Integration genom föreningsliv

UMEÅ UNIVERSITET
Integration genom föreningsliv
Invandrares upplevelser av och tankar kring föreningslivet i
Umeå som en möjlig väg för integration
Författare: Emma Möller
Masterprogram i
samhällsanalys och
utredningsarbete
Handledare: Åsa Gustafson
Sociologiska institutionen
Umeå universitet
Tack till
Jag vill ta tillfället i akt och tacka samtliga informanter som ställt upp och låtit sig intervjuas
för studien. Era erfarenheter och tankar har bidragit med ny kunskap som kan vara till nytta
för integrationsarbete både i Umeå kommun och andra svenska kommuner. Jag har också
personligen lärt mig mycket genom samtalen med er.
Ett tack till min handledare Åsa Gustafson vid sociologiska institutionen på Umeå universitet
som väglett mig genom begreppens och definitionernas snarskogar.
Tack också till Umeå Fritid och Klara Enmark som bidragit med sina kontakter inom
föreningslivet i Umeå. Tack för att jag fått förtroendet att sammanställa denna utredning och
därmed kunna bidra till ert arbete med att förbättra integrationsprocessen i Umeå.
/Emma Möller
1
SAMMANFATTNING
För att invandrare ska känna sig välkomna behövs fler samhällsinsatser utöver själva
mottagandet och för etablering i samhället krävs mer än endast en daglig sysselsättning.
Denna utredning belyser olika sociala aspekter av integrationsprocessen och hur det sociala
kapital man kan erhålla genom ideellt arbete kan spela en viktig roll för etablering i det
svenska samhället för nyanlända invandrare. Utredningen vill bidra med kunskap till Umeå
Fritids projekt In i Umeå och syftar till att ta reda på hur invandrare i Umeå upplever Umeås
föreningsliv som en möjlig väg för integration.
Genom en kvalitativ intervjustudie får nyanlända icke föreningsaktiva invandrare och
etablerade föreningsaktiva invandrare komma till tals om deras tankar kring föreningsliv,
integration och utestängande strukturer. Intervjuerna anlyseras mot bakgrund av relevanta
teorier som beskriver det civila samhället där människor bland annat tränas till organisering,
erhåller kunskaper om den demokratiska processen, ökar sina kontaktnät, sitt sociala kapital
och får utlopp för sin kreativitet.
Resultatet av intervjustudien visar att föreningsengagemnag leder till ökad gemenskap och en
känlsa av meningsfullhet och delaktighet. Samtidigt bekräftar studien svensk forskning om
det civila samhället som pekar på att invandrare som grupp inte har samma tillgång till
föreningslivet eftersom de ofta har begränsad tillgång till sociala arenor och samhälleliga
mötesplatser och därför har svårare att knyta kontakter som kan leda till ett ideellt arbete.
Studien visar också att föreningslivet kan vara en plats där människor utestängs genom
kulturella och språkliga barriärer och där regler och praxis som formar föreningslivet kan
begränsa mångfald och skapa hinder för dem som vill engagera sig. För att föreningslivet ska
kunna fungera som en väg till inträde i det svenska samhället krävs ökad kunskap om de
inneboende hinder för integration som finns inom organiseringskulturen och man behöver
också utveckla nya arbetssätt för att kunna rekrytera personer utan sociala länkningar och
erfarenheter som knyter an till föreningsliv.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
5
5
7
Förutsättningar för integration
In i Umeå
SYFTE
Frågeställningar
8
8
AVGRÄNSNINGAR OCH FÖRTYDLIGANDEN
9
BAKGRUND
9
9
11
Organisering
Föreningsliv för alla?
METOD
13
13
15
16
Intervjustudie
Grundad teori
Forskningsetiska principer
TEORI
Det civila samhället
Organisation och välfärdsuppdrag
Demokrati
Integration
Det civila samhällets funktioner för individen
Socialt kapital
Kasam
Kreativitet
ANALYS
Presentation av intervjupersoner
Resultat och slutsatser av intervjuanalys
Brist på information
Gemenskap och integration
Kreativitet minskar passivitet
Kulturella missförstånd som blir till krav på anpassning
Direkta hinder för integration
Språket
Ekonomiska hinder
Utestängande strukturer
3
18
18
18
19
20
22
22
23
24
26
26
27
27
31
36
39
41
41
42
43
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Invandraren som nykomling i det svenska samhället
Invandraren som medlem i en etnisk grupp
Invandraren som medlem i andra samhällskategorier
Föreningslivets utmaning
46
46
47
49
49
REKOMMENDATIONER
51
LITTERATURFÖRTECKNING
54
54
55
55
Publicerade källor
Offentligt tryck
Internetreferenser
BILAGOR
Bilaga 1. Intervjumallar
Bilaga 2. Exempel på kodning av material enligt Grundad teori
Bilaga 3. Grundad teori som metod
Bilaga 4. Gunters modell över fritidens villkor
4
56
56
59
61
62
INLEDNING
Ett aktuellt och komplext problem för Sverige idag är hur man ska kunna förbättra
integrationsprocessen för den växande gruppen invandrare som söker sig till landet från olika
delar av världen. Hur ska invandrare kunna få tillgång till alla de arenor som krävs för att
man ska känna sig som en fullvärdig medborgare som är delaktig i samhället? Hur kan vi
arbeta för att förkorta den tid det tar för invandraren att etablera sig i samhället?
Förutsättningar för integration
Sedan mitten av 1900-talet har Sverige upplevt dramatiska förändringar i befolkningens
sammansättning. År 1950 fanns det knappt 200 000 personer som invandrat från andra länder
och år 2002 hade en miljon människor invandrat från fler än tvåhundra olika länder.
Människor söker sig till Sverige av många olika anledningar och invandringen varierar från år
till år beträffande vilka som invandrar och orsakerna bakom invandringen.1
Flyktingar m.fl.
11237
EU/EES
medborgare
19398
Anhöriginvandrare
33687
Invandrar pga
arbete och studier
25699
Figur 1. Fördelning av beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter på olika kategorier av ärenden i
Sverige 2008. Fritt efter Migrationsverkets statistik, Migrationsverkets hemsida 2010.2
Staten ska i ett demokratiskt samhälle sträva efter att alla medborgare ska ges jämlika
förutsättningar av kulturellt, ekonomiskt och socialt slag. Detta förutsätter att samtliga
medborgare har de resurser som krävs för att kunna delta i gemensamma beslut om samhällets
utveckling samt möjlighet att utforma sitt liv som man själv vill. Kunskaper om samhällets
1
Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända –Värden, välfärdsstat,
vardagsliv. SOU 2010:16 (Stockholm 2010), 27.
2
Migrationsverkets hemsida, åtkomst 2010-09-09.
5
fundamentala värden, spelregler och organisatoriska uppbyggnad är några av de
grundläggande resurser en person behöver för att kunna verka i samhället.3
Umeåregionens kommuner har sedan 2006 gemensamt ansvar för mottagandet av nyanlända
invandrare.4 Migrationsverket och Umeå kommun har avtal om mottagning av 80–120
personer per år. I Umeå står VIVA Introduktion för samhällsinformation till nyanlända men
introduktionen sker också i nära samarbete med andra myndigheter och institutioner då syftet
är att ge varje invandrare nödvändiga förutsättningar för att kunna verka självständigt i det
svenska samhället. Introduktionen är anpassad efter individens behov och kan innehålla
information och planering kring allt från boende, studier, samhällsorientering, möjligheter till
arbete, barns eventuella behov, rehabilitering. Viva introduktion erbjuder information och
rådgivning till alla invandrare men den grundläggande samhällsintroduktionen omfattar inte
så kallade anhöriginvandrare som fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon
som är bosatt i Sverige.5
Erik Amnå professor i statskunskap vid Örebro universitet är kritisk till att den grundläggande
samhällsorienteringen idag inte omfattar alla invandrargrupper och att omfattningen och
genomförandet av samhällsorienteringen skiljer sig betydande mellan olika kommuner. Amnå
har i en utredning om samhällsorientering för nyanlända invandrare givit förslag till
regeringen på samhällsorientering på modersmål för samtliga nyanlända invandrare
folkbokförda i Sveriges samtliga kommuner, arton år fyllda som inte går i gymnasieskola eller
har tillfälligt uppehållstillstånd för studier. Förslaget innebär bland annat att varje nyanländ
person ska erbjudas minst 60 timmars samhällsorientering.6
I Umeå diskuterar man också att införa en ny form av introduktionsprogram med
samhällsorientering på modersmål som skulle inkludera anhöriginvandrare och invandrare
utan
permanent
uppehållstillstånd.
Umeåpolitikerna
Marie-Louise
Rönnmark
från
socialdemokraterna och Britt-Marie Lövgren från Folkpartiet har i ett brev till
jämställdhetsminister Nyamko Sabuni föreslagit att Umeå ska stå modell för en ny typ av
3
Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända –Värden, välfärdsstat,
vardagsliv, 23.
4
Umeåregionens flyktingmottagning, hemsida, åtkomst 2010-08-07.
5
Umeå kommuns hemsida, åtkomst 2010-06-03.
6
Erik Amnå, utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända utanför
flyktingmottagandet SOU 2010:37 (Stockholm 2010), 10-12, 14, 25-27. Samt: Erik Amnå, Nyanlända måste
utbildas i grundläggande värderingar, Dagens nyheter, internet, publicerat 2010-05-20.
6
obligatoriskt
introduktionsprogram
som
skulle
bestå
av
svenskundervisning,
arbetsmarknadsintroduktion, samhällsinformation och föräldrautbildning.7
Kommunen har också skyldighet att skapa kontaktytor med det svenska samhället för den
nyanlände. Den svenska sociologen Kirsti Kuusela har intervjuat kommuntjänstemän som
ansvarar för att ta emot invandrare i en handfull mindre svenska kommuner och hon menar att
det saknas kontaktskapande och nätverksfrämjande aktiviteter för de nyanlända.
Kommuntjänstemännen i Kuuselas studie uppger att det finns för lite samverkan med
frivilliga organisationer som kan stödja integrationsarbetet samt att det behövs fler arenor för
kulturmöten mellan svenskar och invandrare.8
In i Umeå
Umeåregionens gemensamma mottagning har uppmärksammat att det behövs fler
samhällsinsatser utöver själva mottagandet för att alla nyanlända ska känna sig välkomna och
för att öka delaktigheten mellan nyanlända, deras anhöriga och myndigheterna. Aktörerna för
mottagningen tog därför initiativet att bjuda in andra samhällsaktörer, representanter från
olika studieförbund, kyrkliga organisationer, kultur- idrotts- och intresseföreningar med flera,
för att samtala om det civila samhällets ansvar och se över vilka möjligheter man har att
tillsammans
arbeta
för
en
förbättrad
integrationsprocess
för
de
nyanlända.
Integrationsnätverket, Umeå Fritid och Viva Introduktion har kunnat observera att nyanlända
invandrare och flyktingar av olika anledningar har svårt att ta sig in i föreningslivet, initiera
kontakter med föreningar och hitta rätt i föreningslivet. Man uppfattar det också som att
gruppen nyanlända invandrare är underrepresenterad inom Umeås föreningsliv.
I januari 2010 startade igång projekt In i Umeå som riktar sig till Umeås föreningsliv samt
nyanlända invandrare, anhöriga samt arbetskraftsinvandrare. Med föreningslivet som en
möjlig arena för en förbättrad integrationsprocess syftar In i Umeå till att göra Umeås
föreningsliv mer tillgängligt för nyanlända invandrare och man vill att föreningarnas
befintliga medlemmar tillsammans med nyanlända invandrare ska utveckla hållbara metoder
för ett integrerat föreningsliv i Umeå. Projektet riktar sig alltså till två målgrupper; Umeå
föreningsliv med samtliga medlemmar och styrelser samt nyanlända invandrare och deras
7
Umeå kommuns hemsida, åtkomst 2010-06-03.
Kristi Kuusela, Sigrun Sand, Introduktion och integration- om arbete med flyktingar och invandrare i norska
och svenska kommuner (Vallset: Oplandske Bokförlag, 2006), 53, 57-58.
8
7
anhöriga. Projektet placerades av fritidsnämnden hos Umeå Fritid för att skapa goda
förutsättningar för att nå ut med projektet till alla olika delar av föreningslivet i Umeå. Umeå
Fritid driver idag In i Umeå i samarbete med Viva introduktion och integrationsnätverket. In i
Umeå vill arbeta för ökad information om utbudet av föreningsliv i Umeå till nyanlända
invandrare. Man planerar att utbilda föreningsvärdar som på olika sätt ska förbättra
rekryteringsprocessen av nya medlemmar till föreningarna. Man sammanställer också en
mångspråkig informationsbroschyr samt planerar aktivitetsdagar där föreningarna får ökad
möjlighet att visa upp sig och fler får möjlighet att prova på deras aktiviteter och ställa
frågor.9
För att kunna utveckla nya metoder för ett integrerat föreningsliv i Umeå har projektet behov
av ytterligare kunskap om hur föreningslivet fungerar som en plats för integration för
invandrare idag. Därför har jag fått i uppdrag av In i Umeå att kartlägga situationen för
invandrare i och utanför föreningslivet i Umeå.
SYFTE
Jag vill med min utredning ta reda på vad invandrare har för upplevelser av och tankar kring
Umeås föreningsliv och dess möjligheter för integration. Därmed hoppas jag kunna förstå mer
kring de orsaker som ligger bakom att invandrare generellt är underrepresenterade inom
föreningslivet i stort samt kunna bidra med ny kunskap till Umeå Fritids projekt In i Umeå.
Frågeställningar:
-
Varför verkar invandrare ha svårare att komma i kontakt med föreningslivet?
-
Kan föreningslivet tillmötesgå den nyanlände invandrarens olika behov, tex som
nykomling i det svenska samhället och som medlem i en etnisk minoritetsgrupp?
-
Finns det inneboende hinder för integration inom föreningkulturen? I sånna fall vilka?
-
Är organisering inom etniska föreningar hindrande i invandrarens integrationsprocess?
Mitt syfte ligger till grund för studiens inriktning och utreds grundligt i analysdelen och
utvecklas ytterligare i utredningens diskussionsdel. Frågeställningarna är däremot
konstruerade efter att studien färdigställts och även om dessa också återkopplas i analysdel
och diskussionsdel så är de främst tänkta att fungera som ett pedagogiskt verktyg för läsaren.
9
Umeå Fritid, Projektansökan för projekt In i Umeå – integration genom föreningsliv (Umeå 2009), 4-7.
8
AVGRÄNSNINGAR OCH FÖRTYDLIGANDEN
Med begreppet invandrare syftar jag i min studie till både nyanlända och etablerade
invandrare eller flyktingar. Jag har valt att inkludera en av projektet In i Umeås målgrupper,
nyanlända invandrare. Detta för att kunna bistå projektet med kunskap om hur man som
nyanländ icke föreningsaktiv invandrare tänker och funderar kring engagemang inom
föreningslivet i Umeå. Vem räknas då som nyanländ? Enligt migrationsverkets hemsida
räknas en person som nyanländ under sin första tid i Sverige när personen varit bosatt och
folkbokförd i Sverige i upp till två år.10
Min studie inkluderar även etablerade invandrare som bott i Sverige en längre tid. Personer
som har mer erfarenheter om svenska normer och tillvägagångssätt kan bidra till studien med
värdefull information om sina erfarenheter kring föreningsdeltagande samt upplevelser och
insikter relaterade till integration. Genom att inkludera både nyanlända och etablerade
invandrare i min studie får jag olika perspektiv på integration genom föreningsliv vilket bör
kunna vara mycket användbart för projekt In i Umeå.
Intervjupersonerna i min studie beskriver sina och andras personliga erfarenheter från
engagemang inom sin förening men att ta reda på information om In i Umeås andra målgrupp,
föreningslivet, är inte den huvudsakliga intentionen med min studie.
BAKGRUND
Organisering
Neil Cheek och William Burch konstaterade 1976 i The Social organization of Leisure in
Human Society att själva syftet med vår fritid är att skapa sammanhang för interaktioner som
sammanbinder fundamentala grupper. Fritiden är den sociala arena där familj, vänner och
andra relationer utvecklas och binder oss samman i större sociala nätverk. 11 Hur mycket fritid
vi har och vad vi gör med den bestäms utifrån rollförväntningar relaterade till personlighet,
arbete, utbildning, familjebakgrund, kulturella förhållanden, ekonomisk status och de
10
11
Migrationsverkets hemsida, åtkomst 2010-08-22.
John R Kelly, Leisure Identities and interactions (London: George Allen & Unwin Publishers Ldt, 1983), 5-6.
