara ännu osäkrare. Sannolikheten för intressemotsättningar kan i
dessa fall vara ännu större. En del män överdriver sin position i det nya landet. Många av dessa kvinnor får en chock när de får en närmare bild av sin makes livssituation i Sverige efter invandringen (Abjane, 1993). Deras förväntningar motsvaras helt enkelt inte av den verklighet som de möter, vilket kan
intensifiera konflikterna i dessa familjer och ökar sannolikheten för separation. Mohsen, en 39-årig man som är mitt i en skilsmässa, berättar:
152
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 153
KAPITEL 8
Jag gifte mig i Turkiet. Det var mina föräldrar som kände henne från
Iran och presenterade oss för varandra. I Turkiet var allt bra. Så småningom gifte vi oss där och hon kom ett tag senare till Sverige. Det verkade som att hon hade en helt annan bild av mitt liv i Sverige. När hon
upptäckte att jag hade en enkel lägenhet och inte så stora inkomster,
blev hon chockad. Hon började så småningom bråka med mig och anklaga mig för att jag hade lurat henne. Först tänkte jag att om vi skaffar
barn kommer allt att bli bättre. Men det hjälpte inte, snarare tvärtom.
Hon ville snabbt lära sig språket och utbilda sig, därför struntade hon
helt och hållet i att ta ansvar för barnet. I själva verket var det mest jag
som tog hand om barnet för att hon skulle hinna med att plugga. Men
det hjälpte inte. Hon blev allt mer aggressiv och anklagade mig för att
jag hade förstört hennes liv. Hon brukar skrika högt vid grälen, vilket
påverkade barnens psykiska hälsa. Vi umgicks inte mycket med folk,
men de få nära vänner som fanns runt omkring oss kunde inte heller
hjälpa till. Vi blev båda trötta på situationen. Hon ville skiljas och lämnade mig, men jag ville gärna att vi hittade en lösning för barnens skull.
Barnen är små och behöver oss båda.
En undersökning i Iran om kvinnor som gifter sig genom ”importäktenskap”,
visar på de stora problem som dessa kan medföra (Shah Moradi & Tarighi,
2000). Många kvinnor som gifter sig på det viset vill framförallt frigöra sig
från de ansträngande villkoren för kvinnorna i Iran. Traditionella normer, omgivningens inblandning i individens privatliv och föräldrars påtryckning att
gifta bort sina döttrar tidigt, är några av de viktiga faktorer som motiverat
många kvinnor till sådana äktenskap. Denna påtryckning skapar en känsla av
att dessa ogifta kvinnor bara är en belastning för sina föräldrar. Speciellt för
kvinnor som saknar arbete och inte har så många sociala relationer finns det
inte mycket annat att välja på. Många av de kvinnor som gifter sig genom importäktenskap tycker att det är värt att prova detta. De vill komma till väst och
giftermål är den enda möjligheten. Andra kvinnor pekar på sina mödrars upplevelse av äktenskap och familjegräl som ingår i vardagslivet i Iran, vilket gör
att blotta tanken på att bilda familj skrämmer dem. En del kvinnor pekar på att
det inte finns något hopp för dem om framtiden, att skaffa jobb och göra karriär i Iran.
Men det är inte alla kvinnor i denna undersökning som är besvikna på sättet de har gift sig på. En del av de kvinnor som gift sig genom importäktenskap
var nöjda därför att de kunde utbilda sig utomlands. Andra kunde få bättre
ekonomi och nå materiella tillgångar. Dessutom uppskattar många möjligheten att skaffa barn utomlands i en miljö med bättre förutsättningar för barnens
uppfostran och omsorg. Men det finns personer som gifter sig enbart för att få
153
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 154
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
uppehållstillstånd och kunna leva utomlands, utan att ha något intresse för den
blivande maken. En del av de tillfrågade menar att det inte är så stor skillnad
mellan importäktenskap och giftermål i Iran. För även i Iran är det vanligt att
man inte känner varandra så väl före giftermålet.
Ändå behöver relationen bland dem som ingått importäktenskap inte alltid vara instabil. Brist på maktresurser hos kvinnorna kan leda till att dolda
konflikter mellan makarna inte leder till öppna konflikter. Asghar, en 42-årig
man har träffat sin nuvarande fru Mojgan, 32 år gammal, som hade gymnasieutbildning från Iran och för tillfället var hemmafru, genom ett arrangerat äktenskap. Han har två barn i sitt första äktenskap med en iransk kvinna som han
var gift med mellan 1980 och 1990. Han flyttade tillsammans med sin första
fru till Sverige 1986. Men efter några år blev skilsmässan ett faktum. Han berättar först varför han skilde sig från sin första fru:
Jag gillade inte alls min första frus beteende i Sverige. Dåliga vänner
påverkade henne mycket. Även från början i flyktingförläggningen visade hon att hon ville ha större frihet. Jag har ansträngt mig för att påverka henne och hindra henne från att gå fel väg. Men det gick inte. Hon
har träffatt en annan man och flyttat ihop med honom. Jag kämpade hårt
och lyckades till slut att få vårdnaden om mina barn. Jag kunde bevisa
att mina barn inte var trygga hos hennes sambo som var missbrukare.
De brukade lämna mina barn som var 7 och 8 år gamla ensamma hemma och gå ut själva.
Som svar på frågan om varför han gifte om sig genom ett arrangerat äktenskap
med någon från Iran, berättade han att han först och främst ville ha en kvinna
som var oskuld:
Under fem år från 1990 tog jag ensam hand om mina barn, utan någon
hjälp från deras mamma eller någon annan. Förutom en svensk läkare,
hade jag inte någon vän eller kontakter, speciellt inte med iranier. Jag
fick nog av dåliga erfarenheter av iranier i Sverige. Jag kände mig
mycket ensam här och ville inte heller gifta mig med någon härifrån.
Iranska kvinnor i Sverige stannar inte kvar i förhållandena. Jag har upplevt det en gång. Jag ville träffa en som ingen har rört, en kvinna som
inte har varit tidigare i Sverige. Någon som skulle vara opåverkad i sina
tankar och oskuld i sina beteenden. Jag ringde till min mamma och frågade henne om hon kunde hitta en lämplig kvinna åt mig.
Som svar på frågan om hur de har hittat varandra, hur länge de umgicks med
varandra före äktenskapet, och om de är nöjda med sitt liv berättar Asghar:
154
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 155
KAPITEL 8
Min mamma träffade henne av en slump vid ett tandläkarbesök och frågade henne om hon var intresserad av att gifta sig med mig. Hon, som
då var 28 år gammal, blev intresserad. Jag arrangerade en resa till Bulgarien som kostade mig sammanlagt femtio tusen kronor. Hon kom dit
med sina föräldrar. Jag berättade allt om mig och mina barn. Hon gick
med på att bilda familj med mig. Vi är gifta sedan cirka 4 år och har även
ett gemensamt barn. Hon är bra. Hon tar hand om mina barn och barnen
gillar henne. Jag kan lita på henne och aldrig förekommer sådana konflikter som jag upplevde i mitt tidigare förhållande. Jag har också lärt
mig en del från den tidigare relationen. Jag har förklarat för henne att vi
själva måste lösa våra problem, när vi är ensamma. Det största misstag
som en kvinna kan göra är att berätta om sitt privata liv för andra människor, speciellt vid makens frånvaro.
På svar till frågan om hushållsarbetets fördelning, omsorgen om barnen och
vem som bestämmer om ekonomin, förklarar Asghar att det är han som bestämmer över ekonomin. Han ger pengar till henne för att handla. Hon kan
handla vad hon vill, endast om hon samråder med honom, konstaterar Asghar.
När det gäller hushållsarbete och omsorg om barn är det frun som helt och
hållet har ansvaret. Han blandar sig inte i barnuppfostran, tillägger Asghar.
Mojgan berättar om hur hon blev motiverad och tackade ja till att gifta sig
med Asghar:
Det var många på min arbetsplats i Iran som gifte sig på liknande sätt.
Hans mor övertygade mig att det var lika bra om jag och Asghar skulle
prata vidare på telefon. Hon föreslog att det vore bäst om vi åkte till Bulgarien och träffade honom där. Om jag inte skulle känna mig intresserad, kunde jag åka tillbaka till Iran. Jag tackade ja. Vi pratade några
gånger på telefon och tillbringade senare två veckor med varandra. Jag
kände att jag ville leva i en lugn miljö som Sverige. Att leva med mina
föräldrar var inte särskilt tilltalande. Där fanns inte mycket mer att erbjuda förutom gnäll och bråk.
Mojgan blev gravid en mycket kort tid efter sin ankomst till Sverige. Därför
kunde hon bara studera språket en månad och hittills har hon varit hemmafru.
Ändå är hon inte särskilt missnöjd med situationen. Som svar på frågan om
vad som kan vara mest negativt med livet i Sverige betonar hon att brist på
sociala relationer och ensamhet är det värsta hon upplevt i Sverige. Asghar
och Mojgan umgås enbart med en granne och en av Asghars gamla kompisar.
För Asghar är den sexuella friheten en av de stora farorna i Sverige. Asghar
har försökt övertyga sin 16-årige son att undvika sexuella relationer med
155
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 156
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
flickor, men han har misslyckats. Även Mojgan är skeptisk till att man missbrukar den sexuella friheten i Sverige, men hon är mer positiv gentemot
valfriheten.
Som svar på frågan om vilka typer av konflikter som förekommer inom
familjen och hur de hanterar konflikter berättar Mojgan:
När han kommer från jobbet brukar han vara trött och kan bli aggressiv,
speciellt mot barnen. Men jag försöker lugna ner honom. Vi brukar inte
bli osams med varandra och jag ger inte honom någon skuld när konflikter uppstår. I värsta fall ger jag upp för att få lugn och ro. Ibland upplever jag att vår gemensamma son inte får tillräcklig uppmärksamhet
från andra medlemmar i familjen. Ibland kan det bli något bråk mellan
mig och de två stora barnen som inte lyssnar på mig. Jag önskar också
att vi kunde resa någonstans. Vi har hittills bara åkt en gång till Gävle.
Detta exempel illustrerar hur kvinnor i ”importäktenskap” kan vara beroende
av relationen och att de inte har mycket makt att ställa krav på denna. Att isolera dessa kvinnor kan dessutom öka deras beroende av relationen. Som tidigare nämnts är dessa kvinnor, speciellt under de två första åren efter ankomsten, mycket beroende av relationen, eftersom en skilsmässa innebär utvisning
för kvinnorna och att de inte får särskilt ekonomiskt stöd från samhället under
denna period. 62
Bilden av ”importäktenskap” är trots allt mer komplicerad och varierande.
En del av de män som ”importerar” sina fruar kan vara välutbildade, medan
andra har låg status och känner sig maktlösa (Abjane, 1993). Denna sorts äktenskap har låg status bland iranier i Sverige, medan de, som tidigare nämnts,
är vanligare bland turkar. De par som gifter sig på så sätt argumenterar ofta att
de umgicks i sin barndom i hemlandet eller på något sätt var bekanta med varandra sedan tidigare. Allt detta för att mildra omgivningens omdöme om denna sorts äktenskap. Den höga skilsmässofrekvensen skapar en motreaktion
hos en del av de iranska männen, så att de genom importäktenskap försöker
stärka sin roll i den patriarkala famljen.
IRANSKA KVINNOR
SOM INTE UTMANAR
TRADITIONELLA KÖNSROLLER
Utvecklingen av individualiseringsprocessen bland iranier i Sverige har försvagat den traditionella och holistiska synen på familj och omgivning som innebär att framförallt kvinnor ska offra sitt intresse framför familjens och om156
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 157
KAPITEL 8
givningens intresse. En stor del av de intervjuade kände sig ändå långt ifrån
hemma i den västerländska individualismen och menade att deras familjerelationer mer präglades av den holistiska synen på familjen eller en blandning av både en holistisk och en individualistisk syn på relationer.
Iranska kvinnor socialiserades ofta till att se familjen som den fasta punkten i tillvaron. Dessa normer sitter djupt och det är inte enkelt för alla att ändra sig, speciellt inte om man har kommit från en traditionell miljö, är religiöst
övertygad och har låg utbildning. Annan forskning visar att det finns en starkare vilja hos invandrade kvinnor med traditionell bakgrund och låg utbildning att bibehålla sina gamla värderingar (Schierup & Ålund, 1986).
Ghomri är en 38-årig kurdisk kvinna som är arbetslös, lågutbildad och
studerar svenska. Hon är gift med sin kusin som är 42 år gammal och ursprungligen kommer från en by i provinsen Kurdistan. Hon har studerat till
årskurs fyra i skolan i hemlandet och gifte sig när hon var 20 år gammal. Trots
att hon efter invandringen till Sverige sätter press på sin man för att han ska
delta aktivt i hushållsarbetet har hon en traditionell syn på familjen. Hon berättar:
I Iran hade vi dålig ekonomi. Vi hade även konflikter om barnens uppfostran. Det var jag som helt och hållet hade ansvaret för barnomsorg
och hushållsarbete. Jag brukade inte säga något, utan visade tålamod.
Därför att det var han som försörjde mig. Dessutom är det i Kurdistan
inte tradition eller vana att männen gör arbete i hemmet. Om vi var
osams, brukade vi dölja det för våra släkter. När vi kom till Sverige var
det en chock för mig. Det är bra att det finns frihet och välfärd i det här
landet. Men många missbrukar den frihet som finns i Sverige. Jag har
ingenting emot svenska kvinnors frihet. Det är deras ensak. Men jag vill
inte leva så. Jag har min religion, jag till och med fastar. Jag kan inte
byta min religion eller ändra min tradition. Jag är orolig för min dotters
framtid. Hur ska det går när hon blir 16 år gammal och vill ha en sexuell relation? Jag vet inte hur jag kommer att agera. Ändå tror jag att jag
kommer att ge upp. Jag har en negativ syn på skilsmässa. Man bör inte
skiljas så fort man hamnar i en konflikt. Man måste vara tålmodig, speciellt om man har barn. Man lever inte bara för sig själv. Jag har själv
konflikter med min man om hushållsarbete. Jag vill gärna att han skall
hjälpa mig när vi kommer hem. Men iranska män är uppfostrade på så
sätt att de vägrar att delta i hushållsarbete.
Även Majed, Ghomris make som är några år äldre än hon är och har gymnasieutbildning, instämmer med Ghomri och tillägger att det ibland är han själv
som kokar te till frukost eller diskar. Men även om han inte deltar i något hus157
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 158
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
hållsarbete, blir det aldrig bråk, anser han. Majed betonar också att trygghet är
en viktig aspekt som saknas i svenska familjeförhållanden. Han och hans
maka kan däremot vara stolta över att de har en stark lojalitet mot varandra
och att de inte enbart tänker på sig själva vid konflikter, konstaterar han. En
sådan inställning som kan leda till att individen avstår från sina krav ökar
chansen att relationen blir stabil utan att vara jämställd.
Ä LDRE
PAR HAR STÖRRE TOLERANS VID FAMILJEKONFLIKTER
Som tidigare nämnts kan det vara svårare för äldre par att skiljas. En anledning är att ”äktenskapsmarknaden” är betydligt mer begränsad för de äldre än
för de yngre. Äldre par är speciellt beroende av sin relation. En annan förklaring till detta kan vara att äktenskap bland äldre brukar vara mer stabila. Ju
längre äktenskap, desto större gemensam investering, vilken motverkar sannolikheten för separation (Skilsmässor och separationer, 1995; Hoem, 1988).
Äldre makar som har bott ihop under en längre period har dessutom ofta större erfarenhet och information om varandra och har därmed bättre förmåga att
hantera konflikter. Att de har färre alternativ att bilda en ny familj ökar framförallt deras tolerans vid konfliktsituationer.
I intervjuerna med gifta iranska par och frånskilda iranier var de gifta
paren i genomsnitt fem år äldre än de frånskilda makarna. Som tidigare
nämnts minskar sannolikheten för skilsmässa ju äldre man blir. Detta innebär
inte att äldre människors relationer nödvändigtvis är mindre påfrestande.
Särskilt äldre invandrare, det vill säga de som är i pensionsåldern och har flyttat till det nya samhället vid pensionsåldern, kan ha sämre socioekonomiska
förhållanden än de yngre och svårare att anpassa sig till det nya samhället
(Gelfand, 1994). Detta kan vara påfrestande för relationen. Att vara mer beroende av förhållandet kan däremot minska möjligheten till skilsmässa för
äldre människor. Allt detta kan även gälla för äldre iranier i Sverige.63 Många
av dem behärskar inte språket, har inte arbete eller sysselsättning. Dessutom
lider de av ensamhet, vilket ökar påfrestningarna i deras vardagsliv. En konsekvens av allt detta kan vara att konflikter och intressemotsättningar parterna emellan ökar, trots att de fortfarande lever ihop och har mindre möjlighet
att skiljas.
Hajdar, 77 år gammal, har åtta barn och berättar att han och hans maka har
allvarliga psykiska problem. Därför går de båda kontinuerligt till psykiater.
Hans maka, som är fem år yngre, har velat skilja sig flera gånger. Makarna lider av ensamhet, ekonomiska problem och påfrestningar och längtar till hem158
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 159
KAPITEL 8
landet, men trots det har ingen av dem någon aktuell plan på att återvända till
Iran, eftersom det inte finns någon professionell äldreomsorg där, och de inte
har många nära släktingar kvar. Han säger:
Vi bor här för våra barns skull. Men de hör sällan av sig och har ingen
aktiv kontakt med oss. Vi har flera gånger separerat under sju år, och sedan återförenats. Vad har vi för alternativ? Det är inte roligt att leva ensam.
En sådan relation är långt ifrån ett stabilt och stimulerande förhållande, trots
att paret lever ihop.
