Karlstads universitet
Avdelningen för nationalekonomi
2013-05-30
Utveckling och ekonomisk tillväxt
i Filippinerna
UPPSATS
Nathalie Pavlovic 19921123-3268
Desiré Degeryd 19860604-6244
Lovisa Gunnarsson 19920816-4344
NEGA07
VT 13
Innehållsförteckning
1.
Inledning ......................................................................................................................................... 3
1.1
Introduktion ............................................................................................................................ 3
1.2
Syfte ......................................................................................................................................... 3
1.3
Metod ...................................................................................................................................... 4
1.4
Disposition ............................................................................................................................... 4
2.
3.
Filippinerna ...................................................................................................................................... 4
2.
Om landet ................................................................................................................................ 4
2.2
Historik .................................................................................................................................... 4
2.3
Korruption och politiska oroligheter ....................................................................................... 7
2.4
Inkomstfördelning ................................................................................................................... 8
2.
Handel med omvärlden ......................................................................................................... 10
Slutsats .......................................................................................................................................... 12
Källförteckning....................................................................................................................................... 15
2
1. Inledning
1.1 Introduktion
Filippinernas historia har präglats av konflikter. Landet var en spansk koloni fram till slutet av
1800-talet. Med stöd från USA startade man krig mot spanjorerna för att uppnå
självständighet, vilket blev en långdragen process. Självständigheten kom först 1946, efter att
landets utsatts för ockupation av Japan under andra världskriget. Sedan dess har landet
präglats av politiska oroligheter och en samhällsapparat som genomsyrats av korruption.
Maktfördelningen i landet har sedan spanjorernas intrång på 1500-talet varit ojämn och ett
fåtal rika eliter inom landet besitter all makt. (www.landguiden.se/filippinierna) Detta kan
också knytas till den mycket ojämna inkomstfördelningen, som bitit sig fast under historiens
gång. Filippinernas gini-koefficient har varit relativt stabil sedan 80-talet, på en nivå mellan
ungefär 0,44 och 0,48. Filippinerna är inget uppenbart fattigt land, men ändå lever nästan en
tredjedel av befolkningen under fattigdomsstrecket, vilket kan tros bero på den ojämna
inkomstfördelningen. (http://www.focusonpoverty.org/poverty-in-the-philippines-incomeinequality/)
På grund av att Filippinerna länge varit en koloni under andra nationers styre har landet gått
miste om utvecklingsmöjligheter. Den inhemska marknaden har till stora delar fått betala med
utebliven expansion och utveckling, detta på grund av dålig uppbyggnad av politiska och
ekonomiska institutioner. Landets förutsättningar för tillväxt har i och med detta varit
begränsade. (www.landguiden.se/filippinierna) Sedan självständigheten har dock situationen i
landet förbättrats och trots politiska oroligheter och korruption verkar nu landet gå mot bättre
tider med sin nya president Benigno S. Aquino, som övertog makten 2010. Under hans styre
har landet i större utsträckning börjat arbeta för ökad insyn, ansvarsskyldighet, det civila
samhällets deltagande och anti-korruption. Landet har också genomgått reformarbete för att
förbättra inkomstfördelningen och minska fattigdomen i landet. Förhoppningen är att minskad
korruption ska leda till ökad trovärdighet för den inhemska marknaden. Detta hoppas man ska
leda till ökade utländska investeringar, vilket ska gynna utvecklingen inom landet.
(http://www.worldbank.org/en/country/philippines/overview).
1.2
Syfte
Vi kommer i denna uppsats att titta närmare på Filippinernas ekonomi. Vi har tre
utgångspunkter som vi kommer att fokusera på; konflikt och korruption, ojämlikheter i
inkomstfördelning och landets handel med omvärlden. Syftet är att dra slutsatser om hur
3
landets historia inom dessa tre områden har format Filippinerna, samt hur den ekonomiska
tillväxten har påverkats och hur landets ekonomiska situation ser ut idag.
1.3
Metod
För att få fram underlag till detta har vi använt oss av studentlitteratur samt artiklar från olika
websidor.