9
materiella tillgångar vi har att tillgå. Våra fritidsintressen formas genom band till familj och
vänner och förändras därför när vi byter från en social roll från en annan.12
I det förindustriella Sverige var de flesta människor upptagna med arbetet med jordskogsbruk och de hemmasysslor som självhushållningen krävde. Det var endast överklassen
som hade tid och möjlighet att utöva improduktiva fritidsaktiviteter. Efter den industriella
revolutionen ändrades dessa levnadsmönster och de vardagliga sociala kontakterna med familj
och grannar byttes till en arbetsfri tid hemma tillsammans med familjen och en lång arbetsdag
på fabriken utan samma sociala kontakter.13 År 1899 beskriver den amerikanske sociologen
och ekonomen Thorstein Veblen hur överklassen använder konsumtion av fritidsaktiviteter
som att gå på promenad, att delta i sport och spel, att sitta på café för att kunna visa upp att
man har det så gott ställt att man inte behöver arbeta. En trend som i och med den industriella
revolutionen snabbt spred sig till den växande medelklassen och senare också till
arbetarklassen.14
Redan vid 1900-talets ingång började ett organisationsväsende med stor medlemsanslutning
och en stabil organisationskultur formas i Sverige. Man lyckades tidigt mobilisera olika
samhällsgrupper eftersom man skapat en samarbetskultur, byggd på fredlig och ordnad
interaktion mellan olika befolkningsskikt.15 Sedan mitten av 1900-talet har minskad arbetstid
per vecka, ökad realinkomster, sjunkande pensionsålder samt ökat antal semesterveckor per år
bidragit till att fritiden kommit att få en allt mer framträdande roll i västvärlden.16 Den
svenska och nordiska föreningstraditionen har vid internationell jämförelse visat sig vara
något unik med ett vida utbrett ideellt engagemang. Genom SCB:s befolkningsstudier om det
svenska ideella och informella arbetet kan man se att engagemanget även verkar vara stabilt
över tid då omfattningen av det ideella arbetet är lika stort i 2009 års undersökning som för år
1992. Ungefär tre fjärdedelar av befolkningen (16-74 år) arbetar ideellt för närvarande eller
12
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002 (Statistiska centralbyrån:
2004), 30-31.
13
Ibid., 21-22.
14
Ibid., 23.
15
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 98- Föreningslivet i Sverige Välfärd, Socialt kapital,
Demokratiskola (Statistiska centralbyrån 2003), 18.
16
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103 Fritid 1976-2002, 22-24.
10
har gjort det tidigare och Sverige är också föreningstätare än flertalet andra länder. Bara i
USA, Norge och Holland har man samma utbredda ideella engagemang.17
Föreningsliv för alla?
När tre fjärdedelar av befolkningen på olika sätt är eller har varit engagerade i den ideella
sektorn så är det en fjärdedel som tycks stå helt utanför det organiserade civila samhället.
Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndal högskola lämnade i
december 2009 över rapporten Svenskarnas engagemang är större än någonsin till
regeringen. Rapporten beskriver bland annat ett tydligt sambandsmönster mellan det egna
ideella arbetet och föräldrarnas engagemang. Personer uppvuxna i föreningsaktiva familjer är
ofta mer aktiva än de som inte har med sig en sådan tradition hemifrån. Man kan därför säga
att ideellt engagemang går i arv. Därför kan man också finna samband mellan engagemang i
föreningslivet och klasstillhörighet, utbildning och högre inkomst. Klasstillhörighet påverkar
tillgång till sociala arenor. Att ha erfarenheter som knyter an till ideellt arbete, t.ex. genom
familjemedlemmar som engagerat sig i föreningar, ökar sannolikheten för att någon skall göra
ideella insatser.18
Det finns väldigt lite forskning om den del av befolkningen som står och hela tiden stått
utanför det civila samhället. Dessa personer är enligt rapporten oftare kvinnor än män, oftare
bland de äldre och de yngre i befolkningen, ensamstående utan barn och personer med lägre
lön än befolkningen i stort. Rapporten Svenskarnas engagemang är större än någonsin visar
dessutom att de som arbetar ideellt ofta gör insatser i mer än en organisation. Man kan
beskriva detta som ett kumulativt medborgarskap som innebär att de som redan är engagerade
har en tendens att engagera sig ytterligare. Detta innebär också att utsatta grupper som utrikes
födda, arbetslösa, ensamstående småbarnsföräldrar, rörelsehindrade, lågutbildade och
förtidspensionerade är de som i relativt liten utsträckning utnyttjar det offentliga utbudet av
rekreationsanläggningar, kulturella aktiviteter och nöjesaktiviteter.19
17
Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta
Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet
(Stockholm: Ersta Sköndahl Högskola, 2010), 9-10, 13.
18
Ibid., 23, 34, 58-59.
19
Ibid., 15, 16, 19, 39-40, 60-61.
11
Enligt Statistiska centralbyrån så har kvinnor fortfarande ofta huvudansvar för hushåll och
barnpassning vilket ger dem något mindre fritid än männen20 men de tidigare starka
könsskillnaderna mellan kvinnors och mäns föreningsengagemang har minskat över tid och
kvinnor har nu som grupp även ökat sin delaktighet i styrelsesammanhang. Men både män
och kvinnor som är födda utanför Sverige är underrepresenterade inom det civila samhället.
Detta är relaterat till att gruppen ofta står utanför samhälleliga mötesplatser och kontakter som
kan leda till ett ideellt arbete. En brist på tillhörighet förstärker en annan och den begränsade
tillgången till sociala arenor för vissa grupper ger inte samma möjligheter som andra får.21
Det är olika från kommun till kommun hur väl man kan tillgodose behovet av fritidsaktiviteter
hos alla olika grupper i befolkningen. Många fritidsaktiviteter kräver också vissa ekonomiska
och materiella tillgångar vilket gör dem otillgängliga för den delen av befolkningen som inte
förfogar över dessa.22 I Umeå kommun finns ett stort utbud av fritidsaktiviteter och ett
mångskiftande föreningsliv. Enligt kommunens eget föreningsregister finns det 700
registrerade föreningar på de 114 300 invånare som bor i Umeå. 23
Tabell 1. Föreningar i Umeå uppdelade efter verksamhetsområde och antal föreningar inom varje föreningstyp.24
Idrott
223
Etnisk
33
Politik
13
Övriga
125
Handikapp
30
Fiskevård
13
Kultur
105
Sociala
27
Studier
10
Lokalägande
37
Pensionär
23
Scout
9
Religion
37
Nykterhet
15
Denna indelning av föreningar från kommunens hemsida säger kanske inte så mycket om det
egentliga utbudet av aktiviteter som finns i Umeå då det exempelvis ryms väldigt många olika
föreningar under föreningstyperna Övriga samt Kultur. Indelningen visar i alla fall att antalet
etniska föreningar är ganska få i relation till antalet majoritetsföreningar. För definition av
dessa föreningskategorier se nästa avsnitt.
20
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, (Statistiska centralbyrån
2009), 27.
21
Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta
Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 1819, 21.
22
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, (Statistiska centralbyrån
2009), 24-28.
23
Umeå kommuns hemsida, föreningsregister, åtkomst 2010-08-03.
24
Ibid.
12
METOD
I detta avsnitt beskrivs den metod och de tillvägagångssätt jag använt mig av i genomförandet
och insamlandet av material till studien. Jag har valt att använda mig av kvalitativa
intervjuer. Insamlad empiri är analyserad med inspiration från Grundad teori och i relation
till relevant forskning inom de ämnen som berörs.
Intervjustudie
Det var rimligt att genomföra en kvalitativ studie eftersom mitt syfte var att skapa större
förståelse kring den sociala förställningsvärld som den enskilda människan i min
undersökning lever i. Kvalitativa studier är att föredra när man vill urskilja varierade
handlingsmönster, kunna ta del av personers egna nyanserade tankar och erfarenheter och
analysera varför de resonerar som de gör.25
Vilka grupper av personer materialinsamlingen omfattar har fått anpassas efter tillgång på
intervjupersoner. I ett tidigt skede av utredningsprocessen blev det tydligt att nyanlända
föreningsaktiva invandrare är en väldigt begränsad grupp i Umeå och en grupp som jag därför
hade svårt att komma i kontakt med varför jag istället valt att fokusera på nyanlända icke
föreningsaktiva invandrare samt etablerade föreningsaktiva invandrare. Nyanlända icke
föreningsaktiva kan bidra med ett utanförperspektiv i relation till föreningslivet och beskriva
vad som behöver förändras för att de ska börja engagera sig i en förening. Som jag beskrivit
tidigare i avsnittet om avgränsningar så upplever jag att gruppen etablerade invandrare har
mycket att tillföra till studien eftersom de fått möjlighet att under en längre tid fundera och
analysera kring sin egen och andras integrationsprocess och därför har värdefulla tankar och
reflektioner att delge. Det kan många gånger vara svårt att beskriva en process som man
befinner sig mitt uppe i och den fullständiga analysen kommer först senare med en viss
distans till problematiken. I mitt arbete med att hitta intervjupersoner till studien hade jag
även vissa problem med att finna föreningsaktiva invandrare, speciellt invandrarkvinnor. Det
verkar helt enkelt inte finnas allt för många i Umeå som kan passa in i dessa kategorier.
Möjligen är avståndet in i föreningslivet något större för kvinnor som invandrat än för män.
25
Jan Trost, Kvalitativa intervjuer (Lund: Studentlitteratur, 1997), 15-16.
13
Det strategiska urvalet av informanter har skett genom kontakt med SFI i Umeå samt Umeå
Fritid. Till SFI söker sig många nyanlända invandrare för att få grundläggande utbildning i det
svenska språket och genom att besöka SFI kunde jag komma i kontakt med icke
föreningsaktiva nyanlända invandrare för min intervjustudie. Klara Enmark, anställd av Umeå
Fritid som projektledare för In i Umeå, har som uppdragsgivare för min utredning givit mig
en mängd förslag på föreningsaktiva invandrare och föreningar att kontakta. Det slutgiltiga
urvalet av informanter har gjorts av mig som utredare. Mitt material kommer från sex
intervjuer med med fyra kvinnor och två män. Jag hade som intention att intervjua en man och
en kvinna ur varje intervjugrupp och därmed få en jämn könsfödelning men vid besök på SFIskolan slumpande det sig så att de som anmälde sitt intresse för att vara med i studien och
som dessutom passade in i kategorin nyanlända invandrare var uteslutande kvinnor. Jag har
även valt personer efter ålder för att få en spridd åldersfördelning på informanterna och
därmed ta in erfarenheter och upplevelser från invandrare som befinner sig i olika faser av
etablering i den svenska samhället. Mina intervjupersoner varierar i ålder från yngsta person
som är mellan 20 och 30 år och äldsta person som är mellan 50 och 60 år. Urvalet av
intervjupersoner till min studie kom tyvärr också att påverkas av personernas förmåga att
kunna uttrycka sig i det svenska språket.
Genom strategiskt urval av informanter har jag intervjuar personer ur följande grupper:
- Invandrare aktiva inom majoritetsförening i Umeå
- Invandrare aktiva inom etnisk förening i Umeå
- Icke föreningsaktiva nyanlända invandrare i Umeå
Eftersom studien vill titta på hur invandrare kan inkluderas i föreningslivet så ansåg jag att det
var viktigt att titta på både majoritetsföreningar och etniska föreningar.
Med
majoritetsförening avser jag föreningar som samlar människor för att utöva olika aktiviteter
inom ett visst område, t.ex. idrott eller kultur. Med etnisk förening avser jag föreningar där
människor samlas på grund av gemensam etnisk eller religiös tillhörighet och dessa
föreningar är ofta inte fokuserade på aktiviteter inom enbart ett område. Jag var intresserad av
att se huruvida det finns skillnader i föreningskultur mellan majoritetsföreningar och etniska
föreningar och om föreningsaktiva invandrares upplevelser från föreningslivet skiljer sig åt
beroende på om man är aktiv i en majoritetsförening eller en etnisk förening.
14
I intervjusituationen utgick jag från att de föreningsaktiva personer jag intervjuade deltog i
intervjun i egenskap av privatperson och inte som representanter för den förening de var
engagerade i. Jag kan inte svara på hur mina intervjupersoner upplevde situationen men syftet
med min intervju var att ta reda på vad de i egenskap av invandrare hade att säga om Umeås
föreningsliv.
Mina intervjuer genomfördes som öppna och halvstrukturerade vilket innebär fokus på att
fånga beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de fenomen som beskrivs.
Till min hjälp hade jag en intervjuguide som koncentrerade sig till centrala teman men som
också lämnade rum för naturliga följdfrågor som tillför mer detalj till materialet. Jag som
intervjuare introducerade frågor på områden som skulle kartläggas och kunde med hjälp av
intervjuguiden checka av att alla frågor blivit besvarade av samtliga informanter.
Undersökningens empiriska material och de teorier som behövdes för att kunna tolka
materialet har insamlats parallellt. Efter insamling av det totala empiriska materialet har jag
gått igenom insamlade teorier inom de aktuella ämnena för att vara säker på att jag har den
information och kunskap som behövs för att kunna ge materialet rätt tolkningsram.26 I
arbetsprocessen har jag läst in mig på olika teorier om det civila samhället och dess funktioner
för individen vilka jag kortfattat presenterar i utredningens teoridel för att utveckla vidare i
min analys av det empiriska materialet. För att kunna skildra mina intervjupersoners tankar
och erfarenheter på ett så trovärdigt och tillförlitligt sätt som möjligt har jag valt att redovisa
stora delar av mitt material i citat.
Grundad teori
Datainsamling och analys av data har skett med inspiration från grundad teori där man utgår
från aktörernas perspektiv och handlingar och där man har ett flexibelt förhållningssätt till
datainsamling för att på så sätt kunna ta till sig de idéer och frågor som den pågående
analysen genererar. Datainsamling och analys av data pågår parallellt och upprepas tills det
uppstår en mättnad.27
Idag finns det många varianter av Grundad teori. Teorin har använts flitigt inom fälten för
sociologisk och socialpsykologisk forskning där forskare har tolkat metoden och bidragit med
26
27
Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun (Lund: Studentlitteratur, 1997), 13, 94,121.
Jan Hartman, Grundad teori (Lund: Studentlitteratur, 2001), 35-36.
15
sina olika förhållningssätt. Jag har valt att endast följa vissa anvisningar och moment inom
forskningsprocessen enligt Grundad teori för att kunna anpassa arbetssätt till de
omständigheter som omgav min studie.28 De flesta av valda teorier som ligger till grund för
analys har vuxit fram under arbetes gång tillsammans med analys av materialet men det
empiriska materialet har inte genererat samtliga teorier som jag använder mig av i min
utredning. Vissa teorier läste jag in mig på redan innan materialinsamling för att få ökad
kunskap om de olika ämnen som berörde studiens syfte. Genomgående under arbete med
utredningen har jag sedan låtit den information som framkommit ur intervjuerna vara
vägledande för komplettering av teorier att använda mig av i analysen av materialet.
Utredningens frågeställningar är också valda utifrån informationen från det insamlade
materialet och analysen av detta.
Under forskningsprocessen har jag fört minnesanteckningar för att visualisera för mig själv
den tankeprocess av koder och kategorier som det empiriska och det teoretiska materialet
skapat. Enligt Grundad teori bör forskningsprocessen genomgå tre olika faser av
materialanalys, den öppna fasen, den selektiva fasen och den teoretiska fasen. I den öppna
fasen antecknar jag de fenomen som intervjupersonerna beskrivit och skapar kategorier utan
att begränsa materialet då jag ännu inte vet vilka kategorier som senare kommer att visa sig
vara relevanta. I denna fas konstruerar jag också en kärnkategori som beskriver det problem
som står i centrum hos intervjupersonerna. I den selektiva fasen bestämmer jag genom
sorteringsarbete och ytterligare datainsamlande vilka kategorier i materialet som är relaterade
till kärnkategorin och som jag ska fokusera på. I den sista teoretiska fasen undersöker jag hur
de olika kategorierna är relaterade till varandra i olika mönster och formulerar hypoteser
utifrån detta.29 I bilaga 2 redovisar jag ett exempel på min kodningsprocess. För mer
information om Grundad teori som metod se bilaga 3.
Forskningsetiska principer
Samtliga informanterna har fått ett informationsbrev där undersökningens syfte och innehåll
står tydligt förklarat. Jag har även informerat informanterna om deras rättigheter, bland annat
att de har rätt att avbryta sin medverkan i studien om de vill. För att säkra högsta möjliga
28
Gunilla Guvå, Ingrid Hylander, Grundad teori- ett teorigenererande forskningsperspektiv (Stockholm: Liber
AB, 2003), 5-9.
29
Jan Hartman, Grundad teori, 40-41.
