Ophonus puncticollis
Hjärthalsad väglöpare
NE
NA
LC
DD
Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B2b(iii)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Coleoptera (skalbaggar), Familj: Carabidae (jordlöpare), Släkte:
Ophonus, Art: Ophonus puncticollis - hjärthalsad väglöpare (Paykull, 1798) Synonymer: Harpalus puncticollis
(Paykull, 1798)
Kännetecken
7–10 mm. Kropp långsträckt cylindrisk med hjärtformad halssköld, enfärgat svart med rödgula ben och antenner.
Översidan (särskilt halsskölden) med tydlig punktur, täckvingarna därtill med tilltryckt behåring. Arten ingår i en
grupp av svårbestämda arter, och bestämningen bör därför kontrolleras av en specialist.
Utbredning och status
Utbredd i de mellansvenska slättbygderna, i Östergötland, Västergötland, Närke, Södermanland, Uppland och
Västmanland. Dessutom känd från isolerade lokaler på Öland (Borgholm, endast ett 1800-talsfynd) och i Skåne
(Löderup, några få fynd, men även under senare år). Närmast i Norge, där den går rätt långt upp i älvdalarna, samt i
södra Finland. I Danmark endast funnen på ett fåtal lokaler på Jylland. Utbredd från Västeuropa österut till mindre
Asien och Sibirien.
Ekologi
Lever på torr, öppen, gärna kalkrik grusmark, ofta med sand- eller lerinblandning, med ej alltför tät och högvuxen
gräs- och örtvegetation (ofta med ruderatprägel). I väg- och åkerkanter, rasbranter i gamla grustag, kalkbrott etc.
Särskilt typisk för rullstensåsar i Mellansveriges slättbygder. Nästan alltid på utpräglat “varma” lokaler, i
solexponerade södersluttningar. Också i Centraleuropa är arten knuten till torra, varma, stäppartade miljöer, gärna
på kalkrik mark. Både som larv och som fullbildad en växtätare, som ofta påträffas uppkrupen i fröställningar av
flockblomstriga växter. Övervintrar huvudsakligen som fullbildad, och påträffas främst under våren och
försommaren.
Hot
Potentiella hot är borttagande av åker- och dikeskanter, ogräsbekämpning längs åker- och vägkanter, samt
restaurering av grustäkter och stenbrott. I dag är många förekomster belägna i gamla täkter, vilket gör artens läge
utsatt.
Åtgärder
Hävda torra, grusiga vägkanter genom slåtter. Många rödlistade insekter är knutna till de tidiga successionsstadier
som ofta skapas i sand- och grustäkter. Rutinerna vid brytning och efterbehandling bör ses över, så att täkternas
positiva betydelse kan bibehållas.
Författare
Håkan Ljungberg 2005, 2015. © ArtDatabanken, SLU 2005.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