1.4
Disposition
Denna uppsats är uppbyggd i tre delar med ett inledande kapitel som presenterar ämnet och
syftet med arbetet. Därefter följer en kort faktadel om landet i fråga, en del om landets
historiska bakgrund och sedan delas arbetet upp i de tre olika områden som presenterats som
utgångspunkter för arbetet. Uppsatsen avslutas sedan med vår egen sammanfattning, våra
slutsatser och analyser om landets ekonomiska situation och framtidsutsikter.
2. Filippinerna
2.1 Om landet
Filippinerna är ett land bestående av ungefär 7100 öar beläget i södra Asien, nära 900 av
öarna är bebodda. Filippinerna är ett av de mest befolkningstäta länderna i Sydostasien med
ca 94 miljoner människor, varav nästan en tredjedel är under 15 år. BNP/capita i landet
uppmäts till 2117 US dollar och 2010 var tillväxten 7%. Filippinerna är en republik som idag
styrs av Benigno Aquino, som är både stats-, regeringschef och överbefälhavare. Landet har
genom historien kännetecknats av få ideologiska olikheter, vilket har resulterat i att partiernas
politik inte är särskilt ideologiskt inriktade. Det primära och avgörande när nya ledare skall
väljas är istället ledarens personlighet. (http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Filippinerna)
2.2
Historik
Filippinerna invaderades på 1570-talet av spanjorer som koloniserade hela området och
erövrade landet. Filippinerna var en spansk koloni ända fram till slutet av 1800-talet.
Spanjorerna bidrog till att förändra tidigare jämna ägandeförhållanden, som innebar att jorden
delades relativt lika mellan invånarna. Detta lade grunden till de ojämna ägandeförhållandena
som råder i dagens filippinska samhälle och som innebär att den rikaste delen av befolkningen
4
äger den största andelen av marken. Den ojämna fördelningen av landet har haft en märkbar
negativ effekt på den nutida ekonomiska tillväxten (Bigsten, 2003, s108).
Kampen för självständighet har pågått sedan slutet av 1800-talet då Spanien och USA startade
krig mot varandra, detta på grund av amerikanernas intresse för ett flertal av spanjorernas
kolonier. Som ett resultat drogs Filippinerna in i oroligheterna i maktkampen mellan länderna.
USA hjälpte till att rusta upp rebellerna i Filippinerna för krig mot Spanien. Rebellernas mål
var frihet och självständighet.
Det var dock först efter krigets slut som Filippinerna släpptes fritt från det spanska styret.
Men självständighet var inget alternativ, landet hamnade istället under det amerikanska styret
på grund av att det inte ansågs vara moget för självstyre. Protester väcktes hos
lokalbefolkningen och självständighetsrörelser började florera runt om i landet. Dessa fick
dock inget större genomslag, då amerikanerna med brutala metoder, undanhöll protesterna.
Ur ett ekonomiskt perspektiv hämmade amerikanerna Filippinernas inhemska utveckling
genom att man gjorde landet till en stor amerikansk marknad. Detta innebar att amerikanska
varor fick införas tullfritt i landet, men importen av filippinska varor till USA begränsades.
Detta resulterade i att ingen betydande industri utvecklades under denna period, den enda
sektorn som expanderade var jordbrukssektorn, vilket var den sektor som landet blev allt mer
beroende av.
1934 slöts ett avtal med USA som innebar rätt till inre självstyre och ett löfte om
självständighet efter tio år om landet då visat sig moget. Löftet om självständighet inföll dock
aldrig, Filippinerna ockuperades istället 1941, under andra världskriget, av Japan.
Först 1946 befriades landet och kunde äntligen förklaras självständigt efter århundraden av
olika länders styre, vilket medfört stora skador för den inhemska utvecklingen. Filippinerna
har haft en problematisk ekonomisk utveckling på grund av landets historik. Dock tog landet,
under 60-talet stora ekonomiska kliv, likt Japan och andra asiatiska länder som under denna
tid utvecklades snabbt. Dock halkade Filippinerna efter och deras ekonomiska utveckling
stannade av. Den utbredda korruptionen och den oroliga politiska sfären är några av
anledningarna till detta.
Självständigheten innebar dock inte full frihet för Filippinerna att själva bygga upp sitt land,
avtal slöts med USA på flera olika plan, vilket resulterade i att länderna än idag har nära
ekonomiska och politiska band.