16
konfidentialitet för mina informanter har jag valt att redigera om informanternas namn och jag
har delat in deras ålder i olika ålderskategorier. Jag nämner heller inte namn på föreningar,
mer än indelningen av majoritetsföreningar och etniska föreningar. Jag som utredare har
upplyst informanterna om undersökningens syfte och att materialet kommer att användas i
min utredning som kommer att läsas av personer vid Umeå universitet samt personer vid
Umeå kommun och Umeås föreningsliv som har anknytning till Umeå Fritids projekt In i
Umeå.30
Jag beslutade tidigt att inte använda tolk som hjälpmedel i min intervjustudie eftersom det
skulle vara svårt för mig att avgöra om personen som tolkar skulle kunna påverka studiens
trovärdighet på något sätt, exempelvis eftersom tolken naturligtvis återger egna tolkningar av
intervjupersonens svar.
För mig har mötet med informanterna varit en väsentlig del av processen med att genomföra
utredningen och vid dessa möten har jag reflekterat över min roll som utredare. För en lyckad
undersökning är det viktigt att informanterna känner ett förtroende till intervjuaren och
intervjuaren bör alltid vara medveten om den mellanmänskliga dynamiken och ta hänsyn till
den i intervjusituationen. Jag har vid möten med mina informanter försök jag skapa detta
förtroende genom att utforma en så bekväm och informell situation som möjligt där de kan
känna sig trygga med att delge mig personliga erfarenheter och tankar.31
En annan utredare skulle självklart kunna komma fram till andra resultat i genomförande av
en liknande studie men mina resultat är som jag redovisar direkt kopplade till insamlat
intervjumaterial och relevanta teorier inom områdena för föreningsliv och integration. Genom
att presentera mina resultat med informanternas egna formuleringar ökar studiens autencitet.
Jag har även diskuterat analys av material med min handledare Åsa Gustafson vid
sociologiska institutionen på Umeå universitet samt andra personer insatta i aktuell
integrationsforskning. Därför tror jag att min studie som ämnar generera ny kunskap inom
fältet föreningsliv och integration även kan vara till nytta för andra integrationsprojekt i Umeå
och i övriga svenska kommuner.
30
31
Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun, 106-113.
Ibid., 39, 111.
17
TEORI
I detta avsnitt redovisas den litteratur som är relevant för analysen av det insamlade
materialet. De valda teorierna beskriver det civila samhällets funktioner på samhällsnivå och
för individen.
Det civila samhället
Organisation och välfärdsuppdrag
Samhället kan delas in i tre olika sfärer, stat, marknad och det civila samhället. Begreppet
civilt samhälle har ingen tydligt definierad innebörd men man kan säga att det är de ideella
organisationerna som tillsammans bildar ett speciellt organisatoriskt verksamhetsområde i
samhället. Staten, marknaden och det civila samhället är ömsesidigt beroende av varandra och
de präglas alla av rådande strukturer för över- och underordning längs klass- och
könsmässiga, regionala och generationsmässiga, kulturella, etniska och rasmässiga
åtskillnader.32 Den ideella sektorn i Sverige omsätter årligen uppskattningsvis 140 miljarder
kronor och i början av 2000-talet sysselsatte organisationerna omkring 145 000 anställda.33
Man kan säga att föreningslivet har ett välfärdsuppdrag då man tillhandahåller tjänster och
information som gagnar befolkningen som ett kollektiv. Föreningslivet sprider viktig
samhällsinformation34 och kan också fungera som nödvändig rekreation för att orka med
arbetslivet och som arena för personlig vidareutveckling och inlärning av nya färdigheter som
medför samhällsutveckling i ett längre perspektiv.35
Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson vid Handelshögskolan i Stockholm forskar om
Sveriges folkrörelser och redogör i sin forskning om den historiska och sociala kontext det
civila samhället befinner sig i. Det civila samhället har historiskt sätt varit nära
sammanlänkande med staten och flera av de svenska folkrörelseorganisationerna har vuxit
upp som viktiga bidragande delar i den svenska välfärdsstaten. Det är staten och de svenska
32
Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering (Umeå: UmU
tryckeri, Umeå universitet, 2000), 22.
33
Filip Wijkström, Torbjörn Einarsson, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i
förändring (Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI), Handelshögskolan i Stockholm, 2006), 13.
34
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 98, Föreningslivet i Sverige- Välfärd, Socialt kapital,
Demokratiskola (Statistiska centralbyrån 2003), 10.
35
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002(Statistiska centralbyrån:
2004), 22.
18
kommunerna som med ekonomiska bidrag säkerställt delar av organisationernas
verksamhet.36 Wijkström och Einarsson menar att organisationerna idag lutar sig mer mot
näringslivet för att hämta sin inspiration och de uppmärksammar att företagen tycks ha fått ett
ökat intresse för olika typer av samverkan med ideella organisationer. I sin forskning varnar
de för att det civila samhället ökar sina styrambitioner och kraven på professionalisering
vilket i kombination med den utbredande new public management- traditionen inom statens
förvaltning kan innebära att de ideella organisationerna i framtiden kommer att fungera mer
som ett alternativ och ersättning för offentlig service.37 Med ökad professionalism vill
organisationerna
effektivisera sin
verksamhet
och visa
ett
tydligt
avstånd från
amatörmässighet. Professionaliseringen tenderar också att likrikta organisationer eller
aktiviteter och det finns risk för ökad standardisering.38 Effektivisering av verksamheter inom
föreningslivet kan innebära snävare föreskrifter för hur föreningar bör drivas vilket är hotande
för mångfalden då olika grupper i befolkningen kan ha olika uppfattningar om hur man vill
organisera sin fritid.
Demokrati
Det civila samhället vill också fostra medborgaren in i demokratiska normer. Delaktighet i
föreningslivet innebär indirekt inlärning i institutionellt beslutsfattande och demokratisk
praxis och denna process antas öka legitimiteten för det politiska systemet.39 Den som
engagerar sig i föreningslivet kan också växa av erfarenheterna från att kunna påverka och
genom gemensamt arbete ökar samtidigt lusten för att ge uttryck för sin åsikt.40
Graden av politiskt deltagande och engagemang skiljer sig drastiskt åt mellan invandrare och
svenskfödda och Magnus Dahlstedt som är professor vid enheten för sociala välfärdsstudier
vid
Linköpings
universitet
är
en
av
många
som
beskriver
att
våra
svenska
samhällsinstitutioner skulle behöva förändras för att vi ska kunna uppnå politisk jämlikhet
36
Filip Wijkström, Torbjörn Einarsson, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i
förändring, 33-38.
37
Ibid., 33-38.
38
Ibid., 42-47.
39
Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, 24-25.
40
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 98, Föreningslivet i Sverige- Välfärd, Socialt kapital,
Demokratiskola, 18.
19
enligt demokratins ideal.41 I sin bok Reserverad demokrati åskådliggör Dahlstedt stora brister
i det svenska politiska systemet när han redogör för invandrares svårighet med att kunna
etablera sig inom politiska partier och fackföreningar.42
Då det civila samhället ibland kan missuppfattas som en medborgerlig arena bortom
partipolitiken är det viktigt att poängtera att även organisationer utan en direkt politisk
framtoning, som de flesta ideella föreningar, kan formera politiska opinioner.43
Integration
Det civila samhället kan komma att få en avgörande roll när det gäller att öka integrationen
mellan olika samhällsgrupper och fördjupa det medborgerliga inflytandet i samhället.44
Integration är ett mångdimensionellt begrepp som det inte finns någon allmängiltig definition
av även om man ofta använder integration som ett viktigt tvärvetenskapligt teoretiskt och
analytiskt och/eller politiskt begrepp. Integrationsbegreppet är normativt och dess betydelse
ändras efter rådande samhällsideal. Integrationsdebatten och forskningen om integration har
gått från fokus på att invandrade personers kulturella uttryck och orientering förväntas
förändras för att passa in i majoritetsbefolkningens, det vi idag kallar för assimilation, till att
integration oftast beskrivs som en ömsesidig process där minoritetsbefolkningen etablerar sig
i samhället och majoritetsbefolkningen på olika sätt anpassar sig som en respons på
förändringar i befolkningens sammansättning.45 Ordet kulturkrock som man ofta använder för
att beskriva de problem som uppstår när människor från ett samhälle förflyttar sig till ett annat
är enligt Magnus Dahlstedt ett av många vardagliga sätt att uttrycka sig som kan generera
antaganden där dessa ”krockar” får tjäna som förklaringar för processer av utanförskap,
segregation och passivitet bland invandrare.46 Att inte kunna kommunicera på det svenska
språket är ett välkänt hinder för integration då känslan av att inte kunna göra sig förstådd och
att inte till fullo kunna förstå andra kan leda till att man undviker kontakter med samhället och
etablerade svenskar.47
41
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige (Umeå: Borèa, 2005), 2427. Samt, Integrationspolitiska maktutredningen, Engagemang mångfald och integration – om möjligheter och
hinder för politisk jämlikhet SOU 2004:49 (Stockholm: 2004), 9-14, 55.
42
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 180-181, 246-247.
43
Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta
Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 59.
44
Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, 16.
45
Åsa Gustafson, Sköra livsmönster – om integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska flyktingar
(Umeå: Sociologiska institutionen, Umeå universitet), 2004, sid 36-37.
46
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 99-100.
47
Elcie. C. Franzen, Att bryta upp och byta land (Stockholm: Natur och Kultur, 2001), 29-40.
20
Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, och Masoud
Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet skriver i en rapport angående
utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering från 2005 att man på många
områden i Sverige fortfarande arbetar efter ett förlegat och problematiskt integrationstänkande
där man delar upp samhället i vi och dom – invandrarna som ska integreras och svenskar som
agenter för att integrera. Själva antagandet om att ”invandrare” vill bli ”svenska” bekräftar
föreställningen om svenskhetens värde.48 Utredningen beskriver också hur institutioner kan ha
inneboende strukturer som utestänger och därför motverkar integration. Institutionella normer
förankras genom lagar, regler, rutiner och sociala praktiker.49 Föreningslivet med dess
historiska länkningar till staten har utvecklat en organisationskultur som innehåller många
avancerade normer, lagar, regler, rutiner och praxis för hur saker och ting bör göras.
I relation till föreningsengagemang kan man se invandrare i tre olika roller:
1. Invandraren som nykomling i det svenska samhället. I behov av kunskaper om det
svenska språket och byråkratin.
2. Invandraren som medlem i en etnisk grupp. I behov av att umgås med andra landsmän,
att bevara sin egen kultur och delta i kulturutbud från det gamla landet.
3. Invandraren som medlem i andra samhällskategorier. Invandraren kan tillhöra olika
samhällsgrupper relaterade till exempelvis klass, kön, ålder, eller intressen.50
Invandrare kanaliserar ofta sitt deltagande och inflytande i det civila samhället genom etniskt
grundade organisationer och föreningar som historiskt visat sig kunna tillgodose invandrarens
behov i främst de två första rollerna. Dessa sammanslutningar kan också vara en viktig kanal
för invandrare att som grupp utöva påtryckningar och öka sitt inflytande i samhället. Ibland
kännetecknas etniska föreningar av ett mer sporadiskt deltagande och ett begränsat
medlemsantal men de motverkar ändå social isolering och genom att tillvarata sina
48
Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell
diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering
SOU 2005:41 (Stockholm: 2005), 7-8, 12, 15-16.
49
Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell
diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering,
16.
50
Henry Bäck, Maritta Soininen, Invandrarna, demokratin och samhället, I Bilaga till betänkande av
Demokratiutvecklingskommittén, På medborgarnas villkor, SOU 1996:162 (Stockholm, 1996), s 474.
21
medlemmars intressen bekräftar och levandegör man deras värderingar och föreställningar
vilket samhället i övrigt ibland tenderar att misslyckas med.51
Aleksandra Ålund, professor vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköping
Universitet samt Carl-Ulrik Schierup professor och föreståndare för institutet för forskning
om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet konstaterade redan 1991 i sin
gemensamma bok Paradoxes of multiculturalism att grundläggande normer inom
föreningslivet på olika sätt kan försvåra för föreningsaktiva invandrare. De invandrare som
Ålund och Schierup intervjuat berättar hur samhällsinstitutioner ställer krav på anpassning
och hur organisationskulturen inom föreningslivet, där allting är organiserat och planerat kan
upplevas som en främmande miljö för invandrare som är vana vid mer spontanitet och
informella personliga kontakter.52 Föreningslivet kan uppfattas på olika sätt beroende på
kulturell bakgrund och att ständigt behöva anpassa sig till rådande ordning blir enligt
Dahlstedt ett sätt att stigmatisera och omyndigförklara som kan leda till såväl cynism som
begränsad tillit till den egna förmågan att påverka. Invandrare har själva uttryckt det som att
man förlorat förtroendet i sig själv, i den egna förmågan.53
Det civila samhällets funktioner för individen
Socialt kapital
Det är betydelsefullt för människor att ha tillgång till sociala arenor och föreningslivet är en
social arena som ger möjlighet att bygga upp nätverk där relationerna kan komma att fungera
som ett kapital. Medborgares engagemang inom föreningslivet kan både vara ett uttryck för
det sociala kapitalet inom ett samhälle samt generera socialt kapital för de individer som
engagerar sig.54
Det sociala kapitalet kan beskrivas som olika resurser, t.ex. personliga nätverk eller
institutionaliserade relationer som finns tillgängliga för individen att tillgå för att kunna röra
sig i olika miljöer med möjligheter för individuell utveckling, personlig, social och ekonomisk
framgång. I sina teorier om maktförhållanden i det sociala rummet beskriver den kände
51
Ibid., 474-477.
Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society (Aldershot: Avebury,
1991), 76-79.
53
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 180-181. Samt Alexandra
Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, 33, 48-49, 66.
54
Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta
Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 7.
52
22
franske sociologen Pierre Bourdieu det sociala kapitalet som någonting vi förvärvats redan
under uppväxttiden. Inom varje social arena, pågår en ständig kamp om de mest prestigefyllda
positionerna och det sociala kapitalet individen bär med sig avgör deras framgång att kunna
positionera sig inom olika områden. När individen introduceras till nya människor och miljöer
som kräver nya former av socialt kapital ökar individens sociala kapital och individen kan få
legitimitet inom flera sammanhang vilket kan leda till framgång t.ex. inom arbetslivet. En
person med bristfälligt socialt kapital och få sociala kontakter kan uppleva att man utesluts
från viktig informell information och på så sätt går miste om möjligheter att kunna utveckla
andra former av kapital, t.ex. det kulturella kapitalet eller det ekonomiska kapitalet.55
Robert D Putnam är professor i statsvetenskap vid Harvard University och är känd för sina
teorier om det sociala kapitalet. Putnam ser också det sociala kapitalet som sociala nätverk
men hans teorier fokuserar istället på de normer av ömsesidighet och tillförlitlighet som
uppstår mellan individer inom dessa nätverk. Genom samhällsengagerade nätverk, så som
föreningslivet, upprätthålls ett moraliskt samhällskontrakt av samarbete mellan invånarna där
det blir tydligt vilka beteenden som är önskvärda och inte. Bryter man mot detta moraliska
samhällskontrakt straffas man med uteslutning ur solidaritetens och samarbetets nätverk.56
Enligt Robert D. Putnam har det sociala kapitalet förfallit under de senaste femtio åren vilket
inneburit att samhället blivit mindre tillitsfullt. Färre människor engagerar sig i organisationer,
i facklig verksamhet, i kyrkan, i politiska föreningar, och i idrottsföreningarna vilket skapat
ett mer individualistiskt samhälle där vi blivit mer distanserade från varandra och från
samhället i stort.57
Kasam
Engagemang inom föreningslivet ökar personers individuella sociala kapital och kan därför
också ge människor en känsla av sammanhang. Kasam är ett begrepp som beskriver just
personers känsla av sammanhang och hur denna känsla relaterar till vårt fysiska och psykiska
välmående. Teorierna om Kasam är utvecklade av Aaron Antonovsky som var amerikansk55
Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter (Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 1994), sid 258
– 273.
56
Robert .D. Putnam, Den fungerande demokratin – medborgarnas rötter i Italien (Stockholm: SNS Förlag,
1996), 206 -213.
57
Robert .D. Putnam Den ensamme bowlaren- den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse
(Stockholm: SNS förlag, 2001), 14-29, 114-115.
23
israelisk professor i medicinsk sociologi och med sina teorier ämnade Antonovsky ge svar på
varför människor som varit med om svåra påfrestningar ändå kan klara sig relativt bra i livet.
Kasam består av tre centrala komponenter - begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Individer med hög kasam upplever hög andel begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i
sitt liv i den miljö där de vistas och detta påverkar vår hälsa positivt.