BETYDELSEN AV MAKARNAS
INTERAKTION
FÖR DERAS KONFLIKTHANTERING
I kapitel fyra redovisades hur påfrestningar kan öka sannolikheten för konflikter och skilsmässa. Men sambandet är inte enkelriktat. Interaktionen mellan makarna och mellan familjen och omgivningen har stor betydelse för uppkomsten av konflikter och konflikthantering. Man har dessutom olika upplevelse av de påfrestningar som invandringen kan föra med sig. Nyberg (1993)
urskiljer tre olika typer av uppbrott som invandrare – och framför allt flyktingfamiljer – kan utsättas för, nämligen
1. Den som gjort ett definitivt uppbrott och har som mål att omplantera
sina rötter i det nya landet. För många av dessa familjer framstår ett
återvändande till ursprungslandet som otänkbart.
2. De som är ambivalenta till uppbrottet och försöker hålla närheten till ursprungslandet vid liv. Exilen ses för dessa familjer ofta som tillfällig,
men man har inte kraft eller någon plan att återvända. Många har kontakter med sina landsmän i andra länder, vilket ofta fungerar som ett nätverk som ökar deras maktresurser och även den etniska identifikationen.
3. De som känslomässigt inte erkänner att relationerna till ursprungslandet ändrats. Det medför ett uteblivet uppbrott och de har för avsikt
att återvända så snart det blir möjligt för familjen.
De tre olika attityderna gentemot hemlandet och invandringen kan leda till olika bemötanden och påfrestningar. Man vet inte heller i vilken omfattning lusten att återvända till det gamla hemlandet är ett aktuellt beslut eller om det
159
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 160
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
bara handlar om en nostalgisk önskan som man lever med, utan att ha intentionen att verkställa. Denna nostalgi kan ändå i många fall vara nödvändig och
fungera som en försvarsmekanism som förstärker individens självkänsla mot
invandringens påfrestningar.
Påfrestningar och problem som har sina rötter utanför familjen kan ibland
i det långa loppet förstärka familjebandet (Soydan, 1989). Medan i de fall som
familjemedlemmar har olika upplevelser, t.ex. av invandringen, kan detta leda
till konflikter mellan makarna. Interaktionen har dessutom stor betydelse för
hur påfrestningar möts och konflikter hanteras. Ett sätt att minska påfrestningarna är att stödja varandra och ena sig för att motverka påfrestningar.
Mahtab, en 42-årig kvinna som har två barn och även i Iran förvärvsarbetade
och hade gymnasieutbildning, berättar:
Jag upplever att problemen för kvinnor – bland annat det faktum att de
är tvungna att bära slöja – i Iran är mer eller mindre samma för alla och
därför kan jag acceptera dem. Men här känner jag mig mer främmande.
Jag lider av de fördomar som finns mot invandrare, men jag försöker
dölja dem och inte berätta hemma inför mina barn. Vi har försökt att åka
tillbaka till Iran vid flera tillfällen. 1994, åtta år efter invandringen,
gjorde vi vårt sista försök att återvända till Iran. Men vi har ångrat oss
och återvänt till Sverige. Anledningen var att det är svårt för barnen som
har vuxit upp i Sverige. Det tuffa livet i Sverige har fört oss närmare, annars skulle livet ha blivit mycket frustrerande för oss båda.
Massoud, som är 43 år gammal och Mahtabs make, var lärare i Iran och
vänsteraktivist. Han instämmer och tillägger:
Iran och Sverige är varandras totala motsatser. Iran är dåligt på utsidan,
men folkets inre relationer, speciellt inom familj och släkt, är varma.
Sverige däremot är bra på utsidan, men familjens inre relationer fungerar inte riktigt bra. Även vänskapsrelationerna är betydligt varmare och
mer intima i Iran än här. Vi saknar våra föräldrar och även våra goda
vänner. Här i Sverige är våra kontakter mycket begränsade. Man har
helt enkelt inte många kretsar att välja sina vänner i. Vi upplever att vi
är andra klassens medborgare och marginaliserade här. I Iran hade vi
mer eller mindre ett modernt liv. Men vi trivs inte här. Trots att vi har
olika aktiviteter upplever vi ibland att livet är meningslöst för oss i Sverige. Vi klarar allt detta genom att vi ställer upp för varandra.
Att man komma närmare varandra under dåliga omständigheter betyder inte
att relationen är problemfri eller att konflikter förekommer i mindre utsträck160
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 161
KAPITEL 8
ning. Graden av krav och förväntningar från motparten kan påverka hur konflikter hanteras. På frågan om hur de löser sina konflikter berättar Massoud:
Vi hade konflikter även i hemlandet. Vid familjegräl brukade jag skrika
åt henne och till och med kasta grejer, men fysisk misshandel har aldrig
förekommit. Hon brukade undvika bråk och ville gärna diskutera i stället. När det gäller konflikter om barnens uppfostran brukar jag ge upp.
Jag tycker att män har större kompromissvilja och i motsats till kvinnor
orkar de inte engagera sig i sådana frågor.
Men denna ”enighet” inom parrelationen betyder inte att det råder en ”verklig
konsensus”. Mahtabs förklaring till sin makes beteende är följande:
Jag kommer från en icke-religiös familj där pappan aldrig slog barnen,
medan Massoud kommer från en familj där hans pappa brukade misshandla barnen. För mig är det därför oacceptabelt att man slår barnen,
vilket han gjorde en gång, men jag reagerade. Det hårda livet i Iran och
även i Sverige har gjort honom aggressiv. Han hjälper till med hushållsarbete så mycket han kan och hinner. Men han orkar inte blanda sig
särskilt mycket i barnens uppfostran. Ibland gnäller jag och ibland vägrar jag att tala med honom. Ibland visar jag mig förstående för honom.
Problemens betydelse, graden av förväntningar, hur djupt man är beroende av
relationen, i vilken grad man är emotionellt engagerad i relationen, och inte
minst interaktionen inom paren kan på så sätt i många fall vara avgörande för
hur konflikterna hanteras. Som diskuterades i kapitel tre har individens maktresurser stor betydelse för hur interaktionen inom paret utvecklas vid konfliktsituationer. Ett tydligt exempel på detta är relationen inom iranska jämställda familjer.
UTVECKLING
MOT EN MER JÄMSTÄLLD RELATION
Invandringen till Sverige har för många iranska familjer inneburit intensifierade konflikter, medan den i andra fall har lett till ett nytt stabilt förhållande.
Utvecklingen varierar emellertid mycket mellan familjer med olika socioekonomisk och kulturell bakgrund. Medan de patriarkala familjerna försvarar
sina levnadsmönster och ifrågasätter de nya alternativa formerna av familjebildning och parförhållanden i Sverige, ser andra det som positivt att familjeförhållandet efter invandringen utvecklats mot mer jämställdhet.
Att flytta från ett könssegregerat samhälle som Iran, där mannen anses stå
161
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 162
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
över kvinnan inom alla viktiga områden, till ett samhälle som inriktar sig på
integration mellan könen kan vara en smärtsam upplevelse för många iranska
män. Emellertid kan förändringar ske gradvis även bland många av de mest
traditionella. Trots att de kan känna sig hotade av den svenska synen på familjelivet erkänner många av dem att det är nödvändigt att anpassa sig till de
nya villkoren.
I vissa fall har invandringen inneburit startpunkten för en konstruktiv bearbetning av gamla konflikter. Utifrån de två intervjuundersökningarna med
både frånskilda och gifta iranska par i Sverige kan man dra en övergripande
slutsats: i många iranska familjer i Sverige utvecklas en demokratisk och jämställd dimension i parrelationen och även i föräldrarnas relation till barnen.
Denna dimension ersätter det tidigare patriarkala mönstret. Det är inte ovanligt att de flesta intervjuade männen, både gifta och skilda, deltog mer i hushållsarbete och barnomsorg än vad de brukade göra i Iran. Ändå var de gifta
kvinnorna mer nöjda med sina respektive makars delaktighet i hushållsarbetet
än frånskilda kvinnor.
Att iranska män deltar mer i hushållsarbete är sannolikt inte bara en effekt
av att deras egen attityd förändras, utan kan också bero på att iranska kvinnor
har mindre tid att satsa på hemarbete i Sverige än i Iran. Iranska kvinnor är
mycket sällan hemmafruar i Sverige (Hooseini-Kaladjahi, 1997). Kvinnorna
har efter invandringen ofta bättre maktresurser än männen – exempelvis är
mannen i många fall arbetslös, medan kvinnan förvärvsarbetar. I dessa familjer är det vanligt att männen gör mer hushållsarbete än vad de brukade göra i
hemlandet. Det vill säga att kvinnornas högre maktresurser kan påverka och
kompensera de iranska männens traditionella syn på könsroller, vilket bidrar
till att relationen utvecklas mot en mer jämställd relation.
I förhållandet mellan Marjam och Bijan som har bestämt sig att avbryta
sina kontakter med de flesta iranska kretsar, var Bijan arbetslös medan Marjam jobbade som praktikant. Hon var sysselsatt i det iranska föreningslivet
och var mycket social, medan hennes make spelade musik hemma och var aktiv i hushållsarbetet och omsorgen om barnen. När jag frågade viken sorts
konflikter som brukade förekomma mellan dem och hur de löste konflikterna,
svarade Beijan att deras föräldrar har helt olika bakgrund, vilket var en grund
för deras konflikter. Han menade att Marjams föräldrar hade högre kulturella
förutsättningar och högre social status. När de hade tätare kontakt med sina respektive släkter brukade kulturkrocken bli ett faktum. Marjam ger också samma bild av sina konflikter och berättar:
162
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 163
KAPITEL 8
När vi hade nära kontakt med hans syster ett tag efter invandringen hade
vi våra värsta gräl, för att hon brukade blanda sig i vår relation. Nu bor
vi långt ifrån henne och allt är betydligt lugnare. Vi har aldrig tänkt på
skilsmässa som en lösning på våra konflikter. Han är mycket lugnare än
jag vid konflikter. Han är mycket mer hem- och familjeorienterad. Det
är en del av omgivningen som försöker provocera honom mot mig genom att anklaga mig för att jag är dominant och bestämmer över honom.
Men vi är nöjda med varandra.
En annan förklaring till de iranska männens ökade deltagande i hushållsarbetet kan vara attityden till jämställdhet i Sverige, som ifrågasätter den traditionella fördelningen och tvingar dem att ta mer ansvar för hushållsarbetet.
De intervjuade gifta männen uttryckte generellt sett en större tolerans till jämställdhet och demokratisk barnuppfostran än de frånskilda män som intervjuades.
Det är ett faktum att relationen mellan många iranska män och kvinnor är
mer jämställd sedan de kom till Sverige. Båda parter har mer eller mindre fått
ändra sitt tänkesätt vad gäller jämställdhet. Mannen är ofta den mer passive i
relationen, vilket vi tydligt kan se hos många intervjuade män. Det har också
lett till en maktförskjutning och minskat mannens inflytande i relationen, vilket påverkar förhandlingar vid konflikter.
Jasem och hans fru Mina är båda 50 år gamla, har fyra barn och kommer
ifrån medelklassen i södra Iran. De gifte sig när de var 26 år gamla och båda
var politiskt aktiva. De kom till Sverige 1985. Jasem, som jobbar på restaurang, säger som svar på frågan om konfliktområden och hur konflikter hanteras att:
Vi hade ibland konflikter om hur hemmet skulle möbleras men inte om
barnens uppfostran. Vi grälade många gånger. Men jag brukade be om
ursäkt när min ilska lagt sig. Om det blir någon demokratisk förändring
i Iran eller förekommer någon negativ förändring i Sverige då vill jag
återvända till Iran. Men våra barn vill inte. Min son har en flickvän. Min
dotter, som är 19 år gammal, har också en pojkvän. Jag blandar mig till
viss del i min dotters privata liv. Och för det mesta ger jag henne råd.
Jag tror bara att det borde finnas någon gräns för min dotter. Helst vill
jag att min dotter ska gifta sig med sin nuvarande kille, men deras relation är uppbyggd efter svenskt mönster.
Till svar på frågan om vad han tycker om den sexuella friheten i Sverige säger Jasem att han inte hade en särskilt sträng syn ens i Iran, men att det var här
som han påverkades mest. Mina som har gymnasieutbildning och var lärare i
163
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 164
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Iran berättar om att synen på sexualitet var en av konflikterna mellan dem.
Hon svarar så här på frågan om hur de löser sina konflikter:
Jag har ett stort förtroende för min man. Ändå oroar sig alla kvinnor för
att männen ska börja intressera sig för andra. Vi brukar ofta lösa våra
problem genom att prata med varandra. Min man är ibland missnöjd
med min dotters sätt att klä sig, men jag brukar lugna ner honom. Han
tycker att om en man gör något ”misstag” då är det tillåtet för kvinnor
att göra det också. Men jag accepterar att det finns en del traditionella
uppfattningar hos iranska män som man borde ta hänsyn till.
Till svar på frågan om hur hushållsarbetet fördelas och vem som har större inflytande i familjen svarar Mina på följande sätt:
Min man har en mycket mild karaktär och han är lugn och är mycket
mer beroende av mig än våra barn. Jag har större inflytande därför att
jag blandar mig i mer vad gäller barnens uppfostran. Dessutom är mitt
språk bättre än min mans och jag är mer involverad i administrativa
ärenden. Det är för det mesta jag som fattar beslut i ekonomiska frågor.
När det gäller att handla och resa så är det jag som ordnar det mesta av
de praktiska sakerna. I själva verket är det jag som löser de flesta av våra
ekonomiska problem. Här är det mest jag som handlar. Vi har lika stor
inkomst. Vi är båda aktiva i sociala och kulturella aktiviteter, men han
är mer intresserad av politiska aktiviteter. Jag tror att jag har större inflytande över honom än vad han har över mig. Men jag försöker visa att
han ligger ett steg före mig. Min man deltar mycket aktivt i hushållsarbetet.
Det var ganska många av de gifta makarna som intervjuades som kallade sig
jämställda, och ofta hänvisade man till kvinnans roll och inflytande kring barnens uppfostran, deras kontroll över hushållens ekonomi etc. Men detta innebär
inte nödvändigtvis att alla dessa par verkligen har uppnått en jämställd relation.
Uppfattningen om vad jämställdhet innebär kan variera och är beroende av hur
man väljer att definiera jämställdhet. Många av kvinnorna använder uttrycket
att mannen ”hjälper till”, vilket kan betraktas som långt ifrån en föreställning
om en reell jämställdhet. Frågan är i vilken grad man kan tolka dessa par, som
till stor del omfattar en traditionell syn på könsroller, som jämställda.
Även en undersökning bland unga par i Sverige visar att det finns ett stor
klyfta mellan parets uppfattning av sig själva som jämställda och verkligheten
(Brodin, 1997). Undersökningen visar att många par tenderar att ha en optimistisk uppfattning av sina relationer och kallar sig jämställda, medan en pre164
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 165
KAPITEL 8
cisering av fördelningen av hushållsarbetet och könsroller i dessa familjer ger
en annan bild av relationen. Många män som tror på ”jämställdhet i princip”
saknar dessutom verkligt intresse för att tillämpa det i sina egna relationer
(Jalmert, 1984). Exempelvis hävdar Ali som är 55 år gammal och framgångsrik affärsman att han beter sig jämställt. Han säger:
Jag jobbar mycket i hemmet. Jag handlar, hjälper till med tvätt och städning osv. Men jag blandar mig inte i min frus angelägenheter, utan hon
bestämmer själv. Det är alltid hon som köper kläder även till mig. Det
är hon som har mest koll på vår tonåriga dotter. Om min dotter har något problem är det sin mor hon vänder sig till, min dotter frågar nästan
aldrig mig. Det är min fru som sköter kontakten med vår dotters skola.
I själva verket är det hon som är kung i huset och jag är hennes assistent.
Jag har mest det yttre ansvaret.
Charlott Nyman (1997) urskiljer fyra komponenter som styr fördelningen av
pengar och beslutsfattande i ekonomiska frågor inom familjen, nämligen resurser, kontroll, handhavande och konsumtion. Hon menar att även om det oftast är kvinnan i hushållet som har hand om vardagsekonomin, så betyder inte
det nödvändigtvis att det är hon som har den verkliga makten över pengarna.
Det kan fortfarande vara så att det är mannen som har kontroll över de stora
inköpen, eller den i familjen som faktiskt konsumerar mest. Ofta känner kvinnorna mer ansvar att hålla ekonomin inom dess gränser, de snålar och gör mer
inköp till barnen än till sig själva, medan mannen lägger ut mer pengar på sina
intressen och hobbyverksamhet.
Frågan om vem av makarna som har kontroll över pengarna och vad pengarna används till, är en av de viktigaste arenorna där maktrelationen illustreras. Forskning visar att kvinnor som har kontroll över sin egen inkomst har
större inflytande (Blumstein & Schwartz, 1991).
En närmare granskning av intervjuerna med paren visar att det är männen
som ofta har den huvudsakliga makten vid de viktigaste besluten. Därför är
det kanske bättre om man talar om en utveckling mot en mer jämställd relation än en faktisk jämställdhet.
RELATIONEN TILL BARNEN
I IRANSKA FAMILJER
När det gäller relationen till barn och synen på barnuppfostran råder det inte
något tvivel om att alla föräldrar vill barnens bästa. Men som tidigare nämnts
pågår, förutom maktförskjutning och konflikter i könsrelationen, också en
165
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 166
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
maktförskjutning och generationskonflikt mellan föräldrar och barn i invandrarfamiljer i Sverige. Konflikter kan intensifieras framförallt mellan far och
dotter i invandrarfamiljer. Som följd av en felriktad omsorg kan föräldrar oavsiktligt bidra till konflikter som kan påverka barnens psykiska hälsa negativt.
I sådana familjer brukar kvinnor spela en medlande roll för konfliktlösning
mellan fadern och dottern.
Föräldrars position och grad av integration i samhället har stor betydelse
för vilken slags relation till barnen som utvecklas. Om föräldrarna saknar kontakt med samhället, är arbetslösa, har låg utbildning och bor i segregerade områden är sannolikheten stor att de inte kan fungera som förebilder för barnen.