5
Avtalet innebar bland annat att militärbaser skulle stationeras ut i landet, att vapen endast fick
inhandlas från USA, att tullfrihet infördes ömsesidigt mellan länderna, och att hela
uppbyggnaden av landet skedde via starka influenser från USA. Demokratiska institutioner
byggdes upp med de amerikanska institutionerna som ledande förebild.
Hukgerillan, som spelat en stor roll i landets kamp för självständighet, hamnade efter 1946 i
en maktkamp med den nyvalda filippinska regeringen. Gerillan hade nu bytt fokus och gick
hårt mot den inhemska elit, som bestod av ett fåtal välbärgade personer. För att lugna
situationen förbjöd regeringen gerillan 1948, vilket resulterade i ett gerillakrig mot
regeringen. Inledningsvis var detta framgångsrikt, men regeringssidan kunde dock 1950
besegra gerillan med amerikansk hjälp. Sedan dessa oroligheter har den politiska sfären i
Filippinerna kännetecknats av både korruption och våld, vilket präglar landet än idag
Eftersom politiska ideologier har spelat en mindre roll i landet har politikernas egenintresse
utgjort stor del av den politiska sfären. Ett exempel på detta är när den dåvarande presidenten
Carozon Aquino 1986 utlovade en jordreform som innebar en rättvisare fördelning av jorden,
något som aldrig genomfördes. Detta på grund av att många politiker i beslutsfattandet själva
var jordägare, som skulle komma att påverkas negativt av en mer rättvis reform. Detta var
början på den korruption som idag genomsyrar samhället. (www.landguiden.se/filippinierna).
När det kommer till landets handel med omvärlden har kolonialmakterna även där utgjort en
viktig historisk del, framför allt USA. Marknaderna mellan USA och Filippinerna har varit
fria sedan självständigheten 1946.
Filippinerna var 1967 med och grundade Association of Southeast Asian Nations - ASEAN
tillsammans med Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand. Senare har även Burnei,
Kambodja, Laos, Burma och Vietnam tilldelats medlemskap. Samarbetet är ekonomiskt och
syftar till att etablera frihandel mellan medlemsländerna samt nedskärningar av tullbarriärer
länderna emellan. (http://www.globalis.se/Laender/Grupperingar-av-laender/ASEAN
Traditionellt sett har landet haft ett näst intill konstant handelsunderskott, dvs importen har
överstigit exporten. Samtidigt har Filippinerna ett betydande överskott i bytesbalansen, vilket
uppstått på grund av att flera miljoner filippiner lämnat landet för att söka arbetstillfällen
utomlands. Detta eftersom att landet präglats av en mycket hög arbetslöshet. Tack vare att
6
dessa personer skickar delar av sina inkomster tillbaka till släktingar i hemlandet uppstår ett
bytesbalansöverskott (www.landguiden.se/filippinierna).
2.3
Korruption och politiska oroligheter
Korruptionen och de politiska oroligheterna har präglat Filippinerna sedan självständigheten
och hämmat utvecklingen av den inhemska marknaden. Marknaden har kännetecknats av låg
trovärdighet, vilket avskräckt både inhemska och utländska investerare, som skulle kunna
bidra till en ökad tillväxt och förbättrad utveckling.
Korruptionen i landet kännetecknas av en kombination av misstro till de sociala och
institutionella faktorerna. En stor andel av de filippinska företagen anser att korruption är det
största hindret för affärer både inom och utanför landets gränser. Korruption påträffas oftast
när företagen integreras med offentliga tjänstemän. En vanlig företeelse är att företag ger
bidrag till politiska partier för att påverka beslutsfattarna till fördel för dem själva, vilket visar
att korruption även nått den privata sektorn.
Korruptionen florerar på alla nivåer i samhället, men allra mest bland de högt uppsatta
statstjänstemännen. Mutor är vanligt förekommande bland tjänstemän och beslutsfattare, det
är landets komplexa och ibland motstridiga regelverk som underlättar möjligheter till sådana
handlingar (http://www.business-anti-corruption.com/country-profiles/east-asia-thepacific/philippines/)
Enligt organisationen Transparency International, som arbetar med att mäta korruption bland
alla världens länder, låg Filippinerna 2012 på plats 105 av 174. Om man jämför denna
placering med undersökningen från 2008 då Filippinerna hamnade på plats 141 av 180, kan
man se att framsteg dock har gjorts inom landet de senaste åren. Men trots en förbättrad
placering är korruptionen fortfarande enormt problematisk och påtaglig
(http://archive.transparency.org/news_room/in_focus/2008/cpi2008/cpi_2008_table).
