Återhämtning från psykisk ohälsa
Lotta Isaksson
FoU-trainee
Uppsats nr 27
augusti 2013
Förord
Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Lotta
Isaksson. Lotta är boendestödjare i SDF Oxie där hon också arbetar i
hemtjänsten. Lotta är specialistutbildad undersköterska inom psykiatri.
Arbetet är genomfört under Lottas tid som FoU-trainee på FoU Malmö.
Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i
veckan under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från
sitt ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som
är viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett
problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde
själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle
att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen
genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö.
Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och
möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom
vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med
kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område.
Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats eller på annat sätt.
Uppsatserna publiceras i en serie enklare publikationer. De publicerade
uppsatserna har olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge
personalen på den egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet
att ta del av litteraturstudien.
Lotta har med ett mycket stort engagemang i den aktuella frågan
sökt kunskap om återhämtning från psykisk ohälsa. Hennes studie syftar
till att sprida kunskap om återhämtning från psykisk ohälsa, vad som kan
hjälpa människor att finna sin väg till återhämtning och vad omgivningen
samt personal kan bidra med. Lotta vill också med denna uppsats slå hål
på myter och fördomar kring psykisk ohälsa och återhämtning.
Jag önskar Lotta stort lycka till i det fortsatta arbetet med dessa
frågor!
Jenny Ekblad
Koordinator
FoU Malmö
1
Innehållsförteckning
Inledning .............................................................................................................. 3
Syfte och frågeställning ......................................................................................... 5
Metod .................................................................................................................... 5
Psykisk hälsa ......................................................................................................... 7
Kriser ..........................................................................................................................................7
Tio myter om psykisk ohälsa .................................................................................................8
Om återhämtning från psykisk ohälsa ................................................................ 10
Om begreppet återhämtning ............................................................................................... 10
Definition återhämtning ...................................................................................................... 10
Återhämtning - vad betyder det? ........................................................................................ 12
Faktorer som främjar återhämtning ................................................................................... 13
Några kännetecken hos hjälpande personal ..................................................................... 15
Hopp ................................................................................................................................... 15
Positiva känslor ................................................................................................................... 16
Ställa upp ............................................................................................................................ 16
De professionella ................................................................................................................... 16
Relationer ............................................................................................................................. 16
Makt och skam ................................................................................................................... 18
Tid ....................................................................................................................................... 18
Känslor och handlingar ......................................................................................................... 18
Fakta om diagnoser............................................................................................................... 19
Äldres psykiska ohälsa .......................................................................................................... 22
Att drabbas i samband med åldrandet ................................................................................. 23
Att ha levt sedan unga år med psykisk ohälsa ..................................................................... 23
Att drabbas av psykisk ohälsa och demenssjukdom ............................................................. 23
Att ha upplevt trauma och åldras ......................................................................................... 23
Slutdiskussion ..................................................................................................... 25
Psykisk hälsa........................................................................................................................... 25
Återhämtning ......................................................................................................................... 26
Hjälpande resurser ................................................................................................................ 27
Personal ............................................................................................................................... 27
Anhöriga ............................................................................................................................. 28
Kommun och landsting ......................................................................................................... 28
Öka kunskapen och förändra attityder .............................................................................. 29
Tack ......................................................................................................................................... 30
Litteraturförteckning .......................................................................................... 31
Elektroniska resurser ............................................................................................................ 31
Övriga källor .......................................................................................................................... 32
Bilaga 1 ............................................................................................................... 33
2
Inledning
Jag har arbetat med människor i snart trettio år och alltid varit intresserad
av att se människan som en helhet. Jag har mött människor i vårdbehov,
anhöriga och arbetskamrater som upplevt psykisk ohälsa. Det har gett
mig livserfarenheter som jag har med mig i min yrkesroll, och även privat
där jag möter människor som befinner sig i psykisk ohälsa.
Jag har nyligen kompletterat min undersköterskeutbildning genom
att gå en specialistutbildning inom psykiatri. En av delkurserna handlade
om återhämtning, vilket jag blev extra intresserad av. Genom att jag nu
fått denna möjlighet som FoU-trainee på FoU Malmö, kan jag studera
och fördjupa mig i ämnet återhämtning från psykisk ohälsa och skaffa
mer kunskap och erfarenheter inom området. Utmaningen är att försöka
medverka till attitydförändringar men även öka min egen kompetens
inom området och stärka min yrkesroll.
Anledningen till att livet blir svårt och känslorna tar överhanden kan
vara många. Vi kan råka ut för händelser som rubbar oss och tvingar oss
att förändra vårt liv. Det kan vara relationsproblem, sjukdom, chock,
sorg, separation eller olyckor som drabbar oss. Övergrepp, misshandel
eller att ha bevittnat våld kan sätta djupa spår. Diagnoser kan också föra
med sig långvarigt, osynligt lidande. Vi hamnar i inre kriser med ångest,
självskadebeteende, ätstörningar eller självmordstankar. Känslorna kan
stanna på insidan och ibland finns det ingen som vet hur dåligt vi innerst
inne mår.
Att hitta återhämtning från ett tillstånd eller en händelse ges i utlopp
på många olika sätt. Här tror jag bemötandet och förståelsen från
omgivningen och vårdpersonal är oerhört betydelsefullt. Ett bemötande
där brukaren blir bekräftad och får förtroendet att finna sin egen väg till
återhämtning. Varje människa har rätt till att skapa förutsättningar för ett
fortsatt gott liv. Det är inte samma liv man återvänder till, det gäller att
skapa ett nytt liv med innehåll som främjar hälsan.
På Hjärnkolls hemsida kan man läsa psykisk ohälsa är ett av de
snabbaste växande hoten mot folkhälsan i världen. Detta gäller
framförallt depressioner och ångestsjukdomar. Enligt Försäkringskassan
är psykisk ohälsa den näst vanligaste orsaken bakom kortare
sjukskrivningar och den främsta orsaken bakom långtidssjukskrivningar.
Kampanjen Hjärnkoll vill sprida kunskap och öppenhet kring
psykisk ohälsa samt slå hål på fördomar som begränsar. För att avliva
fördomarna krävs det kunskap och större öppenhet som gör hela Sverige
friskare. Därför sprids information om psykisk ohälsa i vårt samhälle,
bland annat genom att nyttja ambassadörer. Ambassadörerna har egna
erfarenheter av psykiska sjukdomar och psykiska funktionsnedsättningar.
Tre av fyra har erfarenheter av psykisk ohälsa, antingen egen eller som
3
närstående. En medfödd sårbarhet gör vissa mottagligare för psykisk
ohälsa än andra. Mycket talar för att psykisk ohälsa handlar om en
kombination av biologiska och psykosociala komponenter. Vem som
helst kan drabbas av psykisk ohälsa. Det är den viktigaste sanningen att
sprida. Men det finns hopp om att finna återhämtning, om
förutsättningar skapas och attityder förändras.
4
Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att sprida kunskap om återhämtning från
psykisk ohälsa, vilket kan ge styrka åt vårdpersonal i sin roll vid mötet
med människor med psykisk ohälsa och deras anhöriga. Ett mål med
denna uppsats är att försöka bidra till attitydförändring i vårt samhälle,
och på så sätt kunna skapa bättre förutsättningar för de drabbade att
finna återhämtning.
Frågeställningar som jag söker svar på är:
Vad är återhämtning från psykisk ohälsa?
Vad kan vara orsak till psykisk ohälsa?
Vad kan hjälpa människor att finna sin väg till återhämtning? Och vad
kan omgivningen bidra med, dvs. professionella, anhöriga och samhället?
Vilka egenskaper hos boendestödjare/personal är viktiga i möten med
personer med psykisk ohälsa?
Metod
Metoden för att söka litteratur, artiklar och rapporter har genomförts på
följande sätt:
www.google.se – sökord Återhämtning, 762000 träffar (25/9-12). Jag har
valt ut följande, då rubrikerna fångat mitt intresse:
På väg mot återhämtning – studiematerial av Tommy Engman
Återhämtning en introduktion – av Alain Topor och Klas Sundström
Återhämtning en serie i SvD Nyheter – 2/9-3/10 2002 uppdat. 2007
Återhämtning – Wikipedia
Återhämtning – Medial link
RSMH Livet om återhämtning
Återhämtning och rehabiliteringsplanering
Återhämtning – socialpsykiatriskt forum
www.google.se – sökord Forskning återhämtning, 566000 träffar (3/12-12).
Jag har använt mig utav:
Ny forskning om faktorer som främjar återhämtning – Anne Denhov
Hjälpande relationer – nätverket för psykoterapiforskning
5
Återhämtning från psykisk ohälsa – landsting Jönköping
Psykisk ohälsa och funktionshinder – från delaktighet till delaktighet,
FoU Västernorrland
Jag har använt mig av följande söklänkar med kännedom från min
utbildning:
Hjärnkoll, Vårdguiden, 1177, Psykiatrireformen, Vetenskap och hälsa,
RSMH, CEPI, NSPH, Fontänhuset, Handisam, Socialstyrelsen,
Samverkansavtalet, PRIO psykisk ohälsa, RUS, Psykiatri Skåne,
Fortbildning/sjukvårdstolkning.
Övrig litteratur som jag har använt:
Omvårdnad vid psykisk ohälsa av Ingela Skärsäter (2010)
Studentlitteratur.
Mellan äldreomsorg och psykiatri av Susanne Rolfner Suvanto (2012)
Gothia förlag.
Vad hjälper? av Alain Topor (2004) Natur och Kultur.
Jag har även använt mig utav eget material och anteckningar från
studierna på yrkeshögskolan 2010-2012.