Begriplighet innebär att det som människa är nödvändigt att kunna känna tillit till att de inre
och yttre stimuli man upplever känns förnuftsmässigt gripbara. Man vill kunna förvänta sig att
de stimuli man möter i framtiden kommer att vara förutsägbara, detta för att kunna utveckla
en stabil förmåga att bedöma sin verklighet. Hanterbarhet handlar om att kunna räkna med
sin omgivning och om de resurser som står till ens förfogande. Meningsfullhet beskriver
vikten att känna sig delaktig, att uppleva sig medverkande i de processer som skapar ens
dagliga erfarenheter och formar långsiktliga mål. De människor som är engagerade och bryr
sig om sin omvärld har ofta fler möjligheter till att vinna förståelse och finna resurser för att
öka sin känsla av sammanhang.58
Kreativitet
Det civila samhället är en miljö där människor vill kunna få utlopp för sin kreativitet vilket
förutsätter att föreningslivet ska fungera som en plats där man främjar kulturell och etnisk
mångfald, nya föreställningar och tankegångar.
Richard Florida, professor i Public Policy vid George Mason University i Virginia, har under
de senaste åren uppmärksammats medialt för sina teorier om hur samhällsutveckling är länkad
till det kreativa kapitalet. Enligt Florida bygger kreativitet på människans förmåga att kunna
använda kunskaper från ett område och tillgodogöra dessa för att få nya idéer och arbetssätt i
ett annat område och är därför starkt beroende av den uppfinningsrikedom, entreprenörskap
och konstnärlig kreativitet som uppstår i miljöer med kulturell och etnisk mångfald. Han har
kritiserat det sociala kapitalet inom föreningsliv och sociala rörelser för att vara begränsande
och exkluderande då han menar att täta nätverk ofta utesluter individer från att deltaga genom
system av språkliga och kulturella barriärer samt genom att höja inträdesbarriärerna och på så
viss hämmar man också tillförseln av ny kreativitet. Florida menar att vi i väst går från ett
58
Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium (Köping: Natur och Kultur, 1991), 38-51, 118-119.
24
samhälle med sociala strukturer av föreningar, möten och starka sociala band mot ett samhälle
med mer individualistiska ambitioner där gemenskap inte sker på bekostnad av individens
möjlighet att kunna vara sig själv.59
Socialpsykologiska forskarna B. G. och Nancy Gunter utvecklade 1988 en modell som
beskriver hur vår fritid kan upplevas på olika sätt beroende på nivå av engagemang och frihet
från strikta regelsystem och begränsande normer.60 Se bilaga 4. Deras modell visar ett tydligt
samband
mellan
människors
upplevelse
av
trivsel
och
tillfredställelse
och
samhällsengagemang, delaktighet i olika fritidsaktiviteter. Modellen beskriver också att
människor som inte vill inskränka sin fritid efter begränsande normer möjligen väljer att söka
sig från institutionellt ordnade fritidsaktiviteter till aktiviteter som innefattar mer frihet i
uttryck. 61 För personer med ett mindre engagemang kan rädsla för att hamna i vad figuren
beskriver som en maktlös fritid, som bland annat kan innebära överbelastning av
rollförväntningar, leda dem till den normlösa fritiden där personerna istället riskerar fastna i
mönster av ensamhet och samhällsfrånvändhet, arbetslöshet och i värsta fall kriminalitet.
59
Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt (Göteborg: Bokförlaget Dialos AB, 2006), 47- 62, 101-114,
317-324.
60
Bilaga 4, Figur 1.
61
John .R. Kelly, Leisure identities and interactions (London: George Allen & Unwin publishers Ldt, 1983), 1012. Samt Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, 27-29.
25
ANALYS
I detta avsnitt presenteras resultat från intervjustudien upplelat efter mönster som
framkommit ur analys av materialet enligt Grundad teori. Mönster från materialet
presenteras i form av rubriker och i relation till valda teorier om det civila samhällets olika
funktioner. Intervjupersonerna kommer själva till tals genom långa citat som åskådliggör
dessa mönster.
Presentation av intervjupersoner
Jag har intervjuat sex personer som bott i Sverige i mellan 10 månader upp till 25 år. Fyra av
intervjupersonerna är kvinnor och två är män. Alla har de flytt eller flyttat till Sverige från
olika delar av världen, från södra Europa, Mellanöstern, Västindien och Afrika. Hälften av
informanterna är flyktingar undan krig och andra hälften är anhöriginvandrare som flyttat till
Sverige för att kunna leva nära familj som är bosatt i Umeå. De är alla i olika faser av
etablering i det svenska samhället med eller utan inverkan från föreningslivet.
-
Rashid mellan 20 och 30 år och har bott i Sverige i 5 år. Han är medlem i två olika
majoritetsföreningar och är föreningsaktiv nästan varje dag.
-
Soheila är mellan 50 och 60 år och har bott i Sverige i 25 år. Hon driver en
majoritetsförening tillsammans med en annan kvinna och har varit engagerad inom
föreningen i tio år.
-
Yusuf är mellan 20 och 30 år har bott i Sverige i 5 år. Han driver en etniskt inriktad
ungdomsförening samtidigt som han går sista året på gymnasiet.
-
Nandini är mellan 30 och 40 år och har bott i Sverige i 16 år. Hon driver tillsammans med
andra två olika etniska föreningar i Umeå, varav en kvinnoförening.
-
Patricia är mellan 30 och 40 år och har bott i Sverige i 1,5 år. Hon är inte föreningsaktiv.
Patricia läser svenska på SFI och på sin fritid träffar hon vänner och umgås med sin man.
-
Aida är mellan 30 och 40 år och har bott i Sverige i 10 månader. Hon är inte
föreningsaktiv. Aida läser svenska på SFI och på sin fritid är hon mycket hemma med sin
familj och umgås med sina barn.
26
Resultat av intervjuanalys
Brist på information
Samtliga informanter samtalar om föreningslivet i överlag positiva ordalag. De två icke
föreningsaktiva informanterna har inte så stor kunskap om det svenska föreningslivet men
uttrycker mycket nyfikenhet och en längtan efter att kunna finna ett sammanhang där de kan
delta i aktiviteter tillsammans med andra. Alla personer jag intervjuat beskriver dock en stor
brist på grundläggande information om föreningslivet i Umeå för nyanlända invandrare. Ingen
av informanterna säger sig ha fått information om Umeås föreningsliv och dess utbud, varken
skriftlig eller muntlig, från någon samhällsinstitution eller företrädare för Umeå kommun. De
föreningsaktiva informanterna har samtliga rekryterats till föreningslivet av vänner, familj
eller bekanta som är engagerade inom föreningar. Rashid berättar om hur svårt det kan vara
att förstå vad föreningslivet går ut på när man inte har förkunskaper från organisering i
hemlandet och att bristande information om föreningsliv ökar risken för att invandrare hamnar
i mönster av passivitet och isolering.
Rashid:
”Nej det finns ingen information, och det tycker jag kan göra det komplicerat för
alla nyanlända och invandare för dom som kommer från andra länder är vana vid
andra system, om det överhuvudtaget fanns föreningar där. När jag kom till Sverige
hade jag ingen aning att det fanns något som hette förening – vad är det för något?
Mina vänner fick förklara för mig vad en förening var för något. De förklarade
väldigt enkelt, inte komplicerat (…) I mitt hemland fanns kanske några föreningar,
men man skulle vara känd i området eller så för att kunna vara med och göra saker.
Jag vet inte om de ens hade möten eller aktiviteter. Det var mer individer som
gjorde saker. Det var inte så organiserat. När invandrare kommer till Sverige så
kanske de inte ens vet att det finns något som kallas förening. Så man kanske får
höra av nån vän, om man har kompisar som är engagerade. Har man inte det så då
kan det ta lång tid innan man förstår vad som finns och vad man kan göra och får
vara med i och då kan det vara försent. Man sitter bara hemma och tror att det finns
inget här för mig och sedan blir det svårt att ändra sig efter några år. Det finns
ingen tydlig information från kommunen. Något som visar vad som finns. Och vad
man kan göra om man blir medlem i nån förening.”
27
Aida är den enda informanten som varit engagerad i en förening i sitt hemland men hon
uttrycker ändå en viss osäkerhet kring hur hon skulle kunna komma i kontakt med
föreningslivet på grund av de stora skillnaderna i organiseringskulturen i hemlandet med mer
informella nätverk mellan familj, släkt och vänner och det svenska sättet att organisera.
Aida:
”Jag vet hur det fungerade i mitt hemland men inte här. Jag har inte fått någon
information och jag vet inte hur jag ska få information. I mitt hemland är det inte
samma, man träffas med familjen och släkten och man har mera att göra hemma
men man är alltid tillsammans. Det är så man får reda på saker också (…) Kanske i
mitt hemland att det var mera männen som träffades och pratade och gjorde något.
Men då oftast inte som förening, de bara gör saker där man bor som de tycker man
borde ha det. Här i Sverige är man mer ensam och man träffas kanske kring olika
aktiviteter, man ska alltid göra någonting här. Svenskar vill träffas utanför
familjerna, träffa andra som man inte känner och jag vet inte hur man ska göra. Hur
får jag veta vad jag kan vara med i?”
I rapporten svenskarnas engagemang är större än någonsin beskriver forskarna vid Ersta
Sköndal högskola hur personer utan ett grundläggande socialt nätverk har svårare än andra att
ta sig in i föreningslivet. En brist på tillhörighet förstärker en annan och nyanlända invandrare
som inte är vana vid föreningstraditionen hamnar utanför eftersom de inte har samma chans
att rekryteras till föreningar av släkt, vänner och bekanta. 62 Både Nandini och Jusuf beskriver
en problematik inom de etniska föreningarna som är relaterade till att vissa invandrare, kanske
främst nyanlända, har svårt att lita på föreningen eftersom de inte är bekanta med
föreningskulturen och inte känner till hur en förening i Sverige fungerar. De berättar att
många invandrare initialt misstror föreningen och misstänker att de föreningsaktiva ska
använda deras medlemsavgifter till annat än föreningen, varför de inte vill uppge sina
personnummer vid registrering, ett problem som oftast försvinner med tiden när man med
ökad information lär sig att lita på föreningen.
62
Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta
Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 15,
21, 23, 39-40.
28
Yusuf:
”Endel har svårt att lita på föreningen, de tror att de blir lurade av de som styr
föreningen, man måste förklara för dem. (…) Men vissa vägrar att ge sina
personnummer som behövs för att redovisa till kommunen om hur många som är
med. Men vi redovisar allt vi spenderar för föreningen. Och det är en demokratisk
förening där alla bestämmer. Nu börjar de lita på dem som driver föreningen. Det
är bara en eller två som fortfarande inte vet. Men de andra börjar förstå att vi gör
detta för deras skull. Vi fick bjuda in en person från kommunen som kom och
berättade att vi inte får någon lön av de pengar som kommunen skänker till
föreningen, att vi gav av våran egen fria tid för föreningen.”
Nandini:
”Många tror att om jag är aktiv inom en förening och kommer med ett förslag så
tror de andra i föreningen att jag tjänar pengar på dem. Det finns fel attityder. Om
jag jobbade heltid med föreningsliv så skulle jag vilja jobba med dessa attityder
och missförstånd. Med vad är en förening så att alla vet och förstår. (…) Och de
säger att alla som är under 18 så ska man skriva deras personnummer också. Men
en tjej vägrade och jag sa att då kan du inte vara med tyvärr, vi får inte. Hon skrev
halva sitt personnummer, hon vågade inte lämna ut hela och jag förstod att hon inte
visste och jag försökte förklara men hon vägrade skriva sitt hela personnummer
och då tyckte jag att hon skulle få vara med i föreningen ändå. Resten av hennes
personnummer det kan jag hitta om jag söker på annat håll. Hon trodde också att vi
bara skulle få bidrag i hennes namn som vi skulle använda till oss och inte till
föreningen. Hon har fel information. De förstår inte hur det fungerar här. Många
tror först att de som håller i förening tjänar pengar på medlemmarna och det är
därför som man vill att de ska gå med tror de. Det är svårt. Man kan bli besviken.
Men det finns också många som förstår det arbete man gör.”
Samtliga informanter anser att nyanlända invandrare, även anhöriginvandrare, borde få
information från kommunen om vad en förening är, vad engagemang i en förening kan
innebära för individen och vilket föreningsutbud som finns i Umeå kommun. Soheila
framhåller också att introduktionsinformationen till invandrare bör specialiseras mer för att
möta upp olika behov hos individer samt att informationen bör upprepas.
29
Soheila:
”I föreningen lär man sig också om det svenska samhället. Vissa har redan fått
introduktion när de anlände till Sverige, det är en mycket bra introduktion här i
Umeå. Men som nyanländ får man mycket information och sedan glömmer de bort.
När man bott i Umeå ett tag och har många frågor kring de olika områden där man
är med, barnens skola, kanske man söker arbete och behöver veta hur saker
fungerar, det är då man behöver få lite upprepning av information. Vi är här och
kan svara på frågor. Men det vore bra om alla fick en allmän introduktion men som
är mer specialiserad till dig som person, och som senare upprepas. Det tar tid innan
man öppnar ögonen och kan se samhället och vara delaktig.”
Flera informanter samtalade också kring det ansvar man som individ har att själv söka
information och vara öppen för att lära dig nya saker för att kunna integreras i det nya
samhället på ett bra sätt.
Aida:
”Det är både kommunens ansvar och mitt. Jag måste vara aktiv. Kommuner ska ge
bättre och mer information och jag måste vara öppen för att ta emot
informationen.”
Rashid
”Man måste ta det första steget. För när man kommer till Sverige eller Umeå så
kommer man inte mötas av all information man behöver om det här. Så man
behöver titta själv, vad som händer, vad som finns. Man kan hitta nya saker, som
inte fanns i hemlandet. Jag hade tur som hade vänner som pratade med mig om
föreningar och vad som fanns och fick mig intresserad. Det var tur, för det var en
ny värld för mig, ett nytt samhälle, med andra system som jag inte visste hur man
skulle göra. Allting blev annorlunda. Så mitt råd till de nya personer som kommer
hit från andra länder är att bara ta det första steget och sedan är det organisationens
roll att försöka visa den information som behövs. Att visa att man finns. Man kan
inte skylla på en sida egentligen. Men för mig är det de nyanlända som måste ta det
första steget, det är upp till dem, de måste fråga och försöka se vad som finns.”
Rashid beskriver att det främst är upp till individen, den nyanlände, att lyckas med sin
integrering i det nya samhället, något som de flesta av mina informanter uttryckte på olika
sätt. Men det verkar också vara en åsikt som man utgår ifrån just på grund av att man inte
30
förväntar sig att kommunen eller samhället ska möta upp den nyanlände med tillräcklig
information. Detta tankesätt kan också vara ett resultat av det problematiska
integrationstänkandet som utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering
från 2005 menar råder på många olika nivåer i samhället. Invandrare liksom svenskar lär sig
att dela upp samhället i vi och dom – invandrarna som ska integreras och svenskar som
agenter för att integrera. 63
Gemenskap och integration
Enligt Bourdieus teori om det sociala kapitalet så är det genom att öka det personliga
kontaktnätet som man kan öppna fler möjligheter för legitimitet och på så sätt öka och
förbättra andra former av kapital som krävs för att nå framgång inom flera olika
samhällssammanhang.64 De fyra föreningsengagerade informanterna beskriver alla hur deras
engagemang bidragit till ett utökat kontaktnät, en ökad känsla av tillhörighet och gemenskap
samt en känsla av att kunna bidra till föreningen och i förlängning till samhället. Det är också
tydligt att de två nyanlända kvinnorna i min intervjustudie som inte är föreningsengagerade
saknar just denna känsla av tillhörighet och ett sammanhang där de kan bidra.
Aida:
” Jag skulle vilja gå med i en förening så att jag kom ut och kunde träffa andra, jag
vill träffa svenskar så jag lär mig mera. Jag har inga vänner här i Sverige nu, jag är
bara med min familj. Jag tror jag skulle må bättre om jag får mer kontakt och jag
kunde göra någonting som jag tyckte om med andra. Att vara med i samhället. Inte
bara vara hemma. Att ha ett eget liv med egna aktiviteter utan man och barn. Träffa
andra kvinnor.”
Patricia:
”Ibland vill man göra någonting, man känner att man har energi och vill göra
något. Kanske göra något för andra och träffa människor men man kan inte. Det
känns ganska tråkigt. Man känner sig ganska ensam.(…) När det är så här då vet
man inte vad som kommer att hända, vart ska jag vara om ett år?”
63
Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell
diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering,
7-8, 12, 15-16.
64
Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter, sid 258 – 273.