Dock är en genomgripande förändring av det filippinska samhället numera under process.
Förändringen berör flera olika plan och huvudsyftet är att skapa en god förvaltning utan
korruption, samtidigt som man lagt ett stort fokus på att få igång den ekonomiska tillväxten.
För att förbättra framtida utvecklingsmöjligheter har den nuvarande presidenten Benigno S
Aquion III infört planen “Good Governance and Anti-Corruption Cluster” (GGAC) för att nå
en förbättrad styrelseform, bekämpa korruptionen och bygga upp en god förvaltning. GGAC
7
är en delplan i Philippine Development Plan för 2011-2016, där de övergripande målen är just
en god samhällsstyrning och korruptionsbekämpning. Man vill även åstadkomma tillväxt,
vilket skulle kunna skapa sysselsättningsmöjligheter och möjliggöra bekämpning av
fattigdomen. Planen infördes 2011 och tanken är att effekterna skall vara påtagliga 2016. För
att nå det eftersträvande resultatet har tre breda, genomgripande strategier antagits. De handlar
dels om att uppnå hög och hållbar tillväxt som ger möjlighet till produktiva
sysselsättningsmöjligheter, men även om att öka tillgången på utvecklingsmöjligheter. Detta
ska uppnås genom förbättrad utbildning, infrastruktur och framförallt utveckling av starka
institutioner. Dessa ska kontrolleras av kompetenta ledare som ska verka till fördel för
konkurrensen inom landet. Strategin innefattar även etablering av ett socialt skyddsnät för att
förbättra situationen för de människor som inte har möjlighet att delta i den ekonomiska
tillväxtprocessen. Målen är breda och berör ett flertal av de problemområden som finns i
landet och som länge hämmat den ekonomiska tillväxten. Aquino har sedan sitt tillträde fört
en agenda för ökad insyn och ökad ansvarsskyldighet i den offentliga sektorn. Alla dessa
komponenter skall verka för anti-korruption, och GGAC planen specifikt för en god
förvaltning. Lyckas man uppnå målen i Philippine Development Plan kommer hela samhället
och dess befolkning gynnas.(http://www.business-anti-corruption.com/country-profiles/eastasia-the-pacific/philippines/) (http://devplan.neda.gov.ph/about-the-plan.php).
2.4
Inkomstfördelning
De orättvisa ägandeförhållandena som växte fram efter spanjorernas invadering
av Filippinerna har resulterat i ett ojämlikt samhälle. Den skeva fördelningen av samhällets
resurser har historiskt sett bitit sig fast och klassklyftorna och inkomstojämlikheter är
utbredda. (http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bangkok/Landfakta/OmFilippinerna/)
Filippinerna är inget uppenbart fattigt land, men trots detta lever nästan en tredjedel av
befolkningen under fattigdomsstrecket (Världsbankens definition som innebär att en person
lever på mindre än 1 dollar om dagen). Mest utbredd är fattigdomen på landsbygden. Allt fler
flyttar därför in till storstäderna men många tvingas ge upp drömmen om ett bättre liv i
storstaden och de tvingas istället att bo i slumområden med usla sanitära förhållanden.
(http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bangkok/Landfakta/Om-Filippinerna/)
8
Gini-koefficienten är det mått som visar hur fördelningen av disponibel inkomst ser ut i
länder. Detta är ett tal mellan 0 och 1, där 0 visar en helt jämn fördelning av disponibel
inkomst och 1 en maximalt ojämn fördelning. Filippinerna har här haft ett relativt högt tal
genom historien. Från 1985 till 2009 visar man en gini-koefficient i en intervall mellan 0,4466
och 0,4872 (den högsta gini-koefficienten som uppmättes år 1997). Gini-koefficienten var
som lägst år 1985 och 1988. I början av 90-talet hade gini-koefficienten ökat till 0,4680 för att
sedan 2000 uppnå sin högsta nivå på 0,4872. Den senaste mätningen gjordes(enligt denna
källa) 2009, då man uppmätte nästan exakt samma som i mätningen 1985.