6
Psykisk hälsa
Alla människor har en psykisk hälsa. Många tror att psykiska problem
bara drabbar svaga personer och bara angår andra. Men tvärtom är det
vanligare än många tror.
Varje människa har grundläggande känslomässiga, sociala och
kroppsliga behov. Människan lever i ett samspel med sin sociala
omgivning. Den som genomgår en djup kris eller svår konflikt får
möjlighet att utvecklas och växa om han/hon får en bra hjälp att hantera
svårigheterna. Ett varaktigt eller återkommande tillstånd av
känslomässiga svårigheter som nedstämdhet, oro, rädsla, ångest,
tvångstankar och bristande verklighetsuppfattning kan vara av sådan
intensitet att den dagliga livsföringen försvåras. Grundläggande för det
psykiska välbefinnandet är ett samhälle genomsyrat av förståelse,
medmänsklighet och principen om alla människors lika värde. Psykiatrin
ska se till hela människan och dennes individuella möjligheter utifrån
dennes historia och situation i samhället (RSMH hemsida).
Den psykiska hälsan skiftar från livssituation och påverkas av
människan själv, andra människor samt omgivningen (Noteringar från
utbildning inom psykiatri på yrkeshögskolan). Den psykiska hälsan utgör
alltså en resurs för människan – en stenfot för livet. Den psykiska hälsan
kan upprätthållas liksom den fysiska hälsan. Regelbundna levnadssätt,
tillräckligt med sömn, en mångsidig kost, motion samt olika sociala
kontakter utgör de ”nyckelfaktorer” som kan användas för att främja ett
välmående psyke.
Kriser
Ingen kan undvika kriser i sitt liv. De är en del av våra liv. Vi reagerar på
kriserna på olika sätt beroende på vår personlighet och bakgrund. En kris
kan också utlösa tidigare kriser. För att undvika anhopning borde kriser
alltid redas upp. Kriserna är inte sjukdomar, men en utdragen kris kan få
människan att insjukna i psykisk ohälsa. Livet kan ha många kriser och
exempel på olika kriser följer här. Utvecklingskris orsakas av normala
livsförändringar som kommer med ålderns olika skeende. Kriser inom
familjen kan uppstå vid sorg och separationer, och vid sjukdom, både
egen eller hos närstående. Traumatiska kriser är att drabbas av allvarliga
yttre händelser såsom olycka, naturkatastrof och krig.
Krisens kan delas upp i olika faser. Den första, chockfasen är den akuta
fasen då allt upplevs som kaotiskt, är oftast kortvarig. Därefter kommer
reaktionsfasen, då man tvingas inse att det som hänt faktiskt har hänt. För
att kunna leva vidare aktiveras de omedvetna psykiska försvars-
7
mekanismerna, vilket innebär att man kan få svårt att sova, kan få dålig
aptit och blir nedstämd. Reaktionsfasen varar ofta i 4-6 veckor.
Därefter kommer bearbetningsfasen, då man börjar bearbeta det
inträffade och kan acceptera det som hänt och gå vidare med livet.
Ibland kommer en nyorienteringsfas efter bearbetningsfasen. Det är när
sorgen och smärtan är borta eller under kontroll. Det inträffade har
bearbetats och man börjar göra upp nya planer för framtiden.
Människan tar mentalt skada i en kris, vilket medför att greppet
om det egna livet försvagas för ett ögonblick. Det är också skäl att
komma ihåg att en kris kan ge upphov till en psykisk tillväxt och en
omvärdering av livet (Folkbildning/sjukvårdstolkning hemsida).
Tio myter om psykisk ohälsa
MYT: En psykiskt sjuk person är farlig.
SANNING: Ytterst få våldsbrott är ett resultat av enbart psykisk
sjukdom.
MYT: En psykiskt sjuk person kan inte jobba.
SANNING: Många personer med psykisk sjukdom och
funktionsnedsättning som vill och kan arbeta är inte välkomna på
arbetsmarknaden.
MYT: Psykisk sjukdom drabbar bara andra.
SANNING: Vem som helst kan få psykiska problem.
MYT: En psykiskt sjuk person är mindre begåvad.
SANNING: Många framstående forskare och kulturpersonligheter
har upplevt psykisk ohälsa.
MYT: En psykiskt sjuk person blir aldrig frisk.
SANNING: De flesta återhämtar sig till ett fungerande liv.
MYT: Psykisk ohälsa är föräldrarnas fel.
SANNING: Påståendet har inget stöd i forskningen.
MYT: Depression är ett tecken på svaghet.
SANNING: Depressioner har inget med karaktär eller viljestyrka att
göra.
MYT: En psykiskt sjuk person är slav under sina röster.
SANNING: De flesta som hör röster kan hantera dem.
8
MYT: Psykiatrin kan inte hjälpa de psykiskt sjuka.
SANNING: De flesta som vänder sig till den professionella vården
får hjälp.
MYT: Psykisk sjukdom är ingen riktig sjukdom, som hjärtinfarkt
eller diabetes.
SANNING: Hjärnans och själens sjukdomar är lika verkliga som
kroppens, och har alla sina egna symtombilder (Hjärnkoll hemsida).
9
Om återhämtning från psykisk ohälsa
I detta avsnitt kommer jag att beskriva vad återhämtning från psykisk
ohälsa är och hur personal kan förhålla sig till det. Återhämtning där det
ska skapas ett liv med nytt innehåll som främjar hälsan.
Om begreppet återhämtning
Att återhämta sig från psykisk ohälsa betyder inte att man nödvändigtvis
är fri från alla symtom utan kan även innebära att kunna hantera dem
och leva ett accepterat liv.
Återhämtning kan ses som en process med upp- och nedgångar. En
process som ofta beskrivs av de inblandade som ett sökande efter sig
själv. Vissa symtom och svårigheter kan kvarstå men de överskuggar inte
längre tillvaron. Man kan ha en fortsatt kontakt med psykiatrin och
socialtjänsten, men behöver inte någon slutenvård. I detta sammanhang
talas det om social återhämtning.
Återhämtning kan också ses som ett tillstånd. Många människor
som fått psykiatriska diagnoser (exempelvis schizofreni, kronisk
depression) går vidare i sina liv. De har inte längre några besvärande
symtom och lever ett vanligt liv, utan någon som helst kontakt med
psykiatrin. Här kan man tala om total återhämtning.
För att beskriva hur en brukare kan uppleva situationen, har jag använt
mig av följande citat:
Återhämtning är en process, en attityd, ett sätt att leva och möta
livets utmaningar. Det är inte en linjär process. I perioder är vår
riktning märklig, vi misslyckas, glider tillbaka, samlar nya krafter
och kommer igen. Det handlar om att återskapa integriteten, en
ny omvärderad bild av sig själv och en ny mening bortom
funktionshindrets begränsningar.
Patricha Deegan, ur Topor & Sundström 2007.
Definition återhämtning
Återhämtning beskrivs som en djup personlig, unik process av att ändra
sina attityder, värderingar, känslor, mål, förmågor eller roller. Det är ett
sätt att leva ett tillfredsställande, hoppfullt och bidragande liv även med
de begränsningar som orsakats av sjukdomen. Återhämtningen
involverar utvecklandet av en ny mening när man växer bortom det
psykiska lidandets katastrof (Anthony 2012). Den djupt personliga och
individuella aspekten av den resa eller process som en återhämtning
10
innebär, har stor betydelse. Återhämtningen innebär också att personen
hittar en ny mening med livet.
Boston University (Anthony 2012) har specificerat fyra
kärnprinciper/områden för återhämtning:
1. Delaktighet. Möjlighet att själv vara med och påverka sin situation
och utformandet av stöd. En av skillnaderna i den nya
återhämtningsideologin jämfört med den traditionella
vårdideologin är att tillskriva den enskilde en förmåga och
kompetens som blir en viktig del i behandlings- och
rehabiliteringsarbetet.
2. Valfrihet & självstyrande. Genomförandet av ett effektivt stöd eller
en behandling blir inte möjlig om inte personen själv deltar i, och
påverkar valet av insatser som den tror på. Här ökar kravet på
verksamheten att erbjuda fler och mer insatser för att erbjuda
större möjligheter att välja.
3. Individinriktad. Återhämtning beskrivs som en djup, personlig och
individuell process. Detta ställer stora krav på verksamheter som
ska leverera stödinsatser till personer med psykiska
funktionshinder och som på allvar ser den enskilde som en
människa i första hand och inte en diagnos eller
sjukdom/störning. Insatserna måste skräddarsys för den enskilde
individen.
4. Utvecklingspotential. En viktig del i en persons återhämtning är
tilltron till personens egen förmåga. Det behövs en psykologi
som bygger på respekt för brukaren och att man ser
honom/henne i ett helhetsperspektiv med både förmågor och
svårigheter. Genom att inta ett salutogent förhållningssätt och
fokusera på personens styrkor är möjligheten till växande
betydligt större. Det behövs ett friskhetsperspektiv, ett
lösningsfokuserat förhållningssätt, för uppbyggnad och
återtagande av värderande roller så som att känna sig behövd och
respekterad i roller som t.ex. att vara familjemedlem och
arbetskamrat (Studieanteckningar från yrkeshögskolan).
11
Återhämtning - vad betyder det?
Begreppet återhämtning skiljer sig från både bot och rehabilitering på tre
avgörande sätt:
1. Individens insatser. En person kan inte återhämtas. Återhämtning är
alltid följden av ett arbete som individen själv gör, oftast med
hjälp av andra. Att tala om återhämtning innebär därför att man
erkänner brukarens aktiva och avgörande medverkan i sitt eget
liv.
2. Hela människan. Bot koncentrerar sig på symtomen.
Rehabilitering riktar sig mot olika bristande funktioner.