Dessa föräldrar blir mer beroende av sina barn för att kunna klara av sin vardag, eftersom barnen snabbare än föräldrarna växer in i det nya landets regler,
normer och värderingar. Kontakten med omvärlden och kontrollen av familjens överlevnad sköts i många fall i det nya landet av barnen och även av kvinnorna (Angel & Hjern, 1992). Föräldrar som inte känner sig delaktiga i samhällslivet kan drabbas av en känsla av maktlöshet, vilket kan öka kulturkrocken mellan föräldrar och barn. Barnen, och speciellt unga flickor i sådana familjer, kan leva i dubbla världar med stora och motsägelsefulla förväntningar.
Medan föräldrarna kräver att flickorna anpassar sig till familjens normer och
regler, finns det andra och ofta motstridiga krav från samhällets sida att anpassa sig till det omgivande samhället (Låt oss tala om flickor, 2000).
Jag har tidigare nämnt att i många invandrarfamiljer i Sverige kan männen
tendera att leva i gårdagen, kvinnorna i nuet och barnen i framtiden. Mina intervjuer visar att detta påstående stämmer i hög grad, åtminstone för iranska
familjer i Sverige. Ändå varierar bilden. Ibland kan kvinnan ha mer traditionell syn på familjen och barnuppfostran än sin make.
Homa, en 36-årig kvinna som tillhör folkgruppen balucher i Iran, är analfabet och hemmafru och har bott drygt 10 år i Sverige. Hon gifte sig med sin
kusin Hajdar när hon var bara 16 år gammal och födde sitt första barn ett år
efteråt. Invandringen var i början en svår chock för henne. När jag frågar hur
hon uppfostrar och behandlar sin 18-åriga dotter svarar hon:
Om hon ska skaffa pojkvän kommer jag att reagera. Jag gillar inte det
och har svårt att smälta det, eftersom vi har en helt annan kultur. Jag tilllåter inte henne att gå ut så ofta. Men hon säger att det är pappan som tilllåtit henne. Jag påminner henne ofta att vi inte är som svenskar och har
en annan kultur som hon måste ta hänsyn till. Därför avråder jag henne
starkt att skaffa pojkvän. Det är ett faktum att vi upplever en kulturkrock
i relationen till vår dotter, men vi kan inte göra mycket åt det. Jag försöker uppfostra mina två andra döttrar mer som är mycket yngre.
166
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 167
KAPITEL 8
Hejdar, som var lärare i Iran och för tillfället säljer teleinstrument, har däremot
en betydligt mer liberal syn på barnens uppfostran. Han ser inte något problem
med att hans dotter skulle skaffa pojkvän och betonar att dottern har vuxit upp
i Sverige, och man måste respektera hennes beslut.
Familjer som kommer från relativt moderna och urbana områden i sina
hemländer har lättare att smälta in i Sverige än de som kommer från områden
med starkt traditionsbundna levnadsmönster (Ett eget liv, 2002:14). Barnuppfostran som grundar sig på dialog är en viktig förutsättning för en god relation
mellan föräldrar och barn. I familjer där föräldrarna hittar balans mellan de
egna värderingarna och det nya samhället kan barnen känna sig trygga och
lära sig att plocka det bästa från båda kulturerna. I en trygg miljö med stöd från
sina föräldrar kan ungdomar utveckla sin egen identitet med förankring både
i sin egen etniska grupp och i majoritetssamhället. Alltså lär de sig att övergå
från att leva mellan två världar till att leva med två världar. Familjer med stora maktresurser som är integrerade i Sverige kan ha bättre förutsättningar för
att skapa en sådan demokratisk miljö för barnen.
Sammanfattningsvis kan man säga att i många iranska familjer i Sverige
finns det ett nytt förhållningssätt till barnen. Hos en del iranska familjer intensifierades genuskonflikter och generationskonflikter efter invandringen,
medan andra har lyckats utveckla demokratiska förhållanden till barnen. I den
patriarkala familjen är flickans position i botten, medan fadern befinner sig i
toppen. Man kan säga att inom patriarkala förhållanden är det faderns intresse som är grunden för familjens organisering, medan familjerelationen i demokratiska familjer organiseras utifrån barnens bästa. Invandringen har lett
till en utveckling i många iranska familjer, där pyramiden som en symbol för
den hierarkiska patriarkala familjeordningen, har vänts upp och ner. Många
barn och kvinnor blev självständiga och ekonomiskt fria jämfört med den tidigare situationen i hemlandet.
Vissa föräldrar påstår att flickorna ibland missförstår sina rättigheter och
skyldigheter, liksom jämställdheten mellan könen i det nya landet. De menar
exempelvis att en del barn och ungdomar struntar i alla regler i hemmet, i skolan och i samhället stort. Det kanske ligger något i detta. Men det kan också
handla om ett traditionellt synsätt på barnuppfostran som en del föräldrar bär
med sig, och som förhindrar ungdomarnas frigörelseprocess. Här behövs en
fortsatt empirisk forskning för att belysa skilda upplevelser av makt och konflikter mellan föräldrar och barn hos iranska och andra invandrarfamiljer i
Sverige.
167
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 168
K APITEL 9
S LUTORD
I denna bok har jag diskuterat hur den höga skilsmässofrekvensen bland iranska familjer i Sverige bäst kan förklaras med en kombination av ett klass-, etnicitets- och genusperspektiv. Detta kan även vara en fruktbar utgångspunkt
för analys av familjesituationen i andra invandrargrupper. Det vill säga att tre
aspekter kan förklara varför flera invandrargrupper har högre skilsmässofrekvens än svenskar.64
1. Invandrarna har i genomsnitt en sämre socioekonomisk situation än
svenskar, vilket är en påfrestning i relationen.
2. De psykologiska och kulturella påfrestningar som invandringen skapar påverkar relationen i negativ riktning, vilket ökar sannolikheten
för separation.
3. Konflikter mellan mannen och kvinnan intensifieras i många familjer
efter invandringen.
Jag har diskuterat vad som kan vara problematiskt om man enbart utgår från
ett klassperspektiv eller ett etniskt perspektiv som en teoretisk utgångspunkt
för att förklara den höga skilsmässofrekvensen för iranier och många andra invandrade familjer. Min första invändning är att ur dessa perspektiv tolkas i
praktiken skilsmässa enbart som ett problem som orsakas av ekonomiska eller psykologiska svårigheter. Min undersökning visar däremot att skilsmässa
kan vara en möjlighet till utveckling, framförallt för många kvinnor. Teorier
som tar sin utgångspunkt enbart i ett klass- eller etnicitetsperspektiv tenderar
dessutom att vara könsblinda och kan till exempel inte förklara varför det ofta
är kvinnan – vilket är fallet i min undersökning – som tar initiativet till skilsmässan. Dessa teorier bortser från, eller underskattar, kvinnors och mäns skilda upplevelser av invandringen och relationen och dessas betydelse för skilsmässa respektive sammanhållning av familjen. De bortser med andra ord
från samspelet mellan mannen och kvinnan i familjen, vilket påverkar utvecklingen av relationen efter invandringen (se även nästa avsnitt). Teorier
168
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 169
KAPITEL 9
som utgår från etniska aspekter tenderar dessutom att bortse från att förändringar i familjerelationen och den höga skilsmässofrekvensen i moderna samhällen är ett universellt fenomen, vilket påverkar även relationer i invandrarfamiljer (se avsnittet Universalism, globalisering och övergång från traditionalism till modernism senare i detta kapitel).
Mot bakgrund av de ovannämnda argumenten har jag också diskuterat på
vilka sätt ett genus- och maktperspektiv kan ge en bättre teoretisk utgångspunkt för att förklara sammanhållningen av familjen respektive separationer
bland såväl svenskar som invandrare. Utifrån denna utgångspunkt har jag analyserat hur fördelningen av maktresurser inom familjen och samspelet mellan
familjemedlemmar kan vara centrala för en förståelse av utvecklingen av familjerelationen. Genom att tillämpa Korpis maktresursansats på familjen argumenterade jag att sammanhållningen av många patriarkala familjer kan
bottna i skillnaden i maktresurser mellan mannen och kvinnan inom familjen.
I situationer där kvinnors maktresurser är begränsade och männen har mer
makt blir kvinnor mer beroende av relationen än omvänt. För kvinnor innebär
det att de kan leva kvar i en icke-jämställd relation utan att ha höga krav
och/eller möjligheter att protestera och förändra situationen. Exempelvis kan
sammanhållningen av en del iranska familjer i Sverige bero på att de lever i
traditionella patriarkala familjeförhållanden, där kvinnorna inte har så stora
maktresurser och krav på relationen.
Jag har också antagit att när mannens maktresurser i familjen är betydligt
större än kvinnans, är sannolikheten för öppna konflikter minst. En maktförskjutning i såväl svenska som iranska familjer i Sverige har ökat sannolikheten för öppna konflikter och separation. Skillnaden är att maktförskjutningar
mellan svenska makar har pågått under flera decennier. Detta innebär att
svenska män har haft lång tid på sig att anpassa sig till de nya villkoren. Maktförskjutningar i iranska familjer i Sverige pågår däremot under en kort tid efter invandringen. Att invandringen har lett till en snabb och intensifierad
maktförskjutning mellan makarna i iranska familjer kan vara en av huvudorsakerna till att skilsmässofrekvensen för iranier i Sverige är så hög.
Men en maktförskjutning i parrelationen kan också skapa förutsättningar
för en jämnare och stabilare relation. Det gäller att den som tidigare var den
starkare parten i relationen accepterar den nya maktbalansen och tillfredsställer motpartens krav och förväntningar. Då minskar sannolikheten för sortistrategin och relationen kan omvandlas från en exploateringsrelation till en
jämställd relation, där båda parter är tillfredsställda. På så sätt kan sammanhållningen av familjen vara en följd av att makarna har utvecklat sin relation
169
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 170
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
till att bli mer demokratisk och jämställd. Jag har också diskuterat hur en bättre socioekonomisk situation och en högre utbildning framförallt hos kvinnor
kan påverka möjligheterna till mer jämställda relationer positivt.
Nedan preciseras de övergripande förändringarna i iranska familjer efter
invandringen och de slutsatser mina två undersökningar illustrerar, vilka ger
stöd åt mina hypoteser och framförallt att mina teoretiska utgångspunkter kan
vara fruktbara för analys av forskning kring familjerelationer hos andra etniska minoriteter.
INVANDRINGENS
BETYDELSE FÖR EN MAKTFÖRSKJUTNING
OCH DESS KONSEKVENSER FÖR IRANSKA FAMILJER
Upplevelsen av invandringen är ett resultat av en komplex kombination mellan
individens socioekonomiska och kulturella bakgrund i ursprungslandet och
hennes/hans situation i det nya landet. Ett exempel är just det faktum att många
invandrarkvinnor i Sverige är tredubbelt förtryckta och har en av de sämsta positionerna i samhället. Detta innebär att de kan vara missnöjda med sitt liv i
Sverige. Samtidigt har deras maktresurser i många fall ökat efter invandringen
och ibland givit upphov till en klassresa. Detta kan leda till att många av dessa
kvinnor inte vill tillbaka till hemlandet, trots svårigheter i det nya landet.
Som tidigare nämnts kommer en majoritet av iranierna i Sverige från den
urbana medelklassen (Social och ekonomisk förankring bland invandrare från
Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999; Hosseini-Kaladjahi, 1997) vilket innebär att de är präglade av både den traditionella och den moderna livsstilen.
Man kan säga att den urbana medelklassfamiljen ofta kan leva med eller mellan två familjenormer, den traditionella och den moderna. Annorlunda uttryckt
upplever denna grupp en övergång från den första familjenormen till den
andra (Nassehi-Behnam, 1985). I Iran har de moderna värderingarna och livsstilarna en underordnad position. Därför påverkas även den mest moderna urbaniserade kärnfamiljen av samhällsstrukturer, familjelagstiftningen och starka traditionella könsroller som skapar mycket skilda förutsättningar för män
och kvinnor i familjelivet. I Sverige kan den modernistiska livsstilen sätta fart
på denna övergång från traditionalism till modernism för många iranska familjer på så sätt att de modernistiska elementen får allt större plats i deras familjeförhållande.
Mina intervjuer visar hur iranska män och kvinnor i många fall har olika
upplevelse av invandringen och hur detta kan påverka utvecklingen av relationen. Å ena sidan har många iranska kvinnors maktresurser ökat efter in170
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 171
KAPITEL 9
vandringen. Å andra sidan har många iranska män förlorat sin tidigare makt
och status i familjen och samhället, vilket har lett till en maktförlust. Medan
männen i vissa familjer kunde anpassa sig till kvinnornas nya villkor och förväntningar, motsatte sig männen i andra familjer förändringar, vilket intensifierade konflikterna och ledde till skilsmässa.
Många iranska kvinnor som anländer till Sverige ifrågasätter hemlandets
värderingar från grunden, bland annat av det skälet att familjen i Sverige inte
har samma tyngd som i Iran. Kvinnan är inte längre beroende av mannen för
sin försörjning. Många av de patriarkala värderingar som mannen står för, exempelvis synen på barnuppfostran, ifrågasätts och omvärderas. De traditionella värderingarna som uppmuntrar kvinnan att rätta sig efter familjens önskemål ifrågasätts också och ersätts av krav på att kvinnan inte bara ska utbilda sig och försörja familjen utan även sträva efter en jämställd relation. I
många fall förbättras kvinnans sociala position genom utbildning och egen
försörjning efter invandringen, medan mannens sociala status försämras.
Men dessa förändringar varierar mellan olika iranska familjer i Sverige,
och i vissa fall kan förhållandet till och med vara omvänt. Som min undersökning visar hade iranska män med högre socioekonomisk position i samhället ibland en mer positiv inställning till invandringen jämfört med deras
hustrur, som hade betydligt lägre utbildning och status både i hemlandet och i
Sverige.
Den iranska familjens ursprung i Iran samt familjemedlemmarnas position och upplevelser i Sverige är således av stor vikt för analysen av förändringar i deras familjeliv i Sverige. Detta gäller både arbetsfördelningen i
hemmet, uppfostran av barnen och hur stor del kvinnan har i familjens utåtriktade kontakter.
Mina två undersökningar tyder på att trots att iranska kvinnor i större utsträckning är sysselsatta på arbetsmarknaden efter invandringen har deras
män inte i motsvarande omfattning blivit delaktiga i omsorgen om barnen och
hushållsarbetet. I vissa familjer – framförallt där kvinnan förvärvsarbetade
och mannen var arbetslös – var männen dock passiva i samband med hushållsarbete, vilket var en grund till att konflikter intensifierades. En slutsats kan
vara att traditionella könsroller är en stor barriär mot de iranska männens deltagande i hushållsarbete och överhuvudtaget mot jämställda relationer.65
Ändå varierar skillnaden mellan iranska mäns och kvinnors hushållsarbete mellan olika familjer. Ju mer kvinnor förvärvsarbetar och mindre tid de
har för hushållsarbete, desto större chans är det att männen gör en större del
av hemarbetet.
171
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 172
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
I diskussionen om intensifierade konflikter och skilsmässa i iranska familjer i Sverige förklarades hur övergången från en protest- till sortistrategi
vid familjekonflikter är en komplicerad process. Ju större tillgång till sortistrategi vid konflikter, desto större risk att protesten manifesteras. Brist på
möjligheter till sorti har lett till att många iranska familjer som är konfliktfyllda fortfarande hålls ihop. Som tidigare nämnts har goda äktenskap en positiv effekt på individens hälsa, medan icke-fungerande relationer ofta har negativa konsekvenser.
I en jämställd relation är exempelvis chansen större att man upplever de
positiva konsekvenserna av förhållandet. Men en konfliktfylld familj kan
knappast ha en frisk och stabil relation. Sannolikheten är stor att dessa familjer spricker, speciellt då ”utmanarens” beroende av relationen minskar och
hon finner att en protest inte leder någonstans för att lösa familjekonflikten. I
de konfliktfyllda relationerna är uppenbarligen sannolikheten för öppna konflikter större. Med andra ord är det vanligare att det är den manifesta makten
– maktens första dimension – som utövas.
Jag har utifrån mina intervjuer funnit två mönster bland de familjer som
hålls ihop. Det ena är den patriarkala familjen där skillnaderna mellan makarnas resurser är stora till mannens fördel, och kvinnans maktresurser är begränsade. Där förekommer sällan öppna konflikter, utan konflikter hålls
dolda eller så uttrycker kvinnor med traditionella värderingar att de känner sig
”nöjda”. Dessa relationer kan förklaras främst utifrån maktens andra och tredje dimension, det vill säga med ”den dolda makten” och ”den osynliga” eller
närmare bestämt ”den symboliska” makten. Under sådana omständigheter förekommer varken protest- eller sortistrategier trots intressemotsättningar. Ett
exempel på detta är just relationen i en del familjer som bildades genom importäktenskap. Det vill säga så länge kvinnans maktresurser i dessa relationer
är begränsade, är hennes krav på relationen låga eller konflikten kan vara dold.
Ett annat exempel är synen på relationen hos en del iranska kvinnor, vars bakgrund i Iran är en traditionell miljö. De kan till och med känna sig nöjda med
patriarkala relationer. Sådana relationer förekom främst hos de iranska paren
med kurdisk eller baluckisk bakgrund.
Det andra familjemönstret är mer eller mindre jämställda familjer. Här
förklaras relationen utifrån makt som en utbytesrelation. I dessa familjer har
båda parter mer eller mindre lika inflytande och makt över varandra, eller så
är de ömsesidigt beroende av varandra. Anledningen till att sådana relationer
kan vara relativt stabila är att båda parter, framför allt kvinnan, är tillfredsställda med relationen. Även i denna typ av relation är makarna beroende av
172
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 173
KAPITEL 9
varandra, men inte för att de har svårt att skiljas, utan för att de ska uppnå
maximal tillfredsställelse med relationen. Jämställda eller semijämställda
relationer förekom oftast bland de välutbildade par som var relativt integrerade i samhället, och framför allt i de fall då kvinnan var stark och hade stort
inflytande i relationen, samtidigt som mannen anpassade sig till den nya
könsrollen.