(http://www.focusonpoverty.org/poverty-in-the-philippines-income-inequality/)
Gini-koefficienten har alltså inte upplevt några större förändringar, och så sent som 1994 var
ojämlikheterna så stora att de rikaste 20 procenten av befolkningen fick 52 procent av den
totala inkomsten i landet.
Inkomstojämlikheterna är större i Filippinerna än i dess grannländer, trots att man har upplevt
ekonomisk tillväxt, vilket generellt sett till slut brukar leda till att ojämlikheterna faller.
Fattigdomen i landet har bitit sig fast på ett annat sätt än i övriga ASEAN-länder. Man menar
att detta beror på att Filippinerna inte upplevt en lika stor ökning av den genomsnittliga
inkomsten som dess grannländer.
Den ekonomiska politiken kan vara en anledning till avsaknaden av inkomststegring. Landet
hade länge en importsubstitutionspolitik som gjorde att investeringarna koncentrerades till
tillverkningsindustrin, för att man ville minska exporten i jordbrukssektorn. Regleringen i
jordbrukssektorn var omfattande och drabbade de fattiga, som livnärde sig inom jordbruket,
vilket hämmade tillväxten.
Under de senaste åren har dock den tillväxthämmande politiken på många sätt övergetts och
man arbetar idag i högre grad med reformer som ska förbättra inkomstfördelningen och
minska fattigdomen. Dock kommer denna liberaliseringsprocess ta lång tid, eftersom den
tidigare ekonomiska politiken, med dess regleringar och ojämna inkomstfördelning skapade
en välbärgade eliten, som än idag är duktiga då det gäller att skydda sin maktposition i
samhället och snedvrida den politiska makten. Vilket kan konstateras då landets ginikoefficient har varit relativ stabil och inte upplevt några större minskningar.
Skattehöjningar har gjorts inom olika områden för att inleda omfördelningen av inkomster.
VAT-skatten, dvs den så kallade mervärdesskatten, som är en konsumtionsskatt, har införts på
flera varor som konsumeras till störst del av den rikaste inkomstgruppen i landet. Vilket kan
vara ett sätt att omfördela köpkraften i landet. Det är dock svårt att åstadkomma en riktig
9
omfördelning med hjälp av skatten och detta försök fick inget större genomslag. Det som
behövs är i högre grad statliga åtgärder som stimulerar efterfrågan hos de fattiga, genom
förändringar i statens budget.(http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/wp9820.pdf)
2.5 Handel med omvärlden
Filippinerna har sedan en lång tid tillbaka haft ett underskott i handelsbalansen, importen har
alltså utgjort en större del än exporten. Detta underskott växte sig allt större i och med att
exportinkomsterna föll 2003, samtidigt blev import av olja och livsmedel dyrare och man
importerade allt mer konsumtionsvaror. Vid sidan av detta har dock landet ett betydande
överskott i bytesbalansen, detta på grund av det stora antal filippiner som arbetar utomlands
och skickar pengar hem till sina familjer. Dessa summor uppmättes 2009 till över 17 miljarder
US dollar.
Jordbrukssektorn var länge den del som utgjorde stommen i Filippinernas ekonomi. Det är än
idag en betydande sektor i den mening att den sysselsätter större delen av befolkningen, dock
utgör tjänstesektorn och tillverkningsindustrin nu en större roll för ekonomin i stort. Nya
nischer har tillkommit tjänstesektorn i form av utländska IT-företag som flyttar kundsupport
och utveckling till landet. (www.landguiden.se/filippinerna) Detta gäller bland annat många
svenska företag som nu börjat etablera sig i landet, då främst inom den internetbaserade
tjänstesektorn, dock har även Swedish match och Tetra Pak sin produktion i Filippinerna.