31
De nyanlända kvinnorna beskriver vikten att känna meningsfullhet och att känna sig delaktig
som Antonovsky framställer i sin teori om kasam. Aida och Patricia verkar inte uppleva sig
medverkande i de processer som skapar deras dagliga erfarenheter och de vill finna ett
sammanhang för engagemang men står utanför. De föreningsaktiva informanterna beskriver
istället en högre grad av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sina och andra
föreningsaktivas liv när de samtalar om föreningsengagemang. Rashid upplever att föreningen
stödjer honom och hans idéer. Föreningsengagemang påverkar tydligt hans känsla av
hanterbarhet i livssituationen, han upplever att föreningens olika resurser i form av kunskap
och stöd står till ens förfogande och att han därför kan räkna med sin omgivning på ett helt
annat sätt än Aida och Patricia.
Rashid:
”Jag kan göra egna projekt för det finns dem som kan hjälpa en med hur man ska
göra. Hur man ska gå till väga så att saker blir av. Det är bra att veta var man kan
vända sig. De lyssnar alltid och försöker hjälpa till. Utan föreningskontakterna
skulle det vara svårt att ens veta var man ska börja om man kommer på att man vill
göra något, ett projekt. Då faller kreativiteten.”
Soheila och Yusuf beskriver också en högre grad av kasam när de pratar om vad deras
föreningar gör för människor. Enligt Antonovsky's teori behöver alla människor områden i
livet där man känner starkt engagemang värda känslomässig investering och engagemang och
att det är nödvändigt att kunna känna tillit till att de inre och yttre stimuli man upplever känns
förnuftsmässigt gripbara.65 Soheila beskriver en process där de föreningsengagerade genom
engagemang i föreningens aktiviteter och i gemenskapen med de andra föreningsaktiva går
igenom en process från isolering till en tillvaro av ökad begriplighet och meningsfullhet. Hur
människor som är vana vid isolering först beter sig skeptiskt mot föreningen och dess
aktiviteter för att senare efter en period våga investera i föreningen med sin kreativitet och lust
i aktiviteterna och även öppna sig för gemenskap med de andra i föreningen.
Soheila:
” Efter ett tag i föreningslivet så ser man att det kan vara på ett annat sätt. Man kan
komma hit och vara här, träffa andra att prata med. Man behöver inte vara isolerad.
Man måste bara våga prata med nya människor. Våga komma till föreningen. Det
65
Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium, 38-51, 118-119.
32
är annorlunda här i Sverige. I Sverige om du vill utveckla dig och komma i kontakt
med andra, då är föreningslivet det allra bästa. Det kan ta tid. Jag har varit med om
många äldre kvinnor som kommer hit till föreningen och de tror inte att de kan
göra någonting, nej de vill inte vara med. Och de pratar inte så mycket med de
andra. Och så går månaderna och man ser hur det händer någonting. De öppnar sig.
De vill vara med mer och mer. De vill göra egna saker. De vågade inte först, de var
stängda och trodde inte att det här med förening var något bra och sedan får de
intresse, de får inspiration. De blomstrade. Det är tack vare föreningen som startade
och visade. Så är det. Det tar tid för var och en. Vissa integrerar sig snabbt och lär
sig och upptäcker vad de kan göra och med andra tar det flera år.”
Yusuf skildrar sin egen känsla av meningsfullhet som han upplever i sin roll som
föreningsaktiv och som den person som driver ungdomsföreningen och därmed kan hjälpa
ungdomarna med deras problem och bidra med sin kunskap.
Yusuf:
”De nya vet inte så mkt om svensk kultur, vad man behöver veta, vilka reglerna är,
hur det fungerar med CSN, Bostaden, Arbetsförmedlingen, skriva ett CV. Jag följer
dem till ställen så att det inte blir missförstånd Om de har funderingar så finns jag
där och förklarar så mycket jag kan. Det hjälper mig också, jag håller mig
uppdaterad. Jag frågar lärare i skolan. Jag har lätt att ställa frågor, det känns inte
konstigt, för de vet att jag är med i föreningen och att jag behöver information för
att kunna hjälpa ungdomarna.”
Flera informanter beskriver också svårigheter med att komma ifrån länder där familjen
fortfarande fungerar som ett tätt nätverk av socialt kapital och där man är mer främmande för
kooperativa samhällsengagemang som sträcker sig utanför det egna släktskapet. Den process
av samhällsförändring som Putnam och Florida beskriver, där västvärlden under de senaste
femtio åren rört sig från ett samhälle av starka sociala band med till ett mer individualistiskt
samhälle där vi blivit mer distanserade från varandra,66 måste vissa av de nyanlända
invandrarna, som upplever sig komma från ett mer kollektivistiskt samhälle av starka
familjeband, gå igenom under loppet av några månader.
66
Robert .D. Putnam, Den ensamme bowlaren- den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse,
14-29, 114-115. Samt Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt, 47- 62, 101-114, 317-324.
33
Soheila:
”I Sverige är det mamma, pappa och barn. I andra delar av världen där många
invandrare kommer från är familjen många fler. Hela släkten, kusiner, mostrar,
fastrar, man är aldrig ensam. Man har alltid ett nätverk. (…) Man stödjer varandra,
hjälper varandra i familjen. Med familjeproblem, ekonomiska problem,
relationsproblem. Allt. Det känns tryggare. Man behöver inte söka reda på vart
man ska vända sig för olika saker, som här i Sverige. Det är en helt annan kultur i
hela samhället. Folk träffas inte naturligt. Och då kanske man inte träffas så mycket
med de andra invandrarna som kommer från hemlandet heller. Det blir inte så. Och
då blir det inte att man gör saker tillsammans och kommer ut.”
Soheila beskriver vad som Ålund och Schierup redogör för i Paradoxes of multiculturalism
nämligen att många invandrare är vana vid mer spontanitet och informella personliga
kontakter och att anpassa sig till ett nytt sätt att nätverka med främmande människor på ett
mer formellt sätt kan vara en svår omställning.67
Putnam gör skillnad mellan socialt kapital som fungerar överbryggande och socialt kapital
som fungerar sammanbindande. Det sammanbindande sociala kapitalet är det kapital som
förstärker identiteten inom en homogen grupp, men som också kan fungera exkluderande
gentemot andra grupper. Det överbryggande sociala kapitalet är istället utåtvänt och
inkluderar människor tvärs över olika sociala skiljelinjer. Putnam verkar antyda på att det
överbryggande sociala kapitalet är bäst lämpat för att stärka samhörigheten i den övergripande
medborgargemenskapen.
Putnam nämner också att etniska sammanslutningar som samlar medlemmar från en enda
etnisk grupp, och som dessutom har som syfte att förstärka medlemmarnas interna solidaritet
riskerar att skapa fel sorts socialt kapital, nämligen det sammanbindande, som han menar
motverkar integrationsprocesser i samhället. 68 Mobilisering utifrån etniska skiljelinjer ses av
vissa som ett hot mot den övergripande medborgargemenskapen då det kan finnas risk för
etnisk segmentering. Karin Borevi är forskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala
universitet och hon en av många som idag ifrågasätter om det överbryggande sociala kapitalet
verkligen är överlägset det sammanbindande i frågor som rör integration. Borevi menar att en
67
Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, 76-79.
Robert .D. Putnam, Bowling alone – the collapse and revival of American community (New York: Simon &
Schuster, 2000), 22-24.
68
34
intern sammanhållning inom en socialt snäv grupp kan vara nödvändigt för att effektivt samla
och driva ett visst intresse och många historiskt betydelsefulla medborgarrörelser har tagit sin
utgångspunkt i sammanslutningar som främjat det sammanbindande sociala kapitalet.
Arbetarrörelsen, hbtq-rörelsen och kvinnorörelsen för att nämna några exempel. Historien har
visat att sammanhållning inom den egna gruppen är en förutsättning för framtida integration
då man genom mobilisering självständigt kan ställa nödvändiga krav på samhället vilket leder
till nödvändiga förändringar och förbättringar som i sin tur leder till ett effektivt
integrationsarbete.69
Yusuf berättar hur arbetet i den etniska ungdomsföreningen binder samman personer från
olika folkgrupper som historiskt legat i strider med varandra.
Yusuf:
”I föreningen känner man att vi alla vill åt samma håll. Många har haft krig i
hemlandet och olika folkgrupper har krigat länge mot varandra, men i föreningen
har vi olika folkgrupper som kommer överens. De tänker inte längre på livet i
hemlandet, på allt det svåra där, de fokuserar på livet i Sverige, på föreningen och
på att utvecklas och göra nystart här.”
Dahlstedt menar att invandrare genom ökad gemenskap med andra invandrare kan förenkla
den långa processen av att närma sig majoritetssamhället och dess institutioner. 70 Nandini och
Yusuf som är engagerade inom etniska föreningar samtalar om denna process och betydelsen
av att kunna lära sig om den nya kulturen och de nya traditionerna i en omgivning där man
känner sig trygg. Detta utesluter inte att man i ett senare stadie söker mer kontakt med
personer födda i Sverige.
Nandini:
”Om man bara är kvinnor från samma hemland så kan det hända att
integrationsprocessen går långsammare än om man skulle vara blandade. Men som
nyanländ så behöver du tryggheten med de andra som kan ditt språk, andra kvinnor
som förstår dig och din kultur och religion. Föreställ dig själv om du flyr från
Sverige, från krig och oroligheter, och hamna i ett annat land, med helt andra seder.
69
Karin Borevi, Den svenska diskursen om staten, integrationen och föreningslivet, i Rapport från
Integrationspolitiska maktutredningens forskningsprogram, Föreningsliv, makt och integration, 31-34.
70
Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, 40-42.
35
Någonstans utanför Europa. (…) När man senare har kunnat bygga upp ett liv med
hjälp av kontakterna med personer från hemlandet, då kanske man mer är redo och
kan integreras också mer med svenskar. Kanske det bästa vore om man träffade
både svenskar och personer från hemlandet direkt man kom hit, men jag tror det är
viktigt att träffa i alla fall några från ditt hemland så att man kan prata om allt det
nya och känna att man inte är ensam.”
Yusuf:
”Jag startade ungdomsföreningen för att jag ville samla ungdomarna som var från
mitt hemland. Jag såg att de behövde mer gemenskap. Vi firar nu högtider
tillsammans och hittar på aktiviteter så att de kan umgås mer med varandra och
komma ihåg det gamla. Vi firar nyåret tillsammans. Men alla från olika kulturer är
välkomna, många kommer, även svenskar. (…) Jag ville också hjälpa ungdomar
som inte kunde så mycket om svensk kultur, det gör vi också. Jag vill hålla på
traditionerna så att de få gemenskap med dem, men också att de senare lär sig om
hur det fungerar här. De behövde ett sammanhang och någon att fråga om saker
och om hur det går till här.”
Det är tydligt från mina intervjuer att ökad gemenskap mellan invandrare inte utesluter
integration i det svenska samhället. Även om samtliga intervjupersoner menar att det är
positivt för integrationen att delta i olikasammanhang med svenskar så tidigt som möjligt efter
att man anlänt till Sverige, t.ex. via föreningslivet, så uttrycker också flera av dem att det först
och främst är viktigt att kunna få kontakt med andra invandrare eller flyktingar i samma
situation, kanske från samma hemland, som man kan samtala med om den process som man
går igenom.
Kreativitet för att motverka passivitet
Flera av informanterna beskriver hur föreningslivet skulle kunna vara bra för nyanlända
invandrare som ett sätt att motverka passivitet i väntan på att man finner ett arbete. Soheila
har mött många deprimerade invandrare i sitt engagemang inom föreningen och hon ser
föreningens roll som en fungerande plats för integrationsarbete där gemenskapen och
inspiration till att skapa kreativitet lyfter människor ur isolering och depression.
36
Soheila:
”Utan möten så växer man inte. De får ingen information. De träffas inte. Man
utvecklas inte. Men nu i och med föreningen så vet dem. (…) Många kvinnor de
sitter hemma, de har barnen men de behöver kanske träffa andra. (…) Mannen
kanske är på arbetet hela dagen eller så har kvinnan kommit till Sverige själv med
sina barn. (…) Många har depression men när de kommer hit så blir de glada när
de kommer in i föreningen. De känner sig pigga och trygga, de vet vad de ska göra,
de får inspiration att göra nya saker. De vet att det finns människor runt dem.”
Kvinnorna i min undersökning talar alla på olika sätt om hur de nyanlända kvinnornas ofta
kan uppleva svår isolering då de i större utsträckning än män är bundna till hemmet.
Statistiska centralbyrån har funnit samband mellan kvinnors frånvaro i föreningslivet samt
traditionella könsmönster där kvinnan har större ansvar för hem och barn vilket min studie
bekräftar.71
Patricia som själv bott i Sverige i endast 1,5 år känner också många invandrare som hamnat i
passivitet på grund av den långa tiden som det tar att lära sig det svenska språket innan man
ens kan sätta igång att söka ett arbete. Hon uttrycker också att det är svårt för nyanlända att
engagera sig i det nya samhället på grund av ovana inför underliggande normer och regler
som styr vägar för interaktion och aktiviteter. När man på grund av dessa normer och regler
för aktivitet upplever att man inte kan påverka sin situation och genomföra de livsförändringar
eller projekt som man planerat så faller man istället in i mönster passivitet och så småningom
depression.
Patricia:
”Man behöver veta vad som finns och man behöver inspiration så att man orkar ta
sig ut, orkar möta andra, allt det nya. Många tappar nyfikenheten efter ett tag för att
det känns för svårt att ta reda på saker, det är så många regler man ska känna till, så
mycket nya sätt. Kanske kontakt med myndigheter är jobbig, kanske svårt att få
jobb och man sitter bara hemma. Då har man ingen inspiration och då kan man inte
göra någonting. (…)Det är för svårt, för mycket regler om hur man ska göra saker.
Man kan inte bara göra som man tror. Då finns det regler som säger att man gör fel.
Det är mycket depression. Jag känner många. Endel kanske var deprimerade innan
71
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, 27.
37
de kom hit, kanske de haft det svårt. Men många blir också deprimerade när de
kommit hit och varit här ett tag. Det är många som vill göra någonting, när man
kommer till andra landet och man vill ha hjälp. Men då få man höra att man kan
inte göra så, och man kan inte göra så. Det finns så mycket regler om hur man ska
göra att det blir svårt att göra någonting. Det är inte lagarna, de är ju bra i Sverige,
med det är för mycket regler, såna som man bara ska veta om. Man vill jobba eller
vara med i samhället, men man kan inte för man måste lära sig svenska först, och
det tar lång tid att lära sig språket. Då sitter de bara hemma och orkar inte gå ut
längre. (…) Om man är med i en förening och träffar människor, kanske känner
man att man bidrar och gör någonting. Om föreningen kan vara en plats där alla
kan göra det de drömmer om. Då får man inspiration och kan känna kreativitet och
man blir inte deprimerad. (…) Det vore bra medan man väntar på att kunna språket
och kunna hitta ett jobb. För det tar så lång tid, man måste vänta. Lära sig språket,
gå skola, sedan gå hem och göra ingenting.”
Wijkström och Einarsson som forskar om Sveriges folkrörelser redogör för det civila
samhällets starka länkningar med staten då flera av de svenska folkrörelseorganisationerna har
vuxit upp som viktiga bidragande delar i den svenska välfärdsstaten. Organisationerna i
föreningslivet har därför kommit att anamma de synsätt och språk som utvecklats och används
inom kommun och statsapparat.72 Idag ställer kommunen högre och högre krav på att
organisationer ska svara upp mot de verksamhetskrav som kommunerna ställer och de måste
vara beredda att anpassa sina verksamheter för att fortsätta få ekonomiskt stöd från den
offentliga sektorn. Wijkström och Einarsson menar att kommunens höjda verksamhetskrav
och utvecklingen mot professionalisering tenderar att likrikta och standardisera de ideella
verksamheterna. Om något sköts professionellt så uppfattas det numera som liktydigt med att
det sköts på ett bra sätt.73 Men professionalism och standardisering kan också leda till högre
inträdesbarriärer som utesluter individer från att deltaga genom system av språkliga och
kulturella barriärer.74 Förändringsprocesser som ökad professionalisering och standardisering
inom föreningslivet skulle därför kunna utesluta nyanlända invandrare som enligt Ålund och
Schierup kan erfara att deras mer privata och spontana utbyten och kommunikation inte passar
72
Filip Wijkström, Torbjörn Einarsson, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i
förändring, 33-38.
73
Ibid.,42-47.