Återhämtningsprocessen däremot handlar om att se hela
individen i sitt sammanhang. För många brukare handlar det om
att finna sig själva. Återhämtning innebär att individen erövrar
olika funktioner.
3. Makt. Återhämtning innebär att brukaren skaffar sig makt över
sitt liv – hur han/hon vill leva det och hur han/hon ska kunna
utforma livet såsom han/hon önskar leva det. Motsatsen till makt
är vanmakt – ett förhållande som många upplever i svåra stunder.
(Topor 2004).
Många vill inte se begreppet återhämtning som ett tillstånd, utan som en
process. Människan utvecklas hela tiden. Att mäta och bedöma hur en
person mår är problematiskt, och här måste alla de tre områden som kan
nämnas, dvs. symtom, insatser och socialt liv beaktas:
1. Symtom. Det är alltid möjligt att finna enstaka symtom på svåra
psykiska störningar hos alla människor. Förekomst av enstaka
symtom hos en person är alltså inte tillräckligt argument för att
bedöma det så att han/hon inte har återhämtat sig.
2. Insatser. De behandlings- och stödinsatser en person får är minst
lika beroende av det utbud som den lokala psykiatrin och
socialtjänsten erbjuder, som av hur individen mår.
3. Socialt liv. Att leva ett socialt liv bygger på att ha en bostad dit
vänner kan bjudas in och att ha en ekonomi som tillåter besök
på café, restaurang och bio samt ett arbete eller studier och att
kunna delta i kulturella aktiviteter där det kan skapas ett socialt
nätverk (Topor 2004).
Att bli sedd, hörd, accepterad och respekterad är andras bidrag till
återhämtningsprocessen. Alla behöver samma sak som när man är frisk,
12
fast tydligare och mer. Att återhämta sig är en individuell process som är
beroende av ett socialt sammanhang. Andra människor spelar här en
avgörande roll. Traditionella medicinska insatser (medicin), sociala
insatser (bostad, sysselsättning, ekonomisk ersättning) och psykologiska
insatser (psykoterapier) är naturligtvis viktiga, och de ska vara av god
kvalitet. Men i centrum för andras bidrag till återhämtningsprocessen står
de sociala relationerna och det sociala samspelet. Sociala relationer till
vänner, familjemedlemmar och professionella kan vara avgörande för
återhämtningsprocessen. Det handlar dock ofta om varaktiga relationer. I
det sociala samspelet, som kan bidra till återhämtningsprocessen, ingår
att få känna sig respekterad, sedd och hörd. Det handlar även om
sympati, empati och om personkemi.
Den mest grundläggande formen av hjälp handlar om människor
som ”bara funnits”. Genom sin blotta existens kan man bidra med en
viktig roll. Anhöriga utgör en kontinuitet bakåt i brukarens historia,
insatser som främjat återhämtning; praktisk hjälp, emotionellt stöd och
socialt stöd. Att finnas kvar, över tid, innebär en kontinuitet i förhållande
till brukarens historia framåt i tiden, som hoppets förvaltare. Rollen som
”ställföreträdande hopp” kan vara livsavgörande när allt verkar hopplöst.
Kontakten med individens ursprungliga sociala nätverk är alltså inte
bara en fråga om normalitet och rättighet, utan den kan ha en terapeutisk
roll. På samma sätt kan kontakten med brukare som har återhämtat sig
vara hoppingivande för både personal och brukare – ett hopp som
verkar kunna omvandlas till energi i kampen mot problemen. Viktiga
moment vid möten är att få berätta sin historia, sätta ord på sina tankar
och få bekräftelse på sina erfarenheter.
För att utvecklas behöver de flesta brukare en meningsfull
sysselsättning. En vanlig association till begreppet meningsfull
sysselsättning är känslan av att vara saknad när man inte är på plats.
Meningsfullheten är alltid definierad utifrån den person det berör – att
han/hon upplever sysselsättningen som meningsfull. Det kan betyda att
aktiviteten är tillräckligt utmanande och att den betyder något för en själv
eller för andra (Topor 2004).
Faktorer som främjar återhämtning
Denna forskning är genomförd av Anne Denhov, forskningsassistent vid
FoU-enheten med socialvetenskaplig inriktning, Psykiatri Södra,
Stockholm Läns Landsting. Jag har gjort en sammanfattning av hennes
forskning.
I forskningsrapporten Faktorer som främjar återhämtning beskriver
Anne Denhov vilka faktorer som bidrar till återhämtning. Dessa är bland
annat nya krav på professionalitet, och ökad kunskap om hur brukaren
13
upplever personalens roll i läkningsprocessen. Denhov har i sina
undersökningar fokuserat på personer som återhämtat sig och där
anhöriga ingått i skaran av hjälpande. Hennes frågeställning har framför
allt varit vad det är som hjälper. Svaret är att det egentligen inte är någon
som vet, då att tillfriskna är helt individuellt. En återhämtningsprocess är
inte lik en annan. Dock kan man säga, att timingen är viktig, dvs. rätt
insats av rätt person vid rätt tidpunkt. Dessutom tar det tid, för en del
personer många år.
En översikt av alla svar från de som intervjuades visar på fyra
områden som speciellt viktiga för en lyckad återhämtning:
1. Individens egna egenskaper. Envishet, uthållighet, ”jag SKA klara det
här” – inställningen. Sedan kan var och en hitta olika knep i svåra
situationer, t.ex. ta en promenad när ångesten sätter in, lägga sig
och slappna av när det krisar sig, sätta på musik för att överrösta
röster. Brukarens knep kan vara bra att samla och utnyttja.
2. Andra människor. Andra av betydelse kan vara partner, föräldrar,
syskon, professionella, vuxna barn eller helt enkelt kassörskan på
ICA. Ett husdjur kan också vara av stor betydelse. Även andra
personer med erfarenhet är av betydelse. Av de intervjuade ansåg
96% att de professionella varit till hjälp, 83% att familjen varit till
hjälp, 75% att vänner varit till hjälp och 69% att andra brukare
varit till hjälp.
Anhöriga är betydelsefulla, för att de fanns före insjuknandet och de
känner den friska människan. De tjänar som bollplank, ger trygghet,
hopp, bistånd och hjälp av många slag. De finns kvar och ofta är
blodsbandet starkt. Även vårdpersonalen kan vara lika bra utan
blodsband, men det är viktigt att personalen finns kvar över tid.
Personalens grundsyn är viktig. Att personalen ser brukaren som en
person och inte som en diagnos, tror på hans/hennes resurser som
viktiga att ta tillvara, bryr sig om hur det går för brukaren framöver och
denne måste känna att det är av betydelse för personalen, att han/hon
mår bra. Att personalen tar sig tid. Bäst är aktiv personal som ger
gensvar, som någon gång gör undantag, töjer på regler och som värderar
brukarens kunskapsområde. Att ha olika personalkontakter samtidigt
tycks vara ok. Brukaren kan då välja med vem han/hon vill prata om
vad, till exempel om andliga saker med en och om kroppsliga saker med
en annan.
3. Materiella förutsättningar. Det måste finnas bostad och hyfsad
ekonomi, med andra ord en social grundtrygghet. Dit hör även
att ha närhet till vården och att den är lättillgänglig.
14
4. Mening. Att förstå situationen, att begripa bakgrunden och
utvecklingen av det som skett, att ha en egen förklaringsmodell
men även en ide om hur man kommer ut ur det svåra
(Antonovskys KASAM, Känsla Av SAMmanhang).
Några behöver medicin för att återfå balans i livet. Alla beskriver sig
själva som motor i sin egen återhämtning. Man kliver ur en offerroll och
tar ansvar för sitt tillfrisknande. Då måste man under resans gång få
erfarenhet av att det man gör har betydelse, att det påverkar, att det blir
en viss skillnad. På frågan om vad som hjälpte kom bland annat följande
svar: - Till hälften medicinen, till hälften Stina! Citatet visar på betydelsen att
den mänskliga kontakten är viktig, och att detta inger en trygghet, som
framkommer från studien Faktorer som främjar återhämtning (Denhov
2003).
Denhov har också skärskådat samma händelser ur två synvinklar,
både brukarens egen och anhörigas. Hon såg att anhöriga ofta
undervärderar sina insatser. Men hälften av brukarna påpekade att
anhöriga varit till stor hjälp. Av den övriga hälften ansåg många på en
direkt fråga att anhöriga visst hade varit till hjälp. Totalt 83% var positiva
till anhörigas insatser. Av de kvarvarande 17% kan en del ha varit
positiva utan att det talades om det under intervjun.
Att ge patienten hopp för framtiden, hopp om att bli helt frisk är
otroligt viktigt för återhämtningen. Där är många anhöriga suveräna.
Och det är en av anhörigas viktigaste bidrag till återhämtning, att
förmedla hopp. Likaså är det viktigt att fånga upp vad den sjuke var bra
på i det friska livet. Att sätt fokus på det som har fungerat bra.
Vi vet att en av biverkningarna av psykisk ohälsa är svårighet att
sätta igång det man innerst vill. Några har tyckt att det var bra när
anhöriga har ”pushat på”. Men det krävs en god relation (Konferens
Framtidens psykvård av CKU, 2003).
Några kännetecken hos hjälpande personal
Detta är min sammanfattning av rapporten Hjälpande relationer av Anne
Denhov (2007). I rapporten presenteras ett flertal studier där patienter
har intervjuats om sina erfarenheter av hjälpande faktorer i psykiatrisk
vård i Sverige och övriga Norden. Nedanstående faktorer hos personal
kan ses som hjälpande och viktiga vid återhämtning.