Tjänstesektorn växer allt snabbare och Filippinerna utgör ca fem procent av den globala
marknaden för utlokalisering av arbetsintensiva tjänster. Detta område har börjat locka allt
fler utländska investeringar på grund av välutbildad personal, konkurrenskraftiga
lönekostnader och god infrastruktur. (http://www.swedenabroad.com/svSE/Ambassader/Bangkok/Landfakta/Om-Filippinerna/)
Filippinernas industri höll i mitten av 1960-talet jämna steg med Sydkoreas och Taiwans
utvecklingsnivå, dock halkade de snart efter vilket resulterade i att produktionen gick ner i
början på 1980-talet.
Med tiden har den filippinska exportindustrin återhämtat sig, den största exporten består idag
av industrivaror och utgör ca 85 procent av hela landets exportinkomster. De branscher som är
av störst betydelse är förädling av livsmedel och även tillverkning av elektriska och
elektroniska produkter, kemiska produkter, kläder och metallvaror. Dock är denna industri
10
beroende av konjunkturen i Japan och USA, detta på grund av att det är dessa två länder som
importerar mest. Inkomsterna från exporten blir inte särskilt stora eftersom elektriska och
elektroniska produkter ofta bara monteras i landet, delarna importeras från andra länder.
Jordbruket är, som nämndes tidigare, av mindre betydelse idag och utgör endast några procent
av landets exportinkomster. Det finns dock goda förutsättningar för odling i landet och man
exporterar framför allt kopra, kokosolja, bananer, ananas, mango och naturgummi.
I ett försök att utöka exportindustrin ytterligare har man infört skattefria zoner, dessa utgjorde
fyra femtedelar av landets exportinkomster år 2008. De företag som först etablerade sig i
zonerna var främst amerikanska och japanska företag, numera har dock investeringar från
andra asiatiska länder kommit att öka. I de olika zonerna sysselsätts över en miljon människor
som till större del arbetar inom legotillverkning av elektroniska komponenter och textilvaror.
Zonerna har resulterat i ökad sysselsättning, dock tillåts företagen att betala ut löner som
ligger under den lagstadgade minimilönen. (www.landguiden.se/filippinerna)
Filippinerna har sedan 1980-talet öppnat upp sin ekonomi allt mer för utländska marknader
och har etablerat ett nätverk av frihandelsavtal med ett antal olika länder. USA är den främsta
handelspartnern och är även landets största utländska investerare, direktinvesteringar från
USA uppmättes till 6 miljarder US dollar år 2009.
Under ledning av Aquino, planerar regeringen att öppna upp landet ytterligare för utländska
investeringar i industrierna, då inom affärsverksamhet, bearbetning, gruvdrift och turism.
(http://www.economywatch.com/world_economy/philippines/export-import.html)
Förutom USA är också Japan en mycket viktig handelspartner. Numera har landet även fått en
fungerande handel med Kina och andra asiatiska länder. Även medlemsländerna inom
samarbetsorganisationen Association of Southeast Asian Nations – ASEAN, utgör en viktig
roll för handeln. Filippinerna var 1967 med och grundade ASEAN tillsammans med
Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand. Senare har även Burnei, Kambodja, Laos,
Burma och Vietnam tilldelats medlemskap. Samarbetet är ekonomiskt och syftar till att
etablera frihandel mellan medlemsländerna samt nedskärningar av tullbarriärer länderna
emellan. Genom denna organisation har Filippinernas handel med omvärlden ökat.
(http://www.globalis.se/Laender/Grupperingar-av-laender/ASEAN).
Den 1 januari 2010 inleddes även ett nytt frihandelsavtal mellan Kina och medlemsländerna,
enligt detta avtal bestämdes att importavgifterna på 90 procent av handelsvarorna skulle tas
bort inom frihandelszonen. I och med det nya avtalet ökade handeln mellan länderna med 35
11
procent, Kina blev därmed landets tredje största handelspartner. Sett till befolkningen, är detta
det största frihandelsområdet i världen med sammanlagt 1,9 miljarder människor.
(www.landguiden.se/filippinerna)
Som medlem av ASEAN, var Filippinernas målsättning 2012, att ytterligare fördjupa den
ekonomiska integrationen mellan medlemsländerna. Samtidigt är undanröjelser av hinder för
att förbättra och underlätta handeln ett fortsatt mål. Både ensidigt via ASEAN och vid sidan
av, syftar numera den filippinska politiken till att underlätta förhandlingar av regionala
handelsavtal med fokus på framförallt Asien-Stillahavsområdet
(http://www.wto.org/english/tratop_e/tpr_e/tp361_e.htm).