74
Alexandra Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, 33, 48-49,
66. Samt, Florida Richard, Den kreativa klassens framväxt, 317-324.
38
in inom den existerande svenska organisationskulturen och upplevs som hotande mot den
rådande ordningen av beteende.75
I flera av mina intervjuer samtalade man om vikten av att föreningslivet bör fungera som en
plats för fri kreativitet där personers olika uppfattningar och idéer inte utesluts på grund av
rutiner eller rådande normer och där alla kan finna stöd för sina visioner. Enligt Florida
behöver ett samhälle engagerade invånare för att nå framsteg men han framhåller också vikten
av att dagens kreativa människor är engagerade i samhället och sin omgivning på mer
okonventionella vis då människor numera vill undvika den typen av miljö och sociala former
som innebär en alltför hög grad av social kontroll.76 Enligt Gunters modell så kan en orsak till
att många invandrare väljer att sitta hemma i den normlösa fritiden och i mönster av
samhällsfrånvändhet vara att man i institutionellt ordnade fritidsaktiviteter upplever sig för
begränsad i sin kreativitet och en överbelastning av rollförväntningar.77
Kulturella missförstånd som blir till krav på anpassning
I mina intervjuer med Nandini och Yusuf som är engagerade inom etniska föreningar så
framkommer många olika situationer av kulturella missförstånd som blir till hinder för
invandrares engagemang som i enighet med Dahlstedts samt Ålund och Schierups forskning
kan bli till ett krav på anpassning.78 Det kan t.ex. röra sig om att styrelsen i en förening inte
har tillräckliga kunskaper om medlemmarnas kultur och religion. Nandini berättar att
muslimska föräldrar till barn engagerade i idrottsföreningar upplever problem där seder och
tillvägagångssätt inom föreningen bryter mot muslimska regler.
Nandini:
”Om du sitter i styrelsen för en idrottsförening och många av barnen där är kanske
födda i Sverige men de har ju föräldrar bakom sig som är födda i ett annat land och
då har de hemma en annan kultur och religion som kan påverka. Då är det bra att
styrelsen vet om och förstår sådant. (…) Många av föreningarna säljer ju
bingolotter. Men det är förbjudet enligt Islam att sälja eller köpa spel. Jag har hört
75
Ibid., 76-79.
Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt, 47- 62, 101-114, 320-324.
77
John .R. Kelly, Leisure identities and interactions, 10-12. Samt Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden
Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, 27-29.
78
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181. Samt Alexandra
Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society (Aldershot: Avebury,
1991), 33, 48-49, 66.
76
39
vissa föräldrar som vill så gärna att deras barn ska kunna vara med i förening och
spela, för de måste sälja lotter för föreningarna. Men de muslimska föräldrarna kan
inte köpa barnens bingolotter som de kommer hem med. Då har de kastat
bingolotten och givit barnet pengar att gå med till föreningen. Och det är ju inte
rättvist att de inte får någonting tillbaka för sina pengar. Men så får man göra för de
som sitter i styrelsen kanske inte förstår att det blir ett problem. Alla invandrare är
inte muslimer, men vissa, och andra religioner kanske innebär andra problem, i
krocken med de regler man har i föreningarna.”
De los Reyes och Kamali beskriver angående utredningen om makt, integration och
strukturell diskriminering från 2005 hur institutionella normer förankras genom lagar, regler,
rutiner och sociala praktiker. Institutionerna upprätthåller sin makt genom system av belöning
och straff, där de som accepterar institutionella praktiker belönas med bättre positioner och
personer med invandrar- och/eller minoritetsbakgrund som är beredda att acceptera och
försvara den diskriminerande ordningen kan därmed få en plats i systemet. Diskriminerande
strukturer reproduceras ofta av de individer som accepterat den ordning de verkar inom och
de blir gatekeepers för andra människor som vill kunna verka inom samma system. 79 Många
av mina informanter fungerar som gatekeepers inom sina föreningar där de på vissa sätt
accepterat den rådande utestängande ordningen men samtidigt arbetar för att motverka den.
Genom att bistå med nödvändig information till andra invandrare och genom att arbeta språkoch kulturöverskridande möjliggör dessa individer att fler invandrare kan engagera sig. Yusuf
och Nandini berättar om hur andra invandrare missförstår deras arbete och föreningskulturens
intentioner och de ser sig därmed som en del av denna institutionella struktur, som de
samtidigt upplever som utestängande för andra invandrare. Nandini redogör för hur hon i sitt
föreningsarbete anpassar arbetssätt efter sina medlemmar som inte är vana vid svenska
byråkratiska tillvägagångssätt. Utan Nandini som gatekeeper inom sin förening skulle kanske
flera av kvinnorna som deltar i aktiviteterna upphöra med sitt engagemang.
Nandini:
”Jag har slutat att skicka ut ansökningsblanketter till invandrarkvinnorna för de
svarar aldrig. Nu skriver jag ner deras namn på ett papper när jag träffar dem
istället så att jag kan söka bidrag åt dem. (…) Varje år är det nya medlemmar och
79
Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell
diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering,
16.
40
då skriver jag ner på första träffen. Det är en säkerhet också. Där vi hyr lokaler vill
de veta namn på alla som är med. Och jag gör på annat sätt för att kontakta dem om
när vi ska börja. Jag säger vilken dag vi ska träffas till en kvinna och hon ringer sin
vän och berättar det, så vet jag att alla kommer om man gör så som de är vana vid.”
Direkta hinder för integration genom föreningsliv
Samtliga informanter åskådliggör olika negativa aspekter av föreningslivet som de eller andra
invandrare kan uppfatta som mer direkta hinder för att föreningslivet ska kännas lika
tillgängligt för dem som det är för de svenskar som vill engagera sig.
Språket
Flera intervjuer skildrar hur man som nyanländ kan känna rädsla av att ge sig in i
sammanhang där man inte behärskar språket och där man inte kan uttrycka sig.
Patricia:
”Det är svårt när man kommer till Sverige som ny. Man är van vid att alltid ha släkt
och vänner runt sig och så är man här utan de band man är van vid. Det är andra
system här. Man går på SFI och lär sig språket men det är kanske svårt att träffa
människor som man kan börja umgås med även på fritiden. (…) Och så finns det
mycket rädsla, för att prata det nya språket. Man känner att det är svårt att uttrycka
sig som man vill. Och man känner sig dålig. Det är många orsaker. Då blir de
isolerade. Då avstår de från samhället.”
Personer som flyttar till Sverige i vuxen ålder och börjar lära sig det nya språket kan ofta
uppleva frustration då man inte längre kan formulera sig och man kan känna sig mindervärdig
och få känslan av att uttrycka sig som ett litet barn. Alla tidigare kunskaper och erfarenheter
blir plötsligt värdelösa och man kan uppleva det som att man förlorar en stor del av sin
identitet.80 Rashid beskriver behovet av mångspråkighet inom föreningslivet när han förklarar
sin egen sin egen roll som representant för föreningen och hur han med språkliga och
kulturella kunskaper kan rekrytera andra invandrare till föreningen.
80
Elcie. C. Franzen, Att bryta upp och byta land, 29-40.
41
Rashid:
”Jag tror att föreningen behöver mig så som jag behöver den. Jag kan flera språk
och kan prata med andra invandrare som skulle kunna vilja börja i föreningen. Det
behövs. Det är många som inte pratar svenska eller engelska. Jag kan förklara för
dem vad det handlar om.”
Ekonomiska hinder
Som Statistiska centralbyrån beskrivit i sin rapport om Fritid från 2009 så kan
fritidsaktiviteter som kostar för mycket och kräver andra materiella tillgångar gör dem
otillgängliga för personer med mindre tillgångar.81 För många nyanlända invandrare som inte
tagit sig ut i arbetslivet kan medlemsavgiften vara ett reellt hinder för engagemang i
föreningslivet. Patricia utgår från att hon inte ska ha råd med medlemsavgiften om hon vill
engagera sig i en förening. Hon berättar dessutom att det i hennes hushåll är hennes man som
bestämmer över pengarna vilket betyder att hon måste gå via honom för att kunna få pengar
till föreningsaktiviteter.
Patricia:
”Och om man inte har pengar vad ska man göra? Det kostar med allting. Och om
man ska gå med i förening när man inte jobbar, då måste det bli lite mindre pengar
varje månad och det går inte. Och det är min man som hjälper mig, jag kan inte
säga – kan du ge mig pengar för det här och det här. Det går inte. Det är svårt.
Men det vore bra. Om jag kan vara med och göra någonting. Men då måste jag veta
vad det kostar så min man kan se att det inte kostar så mycket, att vi har råd varje
månad.”
Nandini berättar att hon som arrangör av föreningsaktiviteter i den etniska förening hon driver
tvingas begränsa antalet personer som kan vara med på vissa aktiviteter vilket hon känner är
svårt då hon menar att föreningens aktiviteter kan vara den enda länken ut i samhället för
vissa invandrare.
81
Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, 24-28. Samt, Magnus
Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181
42
Nandini:
” Vi får ju inte så mycket pengar. Och de flesta som kommer till föreningen de har
inget jobb. De kanske har socialbidrag bara. Man kan inte säga att de ska betala
hela medlemsavgiften, för då kommer de inte att komma dit mera. Vi har lite
bidrag från föreningsbyrån men ibland räcker det inte, man kan inte ta emot alla
dem som vill komma vara med. Man måste begränsa på grund av ekonomi. Det
känns så väldigt jobbigt att säga till dem tyvärr du kan inte komma för vi har inte
råd. Och så vet man att vi kanske är deras enda länk ut i samhället då de inte har
jobb och bara går hemma.”
Utestängande strukturer
Föreningslivet och de nätverk som människor skapar är naturligtvis inte enbart inneslutande
och eventuellt välgörande utan kan också vara exkluderande och betona tillhörighet, vilka
som har möjlighet och vill tillhöra det civila samhället i någon form och vilka som inte har
samma möjlighet.82 Mina informanters berättelser skildrar också denna sida av föreningslivet.
Aida tror att föreningslivet skulle kunna vara en möjlig plats för henne att kunna utöka sitt
kontaktnät och på så sätt integreras i det svenska samhället och men hon är osäker på om
föreningslivets samtliga föreningar skulle välkomna henne som invandrare.
Aida:
”Det vore bra om man kunde träffa mer svenskar, jag vill gärna det. Kanske
förening vore bra för mig att kunna gå till och träffa andra, kunna lära sig mer. Men
du kanske vet, om man ska gå med i någon förening, vill svenskarna ha invandrare
i föreningarna, eller vill de att man ska ha egna föreningar?”
Flera av mina informanter beskriver känslan av att man som invandrare av olika anledningar
inte känner sig välkommen att delta i vissa föreningar. Rashid berättar om sin bror som utan
direkt anledning nekats medlemskap inom två olika större sportföreningar i Umeå och han
menar att det förekommer att vissa föreningar på olika sätt ställer sig i vägen för invandrares
egna initiativ för engagemang och medlemskap.
82
Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta
Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 7.
Samt Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt, 320-321. Samt, Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati
- representation i ett mångetniskt Sverige,180-181.
43
Rashid:
”Han kände att de vill inte att han skulle vara med i deras förening. Så det var svårt
för honom att börja göra någonting när han var ny här i Umeå. (…) Jag vet inte
varför de sa så till honom. Ingen aning. Jag kan säga att kanske för att han var ny
bara. Han gick dit och ville vara med, han sa att han bara hade spelat sporten i fyra
år, men att han ville gärna vara med och att han skulle träna hårt, och lära sig och
utvecklas med tiden. Han ville bli medlem. De sa att de inte var helt säkra på att
han skulle vara med. (…) De sa vi vill inte att du ska vara med. De sa bara dåliga
saker och kritik till honom om hur han spelade sporten och hur han gjorde. De sa
ingenting bra, till exempel att han kunde försöka och utveckla sitt spel och komma
tillbaka senare. Eller ge förslag på annan förening som passa honom bättre. Inget
sånt. Det var liksom -tänk inte att komma tillbaka. Ja det var så. Och då blev han
besviken, när han försökte göra någonting men de känns som att de stängde dörren.
Och det var samma sak med en annan sportklubb, en stor förening här i Umeå. Han
försökte också att bli engagerad där men det var samma sak också. Men när jag
började och arbeta med min förening senare, då vart det lättare för honom att
komma in och få vara med och spela i den. Då kände de mig. Då sa de att vi vet att
ni bara spelat i fyra år men det spelar ingen roll. Ni kan kämpa och träna och
utvecklas. Försöka göra nånting. Och det var skillnaden mellan de olika
föreningarna. Det är bra på min förening. För andra föreningar så kan det vara man
eller kvinna, kille eller tjej som tar det första steget men föreningen säger nej, det
räcker här.”
Dahlstedt skildrar i boken Reserverad demokrati- Representation i ett mångetniskt Sverige hur
institutioner kan utestänga bland annat genom en samling utpekande, stereotypa
representationer av de Andra, som legitimerar en behandling av dem som främmande. Det rör
sig sällan om tydligt formulerade fördomsfulla utsagor utan oftare om antydningar som kan
vara svåra att fånga upp och sätta fingret på när de sagts, men som med tiden staplas på
varandra och skapar ett diskriminerande och utestängande mönster.83
Nandini beskriver hur hon och andra invandrare kan känna sig utesluten från engagemang
inom idrottsföreningar på grund av frånvaron av invandrare inom föreningarnas styrelser. Hon
tror att många invandrare med barn som är engagerade inom idrottsföreningar skulle öka sitt
eget engagemang om dessa föreningar tillsätter tränare och styrelsemedlemmar med
invandrarbakgrund.
83
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 169-170.
44
Nandini:
”En etnisk förening där är invandrare alltid välkomna, men en annan förening, som
t.ex. idrott där tror jag det kan vara svårare. Eller jag vet inte, men jag tror att
många invandrare känner så. För man ser ju att det finns inte en enda invandrare i
många av idrottsföreningarnas styrelser fast det finns så många invandrarbarn som
spelar där. Om min son ska börja där då vet jag att ingen där i styrelsen kanske vet
eller förstår någonting om hans kultur hemma. Och många invandrare som har barn
i idrottsföreningar de engagerar sig inte själva eller går på möten för de vet inte vad
man får göra eller inte, och de kanske tycker det är svårt med språket eller tror att
ingen ska lyssna på deras idéer för svenskarna de har drivit föreningar så länge, de
vet hur man ska göra, vad som blir bra. De kanske skulle känna att de kunde
komma dit om de såg att det också fanns invandrare som tränare och i styrelsen.”
Nandini åskådliggör hur man som invandrare med bristfälligt socialt kapital och få sociala
kontakter med det svenska samhället i enighet med Bourdieus teori kan uppleva att man
utesluts från viktig informell information och på så sätt går miste om möjligheter att kunna
utveckla nya former av kapital genom engagemang inom föreningslivet.84 Dahlstedt menar att
det civila samhället måste förstås som en del av det normativa samhället, en komplex
maktordning där alla inte har samma chans till deltagande och inflytande och där dominans
och maktrelationer riskerar utesluta resurssvaga gruppers intressen. När föreningar väljer att
inte representera sina medlemmar med invandrarbakgrund i styrelsen så kan man se det som
en manifestering av denna normativa maktordning. Dahlstedt menar också att invandrares i
många fall passiva handlingsmönster när det gäller politiskt deltagande i Sverige och i många
andra länder kan vara en medveten strategi att begränsa sin medverkan i ett system som de
upplever sig systematiskt utestängda från. Att invandrare väljer att inte engagera sig i den
idrottsförening där deras barn är medlemmar kan vara ett uttryck för de utestängande
strukturer som existerar inom föreningslivet.85
84
85
Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter, 258 – 273.
Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181, 246-247.
45
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Här sammanfattar jag resultaten av intervjustudien tillsammans med personliga tankar kring
den information som framkommit genom analys av material. Diskussionen är indelad efter de
roller och behov som invandraren enligt Bäck och Soininen har i relation till
föreningsengagemang.86
Invandraren som nykomling i det svenska samhället
Föreningslivet och dess organisationskultur fungerar i Sverige som ett välfärdsverktyg som
erbjuder service och tjänster, binder samman människor i gemensamma aktiviteter och
strävan efter gemensamma mål vilket också försäkrar en inskolning i vad som i Sverige
uppfattas som demokratiska värderingar. Staten och det politiska etablissemanget gynnas av
att föreningslivets organisation utbildar människor om deras rättigheter och skyldigheter som
medborgare. Maktfördelning och integration mellan olika samhällsgrupper kan ses som en
positiv bieffekt som sker på vägen. För att öka sitt inflytande på samhället är det alltså inte
nödvändigt att engagera sig i en politisk förening eller en förening som syftar till att förändra
på samhällsförhållanden. Genom sociala utbyten med andra människor, med en stärkt tilltro
till den egna förmågan och en ökad förtroende för sin omgivning ökar föreningsmedlemmar
sin egen makt och inflytande över sina egna liv och i förlängningen också sin förmåga att
kunna agera i olika system för samhällspåverkan.