Hopp
Det finns ett starkt positivt samband mellan personalens tro på en god
prognos för brukaren och hur det går för brukaren, vilket delvis kan
15
förklaras med sjukdomsgrad hos brukaren. Sambandet har dock
analyserats även med korrigering för initial sjukdomsnivå och är ändå
positivt. Det kan alltså röra sig om en genuin effekt av att personalen
förmedlar en hoppfull inställning till brukaren, oavsett hur sjuk brukaren
är.
Positiva känslor
Det finns ett samband mellan personalens känslor i förhållande till
brukarna och behandlingsutfall. Det blev bättre utfall för brukare med
psykos när personalen hade låga nivåer av negativa känslor. Däremot
visade det sig att för brukare med borderlinediagnos var negativa känslor
hos personalen i början av behandlingen relaterat till bättre utfall när
känslorna förbytts mot starka positiva känslor i slutet av behandlingen.
Ställa upp
En av de faktorer som visade statistiskt signifikant samband med god
psykosocial återhämtning var känslan av att behandlaren önskade hjälpa
brukaren även utanför behandlingstillfällena om det skulle vara
nödvändigt.
De professionella
Återhämtningsforskning som bygger på kvalitativa intervjuer med
personer som återhämtat sig från svår psykisk störning har visat att
hjälpande relationer med professionella kan ha stor betydelse för
återhämtning. Studierna lyfter fram handlingar och det sociala samspelets
betydelse. När de professionella bryter mot de regler och normer som
omgärdar verksamheten för en viss individ så kan det vara ett uttryck för
den unika relationen mellan den professionella och brukaren. Den
professionella blir synlig som person och ömsesidigheten mellan brukare
och behandlare ökar.
Relationer
Det finns stora likheter mellan det som professionella och anhöriga eller
vänner kan bidra med för att underlätta återhämtningen. Till exempel att
finnas kvar och finnas till, att göra mer och göra något annat än det som
förväntats av dem, så kallade ”verksamma relationer” där det mellanmänskliga förhållandet framstår med en överordnad betydelse och som
åtgärd i sig.
16
De viktiga beståndsdelarna i verksamma relationer består av tre
komponenter:
1. Intresse. Att personalen har intresse för människan i brukarrollen
och visar detta. Med detta menas att brukaren behöver bli
bemött som en person, inte en diagnos och bli sedd som den
person den är och i vilket sammanhang den lever utöver
brukarskapet. Vidare handlar det om en stämning som brukare
och behandlare skapar och att den verksamma relationen är
något unikt; de har funnit och valt varandra.
2. Stöd. Att det läggs stor vikt vid personalens stöd till brukarnas
egna val och strategier.
3. Personlig. Att personalen ”framstår som personer” och visar något
av sig själva, inte bara visar sig som professionella.
Denhov (2000) tar upp tidens och emotionernas betydelse för att
relationen till professionella ska vara hjälpande i en
återhämtningsprocess. Den hjälpande personalen kännetecknas av att de
både är professionella och visar sig som person samt ser personen inte
bara brukaren eller problemet.
Trettio patienter i psykiatrisk öppenvård intervjuades om vad de
ansåg hade varit till hjälp för dem i vården. Även i denna studie framstår
relationen till personal som en nyckelfaktor till om vården varit till hjälp
eller inte. De behandlare som erfarits hjälpande handlar på liknande sätt.
De tar sig tid, de finns kvar, de ger respons, de kommer ihåg och de gör
något extra. Det var slående likhet i centrala teman både mellan vad
brukare i en svensk och i en norsk studie tog upp vad gäller relationer till
personal, och med vad som framkommit om hjälpande personal i
återhämtningsforskningen och i andra intervjustudier med personer med
patienterfarenhet. Det viktigaste för brukare var att bli bemött som en
unik person och inte bara en brukare i mängden. Vidare att bli bemött
som en person som inte bara är sjuk och dysfunktionell utan också har
värdefull erfarenhet och kunskap om sig själv och sina problem, även när
man befinner sig i heldygnsvård. Mötet och samspelet med behandlaren
ges, i flera intervjustudier med personer med patienterfarenhet av
psykiatrisk vård, en central betydelse för hur hjälpande vården erfarits.
Vad som görs räcker inte som förklaring till vad som upplevts hjälpande
utan behöver kompletteras med hur det görs.
17
Makt och skam
Att söka sig till eller få kontakt med psykiatrin innebär inte bara en
möjlighet att få hjälp utan också ett risktagande. Det finns en rädsla för
att vara eller bli galen och oro för vad som ska hända i mötet med
vården. Att inte klara sitt liv på grund av psykisk problematik beskrivs
ofta vara förenat med misslyckande, nedvärdering, utanförskap och
skamkänslor. Hur personalen hanterar och förhåller sig till det övertag
och den makt som personalrollen innehar får betydelse. Utifrån sin
position kan personal ytterligare sänka en brukarens självkänsla och bidra
till att mötet blir ytterligare en `skamgörande erfarenhet´.
Tid
Tiden är något av en grundbult. Att ta sig tid med någon är att tydligt
visa att den personen är viktig. När behandlarna, som ofta uppfattas ha
mycket att göra, tar sig tid och fokuserar på individen inverkar det inte
bara på brukarens syn på behandlaren och relationen utan kan även
påverka brukarens självkänsla. Personkontinuiteten, dvs. att behandlaren
finns kvar över tid och genom olika faser, framstår närmast som ett
villkor för att behandlingen ska upplevas hjälpande. Relationen behöver
ha tid för att etableras och utvecklas. Sannolikheten för att behandlaren
kan anpassa, matcha och tima insatser utifrån person och situation, dvs.
att individen möter rätt handling vid rätt tidpunkt ökar, vilket kan vara
avgörande i en akut situation. När behandlaren har tagit sig tid och finns
kvar kan behandlaren så småningom få en roll som en trygghet i
bakgrunden som brukaren kan förlita sig på är beredd att ställa upp och
ta sig tid igen vid behov.
Känslor och handlingar
När personer med egen erfarenhet av psykiatrisk vård ska beskriva på
vilket sätt någon behandlare har varit till hjälp används inte sällan
uttrycket att ”personkemin stämde”. Ibland beskrivs relationen som en
förälskelse som uppstått snabbt och oreflekterat med en uppflammande
samstämmighet mellan behandlare och brukare. Andra relationer har
växt sig starka, sakta men säkert, under ett mödosamt och försiktigt
trevande att våga lita på och ha förtroende för. Men det handlar inte bara
om känslor och upplevelser inom individen utan också om en konkret
samspelssituation. Ofta handlar det om små vardagliga handlingar som
får stort symbolvärde.
Det är behandlarens gensvar som är brukarens instrument för
bedömning av behandlaren. Det är behandlarens aktivitet; reaktioner,
frågor, kommentarer och andra handlingar som utgör tolkningsgrunden
för om behandlaren bryr sig om, är intresserad och engagerad, har
18
lyssnat, kommer ihåg osv. Kännetecknet för den hjälpande relationen
verkar vara att relationen mellan personal och brukare kompletteras med
en person till person relation med dess högre grad av jämlikhet och
ömsesidighet, dvs. ”som en vän”.
I intervjuerna framstår behandlarens personliga egenskaper som
förmåga till kommunikation, inlevelseförmåga, intresse och engagemang
och samspelet med brukaren som den nödvändiga, om än inte alltid
tillräckliga, kärnan. Det är inte i första hand behandlarens tekniker,
yrkeskunnande och professionalitet. Men kanske ännu viktigare; att
behandlaren tillåter att brukaren inte är sina symtom, inte bara brukare,
inte bara sjuk och icke-fungerande utan också en person med fungerande
sidor med unika kunskaper och erfarenheter om sin problematik. Detta
är av största vikt att ta tillvara i mötet med den professionella vården,
vilket får återverkan på upplevelsen av egenvärde och självkänsla
(Denhov 2000).
Fakta om diagnoser
Symtom på psykisk ohälsa kan uppträda hos oss alla. Men symtomen kan
också bero på att man har någon diagnos. Här följer en kort beskrivning
av några av de vanligaste psykiatriska tillstånden hämtade från Hjärnkolls
hemsida.
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är samlingsnamnet på
neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar
som
yttrar
sig
i
uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Den genetiska
faktorn tros ha en dominerande roll vid ADHD. ADHD behandlas i
regel med psykosociala insatser och/eller läkemedel.
Aspergers syndrom har biologiska och genetiska orsaker. Aspergers
syndrom är en neurologisk avvikelse inom autismspektrat, som innebär
att hjärnan fungerar annorlunda än hos majoriteten av befolkningen. En
person med Aspergers syndrom har i regel svårt att kommunicera och
umgås med andra människor. Individer med Aspergers är extra sårbara
för andra psykiska problem som ångest, depression, nedstämdhet och
fobier.
Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som tros bero på
biologiska störningar av olika hjärnfunktioner. Det innebär svårigheter
vid socialt samspel och kommunikation. Personer med autism har svårt
att förstå hur andra tänker och känner. Därför har de problem med att
skapa relationer till sina medmänniskor.
19
Bipolär sjukdom eller manodepressiv sjukdom innebär att stämningsläget
växlar mellan stark upprymdhet och djup nedstämdhet. Orsaken är till
viss del en nedärvd sårbarhet. I den maniska fasen är det vanligt att den
sjuke sprudlar av energi och kreativitet. Huvudet är fullt av idéer som till
varje pris måste genomföras. Omgivningen har svårt att hänga med i
svängarna.
Depression är manins motpol. Bipolär depression är svår att skilja
från vanlig depression, men kännetecknas av extrem passivitet och
trötthet. Man känner sig nedstämd, sorgsen, håglös och värdelös. Främst
gäller det att finna en balans mellan vila och aktivitet på en given
stressnivå i vardagen för att hantera sjukdomen.