Även den höga skilsmässofrekvensen för iranier kan påverka att många
iranska män försöker anpassa sig till de nya villkoren, och delvis verkar den
ha en positiv effekt på utvecklingen av jämställda relationer inom iranska familjer. Skilsmässa kan även användas som ett hot eller ett maktmedel vid
konflikter. Många moderna iranska kvinnor upplever efter invandringen att
det livslånga förhållandet inte är ett ideal som man till varje pris måste hålla
fast vid, utan de strävar efter en jämnare maktfördelning inom familjen. Att
många iranska kvinnors maktresurser har ökat i flera avseenden (inkomst, sysselsättning, utbildning och de normativa maktresurserna) innebär att deras
krav på jämställdhet har ökat, vilket kan ha bidragit till en jämlikare relation i
familjen.
Undersökningen visar även att män och kvinnor i jämställda förhållanden
har närmat sig varandra vad gäller inställningen till arbete och karriär respektive hem och familj. Männen har minskat sin orientering mot arbete och karriär och ökat sin orientering mot hem, familj och omsorg om barn. För kvinnorna i undersökningen gällde det motsatta: ökad orientering mot arbetsliv
och minskad orientering mot hem och barn. Man kan tala om ett mönster som
innebär en relativt jämställd relation eller en utveckling mot jämställdhet i en
del iranska familjer i Sverige.
UNIVERSALISM, GLOBALISERING
OCH ÖVERGÅNG
FRÅN TRADITIONALISM TILL MODERNISM
De teoretiska utgångspunkter och empiriska undersökningar som har redovisats i boken kombinerar olika frågeställningar66 som tillsammans presenterar
en annorlunda tolkning av de processer som pågår i den globaliserade världen.
Det finns ett etablerat synsätt i forskning om emigration och etniska minoriteter, och inte minst kring invandrarfamiljer, som förklarar deras situation
utifrån ”kulturella särdrag” och ”etniskt ursprung” (se kapitel 4). Man menar
att en universell och global teori riskerar att missa de partikulära särdrag som
påverkar invandrarnas situation.
Det är uppenbart att man inte bör underskatta de partikulära särdrag som
173
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 174
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
existerar exempelvis hos iranska eller andra etniska minoriteter i Sverige. I annat fall blir det omöjligt att fånga upp deras specifika upplevelser och situation. Men jag har försökt att visa hur en förändring i familjestrukturen framförallt är ett resultat av universella processer, nämligen kvinnornas ökade
maktresurser, vilket i iranska familjer i Sverige påskyndats av globalisering
och invandring. Med globalisering menas här:
En intensifiering av världsomspännande sociala relationer som förbinder åtskilda lokaliteter med varandra på ett sådant sätt att lokala tilldragelser formas av händelser som uppträder många mil bort och vice versa. (Giddens, 1996:66)
Globaliseringen har när allt kommer omkring omformat själva betydelsen av
”det lokala” på ett sådant sätt att dikotomin och motsättningen globalt–lokalt
förlorar sin relevans och blir felaktig. I stället talar man idag om ett ”glokalt”
synsätt. Det vill säga att olika sociala sammanhang på en lokal nivå ofta relateras eller påverkas av skeenden som äger rum på andra håll. Man kan hävda
att globalisering har lett till en partikularisering av universalism och en universalisering av partikularismen (Robertson, 1992).67
Utifrån ett universellt perspektiv är det problematiskt att använda teorier
som utgår ifrån kulturella skillnader för att exempelvis förklara intensifierade
konflikter mellan invandrade makar. Jag menar att det universella perspektivet – om den ökade maktförskjutningen mellan makarna i dagens samhälle –
ger bättre grund för förståelse av familjekonflikter bland iranier i Sverige, än
att förklara dem som ett resultat av deras kulturella särdrag. Teorier som utgår
ifrån kulturella skillnader kan inte heller förklara utvecklingen mot jämställdhet i en del iranska familjer i Sverige. De kan inte heller förklara varför en del
iranier, och framförallt kvinnorna i mina intervjuer, endast efter ett decennium i Sverige upplever större kulturkrockar med de dominerande normerna i
Iran än med dem i Sverige.
Utifrån ett globaliseringsperspektiv är det däremot lättare att förklara detta. Den modernistiska livsstilen och individualiseringen i Sverige har påverkat den kulturella inställningen hos många iranska invandrare, och framförallt
hos dem som har integrerats, på sådant sätt att en del till och med känner sig
delvis främmande till de dominerande värderingarna i Iran. Detta innebär inte
att de har assimilerat sig i Sverige eller förlorat bandet till den ”iranska kulturen”. Bilden är mer komplicerad. Som tidigare nämnts, kände sig många inte
heller riktigt hemma i Iran även före utvandringen, på grund av sina moderna
värderingar. Mina intervjuer visar dessutom att en stor andel fortfarande lever
174
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 175
KAPITEL 9
mellan två världar och två kulturer, medan andra har lärt sig att leva med två
världar och kulturer.
Globaliseringen har speciellt ökat den ”transnationella migrationen”, vilket inbegriper en ständigt pågående interaktion över stora avstånd (Thörn,
2002:137). Detta innebär att många av de beslut som formar och påverkar vardagslivet och familjelivet på en plats kan påverkas av interaktionen med släktingar eller vänner som lever på en annan plats. Man kan upprätthålla en tät
kontakt och skapa en känsla av närvaro på distans med ursprungslandet och
dess dominerande kultur genom telefonsamtal, Internet, genom att resa dit eller få besök därifrån samt genom lokala, nationella och internationella media
och satellit-TV som sänder på modersmålet.
Ett av de universella teman som behandlas i boken är konfrontationen
mellan traditionalism och en senare modern kultur i en tid när familjen och
den kultur den bär med sig sprider sig runt världen. I dessa globaliserings- och
migrationsprocesser kan kulturella värden förvandlas på ett drastiskt och
oväntat sätt.
Fokus i denna studie ligger på den halvt traditionella och halvt moderna
iranska familjen och dess förändringar över tid och rum. Jag har tidigare
nämnt att många iranska familjer, framförallt de som kommer från den urbaniserade medelklassen, vuxit upp i Iran med mentaliteten att de både kan anpassa sig och leva ett dubbelliv. Med dubbelliv menas att de kan kombinera
totalt motsatta värderingar och livsstilar såsom traditionella och moderna,
utan att uppfatta det som ett problem (Shayegan, 1992).
Frågan är vad som händer med familjen när den flyttar från en del av världen till en annan. I den nya omgivningen förändras även familjemedlemmarnas inbördes positioner. Viktigast här är naturligtvis de förändrade relationerna mellan mannen och kvinnan. Utan att hävda att familjen håller på att
förlora sin betydelse har jag visat att makarna i familjen påverkas av globaliseringsprocessen och invandringen på olika sätt. Med globaliseringsprocessen
upplöses inte familjen, men den är inte längre den sammanhängande enhet som
då den var knuten till en kulturellt homogen plats (Ahrne, 2001). Resultatet av
denna process är inte alls förutbestämt. Jag har försökt demonstrera hur familjens nya struktur beror på maktresurser hos varje enskild familjemedlem.
Medan en del iranier fortfarande lever i patriarkala familjer med medföljande
traditionella värderingar, försöker andra utveckla sina moderna värderingar
mot en mer jämställd relation. En tredje grupp, som verkar vara större än de
två andra, försöker leva med sitt dubbelliv och kombinera moderna och traditionella värderingar. Frågan är i vilken utsträckning vistelsen i Sverige och
175
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 176
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
den pågående globaliseringen kommer att sätta punkt för den ”schizofrenimentalitet” som råder i denna tredje grupp. Eller kan etnisk diskriminering,
och förstärkt etnisk identifikation som en reaktion på denna, bidra till att detta dubbelliv upprätthålls och reproduceras? Här behövs vidare forskning.
176
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 177
N OTER
1 Under 1990-talet var antalet skilsmässor per giftermål i Sverige och i Danmark
högst i Europa. Dessutom spricker årligen många samboförhållanden, en familjetyp som är speciellt utbredd i Sverige och omfattar en fjärdedel av samtliga familjer. Dessa förhållanden är mer instabila och sannolikheten för separation är för
sambopar två–tre gånger större än för gifta par (Skilsmässor och separationer,
1995:76).
2 Äktenskapliga förhållanden är ändå vanligare i de flesta invandrargrupper som
kommer från tredje världen än bland svenskar (På tal om invandrare, 1998:38;
Tema invandrare, 1991:47). Och det är särskilt vanligt bland kvinnor från arabiska länder. Tre av fyra av dem som flyttar samman under ett år gifter sig direkt. Detta innebär att separationen för dessa oftare sker i form av skilsmässa jämfört med
svenska relationer (ibid.).
3 Att det finns en större ”äktenskapsmarknad” för yngre människor än äldre kan delvis förklara varför sannolikheten för skilsmässa är högre för de yngre. Yngre människor har dessutom ofta inte hunnit hitta sig själva och etablera sig. Därför finns
det större risk att yngre makar utvecklas åt olika håll (Hoem, 1992). Under 1997
var 67 procent av samtliga utrikesfödda mellan 25 och 64 år, och 13 procent över
65 år, medan motsvarande siffror för hela befolkningen var 52 respektive 17 procent (På tal om invandrare, 1998:27).
4 Men par bestående av en svensk man och en invandrarkvinna utsätts som regel för
mindre påfrestningar än såväl homogena invandrarpar som blandäktenskap där
kvinnan är svensk och mannen invandrare. Därför är deras relation mer hållbar än
de två sistnämnda gruppernas (SCB, 1993-08-04). En anledning till detta kan vara
att invandrare som lever med svenskar har bättre kontakt med det svenska samhället och därför är bättre rustade att klara påfrestningar i det nya landet. Svenska
män har större chans att leva i hållbara äktenskap med invandrarkvinnor än vad
svenska kvinnor gifta med invandrarmän har. En förklaring kan vara att invandrarkvinnor har kanske lättare än invandrarmän att anpassa sig till svenska familjemönster. Däremot är en svensk kvinna i regel van vid större frihet än många invandrarkvinnor (ibid.).
5 Min studie baserades på rådatamaterial som jag beställt från SCB under 1997. I
denna studie inkluderades också separationer bland sambopar. Även denna undersökning visade att sannolikheten för separation var betydligt större för de flesta invandrargrupper än för svenskfödda familjer. Resultaten från denna studie har
tidigare publicerats (Darvishpour, 1997). Här redovisas huvudresultaten från denna studie.
177
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 178
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
6 Egentligen borde man ha svenskar som kontrollgrupp för en analys av olika riskfaktorer för separation i undersökningen. Problemet är dock att skillnaden i antal
observationer bland svenskar och exempelvis turkar är så stor att en jämförelse,
med kontroll för alla riskfaktorer, i hög grad påverkas av den stora svenska gruppen. Dessutom baseras min studie enbart på invandrare. Därför valdes finländare,
som är den största invandrargruppen, som kontrollgrupp. De har i många avseenden samma familjemönster som svenskar, samtidigt som man vet ungefär i vilken
grad skilsmässa är vanlig bland dem, i jämförelse med svenskar. På så sätt kan
man ha en indirekt och svag jämförelse mellan invandrargrupper och svenskar,
även när man kontrollerar för olika riskfaktorer. Trots detta är det svårt att utifrån
dessa data få en preciserad bild av den höga skilsmässorisken bland invandrarfamiljer som kan jämföras med svenskars skilsmässorisk. Brist på ekonomiska resurser för att beställa datauppgifter var ändå huvudanledningen till att svenska
grupper inte är med i denna undersökning.
7 I en annan studie (Nilsson, 1999) av skilsmässorisken för chilenare, turkar och iranier i Sverige, som baseras på mitt datamaterial, beskrivs detaljerat datainsamlingen samt innebörden av de olika riskfaktorerna och respektive faktorers betydelse för skilsmässa för dessa grupper. Resultaten av den logistiska regressionsanalysen visar att sämre socioekonomisk status och lägre utbildning ökar sannolikheten för skilsmässa för dessa invandrargrupper. Barn före giftermålet ökar också
sannolikheten för skilsmässa. Sannolikheten för skilsmässa bland paren som har
barn är mindre jämfört med dem som inte har barn. Skilsmässofrekvensen bland
invandrarfamiljer som har bott under längre period i Sverige är mindre än bland
dem som har bott här under kortare period. Även par som varit gifta under kortare period löper mindre risk att drabbas av skilsmässa jämfört med dem som varit
gifta under längre period. Skilsmässofrekvensen för dem som bor i flerfamiljshus
är också högre än för dem som bor i enfamiljshus.
8 I texten används olika begrepp såsom ”separation”, ”skilsmässa”, ”familjeupplösning”, ”familjesplittring”, vilka syftar på paren som flyttar isär, men i själva verket är dessa begrepp inte identiska. Exempelvis innebär begreppet skilsmässa enbart en upplösning av äktenskapliga relationer, medan begreppet separation är bredare och omfattar även en upplösning av icke-äktenskapliga samboförhållanden. Upplösning av kärnfamilj innebär inte heller nödvändigtvis upplösning
av familjen i sig, eftersom ensamstående med barn också räknas som en form av
familj. Dessutom är familjesplittring inte alltid resultat av separation, utan den ena
maken kan ha avlidit. Parrelationer omfattar inte heller enbart heterosexuella relationer. Med de nämnda begreppen avses här paren som flyttar isär. Med parinstabilitet eller familjeinstabilitet menar jag den höga separationsrisken för sammanboende par med eller utan barn.
9 En av de få empiriska undersökningarna om separation i iranska familjer i Sverige (Darvishpour, 1997) har analyserat könsrollsförändringar och dess betydelse
för maktspelet inom invandrarfamiljer utifrån ett maktperspektiv. Denna undersökning ingår i en bearbetad och kompletterad version i föreliggande avhandling.
10 Det finns ett stort antal orsaker till familjesplittring och alla är individuella, t.ex.
”otrohet”, lång varaktig söndring, missbruk, eller att det ekonomiskt sett kan vara
178
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 179
NOTER
lönsamt med ”skenskilsmässa”. Det finns också vissa demografiska faktorer och
variabler som ökar sannolikheten för separation hos vissa grupper mer än bland
andra. Bland unga och barnlösa par, bland dem som vuxit upp i en storstad och
bland dem som har barn med sig i ett nytt förhållande, är exempelvis sannolikheten för separation större än för andra. Att själv ha växt upp i en splittrad familj ökar
också sannolikheten för skilsmässan (Skilsmässor och separationer, 1995). Dessutom finns vissa sociologiska förklaringsmodeller som utgör en grund för förståelse av separationen och den höga parinstabiliteten i det moderna samhället. Här
kommer att fokuseras på de sistnämnda aspekterna.
11 Det finns däremot andra teorier som betonar ”heterogamiprincipen” (komplementära personlighetsegenskaper) t.ex. dominans–undergivenhet. Om någon är
överlägsen i vissa avseenden, tenderar denne att vara underlägsen i andra. Ändå
stödjer de flesta undersökningar idag ”homogamiprincipen” vid val av partner
(Trost, 1993:41).
12 En av de viktigaste teorierna som förklarar familjerelationen på makronivå och
utifrån konfliktperspektiv är marxismen. Trots att marxistisk teori inte är en förklaringsmodell för sammanhållning av familjen och separation, är dess bidrag till
förståelsen av familjens inre arbetsfördelning och kvinnoförtryck relevant, vilket
betraktas som en integrerad beståndsdel i en större socioekonomisk process som
ständigt konstruerar och rekonstruerar klassrelationerna i samhället (Engels,
1969). Marxistisk teori menar att arbetsfördelningen mellan könen och kvinnoförtrycket i familjen är en nödvändig funktion för att upprätthålla det kapitalistiska systemet. Kvinnor är inte bara en reservarbetskraft som lockas ut när marknaden behöver dem, utan deras arbete i hemmen reproducerar också arbetskraft och
generationer (Seccombe, 1975). Marxistisk teori beskriver relationen mellan man
och hustru i den borgerliga kärnfamiljen som vilande på kapitalet, det enskilda
förvärvet, där kvinnan är mannens egendom. Enligt detta synsätt kan man urskilja olika familjestrukturer utifrån människors klasstillhörighet.
Poängen med den marxistiska teorin är att den visar att könsrelationer och speciellt arbetsfördelningen inom familjen delvis påverkas av det ekonomiska systemet och klasspositionen. Problemet är dock att teorin tenderar att ge en ensidig
och schematisk bild av detta samband. Den marxistiska ansats som enbart utgår
från makroperspektivet betonar huvudsakligen familjens relation till det omgivande kapitalistiska systemet och underskattar i praktiken de dramatiska förändringar som pågår i familjestrukturerna i dagens samhälle. Om familjens inre motsättningar, maktrelationer och genuskonflikter kan inte heller detta perspektiv
säga särskilt mycket. Många feministiska skolor påpekar därför att även de marxistiska teorierna är könsblinda, då de förklarar könsförtrycket i hemmet och i allmänhet från ett klassperspektiv, istället för att förklara det främst utifrån ett genusperspektiv (Hartmann, 1981).
Många sociologer anser dessutom att det inte existerar någon teoretiskt betydelsefull åtskillnad mellan borgerlighetens och arbetarklassens familjekultur i dagens Sverige. De menar att medelklassfamiljen historiskt i många avseenden har
varit mönsterbildande för andra samhällsgrupper (Björnberg & Bäck-Wiklund,
1986). De menar vidare att det som har skett under industrialismen är att ”under-
179
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
13
14
15
16
17
Sida 180
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
klassens” kärnfamiljform har slagit igenom i borgarklassen eller medelklassen.
Ett argument till detta är att klassmöten i familjen har medfört att klassamhället blivit mindre polariserat, eftersom makarna allt oftare tillhör olika klasser
(Leiulfsrud, 1991; Axelsson, 1992:152).
Ändå kan man inte bortse ifrån att ett klassperspektiv kan bidra till att förstå
varför familjer som har bättre ekonomiska resurser i mindre utsträckning drabbas
av separationer (se kapitel 3 och 4). Hur klasspositionen påverkar arbetsfördelningen inom familj och jämställdheten samt vilken betydelse den har för sammanhållning av familjen kommer att diskuteras senare.