För att kunna ställa krav krävs grundläggande resurser och kunskaper om de
påverkansprocesser som finns att tillgå i samhället. In i Umeå vill att föreningslivet ska bli en
plats där invandrare kan påskynda etableringsprocessen och snabbare integreras med det
svenska samhället. Mina informanter beskriver på många olika sätt hur viktigt det är med
tidiga åtgärder för att inte tappa tilltron på sin nya omgivning och därmed motivationen till att
ta egna steg för att söka information. För att förhindra att människor hamnar i förhållanden av
passivitet där de givit upp tanken på att kunna etablera sig i samhället anser jag att man borde
inkludera anhöriginvandrare, som verkar utgöra den största gruppen av nyanlända, i den
allmänna samhällsintroduktionen. Etablering i det svenska samhället är alltid i praktiken ett
samspel mellan alla de olika organisationer och institutioner, företag och människor som
86
Henry Bäck, Maritta Soininen, Invandrarna, demokratin och samhället, I Bilaga till betänkande av
Demokratiutvecklingskommittén, På medborgarnas villkor, 474.
46
möter nyanlända invandrare och här borde man även räkna med de aktörer den nyanlände
möter på sin fritid. Därför borde föreningslivet och det utbud av aktiviteter som finns i
kommunen vara en självklar del av varje nyanländ invandrares samhällsintroduktion.
Informanterna i min intervjuundersökning vittnar om bristande information från föreningslivet
till den nyanlände invandraren. När forskning också visar att klasstillhörighet och tillgång till
ett heltidsarbete påverkar tillgången till sociala arenor så som föreningslivet måste
föreningslivet anstränga sig ytterligare för att nå fram till de grupper i samhället som
vanligtvis inte har tillgång till dessa arenor. Som nyanländ invandrare är man inte etablerad i
samhället och man saknar ofta de resurser och erfarenheter som knyter ann till ideellt arbete.
Det blir upp till samhället och föreningslivet att möta upp med dessa resurser och
erfarenheter. De föreningsaktiva informanterna som jag samtalat med har samtliga rekryterats
till föreningslivet av vänner, familj eller bekanta som själva är engagerade inom föreningar.
Utan dessa eller liknande sociala länkningar hade kanske informanterna i min intervjustudie
förblivit oinformerade och ointresserade av föreningslivet som idag spelar en väsentlig roll i
deras sociala liv och som på vissa håll fungerar som en grundsten i deras personliga
välmående.
På individnivå kan det vara svårt att kräva av föreningsaktiva personer i Umeå att de genom
sitt utövande av fritidsintressen samtidigt ska ansvara för att förbättra situationen för
nyanlända invandrare även om detta är önskvärt för kommunen. Det är kommunen som måste
ansvara för att förmedla till föreningarna varför just de kan spela en viktig roll i
integrationsprocessen för att på så sätt skapa ett intresse för integrationsfrågor hos
föreningsengagerade människor som ofta beskaffat sig goda kunskaper om hur det svenska
samhället fungerar. Detta kan i sig skapa en medborgarkänsla där man som engagerad vill
förmedla sina kunskaper vidare. Föreningarna får bidrag från kommunen för att kunna bedriva
sina verksamheter och därför borde de, liksom övrig kommunal verksamhet, arbeta för ett
öppnare och mer välkommnande klimat i Umeå för invandrare.
Invandraren som medlem i en etnisk grupp
I min studie har jag valt att inte ta med informanternas etnicitet, namn på hemländer eller
religionstillhörighet. Att vara invandrare och att etablera sig i ett nytt samhälle kan vara en
47
svår omställning oberoende av varifrån man kommer. Det finns föreställningar om att vissa
invandrare med vanor från kulturer som är mer olik den skandinaviska och svenska kan ha en
svårare integrationsprocess än andra men i och med globaliseringen är kultur idag ett ganska
svävande begrepp och människor har en större frihet av att själva kunna välja vilka kulturer
man vill tillhöra. Problemet är att de flesta samhällen inte låter alla kulturer komma till
uttryck på ett jämlikt sätt och olika gruppers intressen konkurerar ständigt med varandra.
Det civila samhället kan också ses som en dimension av samhällslivet där resursstarka
grupper genom maktrelationer skapar institutionella strukturer och normer som utesluter
resurssvaga gruppers intressen. Alla har därför inte samma chans till deltagande i
föreningslivet. Mina informanters berättelser skildrar emellanåt ett föreningsklimat där man
som invandrare inte alltid känner sig välkommen att deltaga på samma premisser som övriga.
Utestängande strukturer kan uppfattas som seglivade eftersom de förankras genom lagar,
regler, rutiner och sociala praktiker inom institutioner. Men alla institutioner, även
föreningslivet, ingår i samhällets sociala strukturer vilka på micronivå utgörs av människor
och deras agerande. Därmed behöver inte utestängande strukturer nödvändigtvis vara ett
avgörande hinder för förändring eftersom föreningslivet också är mottagligt för externa
influenser och interna aktörers påverkan.
Min
intervjustudie
bekräftar
den
forskning
som
pekar
på
samband
mellan
föreningsengagemang och ökad känsla av gemenskap, tillhörighet samt meningsfullhet. Att
etniska grupper ökar sin sammanhållning genom föreningsengagemang inom etniska
föreningar utesluter inte integration in i det svenska samhället. Med ökad gemenskap inom
den egna etniska gruppen skapas trygghet och ett sammanhang där invandrare lättare kan ta
till sig nya kunskaper om samhället och på så sätt öka integrationen på längre sikt.
Engagemang i föreningslivet kan även vara ett sätt att minska risken för isolering, depression
och passivitet bland nyanlända invandrare i väntan på ett arbete. Att utgå från ett
integrationsideal där man blint fokuserar på det överbryggande sociala kapitalet utan att stärka
det sammanbindande sociala kapitalet inom gruppen kan därför kritiseras för att innebära en
närmast passiviserande strategi. Samhället borde därför stödja dessa föreningar och deras
arbete för integration utan att man för den delen begränsar organisationernas oberoende
ställning.
48
Olika förändringsprocesser inom föreningslivet, ökad professionalisering och standardisering
skulle kunna medverka till att öka graden av upplevd social kontroll inom Umeås
föreningsliv. Många människor kanske söker sig till andra former av gemenskap som
kännetecknas av en högre toleransnivå då engagemang inom föreningslivet medför en för hög
grad av social kontroll samt begränsande normer som minskar kreativiteten. Flera av
informanterna i min intervjustudie beskriver hur kulturella seder så som t.ex. vana för mer
informella personliga kontakter krockar med den byråkratiska organisationskultur som vi tar
för given i Sverige. Om man upplever att krav på anpassning blir till ett villkor för att kunna
vara med i gemenskapen så kanske man hellre väljer att avstå. Utifrån mina informanters
berättelser verkar det som att de etniska föreningarna har en mer öppen föreningskultur som i
högre grad än majoritetsföreningar accepterar andra tillvägagångssätt gällande engagemang
och praxis.
Invandraren som medlem i andra samhällskategorier.
I arbete med integration kan man bli förblindad av etnicitet och förbise andra perspektiv som
klass, kön och ålder. Eftersom min intervjustudie begränsade sig till så få individer och det
hade varit svårt att kunna utläsa något konkret mönster gällande de här övriga faktorernas
inverkan så har jag inte analyserat materialet ur dessa samtliga perspektiv. Jag har kunnat se
att kvinnor som invandrat möjligen kan uppleva det svårare att ta sig ut i föreningsliv och
engagera sig än män. Forskning har visat att föreningsengagemang är beroende av
klasstillhörighet. Jag har inte analyserat detta närmare i min studie men ändå fått vissa
indikationer på att bristande ekonomiska resurser kan vara en faktor som gör att invandrare
som inte hunnit etablera sig i samhället väljer bort föreningslivet. Det hade varit intressant att
granska även övriga påverkansfaktorer på integrationsprocessen men eftersom min
undersökning var begränsad så har jag fokuserat på hur man i egenskap av invandrare
relaterar till integration och föreningsliv.
Föreningslivets utmaning
Invandrare organiserar sig genom etniskt grundade föreningar eftersom de kan tillgodose
invandrarens behov som nykomling i det svenska samhället och som medlem i en etnisk
grupp. Gemenskapen med landsmän i de etniskt grundande föreningarna är viktig för
49
utövandet av kulturen från hemlandet men fungerar samtidigt som en utgångspunkt för
integration in i det nya samhället. De etniska föreningarna verkar också vara mer
accepterande av andra tillvägagångssätt gällande engagemang och praxis än de traditionellt
organisatoriska majoritetsföreningarna och detta kan vara en viktig anledning till att
invandrare
hellre
söker
sig
till
etniska
föreningar
än
majoritetsföreningar.
Majoritetsföreningar med ett stort utbud av aktiviteter där människor från olika
samhällsgrupper kan länkas samman i engagemang verkar främst kunna tillgodose
invandrares
behov
som
medlem
i
andra
samhällskategorier
än
den
etniska.
Majoritetsföreningar är en utmärkt plats för att finna nya kategorier att tillhöra, nya intressen
och sidor hos sig själv. Föreningslivets utmaning för att inkludera invandrare handlar om att
anpassa samtliga föreningar så att både etniska föreningar och majoritetsföreningar kan
tillgodose invandraren i alla tre roller, som nykomling i det svenska samhället, som medlem i
en etnisk grupp och som medlem i andra samhällskategorier. Utan att omyndighetsförklara
invandrare bör föreningslivet anpassa sig så att alla, oavsett kulturell bakgrund och sociala
länkningar och erfarenheter som knyter an till föreningsliv kan nyttja föreningslivets
möjligheter på lika villkor.
50
REKOMMENDATIONER
Efter att tagit del av mina informanters upplevelser och tankar kring om Umeås föreningsliv
så anser jag att projektet In i Umeå är ett mycket nödvändigt och välkomnat initiativ.
Eftersom In i Umeå utgår från integration som en process där både invandraren och samhället
närmar sig varandra är man som projekt även beredd att syna föreningslivets inneboende
strukturer vilket är nödvändigt för att kunna upptäcka och avskilja praxis som fungerar
utestängande för vissa.
Enligt projektbeskrivningen har In i Umeå redan satt i gång med olika projekt som verkar ta
hänsyn till invandrarens utanförskap från föreningslivet. Man har bland annat tagit fram en
mångspråkig informationsbroschyr om föreningslivet i Umeå. Genom att distribuera
information på flera olika språk når projektet även nyanlända invandrare som ännu inte
behärskar det svenska språket samt personer som står utan ett fungerande socialt nätverk. In i
Umeås planerade aktivitetsdagar kan vara ett utmärkt tillfälle för att försöka ena Umeås
brokiga föreningsliv i integrationsarbetet. Genom att använda sig av gränsöverskridande
föreningssamarbete mellan många olika föreningar vid arrangerandet av de planerade
aktivitetsdagarna tror jag att man kan uppnå samstämmighet i föreningarnas delaktighet i
projektet.
För att kunna nå ut till så många som möjligt och för att kunna stävja de många kulturella
missuppfattningar som existerar, t.ex. kring vad en förening är och vad engagemang och
deltagande i Umeås föreningsliv innebär, så behövs mer grundläggande information om
föreningslivet på alla de olika språk som de nyanlända invandrarna i Umeå brukar och som är
tillgänglig för samtliga nyanlända invandrare.

Jag rekommenderar In i Umeå att arbeta för att inkludera information om Umeås
föreningsliv
i
det
introduktionsprogram
för
nyanlända
invandrare,
även
anhöringinvandrare, som Umeå kommun sätter samman. Man bör även fundera över
hur informationen ska presenteras för att både vara tillgänglig för alla samtidigt som
den måste passa individens aktuella behov beroende på var i integrationsprocessen
man befinner sig, individuella intressen osv.
51
Det är Umeå kommuns ansvar att i sina samtliga verksamheter visa en tydlig öppenhet för
olika kulturella bakgrunder och tankesätt vilket i sin tur ger effekter på föreningslivet där
individen ska ha möjlighet till kreativ frihet och att själv kunna definiera sitt engagemang.
Det är orimligt att individer inom föreningar ska behöva frångå organisationernas regler och
tillvägagångssätt för att möjliggöra allas deltagande.

Jag rekommenderar In i Umeå att arbeta för frihet i uttryck inom de verksamheter som
föreningarna erbjuder samt minska begränsande normer och föreskrifter som kan
finnas inom föreningskulturens praxis. Man kan titta över de regler och bestämmelser
som formar föreningslivet och se till att dessa inte begränsar mångfald beträffande
olika uppfattningar och idéer. För att motverka överbelastning av rollförväntningar
och en för hög grad av social kontroll inom föreningslivet kan Umeå Fritid belysa
denna problematik i information som går ut till föreningarna.
Föreningarna måste skapa nya rutiner för att öppna upp föreningarna för ökad mångfald. In i
Umeå har redan påbörjat arbetet med att initiera föreningsmentorer som ska förenkla
rekryteringsprocessen av nya medlemmar till föreningarna.

Jag rekommenderar In i Umeå fortsätta arbetet med att förbättra rekryteringsprocessen
till föreningarna så att personer utan sociala länkningar, resurser och erfarenheter som
knyter an till ideellt arbete kan få information om föreningslivets utbud och
möjligheter och känna sig välkomna att deltaga. Medlemsavgifter bör hållas låga.
Umeå kommun borde också bistå med mångspråkig introduktions information om hur
man praktiskt går till väga för att starta en förening.
Enligt resultaten från min intervjustudie så kan det sammanbindande kapitalet i
invandrargruppers gemenskap vara grundläggande för invandrares förmåga att kunna
organisera sig och ställa de krav som behövs för att samhället ska kunna möta upp i
integrationsprocessen. Integrationsarbete genom civilt samhälle borde därför genomsyras av
föreningsaktiva invandrares egna initiativ.

Jag rekommenderar In i Umeå att i sitt integrationsarbete inte bara fokusera på att
stödja det överbryggande sociala kapitalet mellan invandrargrupper och föreningar,
institutioner eller representanter för det svenska samhället, utan att även stödja eller
52
starta olika föreningsinitiativ som ökar det sammanbindande sociala kapitalet hos
gruppen invandrare i Umeå. Detta kan t.ex. röra sig om olika samarbeten mellan
etniska föreningar.
Föreningarna bör se över inneboende strukturer och rutiner som kan bidra till att invandrare
inte känner sig inkluderade.

Jag rekommenderar In i Umeå att arbeta för att öka andelen invandrare som
representanter inom föreningsstyrelser i föreningar i Umeå. Kommunen bör i sin
information till föreningarna uppmana en organisering där man breddar bilden av vilka
som är ”lämpliga” för olika ansvarsuppdrag inom föreningarna. Genom ökad
representation av invandrare inom styrelse och på andra ansvarsposter visar
föreningarna sig öppna för kulturell mångfald vilket förhoppningsvis ökar invandrares
förtroende för föreningarna. Med ökad kunskap om kulturell mångfald och med fler
invandrare aktiva inom organisationskulturen minskar man kanske också på sikt olika
”kulturella missförstånd” mellan föreningar och invandrare.
53
LITTERATURFÖRTECKNING
Publicerade källor:
Antonovsky Aaron, 1991, Hälsans mysterium, Köping: Natur och Kultur.
Bourdieu Pierre, 1994, Kultursociologiska texter, Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion.
Dahlstedt Magnus, 2000, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering,
Umeå: UmU tryckeri, Umeå universitet.
Dahlstedt Magnus, 2005, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, Umeå:
Borèa.
Florida Richard, 2006, Den kreativa klassens framväxt, Göteborg: Bokförlaget Dialos AB.
Franzen Elcie.C., 2001, Att bryta upp och byta land, Stockholm: Natur och Kultur.
Gustafson Åsa, 2004, Sköra livsmönster – om integrations- och normaliseringsprocesser bland
bosniska flyktingar, Umeå: Sociologiska institutionen, Umeå universitet.
Guvå Gunilla, Hylander Ingrid, 2003, Grundad teori- ett teorigenererande forskningsperspektiv,
Stockholm: Liber AB.
Hartman Jan, 2001, Grundad teori, Lund: Studentlitteratur.
Kuusela Kristi, Sand Sigrun, 2006, Introduktion och integration- om arbete med flyktingar och
invandrare i norska och svenska kommuner, Vallset: Oplandske Bokförlag.
Kvale Steinar, 1997, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur.
Kelly John .R., 1983, Leisure Identities and interactions, London: George Allen & Unwin Publishers
Ldt.
Putnam Robert .D., 2000, Bowling alone – the collapse and revival of American community (New
York: Simon & Schuster.
Putnam Robert .D.,2001, Den ensamme bowlaren- den amerikanska medborgarandans upplösning
och förnyelse, Stockholm: SNS förlag.
Putnam Robert .D., 1996, Den fungerande demokratin – medborgarnas rötter i Italien, Stockholm:
SNS Förlag.
Trost Jan, 1997, Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur.
Wijkström Filip, Einarsson Torbjörn, 2006, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets
organisationsliv i förändring, Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI), Handelshögskolan i
Stockholm.