Depressionens vanligaste symtom är nedstämdhet, sömnstörningar och
ångest. Försämrat minne och koncentrationssvårigheter är andra följder.
Sjukdomen kan även ta sig fysiska uttryck som aptitlöshet, muntorrhet,
andnöd, hjärtklappning och muskelvärk. En depression kan bottna i flera
olika orsaker som sorg, familjeproblem, svåra upplevelser i det förflutna
och genetisk sårbarhet. Depression är den överlägset vanligaste orsaken
till självmord.
Missbruk är när en vana eller ett beteende antagit skadliga proportioner.
Det kan handla om missbruk av såväl alkohol och droger som om mat,
sex och spel. En stor del av den fysiska och psykiska ohälsan och
kriminaliteten som finns i samhället har sin grund i alkohol- och
drogmissbruk. Biologi, arv, miljö och tillgången på alkohol och droger är
vanliga förklaringar till missbruk.
Personlighetsstörning är när en individs tanke- och beteendemönster är så
avvikande att det innebär svåra sociala konsekvenser och lidande både
för personen själv och för omgivningen. De mest kända är borderline,
eller emotionellt instabil personlighetsstörning, då personen har svårt att
hantera känslor och mellanmänskliga relationer. Självskadebeteende och
självmordshandlingar är vanliga symtom. Antisocial personlighetsstörning, populärt kallat psykopati, är då personen har en svag moralisk
utveckling och saknar respekt för sociala normer och andra människors
rättigheter. Personlighetsstörningar kan ha både biologiska och sociala
orsaker, som en dysfunktionell uppväxtmiljö.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en ångestsjukdom som kan kopplas
till ett extremt psykiskt trauma. Den sjuke återupplever det traumatiska i
form av återkommande och påträngande minnesbilder. Exempel på
sådana tilldragelser är misshandel, sexuella övergrepp, olyckor, en svår
operation, förlossning, tortyr eller naturkatastrofer. Oftast visar sig
symtomen några veckor efter händelsen, men det kan även dröja flera år.
20
Det kan leda till social isolering, en överdriven vaksamhet, omotiverade
vredesutbrott, sömnproblem, koncentrationssvårigheter och minnesluckor.
Psykos är en allvarlig sjukdom där den sjuke upplever sig själv och
omgivningen som förändrad och overklig. Vanliga symtom är
vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Kognitiva
störningar, som koncentrationssvårigheter, kan också förekomma. De
första tecknen på en psykos kan vara att personen drar sig tillbaka,
isolerar sig, vänder på dygnet, får svårt att sköta skolan eller arbetet, blir
apatisk och känner ingen glädje i något. Det finns inga enkla förklaringar
till psykos, men sannolikt rör det sig om ett samspel mellan ärftlig
sårbarhet, miljö och olika händelser i livet.
Schizofreni är en psykossjukdom. Att vara psykotisk har liknats vid att
drömma i vaket tillstånd. Verklighetsuppfattningen är förvrängd. Vanliga
symtom är hörselhallucinationer – röster och ljud inne i huvudet – och
vanföreställningar som att vara bevakad eller förföljd. Andra effekter av
sjukdomen kan vara störningar i tankar och känsloliv, minnes- och
koncentrationssvårigheter och initiativlöshet. Många personer med
schizofreni upplever även ångest, depression och socialt utanförskap.
Många med sjukdomen återhämtar sig helt eller delvis till ett fungerande
liv.
Självskadebeteende innebär att den sjuke skadar sin kropp genom att skära,
rispa, klippa eller sticka sig, slå huvudet i väggen eller någon annan
destruktiv handling. Avsikten är sällan att få uppmärksamhet eller
skrämmas. Istället är det ett sätt att hantera övermäktiga ångestkänslor
som lindras tillfälligt vid kroppslig smärta. Personer med självskadebeteende har ofta även andra psykiska besvär som depression, ätstörning,
social fobi och panikångest.
Tourettes syndrom (TS) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som
kännetecknas av ofrivilliga muskelrörelser och läten som kallas tics. Det
kan vara blinkningar, grimaser, axelryckningar, harklingar, jämmer eller
upprepningar av ord och ljud. Personer med TS har ofta även andra
neuropsykiatriska diagnoser med svårigheter som dyslexi, inlärningsproblem, tvångstankar, depression eller ångest. TS är sannolikt till viss
del ärftlig.
Tvångssyndrom även kallat OCD (Obessive Compulsive Disorder), yttrar
sig i återkommande och ihållande tvångstankar och tvångshandlingar.
Livet fylls av synliga och mentala ritualer, som tar mycket tid och kraft i
21
anspråk. Tvångssyndrom är ett mycket plågsamt tillstånd för både
individen och omgivningen.
Utmattningssyndrom (utbrändhet) brukar kallas att ”gå in i väggen”.
Kroppen slutar fungera. Orsaken är i regel en långvarig obalans mellan
stress och återhämtning i arbetsliv och privatliv. Symtomen är både
fysiska och psykiska. De fysiska kan vara extrem trötthet,
sömnsvårigheter, ökad infektions- och smärtkänslighet, muskel- och
magproblem, yrsel och hjärtklappning. De psykiska kan vara
minnesstörningar, låg stresstolerans, svåra koncentrationsproblem,
oförmåga att tänka klart, överkänslighet för ljud, ljus och lukter och
tunnelseende. I de flesta fall tillkommer även depression, ångest och
självmordstankar.
Ångestsjukdomar, ångest är egentligen en inbyggd larmsignal vid hotande
fara. Alltså något i grunden positivt som vi alla upplever ibland. Vid
generaliserat ångestsyndrom är ångesten mer eller mindre konstant. Den
kastar skugga över arbete, familjeliv och sociala relationer. Personen är
ängslig för stort som smått, osäker, okoncentrerad, rastlös, pessimistisk,
spänd, stresskänslig och lättretlig. Till sjukdomsbilden även kroppsliga
besvär som huvudvärk och mag- och tarmproblem. Paniksyndrom yttrar
sig i plötsliga attacker av intensiv rädsla och obehag. Den sjuke kan få
hjärtklappning, andningssvårigheter, darrningar och yrsel.
Ätstörningar innebär allvarliga problem med vad och hur man äter. De
mest kända ätstörningarna är anorexia nervosa (att dra ner rejält på
matintaget), och bulimi nervosa (hetsätning kombinerat med olika sätt att
göra sig av med maten t.ex. kräkningar). Personer med ätstörningar har
ofta också andra psykiska problem. Det är vanligt med depression,
ångest och tvång. Ofta medför ätstörningarna social isolering. En
obehandlad ätstörning kan vara livshotande rent fysiskt. Den utlösande
faktorn är oftast någon form av stress i kombination med bantning
(Hjärnkolls hemsida).
Äldres psykiska ohälsa
Personal möter många äldre i vården som har psykisk ohälsa. Det kan
finnas många anledningar till måendet, som vi personal bör beakta inför
vårt bemötande. De äldre har en levnadsberättelse som är viktig att få ta
del av och utgå ifrån vid vårdandet.
22
Att drabbas i samband med åldrandet
Det kan finnas flera orsaker till varför man som äldre drabbas av psykisk
ohälsa. De tre huvudsakliga orsakerna är biologiska, sociala och
psykologiska. Biologiska orsaker kan vara att förändringar i hjärnan ökar
risken för att drabbas av en depression. Även vanliga kroppssjukdomar
såsom hjärt- och kärlsjukdom och stroke ökar risken för depression.
Sociala orsaker kan vara att man som pensionär genomgår en rollförlust,
vilket kan vara mycket smärtsamt och oroande. Det kan vara svårt att
hitta en ny roll och tillvaro. De psykologiska orsakerna kan vara att även om
man inte ens som ”äldre” tänker på döden varje dag vet man att tiden
framför sig är kortare än tiden som man har bakom sig. Närstående och
vänner förloras i allt högre takt och man kan lämnas ensam när partner
avlider. Det kan innebära en allvarlig risk för psykisk ohälsa.
Att ha levt sedan unga år med psykisk ohälsa
För många med psykisk ohälsa har sjukdomen inneburit svåra psykiska
funktionsnedsättningar som påverkar det dagliga livet. Flertalet kan ha
lång erfarenhet av institutionsvård på mentalsjukhus, långt från vad som
skulle kallas hemliknande förhållanden. För många med psykisk
funktionsnedsättning har livet vare sig inneburit familjebildning eller
arbete. Detta leder också till sämre ekonomisk situation. Det är inte
heller ovanligt med nedsatt kroppslig hälsa på grund av såväl sjukdom,
livsstil som läkemedelsbehandling.
Att drabbas av psykisk ohälsa och demenssjukdom
En del som drabbas av demenssjukdom kan också få besvärliga tillstånd
eller symtom som påverkar beteendet. Beteendemässiga och psykiska
symtom vid demens (BPSD) kan yttra sig i aggressivitet,
vandringsbeteende och stark oro. Depression är inte ovanligt i
kombination med demenssjukdom, men kan vara svår att upptäcka och
därför bli obehandlad. Det förekommer även hallucinationer,
vanföreställningar, ångest och oro.
Att ha upplevt trauma och åldras
Vi bär med oss vår historia och våra erfarenheter genom livet. Tidigare
erfarenheter och händelser är en del av livet som vi ständigt bearbetar
och förhåller oss till. Men det finns händelser som sätter djupare spår
och som på olika sätt i samband med åldrandet kan ge ökad risk för
psykisk ohälsa. I en vårdsituation och i samband med åldrandet, som i sig
är belastande, väcks känslor av utsatthet. En ”tidskomprimering” kan
aktiveras i en vårdsituation så att tidigare erfarenheter eller situationer
23
smälter samman med en vårdhandling. Kanske har man inte fått eller
kunnat prata om sina upplevelser. Andra har inte orkat eller haft tillfälle
att berätta. Så kommer pensioneringen, då det finns tidsmässigt utrymme
att reflektera över det gångna livet. Då kan tidigare trauma återaktiveras
och komma till uttryck som ångest, depression eller kroppslig smärta
(Rolfner Suvanto 2012).