Även i denna text används ofta begreppet patriarkat för att beskriva männens dominans även i relationer i en del av familjerna i Sverige där båda makarna bidrar
till familjeförsörjning. Anledningen är att termen är så vanlig och att de flesta forskare använder den för att beskriva mansdominerade relationer inom dessa familjer. Men i själva verket skiljer sig maktfördelningen i tvåförsörjarfamiljer från fördelningen i den typiska patriarkala familjen, där mannen är den ende familjeförsörjaren. Popenoe (1988) kallar den första typen av familj ”modern kärnfamilj”
och den andra ”traditionell kärnfamilj”.
Det är trots allt problematiskt att lägga fram objektiva kriterier för att urskilja
nyckelfrågor från oviktiga frågor.
I samband med detta använder man inom marxistisk teori begreppet ”falskt medvetande”, vilket syftar på situationer där individen eller gruppen inte känner sina
verkliga intressen. Men att skilja ”falskt medvetande” från ”sant medvetande” är
inte alltid problemfritt.
Situationer där intressemotsättningar föreligger benämns som ”vertikal makt”. Situationen där intressekonflikter inte föreligger, benämns som ”horisontell makt”
(Korpi, 1987:115).
Connell (1995) urskiljer tre olika positioner inom den manliga hierarkin, nämligen hegemonisk dominans, delaktighet och underordning, vilka påverkar maktstrukturen inom familjen. Mannens position inom denna hierarki baseras på olika
faktorer såsom klass, status, etnicitet osv., där män kan inta en mer eller mindre
central eller marginaliserad position. Connell betonar att det trots allt är en liten
grupp av alla män som har en hegemonisk position, bl.a. de män som har ledande
positioner inom näringsliv och den offentliga sektorn. Det vill säga dessa män
uppfyller många av kriterierna på den dominerande manligheten. Exempelvis har
de ekonomisk och kulturell makt samt inflytande i samhället och inom familjen.
Den delaktiga manligheten präglas både av en närhet till den hegemoniska positionen och av ständiga kompromisser och förhandlingar med de kvinnor som dessa män delar sitt vardagsliv med. Anledningen till detta är att dessa män i vardagslivet ständigt måste förhandla med kvinnor och andra män, vilket leder till
förändringar i konstruktionen av manligheten. De män som är ”mjuka”, barnorienterade och överskrider gränsen mellan den manliga och den kvinnliga rollen betraktas ofta som homosexuella och ”feminina” och som underordnade av andra
män. Dessa män har eventuellt den minst hegemoniska inställningen i familjerelationen. Johansson (2000:39–41) menar att Connells beskrivning av den manliga
hierarkin bör kompletteras med ytterligare två typer, nämligen: den oppositio-
180
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 181
NOTER
18
19
20
21
22
nella och den nostalgiska manligheten. Den första typen präglas av ett nära samarbete med kvinnor och en kritisk inställning till de dominerande manliga strukturerna i samhället. Den nostalgiska manligheten kännetecknas istället av en längtan tillbaka till en stark inre känsla av maskulinitet. Den sistnämnda gruppen är
den som är mest benägen att använda psykologiskt och fysiskt våld mot kvinnor
för att behålla sin dominans inom familjen. Johansson menar att stora förändringar i dagens samhälle leder till en marginalisering av vissa män vars identiteter är
förankrade i klassiskt manliga yrken. De män som marginaliseras – som en reaktion – kan antingen förändra sin manlighet eller krampaktigt försvara sina privilegier som man.
Gähler (1998) visar i sin forskning att familjesplittring vanligtvis har svåra ekonomiska implikationer för kvinnor, medan mäns situation inte påverkas alls eller
t.o.m. förbättras. En förklaring till detta kan vara att vid skilsmässa får ofta mamman vårdnaden om barnen, vilket leder till högre utgifter för kvinnor och lägre utgifter för män. Frånskilda kvinnor med barn arbetar dessutom heltid i större utsträckning än sammanboende kvinnor med barn, eftersom de är tvungna att ta
större ekonomiskt ansvar än tidigare.
Bilden av familjeförhållandet som i alla lägen skall vara positiv för individen är
omdebatterad. Det finns två olika aspekter av detta. Den första ser familjen som
positiv för psykiskt välmående, medan den andra ser familjen som en våldsam
institution som resulterar i högre nivåer av psykisk och fysisk misshandel mot
kvinnor. Gove med flera (1990:14) kombinerar dessa två motsägelsefulla beskrivningar och menar att de goda äktenskapen har en positiv effekt på välmåendet, men i de fall där äktenskapet är dåligt, har det starkt negativa konsekvenser
för välbefinnandet. Även Ross (1995) undersökning stödjer detta resonemang.
Kvinnor i en jämställd relation har på så sätt större chans att uppleva förhållandet
som något positivt.
Krav påverkar också sammanhållningen av familjen. Om en partner har höga förväntningar på relationen och om verkligheten inte motsvarar dessa förväntningar
har personen en låg tillfredsställelse med relationen. I sådant fall är banden svagare än när förväntningarna motsvarar verkligheten (Trost, 1986:72). Man kan
också hävda det omvända, att ju lägre förväntningar desto större möjligheter att bli
tillfredsställd, vilket stärker familjebandet.
Ahrne & Roman (1997) delar, utifrån arbetsdelningen i hushållet, in de svenska
familjerna i fyra kategorier. 1. Jämställda familjer 2. Semijämställda familjer 3.
Konventionella familjer och 4. Patriarkala familjer. Med jämställd familj menar
de att makarna lagar mat, tvättar och städar lika ofta. I semijämställda familjer gör
mannen en hel del hushållsarbete, men det är ändå kvinnan som har huvudansvaret och gör det mesta. Det innebär att makarna delar på två av tre sysslor, men att
kvinnan oftast eller alltid utför någon av dem. När det gäller konventionella familjer gör kvinnan allt eller det mesta av två av sysslorna och delar på den tredje
sysslan med mannen. Däremot, i den patriarkala familjetypen, utför kvinnan två
av de tre sysslorna och är den som oftast också utför den tredje.
Detta innebär att kärlek idag i allt större utsträckning förknippas med sexualitet
inom den rena relationen till skillnad från den romantiska kärleken, som kopplas
181
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
23
24
25
26
27
Sida 182
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
till sexualitet inom det äktenskapliga heterosexuella förhållandet. Betoningen ligger numera på att finna den speciella relationen, i stället för den speciella personen. Den sammanflödande kärleken kännetecknas inte nödvändigtvis av sexuell
monogami och innehåller inte heller någon specifik koppling till heterosexualitet
(Giddens, 1995).
Även äldre forskning (Holter & Henriksen, 1976) pekar på att medelklassmakarnas benägenhet att hjälpa varandra med hushållsarbete hör ihop med en
uppfattning som betonar problemlösning med hjälp av diskussion och ömsesidig
anpassning. Sådana former för problemlösning är inte så framträdande i lägre
skikt. Författarna menar att i attitydfrågor har arbetarmakar en tendens att vara
mer traditionella än borgerliga, med avseende på vem som bör utföra hushållsarbetet, och vem som bör bestämma i familjen. När det gäller frågan vem som bestämmer i olika situationer är mödrarna oftare den starka parten i problemlösning
i arbetarklass, medan fadern oftare är den starkare i de borgerliga familjerna. De
menar att far har mest att säga till om, men i praktiken ger far mor mest makt i en
instrumentell situation och bilden är mer varierande i en intressekonflikt (s 83).
Björnberg & Bäck-Wiklund (1986) visar i sina undersökningar att det finns viss
skillnad i mäns och kvinnors arbetsvillkor och vardagsrutiner inom familjer
bland olika klasser. Ändå anser de också, liksom Dahlström (1986), att det inte existerar någon teoretiskt betydelsefull åtskillnad mellan borgerlighetens och arbetarklassens familjekultur i dagens Sverige. De menar att medelklassfamiljen historiskt sett har varit mönsterbildande i många sammanhang för andra samhällsgrupper.
Utbildningseffekten på separationsrisken påverkas dock av ett trendbrott som
skett under 1980-talet. I de äldre generationerna löper de högre utbildade (eftergymnasial utbildning) nämligen högre risk för skilsmässa än de med lägre utbildning. Bland den yngre generationen är tendensen dock den omvända (ibid.).
En studie visar att invandrarkvinnor fram till 1992 hade högre arbetslöshet än
svenska kvinnor men lägre än invandrarmännen. Detta kan vara ett tecken på att
dessa kvinnor i större utsträckning än männen har kunnat få fotfäste på arbetsmarknaden. En förklaring till att arbetslösheten bland invandrarkvinnor ökade
mer än bland invandrarmännen under senare tid kan vara att kvinnornas arbetsmarknad har berörts mer av nedskärningar (Brune, 1993).
Det verkar paradoxalt att iranier tillhör de invandrargrupper som har högst utbildning i Sverige (Mångfald och ursprung, 1997:74) och en relativt låg andel förvärvsarbetande. En förklaring till detta kan vara att bland en del invandrargrupper,
t.ex. iranier, är högskolestudier ett sätt att undgå den statusförlust som arbetslöshet eller lågkvalificerat arbete innebär (Brune, 1993).
Turkiska invandrare förvärvsarbetar i något större utsträckning än iranier. Men
skillnaden är inte så stor. När det gäller utbildning har turkiska invandrare en av
de lägsta utbildningsnivåerna bland invandrare, medan det för iranierna är omvänt. Det vill säga att bara 12 procent av turkiskt födda män i Sverige har eftergymnasial och 47 procent förgymnasial utbildning. Motsvarande siffror för turkiska kvinnor är 6 procent respektive 60 procent. När det gäller iranskfödda män
i Sverige har 36 procent eftergymnasial och 13 procent förgymnasial utbildning.
182
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 183
NOTER
28
29
30
31
Motsvarande siffror för iranska kvinnor är 30 procent respektive 19 procent (På
tal om invandrare, 1998:48).
Med anomi menar Durkheim (1983) sociala förhållanden som präglas av bristande eller oklara normer, vilket skapar osäkerhet och frustration. Durkheim menar
att människors beteende styrs och kontrolleras av normer och regler som är sociala måttstockar som anger vad som är fel eller rätt för individen. Han menar att om
det inte existerar sådana stabila sociala normer har de enskilda individerna inte något att hålla sig till i sina förväntningar, utan det kan leda till förvirring, överdrivna förväntningar och utbredd frustration (ibid.). Han menar vidare att ett anomiskt
tillstånd är en följd av drastiska förändringar och plötsliga svängningar. Man kan
hävda att invandring från tredje världen till ett modernt samhälle som Sverige
medför drastiska förändringar för individen, vilket kan leda till ett anomiskt tillstånd. Ett problem med teorin om anomi är att den har en deterministisk karaktär
och underskattar individens förmåga till avvikelse från och utmaning mot etablerade normer. Teorin underskattar också individens kapacitet till anpassning till
snabba förändringar och nya normer.
Därför kan invandringskrisen också ses som en marginalkonflikt. En person från
en minoritetsgrupp befinner sig i en marginalsituation om han genom kontakter
med majoritetsgruppen delvis assimileras av denna och mer eller mindre identifierar sig med den, samtidigt som han inte accepteras som en fullvärdig medlem av
majoritetsgruppen. Förutsättningarna för en marginalkonflikt är att det finns två
grupper som skiljer sig åt när det gäller olika karaktäristiska, t.ex. språk, kulturpolitisk eller religiös tillhörighet, normer och värderingar, och där majoritetsgruppen har större prestige och makt än den andra (Blomgren, 1974:37). Även
majoritetsgruppens negativa attityder gentemot invandrare och graden av etnisk
diskriminering i det nya landet kan påverka integrationen negativt och försvåra det
nya identitetsskapandet. En faktor som kan påverka hur man bemöts av majoritetsgruppen är vilken status de etniska gruppernas hemland har i ett internationellt
perspektiv. De som kommer exempelvis från Mellanöstern har lägre status i Sverige, vilket kan försvåra integrationsprocessen och identitetsskapandet. För en invandrare från USA kan situationen vara omvänd (Hosseini-Kaladjahi, 1997).
I en ny studie om iranier i Sverige (Ahmadi, 2001) nyanserar författaren skillnaden mellan mäns och kvinnors upplevelser av identitetskrisen efter invandringen.
Påståendet att kulturkrock och identitetskris alltid är större för flyktingar än för
frivilliga invandrare är också problematiskt. De politiska flyktingar som kom från
Iran t.ex. var ofta i själva verket en välutbildad modern elit som hade en större
kulturell konflikt med de dominerande värderingarna i hemlandet. När de kommer
till Sverige och andra västländer har de bättre förutsättningar för att efter en tids
vistelse känna sig mer ”hemma” i det moderna samhället. Således kan de ha högre ambitioner och bättre förutsättningar att integrera sig i det nya landet. Den lågutbildade frivilliga arbetskraftsinvandraren däremot, som har flyttat t.ex. från Turkiet till Sverige, kan uppleva en mindre kulturkrock med de dominerade normerna i Turkiet och en större kulturkrock med det nya samhället. Således har de
kanske därför också lägre ambitioner och intresse för kulturell integration när de
kommer till Sverige.
183
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 184
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
32 Även Nader Ahmadi nyanserar i en intressant text (2000) radikalt sitt synsätt och
problematiserar den essentialistiska synen på sambandet mellan kultur och etnicitet, som definierar identitet och kultur som ett stabilt och oföränderligt fenomen.
33 Hannerz (1983:165) betonar att varje individ utsätts för två slags inflytanden: sådana som tenderar att göra individen mer likformig med andra, och sådana som
gör den mer särpräglad. Den ena sortens inverkan har med kommunikationsflödet
att göra, den andra med den sociala differentieringen av personliga erfarenheter.
Just kombinationen av dessa två kan leda till olika kulturella värderingar hos individer från samma grupp.
34 Ett bra exempel på den ökade etnocentrismen är den populära boken och filmen
”Inte utan min dotter”. För en djupare diskussion kring detta se Berg (1994).
35 Åke Sander (1993) redovisar fyra olika betydelser av begreppet muslim: 1. Etnisk
muslim, vilket innebär att vara uppvuxen i en traditionellt islamisk miljö. I den kategorin finns folk som inte alls tror på religionen. 2. En kulturellt definierad
muslim, vilket innebär att individen har ett tolkningsmönster för tillvaron som är
präglat av den muslimska traditionen. En kulturell muslim behöver inte ha någon
personlig religiös övertygelse. 3. Att vara religiös muslim innebär att omfatta vissa trosföreställningar och att utföra vissa religiösa handlingar. 4. Den politiska
muslimen ser Islam som en politisk företeelse. På så sätt finns en stor variation beträffande vad som menas med begreppet ”muslim” och vad detta innebär.
36 En studie (Darvishpour, 2000) av feminismen i Iran visar hur kvinnornas motstånd
har lett till viss framgång för dem trots fundamentalisternas makt.
37 Statistik visar att även de högutbildade invandrarkvinnorna har större svårigheter
att få ett arbete som motsvarar deras yrkeskvalifikationer än både svenskar och invandrarmän, men de kan lättare acceptera ett arbete som inte motsvarar deras yrkeskvalifikationer (de los Reyes, 1998).
38 Detta är en schematisk bild som enbart utgår ifrån köns- och generationsperspektiv. Det finns många iranska män som är betydligt mer moderna än kvinnor med traditionell bakgrund och låg utbildning. Det finns också många iranska
ungdomar som lever i två världar. Klasstillhörighet, utbildningsnivå, kulturell
bakgrund och individuella faktorer har mycket stor betydelse för iranska mäns,
kvinnors och barn synsätt och upplevelser av invandring och familjerelationer. En
undersökning i USA visar exempelvis att iranska kvinnors attityd till invandringen varierar mycket beroende av framförallt deras klassbakgrund och upplevelse av
invandringen (Mahdi, 1999). Kvinnor som tillhörde övre medelklassen eller överklassen och som förlorade sin position och sina tillgångar efter invandringen hade
en negativ attityd till det nya landet. För kvinnor från lägre medelklass som kunde förbättra sin position efter invandringen gällde det omvända.
39 Ändå är det problematiskt att hänvisa den stränga kontrollen över kvinnor i Iran
enbart till islam och som den enda avgörande faktorn för kvinnors situation och
liv. För det första har religioner generellt, och bland andra islam, judendomen och
kristendomen, en klart patriarkal syn på förhållandet mellan könen (Al Hibri,
1981). I själva verket kom islam – precis som judendomen och kristendomen – att
verka i ett forntida patriarkalt samhälle där kvinnors position i familjen har sitt ursprung i patrilineära släktskapsorienterade jordbrukssamhällen. Som Al Hibri
184
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 185
NOTER
40
41
42
43
44
45
46
47
48
(1981:176) betonar, illustrerar även relationen mellan Adam och Eva detta patriarkala förhållande. Gud förklarades vara man och mannen förklarades vara skapad till hans avbild. Eva blev symbolen för frestelse och synd. Kvinnan bedömdes
följaktligen vara en mindre trolig kandidat för frälsning och evigt liv i himlen än
mannen. För det andra avgörs kvinnors roll och status i Iran, liksom i andra länder, av olika samverkande faktorer. De är inte enbart en produkt av religionen utan
avgörs av många faktorer, bland annat av statsideologi, juridiska system, lagar,
ekonomisk utveckling, industrialisering, urbanisering och klasstillhörighet, kulturell bakgrund etc. För att förstå de sociala följderna av islam är det därför nödvändigt att även se till hur religionen samverkar med de sociopolitiska och ekonomiska systemen och hur dessa har förändrats över tid.
”Sharia” betraktas av religiösa muslimer som den ultimata oföränderliga rättsordningen (Schiratzki, 1993:20).
Tack vare kvinnornas motstånd och en mildare politik under de senaste åren förstärktes återigen kvinnornas roll i samhället, trots att en stor del av den kvinnofientliga politiken fortfarande finns kvar.
Koranen, fiqh (den muslimska lagen) och hadith (de tal som tillskrivits profeten
och hans följeslagare) reglerar i stort sett islams inställning till äktenskap och
skilsmässovillkor. Muslimernas rättsliga ställning regleras av någon av de ortodoxa sunnitiska skolornas lagar som omfattar majoriteten av muslimerna. Även
shiismen, som är en minoritetsförgrening inom islam, följer noggrant renlärigheten i principerna för den rättsliga ställningen (Nawal, 1982:52). När det gäller familjelagar är skillnaden mellan de två grenarna dock oväsentlig.