Förutom de handelspartners som redan nämnts, fungerar numera även Europeiska unionen
som en viktig partner inom detta område, men utgör även en stor roll som biståndsgivare.
Filippinerna och EU förhandlar nu om ett nytt frihandelsavtal, man förhandlar även om ett
mer övergripande avtal som innebär ökat politiskt samarbete.
Under ledning av president Aquino har landet under senare tid visat på en allt bättre
ekonomisk utveckling, den nya regeringen har gjort många insatser med syfte att stärka
välfärden. (http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bangkok/Landfakta/OmFilippinerna/)
3. Slutsats
För att analysera tillväxtsituationen i Filippinerna är det viktigt att ta hänsyn till vissa faktorer
som medfört att landet har haft en långsammare tillväxt än andra asiatiska länder. En orsak
skulle kunna vara de bristfälliga politiska och ekonomiska institutionerna, vilka har
kännetecknats av korruption och osäkerhet sedan landets självständighet. Detta kan ha
kommit av den omfattande kolonialiseringen av landet, och det faktum att man blev
självständigt relativt sent. Kolonisatörerna satsade kanske inte på att bygga upp stabila,
långsiktiga och tillväxtfrämjande institutioner, vilket gjorde det svårt för landet att bygga upp
dessa på egen hand efter självständighetsförklaringen. Ett bevis på detta är det inhemska krig
som uppstod mellan regeringen och gerillan om makten efter självständigheten. Denna typ av
konflikter och oroligheter spelar självklart en stor roll i att hindra tillväxten.
12
Korruptionen i sig är ett mycket omfattande problem, då den har medfört en låg tilltro till den
filippinska marknaden, vilket historiskt sett har minskat investeringsviljan hos både inhemska
och utländska investerare. Dock kan man se att investeringsviljan har ökat på senare år, detta
tack vare att investerarna lockas av en välutbildad arbetskraft, konkurrenskraftiga
lönekostnader och god infrastruktur. Problemet med korruptionen kvarstår dock och det
kommer troligvis ta tid innan anti-korruptionsarbetet ger tydligt resultat, detta på grund av den
skeva maktfördelningen. Så länge en liten grupp välbärgade eliter har stor makt i
beslutsfattandet kommer troligvis tillväxten inte ta fart, då dessa handlar i egennytta och inte
för samhället och folkets bästa. Detta är hur historien sett ut under en lång tid och det kommer
troligvis krävas omfattande åtgärder från den nya presidenten Aquino III för att förändra
detta. Aquino har dock styrt landet åt rätt håll sedan sitt tillträde, och visat stor vilja att arbeta
anti-korruption och mot makroekonomisk stabilitet, så landet är säkerligen på väg mot bättre
tider, även om förändringen kommer att ta tid.
Inkomstfördelningen är också något som hämmar tillväxten, då den ger bäst utdelning till de
rikaste och lämnar en stor del av befolkningen i fattigdom. Äganderätten av mark har länge
varit till förmån för de rika, vilket tillsammans med regleringar av jordbrukssektorn och
importsubstitutionspolitiken har gjort det svårare att livnära sig inom jordbruket. En
förändring av detta, dvs genom stärkt äganderätt för bönderna på landsbyggden och
avregleringar skulle leda till en bättre levnadssituation för bönderna. Dock skulle landet
gynnas av en förflyttning av arbetskraft från denna sektor till tillverkningsindustri och
tjänstesektorn som lämpas bättre för export.
Det är dock viktigt att återigen nämna de reformer som gjorts under Aquinos styre, och som
ska förbättra inkomstfördelningen i landet. Den tillväxthämmande politiken har som nämnts
övergetts på många håll och man arbetar för en jämnare fördelning. Dock kommer man här
fram till samma slutsats som innan, nämligen att elitens makt försvårar och saktar ner denna
process, i och med deras förmåga att skydda sin maktposition. Även här kommer alltså
liberaliseringen att ta tid, trots att viktiga steg har tagits.