24
Slutdiskussion
Slutdiskussionen har jag skrivit med hänvisning till sökresultat från tiden
som FoU-trainee och arbetserfarenheter vid möte med brukare som
berättat ur sina livserfarenheter. Jag har också använt mig av min
utbildning på yrkeshögskolan, där jag tagit del av föreläsningar samt haft
diskussioner och erfarenhetsutbyte med lärare och andra deltagare.
Psykisk hälsa
Vår psykiska hälsa påverkar hela vårt liv och den är vår resurs i livet. Den
psykiska hälsan kan ses som en egen helhet och som en grundsten i livet
som möjliggör livsglädje, ger hopp och ork i vardagen och gör det lättare
att handskas med och klara av motgångar. Psykisk hälsa gör det möjligt
för oss att utnyttja och stärka vår funktionsförmåga. Den påverkar
välbefinnandet i arbetslivet och relationer, men den har även ett
egenvärde, en personlig känsla och upplevelse av välbefinnande. Psykisk
hälsa har stor betydelse för individernas, samfundens och hela nationens
sociala, mänskliga och ekonomiska kapital.
Ärftlig sårbarhet, social utsatthet, en osund livsstil med droger eller
alkohol, den teknologiska utvecklingen och existentiell vilsenhet är
faktorer som kan påverka den psykiska folkhälsan. Ingen har dock några
absoluta garantier för att gå fri från psykisk ohälsa. Alla kan komma i den
situationen oavsett kön, ålder, intelligens, social ställning och materiella
tillgångar.
Den stora bromsklossen är i regel skuld och skam över situationen
vid psykisk ohälsa. Man känner sig som en förlorare. Istället för att söka
hjälp som vid till exempel depression och ångest, försöker man dölja sin
situation och sätta upp en fasad gentemot omvärlden. Den hållningen
kan på sikt bli förödande. En person med depressionssjukdom löper 30
gånger så hög risk att begå självmord än normalbefolkningen.
Sammanfattningsvis är personer med psykisk ohälsa eller psykisk
funktionsnedsättning varken mer eller mindre intelligenta eller begåvade
än befolkningen i övrigt. Med den utgångspunkten i vårt bemötande
undviker du och jag att försvåra återhämtning och rehabilitering för de
berörda.
Det finns så många myter i vårt samhälle som handlar om psykisk
ohälsa. Jag tror att det mesta beror på okunskap och rädsla. Alla har vi
var och en varsin fördomsryggsäck och vi behöver vara mer öppna i våra
attityder.
25
Återhämtning
Återhämtning är en djupt personlig och unik förändringsprocess. Det
kan innebära att man förändrar sina attityder, värderingar, känslor,
målsättningar, färdigheter och roller. Målsättningen är att kunna leva ett
tillfredsställande och hoppfullt liv där man bidrar, även inom ramen för
de begränsningar sjukdomen orsakar. Det innebär att skapa en ny
mening med livet i takt med att man växer förbi de katastrofala effekter
som sjukdomen kan ha orsakat.
Återhämtning ställer individens egna insatser i centrum. Ingen kan
återhämta någon annan. Men ingen verkar kunna återhämta sig, utan
andras hjälp. Att minska hoppet hos en person och denna persons
sociala nätverk är farligt. Hoppet är källan till den energi som krävs för
att ta upp kampen för ett bättre liv. Hoppet är också källan till det arbete
som brukaren, dennes sociala nätverk och personal inom psykiatrin och
socialtjänsten måste ta itu med.
Återhämtning handlar om makt. Om att återerövra makt över sitt
eget liv, i sina relationer till andra, över sina symtom, över den hjälp som
samhället erbjuder. Det handlar om att erfara, även i svåraste stunder, att
man kan påverka sitt liv. Så varför lyckas vissa återfå makten över sina liv
medan andra blir kvar i sjukdomens grepp år efter år? Ofta handlar det
om ett pärlband av olika strategier som brukarna utvecklar på egen hand
för att hantera just sin livssituation. Att bygga upp ett fungerande
vardagsliv tar tid.
Några förutsättningar för återhämtning är:
Personen med psykisk ohälsa måste själv vilja och orka
förändras. Sjukdomsinsikt behöver inte nödvändigtvis finnas från
början. Insikten kan komma efterhand som personen börjar
erövra sitt ”nya” liv.
För en del är medicin en förutsättning med rätt kemiskt preparat,
rätt dos och att den ges på rätt sätt. Men det finns också de som
återhämtar sig utan medicin.
Det kan vara en bra start om vissa materiella förutsättningar
finns, såsom en bostad, där man känner sig trygg.
En inkomst, bristen på pengar kan ses som ett väsentligt hinder
för återhämtning
Psykiatrin behöver erbjuda ett ”smörgåsbord” av olika
hjälpinsatser. Då ökar sannolikheten att de sjuka ska hitta något
som passar just dem, just då.
26
Här ges exempel på olika faktorer som kan underlätta återhämtning vid
psykisk ohälsa.
Uppfinningsrikedom med de personliga knepen att bemästra sina
symtom.
Stöd i att hitta sätt att tillgodogöra sina individuella behov av
sömn och kost.
Relationer till andra som avgörande för återhämtningsprocessen
(professionell person) och vänner.
Att träna upp den sociala kompetensen. Det är viktigt att det sker
i en miljö där personen vill vara. Det är lätt att förlora känslan för
vad som passar sig och inte, under isoleringen som ofta följer
med den psykiska ohälsan.
Socialt stöd möjliggör för individen att börja ta steg mot ökad
självständighet. Få hjälp med att knyta kontakter med
brukarföreningar och träffpunkter, efter det egna valet.
Möjlighet till arbete/sysselsättning är viktig för återhämtning.
Alla har behov av att bli bekräftade av omgivningen och hitta en
plats i tillvaron, annars är det lätt att hamna utanför.
Att få hjälp med vardagssysslor kan underlätta återhämtningen på
andra områden. Boendestöd kan vara aktuellt här.
Hjälpande resurser
Återhämtningsprocessen är individuell, det tar tid. Brukaren behöver
andras hjälp och resurser runt omkring sig. Det är viktigt att det finns ett
”smörgåsbord” av olika alternativ över tid och rum.
Personal
Önskvärda egenskaper hos personal som ska arbeta med människor med
psykisk ohälsa är att de har:
Kunskap, dvs. en gedigen utbildning och fortbildning i nya
metoder.
Emotionell mognad, dvs. att de har bearbetat egen problematik,
är lyhörda, har förmågan att kunna vara personliga men inte
privata samt tillgängliga men också gränssättande.
Självkritiskt tänkande, dvs. är öppna för att ifrågasätta sin egen
roll, verka för brukarmedverkan, är öppen för anhörigas
synpunkter och kan ta tillvara på brukarens kompetens.
27
Engagemang är inte någon egenskap hos en person, utan någonting som
uppstår i ett möte. Andra nyckelord för personal är flexibilitet, tillit,
helhetssyn, kompetens, kontinuitet och respekt.
Att se människan i helhetsperspektiv är ett nödvändigt tänk bland
professionella inom vården i psykiska och fysiska kontakten. Den ena
påverkar det andra i måendet.
Anhöriga
Det kan vara viktigt att anhöriga orkar stå kvar vid sidan om brukaren
under hela tiden och kan bidra vid återhämtning. Anhöriga kan bidra
med:
Levnadsberättelse.
Inge hopp.
Ge trygghet.
Ge samhörighet och stöd.
Att bara finnas där före, under och även efter återhämtningen.
Att ge bistånd och hjälp.
Social träning tillsammans.
Våga misslyckas, ge tid.
Kommun och landsting
Det behövs insatser från samhället för att lyckas med sin återhämtning;
God kommunikation mellan huvudmän i vården.
Behandling, case management.
Rehabilitering, fysisk hälsa.
Social träning med träffpunkter.
Grundläggande stöd och kamratstöd.
Stöd till anhöriga.
Motverka utanförskap.
”Smörgåsbord” av alternativa åtgärder.
Genom förebyggande och tidiga insatser, bättre mediciner med färre
biverkningar i lägre doser, nya terapiformer, psykosociala arrangemang,
patient-, brukar- och anhöriginflytande, vårdplanering, samverkan mellan
huvudmän (landsting och kommun), kontinuitets- och helhetstänkande
har kvaliteten på vården och stödet för personer med psykisk ohälsa
förbättrats avsevärt.
28
Öka kunskapen och förändra attityder
En nationell kampanj, Hjärnkoll, pågår i Sverige under 2010 – 2014.
Kampanjen är riktad till allmänheten och handlar om kunskap och
attityder till psykisk ohälsa. Målet för arbetet med Hjärnkoll är att öka
allmänhetens kunskaper och påverka negativa attityder till psykisk
sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Många i Sverige lever med
psykisk ohälsa, antingen egen eller som närstående. Omkring 5-10
procent av befolkningen lider av tillstånd som kräver psykiatrisk
behandling. De vanligaste tillstånden är olika typer av depression och
ångest, schizofreni, andra psykoser och missbruk (Socialdepartementet
2012).