Källan till alla de iranska familjelagar som nämns i texten är Mohagheghi Damad
(1989) och Mansor (1999).
Vissa forskare (t.ex. Schiratzki, 1993:48) betonar att mahr egentligen innebär att
mannen köper en ovillkorlig rätt till samlag med kvinnan och ”avkastning” av
dessa samlag, dvs. eventuella barn.
Talaq kan i sin tur utföras på tre sätt: 1: Talaq redjai som inte är definitiv utan ger
mannen möjlighet att fortsätta leva med sin hustru. 2: Talaq bain som kräver omgifte efter första förskjutningen. 3: Talaq talat (trefaldig förskjutning) som är
oåterkallelig och förbjuder slutgiltigt maken att ta tillbaka samma hustru.
Trots att den typen av talaq är en uppgörelse är den fortfarande till mannens fördel. Om han inte själv har tagit initiativ till förskjutningen kan han i själva verket
kräva en ersättning som är större än mahr i utbyte mot den frihet han ger sin hustru.
Ibland kan giftermål upplösas utan att någon form av skilsmässa är nödvändig.
Den typ av separation som kallas faskh, innebär att giftermålet är ogiltigt, t.ex. när
mannen eller kvinnan är vansinnig, mannen är impotent eller kvinnan har någon
sjukdom som märks först efter giftermålet. Skillnaden mellan faskh och andra typer av separation är bl.a.: 1: Kvinnan får inte mahr efter separationen. 2: Det finns
inte någon möjlighet att återta maken. 3: Vid faskh har båda rätt att skiljas, i motsats till talaq, då endast mannen har rätt att kräva skilsmässa (Araghi 1990).
Den shi´tiska grenen av Islam, som dominerar i Iran, tillåter sieghe eller mu`ta
(tidsbegränsade äktenskap), vilket är förbjudet hos sunniter. Därför finns det även
185
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
49
50
51
52
Sida 186
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
i Iran civillagen, artikel nr 1075–76. Trots att sieghe legaliserade sexuella förhållanden är det dock inte särskilt socialt accepterat. En sieghe, en hustru i ett tidsbegränsat äktenskap, ärver inte mannen och har heller inte rätt till underhåll, inte ens
under graviditet. Tidsbegränsade äktenskap sågs med oblida ögon under shahens
regim, men rekommenderas av den nuvarande regeringen bl.a. på grund av det
kvinnoöverskott som Iran–Irak-kriget medfört (Schiratzki, 1993:51). Den mest
omtalade formen av sieghe är den sexuella, vilken oftast jämställs med prostitution.
Vissa forskare (t.ex. Haeri, 1989) betonar däremot att sieghe legitimerar sexuella
relationer, vilket underlättar möjligheten för kvinnor att tillfredsställa sina sexuella
behov utan att ingå långvariga äktenskap. Dessa forskare bortser från att det enbart är män som har monopol på sieghe och att de vanligtvis betalar pengar i utbyte mot sexuella relationer med kvinnan, vilket i högsta grad liknar prostitution.
En bidragande orsak till den ökande skilsmässofrekvensen torde vara det missnöje som bredde ut sig bland medelklasskvinnorna, speciellt dem med utbildning.
Deras förutsättningar förändrades drastiskt genom etableringen av islamiska lagar. Anpassningen till nya normer och värderingar var svår och bidrog till ökat antal skilsmässor. Från och med 1987 började andelen skilsmässor i förhållande till
giftermål att minska igen. Skilsmässofrekvensen minskade från 10,3 procent 1986
till 7,4 procent 1989. Emigrationen ökade kraftigt från 1986 och framåt. Idag uppskattar man att upp till 3 miljoner iranier bor utomlands. Många av dem som lämnade Iran var gifta och har senare skilt sig i sitt nya land, vilket inte återspeglas i
statistiken i Iran. Detta kan vara en möjlig förklaring till den minskade skilsmässofrekvensen i förhållande till giftermål.
En teori utgår från att det torra klimatet i södra Iran begränsade kommunikationen
och fördröjde sociala förändringar och gav därmed traditionen större möjlighet att
styra samhället och familjelivet. Därför har folk i södra Iran stränga familjerelationer och könsroller, och hushållsarbetsdelningen präglas mer av patriarkala
mönster. I norra Iran, som är mer regnigt och har ett Medelhavslikt klimat, är däremot den sociala aktiviteten stor. Samtidigt är jordbruksverksamheten omfattande, där kvinnor har en aktiv roll, och har en stor betydelse för hushållens ekonomi. Även det kulturella klimatet i norra Iran präglas av en större tolerans för kvinnornas sociala liv (Eyrumlu, 1998: 93–94). Men man kan också söka förklaringen till kvinnornas mäktigare position i norra Iran genom att beakta kulturella
aspekter. Att de norra delarna av Iran har en stor gemensam gräns med f.d. Sovjetunionen och tätare kommunikation påverkade den kulturella synen hos befolkningen som har en liberalare syn på genusförhållanden.
Som tidigare nämnts påverkar trots allt en förändring av familjelagstiftningen familjerelationerna i Iran i större utsträckning. Under de senaste åren har iranska
riksdagen kommit med flera förslag för att mildra de hårda förhållandena för kvinnor i familjelivet. I slutet av år 2002 godkände det iranska vaktrådet riksdagens
motion att öka kvinnors rättighet att begära skilsmässa. Förändringar i lagstiftningen är ändå mycket begränsade.
Även Margareta Hydén argumenterar i sin forskning om kvinnomisshandel i Sverige (1995) för att just en ostrukturerad intervjuform var lämpligare för att så långt
möjligt få ta del av sina informanters berättelser i ett ämne som är känsligt.
186
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 187
NOTER
53 Före dessa undersökningsintervjuer genomförde jag också en förundersökning
som omfattade djupintervjuer med 20 frånskilda iranska kvinnor och män, varav
en del bor i övriga västvärlden. Majoriteten av intervjudeltagarna var tidigare
gifta med varandra. Nackdelen med förundersökningen var att urvalet var selektivt. Urvalet baserades på snöbollsmetoden, vilket riskerar att ge ett urval som är
skevt, så att det kan vara fråga om personer som är mycket speciella i något avseende. Respondenterna valdes genom att kontakta bekanta till bekanta, som samtliga hade en vänsterinriktad politisk bakgrund. Poängen med detta var att jag kunde intervjua båda parter i förhållandet, för att se hur deras upplevelse skiljde sig
åt. Resultaten av den förundersökningen som tidigare har publicerats (Darvishpour, 2001) tyder på att många förändringar i det iranska familjelivet i Sverige efter invandringen är mer och mindre likartade för dem som bor i andra västländer.
Trots att förundersökningen har ökat min kunskap om skilsmässor bland iranier
använder jag ytterst litet av detta material i denna avhandling.
54 Ändå förväntade en del av de frånskilda intervjudeltagarna att jag skulle hjälpa till
att ”lösa” deras problem. De förklarade att detta var ett av deras motiv att ställa upp
för intervjun. Därför önskade flera att fortsätta kontakten med mig även efter intervjun. För vissa av dem var själva intervjun rent praktiskt en terapi, och de ville gärna fortsätta att samtala vid ett annat tillfälle. Allt detta skedde trots att de informerades i förväg om undersökningens syfte. Det var inte alltid lätt att före eller under intervjun påminna dem om att jag inte hade uppgiften eller befogenheten att göra något åt deras problem. Frågan är om intervjuaren under dessa omständigheter skall
intressera sig enbart för subjektets historia eller även för subjekten själva. Vad jag
kunde göra i en sådan situation var att lyssna på dem noggrant och ge viss allmän information, men ofta påminde jag dem efter hand om att min forskning kanske indirekt kunde hjälpa dem genom att belysa situationen för samhället och myndigheter.
55 Under intervjun med gifta familjer försökte ofta den ena parten att skaffa sig information om vad den andra hade sagt. En möjlig positiv reaktion från min sida
innebar att intervjudeltagarna kunde precisera sina respektive versioner med mer
detaljerade uppgifter. Under sådana omständigheter kolliderade min tystnadsplikt
med min ambition att få djupare och mer detaljerade uppgifter. Ändå var jag
tvungen att påminna de intervjuade om min tystnadsplikt.
56 Även undersökningen med gifta iranska par visar i stor utsträckning samma tendens.
57 Bland de gifta paren var det betydligt fler kvinnor som ansåg att deras makar var
mer delaktiga i hushållsarbete och omsorg om barn än vad de brukade vara i hemlandet (se nästa kapitel).
58 En studie (Trost & Levin, 2000:10) pekar på en undersökning som genomfördes
1998 bland 2 100 personer, 18–74 år gamla, i Sverige. Undersökningen visar att 5
procent av populationen hade särboförhållanden, som innebär ett par med två hushåll. Utifrån undersökningen uppskattade författarna att under 1998 fanns det cirka 130 000 par med särboförhållanden i Sverige. Studien visar också att särboförhållanden är ett utvecklat mönster i Sverige och pekar även på att särboförhållanden inte är något unikt fenomen i Norden, utan även förekommer i andra europeiska länder, exempelvis i Tyskland.
187
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 188
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
59 Denna variant av ”importäktenskap” verkar mycket ovanlig bland iranier i Sverige. Åtminstone i min undersökning fanns inte ens ett enda frånskilt eller gift par
som hade för avsikt att gifta bort sina barn på detta sätt.
60 Socialstyrelsens forskning (Social och ekonomisk förankring bland invandrare
från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999) tyder på att turkar i större utsträckning
kan gifta sig genom ”importäktenskap” än iranier. Dessutom är majoriteten av de
iranier som flyttat till Sverige redan gifta i hemlandet. Undersökningen som omfattar cirka 2 000 invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet visar att flertalet
kvinnor från Polen och Turkiet flyttade till Sverige till sin make/sambo. Drygt två
tredjedelar av kvinnorna från Polen och en tredjedel av kvinnorna från Turkiet
kom till Sverige av familjeskäl. Motsvarande siffror för iranska kvinnor och chilenska kvinnor var mindre än en tredjedel. Av de iranska männen är det drygt en
tjugondel som kom av familjeskäl, vilket är det lägsta bland samtliga grupper.
Motsvarande siffror för turkiska män var cirka 40 procent, vilken var den högsta
andelen (Social och ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, 1999).
61 En studie (Levin, 1994) tyder på en del problem som kan förekomma i styvfamiljer. Exempelvis kan det för barnen uppstå lojalitetskonflikter mellan dem och
styvföräldern. För styvförälder kan problemet bestå i svårighet att acceptera den
frånvarande biologiska förälderns inblandning i barnens uppfostran. Man vill
kanske ha större ansvar i barnuppfostran, medan den frånvarande biologiska föräldern kanske har betydligt större auktoritet och inflytande över barnens uppfostran.
62 Anledningen till tvåårsregeln är att regeringen vill förhindra ”skenäktenskap” som
kan förekomma på grund av olika motiv, bl.a. ekonomiskt intresse. Detta innebär
att motparten som är bosatt i Sverige i utbyte mot en ekonomisk kompensation
”ställer upp” och gifter sig officiellt med den som söker uppehållstillstånd. Detta
sker i många fall utan att paret har något förhållande eller att de ens verkligen bor
ihop. ”Skenäktenskap” kan även få den konsekvensen att ena parten sexuellt utnyttjar den andra som är beroende av honom/henne för uppehållstillståndet, utan
att de har något emotionellt förhållande. 1997 fastslog EU i en resolution att skenäktenskap är ett problem som måste bekämpas, eftersom det är ett sätt för människor att leva i andra länder, som de inte har rätt till (Sahlström & Westerlund,
1999). Att förhindra ”skenäktenskap” är inte en särskilt enkel uppgift. Detta gäller speciellt när parterna har en affärsmässig relation och pengar är inblandade, eftersom det då ligger i bådas intresse att hålla sitt ”avtal”. Invandrarverkets ambition att genom tvåårsregeln förhindra skenäktenskap har istället lett till att många
”importfruar”, som själva menade allvar med förhållandet, utan att det fungerade,
drabbas hårt av detta. Sveriges kvinnojourer har de senaste åren per år tagit emot
drygt 200 av dessa kvinnor, som till och med blivit misshandlade (ibid.). Regeln
innebär att utländska medborgare som efter en kort period av bekantskap gift sig
eller flyttat ihop med en bosatt person i Sverige blir föremål för en uppskjuten invandringsprövning. Om deras förhållande eller äktenskap avslutas inom två år,
riskerar de utvisning. För kvinnor som kommit till Sverige genom ”importäktenskap” innebär regeln att om förhållandet försämras riskerar kvinnorna att hamna i
188
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 189
NOTER
63
64
65
66
67
en utpressningslik situation. För många män är därför tvåårsregeln det perfekta
vapnet att hota med, vilket leder till att många av dessa kvinnor av rädsla för utvisning stannar hos mannen trots missnöje och även misshandel. Regeln bortser helt
ifrån det ojämna maktförhållande som råder mellan männen som är bosatta i Sverige och kvinnorna som på så sätt kommer från dessa länder.
Bilden av äldre invandrare kan ändå variera mycket. Torres undersökning (2001)
om äldre iranier i Sverige visar att trots alla påfrestningar kan de vara lyckliga i
det nya samhället. Även en annan undersökning om äldre iranier i Sverige genomförd av Ahmadi & Tornstam (1996) visar samma resultat.
Detta trots att andra variabler som ökar sannolikheten för skilsmässa kontrolleras
(se kapitel 1).
Även vissa samhällsstrukturer kan motverka utveckling mot jämställda relationer.
Att männen oftare har högre lön och större utvecklingsmöjligheter än kvinnor i arbetslivet i dagens samhälle innebär, enligt vissa forskare, att jämställdheten inte är
särskilt ekonomiskt ”lönsam” för männen i allmänhet (Becker, 1991).
Ämnen såsom konfrontation mellan traditionella och moderna värderingar, invandring och kulturmöte, patriarkala förhållanden och individualiseringsprocess
samt makt- och genuskonflikter inom familjer.
Man kan säga att globaliseringen har lett till att inte bara teorier som baserades på
etnocentrism utan även kulturrelativism alltmer förlorar sin betydelse för att motivera attityder och normer hos andra människor som strider mot universella värderingar, t.ex. mänskliga rättigheter, genom att hänvisa till ”etniska och kulturella särdrag”.
189
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 190
L ITTERATUR
Abjane, Parvin (1993) ”Ezdevaj az rah dor va aros varedati” (Importäktenskap), Bolten Agazi no, nr 25.
Adine (1987) nr 11. Teheran.
Aghajanian, Akbar (1986) ”Some notes of divorce in Iran”, Journal of marriage and family, nr 48.
Ahlberg, Jan (1996) Criminality among Immigrants and Their Children: A
Statistical Analysis. BRÅ-Report. Stockholm: Fritzes.
Ahmadi, Nader (2000) ”Kulturell identitet i gungning” i Allwoos, Carl Martin & Franzén, Elsie C. (red.) Tvärkulturella möten. Stockholm: Natur och
kultur.
Ahmadi Lewin, Fereshteh (2001) ”Identity Crisis and Integration. The divergent Attitudes of Iranian Immigrant Men and women toards Integration
into Swedish society”. International Migration, 39(3).
Ahmadi, Fereshteh & Tornstam, Lars (1996) ”De Gamla Flygande Holländarna, Pendlande invandrare med dubbla tillgångar”. Socialmedicinsk tidskrift, nr 7–8.
Ahmadi, Fereshteh & Ahmadi, Nader (1995) Iranian Islam and the Concept
of the Individual. Sociologiska institutionen, Uppsala universitet.
Ahrne, Göran (1994) Social Organisations. London: SAGE Publication.
Ahrne, Göran (2001) ”Preface”, i Darvishpour, Mehrdad: chaleshgari zanan
allejhe naghsh mardan (Women Challenge the role of men. Sociological
Essays on Iranian Women, Family and Immigration). Stockholm: Bokförlaget Baran.
Ahrne, Göran & Roman, Christine & Franzén, Mats (1996) Det sociala landskapet. Göteborg: Bokförlaget Korpen.
Ahrne, Göran & Roman, Christine (1997) Hemmet, barnen och makten: Förhandlingar om arbete och pengar i familjen. SOU 1997:139. Stockholm:
Fritzes.
190
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 191
L I T T E R AT U R
Akpinar, Aylin (1998) Male’s Honour and Female’s Shame: Gender and Ethnic Identity Construction among Turkish Divorcees in the Migration Context. Stockholm: Elanders Gotab AB.
Al-Baldawi, Riyadh (1998) ”Migration och familjestruktur” i Ahmadi (red.)
Ungdom, kulturmöte, identitet. Stockholm: Liber.
Alberoni, Francesco (1982) Förälskelse och kärlek. Göteborg: Korpen.
Al Hibri, Azizab (1981) ”Capitalism is an Advanced Stage of Patriarchy: But
Marxism is not Feminism”, i Sargent, L (red.) Women and revolution a discussion of the unhappy marriage of Marxism and feminism. Boston, MA:
South End Press corp.
Andersson, Berit & Lundberg, Magnus (2000) Våld mot invandrarkvinnor.
Kvinnors berättelser och Socialtjänstens strategier. Network for research
in Criminology and Deviant Behaviour at Lund University.
Angel, B. & Hjern, A. (1992) Att möta flyktningbarn och deras familjer. Studentlitteratur, Lund.
Ansari, Abdolmabou (1988) Iranian immigrants in the United States. New
York: Associated Faculty Press, Inc.
Araghi, Ezatollahe (1990) Talagh va masajel nashi az an kodamand? (Vad är
skilsmässoproblem?). Teheran: Rahnama förlag.
Arenas, Julio G. m.fl. (1987) Flygtningens psykiska kriser. Dansk psykologisk forlag.
Att skiljas i främmande land. Invandrares möte med familjerätt och familjerådgivning (1997) Socialstyrelsen.