Tack vare president Aquinos regering arbetar nu landet allt mer för att öppna upp sin ekonomi
för utländska marknader. Man kan se en förbättring överlag då handel med omvärlden har
ökat, vilket bidrar till ekonomisk tillväxt.
Trots förbättringar finns det fortfarande områden som försvårar, ett exempel är de dåliga
13
arbetsvillkor i de olika zonerna. Många länder väljer kanske att avstå från handel på grund av
dessa dåliga villkor, en fortsatt handel gynnar dock tillväxten vilket gör att man får resurser
för att förbättra för arbetarna. Det är därför viktigt att i-länderna avvecklar handelshinder för
att ökad tillväxt ska bli möjligt för de länder vars utveckling skulle gynnas av frihandel. Med
hjälp av frihandel kan även korruptionen minska, vid utrikeshandel finns då inte möjligheten
att muta sig fram för att skaffa import- eller exportlicenser.
Staten satsar nu mycket på högre utbildning, en välutbildad befolkning bidrar till att locka
utländska investeringar och därmed öka tillväxten. Om fler får möjlighet till utbildning skulle
detta innebära en förflyttning från jordbrukssektorn, som idag sysselsätter större delen av
befolkningen. Då denna sektor endast står för några få procent av landets exportinkomster,
skulle ökad sysselsättning i de mer produktiva sektorerna bidra till att inkomsterna blir större.
Troligtvis skulle det även resultera i att en större andel av befolkningen stannar kvar i landet,
då de flesta som lämnar är välutbildade och gör det av den anledning att det finns större
möjligheter utomlands. En större och bättre utbildad arbetskraft leder till ökad produktivitet,
vilket slutligen ökar landets tillväxt. Det är därför av stor vikt att fortsätta satsningarna på
förbättrad utbildning.
Sammanfattningsvis ser vi alltså ökad frihandel som en grundförutsättning för att landet ska
kunna lyfta upp den stora andel av befolkningen som lever under fattigdomsstrecket.
Frihandel skulle innebära större efterfrågan på varor, vilket ökar produktionen som höjer
efterfrågan på arbetskraft och som slutligen resulterar i ökad sysselsättning.
Vi anser att landet är på god väg att uppnå sina utvecklingsmål tack vare den nya presidentens
arbete mot korruption och för en förbättrad inkomstfördelning. Fortsatt arbete inom dessa
områden, i kombination med ökad frihandel skulle leda till minskad korruption. Lyckas man
uppnå en minskning av korruptionen samtidigt som utbildningsnivåerna blir högre, resulterar
detta i ett ökat förtroende för den filippinska marknaden vilket i sin tur lockar investeringar.
En minskning av arbetslösheten skulle hjälpa många ur fattigdomen och öka hela
Filippinernas välstånd.
14
Källförteckning
Bigsten, A. (2011) Utvecklingens ekonomi och politik. Upplaga 2. Studentlitteratur
Gerson, P & Mackenzie, G.A., (1998) Poverty, income distribution, and economic policy in
the Philippines, Hämtad från imf.org. Hämtad 2013-05-25.
http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/wp9820.pdf
http://archive.transparency.org/news_room/in_focus/2008/cpi2008/cpi_2008_table. Hämtad
2013-05-18.
http://www.business-anti-corruption.com/country-profiles/east-asia-the-pacific/philippines/.
Hämtad 2013-05-18.
http://devplan.neda.gov.ph/about-the-plan.php. Hämtad 2013-05-19.
http://www.economywatch.com/world_economy/philippines/export-import.html. Hämtad
2013-05-26.
http://www.focusonpoverty.org/poverty-in-the-philippines-income-inequality/. Hämtad 2013-05-
20.
http://www.globalis.se/Laender/Grupperingar-av-laender/ASEAN. Hämtad 2013-05-27.
http://www.landguiden.se/filippinierna. Hämtad 2013-05-14.
http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bangkok/Landfakta/Om-Filippinerna/. Hämtad
2013-05-16.
http://www.worldbank.org/en/country/philippines/overview. Hämtad 2013-05-14.
http://www.wto.org/english/tratop_e/tpr_e/tp361_e.htm. Hämtad 2013-05-27.
15