Psykisk sjukdom är fortfarande fylld av skam. Tre av fyra personer
med psykisk ohälsa hemlighåller sin psykiska hälsa för sin omgivning och
nästan varannan upplever att andra människor någon gång har undvikit
eller tagit avstånd från dem när de berättat om sin psykiska ohälsa. En
intervjuundersökning i Skåne visar att ett område där man främst
uttrycker att man hindrat sig själv (självstigma) är att man hemlighåller
sina psykiska problem för omgivningen, där 42,4% rapporterar att man i
stor utsträckning gjort detta (CEPI 2012). Självstigmatisering är ett
utbrett fenomen, framförallt genom att man hemlighåller sin psykiska
ohälsa för omgivningen, men även när det gäller att inleda en nära
relation, söka arbete eller utbildning. Områden som den egna familjen,
vänner, att omgivningen undvikit eller tagit avstånd och diskriminering i
samband med kontakter med den somatiska vården är områden där man
upplever mest omfattande diskriminering.
Trots att psykisk ohälsa är så vanligt är negativa attityder och
diskriminering omfattande. Det påverkar i stort sett livets alla områden
som vård, arbete och socialt liv. Vi bär alla ett ansvar för att göra något
åt det, första steget är att bryta tystnaden och börja prata om det. Du
behöver inte vara expert på psykisk ohälsa för att göra skillnad. Med små
enkla medel kan du öka kunskapen hos dig själv och din omgivning. Var
en bra vän och medmänniska, sprid kunskap och stöd kampanjen
Hjärnkoll. Ju fler som vågar prata om psykisk ohälsa, desto större blir
öppenheten. Och öppenheten är en bra medicin mot fördomar. Vi bär
alla på våra fördomsryggsäckar, man blir det omgivningen tänker och
säger.
Jag tror att rädslan för psykisk ohälsa bottnar i att tillstånden och
sjukdomarna är så abstrakta och svåra att förstå. Att det handlar om
något som rör sig inne i hjärnan på människan, och som inte alltid syns.
Rädslan är farlig. Den begränsar oss som människor. Vi måste våga prata
mer mänskliga beteenden och öppna dörrarna till vårt inre, till det som
gör oss till människor. Jag efterlyser mer mänsklighet i samhällsstrukturen och mer förståelse för att alla inte är perfekta, eller vill vara
perfekta.
29
Tack
För den här tiden på FoU i Malmö, som varit lärorik och spännande. Jag
har fått nya kunskaper som ger många funderingar och tankar. Och
känner mig inspirerad att arbeta vidare i detta ämne.
Jag vill avsluta med att tacka alla personer runt omkring mig, som
gjort det möjligt att skriva denna uppsats. Min chef Birthe Rönningborn i
Oxie hemtjänst, som gav mig möjlighet att delta som FoU-trainee. Min
handledare Jenny Ekblad på FoU Malmö, som gav mig stöd och tro på
min kunskap. Och även tack till övrig personal på FoU, då jag alltid känt
mig välkommen varje tisdag. Ett särskilt tack vill jag rikta till min tidigare
lärare Pamela Anreassen på yrkeshögskolan Consensum i Lund. Hon tog
sig tid och läste min uppsats, och gav kommentarer som hjälpte mig
vidare i skrivandet.
Jag hoppas min uppsats kan väcka tankar och funderingar hos
läsarna, och bidra till fortsatt arbete tillsammans med våra brukare. Jag
vill avsluta med ett ordspråk som förmedlar ett budskap;
”Sinnen är som fallskärmar!
De fungerar bara när de är öppna.”
Lotta
30
Litteraturförteckning
Anthony W & Farkas, M. (2012). The essential guide to psychiatric
rehabilitation practice. Boston University.
Denhov A. 2007. Hjälpande relationer. Psykiatri södra Stockholm, FoUenheten.
Denhov A. 2003. Faktorer som främjar återhämtning. Psykiatri södra
Stockholm, FoU-enheten.
Denhov A. 2000. Personalens bidrag till återhämtning. Psykiatri södra
Stockholm, FoU-enheten.
Engman T. På väg mot återhämtning – studiematerial.
FoU Västernorrland. 2011. Psykisk ohälsa och funktionshinder – från
delaktighet till delaktighet.
Rolfner Suvanto S. 2012. Mellan äldreomsorg och psykiatri. Gothia
förlag.
Skärsäter I. 2010. Omvårdnad vid psykisk ohälsa. Studentlitteratur.
Socialdepartementet. 2012. PRIO psykisk ohälsa.
Topor, A. 2004. Vad hjälper? Natur och Kultur.
Topor A, Sundström K. 2007. Återhämtning - en introduktion. Psykiatri
södra Stockholm, FoU-enheten.
Elektroniska resurser
Återhämtning en serie i SvD Nyheter – 2/9-3/10 2002 uppdat. 2007
Följande hemsidor har använts:
www.hjärnkoll.se /hämtad 250912
www.RSMH.se /hämtad 031212
www.folkbildning.net/sjukvårdstolkning hämtad 050313
31
Övriga källor
CEPI. 2012. Diskriminering av personer med psykisk ohälsa - en
intervjuundersökning i Skåne.
Socialdepartementet. 2012. PRIO psykisk ohälsa - plan för riktade
insatser inom området psykisk ohälsa 2012-2016.
Konferens Framtidens psykvård av CKU. 2003. Ny forskning om
faktorer som främjar återhämtning från svåra psykiska störningar.
Egna anteckningar från studierna på Yrkeshögskolan 2010-2012.
32
Bilaga 1
PRIO psykisk ohälsa – plan för riktade insatser inom området psykisk
ohälsa 2012-2016 från Socialdepartementet.
Jag har gjort en sammanställning av aktuell information, som visar att
arbete pågår för att förbättra den psykiska hälsan i samhället.
Inledning
Personer med psykisk ohälsa ska ha samma tillgång till en jämlik,
kunskapsbaserad, säker och tillgänglig vård och omsorg av god kvalitet
som personer med somatisk ohälsa. Personer med psykisk ohälsa ska
givetvis inkluderas i alla generella åtgärder som genomförs inom
välfärdsområdet. Regeringen anser dock att deras situation behöver
uppmärksammas särskilt och har därför valt att prioritera insatser som
syftar till att förebygga psykisk ohälsa och att förbättra vård och omsorg
för personer med psykisk ohälsa. För att åstadkomma en förbättrad
livssituation för personer med psykisk ohälsa krävs handlingskraft,
mobilisering och initiativförmåga hos alla inblandade aktörer, dvs.
regering, myndigheter, landsting och kommuner samt det civila
samhället.
Nulägesbeskrivning
Många i Sverige lever med psykisk ohälsa, antingen egen eller som
närstående. Omkring 5-10 procent av befolkningen lider av tillstånd som
kräver psykiatrisk behandling. De vanligaste tillstånden är olika typer av
depression och ångest, schizofreni, psykoser och missbruk. För vissa
personer är den psykiska ohälsan långvarig eller livslång och det kan
innebära väsentliga svårigheter att klara den dagliga livsföringen. I sådana
fall finns det ofta behov av samordnade insatser för att förbättra hälsan
och underlätta en meningsfull vardag. Både den landstingsdrivna
psykiatrin och kommunerna har svårigheter att erbjuda befolkningen den
vård och omsorg som motsvarar behovet.
Personer med omfattande eller komplicerad psykiatrisk problematik
har en sämre fysisk hälsa, kortare medellivslängd, sämre ekonomi, lägre
sysselsättningsgrad och sämre upplevd livskvalitet jämfört med
befolkningen som helhet, men även jämfört med grupper med kroppslig
sjukdom eller funktionsnedsättning. Personer med psykisk ohälsa har
sämre förutsättningar än andra att få en tillräckligt god somatisk vård.
Detta visar på behovet av förstärkt samarbete mellan somatisk och
psykiatrisk vård samt att den psykiatriska vården behöver integreras
bättre i landstingens ordinarie verksamhet.
33
Idag är det vanligt att personer med psykisk ohälsa stigmatiseras. De
möts av en attityd som uppfattas som nedlåtande, ifrågasättande och
ibland rent av kränkande. Exempelvis är det vanligt att personer som har
haft kontakt med den psykiatriska vården upplever sig diskriminerade på
olika sätt på grund av sin psykiska hälsa. Fördomar och stigmatisering
innebär dessutom påtagliga svårigheter för personer med omfattande
eller komplicerad psykiatrisk problematik att vara delaktiga i samhället,
till exempel i arbetslivet. Livssituationen för personer med omfattande
eller komplicerad psykiatrisk problematik och för deras närstående
behöver förbättras högst väsentligt. Många personer med psykisk ohälsa
har samtidigt även en missbruksproblematik. Det är därför nödvändigt
med en helhetssyn.
En del personer med psykisk funktionsnedsättning saknar ett
anpassat boende med adekvat stöd och möjligheter till arbetslivsinriktad
rehabilitering. Boendestöd är viktigt bland annat för att personer med
psykisk funktionsnedsättning ska ges möjlighet att stärka sin förmåga att
klara vardagen i bostaden och ute i samhället. Det har även visat sig att
personer med psykisk funktionsnedsättning har sämre tillgång till insatser
inom socialförsäkringssystemet, rehabiliteringsstöd och arbetsmarknadsstöd än andra funktionsnedsatta grupper. En individuellt anpassad och
meningsfull sysselsättning har stor betydelse för rehabilitering,
återhämtning och social normalisering. Att ha ett arbete är viktigt för att
klara sin dagliga försörjning, men det handlar lika mycket om livskvalitet,
om jämlikhet i levnadsvillkoren, om självbestämmande och möjlighet att
känna sig behövd och delaktig i samhället. Om fler personer med
omfattande eller komplicerad psykiatrisk problematik kan komma ut i
arbetslivet motverkar detta aktivt ett utanförskap. Enligt socialtjänstlagen
ska kommunen medverka till att den enskilde med psykisk
funktionsnedsättning får en meningsfull sysselsättning.