Axelsson, Christina (1992) Hemmafrun som försvann. Institutet för social
forskning, Stockholms universitet.
Bacharach, S.B & Lawler, E.J. (1981) Bargaining: Power, Tactics, and Outcome. San Francisco: Jossey-Bess Publ.
Bahar, Sima (1983) ”A Historical Background to the Women’s Movement in
Iran” i Azari, Farah (red.) Women in Iran. The conflict with fundamentalist
Islam. London: Ithaca press.
Becker, Gary S. (1991) A Treatise on the Family. Cambridge, Mass.: Harvard
University.
Becker, Gary S. (1992) The economic Way of Looking at Life. Nobel Foundation.
Beckman, Svante (1987) ”Sorterad makt” i Petersson, Olof (red.) Maktbegreppet. Stockholm: Carlssons.
191
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 192
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Berg, Magnus (1994) ”Betty Mahmoodys oförklarliga huvudvärk” Ljusgården, nr 14.
Berg, Magnus, (1994 b) Seldas andra bröllop. Etnologiska föreningen i Västsverige.
Bergman, Solveig (1995) Feministisk motkultur och kvinnomakt. Åbo akademi.
Bernard, Jessie (1972) The Future of Marriage. New York: World Publishing.
Bertilson, Margareta (1986) ”Kärlekens lov – en sociologisk betraktelse”. Sociologisk Forskning, nr 2.
Bjurström, Erling (1992) ”Youth research and ethnicity” i Palmgren, C., Lövgren, K. & Bolin, G. (red.) Ethnicity and youth culture. Stockholms universitet, Unit of media and cultural theory.
Björnberg, Ulla (1992) ”Tvåförsörjarfamiljen i teori och verklighet” i Acker,
Joan m.fl. (red.) Kvinnors och mäns liv och arbete. Stockholm: SNS.
Björnberg, Ulla & Bäck-Wiklund, Margareta (1986) ”Klass, familj och föräldraskap”, Sociologisk forskning, nr 2.
Björnberg, Ulla & Kollind, Anna-Karin & Nilsson, Arne (1994) Janus och genus: om kön och social identitet i familj och samhälle. Stockholm: Bromberg.
Björnberg, Ulla & Kollind, Anna-Karin (1997) ”Lojalitet, tid och pengar” i
Ahrne, Göran & Persson, Inga (red.): Familj, makt och jämställdhet.
SOU 1997:138. Stockholm: Fritzes.
Björnberg, Ulla & Kollind, Anna-Karin (2003) Att leva själv tillsammans.
Malmö: Liber.
Blomgren, P. (1974) Marginal konflikt. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
Blumberg, R. Lesser & Coleman, Marion (1989) ”A Theoretical look at the
Gender Balance of Power in the American Couple”, Journal of Family Issues, vol 10 nr 2.
Blumstein, P. & Schwartz, P. (1991) ”Money and Ideology” i Blumberg, R. L.
Gender, Family and Economy. Allen & Unwin.
Bolin, Kristian (1997) ”Familj, makt och ekonomiska resurser – den nya familjeekonomin” i Ahrne, Göran & Persson, Inga (red.) Familj, makt och
jämställdhet. SOU1997:138.
Bradley, David (1990) ”Children, Family and the State in Sweden”, Journal
of Law and Society, vol 17 nr 4.
192
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 193
L I T T E R AT U R
Brodin, Jenny-Ann (1997) Jämställda? – Intervjuer med unga par om arbetsfördelning, ekonomi och framtid. Kvinnomaktutredningen. Sociologiska
institutionen, Stockholms universitet.
Brune, Ylva (1993) Invandrare i svenskt arbetsliv: en rapport till Statens invandrarverk. Statens invandrarverk.
Bäckman, H. (1989) Iranska flyktingar i Sverige – Svenska Irankommittén.
Stockholm: Arashförlag.
Cheal, David (1991) Family and the State of Theory. Harvester Wheatsheaf.
Connell, Robert William (1995) Masculinities Berkeley. University of California Press.
Dahlström, Edmund (1986) ”Teori och ideologi om familj”, Sociologisk forskning, nr 2.
Dahlström, Edmund (1990) ”Recension av ’Disturbing the nest’”, Sociologisk
forskning, nr 2.
Dahlberg, Anita (1995) Jämställdhetslagen som paradox och dekonstruktion.
Särtrycksserien nr 33. Socialhögskolan, Institutionen för socialt arbete,
Stockholms universitet.
Dallalfar, Arlene (1994) ”Iranian Women As Immigrant Entrepreneurs”. Gender & Society, vol 8, nr 4.
Darvishpour, Mehrdad (1993) ”En bild av kvinnors försämrade situation i
Iran”, Sociologisk forskning, nr 3.
Darvishpour, Mehrdad (1994) ”Familjeupplösning i Sverige?”, Invandrare, nr
3/4:12–16.
Darvishpour, Mehrdad (1997) ”Invandrarkvinnor utmanar männens roll”, i
Ahrne, Göran & Persson, Inga (red.) Familj, makt och jämställdhet. SOU
1997:138. Stockholm: Fritzes.
Darvishpour, Mehrdad (1999) ”Intensified gender conflicts within Iranian families in Sweden”, Nordic Journal of Women’s Studies, nr 1.
Darvishpour, Mehrdad (2000) ”Islamisk feminism kompromiss eller en utmaning mot feminism?”, Kvinnor & Fundamentalism, nr 18.
Darvishpour, Mehrdad (2001) Chaleshgari zanan allejhe naghsh mardan.
Goftarhaje Jamee shenasi dar barje zanan irani, khanevade va mohajerat.
(Women Challenge the Role of Men. Sociological Essays on Iranian Women, Family and Immigration). Stockholm: Bokförlaget Baran.
Darvishpour, Mehrdad (2002) ”Immigrant Women Challenge the Role of
Men: How the Changing Power Relationship within Iranian Families in
193
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 194
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Sweden Intensifies Family Conflicts After immigration”, Journal of Comparative Family Studies, 2002, vol 18, nr 2.
de los Reyes, Paulina (1998) ”I Skärningspunkten mellan genus och etnicitet.
Ett ekonomiskt historiskt perspektiv på invandrarkvinnor i svenskt arbetsliv”, Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg 4, nr 1.
Delphy, Christine & Leonard, Diana (1992) Familiar exploitation: a new analysis of marriage in contemporary western societies. Cambridge: Polity
Press.
Durkheim, Emile (1983 / först publ. 1897) Självmordet. Argos.
Edvall, Liljan (2000) Skilsmässoboken. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.
EG, kvinnorna och välfärden (1993) Statens offentliga utredningar 1997:117.
Socialdepartmentet.
Emerson, Richard M. (1962) ”Power-Dependence Relation”, American Sociological Review, vol 21, nr 1.
Engels, Friedrich (1969 / först publ. 1884) Origin of the Family, Private Property and the State. London: Penguin.
England, Paula (1989) ”A feminist Critique of Rational-Choice Theories: Implications for Sociology”, The American sociologist. Spring.
Ett eget liv? (2002:40) Länsstyrelsen, Västra Götaland.
Eyrumlu, Reza (1998) Iranska familjer i Sverige. Angered: Invan-lit.
Familjebildning och familjeupplösning under 1980-talet (1990) Demografiska rapporter 1990:1, Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Familjeförändringar kring 1990 (1993) Statistiska meddelanden. Serie Befolkning och levnadsförhållanden. Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Fant, Maj (1985) ”Från kärnfamilj till särbo” i Familjenormer – familjeformer,
Rapport från konferensen Familjestrukturens förändring i Sverige 10–11
maj 1984. Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, Stockholms
universitet.
Forsman, Ingrid (1987) ”Kärlek som livsmening och kulturmönster” i Bergryd, Ulla (red.) Den sociologiska fantasin – teorier om samhället. Stockholm: Rabén & Sjögren.
Fritzell, Johan & Lundberg, Olle (1994) ”Kvinnor, män och välfärdens utveckling” i Har vi råd att avvara välfärden? Försäkringskasseförbundet.
Furstenberg, F. & Cherlin, Andrew, J. (1991) What Happens to Children When
Parents Part. Harvard University Press.
194
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 195
L I T T E R AT U R
Gelfand, D. (1994) Againg and ethnicity. New York: Springer Publishing Co.
Ghorashi, Halleh (1997) ”Shifting and Conflicting Identities: Iranian Women
Political Activitist in Exile”, The European Journal of Women’s Studies,
vol 4, nr 3.
Giddens, Anthony (1995) Intimitetens omvandling: sexualitet, kärlek och erotik i det moderna samhället. Nora: Nya Doxa.
Giddens, Anthony (1996) Modernitetens följder. Lund: Studentlitteratur.
Glenn, E. N. (1987) ”Gender and the Family” i Hess, B. & Ferree, M. (ed)
Analyzing Gender. Newbury Park: Sage.
Goode, W. J. (1993) World changes in divorce patterns. Yale University Press:
New Haven and London.
Gove, Walter R. & Briggs Style, Caroline & Hughes, Mickael (1990) ”The effect of Divorced and Widowed Men and Women, Journal of Family Issues, vol. 10.
Gubrium, Jaber F. & Holstein, James A. (1990) What is Family? California:
Mayfield Publishing Company.
Gustafsson, Björn m.fl. (1990) Invandring och försörjning. Göteborg: Daidalos.
Gähler, Michael (1998) Life after divorce: economic, social and psychological well-being among Swedish adults and children following family dissolution. Institutet för social forskning, Stockholms universitet.
Haavind, Hanne (1985) ”Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och
män”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3.
Haeri, Shahla (1989) The Law of desire: temporary marriage in Iran. London:
Tauris.
Hagström, Charlotte (1999) Man blir pappa: föräldraskap och maskulinitet i
förändring. Lund: Nordic Academic Press.
Hannerz, Ulf (1983) Över gränser. Stockholm: Liber förlag.
Hannerz, Ulf & Liljeström, Rita & Löfgren, Orvar (1983) Kultur och medvetande. Angered: Akademilitteratur.
Harding, Sandra (1987) ”Instabiliteten i den feministiska teoribildningens
analytiska kategorier”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 2/3.
Harding, Sandra (1987b) Feminism and Methodology. Bloomington: Indiana
Press.
Hartmann, Heidi (1981) ”The Unhappy Marriage of Marxism and Feminism:
Towards a more Progressive Union” i Sargent, L. (red.) Women and revolu195
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 196
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
tion a discussion of the unhappy marriage of Marxism and feminism.
Boston, MA: South End Press.
Hedström, Peter (1985) ”Förhandlingssamhället och de ekonomisk-politiska
beroendeförhållandena – en inledande teoretisk analys”, Sociologisk forskning, nr 1.
Hemström, Örjan (1996) ”Is Marriage Dissolution linked to Differences in
Mortality Risk for Men and Women?”, Journal of Marriage and family,
vol 58.
Hendesi, Mandana (1991) ”Mohajerat, va zendegi zanashoji” (Invandring och
äktenskapliga livet), Nimeje Digar, nr 12/13.
Hirdman, Yvonne (1988) ”Genussystemet: Reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3.
Hirschman, Albert (1972) Sorti eller protest, en fråga om lojaliteter. Stockholm: Rabén & Sjögren.
Hobson, Barbara (1990) ”No exit, no voice: women’s economic dependency
and the welfare state”, Acta Sociology, 33 (3).
Hochschild, Arlie Russell (1997) The time bind: when work becomes home
and home becomes work. New York: Metropolitan Books.
Hoem, Britta & Hoem, Jan (1988) Dissolution in Sweden. Demografiska institutionen, Stockholms universitet.
Hoem, Jan M. (1992) Trends and Patterns in Swedish Divorce Risks 1971–
1989: A Case of Modern Demographic Analysis. Demografiska institutionen, Stockholms universitet.
Holmberg, Carin (1993) Det kallas kärlek: en socialpsykologisk studie om
kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par.
Göteborg: Anamma.
Holter, Harriet & Kalleberg, Ragnvald (1982) Kvalitative metoder i samfunnsforskning. Oslo: Universitetsforlaget.
Holter, Harriet & Ve Henriksen, Hildur & Gjertsen, Arild & Hjort, Haldis
(1975) Familjen i klassamhället. Oslo: Paxförlag A/S.
Hosseini-Kaladjahi, Hassan (1992) Iranians and the Swedish labour market.
Stockholms universitet.
Hosseini-Kaladjahi, Hassan (1997) Iranians in Sweden: Economic, Cultural
and Social Integration. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Hughes, John A. & Månsson, Sven-Axel (1988) Kvalitativ sociologi. Lund:
Studentlitteratur.
196
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 197
L I T T E R AT U R
Hydén, Margareta (1995) Kvinnomisshandel inom äktenskapet. Stockholm:
Liber utbildning.
Invandrarkvinnor och jämställdhet: en studie om invandrarkvinnors situation
i Sverige (1981) Stockholm: Liber Förlag.
Iran Statistical Yearbook (1990) Teheran.
Iran Statistical Yearbook (1996) Teheran.
Iran Statistical Yearbook (1998) Teheran.
Jacoby, Ann Lundén & Näsman, Elisabet (1989) Mamma, pappa, jobb: föräldrar och barn om arbetets villkor. Stockholm: Arbetslivscentrum.
Jalmert, Lars (1984) Om svenska män: Fostran, ideal och vardagsliv. Stockholm: Tiden.
Jalmert, Lars (1992) Hur mår man? Rapport från ett seminarium om mäns
hälsa, Stockholm. Idégruppen för mansrollsfrågor, Kulturdepartementet.
Johansson, Thomas (2000) Det första könet?: mansforskning som reflexivt
projekt. Lund: Studentlitteratur.
Jònasdòttir, Anna G. (1991) Love power and political interests: towards a theory of patriarchy in contemporary western societies. Örebro: Högskolan i
Örebro.
Kamali, Masoud (2002) ”Kulturessentialism och ’hedersmord’”, Socionomen,
nr 3.
Kayhan, 31/3/2000. Teheran.
Kindlund, Hannelotte (1995) ”Förtidspensionering och sjukfrånvaro 1990
bland invandrare och svenskar” i Invandrares hälsa och sociala förhållanden. SoS rapport, Socialstyrelsen.
Kitson, G.C. & Benson Barbri, K. & Roach, M. J. 1985. ”Who Divorce and
Why? A review”. Journal of Family Issues, nr 6.
Knocke, Wuokko (1986) Invandrarkvinnor i lönearbete och facket. Forskningsrapport 53. Stockholm: Arbetslivscentrum.
Koch-Nielsen, I. & Gundelach, L. (1985) ”Women at Divorce” in CsehSzombathy, L. Et al (eds) The Aftermath of Divorce – Coping With Family
change. An Investigation In Eight Countries. Budapest: Akadémiai Kiadó.
Kocturk-Runefors, T. (1991) En fråga om heder. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Komter, Aafke (1991) ”Gender, Power and Feminist Theory” I Davis, K.
(red.) The Gender of Power. London: Sage.
197
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 198
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Korpi, Walter (1987) ”Maktens isberg under ytan” i Petersson Olof (red.)
Maktbegreppet. Stockholm: Carlssons Bokförlag.
Kristiansen, Jan Erik (1977) ”Norway” i Chester, R. (red.) Divorce In Europe.
Leiden: Nijhoff.
Lange, Anders & Westin, Charles (1996) Människor från fyra länder i Sverige 1993. Stockholm: CEIFO.
Lauritsen, Kirsten (1996) Ekteskapet som arena for endring. Trondheim: SINTEF IFIM.
Leiniö, Taria-Liisa (1988) ”Giftermål och skilsmässor bland finländska, turkiska och jugoslaviska invandrare i Sverige” i Invandrerne og de sosiale
og helsommessige servicesystem. Nordisk ministerråd, Nord.
Leiulfsrud, Håkon (1991) Det familjära klassamhället. En teoretisk och empirisk studie. Arkiv avhandlingsserie.
Lennartsson, Carin (1993) Fritid och social förankring. Om förändring och
sociala skillnader under perioden 1981 till 1991. Rapport nr 5 från 1991
års levnadsnivåprojekt. Stockholm: Institutet för Social Forskning.
Lennéer-Axelson, Barbro (1987) ”Att tyda kärlekens lagar” i Ottar, nr 3, Prisma förlag, Stockholm.
Lennéer-Axelson, Barbro & Thylefors, Ingela (1996) Om konflikter: hemma
och på jobbet. Stockholm: Natur och kultur.
Levin, Irene (1994) Stefamilien – Variasjon og mangfold. Oslo: Aventura.
Lewin, Bo (1986) ”Kvinnor, män och sexualitet. Om skapandet av olikheter”,
Sociologisk forskning nr 2.
Lewis, Jane (2001) The End of Marriage? Individualism and Intimate Relations. Edward Elgar.
Liliequist, Marianne (1996) I skuggan av ”inte utan min dotter”, Exiliraniers
identitetsarbete. Stockholm: Carlsson.
Liljeström, Rita (1979) ”Skuggan av historiens mansvälde vilar tungt över
sexualiteten”, Invandrare & Minoriteter, nr 5–6.
Liljeström, Rita (1983) ”Från Legitimitetskrav till fri konkurrens”, i Boethius,
C. G. (red.) ”Varför har det blivit så svårt att hålla ihop?”. Stockholm:
Prisma.
Liljeström, Rita (1986) ”Individen och paret”, Sociologisk forskning, nr 2.
Liljeström, Rita (1994) Uppväxtvillkor. Samspelet mellan vuxna och barn i ett
föränderligt samhälle. Stockholm: Publicia.
198
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 199
L I T T E R AT U R
Liljeström, Rita (1995) ”Invandrarfamiljen” in Invandrares hälsa och sociala
förhållande. SoS rapport, Socialstyrelsen.
Luhmann, Niklas (1992) ”Lykke og ulykke i kommunikationen inden for familjen: Om patologiernes genese” i Jacobsen, Jens Christian (red.) Autopoiesis II Utvalgte tekster af Niklas Luhmann. Köpenhamn: Politisk revy.
Lukes, Steven (1974) Power a Radical View. London: Macmillan Press.