Ålund Alexandra, Schierup Carl-Ulrik, 1991, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish
society, Aldershot: Avebury.
54
Offentligt tryck:
Amnå Erik, 2010, utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för
nyanlända utanför flyktingmottagandet SOU 2010:37, Stockholm.
Bäck Henry, Soininen Maritta,1996, Invandrarna, demokratin och samhället, I Bilaga till betänkande
av Demokratiutvecklingskommittén, På medborgarnas villkor, SOU 1996:162, Stockholm.
Integrationspolitiska maktutredningen, 2004, Engagemang mångfald och integration – om möjligheter
och hinder för politisk jämlikhet SOU 2004:49, Stockholm.
Reyes Paulina de los, Kamali Masoud, 2005, rapport om utredningen om makt, integration och
strukturell diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och
strukturell diskriminering SOU 2005:41, Stockholm.
Statistiska centralbyrån, 2004, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, Statistiska
centralbyrån.
Statistiska centralbyrån, 2009, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, Statistiska
centralbyrån.
Statistiska centralbyrån, 2003, Levnadsförhållanden Rapport nr 98- Föreningslivet i Sverige Välfärd,
Socialt kapital, Demokratiskola, Statistiska centralbyrån.
Svedberg Lars, von Essen Johan, Jegermalm Magnus, 2010, Enheten för forskning om det civila
samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i
och utanför föreningslivet, Stockholm: Ersta Sköndahl Högskola.
Umeå Fritid, 2009, Projektansökan för projekt In i Umeå – integration genom föreningsliv, Umeå.
Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, 2010, Sverige för nyanlända – Värden,
välfärdsstat, vardagsliv. SOU 2010:16, Stockholm.
Internetreferenser:
Amnå Erik, Nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar, Dagens nyheter, publicerat 201005-20, åtkomst 2010- 08- 04. www.dn.se/debatt
Migrationsverkets hemsida, åtkomst 2010-07-09. www.migrationsverket.se
Umeå kommun, föreningsregister, åtkomst 2010-08-03.
http://www.umea.se/umeakommun/kulturochfritid/foreningar/foreningsregister
Umeå kommuns hemsida, åtkomst 2010-06-03. www.umea.se
Umeåregionens flyktingmottagning, internet, åtkomst 2010-08-07. www.flyktingmottagningen.se
55
BILAGOR
Bilaga 1. Intervjumallar.
Intervjumall för intervjuer med referensgrupperna invandrare aktiva inom
majoritetsförening i Umeå samt invandrare aktiva inom etnisk förening i Umeå.
1. Introduktion till föreningslivet
-
Hur länge har du varit engagerad inom din förening?
Har du innan engagemanget i denna förening varit engagerad inom Umeås
föreningsliv på annat vis?
Hur länge har du varit engagerad inom föreningslivet i Umeå?
Har du tidigare varit engagerad inom föreningslivet i ditt ursprungsland, eller i
något annat land?
Är dina närmaste vänner, eller din familj engagerade inom föreningslivet, i Umeå,
i ditt hemland eller någon annanstans?
Hur kommer det sig att du började engagera dig i föreningen/föreningslivet i
Umeå?
Varför ville du engagera dig?
Hur fick du kännedom om föreningen?
Vad tycker du om informationen kring Umeås föreningsutbud?
Hur upplever du att det är att som ny i Umeå kunna få tillträde till föreningslivet?
Blev du rekryterad/inbjuden av någon annan som redan var engagerad? Isåfall hur
gick detta till?
Hur ser du generellt på rekryteringsprocessen till din förening?
2. Integration genom föreningsliv
-
-
Vad upplever du nu att du har för positiva effekter av att vara engagerad inom
Umeås föreningsliv?
Ser du positiva effekter i andra delar av ditt liv?
Känner du att ditt föreningsengagemang givit dig värdefulla kunskaper om det
svenska samhället generellt? Hur samhället fungerar, språkliga kunskaper,
kunskaper kring kultur eller andra sociala kunskaper?
Hur tänker du kring den kunskap och de kontakter man får inom föreningslivet i
relation till kunskaper/framgång på arbetsmarknaden eller ekonomisk trygghet?
Tycker du att engagemang inom föreningslivet kan vara ett sätt att integrera
nyanlända i det svenska samhällslivet?
Fungerar integration genom föreningsliv bra eller dåligt tror du?
Vad skulle du vilja ge för råd till andra nyanlända som kommer till Umeå och vill
engagera sig i föreningslivet?
56
3. Kasam
-
Känner du delaktighet i din förening? Känner du att du kan påverka de beslut som
tas i föreningen?
Känner du att du vet hur föreningen kommer att se ut och fungera om tre år?
Känner du att du vet hur ditt liv kommer att se ut om tre år?
Känner du dig trygg med hur din roll i föreningen kommer att vara senare?
Känner du dig trygg med din framtid?
Hur mycket känslomässigt engagemang lägger du ner i ditt föreningsdeltagande?
Hur viktig är föreningen för dig?
Vad skulle hända, hur skulle du känna, om du inte kunde deltaga längre?
Vad har du för långsiktiga mål med ditt engagemang?
4. Tillgång till föreningsliv
- Varför vill vissa personer engagera sig i föreningar och andra inte tror du?
-
-
Vilka människor engagerar sig i föreningslivet överhuvudtaget?
Är det lättare, mer naturligt, för vissa personer eller grupper av människor att
engagera sig inom föreningslivet i Umeå generellt/i den förening där du är
engagerad?
Ställer ditt engagemang i föreningslivet några krav på dig som människa, i ditt sätt
att vara eller bete dig?
Har du någonsin upplevt några som helst svårigheter med att kunna få tillträde till
Umeås föreningsliv?
Finns det något som hindrar dig från att engagera dig i ytterligare föreningar inom
Umeås föreningsliv?
Varför tror du att så få invandrare är engagerade inom föreningslivet i
Umeå/Sverige?
Tror du att det är svårare att komma in i föreningslivet som invandrare i Umeå?
Intervjumall för intervjuer med referensgruppen icke föreningsaktiva nyanlända
invandrare i Umeå.
1. Introduktion till föreningslivet
-
Är du engagerad i någon förening i Umeå?
Varför inte?
Har du tidigare varit engagerad inom föreningslivet i ditt ursprungsland, eller i
något annat land?
Är dina närmaste vänner, eller din familj engagerade inom föreningslivet, i Umeå,
i ditt hemland eller någon annanstans?
Vad vet du om Umeås föreningsliv? Känner du till några föreningar?
Har du fått någon information om Umeås föreningsliv? Någon berättat för dig?
Vad tycker du om informationen kring Umeås föreningsutbud?
Hur upplever du att det är att som ny i Umeå kunna få tillträde till föreningslivet?
Är det lätt att få information om föreningslivet?
Utbudet?
Kostnader för att bli medlem osv.
57
2. Integration genom föreningsliv
-
-
Vad tror du man kan få för positiva effekter av att vara engagerad inom Umeås
föreningsliv?
Tror du att engagemang i Umeås föreningsliv kan ge nyanlända värdefulla
kunskaper om det svenska samhället generellt? Hur samhället fungerar, språkliga
kunskaper, kunskaper kring kultur eller andra sociala kunskaper?
Tycker du att engagemang inom föreningslivet kan vara ett sätt att integrera
nyanlända i det svenska samhällslivet?
Fungerar det bra eller dåligt tror du? Vad skulle du vilja ge för råd till andra
nyanlända som kommer till Umeå?
3. Kasam
-
Känner du att du kan påverka de beslut som påverkar ditt liv?
Känner du att du vet hur ditt liv kommer att se ut om tre år?
Känner du dig trygg med din framtid?
Vad har du för långsiktiga mål?
Kan du uppleva utanförskap? Att du på något sätt står utanför samhället? Beskriv.
Hur tror du din hälsa påverkas av att du känner utanförskap?
4. Tillgång till föreningsliv
-
Varför vill vissa personer engagera sig i föreningar och andra inte tror du?
Är det lättare, mer naturligt, för vissa personer eller grupper av människor att
engagera sig inom föreningslivet i Umeå generellt?
Har du någonsin upplevt några som helst svårigheter med att kunna få tillträde till
Umeås föreningsliv?
Varför tror du att så få invandrare är engagerade inom föreningslivet i
Umeå/Sverige?
Tror du att det är svårare att komma in i föreningslivet som invandrare i Umeå?
58
Bilaga 2. Exempel på kodning av material enligt Grundad teori.
Patricia:
”Man behöver veta vad som finns och man behöver inspiration så att man orkar ta sig ut, orkar möta andra,
allt det nya. Många tappar nyfikenheten efter ett tag för att det känns för svårt att ta reda på saker, det är så
många regler man ska känna till, så mycket nya sätt. Kanske kontakt med myndigheter är jobbig, kanske svårt
att få jobb och man sitter bara hemma. Då har man ingen inspiration och då kan man inte göra någonting.
Efter jag varit här i Umeå ett tag jag hittade en väg, jag prövade gå till skogen med min man, och vi grillade,
och jag förstod att man kan göra så här. Man kan hitta saker att göra ute. Men det vore ännu bättre med
förening, många som går i naturen tillsammans. Det är för svårt, för mycket regler om hur man ska göra saker.
Man kan inte bara göra som man tror. Då finns det regler som säger att man gör fel. Det är mycket depression.
Jag känner många. Endel kanske var deprimerade innan de kom hit, kanske de haft det svårt. Men många blir
också deprimerade när de kommit hit och varit här ett tag. Det är många som vill göra någonting, när man
kommer till andra landet och man vill ha hjälp. Men då få man höra att man kan inte göra så, och man kan
inte göra så. Det finns så mycket regler om hur man ska göra att det blir svårt att göra någonting. Det är inte
lagarna, de är ju bra i Sverige, med det är för mycket regler, såna som man bara ska veta om. Man vill jobba
eller vara med i samhället, men man kan inte för man måste lära sig svenska först, och det tar lång tid att lära
sig språket. Då sitter de bara hemma och orkar inte gå ut längre. Man kan gå ut och vara ute, cykla, vara i
naturen, men många vet inte. Och på vintern är det ingen ute, alla sitter inne och många invandrare vet inte,
vad kan man göra nu? Ingenting. De pratar om att vädret är dåligt. Dåligt väder hela tiden. Men det tycker inte
jag. Om man är med i en förening och träffar människor, kanske känner man att man bidrar och gör
någonting. Om föreningen kan vara en plats där alla kan göra det de drömmer om. Då får man inspiration och
kan känna kreativitet och man blir inte deprimerad. Finns det förening för att vara ute i naturen? Finns det
föreningar där jag och min man kan gå tillsammans? Kanske det vore bra. Det vore bra medan man väntar på
att kunna språket och kunna hitta ett jobb. För det tar så lång tid, man måste vänta. Lära sig språket, gå skola,
sedan gå hem och göra ingenting.”
Tabell 2. Steg 1. Öppen fas – skapande av kategorier utifrån material. Val av kärnkategori.
Kategorier:
Brist på
inspiration
Förlamande regler
och främmande
samhällsnormer
Tappad nyfikenhet
Svårt att få arbete
Etablering tar för
lång tid
Avsaknad av
kreativitet
Prövat på
friluftsliv utanför
föreningsliv
Passivitet
Depression
Svårt att få hjälp
och information
Saknar
meningsfullhet
Intresserad av
föreningar
relaterade till
friluftsliv och
natur
Förhoppningar
om
föreningsengagem
ang
Sitta inne pga.
dåligt väder
Prövat på friluftsliv
utanför föreningsliv
Integration
Kärnkategori:
59
Tabell 3. Steg 2. Selektiv fas – Ytterligare datainsamling och analys av övrigt material avgör val av kategorier som är
relaterade till kärnkategorin.
Kategorier
relaterade till
integration:
Förlamande regler
och främmande
samhällsnormer
Etablering tar för
lång tid
Svårt att få arbete
Passivitet
Depression
Svårt att få hjälp
och information
Avsaknad av
kreativitet
Förhoppningar om
föreningsengagema
ng
Saknar
meningsfullhet
Brist på inspiration
Tappad
nyfikenhet
Tabell 4. Steg 3. Teoretisk fas. Formulera hypoteser utifrån mönster av kategorier relaterade till varandra.
Mönster av
kategorier och
hypoteser om
integration:
Förlamande regler och
främmande
samhällsnormer leder
till passivitet
Svårigheter att finna
arbete samt processen
av etablering tar för
lång tid och leder till
passivitet och
depression
60
Svårigheter med att få
hjälp och information
leder till tappad
nyfikenhet och brist på
inspiration
Förhoppningar om att
föreningsengagemang
ska ge känsla av
meningsfullhet,
kreativitet och
inspiration.
Bilaga 3. Grundad teori som metod
I arbete med Grundad teori utgår man ifrån egna praktiska erfarenheter för att skapa begrepp
och teoretiska modeller som sedan omformuleras och revideras under arbetets gång och ny
kunskap växer fram. Grundad teori går inte bara ut på att organisera och analysera data utan
att samla och utveckla idéer genom det data man samlat in. Man utgår från att verkligheten
ofta är för komplex för att kunna förstås eller förklaras i termer av enkla kausala samband.
Med hjälp av Grundad teori kan man fånga och urskilja mönster av samvarierande
processer.87
Grundad teori utvecklades i början av sextiotalet av Barney Glaser och Anselm Strauss för att
kunna fungera som en gyllene medelväg mellan deduktiv och induktiv metod.88 Den
deduktiva metoden går ut på att formulera en hypotes och att sedan kontrollera hypotesen
genom observationer, experiment eller annan datainsamling. Glaser och Strauss ansåg att den
deduktiva metoden ensidigt betonar rättfärdigandet av hypoteser utan att ge vägledning i hur
hypoteser ska utvecklas. De hypoteser som genereras har därför ofta uppkommit ur redan
etablerad teori. På grund av svårighet med att testa kvalitativa teorier är den deduktiva
metoden också olämplig att använda vid kvalitativa undersökningar. Glaser och Strauss
kritiserade också den traditionella induktiva metoden som går ut på att man i relation till en
frågeställning samlar in datamaterial som man analyserar och tittar på samband för att senare
kunna dra slutsatser i relation till frågeställningen. De menade att datamaterialet riskerar bli
skevt och intetsägande när man utgår från en redan etablerad teoretisk ram och låter
förutfattade meningar om vad som är relevant styra datainsamling. Grundad teori är en
induktiv metod som använder sig av deduktiva element för att kunna försäkra sig om att
undersökningen inte påverkas av egna förutfattade meningar.89 Strauss och Glaser har något
olika uppfattningar gällande hur forskningsprocessen inom grundad teori bör ser ut. Jag har
valt att följa forskningsprocessen enligt Glaser.90
87
Gunilla Guvå, Ingrid Hylander, Grundad teori – ett teorigenererande forskningsperspektiv, 5.
Jan Hartman, Grundad teori, 22.
89
Ibid., 23-25, 35-36.
90
Ibid., 37-44.
88
61
Bilaga 4. Gunters modell över fritidens villkor
Stort engagemang
Trivsel, tillfredsställelse
Begränsande
normer
Institutionell fritid
Extra arbete
Familj/hemmasysslor
Sociala rörelser
Föreningsaktiviteter
Fritt valda fritidsaktiviteter
Rekreation
Kreativitet
Hobbyverksamhet
Semesterresor
Föreningsaktiviteter
Maktlös fritid
Översysselsättning
Religion/kulturella seder
Familjära restriktioner
Kommunala plikter
Överbelastning av
rollförväntningar
Normlös fritid
Arbetslöshet
Samhällsfrånvändhet
Ensamhet
Kringdrivande ungdomar
Oengagerade pensionärer
Kriminalitet
Frihet i
uttryck
Litet engagemang,
vantrivsel, otillfredsställelse
Figur 2. Villkor och begränsningar för fritiden (Gunter). Fritt efter Kelly (1983): Leisure Identities and Interactions.
Tid för förvärvsarbete ligger utanför modellen. Den horisontella dimensionen av modellen
visar på de sociala regler och normer som skapar olika villkor för fritid, från individens
begränsade valmöjlighet och ett påtvingande av aktiviteter till individens obundna valfrihet.
Den vertikala dimensionen beskriver den psykologiska upplevelsen av fritiden från en fritid
som känns meningslös och innebär vantrivsel till en fritid som skapar engagemang och trivsel
för individen. Föreningsaktiviteter finns angivet både i ruta 1 och i ruta 2 eftersom samma
fritidsaktivitet kan ha olika betydelser för den person som utför aktiviteten beroende på
graden av begränsande normer och frihet i uttryck.91
91
John .R. Kelly, Leisure identities and interactions, 10-12. Samt, Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden
Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, 27-29.
62