Den samlade psykiatrisatsningen 2007-2011
Regeringen har avsatt pengar för åtgärder som syftar till att försöka
påverka arbetssätt, strukturer och samverkansformer, till att föra ut
forskning och den senaste kunskapen i verksamheterna och utifrån ett
långsiktigt perspektiv åstadkomma konkreta och varaktiga förbättringar
för personer med psykisk ohälsa. Satsningen 2007-2011 har haft
betydelse för stora delar av vård och omsorg av personer med psykisk
ohälsa. Förutom att tillgängligheten har ökat så har insatserna även
skapat förbättrade förutsättningar för kommuner och landsting att ge en
bättre vård och omsorg.
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) har i
uppdrag att i nära samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk hälsa
(NSPH) utforma och driva ett riksomfattande program för att öka
kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk ohälsa.
34
Projektet har fått namnet Hjärnkoll. Utvärdering av projektet har visat
att kampanjen har haft ett positivt inflytande på allmänhetens attityder.
Ansvarsfördelning mellan berörda aktörer
För att åstadkomma förändringar för personer med psykisk ohälsa krävs
det att alla inblandade aktörer är delaktiga, har gemensamma mål och
strävar åt samma håll samt tar ansvar för sin del av systemet.
Statens roll är att sätta ramarna för verksamhet i landstingen och
kommunerna genom att utöva tillsyn och följa upp verksamheten. Staten
ansvarar även för att forskning, kunskapsutveckling och
kunskapsspridning stimuleras inom området.
Socialstyrelsen ger ut riktlinjer för vård och behandling samt utövar tillsyn,
följer upp och utvärderar reformer, lagstiftning och verksamheter som
kommuner och landsting bedriver.
Handisam, myndigheten för handikappolitisk samordning har i uppdrag
att samordna och följa upp arbetet inom funktionshinderspolitiken.
Statens folkhälsoinstitut har i uppdrag att vara ett kunskapscentrum för
metoder och strategier, ansvara för nationell uppföljning och utvärdering
av såväl folkhälsans utveckling som av insatser inom folkhälsoområdet
samt ansvar för tillsyn.
Landstingen ska erbjuda god och behovsanpassad hälso- och sjukvård till
personer som har en psykisk sjukdom och är bosatta inom landstinget.
Vården ska vara av hög kvalitet, baseras på bästa tillgängliga kunskap och
ha hög tillgänglighet.
Kommunerna ansvarar för att personer med psykisk funktionsnedsättning
får det stöd och den hjälp de behöver. Det innebär att kommunerna ska
verka för att människor som på grund av sin funktionsnedsättning möter
betydande svårigheter i sitt dagliga liv får möjlighet att delta i samhällets
gemenskap, ha en sysselsättning och att de får leva som andra.
Socialtjänsten i kommunerna ska bl.a. medverka till att den enskilde får
en meningsfull sysselsättning och får ett boende som är anpassat efter
dennes behov av särskilt stöd.
Näringslivet har en viktig uppgift när det gäller att förbättra
förutsättningarna för att personer med psykisk ohälsa ska komma in på
arbetsmarknaden och kunna behålla ett arbete. Det är av stor betydelse
35
att personer med psykisk ohälsa får tillgång till en meningsfull
sysselsättning eller arbete.
Det civila samhället har en central roll när det gäller att göra människor
delaktiga i samhället utifrån den enskildes engagemang och vilja att
påverka den egna livssituationen eller samhället i stort. Patient-, brukaroch anhörigorganisationer är betydelsefulla aktörer i arbetet med att
utveckla vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa.
Mål 2012-2016
Samhällets grundvärderingar om alla människors lika värde, att alla ska
ha möjlighet att vara delaktiga och att alla ska kunna leva ett värdigt liv
ska gälla även för personer med psykisk ohälsa. Regeringens satsning på
området, PRIO psykisk ohälsa, ska således utgå från följande
övergripande mål:
En jämlik, kunskapsbaserad, säker och tillgänglig vård och
omsorg av god kvalitet.
Tillgång till arbete och anpassad sysselsättning.
Möjlighet till delaktighet och inflytande.
Insatser 2012-2016
Ambitionen med handlingsplanen är att skapa förutsättningar för
långsiktig kraftsamling hos huvudmännen samt andra berörda aktörer för
att förebygga psykisk ohälsa och att utveckla vård och omsorg till
personer med psykisk ohälsa. Syftet är delvis att minska de negativa
konsekvenserna av den psykiska ohälsan så att dessa personer ska kunna
leva som andra och ha ett så bra liv som möjligt.
Regeringen anser att det finns anledning att understödja detta arbete
eftersom det finns stora behov av att utveckla kommuners och
landstings insatser till personer med psykisk ohälsa.
Behov av samverkan och samordning
Många personer i de båda prioriterade målgrupperna, dvs. barn och unga
samt personer med omfattande eller komplicerad psykiatrisk
problematik, behöver insatser från både hälso- och sjukvård och
socialtjänst. Och ofta även från andra myndigheter och aktörer, för att de
ska få den vård och det stöd de behöver. De har ofta långvariga behov
och stora svårigheter att själva ta de initiativ som kan behövas för att
samordna sin vård och omsorg. Då är samverkan och samordning
mellan huvudmän och myndigheter en förutsättning för ett lyckat
resultat. Enligt bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) och hälso-
36
och sjukvårdslagen (1982:763) ska kommuner och landsting ingå
överenskommelser om sitt samarbete när det gäller personer med
psykisk ohälsa. Det finns även bestämmelser i socialtjänstlagen och
hälso- sjukvårdslagen som reglerar att kommuner och landsting ska
upprätta en individuell plan när den enskilde behöver insatser både från
hälso- och sjukvården och socialtjänsten, för att den enskilde ska få sina
behov tillgodosedda. När det är möjligt ska planen upprättas tillsammans
med den enskilde. Närstående ska även ges möjlighet att delta vid
upprättande av planen om det är lämpligt och den enskilde inte motsäger
sig detta.
Det är landstingens och kommunernas ansvar, inte de enskilda
individernas, att hitta arbetsmodeller så att olika insatser kan ges i rätt tid
och rätt ordning utifrån en helhetssyn på individens behov och
förutsättningar och på så sätt förhindra att en individ faller mellan
stolarna.
Kunskapsstöd och kompetensutveckling
Samhällets insatser till personer med psykisk ohälsa behöver bli mer
kunskapsbaserade. För att patienter och brukare med psykisk ohälsa,
som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården och socialtjänsten, ska
bli väl bemötta och få vård och omsorg som de behöver är personalens
kompetens av stor vikt. Idag finns det ett stort fortbildningsbehov bland
personal som möter dessa personer. Behovet handlar dels om att höja
kunskapen om psykiska sjukdomstillstånd och om psykisk funktionsnedsättning, dels om att öka kunskaperna om hjälpmedel och den
utveckling som sker inom detta område. Men det handlar också om
rehabiliterings- och behandlingsmetoder som kan hjälpa människor till
ett bättre liv. Kunskapen om vad som erbjuds personer med psykisk
ohälsa och vilka effekter insatserna har för patienter och brukare är
viktig.
Bemötande, delaktighet och inflytande
All hälso- och sjukvård och socialtjänst kräver ett ständigt pågående
förbättringsarbete avseende kvalitet och effektivitet. En utgångspunkt
för att hitta mer effektiva arbetssätt och lösningar är att öka patienternas
och brukarnas delaktighet och inflytande i vård och omsorg, och i de fall
det är aktuellt öka medverkan av anhöriga och närstående.
Idag är det vanligt att personer med psykisk ohälsa stigmatiseras. De
möts av en attityd som uppfattas som nedlåtande, ifrågasättande och
ibland rent kränkande. Negativa attityder från andra och en negativ
självbild kan, ofta i kombination, bidra till personer med psykisk ohälsa
upplever sig ha små chanser till att utvecklas, känner sig ovälkomna och
37
inte blir delaktiga i samhället. Kunskapsspridning och förändring av
allmänhetens negativa attityder och beteenden är därför en viktig insats
för att personer med psykisk ohälsa ska kunna återhämta sig och hitta
strategier för att kunna hantera sitt liv.
Personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga har viktiga
erfarenheter som måste tas på allvar och som kan användas för att
förbättra vård och omsorg. Anhöriga kan ge stöd till den närstående som
drabbats av psykisk ohälsa att klara sin vardag och att återhämta sig från
sin sjukdom och funktionsnedsättning. Anhöriga till dessa personer har
ett stort behov av stöd. Ett stärkt patient- brukar- och anhöriginflytande
är också en antistigmatiseringsåtgärd. Regeringens insatser på det här
området syftar till att ge inspiration och stöd till lokala och regionala
initiativ för ökad delaktighet för personer med psykisk ohälsa samt att
minska stigmatiseringen av dessa personer.
Insatser
Två exempel på insatser är attityduppdraget och nationella hjälplinjen.
Attityduppdraget innebär att myndigheten för handikappolitisk
samordning (Handisam) tillsammans med Nationell Samverkan för
Psykisk Hälsa (NSPH) utformar och driver ett riksomfattande program
för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med
psykisk ohälsa. Projektet har fått namnet Hjärnkoll. Nationella
hjälplinjen erbjuder råd och krisstöd på telefon och via en anonym
kommunikationstjänst på webben till personer i akut psykisk kris eller
andra svåra livssituationer och till deras närstående.
38
STADSKONTORET
FoU Malmö
205 80 Malmö
Telefon 040-34 10 00
www.malmo.se/fou