Lundgren, Eva (1989) ”Våldets normaliseringsprocess, Två parter – två strategier”, JÄMFO rapport om Kvinnomisshandel, nr 14 (1989): 113–139.
Låt oss tala om flickor (2000) Integrationsverkets rapportserie 2000:6. Norrköping: Integrationsverket.
Mahdi, Ali Akbar (1999) ”Trading places: Changes in Gender Roles within
the Iranian Immigrant Family”, Criticue, nr 15.
Mansor, Jahangir (1999) Ghavanin va moghararat marbot be khanevade (Familjelagstiftningen). Teheran: Nashr Doran.
Mella, Orlando (1990) Chilenska flyktingar i Sverige. SEIFO.
Meyer, Joan (1991) Power and Love: ”Conflicting Conceptual Schemata” i
Davis, K. (red.) The Gender of Power. London: Sage.
Mirdal, Gretty M. (1985) ”Stress and Distress in Migration: Problems and Resources of Turkish Women in Danmark”, International Migration review,
nr 4.
Mir-Hosseini, Ziba (1993) Marriage on trial: a study of Islamic family law:
Iran and Morocco compared. London; New York: Tauris.
Moghadam, Vallentin M. (1988) ”Women, Work and Ideology in the Islamic
Republic”. International Journal of Middle East Studies, 20.
Mojab, Shahrzad (1992) The state and university: the ”Islamic cultural revolution” in the institutions of higher education of Iran, 1980–87. Ann Arbor,
Mich.: UMI.
Mohagheh Damad & Sejed Mostafah (1989) Hoghoghe Khanevade (Familjerättigheter). Teheran: Nashr olom ensani.
Moghissi, Haideh (1999) ”Displacement Cultural Resistance and Change”,
Journal of Comparative Family Studies, vol 30, nr 2.
Mohanty, Chandra (1988) ”Under Western Eyes”. Feminist Review, nr 30.
Morokvasic, M. (1983) ”Women in migration: Beyond the reductionist outlook”, i Phizacklea, A. (red.) One way ticket: Migration and female labor.
London: Routledge & Kegan Paul.
199
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 200
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Moxnes, Kari (1990) Kjernesprengning i familien? Oslo: Universitetsforlaget.
Murdock, George Peter (1949) Social structure. The Free Press.
Män och Separation (1987) Rapport från arbetsseminarium 3 september
1987. Arbetsmarknadsdepartementet.
Mångfald och ursprung: Rapport från ett multietniskt Sverige. (1997) Statens
invandrarverk, Norrköping.
Månsson, Sven-Axel (1984) Kärlek och kulturkonflikt. Stockholm: Prisma.
Nassehi-Behnam, Vida (1985) ”Change and the Iranian Family”. Current Anthropology, vol 26. Nr 5.
Nassehi-Behnam, Vida (1991) ”Iranian immigrants in France”, i Fathi, Asghar
(red.) Iranian Refugees and Exiles Since Khomeini. Mazda Publishers.
Nassehi-Behnam, Vida (1994) ”Iranske kvinner og familien i utlandet” Avaje
zan (Kvinnoröst) nr 19, Oslo.
Nawal, Yasmina (1982) Kvinnor under Islam. Stockholm: Röda rummet.
Nermo, Magnus (1994) ”Den ofullbordade jämställdheten” i Vardagens villkor. Stockholm:Brombergs.
Nissen, Morten (1995) Når voksne skilles. København: Socialforskningsinst.
Nilsson, Emma (1999) Fördelning av maktresurser – en orsak till skilsmässa?
En studie om skilsmässorisker bland chilenare, turkar och iranier i Sverige. C-uppsats. Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Nyberg, Anita (1996) ”Arbetstider ur Jämställdhets- och familjesynpunkt” i
Arbetstid, längd, förläggning och inflytande. Bilagedel. SOU 1996:145.
Nyberg, Eva (1993) Barnfamiljers migration, familjers relationer i en förändrad livssituation. Pedagogiska inst., Stockholms universitet.
Nyman, Charlott (1997) ”Mitt, ditt eller vårt? Familjers fördelning av pengar”
i Ahrne, Göran & Persson, Inga (red.) Familj, makt och jämställdhet. SOU
1997:138. Stockholm: Fritzes.
Ombrant, Birgitta (red.) (1989) Muslimska kvinnor i Norden. Stockholm: Delegationen för invandrarforskning.
Olàh, Livia Sz. (2001) Gendering Family Dynamics. The case of Sweden and
Hungary. Demography Unit Stockholm: Univiversity.
Parsons, Talcott & Bales, Robert F. (1955) Family socialization and interaction Process. London: Routledge & Kegan Paul.
200
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 201
L I T T E R AT U R
Pateman, Carole (1989) The disorder of women: democracy, feminism, and
political theory. Stanford, Calif: Stanford University Press.
Peltonen, Eeva (1986) ”Finländska sociologer om mannens kris i nya lönarbetarfamiljer”, Sociologisk forskning, nr 2.
Petersson, Olof (1987) Maktbegreppet. Stockholm: Carlsons Bokförlag.
Petersson, Olof (1993) Makt. Stockholm: Fritzes förlag.
Popenoe, David (1988) Disturbing the Nest. Family Change and Decline in
Modern Societies. New York: Aldine de Gruyter.
På tal om invandrare (1996) Norrköping: Statens invandrarverk.
På tal om invandrare (1998) Norrköping: Statens invandrarverk.
På tal om invandrare (2000) Norrköping: Statens invandrarverk.
Riessman, Catherine K. (1990) Divorce talk: women and men make sense of
personal relationships. New Brunswick, N.J.: Rutgers University Press.
Robertson, Robbie (1992) Globalization: Social Theory and Global Culture.
London: Sage.
Roman, Christine (1999) ”Inte av kärlek allena”, Sociologisk forskning, nr 1.
Roman, Christine (1999b) ”Familjelivets organisering – ekonomiska resurser,
kön och manliga dominans”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 1.
Ross, Catherine E. (1995) ”Reconceptualizing Marital Status as a Countinum
of Social Attachment”, Journal of Marriage and the Family, vol 57.
Ross, Catherine E. & Mirowsky, J. & Huber, J. (1983) ”Dividing work, Sharing work, and in-between: Marriage Patterns and Depression”, American
Sociological Review, 48.
Rowbotham, Sheila (1979) ”The Trouble with Patriarchy”, New Statesman,
(December).
Sahlström, Jenny & Westerlund, Ulrika (1999) ”Snabba anknytningar”, Bang,
nr 2.
Safilios-Rothschild, Constantina (1980) Kärlek, sex och könsroller: medmänskliga attityder i förändring. Stockholm: Liber förlag.
Samuelsson, J. & Brattlund, Å. (1996) Kärlek och familjeliv enligt islam.
Stockholm: Natur och kultur.
Sandstedt, Eva (1991) Att bo ensam. Om enboendet i Sverige. Byggforskningsrådet.
Sander, Åke (1993) I vilken utsträckning är den svenske muslimen religiös?
KIM-rapport nr. 15 Göteborgs universitet.
201
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 202
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
Sarokhani, Bagher (1992) Moghadamei bar Jamee shenasi khanevade (Introduktion till familjesociologi). Teheran: Soroush press.
Schierup, Carl-Urik & Ålund, Alexandra (1986) Will They Still Be Dancing?
Integration and Ethnic Transformation among Yugoslav immigrants in
Scandinavia. Sociologiska institutionen, Umeå universitet.
Schiratzki Johanna (1993) Muslimsk familjerätt: lagar, seder och attityder.
Stockholm: Norstedts juridik, Fritzes.
Schlytter, Astrid (2002) ”Arrangerade äktenskap/tvångsäktenskap i Sverige”,
Socionomen, nr 2.
Seccombe, Wally (1975) ”Hemmafrun och hennes arbete under kapitalismen”, Zenit, nr 3.
Shadi Talab, Jale (1999) ”Manzelat modiran zan dar Jamee” (Kvinnliga ledares status i Samhället), Andishe va Jamee, nr 1.
Shahidian, Hammed (1996) ”Iranian Exiles and Sexual Politics: Issues of
Gender and Identity”, Journal of Refugee Studies, vol 9, nr 1.
Shah Moradi, Azize & Tarighi, Noshin (2000) ”Aros posti, az mabda ta maghsad” (Importbrud), Zanan, årg 9, nr 73.
Shayegan, Daryush (1992) Cultural schizophrenia: Islamic societies confronting the West. London: Saqi.
Simmel, Georg (1981) Hur är samhället möjligt? – och andra essäer. Göteborg: Korpen.
Skenseparation – För vinnings skull? (2002) Skåne läns allmänna Försäkringskassa.
Skilsmässor och separationer, bakgrund och utveckling (1995) Statistiska
centralbyrån.
Sluzki, Carlos (1979) ”Migration and family conflict”, Family process, nr 18.
Social och ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen
och Turkiet (1999) Socialstyrelsen.
Socialtjänsten och omsorgerna i Sverige 1996 (1996) Socialstyrelsen & Statistiska centralbyrån, Stockholm: Fritzes.
Soydan, H. (1989) ”Har krisbegreppet blivit en jargong?” Nordiskt socialt arbete, nr 4, Universitetsförlaget, Nordiska socionomförbundets arbetskommitté.
Stark, Agneta (1991) Rent ekonomiskt?: om kvinnor och män, siffror och
pengar. Stockholm: Bonnier.
202
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
Sida 203
L I T T E R AT U R
Statistiska centralbyrån: Pressmeddelande 1993-08-03.
Straus, Murray A. & Gelles, Richard J. & Steinmetz, Suzanne K. (1980) Behind closed doors: violence in the American family. Garden City, N. Y.: Anchor.
Straus, Murray A. & Gelles, Richard J. (red.) (1990) Physical Violence in
American Families. New Brunswick, N.J.: Transaction Publishers.
Söderlindh, Elsie (1984) Invandringens psykologi. Stockholm: Intergrafica.
Sundström, Eva (1997) ”Bör kvinnor försvärvsarbeta? Attityder till kvinnors
förvärvsarbete i Sverige, Tyskland och Italien” i Ahrne, Göran & Persson,
Inga (red.) Familj, makt och jämställdhet. SOU 1997:138.
Tema invandrare (1991) Levnadsförhållanden, Rapport 69, Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Thornes, B. & Collard, J. (1979) Who Divorce? London: Routledge & Kegan
Paul.
Thörn, Håkan (2002) Globaliseringens dimensioner. Stockholm: Atlas.
Tolkki-Nikkonen, Miria (1987) ”Longitudinal Percpectives on Marital Happiness”, i Nordic intimate couples. Love, Children and Work. Report from an
international symposium at Hässelby. Nordic Ministerråd og Jämfo.
Torres, Sandra (2001) Understanding ”successful aging”: Cultural and migratory perspectives. Department of sociology. Uppsala University.
Trost, Jan (1986) ”Skilsmässor och separationer”, Sociologisk Forskning,
nr 2.
Trost, Jan (1993) Familjen i Sverige. Stockholm: Liber utbildning.
Trost, Jan & Levin, Irene (2000) Särbo: ett par – två hushåll. Studentlitteratur.
Ty makten är din… (1998) Betänkande från Kvinnomaktutredningen.
SOU 1998:6. Stockholm: Fritzes.
Wadsby, Marie (1993) Children of divorce and their parents. Linköpings universitet.
Wadsby, Marie & Svedin, Carl Göran (1993) ”Skilsmässa – bakgrund och
följder” i Agell, Anders & Björnberg, Ulla (red.) Om modernt familjeliv
och familjeseparationer. En antologi från ett forskarseminarium. Stockholm: Socialvetenskapliga forskningsrådet.
Walby, Sylvia (1990) Theorizing Patriarchy. London: Basil Blackwell.
Weeda, I. (1985) ”The Significance of the Social Network After Separation”.
203
Invandrarkvinnor
04-05-10
14.14
I N VA N D R A R K V I N N O R
Sida 204
S O M B RY T E R M Ö N S T R E T
In Cseh-Szombathy, L. m.fl. (red.) The Aftermath of Divorce – Coping With
Family Change: An Investigation In Eight Countries. Budapest: Akadémiai Kiadó.
Wilcox, Brain L. (1981) ”Social Support in Adjusting to Marital Disruption.
A netwerk analys” i Gottlieb, B. (red.) Social networks and social support.
Beverly Hills: Sage.
Westin, Charles (1997) ”När männens makt hotas”, Invandrare & Minoriteter,
nr 1.
Yin, Robert K., Case study Research – Design and Methods. London: Sage
Publications.
Ålund, Aleksandra (1986) ”Kvinnor vid migrationens vägskäl”, i De invandrade kvinnornas situation i arbetslivet. Stockholm: JÄMFO, DEIFO.
Ålund, Aleksandra (1997) Multikultiungdom: kön, etnicitet, identitet. Lund:
Studentlitteratur.
Ålund, Aleksandra (2000) ”Etnicitetens mångfald och mångfaldens etniciteter. Kön, Klass, identitet och ras” i Olsson, Erik (red.) Etnicitetens gränser
och mångfald. Carlsson.
204
40317-4sidor-bak-i boken
04-05-25
15.42
Sida 1
40317-4sidor-bak-i boken
04-05-25
15.42
Sida 2
Kommer under hösten!
Intersektionalitet
Paulina de los Reyes & Diana Mulinari
Intersektionalitet synliggör hur relationer av överordning och underordning
artikuleras i skilda historiska och rumsliga sammanhang.
Boken består av fyra kapitel och en avslutande diskussion. Bokens första
kapitel diskuterar den teoretiska och idémässiga bakgrunden till intersektionalitetsbegreppet. Bokens andra kapitel diskuterar intersektionalitet i ett
svenskt sammanhang, både när det gäller teoriutveckling inom köns- och
genusforskning och feminismens praktik och politiska prioriteringar. Hur
man arbetar med ett intersektionellt perspektiv är temat för bokens tredje
kapitel. Ett intersektionellt angreppssätt diskuteras utifrån tre empiriska
fall: fackligt aktiva invandrare, våld mot kvinnor och välfärdstatens etniska
och könsmässiga differentiering. Bokens avslutande kapitel tar fasta på de
teoretiska och metodologiska hänsynstaganden som följer av en intersektionell analys. Är begreppet teoretiskt fruktbart och vad innebär det för den
forskning som bedrivs? Vilka forskningsstrategier är relevanta för intersektionella analyser? Vidare diskuteras de politiska konsekvenserna av ett
intersektionellt perspektiv på makt och underordning. Vad säger det om
feminismens emancipatoriska potential? Är det möjligt att förena feminismens olika röster i en gemensam strategi?
Paulina de los Reyes är docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Diana
Mulinari är FD i sociologi och verksam vid Centrum för genus-vetenskap och sociologiska institutionen vid Lunds universitet.
40317-4sidor-bak-i boken
04-05-25
15.42
Sida 3
Kommer i augusti!
Från Le Pen till Pim Fortuyn
Populism och parlamentarisk
högerextremism i dagens Europa
Jens Rydgren, Anders Widfeldt (Red.)
Våren 2002 chockades den tidningsläsande allmänheten av att Jean-Marie
Le Pen slog ut socialistpartiets kandidat och några veckor senare mördades
den holländske populisten Pim Fortuyn. Dessa händelser aktualiserade frågor som varför radikala högerpopulistiska partier vuxit fram i Västeuropa
de senaste 10–20 åren, vilket inflytande de har haft, samt om samma sak
kan hända i Sverige.
Från Le Pen till Pim Fortuyn är den första boken på svenska som diskuterar detta. I åtta kapitel skriver framstående forskare inom området om
olika högerpopulistiska partier i Europa.
För första gången finns tillfället att i samma bok, på svenska, bilda sig en
uppfattning om Le Pens rörelse i Frankrike, Jörg Haiders parti i Österrike,
Lega Nord i Italien, framstegspartiet i Norge, Pia Kjærsgaards danska folkparti, Pim Fortuyn i Nederländerna samt de svenska erfarenheterna av radikal högerpopulism.
Sammantaget ger boken en bra bild av dessa partiers politiska budskap,
betingelserna för deras framväxt samt förhållande till övriga partier.
Redaktörer för boken är Jens Rydgren, forskare vid sociologiska institutionen vid
Stockholms universitet och Anders Widfeldt statsvetare vid University of Aberdeen.
Utöver dem medverkar föjande författare: professor Jørgen Goul Andersen, Århus
universitet, professor Max Riedlsperger, California Polytechnic State University, professor Carlo Ruzza, Trento universitet, fil. dr. Joop van Holsteyn, Leiden universitet
och fil. dr. Anniken Hagelund, Oslo universitet.
40317-4sidor-bak-i boken
04-05-25
15.42
Sida 4
Kommer i september!
Emotioner, vardagsliv och samhälle –
en introduktion till emotionssociologi
Lars Dahlgren och Bengt Starrin
Efter att under några decennier har varit ett eftersatt område har intresset för
emotioner inom sociologin ökat sedan 90-talet. Inom områden som t.ex.
organisationsteori, brott och straff, våld, folkhälsa, välfärd, arbetsliv, social
mobilisering och sociala rörelser har emotionernas betydelse återupptäckts.
Man menar att många former av mänskligt handlande och samspel mellan
människor är obegripligt om man betraktar dem utan emotionsglasögon.
Flera författare har till exempel pekat på betydelsen av att ta med emotionssociologiska aspekter vid studier av hälsa och sjukdom.
Boken innehåller bl.a. följande teman:
• Emotioner i sociologin – en katt bland hermeliner?
• Emotionell kultur – om känslokontroll och den moderna känslokulturen.
• Emotionellt arbete och kommersialisering av känslor.
• Emotioner och ritualer.
• Tidig europeisk sociologi om skam – Georg Simmel och Norbert Elias.
• Den nordamerikanska sociologin om skam – Från Charles Horton Cooley
till Thomas Scheff.
• Emotioner och sociala rörelser.
• Risker, stigmatisering och emotioner.
• Emotioner och ohälsa.
• Underordningens skam och överhetens skamlöshet.
• Emotioner i organisationer.
Lars Dahlgren är professor vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet och
Bengt Starrin är professor i socialt arbete vid sociologiska institutionen, Karlstads
universitet.
